Delaktighet Handlingskraft Rörelsefrihet. DHRs idéskrift

1 Delaktighet Handlingskraft Rörelsefrihet DHRs idéskrift

2 Innehåll Historik och ideologi sid 3 människovärde, egen erfarenhet, välgörenhet, diskriminering Rätt till lika villkor för alla medborgare sid 9 jämlikhet, ökad medvetenhet, forskning, jämställdhet, rättsäkerhet, hot och våld, etik Otillgänglighet är diskriminering sid 15 tillgänglighet och användbarhet, yttrandefrihet, politiskt deltagande, kultur och fritid Fri rörlighet sid 21 allmänna kommunikationer, färdtjänst, bilstöd Förutsättningar för självständighet sid 24 personlig assistans, hemtjänst, utbildning, arbete, hjälpmedel, habilitering och rehabilitering I vardagen känns politiken in på bara skinnet sid 32 personlig integritet, familjeliv, hälsa, levnadsstandard, åldersdiskriminering Internationellt samarbete sid 38 Förbundet Unga Rörelsehindrade sid 39 Redaktör: Erika Wermeling, Brödtext Stockholm 2013 Sammanfattningen av FN-konventionens artiklar är en bearbetad version från Handikappförbunden

3 Historik och ideologi Inledning Det började i Göteborg DHR Förbundet för ett samhälle utan rörelsehinder bildades 1923 på initiativ av Anna Vogel, föreståndare på Vanföreanstalten i Göteborg. Då löd namnet Kamratföreningen De Vanföras Väl (DVV) och målgruppen var elever som lämnat institutionslivet. Liknande föreningar kom att bildas i Helsingborg och i Stockholm. DVV utvecklades snabbt till en folkrörelseorganisation med krav på arbete, hjälpmedel och tillgängliga fordon på agendan. 1965 bytte förbundet namn till De Handikappades Riksförbund (DHR). 2009 ändrades namnet till DHR Förbundet för ett samhälle utan rörelsehinder. Förkortningen DHR är densamma men betydelsen är en annan. Nu utläses DHR Delaktighet, Handlingskraft och Rörelsefrihet. För full jämlikhet, jämställdhet och delaktighet Under alla år har DHR arbetat för att sätta in livsvillkoren för personer med nedsatt rörelseförmåga i ett samhällsperspektiv, snarare än att lägga vikt vid medlemmarnas diagnoser. Medlemmarnas erfarenheter och upplevelser av att vara medborgare i samhället har alltid varit centrala. Sättet att beskriva personer med funktionsnedsättning har utvecklats idag

4 sätts människan, med alla sina rättigheter, i centrum istället för hennes funktionsnedsättning. Vilka ord vi använder är viktiga därför att de signalerar vad som krävs av ett samhälle som möter alla medborgare likvärdigt och jämställt. DHRs huvuduppgift är att arbeta för full jämlikhet, jämställdhet och delaktighet i samhället. Organisationen är demokratisk och ideell samt partipolitiskt och religiöst obunden. DHRs ideologi och det policydokument som antas av förbundsmötet är grundstommen för arbetet. Medlemmarna i DHR bedriver aktivt funktionshinderpolitiskt arbete, opinionsbildning och informerar om frågor som rör personer med nedsatt rörelseförmåga. De flesta har själva nedsatt rörelseförmåga. Funktionshinderpolitik genomsyrar hela samhället Funktionshinderpolitik är inget särintresse utan totalt avgörande för genomslaget inom all annan samhällspolitik. Ansvaret för alla människors delaktighet ska hanteras där det hör hemma, alltså inom varje politikområde. Inom många sakpolitiska områden vi arbetat med lokalt, regionalt och nationellt har det skett stora förändringar över tid. Men mycket återstår innan samhället är tillgängligt och användbart för alla. Innan förutsättningarna för delaktighet, handlingskraft och rörelsefrihet lett till reella möjligheter för alla medborgare att likvärdigt utöva sina rättigheter och skyldigheter. På europeisk nivå opinionsbildar DHR för att påverka beslut som sedan klubbas igenom i svenska riksdagen. Det händer att EU ligger före Sverige när det gäller krav som syftar till att öka rörelsefriheten. I de fallen driver EU på en snabbare

5 utveckling i Sverige. Framför allt inom transportområdet har EU-kraven på tillgänglighet skärpts. Samtidigt sker det bakslag i lagstiftning och praxis som begränsar våra liv på områden där rättigheterna tidigare ökat. Det är mycket oroande tendenser. Kampen för våra rättigheter kan aldrig vila. Den är ständigt pågående. en tar avstamp i FN-konventionen DHRs idéskrift vilar på FNs konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som antogs av riksdagen i november 2008. Alla länder som antagit konventionen är skyldiga att respektera och främja rättigheterna samt se till att medborgarna skyddas från diskriminering. Konventionen tydliggör vad som krävs av staten för att leva upp till alla medborgares lika rättigheter och möjligheter att vara delaktiga i alla delar av samhället. Det är regeringen, myndigheterna, regionerna, landstingen och kommunerna som ansvarar för att skyldigheterna fullgörs inte exempelvis enskilda näringsidkare. Konventionens artiklar är grunden för vår politik. Förutom artiklarna som täcker olika sakområden finns åtta övergripande principer som ska genomsyra samhällets alla områden och beslut. ens kapitel hänvisar till de artiklar som kan användas som stöd i arbetet inom respektive område. Konventionens åtta principer är: Respekt för människors lika värde och självständighet, deras oberoende och frihet att göra egna val. Icke-diskriminering. Full delaktighet i samhället. Respekt för olikheter och accepterandet av att människor med funktionsnedsättning är en del av mänsklighetens mångfald och natur. Lika möjligheter.

6 Tillgänglighet. Jämställdhet mellan män och kvinnor. Respekt för utvecklingen av förmågorna hos barn med funktionsnedsättning och respekt för barnens rätt att bevara sin identitet. Det finns också bestämmelser om hur länderna ska samla in information, statistik och forskning som identifierar hinder i samhället, och om hur länderna ska övervaka att konventionen följs. Människovärdet är okränkbart DHR erkänner principen om alla människors lika värde oavsett kön, könsidentitet eller könsuttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder. Inget samhälle, ingen grupp eller enskild person har rätt att kränka människovärdet hos en individ eller grupp. Ett samhälle kan aldrig delas upp i fullvärdiga och inte fullvärdiga medborgare, där en del utsätts för diskriminering som leder till utanförskap. Människor med funktionsnedsättning har rätt till sina liv, vilket innebär att ett skadat foster aldrig få utgöra grund för abort. DHR tar inte ställning till abort av andra skäl. Utvecklingen av genteknik, gentester, genterapi och fosterdiagnostik påverkar synen på personer med funktionsnedsättning negativt. Det är mycket viktiga frågor för oss. DHR tar avstånd från legalisering av aktiv dödshjälp. Dödshjälp innebär att ifrågasätta av livets okränkbarhet. Vi vill ha livshjälp, inte dödshjälp. Egen erfarenhet avgörande kunskap Samarbetet med funktionshinderrörelsen är centralt i konventionen. En av artiklarna, artikel 4, slår fast rätten för personer med funktionsnedsättning att

7 påverka utvecklingen av frågor som rör oss. Sverige ska nära samråda och aktivt involvera personer med funktionsnedsättning genom de organisationer som företräder dem. Det måste bli verklighet på alla nivåer i samhället och över hela landet. Ingen erfarenhet kan jämföras med den självupplevda. Därför är det i första hand medlemmar med egna erfarenheter av nedsatt rörelseförmåga som ska representera DHR och föra organisationens talan. Respekt för varandras funktionsnedsättningar är avgörande för vårt arbete. Medlemmarna definierar själva sina behov och mål. Genom självupplevd erfarenhet blir vi en trovärdig organisation. Vår kunskap och kompetens efterfrågas i många olika sammanhang. Det är ett kvitto på vår trovärdighet, men förutsätter att vi har tillräckliga resurser för att bedriva verksamheten. Men stödet till organisationer inom funktionshinderrörelsen har succesivt urholkats. Det är inte förenligt med konventionens krav på nära samråd. Dessutom negligeras allt oftare skyldigheten att samråda med funktionshinderrörelsen när något som berör våra levnadsvillkor ska utredas. Välgörenhet förlegat sedan länge Välgörenhet grundas på ett ojämlikt förhållande där den politiska och ekonomiska makten ger av sitt överflöd till dem som betraktas som maktlösa. Välgörenhet är inte vägen till att få sina grundläggande behov tillgodosedda för någon. I ett samhälle som utgår från mänskliga rättigheter och människors lika värde finns ingen plats för välgörenhet. Därför ska DHR inte delta i olika välgörenhetsinsamlingar. Stöd i olika former till organisationens målsättning och ideologi ser vi som en solidaritetshandling och är enligt DHRs mening inte välgörenhet.

8 Kalla diskriminering vid dess rätta namn Ett tillgängligt och användbart samhälle som inte diskriminerar utan förverkligar det likvärdiga medborgarskapet är den bärande idén i skriften som du har framför dig. Ingen människa ska behöva acceptera att skiljas från sitt sällskap för att gå in sido- eller bakvägen till teatern, mötet eller vallokalen eller att inte alls komma in. Samhällets tillgänglighet och användbarhet spänner från promenaden med vännerna på stan till möjligheten att utöva demokratiska rättigheter och skyldigheter. Bristande tillgänglighet och användbarhet är diskriminering.

9 Rätt till lika villkor för alla medborgare Full delaktighet Alla människor är lika inför lagen och alla medborgare har lika rättigheter och lika skyldigheter. Det är förbjudet att diskriminera personer med funktionsnedsättning, enligt svensk lag och internationella konventioner. Jämlikhet och ickediskriminering gäller alla Lika villkor ska gälla för alla medborgare. Diskriminerande lagstiftning ska försvinna. Diskrimineringsskyddet finns för att vi på egen hand ska kunna utöva våra rättigheter och skyldigheter i praktiken. Staten har ansvar för att alla människors rätt att inte diskrimineras verkligen gäller. Det som står i lagarna är också viktiga politiska markeringar som påverkar människors inställning till varandra. Lagarna förmedlar och återspeglar normer och värderingar. Sverige har fortfarande lagar som diskriminerar människor med funktionsnedsättning. Skyddet mot diskriminering är inte tillräckligt brett. Exempelvis omfattar inte hetslag- Konventionens artiklar: Artikel 5 Jämlikhet och ickediskriminering Alla människor är lika inför lagen och har rätt till lika skydd och förmåner. Staterna ska förbjuda all diskriminering på grund av funktionsnedsättning. Positiv särbehandling är inte diskriminering.

10 stiftningen i brottsbalken personer med funktionsnedsättning. Skollagen begränsar i praktiken det fria skolvalet eftersom skolor kan säga nej till elever som behöver omfattande stöd, om stödet kostar mycket eller innebär att skolan får göra stora omorganisationer. Ökad medvetenhet nyckeln till respekt Samhället målmedvetet ska arbeta för mer kunskap och ökad medvetenhet, för att säkerställa mänskliga rättigheter och full delaktighet. Människor ska mötas med respekt. Erfarenheter av att leva med nedsatt rörelseförmåga måste tas till vara och respekteras. Rättigheten till full delaktighet i samtliga delar av samhället ska bli verklighet. Antalet forskningsprojekt om levnadsförhållanden ska flerfaldigas och ske i samarbete med personer med egen erfarenhet av forskningsfrågorna. Sverige har kommit långt med att skriva in rättigheter för personer med funktionsnedsättning i lagar och andra bindande dokument. Men glappet mellan teori och praktik är stort. Fortfarande diskrimineras människor dagligen och möts av fördomar. Många känner sig kontrollerade, ifrågasatta och misstrodda i mötet med myndighetspersoner i situationer där man dessutom är beroende och därmed i underläge. Den yttersta konsekvensen av fördomar och negativa attityder är att människor inte behandlas på ett rättsäkert sätt. När kunskapen och medvetenheten om förutsättningar för full delaktighet brister hos politiker och tjänstemän fortsätter våra rättigheter att begränsas. Sverige ska följa utvecklingen av levnadsförhållanden, och regelbundet rapportera till FN. Men forskningen om hur förutsättningar och samhällsfaktorer Artikel 6 Kvinnor med funktionsnedsättning Staterna ska särskilt uppmärksamma att kvinnor och flickor har tillgång till alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. Artikel 7 Barn med funktionsnedsättning Barn med funktionsnedsättning ska ha tillgång till alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. Artikel 8 Ökad medvetenhet Varje stat ska vidta åtgärder för att höja medvetenheten om frågor som har med funktionsnedsättning att göra. Artikel 10 Rätten till liv Varje människa har rätt till livet och varje land ska säkerställa att människor med funktionsnedsättning har den rätten på samma villkor som andra.

11 påverkar våra livsvillkor är ett eftersatt område. Forskning om personer med funktionsnedsättning sker i störst utsträckning inom naturvetenskapen. Det behövs mer samhällsvetenskaplig forskning för att belägga hur strukturerna i samhället förändras och påverkar oss. Det behövs också mycket mer brukarmedverkan i forskningen. Om personer med egna erfarenheter av forskningsområdet själva är med kommer forskarna att bli bättre på att formulera forskningsfrågor och förhoppningsvis blir resultaten mer mångfacetterade. Forskning får naturligtvis aldrig kränka dem som är med i ett forskningsprojekt. I media speglas personer med funktionsnedsättning väldigt ofta antingen som offer eller hjältar. Och sällan i någon annan roll än som just funktionshindrad. Det är långt ifrån intentionerna i FNkonventionen. Mediebilderna påverkar människor i stor utsträckning. Bilderna skulle förändras om fler gavs och själva tog plats i andra roller. Fler medarbetare med egen erfarenhet inom tv-, radio- och tidningsproduktioner skulle kunna påverka mediebilden. Rättsäkerhet för gärningsman och brottsoffer Rättssystemets tillgänglighet ska öka. Kvinno- och mansjourer måste få tillräckliga förutsättningar att ta emot alla som söker sig dit. Tillgång till rättssystemet på lika villkor är en bärande del i de medborgerliga rättigheterna. Det förutsätter att alla medborgare kan delta i rättegång som åtalad, brottsoffer eller vittne, men också att bli hörda av polisen och delta i förberedelser inför domstolsförhandlingar. Människor behöver olika slags stöd för att berätta vad de varit med om eller vad de själva gjort. Därför måste tillgängligheten i rättssalarna och på fängelser förbättras, liksom utbildningen för poliser och anställda på fängelser Artikel 11 Risksituationer och humanitära nödlägen Staterna ska säkerställa skydd och säkerhet för människor med funktionsnedsättning som är i risksituationer. Artikel 12 Likhet inför lagen Människor med funktionsnedsättning har rätt att i alla sammanhang bli erkända som personer i lagens mening. Artikel 13 Tillgång till rättssystemet Tillgången till rättssystemet ska gälla för människor med funktionsnedsättning på lika villkor som för andra. Staten ska främja utbildning för personal inom rättsväsendet.

12 i att möta personer med olika förutsättningar. Ingen människa ska behöva bli utnyttjad, utsättas för våld eller övergrepp i sitt hem eller någon annanstans. Ändå händer det. Att vara beroende av andra ökar risken för både kvinnor och män att bli utsatta för våld eller övergrepp. Kvinnor med funktionsnedsättning är lika utsatta som kvinnor utan. Trots det är det många våldsutsatta kvinnor som inte söker stöd eller är missnöjda med stödet de får. Män med funktionsnedsättning utsätts för kränkningar i högre grad än män utan funktionsnedsättning. Tillgängliga kvinno- och mansjourer och skyddade boenden är ett måste om samhället ska kunna ta emot dem som söker hjälp. Utnyttjande, våld och övergrepp mot personer med funktionsnedsättning måste identifieras och uppmärksammas i mycket större utsträckning än vad som sker idag. Alla medborgare har också rätt till sekretsskydd för personuppgifter och annan information om dem. Fokus på kvinnor och barn Villkoren för kvinnor med funktionsnedsättning ska synliggöras. Barnkonventionen ska följas. Könsmönstren mellan kvinnor och män är desamma bland personer med funktionsnedsättning som bland alla andra. Studier visar att kvinnor med funktionsnedsättning har sämre levnadsvillkor, sämre upplevd hälsa, tjänar mindre, jobbar deltid i större utsträckning och mer sällan har bil jämfört med män med funktionsnedsättning. Flickor och kvinnor med funktionsnedsättning utsätts för flerfaldig diskriminering på grund av både kön och funktionsnedsättning. Jämställdhetsarbetet i Sverige ligger långt fram. Men analysen av skillnaden i villkor för kvinnor och män med funktionsnedsättning måste bli mer omfattande. Därför behövs könsuppdelad statistik för att få syn på, och kunna göra något åt, ojämställdheten Artikel 14 Frihet och personlig säkerhet Människor med funktionsnedsättning ska ha samma rätt till frihet och personlig säkerhet som andra. Artikel 15 Rätt att inte utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning Ingen människa med funktionsnedsättning får utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Ingen får utan sitt fria samtycke utsättas för medicinska eller vetenskapliga experiment. Artikel 16 Rätt att inte utsättas för utnyttjande, våld eller övergrepp Statera ska vidta åtgärder för att skydda människor med funktionsnedsättning. Det gäller i och utanför hemmet.

13 mellan kvinnor och män med funktionsnedsättning. I barnkonventionen är barnets bästa ett fundamentalt begrepp. Rättigheterna i barnkonventionen måste gälla barn med nedsatt rörelseförmåga i full utsträckning för att de ska ha samma möjligheter som andra barn att utvecklas och bli delaktiga i samhället. Barn har rätt att uttrycka åsikter i frågor som berör dem och de har rätt att få stöd för att kunna göra det. Det behövs bättre samordning kring stödet och insatserna måste vara likvärdiga oavsett var i landet barnet bor. Utan tillgängliga förskolor och lekplatser begränsas chanserna att vara med andra barn avsevärt. Barn har rätt att vara i miljöer där de kan vara delaktiga. Skydd för livet och i hotfulla lägen Den medicinska etiken ska värdera alla människors liv lika högt. Nedsatt rörelseförmåga får aldrig påverka bedömning om livsuppehållande behandling. Hot och våld mot personer i situationer där maktförhållanden är ojämlika ska uppmärksammas och tas på allvar. Personer med nedsatt rörelseförmåga ska få fullgott skydd i risksituationer och humanitära nödlägen. En funktionsnedsättning ska inte leda till döden efter skada eller olycksfall som kunde ha förhindrats, eller på grund av brister i sjukvården. Det är ett exempel på vad rätten till sitt eget liv och att inte utsättas för bestraffning, förnedrande behandling eller tortyr kan betyda i Sverige. Ändå vet vi att människor inte alltid får tillräckliga resurser inom vården för att överleva. Artikel 22 Respekt för privatlivet Ingen människa med funktionsnedsättning får utsättas för ett godtyckligt eller olagligt ingripande i sitt privatliv. Artikel 31 Insamling av statistik och information Staterna ska samla in information, statistik och forskningsrön och ta fram riktlinjer som bidrar till genomförandet av konventionen och till att identifiera och bemöta hinder som människor med funktionsnedsättning ställs inför. Artikel 34 Kommittén för rättigheter för personer med funktionsnedsättning FNs särskilda kommitté som övervakar hur rättigheterna i konventionen efterlevs. Två år efter att ett land har ratificerat konventionen ska en rapport lämnas. Därefter vart fjärde år.

14 De medicinsk-etiska riktlinjerna värderar i praktiken inte alla människors liv lika högt. Bedömningen om när livsuppehållande behandling ska sättas in, eller avbrytas, ställer frågan om vad en människas liv är värt på sin spets. Ingen människa ska behöva acceptera att ingå i medicinska eller vetenskapliga experiment utan att först själv ha gett sitt godkännande. Ingen ska heller behöva finna sig i att utsättas för hot och våld i verksamheter som hör till socialtjänstlagen eller LSS. I risksituationer och humanitära nödlägen ska personer med funktionsnedsättning ha samma skydd som andra. Det förutsätter tillgängliga larmsystem och utrymningsvägar samt kompetens hos räddningstjänsten. Och inte minst beredskap och strategier för att evakuera personer med nedsatt rörelseförmåga hos dem som driver verksamheten i byggnaden eller inom kollektivtrafiken. Aktuell information om brandceller i publika lokaler måste finnas tillgänglig. Extra viktigt är förstås det i vägtunnlar, allmänna kommunikationer och andra utrymmen under jord. Skulle en naturkatastrof inträffa måste kommunens handlingsplaner säkerställa skydd och säkerhet till alla medborgare. Långt ifrån alla kommuner har analyserat hur det ska gå till, vilket är anmärkningsvärt.

15 Otillgänglighet är diskriminering Vi går inte in genom bakdörren En tillgänglig och användbar miljö är en förutsättning för att vara oberoende och att delta fullt ut i samhällslivet. I ett tillgängligt samhälle är vi fullvärdiga samhällsmedborgare. Alla människor har rätt att ta plats och vara synliga i samhället. Bristande tillgänglighet är att utestänga människor, både bokstavligt och bildligt. Tillgänglighet och användbarhet signalerar att du är välkommen Fysisk miljö, information och kommunikation ska göras tillgänglig och användbar för alla. Särlösningar är inte acceptabla. Bristande tillgänglighet ska klassas som diskriminering. Befintliga lagar ska följas. Kontrollinstanserna ska vara verksamma och sanktionerna kännbara för den som bryter mot bygglagstiftningen. Begreppen tillgänglighet och användbarhet ringar tillsammans in kraven som ställs i svensk bygglagstiftning. Lokaler och utemiljöer är tillgängliga om kan alla ta sig dit samma väg, och väl där röra sig utan Konventionens artiklar: Artikel 9 Tillgänglighet För att människor med funktionsnedsättning ska kunna leva oberoende och fullt ut kunna delta på livets alla områden ska staterna se till att samhället blir tillgängligt. Det handlar bland annat om den fysiska miljön, transporter, information, kommunikation, IT och olika tjänster.

16 att hindras av till exempel nivåskillnader, tunga dörrar eller smala dörröppningar. Användbarhet betyder att lokaler och miljöer kan användas till det de är avsedda för, och att verksamheten som bedrivs där ska fungera för dem som den är avsedd för. Omvägar, varuhissar eller låsta liftar och personhissar som inte går att manövrera på egen hand är exempel att miljön inte användbar. Den som är på kurs, besöker en myndighet eller handlar kläder ska kunna använda lokalen precis som alla andra, på ett begripligt och logiskt sätt. Särlösningar oacceptabla Särlösningar är oacceptabla därför att de signalerar att olika villkor gäller för olika medborgare i samhället. Att alla människor inte räknas som lika viktiga och lika värdefulla. Det som är bekvämt för alla är helt nödvändigt för många av oss. Många gånger är tillgängligheten och användbarheten avgörande för om det är möjligt att delta i olika delar av samhällslivet. Därför går det inte att kompromissa om tillgänglighet. Vi måste kunna ta för givet att vi har tillträde till alla delar av samhället. Otillgänglighet byggs fortfarande in kontinuerligt och permanent i nya hus. Det leder till kostsamma efterhandskonstruktioner som dessutom blir särlösningar. Vi ser också att byggnader och platser som till en början varit tillgängliga blir mer otillgängliga när de renoveras. Det är extra bekymmersamt. Kraven på tillgänglighet i bostäder riskerar att sänkas, framförallt i mindre bostäder som studentlägenheter. För oss minskar en redan liten bostadsmarknad. Dessutom blir behovet av bostadsanpassning större. Bostadsanpassning ska göras utifrån var och ens behov, men vi vet att miljontals kronor av bostadsanpassningsbidraget varje år går till att rätta till rena byggnadsfel. Det här blottlägger också ett mycket kortsiktigt tänkande för kanske kommer dagens studentlägenheter att bebos av morgondagens äldre? Artikel 21 Yttrandefrihet och åsiktsfrihet samt tillgång till information Människor med funktionsnedsättning ska kunna utöva sin yttrandefrihet och åsiktsfrihet samt ta emot och ge information. I offentliga sammanhang ska staterna göra det möjligt att använda till exempel teckenspråk och punktskrift liksom alla andra medel, former och format som kan göra kommunikationen tillgänglig. Artikel 29 Deltagande i det politiska och offentliga livet Staterna ska garantera att människor med funktionsnedsättning kan delta i den politiska processen på samma villkor som andra. I samband med val ska staterna säkerställa att valprocedurer och material är tillgängligt.

17 Hållbara miljöer Kraven på tillgänglighet och användbarhet anger miniminivåer. Design för alla bör vara utgångspunkt när gatumiljöer anläggs och fastigheter byggs. Då blir våra gemensamma miljöer funktionella och estetiska, utan hinder som måste åtgärdas i efterhand. Tillgänglighet, användbarhet och design för alla är en naturlig del i samhällsplaneringen och avgörande för att utveckla hållbara miljöer. Den första lagen om tillgänglig samhällsplanering kom redan 1966. 2001 skrevs bestämmelserna om enkelt avhjälpta hinder in i plan- och bygglagen. Hindren skulle byggas bort på en gång, men så blev det inte. 2011 trädde en ny plan- och bygglag i kraft som innebar skärpta krav på kontroll av att bestämmelserna om tillgänglighet verkligen följs. Ansvaret för bristerna ska tas där det hör hemma. Fastighetsägarna och näringsidkarna har ansvar för att lokaler är tillgängliga och användbara. Byggherrarna och politikerna och tjänstemännen i kommunernas byggnadsnämnder ansvarar för att lagar följs. Staten, kommunerna och landstingen för offentliga lokaler. Det är samhällets skyldighet att utforma och bedriva sin verksamhet så att den kommer alla medborgare till del. Det är diskriminering Bristande tillgänglighet är diskriminering. Sanktioner måste finnas mot den som bortser från tillgänglighet och användbarhet. Och den som diskrimineras måste ha möjlighet att få sin sak prövad. Alltför lång tid har gått utan att politikerna utvidgat skyddet mot diskriminering i den fysiska miljön, som redan finns inom arbetsliv och högskola, till att gälla även andra samhällsområden. Bristande tillgänglighet måste kallas vid sitt rätta namn. Det är diskriminering. Sverige tjänar på ökad tillgänglighet och användbarhet. Delaktighet minskar utanförskap. Den som kommer in på arbetsplatsen kan arbeta, försörja sig och betala skatt Den som kommer in i en butik kan handla där. Artikel 30 Deltagande i kulturliv, rekreation, fritidsverksamhet och idrott Människor med funktionsnedsättning ska kunna delta i kulturlivet på lika villkor som andra. Lokaler, material och aktiviteter ska vara tillgängliga. Det gäller också rekreation, fritidsverksamhet och idrottsverksamhet. Människor med funktionsnedsättning ska också få erkännande och stöd för sin särskilda kulturella och språkliga identitet, däribland teckenspråk och dövas kultur.

18 DHRs unika kompetens och erfarenhet utgår från att vi företräder personer med nedsatt rörelseförmåga. För tillgänglighet och användbarhet inom andra områden hänvisar vi till andra organisationer inom funktionshinderrörelsen. Förbundens krav strider inte mot varandra. Rätt att rösta och vara politisk aktiv Alla medborgare ska ha lika möjligheter att rösta i anvisad röstlokal. Rätten att behålla valhemligheten ska vara en självklarhet. Rättigheten att engagera sig i det offentliga och politiska livet måste säkerställas. Allas rätt till yttrandefrihet och tillgång till allmänna handlingar ska säkras. Tillgänglighet har också djupt demokratiska dimensioner. Den svenska grundlagen fastställer alla medborgares rätt att rösta och att delta i det politiska livet. Men det går inte att rösta i anvisad röstlokal om lokalen inte är tillgänglig och användbar. Eller att behålla valhemligheten om man har svårt att läsa valsedeln på egen hand. Enligt vallagen ska alla röstlokaler vara tillgängliga. Trots bestämmelserna är många vallokaler inte tillgängliga och användbara för röstberättigade personer med nedsatt rörelseförmåga. Vi ser dock med tillförsikt att luckorna i lagen täpps till. De politiska partierna har få aktiva med funktionsnedsättning, vilket är en tydlig signal om förutsättningarna för att kunna delta i det politiska och offentliga livet måste förbättras. För att delta i partiarbete och i lokala samhällsdebatter krävs tillgängliga lokaler såväl som tillgänglig information. Begränsningar i färdtjänsten kan också hindra personer från deltagande. Yttrandefriheten och rätten att ta del av offentliga handlingar kringskärs av

19 bristande tillgänglighet eftersom det saknas krav på att rätten att få information i alternativa format. Riktlinjer för statliga myndigheter finns, men inget lagkrav. Kultur och fritid i högsta grad en fråga om tillgänglighet Kulturevenemang ska hållas i lokaler som är tillgängliga och användbara. Kultur- och idrottslivet ska vara öppet för alla, besökare såväl som medverkande. Personer med nedsatt rörelseförmåga ska ha rätt till idrotts- och fritidshjälpmedel. Sitta i publiken eller stå på scenen. Möjligheten att ta till sig kultur, oavsett om det är som besökare eller utövare får inte inskränkas på grund av funktionsnedsättning. Konsertbesökaren måste kunna ta sig in i arenan. Skådespelaren eller sångerskan in i logen och ut på scenen. Personer med funktionsnedsättning tar inte lika ofta del av kulturutbudet som befolkningen i övrigt. Personer med nedsatt rörelseförmåga går mer sällan på teater, bio, konsert, vernissage eller museum än snittbefolkningen. Framför allt beror det på bristande tillgänglighet både i lokalerna och kring hur verksamheten är uppbyggd. Kunskap om vad som krävs för att människor ska kunna delta likvärdigt saknas. I många av landets kulturinstitutioner kan besökare som använder rullstol inte ta sig till de publika delarna entré, toaletter och salongen. Inne i lokalerna splittras sällskap när besökare med rullstol hänvisas till särskilt anvisade platser. Det är omodernt att inte själv få välja var man vill sitta och med vem. Personlig assistans, ledsagning och fungerande färdtjänst är också nödvändiga

20 förutsättningar för att ta sig till teatern eller replokalen. Begränsad ekonomi avgör förstås också utrymmet för kultur, nöje och semester. Idrott, natur och rekreation ger bättre hälsa och ökar livskvaliteten, och läkare rekommenderar ofta motion i olika former. Men i praktiken har personer som i högst utsträckning behöver det svårast att ta del av utbudet. Det kan vara svårt att hitta tillgängliga idrottsaktiviteter. Dessutom saknas ofta överhuvudtaget information om tillgängligheten. Det är också svårt att få hjälpmedel att använda just för idrott och fritid. Självklart ska också naturområden, campingplatser och andra anläggningar göras mer tillgängliga. Ingången till idrottsintresse sker många gånger genom idrotten i skolan. Därför kan inte elever befrias från stora delar eller hela idrottskurser på grund av nedsatt rörelseförmåga. Skolan har skyldighet att anpassa undervisningen efter elevens förutsättningar, elever har rätt att delta och bedömas utifrån sin förmåga.