Promemoria 2012-04-22 Riyadh 2012 03 04 Landfakta Jemen Officiellt namn: Jemen (Al Jumhuriyah al Yamaniyah) Yta: 536 869 km2 Huvudstad: Sana a Folkmängd: 24,7 miljoner (2012) 0-14 år: 43 % Befolkningstillväxt: 2,5 % Religion: Islam (70 % sunni och 30 % shia). Små kristna, judiska- och hinduiska grupper finns. Språk: Arabiska Valuta: 1 Jemenitisk Rial=100 Fils Växelkurs: 100 SEK 3240 Jemenitiska rialer (2012) Statsskick: Republik Statschef: President Abed Rabbo Mansour Hadi Regeringschef: Premiärminister Ali Muhammad Mujawwar Utrikesminister: Abu-Bakr Abdullah Al-Qirbi BNP: 36,7 miljarder USD (2011) BNP tillväxt (real): - 2,5 % (2011) BNP per capita: 2,500 USD (2011) Inflation: 20 % (2011) Arbetslöshet: c:a 15 % Nationell budget: 9 miljarder USD Oljereserver: 3.16 miljarder fat (2010) Naturgasreserver: 478.5 miljarder kubikmeter (2011) Oljeproduktion: 258,800 fat/dag (2009) Export: 7,12 miljarder USD (2011), Sverige SEK 0 milj (2011) Import: 9,18 miljarder USD (2010), Sverige SEK 79 milj (2011) Exportvaror: Råolja, kaffe, saltad och torkad fisk/skaldjur, flytande naturgas, khat Importvaror: Mat, kemikalier och verkstadsindustri Största exportpartners: Kina 34.4%, Indien 23%, Thailand 6.6 (2010) Största importpartners: Förenade Arabemiraten 13.5%, Kina 12.2%, Indien 8.9% (2010)
2(9) Kort historik Jemen har en lång och turbulent historia. Länge har landet gått under benämningen Arabia Felix, det lyckliga Arabien, och detta trots att historiens härjningar satt sina spår i detta strategiskt belägna land mellan Afrika och Asien. Jemens moderna historia är starkt präglad av inre stridigheter. Landet var länge uppdelat i Nord- respektive Sydjemen. Norra Jemen har sedan 1500-talet periodvis tillhört det Ottomanska riket. När de ottomanska styrkorna slutligen drog sig undan 1918 tog religiösa ledare makten i området. 1962 genomfördes en statskupp av arabiska nationalister stödda av Egyptens president Gamal Abdul Nasser och Yemen Arab Republic (YAR) bildades. Saudiarabien och Jordanien gav sitt stöd till den avsatte shiaimamen Badr som endast hunnit sitta på sin post som kung och imam i en vecka. Statskuppen ledde till inbördeskrig. 1968 var de kontrarevolutionära truppernas övertag stort och ett fredsavtal kunde förhandlas fram i vilket Saudiarabien erkände YAR. Södra Jemen utgjorde mellan 1839 och 1965 en del i det brittiska imperiet och styrdes från Aden på sydkusten. I mitten av 60-talet inleddes en väpnad motståndskamp mot britterna av nationalistiska grupper och britterna lämnade landet. I slutet av 1967 utropades People s Republic of South Yemen (PRSY). Två år senare lyckades en radikal marxistisk gren av nationaliströrelsen ta makten och landet bytte namn till People's Democratic Republic of Yemen (PDRY). Samhället och ekonomin dirigerades om i en socialistisk bana, och en enpartistat växte fram. Under 70-talet var relationerna mellan Nord- och Sydjemen ansträngda, 1979 understödde PDRY i söder ett uppror mot YAR i norr. 1986 blossade inre stridigheter upp i PDRY mellan två rivaliserande presidentaspiranter. I slutet av 80-talet förbättrades förbindelsen mellan Nord och Syd markant och den 22 maj 1990 gick YAR och PDRY samman och den enade staten Republic of Yemen (ROY) bildades. De forna motsättningarna gjorde sig dock snart påminda och 1994 bröt regelrätt inbördeskrig ut mellan ledare från de forna grannrepublikerna. Ett nytt Sydjemen utropades, men erkändes ej av det internationella samfundet. Ett par månader senare föll utbrytarrepublikens huvudfäste,
3(9) Aden. Missnöjet fortsatte emellertid gro i den södra regionen av landet och man anklagade den norra delen av landet för att exploatera Sydjemens naturresurser utan fördela rikedomarna bland de som bodde där. Många militärer från den södra armén tvingades till pension med undermåliga pensioner. Dessutom anklagade man ledningen från den norra delen för korruption och valfusk. Missnöjet fortsatte växa och 2007 skapades en bred koalition vid namn Södra Rörelsen (al-hiraq) som slogs för ett fritt Sydjemen. Inrikespolitik Jemen i dag präglas av tre interna konflikter. En i norr, sedan 2004 men med militär upptrappning 2009, där shiitiska Houthirebeller strider mot jemenitiska regeringsstyrkor. I augusti 2009 inledde den jemenitiska regeringen en militär kampanj som kommit att bli en av de blodigaste i landets historia. Striderna har skapat en intern flyktingvåg. Siffror pekar på uppåt 350,000 internflyktingar i de norra delarna av landet. I dag är det våldsdrabbade norra området dock relativt lugnt. Fokus har i mångt riktats till andra delar av landet. I det naturresursrikare södra Jemen pågår en andra konflikt. Fortsatta om än sporadiska stridigheter utkämpas med den Södra Rörelsen som kämpar för självständighet och återvändandet till före 1994 års gränser samt en återuppdelning av Nord- och Sydjemen. Omkring 90,000 personer uppskattas vara på flykt i landets södra delar. Den tredje konflikten rör den senaste tidens upptrappade stridigheter mot Al Qaida in the Arabian Peninsula (AQAP), som grenen kallar sig sedan sammanslagning av dess jemenitiska och saudiska grenar i januari 2009, i framförallt södra och centrala Jemen. Det finns indikationer på att AQAP växer sig starkare i det maktvakuum som finns i dagens Jemen. USA har emellertid intensifierat sina drönarattacker mot AQAP-mål i landet. Ali Abdallah Saleh, president fram till i år, kom till makten i det som då var Nordjemen (YAR) redan 1978. Salehs maktbas var den paraplyliknande grupperingen General People s Congress (GPC), vilken efter återföreningen 1990 och demokratiseringen av Jemen i dag utgör landets dominerande politiska parti. Partiet spänner över ett brett fält av det jemenitiska samhället med stamhövdingar, militärer, civila
4(9) organisationer, oberoende, modernister, nationalister, islamister och även vänsterpolitiker som medlemmar och väljare. Den arabiska våren 2011 nådde gatorna i Sanaa och blev de starkaste protesterna på den arabiska halvön. Den jemenitiska revolutionen leddes av den politiska oppositionen mot Saleh, det vill säga de etablerade oppositionspartierna och dels av omfattande ungdomsprotester, i synnerhet vid universiteten. Under maj månad 2011 utbröt häftiga strider mellan regeringstrupper och oppositionella i huvudstaden Sana a. I en attack på presidentpalatset skadades presidenten allvarligt, och fördes till Saudiarabien och senare till USA för läkarvård. Vice presidenten Hadi tog under Salehs frånvaro över makten. I november 2011 lyckades GCC (Gulf Co-operation Council) i samarbete med Saleh och med stöd av USA förhandla fram en lösning där Saleh själv avgick från presidentposten med åtalsimmunitet och där nyval utlovades inom kort. Vice presidenten Hadi var den enda kandidaten i det val som hölls den 22 februari 2012. Valdeltagandet blev cirka 65 procent, något som kan ses som relativt högt med tanke på de tumult landet befunnits sig i samt att det bara fanns en kandidat. Hadi ses som en konsensuskandidat där han bildar regering med en del av den gamla oppositionen. I denna konsensusregering finns emellertid varken ungdomsrörelsen från revolutionen eller de rebellgrupper i norr och söder som slagits mot centralmakten under lång tid. Under invigningsceremonin för president Hadi den 27 februari 2012, medverkade inte Saleh även om han precis återvänt till landet. Frågan kvarstår om Saleh helt lämnat det politiska toppskiktet i landet. Månaderna efter valet har Hadi fört en, ibland öppen, kamp mot bland annat Salehs son som har en hög post inom det militära. I den folkvalda lagstiftande församlingen Majlis an-nuwab (representanthuset) - dominerar GPC med 228 mandat av totalt 301. Det senaste parlamentsvalet ägde rum i april 2003 för en period av åtta år. Det största oppositionspartiet är the Islamic Reform Party (Islah) med 47 mandat. Islahs medlemmar och anhängare utgörs framför allt av stammar i norr och islamister. Partiet bildades av forna GPCmedlemmar och samregerade till en början (1993-97) med GPC. The
5(9) Yemeni Socialist Party (YSP), med rötter i det socialistiska Sydjemen, har också varit ett tongivande parti, men har förlorat i betydelse, bland annat på grund av att man bojkottade parlamentsvalet 1997. I det nuvarande representanthuset har partiet 8 mandat. Tillsammans med några andra mindre partier samarbetar Islah och YSP i en oppositionsallians mot GPC. Det planerade parlamentsvalet den 27 april 2011 blev uppskjutet för att hållas någon gång under året 2012. I Jemen finns även en rådgivande församling Majlis ash-shura med 111 medlemmar. Samtliga dessa utses av presidenten. Genom en folkomröstning i februari 2001 utökades antalet medlemmar från 59 till 111. Majlis ash-shura fick då dessutom rätt att rösta om vissa lagstiftande frågor, vilket ökade regeringspartiets och presidentens inflytande ytterligare. Striderna, svag ekonomisk tillväxt, instabil valutakurs, ett växande handelsunderskott, brist på bränsle, vatten liksom andra förnödenheter, har resulterat i en drastiskt försämrad humanitär situation under de senaste åren. Utrikes- och säkerhetspolitik Den viktigaste utrikespolitiska frågan för Jemen är relationen till den store grannen i norr, Saudiarabien. Förhållandet har ofta varit ansträngt, men förbättrades avsevärt av att länderna i maj 2000 lyckades komma överens om hur man skulle lösa en sedan länge pågående gränstvist. I samband med den accelererande konflikten i norra Jemen under 2009, initierade Saudiarabien ett projekt med ett elektroniskt stängsel och en buffertzon längs gränsen. Totalt 250 000 saudier uppges ha evakuerats för att skapas denna skyddszon. Gränsen är trots detta fortfarande en källa till oro för båda länderna. Terroristgrupper som rör sig i gränsområdet samt smuggling av vapen och narkotika skapar fortsatta gränsrelaterade konflikter. Saudiarabien och de andra medlemmarna i GCC, med undantag av Oman, har under den senaste tiden spelat en avgörande roll under maktskiftet i landet. Jemen eftersträvar medlemskap i GCC och ligger i förhandlingar men möter motstånd från de sex medlemsländerna. Ett fullt medlemskap ligger fortfarande långt framåt i tiden. GCC-länderna, som hittills bilateralt hanterat förbindelserna med Jemen, har dock
6(9) under det senaste året i ljuset av den eskalerande våldsutvecklingen i landet börjat anamma ett mer samlat angreppssätt. Gränstvister har även funnits med Oman och Eritrea. Fisket runt Hanish-öarna i Röda Havet, som i en dom från ICJ (International Court of Justice) tilldelats Jemen, förorsakar tidvis problem. En starkt bidragande orsak till att Jemen länge haft mycket ansträngda förbindelser till grannländerna i regionen, samt till Västvärlden, är att landet valde att ta ställning för Irak i samband med Gulfkriget 1990. Förutom frysta humanitära bidrag från större delen av omvärlden straffades Jemen även genom att Saudiarabien och flera andra Gulfländer utvisade sammanlagt omkring en miljon jemenitiska arbetare, något som innebar en kraftig påfrestning på Jemens redan mycket sköra ekonomi. Efter terrorhändelserna den 11 september 2001 kom strålkastarljuset att riktas även mot Jemen, ett land med tillräckligt bräcklig myndighetskontroll för att kunna utvecklas till en skyddad zon för internationell terrorism. Säkerhetsläget har försämrats markant på senare år. Attentat, som tidigare varit begränsade till vissa områden belägna på behörigt avstånd från huvudorterna Sana a och Aden, drabbar nu även dessa städer. I kampen mot terrorism, har landet skapat starkare bilaterala relationer med USA. Dessa relationer är nu emellertid sköra då flera drönarattacker dödat civila. Ekonomi och handel Jemen är det minst utvecklade landet i Mellanöstern. Världsbanken uppger att cirka 45 procent av befolkningen lever under fattigdomsgränsen. Kontrasten mot de ekonomiskt starka grannländerna på Arabiska halvön är slående och skapar hinder för integration. BNP per capita uppgick till cirka 2,500 USD i Jemen i jämförelse med Saudiarabiens 24,000 USD per capita. Världsbanken uppskattar att Jemens befolkning kommer att fördubblas under de kommande tjugo åren vilket utgör ett stort hinder för att höja BNP per capita i landet. Analfabetismen är utbredd, särskilt bland kvinnor vilket hindrar en bred utveckling för en redan väldigt utsatt grupp.
7(9) Arbetslösheten bland den arbetsföra delen av befolkningen är cirka 15 procent där majoriteten är under 24 år. Huvudparten av de arbetande jemeniterna sysselsätter sig inom jordbruk eller med boskapsskötsel. Övriga sektorer sysselsätter knappt en fjärdedel av arbetsstyrkan. 1990-talets goda ekonomiska utveckling, efter slutet på inbördeskriget, har avtagit. 2000-talet innebar ett sänkt tempo för de ekonomiska reformerna. President Saleh återupplivade reformprogrammet efter en dålig utveckling under andra hälften av 2000-talet. Den internationella finanskrisen har också drabbat Jemen. Såväl den årliga BNP-ökningen som inflationen har avtagit. Det finns också tecken på att den informella ekonomin inte minst vad gäller det narkotiska preparatet khat utgör en stor del av sammantagna ekonomin. Råolja utgör en viktig, men uttömlig, exportprodukt och högre världsmarknadspriser har gynnat Jemen de senaste åren. I dag står industrin för cirka 25 procent av BNP och 70 procent av statens budget. Oljeproduktionen uppgår till omkring 260 000 fat per dag. Jemens kända oljereserver uppgår till knappt 3 miljarder fat, vilket är avsevärt mindre än de stora oljestaterna i regionen. Jemen är liksom Oman inte medlem i OPEC. Oljeutvinning minskar för närvarande och Jemens oljereserver beräknas ta slut under 2010-talet och på grund av denna anledning har naturgasutvinning i dag prioritet. I oktober 2009 började byggnationen av den första anläggningen (Total) för utvinning av denna resurs. Eskalerande våldsanvändningen och den försämrade flyktingsituation under 2011 har ytterligare försämrat Jemens ekonomiska utveckling. Strider och direkta attentat mot oljeledningar har på senare tid hindrat utvinningen ytterligare, vilket påverkat ekonomin dramatiskt. Assistans i form av olja/bränsle och finansiellt bistånd, från internationella grannar, är i dag nödvändigt för att hålla igång landets ekonomi. I augusti 2010 godkände IMF ett lån för de tre kommande åren värt 370 miljoner USD för att förbättra en svag ekonomisk utveckling. Viktiga inslag i Jemens ekonomi är internationellt bistånd och transfereringar från jemeniter som arbetar i utlandet. Man anser sig i förhållande till sin fattigdom inte erhålla tillräckligt bistånd, samtidigt som stora internationella biståndsgivare som IMF och Världsbanken kräver motprestationer i form av ytterligare reformer. Säkerhetsläget i
8(9) de mest hjälpbehövande delarna av landet är därtill sådan att projektimplementering och uppföljning inte sällan omöjliggörs. De föreslagna ekonomiska reformerna syftar främst till att ytterligare minska statens styrning av ekonomin samt att stimulera långsiktiga investeringar inom exempelvis infrastruktur. För att minska fattigdomen i landet satsar Världsbanken i gengäld bland annat på att förbättra landets administrativa kapacitet, förbättra den grundläggande sociala tryggheten, höja utbildningsnivån, utveckla vattenförsörjning samt hålla nere befolkningsökningen. Den omfattande produktionen av den av Sverige narkotikaklassade grödan khat, som kräver stora mängder dyrbart vatten, utgör i detta sammanhang en nagel i ögat på omvärlden. Vattenbristen har under senare år blivit en av de största akilleshälarna för landet. Vissa experter gör gällande att akut vattenbrist kommer drabba huvudstaden Sana a redan 2017. Förslag om än kanske inte realistiska att flytta huvudstaden till vattenrikare trakter finns. Samtidigt som man är helt beroende av grundvattnet för att möta befolkningstillväxten på ca 3 procent per år, används uppskattningsvis 50 procent av Jemens vattentillgångar till produktionen av khat. Viktiga biståndsgivare är olika arabfonder, Islamiska utvecklingsbanken, UNFPA, UNICEF, EU och länder som USA, Nederländerna, Tyskland, Japan och Storbritannien. Sveriges förbindelser med Jemen Sverige har ett honorärt generalkonsulat i Sana a och upprätthåller diplomatiska förbindelser med Jemen genom sin ambassadör i Saudiarabien, Dag Juhlin-Dannfeldt. Ambassadören är sidoackrediterad i Sana a. Jemens ambassadör i Haag, Dr. Nageeb Ahmed Obeid, är sidoackrediterad i Stockholm. Antalet svenskar som är bosatta i Jemen uppgår till ett dussintal. Ett stort antal flyktingar från Afrikas Horn, söker sig till Jemen och många med släktband i Sverige söker sig därefter till Sverige. Honorärkonsulatets verksamhet präglas i hög utsträckning av migrationsärenden. Det officiella besöksutbytet med Jemen har på senare år varit ytterst begränsat.
9(9) Sverige bidrar med multilateralt bistånd till Jemen genom FN, IBRD/IMF och EU. Det bilaterala biståndet utgörs i huvudsak av ett fåtal enskilda organisationers engagemang i Jemen. Dessutom har landet möjlighet att skicka deltagare till Sidas internationella kurser. Några få svenska företag har representation på plats i Jemen, bland annat Volvo och Tetra Pak. Representationen sker dock oftast genom agenter. Den svenska exporten till Jemen uppgick till drygt 300 miljoner svenska kronor år 2009 men 2011 hade den siffran till fallit till 79 miljoner svenska kronor. Importen från Jemen har varit mycket liten och föregående år avstannade den helt.