Lokala handlingsstrategier mot barnfattigdom -Vad kan och bör man göra för att minska Malmöbarns ekonomiska utsatthet? Spridningskonferensen 10 september 2013 Anna Angelin Tapio Salonen
Intervjuer med socialtjänsten i Malmö Intervjubaserad studie: 10 handläggare och 10 chefer inom varje stadsdelsförvaltning, totalt 20 intervjuer. Tre övergripande teman: 1. Organisering och handlingsutrymme, såväl vad gäller verksamhet som enskild handläggare. 2. Uppfattningar om riksnormen: nivåer, konstruktion och utveckling. 3. Förhållningssätt till ansökningar över norm.
Konsekvenser av barns fattigdom Studiens forskningsöversikt kring barnfattigdom visar på förhöjda risker för framtida ohälsa, arbetslöshet eget socialbidragstagande och lägre utbildningsnivå. Barn som vuxit upp i hushåll med långvarigt socialbidragstagande indikerar höga risker för ogynnsamma levnadsvillkor När så många som en tredjedel av Malmös framtida vuxna har vuxit upp i fattigdom är det centralt att förhålla sig till vilken betydelse detta får för stadens utveckling och framtidsvisionen om en socialt hållbar och jämlik välfärd. Vad är den långsiktiga kostnaden för dessa faktorer?
Ett ökat fokus på barnfattigdom och barnperspektiv Den generella uppfattningen är att barnperspektiv blivit allt mer framträdande inom ekonomiskt bistånd i Malmö stad. Barn urskiljs som en särskild kategori socialbidragsmottagare som skall hållas skadelösa så långt som möjligt. Ofta motiveras detta utifrån moraliska grunder. Barnen är alltid oskyldiga om man säger så. Barn beskrivs som berättigade mer hänsyn, mer generositet och mer utredning avseende individuella behov.
En oskälig levnadsnivå Riksnormen anses av de flesta vara för låg och främst anpassad för kortvariga bidragsbehov De intervjuade anser att när det gäller långvariga bidragsbehov garanterar riksnormen inte en skälig levnadsnivå De intervjuade anser att normen för de långvariga hushållen borde ses över då den inte tillgodoser en skälig levnadsnivå.
Tillfällig kris eller långvarig försörjning Flera av de intervjuade betonar att faktiska rimliga levnadskostnader inte överensstämmer med beräkningarna eftersom dessa bygger på föreställningen om försörjningsstödet som ett tillfälligt krisstöd. De som realistiskt sett är helt chanslösa på dagens arbetsmarknad uppmärksammas också av flera eftersom de troligen alltid kommer leva på försörjningsstöd. Systemet uppfattas inte vara anpassat till de livssituationer där behovet är långvarigt eller permanent. Flera av dem uttrycker såväl beundran som förundran över att klienterna kan få det att gå runt. Svårast att klara sig på normen har barnfamiljerna, särskilt ensamstående mammor.
Stor andel långvariga biståndshushåll Försörjningsstödets utformning har konstruerats för att utgöra en tillfällig övergångslösning under de mer kortvariga ekonomiska kriser som kan uppstå i ett hushåll. Långvariga mottagares levnadsnivå blir därmed mycket låg. Malmö tillämpar lägsta möjliga nivå, riksnormen. De långvariga hushållen med försörjningsstöd har under senare år visat en ökande utveckling.
Zzrit am irillam dunt ipsummodio Duisl utet sequi tio con henim quat augueraessis Eum dolendre Commolorem zzrit lorem
Att öka skäligheten. Strategier för att tillförsäkra en skälig levnadsnivå Bevilja ansökningar över norm där möjlighet finns att godta skäliga utgifter för livsföringen i övrigt. Dessa får en kompensatorisk funktion där man ser att familjen inte klarar sig på normen och därför beviljar extra för ansökningar om saker som egentligen ingår som en post i den ordinarie riksnormen t.ex. fritid och kläder för barn. Göra hembesök för att kunna göra en bedömning av behov av hemutrustning, samtala kring barnens behov av t.ex. fritidsaktiviteter och få en helhetsbild av barnets situation. Ifall familjen haft bistånd under längre tid anses beviljanden över norm rimliga och nödvändiga och biståndsbedömningen blir mer liberal.
Att kompensera och normalisera Andra vägar att minska barnfattigdomen och öka skälighet är ofta av mer kompensatorisk och normaliserande karaktär, t.ex. att ge bättre möjligheter till datorer samt kostnadsreducerad kultur och fritid. Att bevilja pengar till fritidssysselsättningar eller cyklar för barn.
Risker med över norm beviljanden Risken för godtyckliga beslut ökar. Extra och tidskrävande arbetsbörda för att handlägga dessa samt kontroll av kvitton efteråt. Spridningsrisk där andra biståndstagande familjer får veta vad andra fått till sina barn och hushåll och då anser sig berättigade detsamma i rättvisans namn.
Vad kan vi då göra? Slutsatser från: den empiriska studien socialtjänstens expertis forskning om reduktion av barnfattigdom
Vilka insatser fungerar och hur prioriterar man? Insatser mot barnfattigdom är (kortsiktigt räknat) kostsamma och fattigdomens multifaktoriella karaktär gör att direkta och mätbara effekter är komplexa att fastslå. Det finns därmed ingen klar vetenskaplig evidens för hur man bäst minskar barnfattigdom. Ska insatser vara kompensatoriska eller förebyggande? Skadereduktion eller proaktivt arbete? Selektiva dvs. riktade mot enbart utsatta barn eller generella välfärdslösningar för alla Malmöbarn (som t,ex. gratis kollektivtrafik för barn och ungdomar). Är det hela familjen eller enbart barnen som skall lyftas?
Hur vill man reducera barnfattigdom och ge en skäligare levnadsnivå? De intervjuade anser att den bästa insatsen mot barnfattigdom är att verka för att öka föräldrarnas möjligheter på arbetsmarknaden. Man vill arbeta aktivt med detta på ekonomiskt bistånd. För att kunna göra detta inom ekonomiskt bistånd krävs ökade resurser, mindre personalomsättning samt tid och utrymme inom tjänsten för aktivt socialt arbete med fokus på arbete mot självförsörjning. Detta saknas i hög grad idag.
Att reducera barnfattigdom och tillförsäkra en skälig levnadsnivå är en ytterst svår utmaning för socialtjänsten under nuvarande förutsättningar Socialtjänsten saknar resurser, tid och utrymme att arbeta med det lagstadgade uppdraget och sin egen önskan att arbeta mot att stödja barnfamiljers väg mot självförsörjning. Normen uppfattas som för låg för att kunna tillförsäkra skälig levnadsnivå i de många långvariga hushållen med barn. Svårigheterna begränsas dock inte till att handla om enskilda tjänstemäns arbetssituation utan måste förstås mot bakgrund av en långt större utmaning och problematik där betydande statliga förändringar inom socialförsäkringarna avsevärt påverkar kommunal socialtjänst. Rikspolitiken är central.
Arbetslinjen kommer inte uppnås av många barnfamiljer Det rådande politiska paradigmet förespråkar tydligt den så kallade arbetslinjen som främsta lösning för den som inte klarar sin egen försörjning och har försörjningsstöd. Många barn lever varaktigt i hushåll där föräldrar inte kan arbeta eller vars arbetskraft inte efterfrågas. Sannolikheten för dessa familjer att kunna lämna försörjningsstödet är många gånger ytterst låg. Hur förhåller vi oss till att försörjningsstödet många gånger inte ger dessa barnfamiljer den skäliga levnadsnivå de är berättigade och att detta inte kommer förändras förrän deras föräldrar får den anställning som många gånger är i det närmaste ouppnåelig?
Den centrala frågeställningen Det finns alltså en bred vetenskaplig evidens för att långvarig fattigdom och socialbidragstagande innebär avsevärda framtida risker för barns välfärdsutveckling. Detta innebär ett individuellt lidande men även betydande samhällskostnader. Då kan vi fråga oss: Är det hållbart och skäligt att ha en beräkningsgrund för försörjningsstödet som främst är utformat för kortvariga behov samtidigt som den socialpolitiska funktionen av försörjningsstödet haft en utveckling där en stor och ökande andel i realiteten är och många gånger kommer fortsätta vara långvariga biståndstagare? Hur förhåller vi oss till att socialtjänsten tydligt klargör att de inte kan arbeta med familjerna för att de inte hinner?
Vad kan Malmö då göra för att reducera barnfattigdom? Fastställa en norm på 2500 kr per år avsedd för fritidsaktivitet, fritidsutrustning, kollovistelse och dylikt för barn i hushåll med långvarigt försörjningsstöd. Inkludera kostnad för internet i normen för försörjningsstöd. Låta föräldrar i familjer med långvariga bidragsbehov som läser in betyg på gymnasienivå behålla försörjningsstöd. En kommunal strategisk plan för bekämpandet av barnfattigdom samt en kommunal barnombudsman. Öka resurser för socialtjänsten inom ekonomiskt bistånd att arbeta med föräldrar mot självförsörjning. Satsa vidare på stadens positiva projekt och utvecklingsarbeten.
Det finns goda exempel Fosies barnperspektivarbete och Hela familjen två verksamheter som arbetat med detta i Malmö. Många svenska kommuner arbetar aktivt och proaktivt med barnfattigdomsreducering och har hittat modeller och insatser som fungerar bra. Studera dem och implementera vad som kan fungera för Malmö. Lokalt föreningsliv och ideell sektor i Malmö har många goda insatser som kan vidareutvecklas t.ex. läxhjälp, frukostklubb, Barn till hav och skog. Vidare samverkan och finansiellt stöd till dessa är en väg.