Problem i samband med remittering

Förvaltningschef: Eva Ljung PaN 2015-12-01 P 12 1 (1) Problem i samband med remittering Ärendet På uppdrag från nämnden har förvaltningen genomfört en särskild analys av ärenden avseende problem med remisser/remittering. I bifogade rapport redovisas ärenden som inkommit under perioden januari till och med oktober 2015. Rapporten anmäls för kännedom till nämnden. Eva Ljung Förvaltningschef Bilaga Rapport: Problem i samband med remittering januari - oktober 2015 Patientnämndens förvaltning Box 17535, 118 91 Stockholm Hornsgatan 15 Telefon: 08-690 67 00 Fax: 08-690 67 18 E-post: registrator@pan.sll.se www.patientnamndenstockholm.se

Problem i samband med remittering Januari - oktober 2015 1

1 REGISTRERING AV ÄRENDEN Enligt en sökning i databasen för perioden januari till och med oktober 2015 innehåller sammanfattningarna i knappt 850 ärenden ordet remi. Dessa är fördelade på samtliga vårdtyper och problemområden. Ärenden där remisser eller remittering utgör en del av problematiken kan registreas på olika sätt. Till exempel skulle ett ärende rörande en remiss som sänds till en vårdgivare som visar sig ha lång väntetid kunna registreras på något av nedanstående sätt, helt beroende av hur anmälaren beskriver och handläggaren uppfattar det inträffade: problemområdet Organisation och tillgänglighet med delproblemet lång väntan på besökstid om tyngdpunkten förefaller avse väntetiden problemområdet Administrativ hantering med delproblemet brister i hantering av remisser om tyngdpunkten förefaller avse att remittenten borde haft bättre information om väntetider hos olika vårdenheter och remitterat till en enhet med kortare väntetid problemområdet Vård och behandling med något av delproblemen undersökning/utredning, diagnos eller behandling om tyngdpunkter förefaller avse att väntetiden leder till fördröjd undersökning, diagnos och/eller behandling. Även remisser som avslås av mottagaren kan registreras på ett flertal problem och delproblem, till exempel: problemområdet Organisation och tillgänglighet med delproblemet nekad besökstid om tyngdpunkten förefaller avse att man nekades komma till just den enheten problemområdet Vård och behandling med något av delproblemen undersökning/utredning, diagnos eller behandling om tyngdpunkten förefaller avse att man inte fick den önskade utredningen och därmed ingen/fel diagnos eller behandling problemområdet Vårdansvar med delproblemet blivit slussad runt i vården/ingen tar ansvar för patienten om tyngdpunkten förefaller avse brister i ansvaret för patienten problemområdet Vårdansvar med delproblemet informationsöverföring/samverkan inom/mellan olika vårdenheter om tyngdpunkten förefaller avse brister i kommunikationen mellan involverade enheter. Det enskilt största delproblemet där ordet remi förekommer i sammanfattningen av ärendena är Vård och behandling, delproblem behandling. Här registreras ärenden som avser till exempel felaktig, fördröjd, nekad eller utebliven behandling samt biverkningar av behandlingen (dock ej av läkemedel) och för tidig utskrivning/ingen eftervård. Här hade 126 ärenden registrerats under perioden januari till och med oktober 2015. En genomläsning av dessa visar att drygt 40 ärenden, cirka en tredjedel av ärendena, var av karaktären att de även hade kunnat registreras på annat sätt. Det kan antas att de ärenden där det uppfattats att klagomål på remiss, remisshantering och remittering utgör huvudproblemet torde vara registrerade på problemområdet Administrativ hantering med delproblemet Brister i hantering av remisser eller problemområdet Vård och behandling med delproblemet Remiss/vårdbegäran. 2

Dessa ärendens fördelning mellan vårdtyperna framgår av diagrammet nedan. Antal ärenden per vårdtyp och delproblem 50 40 30 20 10 0 Primärvård Akutsjukhus Specialistvård Psykiatrisk vård Tandvård Övrig vård Administrativ hantering, brister i hantering av remisser Vård och behandling, remiss/vårdbegäran 2 ADMINISTRATIV HANTERING, BRISTER I HANTERING AV REMISSER Här registreras ärenden där vården av olika skäl inte gjort det som utlovats eller förväntats av patienten. Totalt registrerades 114 sådana ärenden under januari till och med oktober 2015. Under de senaste åren har antalet ärenden uppgått till mellan 83 och 98, med undantag av 2012 då 122 ärenden inkom. 160 140 120 100 80 60 40 20 0 Administrativ hantering av remisser antal ärenden per år 2010 2011 2012 2013 2014 Prognos 2015 Totalt Primärvård Akutsjukhus Specialistvård Psykiatrisk vård I 40 procent av ärendena avsåg klagomålet primärvård. Därefter följde akutsjukhus med 29 procent, specialistvård med 18 och psykiatrisk vård med 10 procent. Endast två ärenden avsäg tandvård och ett övrig (ospecificerad) vård. Könsfördelningen överensstämde helt med samtliga ärenden som inkom under perioden, 63 procent av patienterna i ärenden som avsåg brister i hantering av remisser 3

var kvinnor. Andelarna i åldrarna 30 till 59 år var något större än bland samtliga ärenden som registrerades under perioden. Problem kan uppstå i hela kedjan, från remittent till mottagare och åter och leder ofta till att utredning/undersökning, diagnos och behandling försenas. 2.1 Inledande problem hos remittenten 2.1.1 Remissen inte skickad I 59 fall kom en utlovad remiss inte iväg till den tilltänkta mottagaren. I många fall glömde ansvarig läkare att skriva/skicka den utlovade remissen. Ibland fick patienterna vänta länge på att remissen skulle utfärdas. Ofta uppdagades läkarens miss när patienten inte blev kallad till den mottagande enheten. I sammanfattningarna av 14 av dessa ärenden framgår den tid som gick innan patienten förstod att remissen aldrig skickats, denna varierade från någon vecka till flera månader, som mest 18 månader. I ett fall skulle en patient med en reumatisk sjukdom remitteras för utlandsvård. Patienten hade fyllt i en blankett som skulle kompletteras av läkaren och skickas vidare. Blanketten skickades två gånger till läkaren utan att den kom fram. Vid det tredje tillfället skickades den rekommenderat. Läkaren hämtade dock inte ut försändelsen. Huvuddelen av klagomålen på ej skickade remisser, 31 ärenden, avsåg primärvård. Därefter följde akutsjukhus och specialistvård utanför akutsjukhusen med 9 ärenden vardera och primärvård med 7. Övriga avsåg tandvård och övrig vård. 2.1.2 Patienten inte informerad I ett fall skickades en remiss utan att patienten informerats. I ett annat avslogs remissen av mottagaren och återsändes till remittenten utan att patienten fick information om detta. Klagomålen avsåg akutsjukhus respektive primärvård. 2.1.3 Remissen inte korrekt ifylld I 9 fall var remissen inte rätt eller komplett ifylld, vilket orsakade problem för patienterna. I flera fall förlängdes behandlingstiden för patienter med allvarliga diagnoser. I ett fall ledde det till att fel knä röntgades. I fyra fall avsåg klagomålen akutsjukhus, övriga var fördelade på primärvård, specialistvård utanför akutsjukhusen och psykiatri. 2.1.4 Remissen skickad till fel vårdenhet I 13 fall skickades remissen till en mottagarende enhet som av olika skäl inte kunde åtgärda patientens problem, vilket anmälarna tyckte att remitterande läkare borde känt till. I ett par fall skulle mottagningen läggas ned, i ett annat pågick ombyggnad. Det förekom även att väntetiden hos mottagande enhet var lång, någon hade nått sitt operationstak för året. I ett fall remitterades patienten till en privat mottagning utan avtal med landstinget. En annan patient skulle remitteras till en mottagning där någon i personalen talade patientens språk, men när patienten kom på sitt första besök visade det sig att så inte var fallet. I ett fall informerade en dotter personalen om att hennes åldrige far skulle vistas hemma hos henne efter utskrivningen och att en remiss för såromläggning därför skulle skickas till en namngiven vårdcentral i närheten av hennes bostad. Trots detta skickades remissen till den vårdcentral där fadern var listad. 4

I sju fall avsåg klagomålen akutsjukhus. Övriga var fördelade på primärvård, specialistvård utanför akutsjukhusen, psykiatri och tandvård. 2.2 Remissen förkommen I 8 fall hade remissen förkommit. Detta upptäcktes oftast när patienten efterlyste en utebliven kallelse. I ett fall uppmanades patienten att själv hämta en ny remiss och lämna den till den mottagnade verksamheten. Det visade sig senare att remissen var bristfällig, varför patienten inte blev mottagen. I dessa fall har det av anmälarnas beskrivningar, såsom de sammanfattats i förvaltningens ärendehanteringssystem, inte gått att fastställa om remissen inte skickats, om den försvunnit på vägen mellan remittent och mottagare eller om den slarvats bort hos mottagaren. Ärendena har dock registrerats på en angiven vårdtyp, vilket tolkas vara den som anmälaren uppfattat var ansvarig för misstaget. I fyra fall avsåg klagomålen akutsjukhus och i tre specialistvård utanför akutsjukhus. Ett ärende avsåg primärvård. 2.3 Misstag hos mottagaren I 6 fall har behandling fördröjts eller uteblivit på grund av misstag hos remissmottagaren. Det förekom att väntetid för bedömning av remissen var lång eller att det dröjde innan svaret till remittenten skickades. I tre fall avsåg klagomålen akutsjukhus. Övriga avsåg primärvård, psykiatri och specialistvård utanför akutsjukhus. 2.4 Utebliven respons på remissvar I 4 fall blev inte patienten informerad om svaret när detta kommit till remittenten. I ett fall där ett födelsemärke tagits bort väntade patienten sex veckor på provsvar. Hon fick ett preliminärt besked att förändringen var elakartad och att hon skulle remitteras till specialist för uppföljning och behandling. Efter fortsatt analys av proverna skulle patienten få ett definitivt besked. När något svar aldrig kom tag patienten kontakt med båda vårdgivarna. De hänvisade till varandra och uppgav att provsvaren inte var klara. I tre fall avsåg klagomålen primärvård och i ett specialistvård utanför akutsjukhusen. 2.5 Övrigt I 13 fall går det inte att i detalj utläsa vad som hänt eller var i remisskedjan misstagen skett. Här har anmälarna till exempel klagat på bristande eller klandervärd remisshantering, oordning som medfört administrativa missar eller att läkare på en privat klinik uppgett att man inte kan skicka remiss till ett sjukhus. 2.6 Sammanfattning Det enskilt vanligaste misstaget när det gäller remisshantering är att utlovade remisser inte skickas alternativ skickas efter lång väntetid, ofta först när patienterna kontaktar den mottagande enheten och efterlyser en utebliven kallelse. I 40 procent av ärendena har misstag begåtts i primärvården, vilket sannolikt avspeglar andelen remisser som utfärdas i olika vårdtyper. Antalet ärenden där remissen var fel eller inkomplett ifylld eller sändes till en mottagare som inte kunde åtgärda patientens problem var dock störst för akutsjukhusen. Det totala antalet ärenden var dock få, varför långtgående slutsatser svårligen kan dras. 5

3 60 50 VÅRD OCH BEHANDLING, REMISS/VÅRDBEGÄRAN Här registreras ärenden där vården i någon fas av hanteringen gjort en medicinsk bedömning. Totalt registrerades 42 sådana ärenden under perioden. Under de senaste åren har antalet ärenden uppgått till mellan 39 och 49. Vård och behandling, remiss/vårdbegäran antal ärenden per år 40 30 20 10 0 2010 2011 2012 2013 2014 Prognos 2015 Totalt Primärvård Akutsjukhus Psykiatrisk vård Specialistvård I 55 procent av ärendena avsåg klagomålet primärvård. Därefter följde akutsjukhus med 19 procent, psykiatrisk vård med 14 och specialistvård utanför akutsjukhusen med 10. Ett ärende avsåg tandvård. I 71 procent av ärendena var patienterna kvinnor, vilket var en betydligt större andel än för samtliga ärenden som inkom under perioden där den uppgick till 63 procent. Andelarna i åldrarna 20 till 59 år var något större än bland samtliga ärenden som registrerats under perioden. Det vanligaste klagomålet avsåg nekad remiss, därefter följde avslag hos mottagaren. I några ärenden har det inte i detalj gått att utläsa vad anmälarna var missnöjda med. 3.1 Nekad remiss I 31 ärenden har patienten nekats en önskad remiss till annan vårdinstans/-enhet. Läkaren har inte delat patientens uppfattning att en remittering skulle vara medicinskt motiverad. I flertalet fall har den önskade remissen avsett specialistvård. Det har även förekommit önskemål om remiss för röntgenundersökning, huvudsakligen vid ortopediska problem, och remiss till annan vårdenhet inom psykiatrin som har bättre kompetens att hantera patientens problem. I två fall önskade patienterna remittering för second opinion respektive slutenvårdsrehabilitering. Två tredjedelar av de ärenden där patienten nekats remiss avsåg primärvård. 3.2 Avslag hos mottagaren I sex fall har en utfärdad remiss till specialistmottagning avslagits och återsänds till remittenten. Tre av dessa avsåg psykiatrisk vård och ledde till att patienter blev utan behandling. I ett fall ansåg man att man inte hade resurser att ta emot patienten. En patient togs inte emot med motiveringen att han redan hade kontakt med en annan mottagning. Vid denna gjordes enbart en specifik utredning, någon behandling var 6

aldrig aktuell. I det tredje ärendet hade ett antal remisser till mottagningar i psykiatrin avslagits utan motivering. Övriga ärenden avsåg specialistmottagningar. I ett fall avslogs remissen eftersom landstingets riktlinjer anger att patienter med den aktuella åkomman ska vårdas i primärvården, i ett hade man inte möjligheter att ta emot flera patienter och i ett fall gavs ingen förklaring till avslaget. 3.3 Övrigt I ett fall gjordes en felbedömning av patientens psykiska tillstånd, vilket ledde till att patienten blev akut sjuk under väntetiden och behövde söka vård akut. En patient nekades att skriva en egenremiss till ett akutsjukhus. I ett fall remitterades patienten till flera specialistmottagningar som efter undersökningar lämnade oklara besked om orsakerna till symtomen. I ytterligare två fall har det inte varit möjligt att i detalj utläsa vad som hänt. 3.4 Sammanfattning Det enskilt vanligaste klagomålet utgörs av nekad remiss. Drygt hälften av ärendena avsåg primärvård, vilket sannolikt avspeglar andelen remissen som utfärdas i olika vårdtyper. I sex ärenden har remisserna avslagits av mottagaren. De har då registrerats på den mottagande enheten. 7