Specifika lärandemål

Relevanta dokument
Specifika lärandemål

Specifika lärandemål

Läshänvisningar och specifika lärandemål

Läshänvisningar och specifika kunskapsmål

Specifika lärandemål

Specifika lärandemål och läshänvisningar

PRELIMINÄRA FÖRELÄSNINGSDISPOSITIONER Cellens Byggstenar och Livets Molekyler

Matspjälkningskanalen

NOMENKLATUR. Kunskaper och förståelse Studenten ska: Känna till grundläggande anatomiska begrepp och lägesangivelser (S1-2).

Människokroppen 2 - Mat

Lipider. Biologisk Kemi, 7,5p KTH Vt 2011 Märit Karls. Bra länk om lipider

Biologisk katalysator

Cellen och biomolekyler

Anatomi-Fysiologi. Fundamentals of Anatomy and Physiology, kap. 24 (s ): Dick Delbro. Vt-11

Lite basalt om enzymer

Utmaningen. SEMINARIEUPPGIFTER och Instuderingsfrågor. TILL DFM1: MOMENT 2 (avsnitt 4-7) Namn: Grupp:

Biologi 2. Cellbiologi

Omtentamen NME Termin 1 vt / (totalpoäng 47 p)

Tentamensuppgifter moment 2, organisk kemi.

Lipider. Biologisk Kemi, 7,5p KTH Vt 2012 Märit Karls. Bra länk om lipider

TENTAMEN I INTRODUKTION TILL BIOMEDICIN FREDAGEN DEN 9 OKTOBER 2009 kl Efternamn: Mappnr: Förnamn: Personnr:

BASÅRET KEMI B BIOKEMI VT METABOLISM (sid )

Definiera de stereokemiska begreppen cis-trans-isomerer och optiska isomerer (D/L) av aminosyror och kolhydrater.

Proteinstruktur och Hemoglobin

Proteinstruktur samt Hemoglobin

5. Transkriptionell reglering OBS! Långsam omställning!

Enzymer Farmaceutisk biokemi. Enzymet pepsin klyver proteiner i magsäcken till mindre peptider

Litteraturlista Termin 1 Tema LERN

Proteiner. Biomolekyler kap 7

Olika kolhydrater och deras påverkan på blodsockret. Niklas Dahrén

BIOKEMI BB1080/BB2380 KURS-PM VT 2013

Kemi A. Kap 9: kolföreningar

BASÅRET KEMI B BIOKEMI VT PROTEINER OCH ENZYMER (sid )

Hastighet HOCH 2. *Enzymer är Katalysatorer. *Påverkar inte jämvikten

INSTITUTIONEN FÖR ODONTOLOGI

Kolhydrater. Biologisk kemi 7,5 hp KTH VT 2012 Barbara Norman

Lärandemål för kursen Människokroppens kemi (7,5 hp) (Tandläkarprogrammet Termin 1)

NMET1 omtentamen ht2014 den 14 mars 2015 (poäng 47 p)

8.1 Se lärobokens svar och anvisningar. 8.2 Se lärobokens svar och anvisningar. 8.3 a) Skrivsättet innebär följande strukturformel

Tentamen i Biokemi 2, 7 juni Hur samverkar katabolismen och anabolismen i en cell? Vad överförs mellan dessa processer?

Det gäller att vara tydlig!

Näringsämnen. Kolhydrater, fetter och proteiner

d=236

Organisk kemi / Biokemi. Livets kemi

Från DNA till protein, dvs den centrala dogmen

Felveckning och denaturering av proteiner. Niklas Dahrén

Allmän kemi. Läromålen. Molekylers geometri. Viktigt i kap VSEPR-modellen Molekylers geometri

TENTAMEN I MEDICINSK BIOKEMI (10 hp)

MATSMÄLTNINGEN, NÄRINGSÄMNEN, CELLANDNING OCH FOTOSYNTESEN = KOST & HÄLSA

Näringslära. Författare: Leif Göransson Agr. Dr. i Husdjurens utfodring och vård, 2009

Så började det Liv, cellens byggstenar. Biologi 1 kap 2

Biomolekyler & Levande organismer består av celler. Kapitel 3 & 4

Människokroppens kemi. Upprop Kursintroduktion Kompendieutdelning Föreläsning: Kemisk bindning

ALDEHYDER och KETONER Del D-2007

Proteiner Äggvitan består av proteinet ovalbumin. Farmaceutisk biokemi. Insulin är ett proteinhormon. Gly. Arg. Met. Cys. His. Gly.

Transkription och translation. DNA RNA Protein. Introduktion till biomedicin Jan-Olov Höög 1

Duodenum och pancreas

Övningstentafrågor i Biokemi, Basåret VT 2012

Sekretion, digestion & absorption per tema

TENTAMEN HOMEOSTAS, Läk 537 T

Proteiner. Biomolekyler kap 7

KARLSTADS UNIVERSITET KEMI

Kursplan TP3MO1, Människan i ohälsa 1: Fysiologi, patologi, invärtesmedicin och öron-, näs- och halssjukdomar, 24 högskolepoäng

Matspjälkning. Fysiologi Bi2

Användning av kol och energikällor

VIKTIGT ATT DU FYLLER I DETTA PÅ SAMTLIGA SIDOR SOM LÄMNAS IN! Efternamn: Mappnr: Förnamn: Personnr: Totalpoäng: Betyg: F Fx E D C B A

Från DNA till protein, dvs den centrala dogmen

FARMAKOLOGI, SJUKDOMSLÄRA OCH LÄKEMEDELSKEMI

Modifierat av ÅRö , ÅRö+BiA VÄTTERNRUNDAN. Seminarieuppgifter i medicinsk kemi för tandläkarstuderande seminarium 4-5

1. a) Markera polära och icke-polära delar i nedanstående molekyl. Vilken typ av ämne är det, och vad heter molekylen? (2p)

Tentamen Läkarutbildningen T1:B höstterminen (16) Kurskod: 8LAG10

Sluttentamen Bke2/KE0003, 29:e Oktober 2003, Max poäng = 94 p. Preliminär gräns för godkänd = 50 p (53 %).

Signaltransduktion. Signalling by the membrane. Fosfatidylinositol och sekundära budbärare CMB

Endokrina systemet. Innehåll. Endokrina systemet Anatomi och fysiologi. SJSE11 Människan: biologi och hälsa

Namnge och rita organiska föreningar - del 1 Introduktion till att rita och namnge organiska föreningar. Niklas Dahrén

hour Metabolism. Ett arbete i Biokemi kursen vt Sofia Bertolino Annlouise Mickelsen

Svar: 3. a) Vid enzymkatalys binder enzymet in substratet/substraten till aktiva ytan. Närhet och orientering är förutsättning för katalys.

Biologisk kemi 7,5 hp HX 1001 Introduktionskurs i kemi, 1,5 hp HX januari- 11 mars 2014

Ord. Dugga Där inte annat anges ger svaret 1 poäng, 0.5 poäng kan utdelas.

Översikt metabolismen

Epitelvävnad. vnad. Fredrik Larsson. Delkurs 1 av block III påp

Översikt metabolismen

Specifika lärandemål och läshänvisningar

DFM 1 Avsnitt 3: Matsmältningsorganens makro- och mikroanatomi

Cellbiologi: Intracellulär sortering och cellsignalering

Anatomi -fysiologi. Anatomy & Physiology: Kap. 18 The endocrine system (s ) Dick Delbro. Vt-11

Isomerer. Samma molekylformel men olika strukturformel. Detta kallas isomeri. Båda har molekylformeln C 4 H 10

Tentamen i Medicinsk kemi för biomedicinare 2010:

Utbildningsplan för biomedicinprogrammet, 160 poäng

NUKLEINSYRORNAS UPPBYGGNAD: Två olika nukleinsyror: DNA deoxyribonukleinsyra RNA ribonukleinsyra

Biologiska membran Kap 10 fig10-1, 15, 18, 19 & med tillhörande beskrivningar. Övrigt är repetition.

Instuderingsfrågor till Cellbiologi av Charlotte Erlanson-Albertsson och Urban Gullberg

Fig 1-29 Alla celler har utvecklats från samma urcell för ca 3,5 miljarder år sedan Fem kungadömen och Tre domäner

Laboration Enzymer. Labföreläsning. Introduktion, enzymer. Kinetik. Första ordningens kinetik. Michaelis-Menten-kinetik

Tentamen. Kurskod: MC1004. Medicin A, Molekylär cellbiologi. Kursansvarig: Christina Karlsson. Datum Skrivtid 4h

Vi skall skriva uppsats

Näringslära Meri Hakkarainen

INSTITUTIONEN FÖR MEDICIN

Näringsämnena och matspjälkning

Vad är digestion? FARMAKOLOGI, SJUKDOMSLÄRA OCH LÄKEMEDELSKEMI. Mag-tarmkanalens (=digestionskanalens) uppgifter

Transkript:

Inst. för Neurovetenskap, MBB och FyFa Termin 1, Läkarprogrammet Den friska människan 1 (DFM1) Moment 2: Matsmältning och ämnesomsättning Specifika lärandemål Avsnitt 3 (delavsnitt I-III) MATSMÄLTNINGSKANALENS STRUKTUR OCH FUNKTION Innehåll: * I. Matsmältningsorganens makro- och mikroanatomi (histologi) samt generell mikroanatomi. * II. Cellulära byggstenar och cellkommunikation. * III. Matsmältningsorganens fysiologi och biokemi Kommentarer: De detaljerade lärandemålen som finns angivna på de följande sidorna avseende kunskaper och förståelse, är nivåindelade enligt SOLO-taxonomin: I mål som du skall kunna redogöra för/beskriva (S2) och andra mål som du skall känna till/kunna identifiera (S1). Med S2 avses en mera sammansatt och detaljerad kunskap. Med S1 avses en enklare form av kunskap, som ofta avser endast principer eller en väldigt exakt/specifik kunskap. OBS - känna till skall dock ej tolkas såsom att det är mindre viktigt utan att detaljnivån på lärandemålen är på en enkel SOLOnivå. Med analysera/relatera/förstå avses en högre SOLO-nivå (S3 eller S4). Litteratur del I: Till exempel Moore et al., Clinically oriented anatomy, 6th edt. Roos & Pawlina, Histology: a text and atlas, 6th edt. Preparatkompendium Matsmältningsorganens histologi. Allmänna mål till delavsnitt I enligt kursplanen : Redogöra för matsmältningsorganens struktur och funktion (S1-S2). Använda mikroskop (M3). Kunna visa anatomiska strukturer på dissekerade kroppar, på plastmodeller och i radiologiska bilder samt kunna identifiera vävnader i histologiska preparat (M2). Visa respekt för den döda kroppen (S3).

Reviderad 2011-03-01 ÅRö [MBB], BM och JB [neuro] Specifika lärandemål delavsnitt I: Matsmältningsorganens makroanatomi : Till exempel Moore et al., Clinically oriented anatomy, 6th edt. redogöra för käkledens och tuggmuskulaturens principiella uppbyggnad och funktion (S2). beskriva munhålans uppbyggnad och begränsningar (inklusive tänderna) (S2). redogöra för spottkörtlarnas lokalisation, mynningsställen och principiella innervation (S2). redogöra för matstrupens och den övre magmunnens principiella uppbyggnad, lokalisation och innervation (S2). beskriva magsäckens delar samt principiella kärl- och nervförsörjning (S2). redogöra för tunntarmens olika delar, deras morfologiska karaktäristika och principiella kärl- och nervförsörjning (S2). redogöra för tjocktarmens olika delar, deras morfologiska karaktäristika och principiella kärl- och nervförsörjning (S2). beskriva leverns uppbyggnad och kärlförsörjning (S2). beskriva vena portaes principiella förlopp och funktionella betydelse (S2). redogöra för gallblåsans och gallgångarnas lokalisation och tömningsställe i tunntarmen, samt dessa organs principiella kärlförsörjning (S2). beskriva pankreas uppbyggnad, lokalisation, tömningsställe i tunntarmen samt dess principiella kärlförsörjning (S2). redogöra för ändtarmens och analöppningens uppbyggnad, lokalisation samt principiella kärl- och nervförsörjning (S2). principiell uppbyggnad och organisation av peritoneum och dess viktigare delar (S1). Meckels divertikel (S1). Generell mikroanatomi samt matsmältningsorganens mikroanatomi : Till exempel Roos & Pawlina, Histology: a text and atlas, 6th edt. Epitel beskriva indelningen av ytepitel (enkelt platt, kubiskt, cylindriskt; flerradigt; förhornat och oförhornat skiktat skivepitel och övergångsepitel) samt redogöra för deras respektive utseende och förekomst (S2). redogöra för utseende, funktion, uppbyggnad och förekomst av olika specialiserade ytstrukturer (mikrovilli, stereocilier, kinocilier/flageller och krusta) hos ytepitelceller (S2). beskriva basalmembranets uppbyggnad, innehåll och funktion (S2). beskriva skillnader mellan endokrina och exokrina körtlar (S2). beskriva olika sekretionsmekanismer (merokrin, apokrin, holokrin, cytokrin, cytogen sekretion) (S2). redogöra för skillnader mellan proteinsyntetiserande (= serösa) och glykoproteinsyntetiserande (= mukösa) körtelceller (S2). redogöra för bägarcellernas förekomst och utseende (S2). identifiera bägarceller och körtlar mikroskopiskt (M1, S1). identifiera olika ytepitel mikroskopiskt (M1, S1). 2

Fettvävnad klargöra utseendemässiga skillnader mellan vita (unilokulärt fett) och bruna (multilokulärt fett) fettceller (S1-S2). klargöra varför bruna fettceller är bruna och redogöra för andra karakteristika hos dessa celler (S2). betydelsen av brun fettvävnad hos nyfödda (S1). var brun fettvävnad finns hos vuxna individer (S1). principen med värmeproduktion i brun fettvävnad och funktionen hos uncoupling protein (UCP) (S1). [Återkommer på DFM1:4] Glatt muskulatur beskriva och redogöra för glatta muskelcellens byggnad och funktion (dense bodies, desmin, vimentin,!-aktinin, aktin- och myosinfilament) (S2). Kärl identifiera kärl mikroskopiskt samt i mikroskop kunna skilja på artär och ven (S1). Nerver beskriva den mikroskopiska strukturen hos perifera nerver (epineurium, perineurium och endoneurium) (S2). beskriva lokalisation och utseende för Auerbachs respektive Meissners nervplexa (S1-S2). Matsmältningsorgan beskriva digestionsorganens mikroskopiska struktur (munhåla, tänder, spottkörtlar, pharynx, oesophagus, magsäck, tunntarm, tjocktarm, lever, gallblåsa och gallgångar, pankreas) (S2). Identifiera i histologiska preparat: ventrikel (cardia, fundus-corpus, pylorus, vägglager, rugae, foveolae, körtlar, huvudceller, parietalceller, Auerbachs nervplexus); tunntarm (vägglager, plica circularis, villi, Lieberkühns körtlar, Paneths celler, bägarceller, nervplexa, Peyers plaque); tjocktarm (vägglager, taeniae, haustrae, Lieberkühns körtlar, nervplexa, appendix, analkanalen); gallblåsa; lever (lobuli, portazoner: artär, ven, gallgång, lymfkärl; centralven, sinusoider, hepatocyter, Kupfferceller, endotelceller); pankreas (Langerhans öar, centroacinära celler) (S1). 3

Reviderad 2011-10-14 ÅRö (MBB) Innehåll delavsnitt II Cellulära byggstenar och cellkommunikation: * Introduktion till kolhydraters och lipiders struktur och funktion * Proteiners struktur, egenskaper och funktion * Enzymer och deras verkan samt vitaminers funktion * Grundläggande organisk och fysikalisk kemi samt nomenklatur * Cellulär kommunikation och introduktion till membrantransport. Litteratur del II: Harvey & Ferrier (HF): Biochemistry 5:e uppl. (2010). Alberts et al. (Alberts): Molecular Biology of THE CELL, 5:e uppl. (2008). Ingelman-Sundberg & Persson [I-S.P.]: Bokutdrag på kurswebben Människokroppens kemi. Lab.-kompendium Digestion (avsnitt 3), bilaga till seminarium 2 Serinproteaser, föreläsnings- och seminarieanteckningar. Allmänna mål till delavsnitt II enligt kursplanen redogöra för: Cellens kemiska byggstenar, cellulär kommunikation och membrantransport (S1-S2). Specifika lärandemål: KOLHYDRATER HF: kap 7:I-II, 11:I-II, 11:IVA, 14:I-II, 14:V (ytligt) och14:vi-vii, 17:V-VI och 27:VI. Alberts: sid 55-58, fig. 2.26, 112-113, 116, 1178-1182. I-S.P.: sid 111-130. beskriva (definiera) vad kolhydrater är och vilka olika funktioner de har. redogöra för strukturen hos monosackariderna glukos, galaktos, ribos, deoxyribos, och fruktos m.h.a. Haworth (H)-projektioner och för glukos och galaktos också m.h.a. Fischerprojektioner. redogöra för strukturen hos följande övriga kolhydraters struktur: maltos och isomaltos (H), laktos (H) och sukros (H). beskriva vilket asymmetriskt kol som avgör om ett socker är L eller D, respektive! eller ". förklara begreppen enantiomer, epimer, anomer och mutarotation. definiera vad som menas med en glykosidbindning samt kunna beskriva hur en sådan kan klyvas (hydrolys och fosforolys). redogöra för skillnaden mellan!# och ß-glykosidbindningar och förstå den biologiska relevansen av denna skillnad. beskriva strukturen hos polysackariderna stärkelse (amylos och amylopektin), cellulosa och glykogen som alla är exempel på homoglykaner. analysera betydelsen av att ett socker i linjär form, kan utsättas för en nukleofil attack. heteroglykanerna heparin och hyaluronsyra principiella uppbyggnad (ej formler), förekomst och funktion. proteoglykanernas och glykoproteinernas principiella uppbyggnad (ej formler) och funktion. 4

LIPIDER HF: kap 15:I, 16:I-II, 17:I-II, fig. 17.7 o17.9 (ytligt17:iiid-e), 17:V-VI, 18:I-II, 27:VB1-5 och fig. 28.22. Alberts: sid 58-59, 114-115 och 617-636. I-S.P.: sid 143-151. beskriva (definiera) vad en lipid är och vilken funktion olika typer/klasser av lipider (t.ex. fettsyror, triacylglyceroler [triglycerider], fosfolipider och steroider) har. redogöra för följande lipiders specifika struktur (formelmässigt) resp. principiella uppbyggnad: fettsyror (palmitinsyra, stearinsyra, linolsyra, linolensyra, arakidonsyra, EPA och DHA) resp. mono-, di-, triacylglyceroler; fosfolipiderna (fosfatidyletanolamin, fofatidylkolin och fosfatidylserin) och kolesterol. beskriva membraners principiella struktur (inkl. bindningar och hur membranets egenskaper påverkas av olika typer av omättade fettsyror och kolesterol). beskriva membranproteiners (se nedan) olika funktioner och principiella uppbyggnad. vad som menas med att ett ämne är amfifilt, och vad en detergent är. vad som menas med $-fettsyror, essentiella fettsyror (linol- och linolensyra) samt vad som avses med förkortningarna EPA och DHA och till vilken klass av $-fettsyror dessa tillhör. fosfolipiden fosfatidylinositols och cardiolipins principiella uppbyggnad, förekomst och funktion. fosfatidsyra, lysofosfatidsyra, sfingosin, ceramid, sfingomyelin och glykolipiders principiella uppbyggnad och funktion. PROTEINER HF: kap 1-4 (ytligt kap 3:VI, 4:III-IV), 20:I-II (ytligt), 28:IV, 28:XIIIA1-2, 29:I och 31:VI. Alberts: sid 45-55, 59-60, 63-64, 106-111, 125-148, 151-158, 186-187 samt sid 388-396 (ytligt) och 1184-1191. I-S.P.: sid 134-135 (peptider). beskriva den generella strukturen och funktionen för aminosyror. namnge de 20 (ibland 21) olika aminosyrorna som byggs in i våra proteiner. utifrån strukturen hos de olika aminosyrornas sidokedjor, förutsäga de olika aminosyrornas egenskaper i olika fysiologiska miljöer och i vilka typer av bindningar de kan vara involverade i. beskriva peptidbindningens egenskaper och struktur. beskriva proteiners strukturer på olika nivåer (primär, sekundär, tertiär, kvartenär) och vilka typer av kemiska bindningar som verkar stabiliserande på de olika nivåerna. beskriva och förstå olika typer av kemisk bindning som är av betydelse för den tredimensionella strukturen av våra proteiner (kovalent bindning: disulfidbryggor och icke kovalent bindning: jonbindning, vätebindning, van der Waals-bindning och hydrofoba interaktioner). beskriva sekundärstrukturtyperna!-helix, kollagenhelix, "-skikt (""-pleated sheet") och "reverse turn" samt kunna ange vilka bindningstyper som är involverade i dessa strukturer. beskriva vad som menas med begreppen loop, motiv (supersekundärstruktur), domän (modul) och subenhet. 5

beskriva strukturen för de globulära typproteinerna hemoglobin (fetalt och adult) och myoglobin samt känna till deras allmänna funktion. Kunna i detta sammanhang beskriva den prostetiska gruppen hem s principiella uppbyggnad och funktion (även strukturpåverkan vid bindning av O 2 ). förklara hur hemoglobin kan fungera som buffert, samt kunna förklara begreppen kooperativitet (O 2 ) och allosteri (H +, CO 2, 2,3-BPG). beskriva fibrösa proteiners allmänna struktur och egenskaper och speciellt typproteinet kollagens (typ1) specifika uppbyggnad, dess posttranslationella modifieringar och vilken betydelse dessa har för strukturen, samt förstå betydelse av vitamin C för vissa av dessa. redogöra för begreppet denaturering och analysera mekanismerna bakom olika denatureringssätt. hur proteiner kan fungera som förstadier till biologiskt aktiva peptider. olika typer av posttranslatoriska protein- och peptidmodifieringar (t.ex. klyvning, hydroxylering, %-karboxylering, N- och O-glykosylering, disulfidbryggor, fettmodifieringar) och deras betydelse för funktion. proteinindelningsbegreppen fibrösa och globulära proteiner samt konjugerade proteiner (ex. glykoproteiner, hemproteiner och metalloproteiner). systemen med tre- respektive enbokstavsbeteckningar för aminosyror och att dessa vanligen baseras på de inledande bokstäverna i namnet. vad som menas med begreppet essentiella aminosyror och vilka aminosyror som är grenade. ENZYMER OCH VITAMINER HF: kap. 5, 6:I-IV, 11:V2 (ytligt), 19:IIB (ytligt), 28:I-X och 28:XIII. Alberts: sid 65-87, 118-119, 137-138, 155 (fig. 3-38), 158-177 samt ytligt 388-396 och 1118-1121. Laborationskompendium Digestion (DFM1:3 III). Serinproteaser (se kurswebben för länkar) http://pingpong.ki.se/public/courseid/5729/lang-sv/publicpage.do?item=3856221 redogöra för hur en reaktion påverkas av sitt enzym (jämvikt, aktiveringsenergi, reaktionshastighet), den aktiva ytans funktion, läge/lokalisation och begreppet specificitet. förklara i termodynamiska termer hur ett enzym verkar och i detta sammanhang kunna förklara innebörden av Gibbs fria energi och vad &G kan säga om en reaktions benägenhet att ske spontant. beskriva hur enzymaktiviteten påverkas av ph, temperatur och inhibitorer (irreversibla, reversibla: kompetitiva, nonkompetitiva). redogöra för den metabola betydelsen av storheterna V max och K m för ett givet enzym. definiera och förstå den funktionella betydelsen av begreppen kovalent modifiering (reversibel [ex. fosforylering] och irreversibel) och alloster enzymreglering (ex. fosfofruktokinas). redogöra för olika andra sätt att reglera enzymaktivitet (t.ex. genaktivering, nedbrytning). definiera begreppen isoenzym och zymogen (proenzym). redogöra för sambanden mellan enzym-coenzym (holo-, apo- och coenzym) och vitamincoenzym-cofaktor. beskriva vilken betydelse cofaktorer (metalljoner, coenzymer, proteiner) har för enzymers funktion och struktur (ex. carboxypeptidas A). 6

beskriva principer för katalytisk funktion (typenzymer serinproteaser) och kunna beskriva denna enzymgrupps uppbyggnad, de fyra funktionella enheterna i aktiva centrumet och katalytiska mekanism (nukleofil attack). funktionen av coenzymet liponsyra och biotin, funktionen av askorbinsyra och vitamin K samt funktionen och vilka vitaminer som ingår i NAD(P) +, FAD, tiaminpyrofosfat, coenzym A, pyridoxalfosfat, cobalamin, tetrahydrofolsyra. den principiella strukturen för NAD(P) + och FAD (modifierat vitamin, PP, ribos, adenin). olika enzymklasser (I-VI) och vilka typreaktioner de katalyserar. Michaelis-Mentens ekvation (grafiskt utseende, förutsättningar och betydelse av ingående storheter, samt begreppet mättnadskinetik). vad som menas med ett endo- resp. exopeptidas. mekanismer och betydelse av proteinnedbrytning (sambanden ubiquitinering-proteasom samt caspaser-apoptos) [se koncept DFM1:2]. hur man utför en kinetisk enzymanalys [kommer praktiskt under DFM1:3III]. vad som menas med 1:a och 0:te ordningens kinetik [kommer också på DFM1:4 alkohol]. CELLULÄR KOMMUNIKATION OCH MEMBRANTRANSPORT HF: kap. 8:II+IV, fig. 11.9-11.10, kap. 17:IIID1 (fig. 17.7-17.8, 17.11), fig. 18.28, kap. 23:I-IIB, 23:IIE och 23:III (enbart signaltransduktion). Alberts: Cellkommunikation, valda delar sid 879-924 och 932-938. Membrantransport, sid 182-183 och 651-673. (Boron & Boulpaep, Medical Physiology ( Updated edition och 2nd edt.) kap 3 och 4 resp. 3 och 5, samt sid 131-134 resp. 92-96). beskriva vad som menas med ett hormon (endokrint, parakrint, autokrint) [se också DFM1:2]. beskriva den principiella strukturen hos hormonerna insulin, glukagon, adrenalin och kortisol. redogöra* för dessa hormoners olika signaltransduktionssystem genom att beskriva de olika receptorproteinernas struktur (7-TM, insulinreceptorn och glukokortikoidreceptorn) och olika kopplingar intracellulärt (signaltransduktion, via camp-systemet och PKA, fosfatidylinositolkaskaden [IP 3, Ca 2+ -DAG, PKC], Ca 2+ -calmodulin) samt för insulin (IRS, PIP 2, PKB/Akt) och glukokortikoiders (intracellulära DNA-bindande receptorer). [*OBS! På detta avsnitt gäller S1-nivå, men efter avsnitt DFM1:4 gäller S2-nivå]. redogöra för olika transportprinciper över cellmembraner med utgångspunkt från konkreta exempel från mag-tarmkanalen och metabolismen [återkommer som lärandemål på DFM1:4, se också DFM1:2]. 7

KEMISKA GRUNDER (OBS! de flesta lärandemålen nedan är repetition av lärandemålen från gymnasiet) HF: kap. 1:III och 6:I-IV. Alberts: sid 62-65, 71-72, 80-81, 86 (fig. 2-66), 93 (fig. 2-73 och 2-74), 106-111, 112 (isomers), 116-117, 818 (fig. 14-9), 828-829. I.-S.P.: kap 2 kurswebben: https://pingpong.ki.se/courseid/5729/content.do?id=5245873 beskriva begreppet solvatisering (specialfall hydratisering) och förstå dess biologiska betydelse (ex jonkanaler). förstå namn på enkla föreningar så att man kan förutsäga de kemiska egenskaperna (speciellt viktigt är funktionella grupper och deras egenskaper). systematiskt namn, trivialnamn och konstitutionsformel (strukturformel) för vatten, alkaner med 1-4 kol, alkoholer (metanol, etanol, glycerol), aldehyder (acetaldehyd, glyceraldehyd), ketoner (aceton), karboxylsyror (ättiksyra), ammoniak, aminer, och för följande grupper: acyl, acetyl, metyl, hydroxyl, amid, amino, karboxyl, tiol, ester och fenyl. definiera de stereokemiska begreppen cis-trans-isomerer och optiska isomerer (D/L) av aminosyror och kolhydrater. beskriva fosfatgruppens uppbyggnad och redogöra för hur dess bindning till vissa föreningar kan fungera som "energibärare". beskriva ATPs principiella uppbyggnad och funktion som grupp- och energidonator. förstå och definiera med hjälp av oxidationstal vad som menas med oxidation och reduktion i biologiska system (ex. oxidation och reduktion i systemet alkohol - aldehyd - karboxylsyra [fysiologiskt: enzymerna ADH och aldehyddehydrogenas; kommer på DFM1:4]). beskriva de strukturella likheterna mellan "energibäraren" ATP, AMP (byggsten i DNA) och coenzymerna NAD + och FAD. redogöra för begreppet ph, syrakonstant (pk a ) samt kunna beskriva hur en buffert fungerar. kemiskt förklara hur ändringar i ph kan påverkan proteiners struktur och funktion. oktettregeln, samt kunna definiera begreppen valenselektron och elektronegativitet. hur man använder Fischerprojektioner och Haworthprojektioner. parametrar som är av betydelse för ett ämnes reaktionsbenägenhet (resonanseffekter, steriska effekter, induktiva effekter). 8

Reviderade 2011-10-14 ÅRö (MBB) och BR, SE + LG (FyFa) Innehåll delavsnitt III matsmältningsorganens fysiologi och biokemi: * Digestion och absorption * Matsmältningsorganens sekretion * Matsmältningskanalens motorik * Enzymkinetik * Mikrobiell ekologi och kliniska illustrationer Litteratur del III: Till exempel Boron och Boulpaep, Medical Physiology ( updated version eller 2:a upplagan) Laborationskompendium Digestionslaboration. Allmänna mål till delavsnitt III enligt kursplanen redogöra för: Kunna relatera kunskapen om matsmältningskanalens, leverns och pankreas struktur och funktion till hur olika näringsämnen digereras och absorberas samt kunna relatera dessa kunskaper till olika symptom och till olika sjukdomar (S1-S3). Kunna analysera enzymer (M1-M2). Genom ett analytiskt förhållningssätt, kunna förstå sjukdomars uppkomstmekanismer (S3). Specifika lärandemål: Matsmältningskanalens sekretion, digestion och absorption : I Boron och Boulpaep ( updated version och 2nd. ed.) hänvisas till kapitel 41-44 samt kapitel 45 (sid. 989-995 resp. 949-977), och i Harvey and Ferrier [HF] hänvisas till sid. 86-89, 96-97 (IV), 173-179, 224-227, 247-250 (III-IV), 376-377 (D och 1). För alternativ litteratur se kursplanen. redogöra för de olika spottkörtlarnas sekretion (saliv) med avseende på sammansättning och funktion (S1, S2). redogöra för reglering av salivsekretionen (S2, S3). redogöra för salivens sammansättning ställd i relation till tandstatus, smak och kolhydratmetabolism (S3). beskriva magslemhinnans uppbyggnad med olika celltyper och deras respektive sekretproduktion (S2). [se också målen för DFM1:4] redogöra för en integrerad bild av hormonella och neuronala regleringsmekanismer för syrasekretion och pepsin (S3, S4). redogöra för pankreas exokrina körtlar med de olika celltyperna (S2) och vad och hur de sekretoriska produkterna utsöndras (S2) [se också målen för DFM1:3I]. redogöra för reglermekanismer för pankreas sekretion vid fasta och efter måltid (S2, S3) 9

redogöra för omsättning av vatten, Na +, Cl -, HCO 3- och andra elektrolyter i tarmen inklusive de membranmekanismer som deltar (S1, S2, S3). redogöra för digestion av kolhydrater och de enzymer som deltar i nedbrytning av dessa makronutrienter (S2) samt mekanismer för absorption av kolhydrater (S2). redogöra för digestion av proteiner samt de enzymer och andra mekanismer som deltar i nedbrytning av dessa makronutrienter (S2) samt mekanismer för absorption av nedbrytningsprodukterna (S2). redogöra för digestion och absorption av lipider i magtarmkanalen samt leverns och gallblåsans funktion och roll i dessa processer (S2, S3). beskriva colipasets, gallsalternas och fosfolipiders roll vid fettdigestionen (S2). redogöra för det enterohepatiska kretsloppet (S1, S2, S3). redogöra för var de olika digestionsenzymerna är lokaliserade (var de bildas, respektive är aktiva) och funktion. Proproteasernas (zymogener) aktivering. Betydelse av olika endopeptidaser (inklusive enteropeptidas) och exopeptidaser (S1, S2, S3). redogöra för den integrerade betydelsen av gastrin, sekretin och CCK för digestionen (S3). samt beskriva dessa hormoners principiella uppbyggnad och signaltransduktion (S2) [se också DFM1:4 och DFM1:6]. redogöra för olika typer av membrantransport med utgångspunkt från olika näringsämnen och gallsalter (S2) [se också DFM1:2, 1:3II och DFM1:4]. redogöra för absorptionen av vitamin B 12 och järn (S2). innebörden av de kliniska begreppen: Muntorrhet, dyspepsi, magsår (ulcus pepticum) (S1). innebörden av de kliniska begreppen: Gallsten och pancreatit (S1). orsaker till malabsorption och steatorré samt laktosintolerans (orsak och symtom) (S1). innebörden av det kliniska begreppet: Diarré (S1). hur man utför en kinetisk enzymanalys (S1). [se också DFM1:4]. innebörden av endo- och exopeptidas (S1). [se också DFM1:4]. maghormonet ghrelin och dess funktion (S1). Matsmältningskanalens motorik : I Boron och Boulpaep ( updated version och 2nd. edt.) hänvisas främst till kapitel 40 resp. 41 och i viss mån till kap. 41 resp. 42. För alternativ litteratur se kursplanen. redogöra för den neuromuskulär organisation av digestionskanalen ( enteric nervous system, ENS) (S1, S2) samt kunna relatera de olika delarna av detta nervsystem till olika funktioner som motoriska och sensoriska (S3). redogöra för rörelsemönster (motorik) som uppträder som bas för födotransporten i digestionskanalen och hur de genereras (S1, S2, S3). identifiera/ange passagetider genom mag-tarmkanalen (S1) och de långa tarmreflexernas funktion, betydelsen av födans sammansättning (S3) - särskilt hur kostfibrer påverkar passagetiden (S1). 10

redogöra för tuggning av födan och dess betydelse i matsmältningen (S2). redogöra för sväljning och transporten av föda genom esofagus och hur dessa funktioner kontrolleras (S1, S2, S3) inklusive esofagussfinktrarnas funktion (S3). redogöra för ventrikelns funktion och rörelsemönster (motorik) i fasta och vid födointag, särskilt ventrikelns receptiva och adaptiva relaxation (S2, S3). redogöra för kontrollen av ventrikelns tömning och de faktorer som reglerar denna (S3). beskriva kräkningen med prodromalfas och tömningsfas (S2) samt redogöra för stimuli och neurogen kontroll av denna (S1). Kräkningens effekter på cirkulation och andning (S1, S2). beskriva tunntarmens rörelsemönster (motorik) (S1, S2) och redogöra för det neuronala substratet (underlaget) för dessa rörelser (S2, S3) och dess betydelse för transport och blandning av innehållet (S3). beskriva MMC ( Migrating Motor Complex ) (S2) och dess betydelse i matsmältningen (S3). redogöra för tjocktarmens rörelsemönster (motorik) med begreppet massperistaltik och dess betydelse för transport (S1, S2, S3). redogöra för defekationsprocessen (S2, S3). bristande relaxation, orsakad av aganglionärt tarmsegment, som orsak till Hirschsprungs sjukdom (S1). dysfagi och reflux till esofagus (S1). tillstånd förknippade med kräkning (S1). sjukdomar som påverkar ventrikeltömning, betydelsefulla former av dysmotorik och och deras relation till symtom (gastropares, intestinal pseudoobstruktion, colon irritabile) (S1). förstoppning och betydelsen av bulkmedel (S1). metoder för att mäta motorik hos normala individer och patienter (S1). 11