Fly inte din verklighet Av: Johannes Djerf Just nu, över hela vår jord så är människor på flykt. Man räknar med att ca 50 miljoner människor runt om i världen har lämnat sina hem pågrund av fattigdom, naturkatastrofer, våld, krig, konflikter av något slag eller förföljelse, och då räknar jag in alla som är på flykt både i sitt egna land och dem som har tvingats fly ifrån sitt lands gränser. Vi är många som aldrig varit på flykt på det sättet och jag ska inte försöka få oss att förstå idag vad just det innebär, för det kan nog ingen av oss göra som inte varit på flykt ifrån sitt hem och sitt land. I det fallet kan vi nog bara be för alla dessa människor och sträcka våra händer för att hjälpa så långt det bara går. Men det jag önskar att vi skulle kunna förstå och stanna till inför idag är det faktum att vi alla av oss ändå kan vara flyktingar. Du och jag är en flykting, i den meningen då vi ofta är på flykt ifrån vårt inre. På flykt ifrån verkligheten. När jag möter besvikelse, när sorg drabbar mig, så vill jag oftast bara försvinna bort till en annan verklighet. Man önskar att det vore som på tv när det kommer något man inte vill lyssna till, se på eller förstå, då det bara är att ta fjärrkontrollen (visa) och zappa förbi det som man inte vill vara med om, och byta kanal. Speciellt när saker och ting kommer personligt väldigt nära, när jag själva behöver ge upp någonting, så vill jag helst bara zappa till en bättre kanal, för att vara glad igen. När jag möter jobbiga situationer, när pressen över att prestera hänger över mig, att jag måste ge av någonting ifrån mig själv som jag känner att jag inte har, då vill jag fly. Det kanske låter jättemärkligt att jag kan göra detta som pastor men det händer ganska så ofta att jag dagarna innan jag ska upp och predika tänker oh, vad jag önskar att jag kunde bli sjuk så jag slipper detta. För dig som brottas med sjukdom idag vet jag att detta låter väldigt illa, men det är faktiskt sant. Jag önskar ibland att jag kunde få slippa det ansvar som jag har. Något som jag tror att du också har önskat ibland. Det är jobbigt att ha ansvar. Det kräver att jag måste ta tag i något, det betyder att jag måste göra något, och tänk om jag misslyckas. Det vore skönare om bara någon annan tog hand om mig, och löste mina problem, så därför så skjuter det vi oftast framför oss. Trots att vi både förstår och vet att jag behöver ta tag det, så försöker vi fly ifrån det så länge det bara går. Det är inte alltid så här som jag målar upp det, det vet jag, men jag tror att vi kan känna igen oss ändå. Vi önskar ofta att vi var som små barn igen som inte behöver ta ansvar.
Som Henning som fortfarande är helt beroende av andra eller som min dotter Hilma som trots sina snart 3 år fortfarande är beroende av sina föräldrar, och vars pappa inte kan låta henne vara hemma en hel dag och laga sin pan pizza själv, för hon är barn och är inte mogen nog att ta hand om sig själv än. (Jag har inte testat, ni behöver inte vara oroliga). Men det kommer en dag då hon kan och ska kunna ta ansvar. Och som förälder så behöver jag steg för steg också lära henne det. Då hon behöver ta sina egna beslut oberoende av sin pappa och mamma och även få se konsekvenserna av ens val. Något som känns väldigt jobbigt för hennes pappa. Jag är nog ett bra exempel på en curling förälder, som låter sitt barn få precis allt det hon vill för att beskydda henne ifrån smärta. Men jag behöver så småningom lära mig att släppa taget mer och hon kommer att behöva lära sig det. Det hör till livet. Det hör till att bli vuxen och ansvaret som följer är inget som någon utav oss kan slippa eller fly ifrån, hur mycket vi än skulle önska och hur mycket vi än försöker fly ifrån det många gånger. Vi vill inte ta ansvar för våra handlingar, utan är oftast snabba till att lägga över det på någon annan. Jag kan inte, jag vill inte, det får någon annan göra. Likadant med vår synd. Det kan vara en lång väg ibland för att själv komma till en punkt och inse att jag har vänt Gud och hans vilja ryggen. Men vi kan gotta oss i någon annans synd. Ni vet väl varför symöten är så bibliska? För vi kan inte vara tysta med det vi sett och hört! Vi är oerhört kvicka att prata om andra, och inte minst om människor som inte är där. Och se bara på den enorma makt som tv och media har i att visa och berätta om andra människors feltramp och hur vi mer än gärna lyssnar och ägnar oss åt någon annans misslyckande och åt någon annans problem, just för att slippa möta vår egen. Vi flyr ifrån vår verklighet. Se på Adam, vars namn betyder människa som i mötet med Gud efter hans val att vända sig bort ifrån hans närvaro skyller på kvinnan. Det var hon som gav mig att äta, hon som du har gett mig och jag åt. Han flyr ifrån sitt egna ansvar och skyller ifrån sig till och med på Gud själv och kvinnan hon skyller i sin tur vidare det var ormen som förledde mig och jag åt. Det var det, men hon, precis som Adam hade ändå gjort ett val. De hade fullständigt ansvar för sina handlingar. Det är svårt att möta sin egen trasighet. Men ingen av oss kan fly ifrån den. Ingen av oss kan döda vårt ansvar och vårt samvete tills det inte längre finns.
Adam och Eva försökte, de försökte gömma sig för Guds ansikte bland träden i lustgården, men när Gud kallade på Adam så märkte han och förstod ändå att han var naken. Och vem har berättat det för dig att du är naken, frågar Gud. Det var ingen som hade gjort, men han visste att han var avklädd, att det fattades honom något. Och jag tror inte först att det handlade om en sådan nakenhet som vi tänker på, utan jag tror att Adam vet att han är avklädd Guds härlighet, som han tidigare haft. Och lika nakna står du och jag inför Gud. Vi är avklädda Guds härlighet som vi var skapade till, vi känner det, vi känner oss avklädda trots att ingen har sagt det till oss. Och människan har i hela historien försökt fly och gömma sig bakom träden. Träd av kunskap och intellekt, eller kanske av prestige och stolthet. Många människor flyr och gömmer sig bakom så vackra träd som möjligt i form av materiell lycka. Människor flyr in till den del av skogen där det växer tätt med träd i form av andra människor, stora folkmassor där man inte syns, där man inte är någon och inte behöver möta sig själv. Människor flyr till stora och härliga träd som till en början verkar skydda dem och ge tillfredsställelse, men vars rötter är ödeläggande och som väldigt snart tränger sig djupare och längre, så man inte kan komma loss, i form av alkohol, droger eller kanske spel. Människor flyr till sina arbeten, träd som ser ganska så oskyldiga ut, men vi kan inte fly till arbetet hur länge och hur mycket som helst för att slippa ta tag i verkligheten. Sanningen om dig själv och Guds vilja för ditt liv. Du kommer aldrig att kunna hitta frid i flykten ifrån Gud. Så som varje flykting kan berätta tror jag. Att även om det är bra i det nya landet man kommit till och som man gömmer sig i, så kan man aldrig hitta friden. Gud ropar var är du?. Det är ett rop som ekar än idag och Bibeln talar om en dag då vi alla till slut måste ge sig till känna. Du kommer aldrig att kunna fly ifrån Gud! Johannes försöker beskriver denna dag som han ser i hans syn i Upp. 20:11-15. Johannes ser Gud på en stor vit tron. Då jord och himmel kommer fly ifrån hans ansikte. Hans händers verk kommer att nötas ut, och denna värld som också blev avklädd sin härlighet i och med människans val att inte ta sitt ansvar för den, den jorden, den himmelen kommer att fly ifrån Gud. Men det kommer alltid finnas en verklighet kvar, och det är Gud. Han är evig, hans år har inget slut. Och inför honom så skriver Johannes att du och jag också kommer att finnas. Både stora som små kommer att stå inför tronen och ingen av oss kommer att kunna gömma oss ifrån Guds ansikte.
Vi kommer alla behöva stå till svars, och vi kommer alla att få en rättvis bedömning när böckerna öppnas. Våra gärningar, våra ord och motiv kommer att komma fram. Även om det som finns i dessa böcker inte har någon betydelse för var du kommer tillbringa evigheten någonstans. Paulus skriver ju att det är inte genom gärningar utan genom tro som vi är räddade, men de behövs tas upp i ljuset för att Gud ska kunna döma synden. Det kanske känns väldigt onödigt? Det kanske låter som något som Gud ändå borde kunna hoppa över om han nu är så god? Stefan Gustafsson, generalsekreterare för svenska evangeliska alliansen skriver så här Domen drabbar onda handlingar och onda människor och är ett uttryck för Guds rättfärdighet. Om vi inte tycker om domen, betyder det då att vi accepterar det onda? Om det onda inte döms och rensas bort kommer det att finnas kvar för alltid, vill vi det?. Om vi inte vill ha en domens dag, om vi tycker att det är något som Gud borde kunna hoppa över, hur mycket tänker vi då på konsekvenserna som blir om Gud aldrig skulle döma världen. Gud kan inte tolerera synden. Gud kan inte ha gemenskap där synd får råda. Gud är helig och måste därför reagera då han i hans kärlek skapade dig till gemenskap med honom. Domen är nödvändig för att synden fullt ut ska avslöjas och bestraffas. Domen är nödvändig för att utplåna den helt. Gud är en God Gud och det är därför som denna dag också kommer att vara en verklighet. Och det är på grund av Guds godhet som detta är en dag att längta efter. Redan då Adam och Eva lade ifrån sig ansvaret att ta hand om livet de fått och valde sin egen vilja framför Guds, så har Guds plan varit att förgöra synden och djävulens makt. I 3:15 i första mosebok så står det att Gud ska sätta fiendeskap mellan djävulen och människan, som skall krossa djävulens huvud. Människan skulle befrias ifrån de bojor som följde med synden. Vilket sker då Jesus, Guds son bär människans synd och skuld på sig på korset då det står att han också klätt av väldena och makterna och förevisat dem offentligt, när han på korset triumferade över dem. Då han har makten att också liv åt vilka han vill. Fadern har överlämnat hela domen åt sonen står det i Joh.5, För att alla skall ära sonen för att alla skall ära Sonen liksom de ärar Fadern. Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer inte under domen utan har övergått från döden till livet står det i vers 24.De som är under Guds makt och har beslutat att tro på Jesus har sitt namn i livets bok och har tillträde till det eviga livet.
Vi kommer alla vara skyldiga till döden genom det som berättas i de första böckerna om vår synd men domen det slutliga straffet kommer inte läggas på oss. För det är någon som redan tagit det och det är domaren själv. Anklagaren kommer inte ha något att säga till om. Den högsta juridiska instansen i tillvaron har sagt sitt. Alla möjligheter till överklagan är borta! Domens utslag ska förverkligas och för lammets efterföljare, alltså de som tror på Jesus väntar evigt liv! Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus. står det i Rom.8:1. Den som segrar skall alltså bli klädd i vita kläder, och jag skall aldrig stryka ut hans namn ur livets bok utan kännas vid hans namn inför min Fader och hans änglar. står det i upp.3:5. Jesus har klätt av den makt som ondskans makter haft över människan för att bekläda oss på nytt, med nya vita rena kläder. Vi är inte under domen. Vi står fri, förlåtna och rena inför hans tron. Vi kommer inte stå nakna, vi kommer vara beklädda med Guds härlighet på nytt, så som vi varit tänkta att vara och därför så kan vi vara frimodiga på domens dag då kärleken nått sitt mål i oss står det i 1.joh.4:17. Då behöver vi inte gömma oss, då vi har segrat genom Guds son, en härlighet, en kraft som vi också redan nu blivit beklädda med. Gud har aldrig tänkt att du ska vara svag. Gud har aldrig tänkt att du ska gömma dig och fly din verklighet, för att finna någon slags styrka och tillfredställelse utan han ger dig allt med honom. När Jesus lämnar sina lärjungar efter uppståndelsen så säger han att han skall bekläda dem med kraft ifrån höjden. Samma kraft som väckte upp honom ifrån de döda, samma makt, samma närvaro som vi kommer vara beklädda med när vi står inför tronen på domens dag finns i oss redan här och nu. Åt den som törstar skall jag ge att dricka fritt och för intet ur källan med livets vatten. Den som segrar skall få detta i arv, och jag skall vara hans Gud, och han skall vara min son upp.21:6-7. Fly inte din verklighet, den är där, där du befinner dig nu. Sjunger Roland Utbult. Lev i den kraft som blivit given dig. Fyll dig med den helige ande. Fly inte från dig själv. Fly inte ifrån din trasighet, synd och svaghet, fly inte ifrån Gud. Han har gett dig kraft till leva i just det som är din verklighet. Och vill visa att han har beklätt dig med frihet.