Att se med Guds ögon! Av: Johannes Djerf Vad är det första du ser när du går ut genom ytterdörren på morgonen? Vad skulle du säga om du gick ut genom dörren och möttes av människor som stod redo att döda dig? Det var faktiskt vad Elisas tjänare möttes av en tidig morgon när han gick ut för att andas in den friska morgonluften. Men han hann inte ta många djupa andetag fören hela hans kropp darrade av skräck genom det hans ögon nu möttes utav. En stor armé med hästar och vagnar som stod beredda att anfalla och ge den här morgonen något helt annat än en vacker soluppgång. Kungen i Aram, Ben-Hadad, låg i krig med Israel. När han hade rådgjort med sina tjänare och sagt på den och den platsen ska jag slå läger, så hade Elisa sänt bud till Israels Kung och sagt åt honom att inte dra förbi de platserna för att arameerna skulle vara där. Elisa, profeten i Israel meddelar Israels kung varje ord du talar i din sovkammare, hade en av tjänarna sagt. Det var därför som Kungen hade skickat den arameiska armén som nu hade omringat hela staden Dotan, där Elisa befann sig. Elisas tjänare tog några stapplande steg tillbaka in huset. Ok, det är så här mitt liv kommer sluta, tänkte han när han i nästa andetag försökte forma några ord och ropa på Elisa. O, min Herre, vad skall vi ta oss till? Med ett bevarat lugn tittade Elisa på honom, höll om honom med sina armar och sade Lugn, var inte rädd, de som är med oss är fler än de som är med dem! Va! Vi är två personer! Det är en hel här utanför huset, vi är väl inte fler än dem! Sover han fortfarande? tänkte tjänaren, och blev inte direkt lugnare av de orden. Men då hörde han att Elisa bad "HERRE, öppna hans ögon, så att han ser." Och med de orden så var det som att all rädsla försvann. Och när han tittade ut igen så såg han något som han aldrig kommer glömma. Han såg hur hela berget var fullt av hästar och vagnar, men som inte tillhörde några blodtörstiga soldater, utan det såg mer ut som änglar som brann av Guds eld, och inte bara dem utan hela Elisa brann av Guds kraft, och tjänaren visste att detta var inte slutet utan bara början. Arameerna började komma emot dem, men Elisa bad på nytt Slå detta folk med blindhet." Och de såg hur Herren slog hela armén med blindhet. Hästarna började skena, för det var ingen som längre visste var de var någonstans.
Elisa sade till soldaterna att det här är inte den rätta vägen eller den rätta staden. Följ mig, så skall jag föra er till den man som ni letar efter." Och han förde dem istället till Samaria. Visst är det en fantastisk berättelse!? Visst, det är få av oss som varit omringade av en armé på detta sätt och vi kanske kan tycka att det är svårt att känna igen sig, men det finns så många andra saker som vi kan vara omringade utav. Jag tror att många utav oss kommer ihåg situationer då vi känt att vi heller inte haft någon väg ut, precis som tjänaren kände. Vi har många gånger varit omringade av modlöshet. Vi har längtat och bett efter att någon gång få vara den som verkligen bryr sig om den som vi faktiskt ser mår dåligt. Vi har drömt om att få berätta vad Jesus verkligen betyder för oss men när de tillfällena plötsligt kommer och blir verkliga så är det som att vi möts av allt annat än frimodighet. Det är som att försagdheten omsluter oss på varje sida. Vi har orden inom oss, de finns där i vårt hjärta, men det är ofta ett väldigt stort steg till att öppna sin mun och faktiskt säga det som finns där. Varför skulle mina ord ha någon betydelse, tänker vi och tror att det är bäst att hålla det tillbaka så att det inte rör upp något, för man vill ju inte vara i vägen. Känner ni igen er? Det är inte alltid, men många gånger när jag kommer in i en ny grupp av människor, där det känns som att de flesta är personer med större erfarenheter, mer kunskap och har betydligt lättare för att prata och diskutera, så drar jag mig gärna undan och blir tyst. Skulle det vara så att jag kommer på någonting jag gärna vill säga så sitter jag oftast bara och tänker ut hur jag ska formulera mig på ett bra sätt. Skulle någon fråga mig något så är jag förmodligen kvar i det som vi pratade om för 10 minuter sedan. Och eftersom jag då kanske inte har stenkoll på det vi pratar om just då så blir svaret kanske inte så som jag ville att det skulle bli. Så därför blir den resterande tiden en stund då jag sitter och istället gräver ner mig och tänker varför sa jag inte det? Men så är det också så att jag faktiskt märkt att det inte behöver bli en olycka varje gång när jag vågar höja min röst i gruppen och säga det som ligger på mitt hjärta. Inte minst har jag märkt att Gud faktiskt kan använda mig och mina ord, när jag väl väljer att inte låta försagdheten omringa mig. Elisas tjänare lät rädslan först ta över situationen, för det var det som hans ögon såg, det var det enda självklara att tänka, att nu är slutet nära. Vi vet också hur lätt det är att alltid tänka och göra det självklara efter vad våra ögon ser. Vi har ögon att se med, och de flesta utav oss ser väldigt bra, vilket är en fantastisk gåva.
Men eftersom vi också kan se saker som inte är viktiga för Gud så är det väldigt lätt att andra saker blir vårt största fokus, och vi missar det som egentligen är viktigt. Det låter lite märkligt kanske, men många gånger tror jag att våra ögon gör oss blinda. Våra ögon kanske säger till oss att vara rädd för all den ondska som vi ser runt omkring oss, men då säger Guds ögon de som är med oss är fler än de som är med dem! Ni, kära barn, är från Gud och har besegrat dem, ty han som är i er är större än den som är i världen. Våra ögon kanske säger åt oss att vara modlösa och försagda, men då berättar Guds ögon att Den Ande som Gud har gett oss gör oss inte modlösa, utan är kraftens, kärlekens och självbehärskningens Ande, 2 tim.1:7. Vi är precis som Elisa var, omringade av Guds eld och kraft! Elisa såg saker som inte hans tjänare kunde se. Men tjänaren fick se fantastiska och chockerande saker när Gud öppnade hans ögon! Det kan du och jag också få, öppnande ögon. Det handlar inte om att vi tar på oss några speciella glasögon eller hur mycket kunskap vi har och inte har, det är något som Gud gör, när vi låter Gud visa oss vad hans ögon ser i den situation som vi befinner oss i. Ok. Om vi går tillbaka nu till vår text i kungaboken. Den Arameiska armén fick faktiskt åter sin syn tillbaka, när de väl kom till Samaria. Vi läser vad som hände, 2 Kung.6:20 23. Det mest självklara i den här situationen för Israels kung hade ju varit att utplåna fienderna. Nu hade han chansen. Elisa hade lett hans fiende till honom, som han nu hade i sitt grepp. Det hade varit lätt att tro att Gud hade gett fienderna i hans hand så att han skulle utplåna dem. Men kungen tog sig tid att fråga Elisa vad han skulle göra. Vilket ger oss alla en utmaning den här dagen. För det kanske är så att det är för många gånger som vi inte stannar upp och ber Gud om att få se det som han ser. Att ta tid och be Gud, det självklara borde ju vara att göra så här, men vad tycker du egentligen? Visa mig, för jag vill verkligen veta. Igår på årsmötet berättade jag om att jag alltid är tvungen att gå och hämta hjälp när det blir fel på maskinen, då jag ibland står och jobbar på industrigolvet. Jag kan kanske ana vilka knappar jag ska trycka på, men jag måste ändå fråga för att inte förstöra något. Och på samma sätt så behöver du och jag fråga Gud, få instruktionerna vi behöver för att våra val ska bli efter hans vilja. Men det är allt för ofta tror jag, som vi sätter för stort värde på det vi själva ser och vår egen visdom. Vi har redan klart för oss hur saker och ting är innan vi ens frågat Gud.
Kanske är det för att vi har så lite tålamod att vänta på Gud. Kanske är det för att vi förlitar oss för mycket på vad andra säger, vilket gör att vi börjar tvivla på det som borde vara det rätta, och det som är Guds perspektiv. Om Israels Kung hade utplånat hela armén så hade troligtvis Ben-Hadad, kungen i Aram återvänt med en ännu större armé och det skulle blivit ännu fler dödsoffer. Men Elisa sa till Kungen att istället sätta fram mat och vatten till dem. Här har vi det! När Elisa såg vad Gud såg så kunde istället han istället visa kärlek. Och jag tycker att sista versen talar tydligt om vad det gjorde med soldaterna. Sedan kom det inte mer några arameiska strövskaror in i Israels land. Kärleken som Israels Kung hade visat dem, gjorde att de förändrades. Så storhet i Guds ögon är när du och jag är villiga att se det som kanske är dolt för oss men som är uppenbart i Guds ögon. För när du och jag också vill se det som Gud ser så kommer vi att reagera på ett annat sätt. Israels Kung valde att reagera med kärlek istället än hat, det som han först hade tänkt handla med. Och jag tror att när vi ser med Guds perspektiv så kommer även vi behandla situationer på ett annorlunda sätt. Vi vet ju hur det är när vi redan vet om saker i förväg, eller hur!? Vet du om att din jobbarkompis eller skolkamrat har varit sjuk en längre tid, eller haft en jobbig och sorglig tid bakom sig så bemöter du den personens trötthet och irritation med ett bevarat lugn, när den kommer över dig. Och istället vill du visa lite extra kärlek och omsorg om den personen. Och så är det när vi också väljer att se med Guds ögon. Vet du om att Gud faktiskt längtar och älskar Lasse eller Maria som gjort dig ledsen så kommer du behandla de med Guds kärlek och tålamod, även om det går emot det självklara, är ni med!? Alltså, vet du om att Gud kan göra stora och mäktiga under när vi ber, så kommer det inte vara lika jobbigt att sätta sig ner och be för det som känns omöjligt. Är vi villiga att påminna oss om att vi är viktiga för honom så kommer det inte vara några problem att öppna sin mun när man sitter i den där gruppen av nya människor och funderar på om man har något att säga eller inte. Om vi är villiga att påminna oss om att Guds kraft faktiskt omsluter oss var och en som tror med hans Helige Andes eld, så kommer det heller inte vara så stort steg att berätta om våra upplevelser med Jesus för våra grannar. Modlösheten får ge vika för vi ser nu istället med Guds ögon, som bryter allt vad försagdhet och rädsla är för något! Vi riktar inte blicken mot det synliga utan mot det osynliga. Ty det synliga är förgängligt, men det osynliga är evigt står det i 2.kor.4:18. Du och jag tillhör ett folk som alltid kommer få vara med om mer än vad vi
tror och vad vi ser med våra mänskliga ögon. Låt det få vara vår bön, vår längtan, den här dagen att Gud skulle öppna våra ögon så att vi kan se hans vägar. Stanna upp och låta hans sätt att se på saker och ting beröra oss på nytt. För det ger oss hopp! Låt vår bön vara att vi inte ska glömma bort att när vi tänker på framtiden, på alla de drömmar vi har för det här samhället, den här församlingen, så ser Gud alltid mer!! Det kan vara oerhört skönt att veta Mina tankar är inte era tankar, och era vägar är inte mina vägar, säger HERREN. Nej, så mycket som himlen är högre än jorden, så mycket är mina vägar högre än era vägar och mina tankar högre än era tankar! (Jes.55:8-9) vilka hinder finns i ditt liv för att se det som Gud ser?