1(5) Bakgrund, indikation och tolkning Införd i rutin 98-02-01. Aldosteron är ett steroidhormon som bildas i binjurebarkens zona glomerulosa. Dess huvudeffekt är att öka återresorptionen av Na + och utsöndringen av K + och H + i njurarna och spelar därför en viktig roll för regleringen av blodtryck och vätskebalans. Sekretionen av aldosteron stimuleras främst av peptiden angiotensin II, som bildas av reninangiotensinsystemet, vilket aktiveras av minskad effektiv blodcirkulation. Även hyperkalemi stimulerar aldosteronsekretionen. Aldosteron inaktiveras i levern genom omvandling till bl.a. tetrahydroaldosteron som utsöndras i urinen, men en del oförändrat aldosteron utsöndras också som glukuronid. Ökad koncentration av aldosteron i blodet (hyperaldosteronism) medför natriumretention och ökad extracellulärvolym och sekundärt till detta förhöjt blodtryck. Kaliumutsöndringen ökas vilket leder till hypokalemi. Primär hyperaldosteronism orsakas vanligen av ett autonomt binjurebarkadenom (Conns syndrom) eller en bilateral binjurebarkhyperplasi och ger hypertoni. Tillståndet är ovanligt. Sekundär hyperaldosteronism är mycket vanligare och förekommer vid tillstånd med vätskeförlust, t ex blödning och diarré men också vid tillstånd med ödem, t ex hjärtinsufficiens, njurinsufficiens och leversjukdom. Även diuretikabehandling tenderar att ge en kompensatorisk hyperaldosteronism. Vid ökad bildning av aldosteron sker också en ökad utsöndring av konjugerat aldosteron i urinen. Minskad aldosteronproduktion, som t ex vid destruktion av binjurebarken (Addisons sjukdom), njurskador med minskad insöndring av renin och hos barn med medfödda enzymdefekter i steroidsyntesen (adrenogenitalt syndrom), ger tendens till hyperkalemi och oförmåga att retinera natrium vilket leder till sänkt extracellulärvolym, försämrad blodcirkulation, ortostatism och i svåra fall cirkulatorisk chock.
2(5) Charlotte Becker 112292 Indikation: Misstanke på primär hyperaldosteronism. Utredning av hypertoni, särskilt vid misstanke på renovaskulär hypertension. Utredning av vätske- och elektrolytrubbningar, t ex oklara tillstånd med hyper- eller hypokalemi. Analysprincip En kompetetiv radioimmunoassay (RIA) där aldosteron (antigen-ag1) i provet tävlar med 125 I-märkt aldosteron (antigen-ag2) om bindningen till en begränsad mängd av anti aldosteronantikroppar (Ab) kopplade till en fast fas. Radioaktiviteten avläses efter att överskottet av Ag2 och allt annat obundet material avlägsnas. Den uppmätta fastfasbundna radioaktiviteten är omvänd proportionell mot aldosteronkoncentrationen i provet. Mätprincipen illustreras i Figur 1.
3(5) Charlotte Becker 112292 Kompetetiv + + Rör klädda med anti-aldosteron antikropp, (Ab) Prov innehållande aldosteron,(antigen-ag1) 125 I-märkt aldosteron, (antigen-ag2) RT Inkubation 18 timmar Dekantering Mätning av radioaktivitet Avläst radioaktivitet är omvänd proportionell mot aldosteronkoncentrationen i provet. Fig. 1 Schema över aldosteron mätprincip
4(5) Referensintervall Morgonprov, uppegående: 110-860 pmol/ Morgonprov, liggande: <440 pmol/l AldosteronRenin-index: 4-65 pmol/mie KÄLLA FÖR REFERENSINTERVALL Tillverkaren. Metodkarakteristika Interferenser och felkällor EDTA-plasma ger falskt för höga värden. Androstendion ND Estradiol ND Androsteron 0,0005 % Estriol ND Kortikosteron 0,002 % Estron ND 18-OH-Kortikosteron 0,033 % Fludrokortison ND Kortisol ND Prazosin HCl ND Kortison 0,0003 % Prednisolon 0,00003 % 11-Deoxykortikosteron 0,006 % Prednison ND 11-Deoxykortisol 0,0004 % Pregnenolon ND Dexametason 0,00005 % Progesteron 0,007 % DHEA 0,0005 % 17α-OH-Progesteron ND Källa: Produktblad Coat-A-Count Aldosteron, Siemens Medical Solutions Diagnostics, PITKAL-7, 2007-12-20. Mätområde 70-3300 pmol/l Detektionsgräns 30 pmol/l Mätosäkerhet CV 10 % vid nivå 200 pmol/l, CV 10% vid nivå 700 pmol/l
5(5) Spårbarhet Kalibrering gjord av tillverkaren. Ingen spårbarhet angiven. Analysens riktighet kontrolleras genom deltagande i externt kvalitetssäkringsprogram (Bio- Rad Laboratories, EQAS) Referenser Produktblad Coat-A-Count Aldosteron, Siemens Medical Solutions Diagnostics, PITKAL-7, 2007-12-20. Laurells klinisk kemi i praktisk medicin, 9:e upplagan, Studentlitteratur, 2012.