LANDSKAPSPLAN FÖR EGENTLIGA FINLAND

LANDSKAPSPLAN FÖR EGENTLIGA FINLAND 13.12.2010 LOIMAAREGIONEN ÅBO REGIONENS KRANSKOMMUNER ÅBOLAND VAKKA-SUOMI

Landskapsplan för Egentliga Finland Egentliga Finlands förbund 2010 ISBN 952-5599-27-2 www.varsinais-suomi.fi Pärmfoto: Paula Saarento

Innehåll Förord 5 1 Inledning 7 2 Planbeskrivningens centrala innehåll (i enlighet med 10 i MBF) 9 3 Landskapsplanen som en del av områdesanvändnigsplaneringen 10 3.1 Markavändnings- och bygglagens mål och markanvändningens planeringssystem 10 3.2 Landskapsplanläggningens uppgift och innehåll 10 3.3 Landskapsplanens rättsverkningar 10 4 Deltagande och växelverkan 11 4.1 Planerings- och influensområde 11 4.2 Delaktiga och förfarandena för deltagande 11 5 Utgångspunkterna 13 5.1 Utgångspunkter för arbetet på landskapsplanen 13 5.2 Beskrivningar av planeringsområdena 13 5.3 Samhällsstrukturens utveckling 15 5.4 Befolkningsutvecklingen och boendet 15 5.5 Arbetsplatsutvecklingen 21 5.6 Självförsörjningen med arbetsplatser 23 6 Målen 25 6.1 De riksomfattande målen för områdenas användning 25 6.2 Regionstruktur med flera centrum 26 6.3 Egentliga Finlands kommunstruktur 26 6.4 Regionkommunerna som en del av Egentliga Finland och Södra Finlands utvecklingskorridor 28 6.5 Målen för områdenas användning på landskapsnivå 28 6.6 Regionkommunernas mål för områdesanvändningen 29 6.7 Trafiksystemets mål 29 6.8 En hållbar utveckling i Egentliga Finlands regionstruktur 32 6.9 Miljöns tillstånd 32 7 Landskapsplanens innehåll och verkningar 34 7.1 Konsekvensbedömningen som en del av planläggningen 34 7.2 Kulturarvet 34 7.3 Naturen 37 7.4 Den samhällstekniska servicen 40 7.5 Trafiksystemet 45 7.6 Markanvändning 50 7.7 Rekreation 54 7.8 Beteckningar för utvecklingsprinciper 58 8 Sammandrag av landskapsplanens konsekvenser 59 8.1 Människornas levnadsförhållanden och livsmiljö 59 8.2 Mark- och berggrunden, vattnet, luften och klimatet 59 8.3 Växt- och djurarterna, naturens mångfald och naturtillgångarna 60 8.4 Region- och samhällsstrukturen, samhälls- och energiekonomin samt trafiken 60 8.5 Stadsbilden, landskapet, kulturarvet och den byggda miljön 60 8.6 Näringarna och ekonomin 60 8.7 Avvärjning av klimatförändringen och anpassningen till den 61 9 Sammandrag av erhållen respons 62 9.1 Utkast till landskapsplan 2008 62 9.2 Förslag till landskapsplan 2009 62 9.3 Förslag till landskapsplan 2010 63 9.4 Fastställande 2013 64 10 Landskapsplanens genomförande och uppföljning 65 10.1 Genomförande 65 10.2 Uppföljning 65 Bilagor, källförteckning 66 Temakartor och tabeller beträffande dem 66 Källor 66 s. 3

Förord Landskapsplanerna för Egentliga Finland har uppgjorts som helhetsplaner som framskridit regionvis. I och med landskapsplanerna för Loimaaregionen, Åboregionens kranskommuner, Åboland och Vakka-Suomi slutförs det första skedet av landskapsplaneringen av Egentliga Finland. Landskapsplanerna utgör tillsammans med de i juni godkända färska landskapsöversikten och landskapsprogrammet en helhetssyn för utveckling och planering av landskapet. Visionen i landskapsöversikten Livskvaliteten i Egentliga Finland är den bästa i Finland baserar sig på ett erkännande av vårt landskaps särdrag, unika natur och värdefulla kulturarv samt på utnyttjande av dessa som utgångspunkt vid planeringen av en attraktiv verksamhetsmiljö. För att nå denna målsättning krävs det att vi på alla planeringsnivåer satsar på att framhäva landskapets värden. Landskapsplanen är Egentliga Finlands förbunds insats i arbetet som sträcker sig över kommungränserna. De tidigare regionplanerna har utgjort en god grund för planering över kommungränserna. Landskapsplanläggningen har dock förutsatt ett flertal utredningar beträffande natur, kulturarv, områdes- och samhällsstruktur och andra specialteman. Parallellt med planeringen har man arbetat för att utveckla landskapets trafiksystem och uppgjort en trafikstrategi för landskapet. Under processens gång har det skett stora förändringar i både statens regionförvaltning och landskapets kommunstruktur. När arbetet inleddes fanns det 54 kommuner i landkapet och vid slutet av arbetet 28 kommuner. I landskapsplanerna sammanställs de riksomfattande målen för områdesanvändningen med kommunernas utvecklingsplaner likvärdigt, på landskapsplanens noggrannhetsnivå. Landskapsplanerna som uppgörs i liten skala och på en allmän nivå ger kommunerna spelrum samtidigt som det medför ansvar för kommunerna. Målen för landskapets utveckling nås inte genom att ofrivilligt tvinga eller begränsa olika verksamheter, utan genom att främja och utveckla olika alternativ som baserar sig på områdenas särdrag. Planeringen av landskapet är en fortgående process. De är tämligen klart att de följande stegen som tas i landskapsplanläggningen till sin natur kommer att bli mer strategiska. Detta betyder att man härnäst kommer att uppgöra etapplandskapsplaner beträffande enskilda teman där man utnyttjar de inventeringar och linjedragningar som gjorts för tidigare landskapsplaner. Arbetet med etapplandskapsplanen för järnvägen mellan Salo och Lohja har redan påbörjats. Just nu utreds möjligheterna att anvisa vindkraftsområden på fastlandet och etapplandskapsplanen beträffande vindkraft programmeras som bäst in i arbetsplanen. Även strukturmodellsarbetet för Åbo stadsregion kommer troligtvis att leda till en revidering av landskapsplanen. Åbo den 13 december 2010 Juho Savo landskapsdirektör s. 5

1 Inledning Uppgörandet av landskapsplaner i Egentliga Finland enligt markanvändnings- och bygglagen har inletts i Åbo stadsregion, vars plan godkändes i landskapsfullmäktige 25.11.2002 och fastställdes i miljöministeriet 23.8.2004. Därtill har en etapplandskapsplan, som fastställdes 25.9.2002, gjorts upp för motorvägen E18. Landskapsplanen för Saloregionen, som godkändes av landskapsfullmäktige 12.11.2006, fastställdes 12.11.2008. För Loimaaregionen, Åboland, Vakka-Suomi samt Åbo regionens kranskommuner inleddes arbetet med landskapsplanen genom beslut av landskapsfullmäktige 2.6.2003. Den omvandling av kommunstrukturen, vilken började efter fullmäktiges beslut har även återspeglats i landskapsplanearbetet. Planer har i själva verket gjorts upp parallellt som en helhetslandskapsplan, vars process framskridit regionvis. Landskapsplanen ersätter de tidigare fastställda regionplanerna. Målåret för planen är 2030. De av statsrådet i november 2009 godkända, reviderade riksomfattande målen för områdesanvändning har beaktats vid beredningen av landskapsplanerna. Revideringen medförde inte väsentliga ändringar i innehållet, men preciserade bakgrunden till motiveringarna för beteckningarna och aspekterna för en mer hållbar samhällsstruktur. I de reviderade målen finns några teman, som man mer ingående ska sätta sig in i under de kommande omgångarna för planen. Med landskapsplanen för Loimaaregionen, Åbo regionens kranskommuner, Åboland och Vakka-Suomi slutförs den första fasen av landkapsplanering i Egentliga Finland. Planerna erbjuder ett massivt paket med information om landskapets särdrag och värden. Planerna preciserar också stommen för den eftersträvade hållbara region- och samhällstrukturen i vilken de kommande planeringsprocesserna kan grundas. Uppgörandet av landskapsplanen grundar sig på ett flertal uppgjorda utredningar. För planutkastet har det bland annat gjorts upp trafiksystemplaner, vindkraftutredningar samt en naturutredning. Arbetena med att utreda den byggda kulturmiljön och landskapet har, med undantag för Åboland, gjorts i alla regioner. För planen för Åbo regionens kranskommuner har en utredning om handelns servicenät gjorts. Under processens gång har specialfrågor som aktualiserats så som Pargas-Nagu, Örö, Särkänsalmi, rekreationen, kompletterats med särskilda utredningar och -seminarier i ett omfattande samarbete med regionens myndigheter och andra aktörer. Innehållet i landskapsplanen har behandlats i kommittéer som styr planearbetet, med representanter från alla kommuner i regionen. De styrande kommittéerna har förmedlat information om kommunernas synpunkter med hänsyn till planens innehåll och information om planens skeden till kommunerna i regionen. Samråd har hållits med miljömyndigheterna, vid vilka man har granskat de centrala frågorna i planerna och läget för beredningen. s. 7

2 Planbeskrivningens centrala innehåll (i enlighet med 10 i MBF) I planbeskrivningen har sammanfattats landskapsplanens innehåll, motiveringar, bakgrundsinformation och bedömningen av planens konsekvenser. I början av beskrivningen, i kapitel 3. Landskapsplanen som en del av planeringen av områdesanvändning, finns en resumé om planeringssystemet gällande markanvändning, landskapsplanens syfte och funktion samt dess rättsverkan. I planens fjärde kapitel, 4. Deltagande och växelverkan, redogörs för planeringsprocessens förfarande beträffande deltagande och växelverkan. I kapitel 5. Utgångspunkterna, beskrivs utgångspunkterna för planläggningen samt de olika regionernas särdrag. I beskrivningen refereras för samhällsstrukturens utveckling och förväntningarna för befolkningsutvecklingen och utvecklingen av bostäder, arbetsplatser och självförsörjningen av arbetsplatser. I kapitel 6. Målen, presenteras målsättningarna för landskapsplanen. I beskrivningen finns en separat del som berör de rikomfattande målen för områdesanvändningen. Målen för landskapets och regionernas områdesanvändning samt för trafiksystemet har behandlats separat. Beskrivningen redogör för områdesstrukturen som består av många centrum och reflekterar över möjligheterna och utmaningarna som beror på kommunstrukturen i Egentliga Finland. I beskrivningen reflekteras också över regionernas relation till landskapet och deras roll i förhållandet till Södra Finlands utvecklingskorridor. Som mål för landskapsplaneringen har varit att svara på utmaningarna som klimatförändringen medför. I beskrivningen redogörs för miljöns tillstånd i Egentliga Finland och för visionerna beträffande hållbar utveckling ur områdesstrukturens syn. I kapitel 8. Sammandrag av landskapsplanens konsekvenser, presenteras en översikt över planlösningens konsekvenser med tanke på de innehållskrav som i markanvändnings- och bygglagen ställs på landskapsplaneringen. Konsekvenserna har bedömts gällande människornas levnadsförhållanden och livsmiljö, växt- och djurarter, naturens mångfald och naturtillgångar, region- och samhällsstruktur, samhällsekonomi och energiresurser samt trafik, stadsbild, landskap, kulturarv och den byggda miljön, näringsliv och ekonomi. Planens konsekvenser beträffande avvärjningen av klimatförändringen och möjligheterna att anpassa sig till den har bedömts separat. I slutet av beskrivningen finns kapitlen 9. Sammandrag av erhållen respons och 10. Landskapsplanens genomförande och uppföljning. Kapitlen innehåller en resumé av responsen som erhållits under planeringsprocessen och dess betydelse för uppgörandet av planen samt uppgifter som berör landskapsplanens förverkligande och uppföljning. Till sist finns uppgifter om källor som använts vid uppgörandet av planen samt en förteckning över bilagorna. Till beskrivningen hör ett flertal bilagor som huvudsakligen består av kartor och tabeller. Bilagorna stöder beskrivningen och plankartan. I kapitel 7. Landskapsplanens innehåll och verkningar, presenteras landskapsplanens substansinnehåll och planeringslösningarna. Planens konsekvenser presenteras temavis. De teman som handläggs är kulturarv, natur, samhällstekniska servic, trafiksystem, markanvändning och rekreation. Beteckningarna och bestämmelserna i landskapsplanen presenteras för varje tema separat. Också beteckningarna för utvecklingsbehoven och planeringslösningarna beträffande markanvändningen som berör dem behandlas separat. Utöver detta har konsekvenserna för planlösningarna beträffande varje tema separat bedömts i förhållande till de riksomfattande målen för områdesanvändningen. s. 9

3 Landskapsplanen som en del av områdesanvändnigsplaneringen 3.1 Markavändnings- och bygglagens mål och markanvändningens planeringssystem I landskapsplanerna enligt markanvändnings- och bygglagen definieras landskapens mål och verksamhetspolitik på lång sikt. Egentliga Finlands landskapsöversikt 2025 har godkänts i landskapsfullmäktige 2005. Den är en strategisk plan på lång sikt, där den eftersträvade ramen för Egentliga Finland framläggs. Målet för översikten är att nå framgång i konkurrensen mellan områdena och skilja sig från de övriga. Genom landskapsöversikten söker Egentliga Finland, utifrån sina egna utgångspunkter, sådana framgångsfaktorer med vilka landskapet kan ta upp de framtida utmaningarna. Ju snabbare och mera oförväntade de ändringar är som påverkar landskapets utveckling, desto viktigare blir det för landskapets framgång att ha förmåga att skapa sig sin egen framtid. Planeringssystemet för markanvändningen omfattar en landskapsnivå och en kommunnivå. Landskapens förbund gör upp landskapsplanerna och kommunerna för sin del general- och detaljplanerna. Statsrådet har godkänt de riksomfattande målen för områdenas användning, vilkas syfte är att koordinera de mest centrala målen, vilka hänför sig till områdenas användning inom de olika sektorerna av statsförvaltningen. Uppgiften för dessa mål är att säkra att viktiga frågor på riksnivå beaktas i planläggningen på landskaps- och kommunnivå och i andra avgöranden som rör områdenas användning. Målet för landskapsplaneringen är att skapa förutsättningar för en god livsmiljö samt att främja en ekologiskt, ekonomiskt, socialt och kulturellt hållbar utveckling. Då landskapsplanen utarbetas, fäster man uppmärksamhet på de speciella behov som härrör av landskapets förhållanden, en ekonomisk användning av områdena och på att inte oskälig olägenhet vållas markägaren eller någon annan rättsinnehavare. Planen anpassas i mån av möjlighet till planläggningen av de områden som gränsar till området för landskapsplanen. Landskapsplanen utgör en anvisning då generalplanen och detaljplanen görs upp och ändras samt då man i övrigt vidtar åtgärder för att reglera områdenas användning. Myndigheterna ska, då de planerar åtgärder för områdenas användning och beslutar om deras verkställighet, beakta landskapsplanen, sträva efter att främja ett genomförande av planen och se till att genomförandet av planen inte påverkas genom åtgärderna. Användningen av områdena i detalj regleras i alla kommuner genom en detaljplan. Detaljplanen skall göras upp och uppgraderas allt efter som kommunens utveckling eller behovet av att styra markanvändningen förutsätter det. Kraven på detaljplanens innehåll har förnyats. Detaljplanen styr byggande, tillståndsbaserade åtgärder för att ändra miljön och placera verksamheter. För planläggningen av stränder har särskilda krav ställts. 3.2 Landskapsplanläggningens uppgift och innehåll Landskapsplanen är en del av det planeringssystem för områdenas användning som finns definierat i markanvändningsoch bygglagen. Den utgör en del av landskapets planering och med dess hjälp genomförs landskapets utvecklingsstrategier samt koordineras de mål som hänför sig till de olika sektormyndigheternas områdesanvändning. Landskapsplanen fungerar också som en förmedlare av målen på riksplanet för områdenas användning till kommunplanläggningen. Landskapsplanen är i synnerhet ett verktyg för att utveckla landskapet och koordinera de interkommunala behoven samt miljöpolitiken. Genom landskapsplanen styrs inte kommunernas interna markanvändningsfrågor, såvida de inte har betydelse över kommungränserna, på landskaps- eller riksnivå. I planen anvisas områdesreserveringar till den del det är nödvändigt för områdesanvändningen med hänsyn till målen på riks- eller landskapsnivå för att koordinera områdesanvändningen för flera än en kommun. På landskapsplanens nivå utreds även klarare än förut villkoren för en hållbar utveckling. 3.3 Landskapsplanens rättsverkningar Landskapsplanen skall tjäna till ledning när generalplaner och detaljplaner utarbetas och ändras samt, när åtgärder annars vidtas, för att reglera områdesanvändningen (MarkByggL 32.1 ). På området för en generalplan med rättsverkningar eller för en detaljplan gäller landskapsplanen inte, utom i fråga om verkan enligt 1 mom. när en plan ändras. (MarkByggL 32.3 ) Landskapsplanen är mera översiktlig både i fråga om framställningssättet och tolkningens exakthet. Områdesreserveringar anvisas endast till de delar och med en sådan exakthet det är nödvändigt med hänsyn till de mål på riks- eller landskapsnivå som rör områdesanvändningen eller för att koordinera områdesanvändningen för flera än en kommun. Landskapsplanen är således på ett framhävt sätt en plan för områdesanvändningen, vilken koordinerar intressena på riks-, landskaps- och kommunnivå. Kraven på landskapsplanens innehåll kan, beroende av sakens natur, kräva ett mer detaljerat framställningssätt. Bild 1: Planeringssystemet för markanvändningen s. 1 0

4 Deltagande och växelverkan 4.1 Planerings- och influensområde De färdigställda landskapsplanerna i Egentliga Finland för Åbo stadsregion och områdena utanför Saloregionen görs upp som en helhetslandskapsplan, där processen framskrider regionkommunvis. Genom landskapsplanen ersätts de fastställda regionplaner som gäller i dag på planeområdena. Planens verkningar sträcker sig också utanför det egentliga planeområdet. De direkta verkningarna riktar sig till de närmaste kommunerna, de närmaste landskapen och indirekt återspeglas verkningarna vida omkring till södra Finland, inklusive Åland. Rauma Vehmaa Laitila Vakka-Suomi Uusikaupunki Taivassalo Askainen Velkua Rymättylä Lappi Eura SATAKUNTA Mynämäki Masku Turun seutu Raisio Naantali Pohjakartta (c) Maanmittauslaitos lupa nro 366/MYY/05 Nousiainen Vahto Säkylä Yläne Turku Kaarina Vampula Pöytyä Huittinen Alastaro Loimaa Marttila Punkalaidun Koski Tl Bild 2: Loimaaregionens planområden består efter kommunsammanslagningarna år 2009 av Aura, Koski Tl, Loimaa (Alastaro, Mellilä), S:t Mårtens, Oripää, Pöytis (Yläne) och Tarvasjoki. Aura Oripää Loimaan seutu Tarvasjoki Mellilä Ypäjä Humppila Jokioinen Somero HÄM Lieto Kuusjoki Salon seutu Paimio Piikkiö Halikko Pertteli Kiikala Salo 0 Sauvo 10 20 30 40 50 km 4.2 Delaktiga och förfarandena för deltagande I planläggningsarbetets begynnelseskede gjorde man upp en plan för deltagande och utvärdering, vilken förutsätts av markanvändnings- och bygglagen, och inom ramen för den har uppgörandet av planen genomförts. Delaktiga enligt lagen är - planeringsområdets kommuner - markägarna och andra, vilkas boende, arbete eller andra förhållanden kan påverkas av landskapsplanen - statens olika myndigheter - grannkommunernas förbund och grannkommunerna - ideella, fackliga, näringspolitiska organisationer, samfund o.d. vilka verkar inom influensområdet och som handhar särskilda uppgifter och representerar invånarna. Kustavi Iniö Uusikaupunki Vakka-Suomi Houtskari Korppoo Turunmaa Vehmaa Laitila Taivassalo Askainen Velkua Pohjakartta (c) Maanmittauslaitos lupa nro 366/MYY/05 Lemu Masku Eura Säkylä Turun seutu Raisio Naantali Merimasku Turku Kaarina Rymättylä Nauvo Mynämäki Nousiainen Vahto Parainen Bild 3: Planområdet för Åbonejdens kranskommuner består efter kommunsammanslagningarna år 2009 av Masku (Villnäs, Lemo), Virmo, Nådendal (områdena Merimasku, Rimito och Velkua), Nousis, Rusko (området Vahto) och Sagu. Yläne Lieto Piikkiö Loimaan seutu Pöytyä Aura Paimio Sauvo Oripää Tarvasjoki Alastaro Loimaa Marttila Mellilä Koski Tl Kuusjok Halikko Salo Salon seutu Perniö Kemiö 0 10 20 30 40 50 km Brändö AHVENANMAA Vehmaa Mynämäki Nousiainen Vakka-Suomi Vahto Kustavi Taivassalo Askainen Masku Raisio Turun seutu Naantali Velkua Iniö Turku Kaarina Mellilä Pöytyä Aura Koski Tl Loimaan seutu Marttila Tarvasjoki Lieto Kuusjoki Paimio Piikkiö Halikko Rauma Pyhäranta Lappi Eura Säkylä SATAKUNTA Houtskari Rymättylä Parainen Sauvo Salo Salon seutu Perniö Uusikaupunki Vakka-Suomi Laitila Yläne Sottunga Kemiö Mynämäki Turunmaa Nauvo Västanfjärd Särkisalo Kustavi Vehmaa Korppoo Kökar Pohjakartta (c) Maanmittauslaitos lupa nro 366/MYY/05 Dragsfjärd Hanko 0 10 20 30 40 50 km Tammisaari Brändö AHVENANMAA Pohjakartta (c) Maanmittauslaitos lupa nro 366/MYY/05 Turunmaa Iniö Nousiainen Vahto Turun seutu Taivassalo Askainen Masku Lieto Raisio Turku Velkua 0 10 20 30 40 50 km Bild 4: Planområdet för Åboland består efter kommunsammanslagningarna år 2009 av Väståboland (Houtskär, Iniö, Korpo, Nagu och Pargas) och Kimitoön (Dragsfjärd, Kimito och Västanfjärd). Bild 5: Planområdet för Vakka-Suomi består av Gustavs, Letala, Pyhäranta, Tövsala, Nystad och Vemo. s. 1 1

Egentliga Finlands förbund har ansvarat för att planerna utarbetats. Planeutkasten och de utredningar som gjorts upp för dem har behandlats i förbundets planerings- och miljökommitté samt i kommittéer som utifrån kommunernas förslag sammansatts för att styra planearbetet. Det förslag som skall göras upp efter utkastskedet godkänns av landskapsfullmäktige på förslag av landskapsstyrelsen, och beslutet fastställs av miljöministeriet. Förfarandet för deltagande har genomförts i enlighet med planen för deltagande och utvärdering. Planeringsskedena är uppdelade i ett - inlednings- och målskede - beredningsskede - förslagsskede och - fastställelseskede. I de olika etapperna ingår bl.a. en introduktionssammankomst, ett målseminarium, rådslag med planeringsområdenas kommuner, myndighetsrådslag, presentationssammankomster, kungörelser, omgångar för hörande och remissbehandlingar. De utredningar som utarbetats som underlag för planearbetet har gjorts upp i ett omfattande samarbete med sektormyndigheterna allt efter ämnesområde. Utredningarna, besluten och planerna i anslutning till planen finns utsatta på landskapsförbundets hemsidor. Den respons som erhållits i planens beredningsskede och den tid utkastet är framlagt för allmänheten samlas i en databas som kompletteras med de bemötanden som ska avges och eventuella ändringar som ska företas i planeutkastet. Med hjälp av den databas som ges ut på nätet kan områdets invånare och andra delaktiga följa med hur planearbetet framskrider. Utkastet till landskapsplan kan också kommenteras på karttjänsten Lounaispaikka. s. 1 2

5 Utgångspunkterna 5.1 Utgångspunkter för arbetet på landskapsplanen I Egentliga Finland har man beslutat att utföra arbetet med landskapsplanen regionkommunvis på grund av det stora antalet kommuner i landskapet och de olika förväntningar som hänför sig till miljön och markanvändningen. Landskapsplanerna ersätter de delvis föråldrade regionplaner som tidigare utarbetats för områdena. I Egentliga Finland är kommunerna särskilt i skärgården mindre än i det övriga Finland. Den pågående reformen av kommunstrukturen håller på att leda till en sammanslagning av kommuner och då blir man tvungen att på nytt granska regionkommunernas roll och regionkommungränserna. I landskapsplanerna granskas områdena som enhetliga och utan kommungränser. De innehålls- och framställningstekniska principerna för Egentliga Finlands landskapsplaner har skapats då landskapsplanen för Åbo stadsregion och Salo-regionen utarbetades. Den mångsidiga markanvändningen för planeringsområdet och områdets rika kultur- och naturarv ställer rikligt med utmaningar för en översiktlig planering av markanvändningen. Den översiktliga landskapsplanen ger kommunerna i området möjligheter att betona utvecklingen på olika sätt. Genom samarbete mellan kommunerna kan invånarna och företagsverksamheten erbjudas flera alternativ som kompletterar varandra och attraktiva platser för en etablering. 5.2 Beskrivningar av planeringsområdena Egentliga Finland kan indelas i ett skärgårds- och kustområde, en servicedominerad stads- och industrizon samt i ett åker- och skogsdominerat landsbygdsområde. Nystad med omgivning, Åbo stadsregion och Salo med närliggande områden utgör Egentliga Finlands andel av Södra Finlands industrizon som är betydande på riksplanet. Loimaa-regionen Loimaa är ett centrum för Loimaa-regionen. Regionkommunen hör till statsrådets områden för regionkommunexperiment. Invånarantalet i områdets tio kommuner var 37 229 i slutet av år 2007. Invånarantalet har de senaste åren åter svängt om i en uppgång. Tillväxten var kraftigast i de kommuner som är närmast Åboregionen. Även antalet arbetsplatser är i stigande. År 2005 var arbetsplatserna 13 844. Av arbetsplatserna finns största delen inom maskin- och metallindustrin, fastän området är bättre känt som landskapets mest landskapsdominerade region. Planeområdet är till sin karaktär ett flackt åkerlandskap, bekant som Loimaan saviseutu (Loimaa lerregion), förknippat med en lång bosättningshistoria och traditionellt lantbruk. På området finns Vaskijärvi naturpark och Kurjenrahka nationalpark. Åboland Åboland hör till statsrådets områden för regionkommunexperiment. Dess centrum är Pargas. Området består efter sammanslagningarna år 2009 av Väståboland och Kimitoön. Den största centralorten är Pargas. Nedgången i områdets befolkning har de senaste åren blivit långsammare. I slutet av år 2007 var områdets invånarantal 22 756. Befolkningen är äldre än genomsnittet, vilket är typiskt för landsbygdsorter. Trots skärgårdsförhållandena har arbetsplatsutvecklingen varit på uppåtgående redan i flera år. I slutet av år 2005 hade området 8 286 arbetsplatser. Pargas är känt för sin gamla kalkindustri. På skärgårdsområdena håller en mångsidig turismverksamhet på att utvecklas vid sidan av fisket och det traditionella lantbruket. Fritidsbosättningen är betydande då den den lokala servicen utnyttjas. Åbolands skärgård är unik. I de riksomfattande målen för områdenas användning har Skärgårdshavets område klassificerats som en av fyra särskilda områdeshelheter med hänsyn till sin natur- och kulturmiljö. På området ska natur- och kulturvärdena främjas samt bevarandet av betingelserna för boende och näringsverksamhet. Bevarandet av omfattande obebyggda områden skall tryggas. Skärgårdshavets nationalpark är belägen inom området. Åbo regionens kranskommuner Åbo är centralortsstaden för Åboregionen och hela landskapet med cirka 175 000 invånare, vilket utgör 60 % av regionkommunens och 40 % av landskapets befolkning. Kranskommunerna riktar sig kraftigt i riktning mot Åbo. I dessa tio kommuner med en växande befolkning fanns det 2007 30 727 invånare och 8 238 arbetsplatser. I takt med befolkningsutvecklingen håller också antalet arbetsplatser på att öka, särskilt inom servicesektorn. Maapinta-alpinta-ala (%) kokonais- per km 2 per km 2 Kokonais- Veden osuus Asukkaita Asukkaita Väkiluku 2007 km 2 km 2 pinta-alasta (maapinta-ala) (kok.pinta-ala) Loimaan seutu 37 229 2 300 2 330 1,3 16,2 16,0 Turun seutu 303 586 2 467 3 034 18,7 123,1 100,1 Turun seudun kehyskunnat 30 727 1 483 1 922 22,9 20,7 16,0 Turun kaupunkiseutu 272 859 984 1 112 11,5 277,4 245,5 Vakka-Suomi 31 704 1 673 3 961 57,8 18,9 8,0 Turunmaa 22 756 1 569 8 348 81,2 14,5 2,7 Yhteensä (ilman Turun k.seutua) 122 416 7 025 16 562 57,6 17,4 7,4 Bild 6: Uppgifter om planområdenas befolkning och ytareal 2005. Statistikcentralen och Lantmäteriverket. s. 1 3

Planläggningsområdets kommuner är traditionella landsbygdskommuner i Egentliga Finland. Lantbrukets andel av arbetsplatserna har minskat, men det har alltjämt en stark betydelse för områdets ekonomi och miljö. Området präglas av den för Egentliga Finland karakteristiska gamla bosättningshistorien och en mångsidig byggd miljö och naturmiljön. Rimito, Merimasku och Velkua, som från början av år 2009 fusionerades med Nådendal, är skärgårdskommuner med finska som huvudspråk. På strandområdena finns det rikligt med fritidsbebyggelse. Vakka-Suomi Den nedgång i folkmängden i Vakka-Suomi som länge pågått har blivit långsammare på sistone. I slutet av år 2007 bodde det 31 704 invånare på området. De sex kommunerna i Vakka- Suomi hade 2005 sammanlagt cirka 13 041 arbetsplatser, av vilka 6 685 fanns i Nystad. Lantbrukets andel av arbetsplatserna har minskat, men det är alltjämt av stor betydelse för områdets ekonomi och miljö. Traditionella näringar är även fisket och stenindustrin. Regionkommunen präglas av en småskalig, byggd miljö och naturmiljö i anslutning till havet. Nystad är en för finländska förhållanden betydande, enhetlig trähusstad med rutnätsplan. I Letala representeras det historiska arvet bl.a. av Untamalaområdet. Lypyrtti i Gustavs är ett representativt exempel på skärgårdskultur. Centralortsstaden i Vakka-Suomi är Nystad med Letala invid riksvägen som ett nästan jämbördigt par. Nystad är känt för sin bil- och metallindustri. Staden är ett område med akut strukturomvandling, för vilket särskilda stödåtgärder inriktas. Efter några särdeles svåra år håller bilfabriken på att få ny fart. 100 % 80 % 60 % 40 % harva maaseutu pienkylät kylät taajamat 20 % 0 % 1980 2005 1980 2005 1980 2005 1980 2005 1980 2005 Loimaan seutu Turun seutu Turun seudun kehysk. Vakka-Suomi Turunmaa harva maaseutu 14 322 9 851 13 975 10 665 7579 5956 6 879 5 230 5 755 4 628 pienkylät 1 112 858 2 092 1 503 1235 916 882 1 200 789 1 079 kylät 5 638 5 410 9 995 9 713 4083 4967 6 200 4 869 3 687 3 145 taajamat 16 188 20 901 221 957 270 604 9218 17714 19 991 20 593 12 815 13 769 Bild 7: Befolkningens fördelning i YKR delområden 1980/2005. Källa: SYKE/YKR 2007. 2 500 2 000 1 500 1 000 Harva maaseutu Pienkylät Kylät Taajamat 500 0 1980 2005 1980 2005 1980 2005 1980 2005 1980 2005 Loimaan seutu Turun seutu Turun seudun kehyskunnat Vakka-Suomi Turunmaa Bild 8: Landområde (km2) per YKR delområde 1980/2005. Källa: SYKE/YKR 2007. taajama-ala ha muutos % as/ha Loimaan seutu 1980 3 500 54,3 4,58 2005 5 400 3,17 Turun seutu 1980 19 900 61,3 11,16 2005 32 100 7,11 Turun seudun kehyskunnat 1980 2 700 125,9 3,44 2005 6 100 2,89 Vakka-Suomi 1980 2 800 85,7 6,85 2005 5 200 4,10 Turunmaa 1980 2 600 65,4 4,99 2005 4 300 3,29 Bild 9: Befolkningstätheten på tätortsområdena 1980/2005: Källa: SYKE/YKR 2007 s. 1 4

5.3 Samhällsstrukturens utveckling Den utveckling som skett de senaste decennierna på planläggningsområdena inom samhällsstrukturen går i samma riktning som i alla tillväxtregioner. Befolkningen ökar särskilt i randområdena av centralorterna, tätortsstrukturen breder ut sig och på den glesbebyggda landsbygden uppstår det nya koncentrationer med bebyggelse. Utvecklingen har varit kraftigast i Åbo regionens kranskommuner. Av landskapets befolkning bodde 83 % år 2005 (82 % år 2003) i Åbo regionens kranskommuner. Samtidigt som tätortsområdenas areal har ökat, har befolkningstätheten klart minskat. Arbetsplatserna koncentreras alltjämt till regionkommuncentrumen, vilket ökar behovet av pendling. Utvecklingen har lett till en splittrad samhällsstruktur, där det är svårt att uppnå verksamhetsförutsättningar för kollektivtrafiken. Med landskapsplanens medel kan man styra utvecklingen av markanvändningen i samband med den befintliga tätortsstrukturen, men det blir en uppgift för landskapsplanläggningen att finna de verktyg för stadsplaneringen, med vilka man kan åstadkomma boendemiljöer både enligt människornas önskemål för boendet och enligt kraven på en hållbar utveckling. 5.4 Befolkningsutvecklingen och boendet Med undantag för Vakka-Suomi är planläggningsområdena i belysning av befolkningsprognoserna i tillväxt. Den kraftigaste befolkningsökningen förutspås för Åbo regionens kranskommuner. Trots befolkningstillväxten får områdena en snabbt stigande åldrad befolkning. Den åldrade befolkningen för med sig nya utmaningar, förutom för serviceutbudet, även för den bostadsproduktion som behövs, eftersom de små hushållen inte kommer att vara ett drag som beskriver endast stadsboende. Bakgrund från befolkningsprognoserna Inom planearbetet har befolkningsutvecklingen granskats utifrån den trendprognos som gjordes upp av Statistikcentralen år 2007 enligt regionindelningen år 2008. Prognosen har också jämförts med trendprognoserna för tidigare. De nya prognoserna är bättre än de tidigare prognoserna, åtminstone med hänsyn till de närmaste åren. Enligt befolkningsprognoserna håller dock befolkningstillväxten i Egentliga Finland och dess regioner på att bli långsammare och utfallet av befolkningsutvecklingen har stannat t.o.m. under prognoserna. Förutsättningen för en större befolkningsökning än prognoserna är de facto en kraftigare tillväxt av antalet arbetsplatser samt invandringen. Man bör alltid förhålla sig kritiskt till prognoser, i synnerhet de kommunspecifika, eftersom landskapet med små kommuner gör befolkningsprognoserna för områdena instabila. De senaste åren har befolkningstillväxten återspeglats uttryckligen hos de små kranskommunerna i Åbo region samt i fråga om Vakka-Suomi, Loimaa och Åboland i kommuner som är närmare Åbo. De senaste årens snabba befolkningstillväxt påverkar även prognoserna för dessa kommuner och således även prognoserna för planeområdena. Flyttningsrörelsen inom landet, liksom även befolkningsprognoserna är ett s.k. spel med summan noll. På grund härav framläggs inte prognoser för planeområdena kommunvis. Bakgrund från befolkningsprognoserna och uppskattningar av bostadshushåll De befolkningsprognoser som gjorts upp av Egentliga Finlands förbund baserar sig på både Statistikcentralens prognoser och utvecklingen för bostadshushållens storlek i Egentliga Finlands regioner. Åboregionen har granskats som en helhet, Uppskattningarna av utvecklingen för antalet bostadshushåll grundar sig på sannolikheterna år 2007 för att bo i bostadshushåll med en, två eller tre personer i de olika åldersgrupperna. I uppskattningarna för bostadshushållen antar man att dessa sannolikheter kvarstår på samma nivå även i framtiden, fastän bostadshushållens storlek de senaste decennierna kontinuerligt har minskat. Uppskattningen av utvecklingen för antalet bostadshushåll är i själva verket målinriktad: att nedgången i antalet bostadshushåll med tre personer inte mera skulle fortsätta så kraftig. Uppskattningarna av bostadshushållen är en riktgivande information om hur mycket nya bostäder som behövs för den permanent bosatta befolkningen. I uppskattningarna av bostadshushåll har man dock inte kunnat beakta omsättningen av familjebostäder: en del av dem som i dag bor i egnahemshus eller i stora bostäder i radhus eller höghus kan som äldre önska flytta till nya och mindre höghusbostäder som kräver mindre vår och närmare service. Då frigörs rymliga bostäder för att användas för de unga familjernas boende. För att tillgodose bostadsbehovet för den fasta befolkningen behövs det bostäder även för icke-permanent användning. De största trycken att utöka antalet bostäder avsedda för icke-permanent bruk finns i Åbo stadsregion samt i skärgården. Detta behov har man dock inte kunnat uppskatta direkt i antalet bostäder. 1980 1990 2000 2007 2020 2030 Muutos 80-07 Muutos 07-30 Suunnite 2030 abs % abs % Asuntoväestö Muu väestö Loimaan seutu 37 766 38 220 37 203 37 229 38 597 39 624-537 -1,4 2 395 6,4 39 250 400 Turun seutu 252 409 267 081 291 030 303 586 323 615 333 958 51 177 20,3 30 372 10,0 327 350 6 700 Turun seudun kehyskunnat 22 380 26 346 28 067 30 727 34 942 37 159 8 347 37,3 6 432 20,9 34 550 - Turun kaupunkiseutu 230 029 240 735 262 963 272 859 288 673 296 799 42 830 18,6 23 940 8,8 292 800 - Vakka-Suomi 34 673 36 062 33 519 31 704 30 795 30 496-2 969-8,6-1 208-3,8 30 200 350 Turunmaa 23 585 24 083 22 958 22 756 23 893 24 683-829 -3,5 1 927 8,5 24 450 250 Yhteensä (ilman Turun k.seutua) 118 404 124 711 121 747 122 416 128 227 131 962 3 343 2,8 9 546 7,8 128 450 Bild 10: Utvecklingen för den totala befolkningsmängden på planområdena enligt den av Statistikcentralen år 2007 uppgjorda trendprognosen samt den av Egentliga Finlands förbund uppgjorda prognosen. Övrig befolkning avser personer som är folkbokförda i anstalter (sjukhus, åldringshem, fängelser) eller som är bostadslösa, icke-registrerade. s. 1 5

I uppskattningarna av bostadshushåll har beaktats endast boende för den s.k. bostadsbefolkningen, ty en del av kommunernas invånare hör till den s.k. anstaltsbefolkningen (bl.a. sjukhus, åldringshem och fängelser) utan permanent egentlig bostad. För närvarande utgör andelen anstaltsbefolkning c. 1-2 % av hela befolkningen. Denna andel har hållit sig oförändrad trots att befolkningen åldrats. Uppskattningen av bostadshushåll för Åboregionens kranskommuner baserar sig på en litet större andel av alla bostadshushåll i Åboregionen i de olika storleksklasserna. Befolknings- prognosen, dvs. i praktiken bostadsbefolkningen har erhållits genom att man räknat den befolkning som bor i bostadslagen. I Åboland, Vakka-Suomi och Loimaa är befolkningsprognosen således nästan den samma som i Statistikcentralens prognos. För Åboregionens kranskommuner är befolkningsprognosen på grund av ett annorlunda beräkningssätt mindre än Statistikcentralens befolkningsprognos. En planläggning av Åboregionens kranskommuner enligt Statistikcentralens prognoser skulle ytterligare främja en decentralisering av områdesstrukturen och göra arbetet på att utveckla trafikförbindelserna långsammare i landskapet. 100-> 95-99 90-94 85-89 80-84 75-79 70-74 65-69 60-64 55-59 50-54 45-49 40-44 35-39 30-34 25-29 20-24 15-19 10-14 5-9 0-4 2007 2030 3500 3000 2500 2000 1500 1000 500 0 500 1000 1500 2000 2500 3000 3500 Asuntokuntien lukumäärä 8000 7000 6000 5000 4000 3000 2000 1000 0 1980 1985 1990 1995 2000 2007 2010 2015 2020 2025 2030 1 henk. 2 henk. 3+ henk. Bild 11a: Befolkningsstrukturen i Vakka-Suomi åren 2007-2030 enligt den av Statistikcentralen år 2007 uppgjorda trendprognosen. Bild 11b: Uppskattning av utvecklingen för bostadshushållens storlek i Vakka-Suomi fram till år 2030. 100-> 95-99 90-94 85-89 80-84 75-79 70-74 65-69 60-64 55-59 50-54 45-49 40-44 35-39 30-34 25-29 20-24 15-19 10-14 5-9 0-4 2007 2030 3500 3000 2500 2000 1500 1000 500 0 500 1000 1500 2000 2500 3000 3500 Asuntokuntien lukumäärä 8000 7000 6000 5000 4000 3000 2000 1000 0 1980 1985 1990 1995 2000 2007 2010 2015 2020 2025 2030 1 henk. 2 henk. 3+ henk. Bild 12a: Befolkningsstrukturen i Loimaaregionen åren 2007-2030 enligt den av Statistikcentralen år 2007 uppgjorda trendprognosen. Bild 12 b: Uppskattning av utvecklingen för bostadshushållens storlek i Loimaaregionen fram till år 2030. 100-> 95-99 90-94 85-89 80-84 75-79 70-74 65-69 60-64 55-59 50-54 45-49 40-44 35-39 30-34 25-29 20-24 15-19 10-14 5-9 0-4 2007 2030 3500 3000 2500 2000 1500 1000 500 0 500 1000 1500 2000 2500 3000 3500 Asuntokuntien lukumäärä 8000 7000 6000 5000 4000 3000 2000 1000 0 1980 1985 1990 1995 2000 2007 2010 2015 2020 2025 2030 1 henk. 2 henk. 3+ henk. Bild 13a: Befolkningsstrukturen i Åboland åren 2007-2030 enligt den av Statistikcentralen år 2007 uppgjorda trendprognosen. Bild 13 b: Uppskattning av utvecklingen för bostadshushållens storlek i Åboland fram till år 2030. s. 1 6

100-> 95-99 90-94 85-89 80-84 75-79 70-74 65-69 60-64 55-59 50-54 45-49 40-44 35-39 30-34 25-29 20-24 15-19 10-14 5-9 0-4 2007 2030 25000 22500 20000 17500 15000 12500 10000 7500 5000 2500 0 2500 5000 7500 10000 12500 15000 17500 20000 22500 25000 Asuntokuntien lukumäärä 85000 80000 75000 70000 65000 60000 55000 50000 45000 40000 35000 30000 25000 20000 15000 10000 5000 0 1980 1985 1990 1995 2000 2007 2010 2015 2020 2025 2030 1 henk. 2 henk. 3+ henk. Bild 14a: Befolkningsstrukturen i Åboregionen åren 2007-2030 enligt den av Statistikcentralen år 2007 uppgjorda trendprognosen. Bild 14 b: Uppskattning av utvecklingen för bostadshushållens storlek i Åboregionen fram till år 2030. 100-> 95-99 90-94 85-89 80-84 75-79 70-74 65-69 60-64 55-59 50-54 45-49 40-44 35-39 30-34 25-29 20-24 15-19 10-14 5-9 0-4 Asuntokuntien lukumäärä 8000 7000 6000 5000 4000 3000 2000 1000 1980 1985 1990 1995 2000 2007 2010 2015 2020 2025 2030 3500 3000 2500 2000 1500 1000 500 0 500 1000 1500 2000 2500 3000 3500 0 1 henk. 2 henk. 3+ henk. Bild 14c: Befolkningsstrukturen i Åbonejdens kranskommuner åren 2007-2030 enligt den av Statistikcentralen år 2007 uppgjorda trendprognosen. Bild 14 b: Uppskattning av utvecklingen för bostadshushållens storlek i Åbonejdens kranskommuner fram till år 2030. 100-> 95-99 90-94 85-89 80-84 75-79 70-74 65-69 60-64 55-59 50-54 45-49 40-44 35-39 30-34 25-29 20-24 15-19 10-14 5-9 0-4 25000 22500 20000 17500 15000 12500 10000 7500 5000 2500 0 2500 5000 7500 10000 12500 15000 17500 20000 22500 25000 Asuntokuntien lukumäärä 85000 80000 75000 70000 65000 60000 55000 50000 45000 40000 35000 30000 25000 20000 15000 10000 5000 0 1980 1985 1990 1995 2000 2007 2010 2015 2020 2025 2030 1 henk. 2 henk. 3+ henk. Bild 14e: Befolkningsstrukturen i Åbo stadsregion åren 2007-2030 enligt den av Statistikcentralen år 2007 uppgjorda trendprognosen. Bild 14 f: Uppskattning av utvecklingen för bostadshushållens storlek i Åbo stadsregion fram till år 2030. s. 1 7

Talotyyppi Rakennusvuosi Erillinen pientalo - 1920 21-39 40-59 60-69 70-79 80-89 90-99 00-07 Tuntematon Yhteensä Loimaan seutu 1 212 1 383 3 243 954 1 618 1 783 1 120 745 309 12 367 Turun seutu 3 061 2 439 10 384 4 501 5 218 6 881 5 605 5 547 1 220 44 856 Turun seudun kehyskunnat 1 231 696 1 676 705 1 390 1 640 1 276 1 116 520 10 250 Turun kaupunkiseutu 1 830 1 743 8 708 3 796 3 828 5 241 4 329 4 431 700 34 606 Vakka-Suomi 1 522 849 1 567 830 1 475 1 554 639 530 219 9 185 Turunmaa 1 241 696 1 733 827 951 909 644 500 425 7 926 Rivi- tai ketjutalo - 1920 21-39 40-59 60-69 70-79 80-89 90-99 00-07 Tuntematon Yhteensä Loimaan seutu 16 18 17 76 682 1 445 601 371 104 3 330 Turun seutu 2 199 1 471 635 943 2 717 7 103 5 290 2 327 410 23 095 Turun seudun kehyskunnat 0 0 4 52 485 828 511 147 34 2 061 Turun kaupunkiseutu 2 199 1 471 631 891 2 232 6 275 4 779 2 180 376 21 034 Vakka-Suomi 48 5 10 73 976 1 283 235 47 10 2 687 Turunmaa 16 33 98 162 348 506 136 121 16 1 436 Asuinkerrostalo - 1920 21-39 40-59 60-69 70-79 80-89 90-99 00-07 Tuntematon Yhteensä Loimaan seutu 12 19 177 473 1 174 596 137 94 11 2 693 Turun seutu 959 3 724 10 362 20 402 27 415 10 003 11 553 5 646 2 014 92 078 Turun seudun kehyskunnat 6 9 57 70 416 88 53 59 12 770 Turun kaupunkiseutu 953 3 715 10 305 20 332 26 999 9 915 11 500 5 587 2 002 91 308 Vakka-Suomi 6 2 193 889 2 692 408 163 27 27 4 407 Turunmaa 70 35 98 402 1 343 443 104 39 56 2 590 Bild 15: Bostadsbeståndet enligt byggnadsår och typ år 2007. Källa Statistikcentralen. Behövliga våningsytor för boendet Beräkningarna av de våningsytor som ska planläggas för det nödvändiga boendet har härletts ur den lägenhetsyta som bostadshushållen behöver (våningsytan= 1,2 x lägenhetsytan). För den behövliga våningsytan har förts fram två uppskattningar: en basutveckling och en snabb utveckling. Basutvecklingen beskriver den genomsnittliga utvecklingen för planeområdena enligt den nuvarande utvecklingen och en snabbar utveckling än basutvecklingen. En snabbare utveckling tillåter även en snabbare befolkningsökning än prognoserna. Befolkning och boende enligt prognoserna En befolkningstillväxt på totalt cirka 7000 invånare enligt prognoserna fram till målåret 2030 avser på planeområdena i sin helhet en tillväxt i antalet bostadshushåll på cirka 7500. Behovet av nya bostäder växer alltså snabbare än invånarantalet. Mest ökar bostadshushållen med en eller två personer, medan åter antalet bostadshushåll med tre personer går ned. Också på områden med minskande befolkning håller antalet bostadshushåll på att öka på grund av att bostadshushållen minskar (Vakka-Suomi). Byggandet av nya bostäder ska på planeområdena styras så nära arbetsplatserna och servicecentralerna som möjligt. s. 1 8

J*&02'3&02.+1=<2))0*B 45,! 455! 9!!! 9!!" 9!$! H&&2'*1CD3/F H&&2'*1CKF!"#$! %&'()**+,!#!" %&'()**+ -'./++01*)&2&3&02+ 4$154, 461$7, 481!79 4815$7 45148! 91998 5" $1!48 4$4 :&;&01*)&2& 4!$1,78 4481,99 4$"14"7 47,1688 4"414,! 991847 5,$ 771"9! 41577 :&;&01*)&(&013)<=*3&00+2,1!49 51,!9 441!75 49177$ 461765 $1!48 4$4 717$4 45$ :&;&013+&>&03.*)&2& 561,$7 4!"1!9! 4981496 4$8149$ 4661"94 45165,,69 7!19,5 41"69?+33+#@&'/)01*)&2&3&02+ 4$1!84 471775 471"78 471556 461$$" $79 46 415$7,7 :&;&0/++01*)&2&3&02+ 5189$ 4!146$ 4!1476 4!1$"7 49194" 41,7$,! "64 $$ A<2))0*B1C.D/+01:&;&013E*)&2&+F 771847 751"69 6415,9 671"78 8914"$ "179" $9$ 4!14$9 774 41<)0M)01+*&02'3&02.+ 45,! 455! 9!!! 9!!" 9!$! H&&2'*1CD3/F H&&2'*1CKF!"#$! %&'()**+,!#!" %&'()**+ -'./++01*)&2&3&02+ $1,!! 71,!, 61"84 816$5 "1"87 41996 6$ 91"$5 445 :&;&01*)&2& $919!! 741976 68175" 871,4, "5187, 471,$! 876 $9184, 4174, :&;&01*)&(&013)<=*3&00+2 41,85 91$85 91574 $175$ 6196" 41"87 "" 41897 "4 :&;&013+&>&03.*)&2& $!1$$4 $,1,"8 6$1668 841$96 "71$54 4$1!88 68, $!1557 41$7,?+33+#@&'/)01*)&2&3&02+ $16"" 7195! 619$6 61,89 817!9 67! 9$ 919,6 55 :&;&0/++01*)&2&3&02+ 915"! $17,9 $1"$8 $1,$! 71558 41488 64,8! $" A<2))0*B1C.D/+01:&;&013E*)&2&+F 491948 471575 4"18"$ 451"97 97179! 71858 9!7 "16!, $98 91<)0M)01+*&02'3&02.+ 45,! 455! 9!!! 9!!" H&&2'*1CD3/F H&&2'*1CKF!"#$! %&'()**+,!#!" %&'()**+ -'./++01*)&2&3&02+ $16,5 71$,, 715!4 61678 81575 417!$ 84 4156",6 :&;&01*)&2& 951!!$ $61,55 7$16"7 7,199$ 661884 "17$, $9$ 45199!,$8 :&;&01*)&(&013)<=*3&00+2 91!78 91,9! $16"$ 7198! 619,, 41!9, 76 91947 58 :&;&013+&>&03.*)&2& 98156" $$1!"5 7!1!!4 7$158$ 6!1$"$ 8174! 9"5 4"1!!8 "$5?+33+#@&'/)01*)&2&3&02+ $1$79 71995 71854 61999 61878 797 4, 41,,!,9 :&;&0/++01*)&2&3&02+ 91",4 $1!$8 $14"" $1688 71777,", $, ",6 $7 A<2))0*B1C.D/+01:&;&013E*)&2&+F 441"6, 4717"$ 481$79 4,1657 991$9" $1"$$ 489 81,$8 95" $L1<)0M)01+*&02'3&02.+ 45,! 455! 9!!! 9!!" 9!$! H&&2'*1CD3/F H&&2'*1CKF!"#$! %&'()**+,!#!" %&'()**+ -'./++01*)&2&3&02+ 81695 81469 61$,! 71,75 7177" #7!91 #4"1 #418,!1 #"$1 :&;&01*)&2& 79187$ $518", $"14!$ $61696 $61,"4 $78 46 #"144,1 #$!51 :&;&01*)&(&013)<=*3&00+2 71!5" 7184$ 716$6 7185! 71547 997 4! 65$ 98 :&;&013+&>&03.*)&2& $,1678 $61!86 $9168, $!1,$6 $!156" 499 6 #"1"441 #$$61?+33+#@&'/)01*)&2&3&02+ 81479 615$! 71,9! $1544 $19,, #89$1 #9"1 #919$41 #5"1 :&;&0/++01*)&2&3&02+ $1,"9 $18$6 $19$9 915", 91""" #9!41 #51 #,571 #$51 A<2))0*B1C.D/+01:&;&013E*)&2&+F 9!187! 9!1$$! 4"158" 48179, 46179" #41!!41 #771 #719491 #4,$1 J*&02'3&00+013)*3.3'3'1C<DIF 45,! 455! 9!!! 9!!" -'./++01*)&2&3&02+ 9G88 9G7" 9G95 9G4" 9G!6 :&;&01*)&2& 9G$5 9G97 9G!" 4G55 4G54 :&;&01*)&(&013)<=*3&00+2 9G"7 9G88 9G69 9G77 9G9$ :&;&013+&>&03.*)&2& 9G$8 9G9! 9G!$ 4G56 4G,,?+33+#@&'/)01*)&2&3&02+ 9G89 9G7" 9G97 9G!, 4G5" :&;&0/++01*)&2&3&02+ 9G74 9G$8 9G97 9G4" 9G!! 9!$! 9!$! H&&2'*1C<DIF!"#$!,!#!" #!G491 #!G751 #!G!,1 #!G7!1 Bild 16: Uppskattning av bostadshushållens storlek och antal fram till år 2030. Källa Statistikcentralen, Egentliga Finlands förbund. #!G941 #!G!"1 #!G441 #!G4"1 #!G$!1 #!G741 #!G671 #!G961 s. 1 9

D),0+@+C+">.;"+-/,0(1/,0+"* $" D),0+@+C+"=#0..,-F"$4%4 D),0+@+C+"=#0..,-F"1+)11)"+-/,0(1/,,+0"$4%4 0/#+0"* $ 0/#+0"* $ B/(,.),.)-0(+C+ H)@I+1)@ 'F#0G0)C+,,. D.;/-1.#)0=- E(>.+"1.#)0=- D.;/-1.#)0=- E(>.+"1.#)0=- 0/)-.," $447 $4%4 $4%4 D.;/- E(>.+ D.;/- E(>.+ 1F=0G,"!"# $"#" %&"#!"# $"#" %&"#!"# $"#" %&"#!"# $"#" %&"#!"# $"#" %&"# C)-F '()*++,"-./0/1/,0+ 23 33!$4 54!!4!64 34!$4!74 2$! 728 227 233 5%8 762 $"46% $"$53!4"9 $"$65 $"6!7 :/;/,"-./</,"1.#=-1/,,+0 77!42!$8 54!!4!64 34!$4!74 8$! 65$ 7%7 87% 2%6 5%6!"7%3!"38% 2"9!"588 $"424 :/;/,"1+/>/,1)-./0/ 66 5%!46 26!44!%4 76!!4!64 8"5%6 6"4%7 8"4$8 6"673 6"68! 8"28%!%"537!6"728!4"9!6"$57!7"%84?+11+@A/(*.,"-./0/1/,0+ 22 32!!6 54!!4!64 34!$4!74 6!$ 2$! 83% 672 275 663!"2$7!"5!% 3"9!"77%!"372 :/;/,*++,"-./0/1/,0+ 7! 37!!2 54!!4!64 34!$4!74 844 853 8!7 864 6%% 87$!"%46!"866!6"9!"64!!"27% Bild 17: Utvecklingsscenarierna för lägenhetsytan fram till år 2030. Källa Statistikcentralen, Egentliga Finlands förbund- Kerrosala 2001 2007 Kerrosalan muutos vuodessa 2030 Muutos 07-30 Muutos-% 07-30 (tuhat neliötä) 07-30 Perus Nopea Perus Nopea Perus Nopea 01-07 Perus Nopea Loimaan seutukunta 2 092 2 270 2 709 3 021 439 751 19,4 33,1 30 19 33 Turun seudun kehyskunnat 1 429 1 656 2 212 2 472 557 816 33,6 49,3 38 24 35 Turun kaupunkiseutu 11 771 13 201 18 344 20 808 5 143 7 607 39,0 57,6 238 224 331 Vakka-Suomen seutukunta 1 618 1 743 2 128 2 371 384 628 22,0 36,0 21 17 27 Turunmaan seutukunta 1 128 1 281 1 801 2 008 520 727 40,6 56,7 25 23 32 Bild 18: Utvecklingsscenarierna för våningsytan fram till år 2030. Källa Statistikcentralen, Egentliga Finlands förbund. Rakennusalan kehitys (tuhat neliötä) 3200 3000 2800 2600 2400 2200 2000 1800 1600 1400 1200 1000 Loimaan seutu Vakka-Suomi Turun seudun kehyskunnat Turunmaa 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017 2018 Katkoviiva = nopea kehitys Yhtenäinen viiva = peruskehitys 2019 2020 2021 2022 2023 2024 2025 2026 2027 2028 2029 2030 Bild 19: Figur över uppskattningen av våningsytans utveckling (1 000 m2) fram till år 2030. Källa Statistikcentralen, Egentliga Finlands förbund. s. 2 0

5.5 Arbetsplatsutvecklingen Näringsstrukturen inom planeområdena har de senaste årtiondena genomgått en snabb strukturomvandling, för arbetsplatserna inom lantbruket har avsevärt minskat, medan servicesektorn har förstärkts. Den lantbruksbaserade strukturomvandlingen förmodas redan var mera överstånden, för takten med minskade arbetsplatser inom lantbruket blir avsevärt långsammare de närmaste åren. Trots den långsammare minskningen minskar arbetsplatserna dock i sådan omfattning att antalet arbetsplatser på planeområdena i sin helhet inte ökar med samma intensitet som befolkningsökningen skulle ge anledning att förmoda. Ökningen av antalet arbetsplatser kommer i själva verket till synes hos andra arbetsplatser än inom primärproduktionen, dvs. inom servicesektorn och inom industrin. Uppskattningen av utvecklingen för planeområdenas arbetsplatser har härletts ur Egentliga Finlands förbunds kalkyler för arbetsplatserna, vilka gjordes upp på hösten 2006 på landskapsnivå (uppdatering 2008). Enligt arbetsplatskalkylerna behöver service och industri i framtiden nya lokaliteter. Då produktionslokaler byggs, bör man allt mer beakta att utrymmena kan omvandlas för nya användningsändamål, för livscykeln för de olika branscherna inom industrin är i framtiden kortare eller åtminstone stadd i en kontinuerlig förändring. Inte heller bostadsområdena bevaras likadana från år till år. Ett tidigare område med barnfamiljer förändras på ett par decennier till en zon med seniorer och få barn. Serviceutbudet för närområdet måste förändras så att det beaktar behoven hos områdets invånare utan att byggnadsbeståndet utgör ett hinder för det. Arbetsplatserna kommer allt mer att koncentreras till vissa områden, vilket ökar och förlänger arbetsplatstrafiken i landskapet. En allt större del av planeområdets sysselsatta arbetar i Åbo stadsregion. Kommunernas självförsörjning med arbetsplatser kommer automatiskt att minska, eftersom arbetsplatserna inom primärproduktionen minskar då gårdsstorleken ökar. Betydelsen av arbetsplatsens läge då man väljer bostad minskar ständigt. Pendlingen mellan kommunerna ökar och centralortskommunernas pendlingsområden blir större. I denna situation är planeringen av en bärkraftig samhällsstruktur synnerligen utmanande. År 1970 var betydelsen av primärproduktionen mycket stor för självförsörjningen med arbetsplatser. Då var det allmänt att 60 % av kommunens sysselsatta arbetade inom boendekommunen. Sådana kommuner enligt den nuvarande kommunstrukturen var inalles 47 st., i dag endast 18. En utveckling av detta slag har varit mera abrupt i Egentliga Finland än i det övriga landet Vuosi 25-40 % 40-60 % 60-80 % 80-100 % Yht 1970 3 3 12 35 53 2004 15 20 17 1 53 Bild 20: Kommunernas antal klassificerat enligt den faktiska självförsörjningen med arbetsplatser. Varsinais- Suomi Loimaan seutu Salon seutu Turun seutu Vakka- Suomi Turunmaa Turun kaupunkiseutu Turun seudun kehysk. Alkutuotanto 7 634 1 926 1 793 2 268 1 123 524 1 090 1 178 Teollisuus ja kaivostoiminta 42 923 3 182 10 286 23 382 4 125 1 948 22 051 1 331 Rakentaminen ja sähkö-, kaasu- ja vesihuolto 15 011 1 054 1 491 10 833 1 127 506 9 884 949 Kauppa, majoitus- ja ravitsemustoiminta 28 079 1 558 3 696 20 455 1 411 959 19 539 916 Kuljetus, varastointi ja tietoliikenne 14 249 820 1 600 10 616 625 588 10 054 562 Rahoitus, liike-elämänpalvelut 25 535 1 075 2 565 20 302 948 645 19 614 688 Yhteiskunnalliset palvelut ja julkinen sektori 62 396 3 890 6 886 45 317 3 412 2 891 42 916 2 401 Tuntematon 3 587 339 447 2 306 270 225 2 093 213 Kaikki toimialat yhteensä 199 414 13 844 28 764 135 479 13 041 8 286 127 241 8 238 Alkutuotanto 3,8 13,9 6,2 1,7 8,6 6,3 0,9 14,3 Teollisuus ja kaivostoiminta 21,5 23,0 35,8 17,3 31,6 23,5 17,3 16,2 Rakentaminen ja sähkö-, kaasu- ja vesihuolto 7,5 7,6 5,2 8,0 8,6 6,1 7,8 11,5 Kauppa, majoitus- ja ravitsemustoiminta 14,1 11,3 12,9 15,1 10,8 11,6 15,4 11,1 Kuljetus, varastointi ja tietoliikenne 7,1 5,9 5,6 7,8 4,8 7,1 7,9 6,8 Rahoitus, liike-elämänpalvelut 12,8 7,8 8,9 15,0 7,3 7,8 15,4 8,4 Yhteiskunnalliset palvelut ja julkinen sektori 31,3 28,1 23,9 33,5 26,2 34,9 33,7 29,1 Tuntematon 1,8 2,4 1,6 1,7 2,1 2,7 1,6 2,6 Kaikki toimialat yhteensä 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 Bild 21: Planområdenas arbetsplatsfördelning enligt verksamhetsbranscher (förhandsuppgift 2005). Källa Statistikcentralen. s. 2 1