Specialisering för läkare Bakgrund och nya tankar om indelning och utbildning Pernilla Ek enhetschef Enheten Behörighet Socialstyrelsen
Historia Före 1960: Sveriges läkarförbund Från 1960: statlig styrning 1960-1969: 28 specialiteter Särskild nämnd
Historia 1969: 44 specialiter Basspecialiteter, basspecialiteter med grenspecialiteter Veckolånga obligatoriska kurser Tidsbestämda tjänstgöringar Särskilda läkartjänster Ny nämnd
Historia 1972: Särskilda behörighetsvillkor för läkartjänster som inte var en specialitet (särskilda ämnen) Socialstyrelsen utfärdade totalt villkor för 15 olika ämnen mellan 1972-1980
Historia 1992: 60 specialiteter Minst 5 år Målbeskrivningar Verksamhetschefen intygar uppfyllda mål Inga veckolånga kurser Ingen nämnd Socialstyrelsen utfärdar specialistkompetensbevis 1996-2 nya specialiteter
Historia 2006: 57 specialiteter, bas-, gren- och tilläggssystem Minst 5 år Målbeskrivningar med delmål Verksamhetschefen och handledare intygar uppfyllda mål Nationella rådet för specialiseringstjänstgöring Socialstyrelsen utfärdar specialistkompetensbevis 2009 - Socialstyrelsen får mandat att dela in specialiteterna
Historia Teoretiska moment (kurser): 1992 fick Socialstyrelsen ansvaret för statligt finansierade kurser Kursutbudet skulle ge stöd för hälso- och sjukvårdspolitiska förändringar 2002 IPULS övertog ansvaret för kurser Större flexibilitet och effektivisera utbudet Öka läkarnas generella kompetens 2013 Socialstyrelsen åter ansvariga för kurserna
Ansvaret Vårdgivarna (landstingen) Se till att det finns ST-tjänster ST-tjänster utifrån behovet Ansvarar för utbildningen Staten - Bidrar med pengar till teoretiska moment (kurser) - Reglerar de övergripande kraven och indelningen
Den statliga regleringen För att en legitimerad läkare ska uppnå specialistkompetens ska han eller hon förvärva de kunskaper, färdigheter och förhållningssätt som föreskrivs för specialistkompetensen genom att genomgå specialiseringstjänstgöring under minst fem år. Specialiseringstjänstgöringen ska fullgöras genom tjänstgöring som läkare under handledning och genom deltagande i kompletterande utbildning.
2006 års bestämmelser Bas-, gren-, tilläggsspecialiteter Målbeskrivningar delmål lärandemetoder uppföljning Specialistövergripande mål (kommunikativ, ledarskap, vetenskap/kvalitet) Verksamhetschef och handledare intygar Intyg Externa bedömare Nationella rådet för specialiseringstjänstgöring
2006 års bestämmelser och Socialstyrelsen Handläggningen av intyg Externa bedömare Nationella rådet Två parallella system Föreskrifter klara 2008
2011 Uppföljning av kvaliteten Översyn av specialistövergripande målen Klargöra olika dokument Produktion/utbildning Dokumentation Handledning Vetenskapliga arbetet, särskilt utbildade utanför EU
Problem som framförts rörande indelningen 1. ST-läkaren får under utbildningen kunskap och kompetens som ej kommer till användning i den kommande yrkesutövningen. (Ex. får urologer lära sig bröstkirurgi) 2. Eftersom den största delen behöver läggas inom basspecialiteten ägnas för lite tid åt det egna kompetensområdet, grenspecialiteten. 3. Det har uppstått brist på utbildningsplatser på vissa orter eftersom fler behöver utbildas i basspecialiteterna internmedicin och allmänkirurgi.
Problem som framförts: 4. Rekryteringen försvåras, specialiteter med lång utbildningstid blir mindre attraktiva 5. Forskning nedprioriteras eftersom forskning under ST ytterligare ökar utbildningslängden 6. Utbildningen blir dyrare
Rapport 2003 Varje specialitet diskuteras vanligtvis för sig Begrepp som behov, efterfrågan och vakanser definieras och problematiseras inte Rekryteringsbehovet utgår från en oförändrad struktur Rekryteringsbehovet utgår från en oförändrad mix av hälso- och sjukvårdspersonal Rekryteringsbehovet utgår från en oförändrad arbetsfördelning mellan olika yrkeskategorier
2012 Översyn av specialistindelningen
Hur ska dessa tre beaktas? Befolkningsutveckling och sjukdomspanorama (fler äldre, barn- och unga med psykisk ohälsa) Vårdens utveckling inom ett område Möjlighet till vetenskaplig utveckling Möjlighet till professionell utveckling Möjlighet till regional kunskapsutveckling Tillgång till specialistkompetens lokalt och regionalt Tillräcklig kunskapsbas för att kunna möta stora patientgrupper med multiproblematik Genusaspekter EU-perspektivet (nytt direktiv)
Nytt förslag på indelning Fler basspecialiteter Gemensam kunskapsbas för basspecialiteter inom kirurgiska, invärtesmedicinska, hörsel- och balans samt medicinsk radiologi och klinisk fysiologi Fem nya specialiteter
Vad gör Socialstyrelsen nu? Arbetar med föreskrifter utifrån förslagen Börja gälla 1 januari 2015 Arbetar med kurserna; kompetensmål och kursämnen Upphandlar kurser