DAGBOK FRÅN DEN GLOBALA RESAN TILL UGANDA 2008 Fredagen den 22 februari Efter ett år av förberedelser, funderingar och oro var det på fredagen dags att åka iväg på Den Globala resan till Uganda. Fyra kommuner och sex skolor i Västra Götaland har kvalificerat sig för resan, Varberg, Ulricehamn, Trollhättan och Kungälv. Från Kungälv är Thorildskolan, Ytterbyskolan och Mimers Hus Gymnasium Nord representerade. För Mimers Nord reser Inge, Martin och undertecknad. Under den sista förberedelseveckan började bekymren torna upp sig, Martin drabbades av akut resfeber och jag drabbades av min gamla ryggskada så att jag inte kunde gå upprätt. Den ende som var som han skulle var Inge som genom sin stora erfarenhet visade upp en helt lugn fasad. Hela Kungälvsgänget: Inge Andersson, Robert Vöks, Ulrika Hanse, Ann-Charlotte Brandberg, Ann-Mari Arnoldsson, Malin Forss, Kaj Olsson, Morten Jensen och Martin Malmborg Nåväl vid 13.30 tiden fanns hela Kungälvsgänget på Göteborgs central och resan genom Sverige till Stockholm genomfördes i SJ:s X2000. De andra resenärerna slöt upp i Alingsås respektive Skövde. Väl framme i Stockholm skulle det väntas på Arlandaexpressen men ett felaktigt klockslag gjorde att tåget höll på att missas. Väl framme visade det sig att våra biljetter inte var ombokade varvid en lång väntan uppstod när biljetterna fick skrivas ut för hand. Allt gick dock bra och klockan 20.00 lyfte planet med samtliga 22 deltagare ombord. En sen middag intogs och planet mellanlandade i Rom men resenärerna tilläts inte gå av. Fler resenärer togs ombord och nu var alla platser fyllda. Sedan gällde det att försöka sova i trånga flygplansfåtöljer, hög värme och störande motorljud. Någon slags dvala blev det väl men strax tändes ljuset och nu serverades varma servetter. Klockan var 4 på morgonen och det var dags för frukost. Strax därpå landade planet med en väldig duns så att frukosten höll på att komma upp igen. Lördagen den 23 februari se glad ut och gilla läget. Glåmiga och trötta stapplade vi av i Addis Abeba vid 7-tiden lokal tid. Etiopien och Uganda ligger två timmar tidigare än Sverige. Ny lång väntan i utrikeshallen till klockan 11.30 då planet till Entebbe skulle avgå. Väl inne i planet och dags för avfärd slocknande plötsligt både ljus och motor. Högtalaren lät dock meddela något om minor problems och att de måste reparera landningsstället. Allt väl, efter cirka en halvtimma lyfte planet. Och runt klockan 14.00 var vi äntligen framme vid Entebbe Airport. Köande för visum och avhämtning av incheckat gods. Då kom nästa överraskning. Väskorna var illa behandlade, speciellt min. Det var bara att
Reseledaren Christer Torstensson mötte upp tillsammans med guider. Inlastning, 15 st i en minibuss och med resväskorna på ett öppet flak och sen iväg till J-Courts Guesthaus. Inkvartering i dubbelrum och strax var det dags för information med efterföljande middag. Under informationen betonades vikten av att vara försiktig med vatten och födan samt att inte slarva med malariatabletterna. Middagen visade sig bestå av Ugandiska rätter, bananer i olika former, ris, någon slags köttgryta av obestämd karaktär samt grillspett gjord på get. Banankakan visade sig smaka som okryddat potatismos med fadd smak. Efter detta var det samkväm och samtal med guiderna i de olika studiegrupperna. Samtal på stapplande engelska är väl aldrig lätt och när dessutom de svenska gästerna mest satt och gäspade så slutade det med ganska tidigt sänggående. In under myggnäten, stora som sänghimlar, och sen försöka sova i fläktens brus. En temperatur på cirka 30 grader trots fläkten underlättar ju inte. Söndag morgon skall hela gruppen upp tidigt för gudstjänst. På natten stängdes trädgårdens järngrindar och en beväpnad vakt patrullerade till gryningen. Söndagen den 24 februari Upp kl 07.00 för frukost bestående av kaffe, två rostade brödskivor, ananas, melon och stekt ägg. Därefter träning för vårt uppträdande. Det lät riktigt bra. Buss var beställd för transport till kyrkan men vi tyckte det var bättre att gå då det inte var mer än några hundra meter. Bussen gick dock inte att avbeställa så den var där ändå på morgonen. Varmt, varmt redan på morgonen, solen stod redan högt på himmelen. Inne i kyrkan var cirka 4-500 svarta personer samt vi 23 blekisar. Temperaturen var dock behaglig och en kör som var ditbjuden var riktigt bra. Engelska psalmer är trevliga att lyssna på. Efter högmässa, barndop och dubbla kollektinsamlingar plus nattvard var det dags för vårt framträdande. Martin fick låna orgeln och Katrin presenterade våra visor. Idas sommarvisa och Mangwani M'Pulele en visa från Sydafrika. Framträdandet gick bra och publiken klappade i takt med musiken. Efter gudstjänsten var det lunch på Guesthouset bestående av ris, potatis, kyckling, ärtor, jordnötssmör och den hemska banankakan. Kl 13.00 var det dags för ilastning i bussen, alla 27 i en buss för högst 25 så två fick stå, bussen saknar dessutom fjädringar och vägarna är väldigt gropiga. Vi körde till Entebbe och såg bland annat presidentens hus. Därefter åkte vi till Kampala, cirka 4 mil, till kungens palats som var under ombyggnad så vi fick tyvärr inte komma in. Nu bar resan av till de gamla kungarnas gravtumba, ett jättestort stråhus där en väldigt duktig guide visade oss runt och berättade. Damerna i sällskapet fick låna långa kjolar eftersom de inte fick visa benen eller bära långbyxor. Efter besöket i gravtumban besökte vi ett modernt köpcenter i Kampala. De flesta var dock mer intresserade av en kall dryck på högsta våningen med utsikt över delar av staden. Nu var det dags för afrikansk dans på en utomhusteater med tillhörande middag. Väldigt duktiga dansare och trevligt program där också vi och andra utländska besökare ropades ner på scenen för att delta i dansen. Sen 4 skumpiga mil hem till Entebbe. Sängdags vid midnatt. Måndagen den 25 februari Upp 07.00 för sedvanlig frukost. Klockan 08.00 skulle vi åka med bussarna till stadshuset i Entebbe. Bussarna visade sig åkt iväg och tankat varvid vi kom iväg först 09.00. Väl i stadshuset fick min grupp träffa chefen för planering av vägar i Entebbe. Han var till en början lite avmätt och talade väldigt tyst men han tog sig mot slutet.
Därefter fick vi möta borgmästaren, en stor kraftig Idi Amin-liknande typ. Hierarkin var väldigt tydlig. Mötet startade och slutade med bön. Ann- Charlotte förde talan för Kungälvsgruppen i kraft av att vara ålderman. Lite pinsamt att Kungälv inte hade någon platta till standaren, men Ann- Charlotte klarade sig bra. Ugandisk TV var där och filmade. Efter mötet med borgmästaren var det dags för lunch inne i Entebbe. Stället var förbeställt men maten var densamma som vanligt. Dessutom fanns jams vilket jag provade men kunde varit utan. Efter lunch åkte infrastrukturgruppen, som jag tillhörde, österut för att titta på en stadsplanering mellan Entebbe och Kampala. Fruktansvärda vägar ledde in till exploateringsfirmans kontor. Här möttes vi av en entusiastisk man som trodde sig ha sett ljuset. Han hade varit två år i England och trodde att hela skillnaden i levnadsstandard beror på att europeiska länder kan organisera sig. Även han var religiös och lade fram teorier om att bibeln gav honom rätt. Hemma redan kl 16.00 för lite vila och dagboksskrivning. 18.30 skulle det vara middag men i vanlig ordning blev det försenat till 19.15. Föreläsningen om religion blev inställd. Vi försökte få in den kanal som skulle sända från morgonens möte med borgmästaren men den kanalen hittades inte. En stilla pratstund med Lenorna, Martin, Christer, Robert och Mårten. Sängdags 23.00. Tisdag den 26 februari Under natten hade det kommit lite regn. Vädret var svalare, skönt. Efter frukost åkte vi med våra guider Johathan och Irene till Ntaki Bakery i Kampala. Bageriet låg i en förort med massor av slumbostäder och underliga små stånd som säljer allt från möbler till köttvaror. Vi hade svårt att hitta så vi fick en ganska lång sightseeing. Bageriet visade sig vara en kvarn, ett familjeföretag med 275 anställda. I ena änden körde man in säd som oftast kommer från Ryssland och i andra änden körde man ut brödet. Ägaren var mycket stolt över sitt företag. Han visade också upp sin familj, dottern hade just kommit hem från studier i England och Tyskland. Sonen har fått en filial i Entebbe. Ägaren hörde sig för hos oss om lastbilar från Scania. I slutet av besöket var det bön igen, de tackade gud för att de fått möta oss. Lunch intogs i Kampalas centrum, banankaka. Efter lunch besökte vi Wava Broadcasting Service Television. Ett ganska tråkigt besök där jag höll på att somna när företagsledaren talade. Bolaget som är privat äger 70 % av marknaden i Uganda och finansieras med reklam. Vi fick se studion och deras arkiv. Verkade väldigt litet. Efter besöket på TV- våningen stationen åkte vi till centrum och tog lite förfriskningar på femte medan de andra handlade lite. Onsdag den 27 februari Idag hade vi Recapulation seminar. Vi fick redovisa våra intryck för varandra och för våra guider och värdar. Allt skedde på engelska. Lunch kl 13.00, gissa vad. På eftermiddagen gick Malin, Ann-Charlotte, jag och två andra till Entebbe Zoo. Inträdet var 15000 shilling eftersom vi var utlänningar, dessutom fick vi betala 100 för att använda kameran. Åkte motorcykeltaxi hem utan hjälm och med bara ben. Det kostade 2000 shilling vilket motsvarar 8 kronor. I kväll skall vi åka till Kampala och gå på nattklubb. Klubben visade sig vara ganska lik en svensk motsvarighet. Massor av hög musik, olika dansgolv men ingen mat. Besökarna kom sent. Vi var där kl 22.00 och då var vi först. Vi fick gå genom en liknande tunnel
som på en flygplats. Kamera fick man inte ta med sig så vakten beslagtog den. Mobilen var däremot tillåten även om den gick att fotografera med. Träffade en trevlig Sydafrikan som visade sig vara en hallik. När han träffade mig andra gången på kvällen och jag var ensam ordnade han fram en liten söt afrikanska till mig vid baren. Hon ville dansa men jag tackade nej. Då tog hon tag i mig och drog mig ut på dansgolvet. När jag vände och gick kom hon efter och frågade hela tiden Why? Why? Why? Jag sa Its impossible, men samma Why kom ändå. Då rusade jag ifrån henne. Mötte henne igen när vi skulle åka hem, då grimaserade hon mot mig. Hemresa vid 2- tiden på morgonen med trång buss på en skumpig väg. Kameran fick jag tillbaka vid utgången. Torsdag den 28 februari och pommes. Vi skulle åka till familjerna i Manza vid 8-tiden på torsdagen så jag skulle upp kl 07.00 men för första gången försov jag mig. Kom till frukosten och där var alldeles tomt. Det visade sig att jag var först. Efter frukosten väntade vi på bussarna och tiden gick. Först kl 12.00 kom vi iväg. Förstår nu att afrikansk tidsangivelse inte är så exakt. Lunch på vägen efter att vi först hämtat ut lite pengar på Entebbe Airport. Fick gå igenom säkerhetskontroll för att kunna hämta pengar i automaten. Vi var också och tankade, hälsade på hos Ernests skola samt handlade toapapper och flaskvatten i en affär. Ernest arbetar som rektor vid en kristen skola i Entebbe. Under lunchen frossade alla på kyckling Framme hos familjerna vid 16.00 tiden. Väldigt trevliga människor. Han heter William och hon Christie. William har varit i Sverige och har en dotter som bor i Stockholm. Huset är fint och William har byggt det själv 1988, dock saknar det elektricitet och toalett. Vi badar med hjälp av en bunker i något som de kallar badrum med ett hål i väggen för smutsvattnet. Våra värdar bär in kallt och varmt vatten. Toaletten finns utanför bestående av ett smalt rum med betongväggar och ett hål i golvet. Man kan ta spjärn mot väggarna så hänger man där. Middag klockan 20.00 bestående av bönor, banankaka, getsoppa med banan och ananas som efterrätt. Tittade därefter på TV tillsammans med familjen, TV-n drevs av el som produceras med hjälp av en bensindriven generator. Förstod att vi förväntades gå och lägga oss snart så vi kröp till kojs vid halv tiotiden, jag och Christer från Varberg. Fredagen den 29 februari Klockan 4 väcktes jag av en hysterisk tupp som sen höll på med ojämna mellanrum tills vi gick upp vid 7-tiden. Det visade sig senare vara fyra tuppar. Testade hålet i golvet. Efter frukosten åkte vi till en skola för ungdomar mellan 6 och 14 år. Skolan var trevlig men väldigt primitiv. Eleverna var välartade men många i varje klass. Maten till skollunchen lagades i ett skjul som vi trodde var en brandrest tills vi såg att det var sot från de öppna eldarna som hade lämna sådana spår. Under detta besök började jag känna av en lätt diarré. Nu var det inte enkelt. Vi åkte från skolan till en stor öppen plats där en annan skola hade idrottstävlingar. Jag fick smita in på en offentlig toalett med hål i golvet och utan lås och toapapper. Ja, ja man lär sig. Senare var vi på ett Helft Care Centrum i närheten. Samma här, trevligt men primitivt. värdfamiljer är kaffeodlare. Lunch serverade i det hus där Malin och Anders bor, massor av mat men jag kunde knappast äta något. Därefter åkte vi för att se ett kontor där de lokala kaffeodlarna samarbetar. Båda våra Hemma hos William och Christie 16.00. Talade om för William att vi inte vill ha middag i kväll. Detta lyssnade man inte på utan vi var tvungna att delta i middagen ändå med gnat om att vi åt för lite. Badade och tog några tabletter för magen. Lämnade kort från Sverige till värdparet och de uttryckte sin förtjusning. Senare spelade vi kort med Jonathan (vår tolk och guide) och pojkarna i familjen, två nittonåringar vars släktskap jag aldrig fick riktigt klart för mig.
Lördagen den 1 mars Upp vid halvåttatiden, frukost och sen gick Christer, Jonathan och jag en promenad till grannarna som var betydligt mindre välbeställda. Vi gick in till en äldre herre med endast en tand. Han satt och filosoferade framför sin hydda som var byggd av pinnar, lera och gödsel. Inne i hans stuga satt en kvinna som var många år yngre. Bägge var dåligt klädda, ingen kunde engelska men Jonathan pratade med dem. Mannen hade bott i stugan sedan 1940. Vi tog ett kort på dem och de var oerhört förvånade när vi kunde visa bilden direkt, de slog sig för knäna och skrattade. Längs vägen fanns många mindre hus, de flesta var gjorda av tegel. De bränner sitt tegel själva. Vid en stuga stannade vi och delade ut små band som barnen satte på armarna, banden hade jag köpt som hårband men alla barn i Uganda var snaggade. Barnen blev väldigt förtjusta. Vid en stuga stod en ung vacker kvinna och hackade i marken, hon skulle sätta sötpotatis. Vi ville ta kort på henne och det var hon med på men hon ville hämta sin dotter som var ca 2 år först. Vi visade kortet och hon blev väldigt intresserad av att få en utskrift. Christer lovade att ordna detta via Jonathan. Med detta lät hon sig dock inte nöja utan ville ha telefonnumret till Jonathan för att kunna påminna, kortet var av stort värde för henne. Vi vände efter att vi besökt en katolsk kyrka där massor av barn visade oss runt. Paketet med armband var verkligen bra att ha med oss. Vi gick snart hem eftersom det var väldigt hett. Efter bad och klädbyte åkte vi till de andra för vi var bjudna till en av fyra borgmästare i Kampala. Winney hette borgmästaren och är dotter till Daniel och Julia som Anders och Malin bor hos. Hos borgmästaren var det ett väldigt krypande och bockande. Vi bjöds på mat och öl. Här saknades inte något. Korruptionen kom upp som samhöll med om att det var svårt att göra talsämne och borgmästarens man något åt men att den bara förekom högre upp, jo jo. Efter en stund knackade det på dörren och några grannfruar kom med sina småflickor och undrade om de fick se på busongos. Flickorna kom in krypande efter golvet och de kände försiktigt på vår hud. När vi kom hem var vår familj terribele worried because you had being away so long De var inte alls nöjda med att vi följt med Malins familj till borgmästaren. De hade dessutom väntat på oss med maten trots att vi sagt att vi skulle äta ute. De åt middag kl 22.00 och vi fick sitta bredvid och hålla dem sällskap. Söndag den 2 mars. Upp tidigt eftersom vi skulle vara i kyrkan 10.00. Vi hade dock inte behövt ha så bråttom, när vi kom dit 10.05 så var vi de första där. Prästen dök strax upp och kl 10.15 började gudstjänsten. Hela tiden kom det folk och när gudstjänsten närmade sig sitt slut var kyrkan full. Prästen talade lumumgo så vi begrep inte ett ord, men mitt i förrättningen grep Malins värdinna in och därefter hälsades vi välkomna utav prästen. Vi fick också presentera oss var och en på engelska men det var många som inte begrep ett ord. Vi erbjöd oss att sjunga något så Christer, Malin och jag sjöng Tryggare kan ingen vara. Efter gudstjänsten gick vi hem till vårt värdpar för lunch tillsammans med Malins värdpar, prästen, hans fru samt
andra som bara dök upp. Bland annat serverades en av de hysteriska tupparna, som Christine hade nackat. Samtalet flöt trögt på grund av att damerna talade så tyst så man kunde inte höra dem i en så stor församling. När vi suttit så länge som vi tyckte vi måste åkte vi iväg själva för att besöka ekvatorn. En trevlig upplevelse. Väl hemma på kvällen så var det ånyo middag med sedvanliga bananrätter. Återigen fick vi värja oss allt vad vi kunde. Jag höll ett litet tal på engelska för våra värdar och de fick en av ficklamporna. De blev väldigt glada. Måndag den 3 mars Nu skulle vi hem till civilisationen och avskedets tid var inne. Värdarna var mycket trevliga och önskade oss välkomna tillbaka. Christer och jag fick plantera varsitt bananträd på farmen. Platsen skall kallas The Swedes Garden. Vi fick också gå upp på en närbelägen kulle där vi blev erbjudna tomter om vi ville bygga hus och flytta till Uganda. Vi åkte bort till Malins ställe och där hade den närbelägna skolan samlats och sjöng sånger för oss. Kändes ganska jobbigt. Anders hade haft med sig tröjor från Ulricehamns Sparbank som killarna stolt sprang runt med. På hemvägen åkte vi till Kampala och handlade i en basar och sedan lunch på samma ställe som vi använde när vi åkte ut. Kyckling med pommes frites är inte dumt. Vi var hemma i Entebbe vid 16-tiden. Skönt att kunna duscha och ladda telefon, kamera och dator. Tisdag den 4 mars Tidigt på morgonen möttes vi av budskapet att Winney hade dött under måndagen. Hon hade fått en blodpropp. I dag var vi turister. Samling för avfärd till Jinja kl 08.00 var det sagt men vi var inte iväg förrän 09.30. Bussen helt full så det var trångt. Trafikköer i Kampala som vanligt. Framme i Jinja kl 12.00. En svalkande dryck vid båtuthyrningen. Vi blev transporterade av två båtar till The source of Nile samt till monumentet tillägnat upptäckaren av the source, Speeke. Mycket intressant. Därefter lunch på ett turisthotell, chips, fisk, biff och Coca Cola. På hemvägen såg vi fallen nedanför Jinja. Imponerande men de skall snart byggas bort för ett kraftverk. Fallen vid the source byggdes bort redan 1955. Hemresan jobbig på grund av lång tid i bussen och dåliga vägar. På kvällen var det meningen att vi skulle hört på ett föredrag om Victoriasjön men det fick ställas in efte rsom vi var så sena. Middag kl 20.00. Bananer och get som vanligt. Telefonsamtal hem till Sverige på kvällen. Onsdag den 5 mars Upp kl 07.00 efter en varm natt. Frukost och därefter väntan på bussen. Den skulle varit där 08.00 men kom ca 09.15. En timma för sent kom vi fram till kafferosteriet i Kampala som var föremål för dagens studiebesök. Intressant, ägaren var en pragmatisk man som rostade kaffe men också producerade bricketter eftersom andra energikällor var för dyra. Massor av arbetskraft men mycket ineffektivt. Lunch på stället med trädgård, därefter skolbesök i Entebbe, roligt och intressant. På förslag från Malin sjöng vi Små Grodorna och dansade för två klasser. En formidabel succé. Eleverna var som vanligt intresserade, väluppfostrade och glada. Dock räknade man här med att ca 40 procent aldrig kom till skolan. Hemma vid 16.00, genomsvett.
Torsdag den 6 mars Idag samlades studiegrupperna för att sammanställa frågor inför Final seminarie som skall hållas under fredagen. Vi valde en modell där vi gör en kort sammanfattning som sen utmynnar i en frågeställning. Vi har valt att vara provocerande, vi får se hur det går. På eftermiddagen var vi lediga, somnade en stund. Fredag den 7 mars Dags för Closing seminarie på Peniel Beach Hotell med deltagande av vice borgmästaren i Entebbe. Högtidstal och utdelande av gåvor och diplom till alla deltagare. Gruppdiskussioner med reflektioner från alla studygroups. Vår grupp hade koncentrerat sig på fyra olika områden som hade förvånat oss, African time, Trafiksituation, Family manner och Religion. Våra frågor var ganska provocerande men ingen verkade ta illa upp, dock lämnades några frågor obesvarade. På kvällen var det middag på ett annat hotell. Jag gick ganska tidigt. Blev då upplockad i en fin bil av rika svarta invånare, de tyckte att det var för farligt för mig att gå ensam. Dagen efter fick jag veta att jag gjort två fel av två möjliga, dels att jag gick ensam efter mörkrets utbrott och dels att jag hoppade in i en främmande bil. Lördag 8 mars Freetime. När de andra åkte på Gorillatracking respektive safari stannade nio av oss kvar i Entebbe. Ganska skönt att få vila ut. Var en tur nere på stan. På kvällen åkte vi en guidad båttur på Victoria Lake, väldigt trevligt. Söndag 9 mars Freetime. Var i Entebbe centrum på en pub och samtalade med pubägaren. De andra solbadade. Läste och skrev. Måndag 10 mars Jane, en av flickorna som arbetade på gästhuset lovade att visa vägen till Point 5, en uppskattad restaurang. Vi gick dit trots värmen. Trevlig promenad längst flygflottiljen. Maten jättebra, chicken, ris and curry. Var i en souvenirbutik men köpte inget, Jane blev besviken eftersom hon var bekant med ägaren. På kvällen kom de andra hem från sina utflykter. Gemensam middag. Tisdag 11 mars Tidig uppstigning för gemensam bussresa till Kampala. Rusningstrafik så resan tog 2 timmar. Besök på Svenska Ambassaden där ambassadören Anders Johnsson tog emot oss och gjorde en mycket bra sammanfattning av läget i Uganda. Lunch kl 12.30 på hotellet och därefter utvärdering i studygroup. Malin pratade för oss. Vår grupp fick hemmatillverkade Ugandaramar med fotografier från vårt uppträdande i den protestantiska kyrkan när vi sjöng Tryggare kan ingen vara. Ernest hade gjort dem, mycket uppskattat. Packning och en sista dusch och därefter gemensamt gruppfoto innan vi åkte till flygplatsen 16.00. Flyget gick 18.25 men incheckningen tog lång tid. Blev av med min fickkniv i säkerhetskontrollen. Framme i Addis kl 20.10 och en lång väntan tills flyget gick till Rom 00.10. Onsdag 12 mars Dåligt med sömn på planet. Lång väntan i Rom men allt gick som det skulle och vi var på Arlanda vid 10-tiden. Hemma på Göteborg C kl 17.00 efter 27 timmars resa fyllda av massor av upplevelser och erfarenheter, trötta men glada att vara hemma och med ett stort intresse för Afrika i allmänhet och Uganda i synnerhet. Namnet Uganda kommer alltid att väcka speciella minnen hos oss.