Gör mitt hjärta brinnande av Din kärleks eld En vandring i kyrkorummet med Birgittas böner
Heliga Birgitta helgon, människa och förebild Ett helgon har varit en vanlig människa som du och jag. En människa som vågat stå upp för det hon eller han tror på. Med sina liv kan helgonen inspirera oss till att bli mer oss själva, att vara ljus för världen. De kan hjälpa oss att våga lyssna efter det som är din och min kallelse i livet. Heliga Birgitta är speciell för Fresta församling eftersom hon föddes här omkring 1303. Dessutom är hon Sveriges och Europas skyddshelgon. Här vill vi låta hennes ord bli en hjälp till reflektion. Du kan vandra genom kyrkan och stanna upp vid de olika platserna: porten, gången, framför altaret, i bänken. Vid varje plats kan du läsa en av Birgittas böner. Som en hjälp för din vandring finns en meditation efter varje bön. Vandringen börjar här, vid porten in till kyrkorummet. Välkommen in!
1. Porten in till kyrkorummet vandringen börjar Gör mitt hjärta brinnande av din kärleks eld, så att allt däri som är dig emot må sopas bort som aska i blåsande storm. Varje människa vill på djupet komma rätt med sitt liv, och bli den hon är ämnad att vara. Om det handlar både vår oro och vår längtan. Oro, när vi avviker från det som är gott för vårt hjärta. Längtan, när vi börjar få kontakt med vårt hjärta. Både oro och längtan är signaler; Gud knackar på vårt hjärtas dörr. Du kan börja din vandring med att viska inom dig: Ja, här är jag, jag vill bli den jag på djupet redan är, en människa av Gud, en människa av kärlek.
2. Gången bön om vägledning Vandraren ber: Herre, visa mig en väg som jag kan gå! Herren svarar: Min vän, jag ska visa dig en väg som kan beskrivas på tre olika sätt. Men den leder till samma mål, om du följer den. I början är den stenig, men mot slutet alldeles slät. Först är den mörk men blir ljus alltmedan du går. Den är bitter för en tid men mycket ljuv till slut. Vandraren svarar: Visa mig bara vägen så skall jag gärna följa den. Jag ser att det är farligt att dröja och vådligt att ta fel väg. Men lönen blir stor, om jag följer vägen. Uppfyll därför min önskan och visa mig den sanna vägen.
Vad längtar du efter av hjärtat? Det är en viktig fråga att ställa sig för den som vill börja gå den väg som leder hem. Att börja gå den andliga vägen är inte självklart enkelt, eller ens särskilt bekvämt. Varför ska man då gå den? Det korta svaret blir; för att den leder hem. Ofta lever vi som i exil från oss själva, vid sidan av vårt väsen. Men vägen tar oss, i människovänlig takt, från den steniga, mörka och bittra exilen som vi känner så väl allt närmare den hemkomst som vi kanske anar där marken blir slätare, rymden ljusare och doften ljuvare. Du kan fortsätta viska: Ja Herre, visa mig den vägen och hjälp mig att våga gå den.
3. Framför altaret förlåtelse, överlåtelse O Gud, kom snart och lys upp natten! Såsom döende längtar, så längtar jag efter dig. Säg min själ, att intet händer utan att du tillåter det och att intet som du tillåter är tröstlöst. Jag kommer till dig, såsom den sårade kommer till läkaren. Ge, o Herre, mitt hjärta ro!
Vägen hem, vägen till Gud, innebär en slags transformation; från gammalt till nytt, från död till liv. Genom dopvattnet på barnets huvud från början en nedsänkning av hela barnet eller den vuxne sker den övergången. Oavsett de elddop vi går igenom i våra liv så bär Kristusdopet oss. Det är som en spegel att hålla fram, och i den framträder vårt sanna ansikte: älskad, välsignad, förlåten och betrodd med ett uppdrag. Buren av Den som bär allt då kan vi leva med förtröstan. Därför kan vi överlämna allt till vår själs Läkare. När vi vågar lägga ifrån oss tungt och skavande bagage kan vi ana att vägen bär - vi har kommit närmare oss själva. Hjärtat kan börja läkas när vi lägger fram inför Gud vad vi behöver be om förlåtelse för och kanske själva behöver förlåta. Du kan viska: ta hand om mig, förlåt mig och hjälp mig att förlåta.
4. I bänken - att vara människa Herre Gud, för vilken ingenting är omöjligt; Ge mig kraft att göra det goda och att vara uthållig. Den fortsatta vandringen i öppenhet för Gud mejslar fram oss. Vägen gör oss alltmer mänskliga, alltmer oss själva. Vår förebild under vandringen är den sanna Människan: Jesus. Att bli människa är att börja bejaka sig själv som ett levande tempel för Guds heliga Ande och att se sin medmänniska på samma kärleksfulla sätt. All verklig förändring tar tid, och det är ingen brådska. Du kan viska: Hjälp mig att urskilja och hålla fast vid det som leder till liv och kärlek, att våga tro stora ting om mig själv, och att bejaka mina medmänniskor på samma sätt.
5. Inför hemgång - sänd ut i livet, välsignad av Gud O Herre, allsmäktige Gud! Sänd din Helige Ande för att upplysa mitt hjärta och styrka mig på min väg, så att jag kan fortsätta det goda, som jag genom din ingivelse förstått och aldrig blir skild från dig genom några frestelser.
Gör mitt hjärta brinnande av din kärleks eld, var den Birgittabön som inledde vandringen i kyrkorummet. Att komma rätt med sitt liv, att vara på den goda vägen, handlar om att alltmer öppna sig för Gud. Det är att släppa fram vad vi djupast sett är, vad vi är ämnade att vara. Gud är inte `därute, utanför dig. Gud är själva Verkligheten; Livet i ditt liv, Kärleken i din kärlek. Därför är Gud också hemkomst. Frestelserna lockar med genvägar men för oss bort från oss själva; det är den djupaste smärtan. Men även smärtan är en signal. Gud kallar på dig: vänd hemåt! Så var inte rädd. Gå ut i livet som en älskad, välsignad människa. Vägen bär. Du kan viska: bevara mig på din väg, bevara mitt hjärta, sänd mig.
Heliga Birgitta från Fresta Birgitta Birgersdotter föddes i Fresta socken omkring år 1303 och vi har därför goda skäl att tro att hon besökte vår kyrka som barn. Kanske betraktade hon 1200-talskrucifixet med stora ögon och lyssnade till berättelserna om Jesus, Maria och helgonen. Medeltida brev och intyg berättar om ett jordabyte mellan Birgittas far, herr Birger Persson, och herr Rörik Matsson år 1296. Birger lämnar då Finsta i utbyte mot Skällnora gård. Utbytet sker ungefär sju år före Birgittas födelse. Breven visar att det dröjer ända till 1317 innan Birger åter köper gods i Finsta. Då är Birgitta sedan ett år tillbaka gift med Ulf Gudmarsson och har flyttat till Ulvåsa i Östergötland.
I de påvliga kanoniseringsakterna nämns Birgittas födelseort på flera ställen som in regno Swecie de civitate Frastad, med undantag för en av de bevarade handskrifterna, Codex Harleian 612 i British Museum, som har namnformen Fristad. Vi kan alltså tillåta oss den svindlande tanken att Heliga Birgitta både har döpts och firat gudstjänst här i Fresta kyrka. Sveriges och Europas skyddshelgon kommer på det sättet ännu närmare oss idag, som medvandrare, förebild och inspirationskälla.