En god dialog mellan alla parter i ett byggprojekt underlättar och rentav stärker arbetsprocessen. Men den är svår att få till, många gånger brister kommunikationen av olika anledningar. Varför inte hjälpa blivande arkitekter och byggnadsarbetare att påbörja dialogen redan under utbildningen? En bra idé tyckte tre gymnasieskolor i Västra Götalandsregionen, Chalmers arkitektur och Sveriges lantbruksuniversitet som formade ett flerårigt samarbete. Här berättar deltagare och projektledare om sina erfarenheter i hopp om att fler skolor ska ta efter. Skriften är producerad av Mie Svennberg, arkitektur konsulent i Västra Götalandsregionen och Monica Havström, frilansjournalist. Bra dialog bättre byggen Monica Havström och Mie Svennberg Bra dialog bättre byggen Blivande arkitekter och byggnadsarbetare möts i pilotprojekt Monica Havström och Mie Svennberg
Text: Monica Havström och Mie Svennberg Grafisk form: Monica Havström Foto: Erik Yngvesson (framsidan, sid 2, 5, 8, 12, 15, 16, 18, 19, 24, 26, 28, 29, 30, 32, 34, 37, 43, 46, 50, 54, 59) Gunilla Linde Bjur (baksidan, sid 6, 12, 42, 48) Andreas Lindblom (sid 6, 10, 20, 25) Mie Svennberg (sid 34, 38, 42) Krister Engström (sid 40) Marcus Broman (sid 44) Tryck: Svärd & Söner, Falköping 2010 ISBN 978-91-976674-2-5 Skriften kan beställas från Konst- och kulturutveckling epost: konstochkultur@vgregion.se www.konstochkultur.vgregion.se
Bra dialog bättre byggen Om blivande arkitekter och byggnadsarbetare får kontakt redan under studie åren ökar chanserna för en djupare förståelse för varandras yrkes roller. När bygg- och arkitekturlärare månar om och schemalägger gemensamma projekt hjälper de till att bygga framtida broar mellan dessa yrkesgrupper. I denna skrift kan du läsa om tre gymnasieskolor med byggprogram i Västra Götaland, som har valt att samarbeta med två universitet med arkitektutbildningar. Samarbetet är en bra början för att på sikt nå fram till den goda dialogen mellan alla parter i byggprocessen. 3
Innehåll 6 8 9 11 13 17 21 26 27 31 32 33 36 39 39 44 45 48 52 54 58 Idén bakom dialogprojekten Projektet i Vara Samarbete ger skräddarsydda villor Arkitekten måste kunna kommunicera Examensarbete ledde till uppdrag Familjen Lee bygger hus vid sin vägkrog Samverkan ger kompetenshöjning Projektet i Uddevalla Från idé till färdig friggebod Viktigt att byggeleverna ser sin roll Projektet i Alingsås En skolgård där alla får göra avtryck Förankra idéerna och förvalta dem Chalmers framtida medverkan Hur kan arkitektutbildningen förbättra dialogen? Arkitektur på schemat Sveriges enda arkitekturkonsulent finns i Västra Götalandsregionen Göteborgselever lär sig att vrida på begreppen Arkitektur populär kurs på gymnasium i Jönköping Tankar om arkitektur och nya projekt Några notiser Patrik Gustafsson går byggprogrammet i Uddevalla för att bli snickare ett självklart yrkesval för honom. Boden har han byggt tillsammans med två klasskompisar efter en Chalmersstudents ritningar. Läs om projektet på sidan 27. 4 5
Förord Idén bakom dialogprojekten Från skiss till inflyttningsklart hem. Villa Carlsson får sista strykningen fasadfärg. I Sverige är många arkitekter och byggnadsarbetare ovana vid att kommunicera på ett bra sätt. Det vill vi göra något åt, säger Gunilla Linde Bjur, professor i arkitekturens kultur och kommunikation på Chalmers tekniska högskola i Göteborg. Hon tror att dialogen kan börja redan under utbildningen, innan personerna kommer ut och möter fördomar om varandras yrkesgrupper. Om vi kan bygga broar mellan byggnadsarbetare och arkitekter redan innan de får sina yrkesroller kan det kanske underlätta dialogen i deras framtida arbets liv. Den tanken blev starten för dialogprojekten. Gunilla Linde Bjur och Mie Svennberg, arkitekturkonsulent på Kultur i Väst i Västra Götalandsregionen, utvecklade en modell för ett fördjupat samarbete mellan gymnasiets byggprogram och Chalmers arkitektutbildning. De bjöd in representanter för tre gymnasieskolor med bygg program i regionen till Chalmers för ett öppet samtal om tänkbara samarbeten. Lagmansgymnasiet i Vara hade med sig en konkret idé redan vid detta första möte. De ville bygga villor som arkitektstudenter skulle rita. Östrabo Yrkes på Uddevalla gymnasieskola valde att bygga en friggebod av en modell som vuxit fram under Chalmerskursen Från idé till färdig byggnad. Alströmergymnasiet i Alingsås ville skapa en ny utemiljö runt skolan genom att samarbeta med en blivande landskapsarkitekt. Chalmers och arkitekturkonsulentens roll i det projektet blev att knyta kontakt med Sveriges lantbruksuniversitet. I denna skrift finns berättelserna om de vitt skilda projekten och vilka vägar de kom att ta. 6 7
Projektet i Vara Samarbete ger skräddarsydda villor Det mångåriga samarbetet mellan Chalmers arkitektur och Lagmansgymnasiet i Vara har resulterat i fyra specialbeställda hus: Villa Vara, Villa Carlsson, Villa Frisk och Villa Lee. Ett femte är på väg. Villa Vara, Villa Carlsson, Villa Frisk och Villa Lee. Byggeleverna på Lagmansgymnasiet i Vara får bygga specialritade villor som en del av sin utbildning. Studenter på Chalmers arkitektutbildning får chansen att skapa skräddarsydda hus som examensarbete. Detta samarbete är en tillgång för båda utbildningarna och ger studenterna värdefulla erfarenheter inför yrkeslivet. Dessutom är det ovanligt för arkitektstudenter att få rita efter en familjs önskemål, vara med om hela byggprocessen och få lära sig kommunicera med alla inblandade från beställare, byggare och leverantörer. Och framför allt att få rita efter verkliga förhållanden som tvingar dem att anpassa sina skisser. Tre av husen har byggts i ett villaområde i utkanten av Vara och där är ett femte under uppförande. Det fjärde placerades på slätten utanför stan, intill beställarens vägkrog. Varje husbygge har sina speciella förutsättningar och därför har processerna blivit helt olika. Till första villan var det svårt att få några examensstudenter som ville ta sig an utmaningen. Inför fjärde och femte villan fanns det en kö av villiga arkitektstudenter, och flera års erfarenhet att dra lärdom av. I detta kapitel berättar några av studenterna om hur deras villor tog form. Dessutom visar Leesa Lee runt i sitt hus där snickeriarbetet pågår för fullt. Hur ser bygglärarna på samarbetet med Chalmers? Deras tankar finns sist i kapitlet. 8 9
Projektet i Vara Arkitekten måste kunna kommunicera Arkitektyrket innebär till stor del att samordna krav och önskemål från beställare, entreprenör och leverantörer. Det kräver kunskap och förmåga att kommunicera, konstaterar Lisa Sjöstrand efter sitt examensarbete på Chalmers arkitektur. Anna Sandahl och Lisa Sjöstrand ritade den första av de så kallade Chalmersvillorna i Vara. Det var åt en familj som hade skaffat en tomt nära Lagmansgymnasiet. Annas och Lisas arbete började med att de träffade det unga paret för att se vilken vision familjen hade av sitt drömhus. Det var lätt att tala om mätbara kvaliteter som antal sovrum, badrum och husets storlek men svårare att beskriva de omätbara. De som handlar om hur ljuset faller in, stämningar man efterstävar, hur rummen hänger ihop och vilka vyer fönstren ger. Vi frågade hur deras vardag och rutiner såg ut. Det gav oss en bild av hur vi kunde disponera rummen i förhållande till varandra för att stödja deras sätt att leva, berättar Lisa Sjöstrand. De hade fyra veckor på sig att rita ett hus, få det godkänt av familjen och skicka in en bygglovshandling en utmaning, men ganska likt verkligheten. Det satte press på studenterna att lämna ett förslag som både följde deras egna arkitektoniska ideal och familjens önskemål. Vi lärde oss att vi som arkitekter inte bara ska leverera det som beställaren vill ha utan förmedla nya idéer och visioner. Genom att lita på vår kunskap kan vi erbjuda något utöver deras förväntningar. Familjens delaktighet i processen var avgörande för att kunna fatta snabba beslut i samförstånd. Anna och Lisa reste till Vara och presenterade sina skisser för byggeleverna. Vi beskrev vår arbetsprocess och förutsättningarna som vi haft att utgå ifrån, som detaljplanen, familjens tankar och tomtens utseende. Några var förvånade 10 Villa Carlsson 11
över hur mycket regler vi måste ta hänsyn till. Anna och Lisa var måna om att ge bygg eleverna en tydlig bild av sina arbetsmetoder och vilka värden de strävade efter. Deras bygghandlingar användes som undervisningsmaterial när villan byggdes. Men det var svårt att få en fortsatt dialog med byggeleverna. Vi och bygglärarna hade behövt schemalägga möten för att det skulle funka. Examensarbete ledde till uppdrag Projektet i Vara Deras examensjobb var att rita Villa Lee. När studenterna var klara fick de även uppdraget att göra alla bygghandlingar. Det gav mig vad jag behövde för att känna mig trygg som arkitekt, säger Åsa Johansson och får medhåll av Karin Jern: Visst har det varit häftiga diskussioner ibland. I efterhand ser vi vad vi hade kunnat göra annorlunda. Det är en rik erfarenhet, säger hon. Lisa Sjöstrand tycker att själva kommunikationens roll borde lyftas fram då den är fundamental i hela projekteringsprocessen. Det kan vara avgörande hur vi som arkitekter lyckas förmedla vår vision till beställaren. Byggnaderna vi ritar kommunicerar i sin tur med omvärlden och speglar verksamheten som pågår på insidan. Lisa Sjöstrand skrev en essä om erfarenheterna från Vara med titeln Kommunikation och samverkan om arkitektens arbetsmetod, vilken denna text bygger på. Anna Sandahl och Lisa Sjöstrand i samspråk med Jan-Erik Persson som är ansvarig för byggprogrammet på Lagmansgymnasiet. Villa Vara byggdes 2005. Under våren 2008 ritade tre Chalmersstudenter den fjärde villan i Vara som sitt examensarbete. Det var Karin Jern, Åsa Johansson och Mark Sevedstam som fick i uppdrag att skapa ett hus åt Leesa Lee och hennes familj. Gunilla Linde Bjur var deras handledare och hon kontaktade Liljewalls Arkitekter som erbjöd plats på sitt kontor när studenterna skulle slutföra sitt exjobb. Lissie Rossing, arkitekt på Liljewalls tycker att Chalmersstudenterna tog väl vara på tillfället att presentera sitt projekt och samtidigt be om synpunkter. Det resulterade i att säkert 20 personer låg över ritbordet, fullt engagerade i att komma med kreativa idéer. Det blev många resonemang om gestaltningsmässiga och funktionella konsekvenser. Vikten av att se helheten blev tydlig för studenterna, skriver Lissie Rossing i en kommentar till exjobbet och fortsätter: Det var spännande att få denna, för oss nya, kontaktyta med Chalmers och samtidigt kunna erbjuda studenterna en professionell miljö. De tre studenterna upplevde att rollfördelningen för arbetet i Vara var diffus, till exempel vems ansvar det var att göra kostnadskalkyl för bygget. De fick krympa huset när det uppdagades att budgeten blev högre än beställaren tänkt sig, vilket var frustrerande för studenterna, men inget ovanligt problem enligt kollegerna på arkitektkontoret. Vi fick krympa vår skiss med 60 kvadratmeter, men de skrattade och visade ett av sina kontorsprojekt som skulle minskas med 10 000 kvadratmeter. När exjobbet var avslutat valde Karin och Åsa att rita kompletta bygghandlingar till villan och fortsätta dialogen med 12 13
Leesa Lee, elever, lärare och andra inblandade i bygget, som konstruktören och plattgjutningsföretaget. Deras studiekamrat Mark lämnade projektet för andra studier. För Karin och Åsa var kommunikationen spännande. Vi ville förstås följa bygget och se hur det fortskred och vilken användning de hade av våra ritningar. Höll ritningarna god kvalitet? Fanns det saker som var otydliga eller felaktiga? Fanns det detaljlösningar som de tyckte var krångliga och där de hade alternativa lösningar? Blev huset så som vi hade ritat? Särskilt bygglärarnas åsikter om utförandet var viktiga. Vi ville helt enkelt ta tillvara deras kunskap av att bygga hus. Det blev också naturligt att vi pratade mest med lärarna på gymnasiet, och de i sin tur förde våra tankar vidare till eleverna. Eleverna var ganska många och det var svårt att ha en personlig dialog med alla när arbetet pågick. De var på bygget olika dagar i veckan och hade inte alltid en helhetsbild. Men i början av samarbetet pratade arkitektstudenterna med eleverna. Vi ville förankra det vi ritat hos dem som skulle bygga, få dem att tycka om och vårda projektet. Kommunikationen med familjen Lee och skolan skedde främst över telefon. Vid några tillfällen följde de också bygget på plats. Att mejla fungerade hyfsat, det var värdefullt som komplement, när man ville skicka en handling, men det gick inte att föra diskussioner via mejl. Det var besvärande för kommunikationen att bygget skedde i Vara, medan Karin och Åsa var i Göteborg. Det gav oss en mer perifer roll än vi önskat. Vi kände att det inte var oss som beställaren främst lyssnade på. Samarbetet med byggelever och lärare fungerade dock väldigt bra trots avståndet. De ringde om de ville ha svar på något eller behövde ta ett nytt beslut. Här är ett citat ur Åsa, Karin och Marks examensarbete som handlar om hur de bemötte beställarens vilja ibland, när:... det som sades inte gick i linje med vår uppfattning, som i fallet med formen på bubbelbadkaret. Det var för oss en lite besvärande insikt som födde eftertänksamhet. Vi är vana vid att uttrycka åsikter när det kommer till hus och vet med oss att vi månar om att få vår vilja igenom. Vi vet också att arkitektyrket i sig kan framkalla osäkerhet hos folk. Givetvis framfördes våra invändningar med försiktighet, men kanske skulle vi ha hållit inne med dem. Det gäller även att komma ihåg vem som ska bada i karet. Redo för nya uppdrag. Karin Jern och Åsa Johansson i ritsalen på Chalmers. 14 15
Projektet i Vara Familjen Lee bygger hus vid sin vägkrog Här blir vårt sovrum, säger Leesa Lee med ett varmt leende, sträcker ut armarna i en vid gest och svänger runt ett varv på det sopade cementgolvet. Vi får varsin klädkammare, fortsätter hon, och visar ett överraskande utrymme bakom väggen där sängen ska stå. Det är bara två kvadrat meter golvyta, men över tre meter upp till taket. Leesa Lee visar runt i sitt hus på Varaslätten: På den här tomten var det bara potatismark för några månader sedan. Det blir bra, säger Leesa Lee och njuter av tanken att om några månader få flytta in i det hem som vuxit fram under drygt ett år. Familjen Lee önskade sig ett hus intill sin bensinmack och vägkrog, vid E20 i Naum utanför Vara. Åkermarken låg utanför detaljplanerat område, vilket försvårade bygglovsprocessen, men Leesa har en förmåga att få saker gjorda. Tack vare hennes engagemang har nu även 22 grannfastigheter fått kommunalt vatten. Leesa tar oss vidare i huset. Dagsljuset fyller hallen och det kombinerade vardagsrummet och köket. Stora fönster utgör väggar mot det som ska bli familjens trädgård och uteplats. Här ska vi ha skjutdörrar till flickornas rum, för att behålla känslan av rymd. Det hade arkitekterna inte tänkt från början med det är en av detaljerna som vi ändrat under byggets gång, säger hon när vi går genom hallen. Entrén är hon kanske allra mest nöjd med. Den öppnar sig som en famn och slutar med ett fönster mot innergården. Här blir det lätt att ta emot alla vänner som är en del av familjens vardag. Därför ville jag också ha en stor matplats och en köksö mitt i rummet. Det blir riktigt bra, säger hon och stryker handen över bänken när vi kommer till det kombinerade köket och vardagsrummet. Huskroppen bildar skönt skydd mot slättens vindar och även mot motorvägens buller. Det är förvånande tyst här, inflikar byggläraren Morgan Larsson som också är i huset. 16 17
Han hjälper Jonas Aronsson och Anton Ivehag med fönsterfodren i vardagsrummet. Morgan visar en tjock pärm med detaljritningar, beskrivningar och bilder som arkitekterna gjort. Dessa har de haft stor nytta av under arbetets gång. Byggprogrammets tvåor och treor har jobbat i lag om fem till åtta killar i huset. De har gjort allt snickeriarbete, från att resa takstolar till att sätta ytterpanel, med bygglärarna Morgan Larsson och Lars- Ove Larsson som arbetsledare. Idag är de åtta elever på plats och de övriga sex jobbar utvändigt med foder och de sista panelbrädorna. Vid tretiden bjuder Leesa Lee in hela gänget på fika. De knallar på led i lervällingen förbi det som ska bli garageuppfart och bort till vägkrogen. Tur för oss att vi fick besök idag så blir det lite längre rast, kommenterar en av eleverna. Under fikat berättar killarna att flera av dem har fäder som är snickare. De ser fram emot att bli klara med skolan och börja jobba. Ingen av dem har några planer på att fortsätta läsa på högskolan. Inte direkt i alla fall. Jonas Aronsson och Anton Ivehag går i tvåan och gör delar av sin praktik i Villa Lee. Leesa Lee är glad över samarbetet med Lagmansgymnasiet och Chalmers, och ser fram emot inflyttningsdagen. 18 19
Projektet i Vara Samverkan ger kompetenshöjning Ibland är det märkligt hur saker sammanfaller och erbjuder nya lösningar, säger Jan-Erik Persson, och berättar om hur skolans första villabygge kom till. Entréplan Plan 2 Villa Carlsson modeller och planritningar. Jan-Erik Persson är ansvarig för byggprogrammet på Lagmansgymnasiet. När Chalmers och Västra Götalandsregionens Kultur i Väst bjöd in till ett samarbete hade han och kollegan Lars-Ove Larsson just fått en idé att låta någon rita en villa som byggeleverna skulle uppföra. I samma veva hade Jan-Erik pratat med sina vänner som var på gång att bygga sig ett hus. Så föll plötsligt alla bitar på plats och det gick fort att gå från ord till handling. Jan-Erik Persson fick rollen som projektledare ihop med Gunilla Linde Bjur på Chalmers. Både vi och Chalmers tjänar mycket på detta samarbete. Det är ju guld värt för blivande arkitekter att få den träningen. När vi får vara med i tidigt planeringsskede får våra elever en inblick i hela byggprocessen, och allt vad det innebär med budget, byggnormer etc. Tidigare har det mest varit reparation och tillbyggnad som ingått. För Lagmansgymnasiet är förutsättningarna annorlunda jämfört med byg gymnasier i större städer. Vi har få stora byggföretag i Vara men däremot många små byggfirmor där eleverna kan göra praktik. Halva klassen får jobba på villaprojektet och andra halvan ute hos byggmästare och sedan byter de efter halva terminen. Den lösningen ger mer hantverkskunnande, menar Lars-Ove Larsson. Två av skolans lärare fungerar som arbetsledare och platschef på bygget. Jan- Erik Pettersson har som projektledare även ansvar för bygglov, upphandling med underleverantörer för plattgjutning, ventilation, vvs med mera. Tanken var att byggeleverna och arkitektstudenterna skulle föra en kontinuerlig dialog under hela processen. Vid varje projekt provades olika metoder, som att redovisa tankar och ritningar på en webbsida, eller en blogg där eleverna skrev om byggets olika skeden. Förhoppningen var att kommentarerna skulle flyta 20 21
in spontant men det har varit trögt, enligt Jan-Erik Persson. Det som funkar absolut bäst är att ordna möten så byggeleverna och arkitektstudenterna får träffas, här eller på Chalmers. Det har vi gjort i alla projekten. En av bygg eleverna tyckte så här efter ett sådant möte: Man förstår hur arkitekterna tänker, istället för att bara se det på en ritning. Så det är rätt skönt att ha pratat med dem. Vi hade en ambition att låta arkitektstudenterna undervisa några timmar här i Vara och det har vi genomfört i några av villaprojekten. Men det gick inte att schemalägga under Villa Lee-projektet som drabbades av tidsnöd när ritningarna behövde ändras. Då fick vi istället fokusera på att få handlingarna klara, berättar Jan-Erik Persson. För var och en av de fem villorna har beställarna haft olika erfarenhet av husbygge. När vi påbörjade den femte villan som blir ett passivhus hade vi redan från start fått en jättebra dialog med beställaren. Det är viktigt för samarbetet. Nu gäller det för oss att bygga så tätt att huset blir klassat som passivhus. Lyckas vi med det ligger vi definitivt i fronten, säger Jan-Erik Persson. Lagmansgymnsiet är en skola i tiden och har skickat lärarna på Boverkets utbildning om hur man bygger passivhus och miljöanpassar byggprocessen. Roligt att vi nu fått en beställare som absolut vill ha ett passivhus, inflikar Lars- Ove Larsson. Veckan efter intervjun ska hela byggprogrammet till Göteborg för att träffa studenterna som ritar passivhuset och få höra hur de planerar. Den resan bekostas bland annat av prispengar som skolan fick av Vara kommun vintern 2008. Vårt byggprogram hanterar även vår elevkassa, det vill säga ersättningen byggherrarna betalar för elevernas arbetstimmar. Tack vare dessa pengar har vi råd att göra studieresor. Göran Trygg, biträdande rektor och ansvarig för byggprogrammet på Lagmansgymnasiet tycker att skolan har kommit i en spännande fas tack vare samarbetet med Chalmers. Förhoppningsvis kan det öppna vägar in på Chalmers för några av våra elever. De får kontakter och mer insikt om hur högskolan fungerar. Vår utmaning som gymnasium är att få eleverna att bli nyfikna på högskolan och den forskning som pågår där, menar han. Göran Trygg betonar också vikten av de vinster som näringslivet i kommunen kan göra när de engagerar sig i skolans byggprojekt. När våra lokala företagare vill vara med kan byggherren göra en bra upp- handling. På sikt kan det generera arbetstillfällen. Villa Carlsson Vid bygget av det andra huset, Villa Carlsson, valde de tre Chalmersstudenterna att redovisa varje steg på en webbsida där alla inblandade kunde följa planeringsprocessen och vara med i diskussionen. Där lade de ut tredimensionella bilder som gjorde det lättare för beställarna och byggeleverna att tänka sig resultatet. Här följer ett utdrag ur en artikel som Andreas Lindblom, en av Chalmersstudenterna, skrev om arbetet. Det ovanliga med Villa Carlsson-projektet var att byggnadsentreprenören var en skola och det innebar bland annat att vi hade möjlighet att etablera kontakt med dem som skulle bygga huset tidigt, vilket var väldigt viktigt för konstruktionsfasen. Om en lösning inte var optimal kunde vi tillsammans komma på en ny. Även om man inte kan ta det för självklart att ha denna typ av dialog med byggare så tror jag att det är en vinst för alla projekt. Kombinerat med en välorganiserad ritningsprocess är det den bästa garantin för ett framgångsrikt resultat. Vad gäller beställarna så var vår hemsida ett bra sätt att hålla dem uppdaterade gällande designprocessen. Det var ett effektivt sätt att kommunicera idéer innan vi tog beslut. Vi la ut skisser och de som ville kunde ta del av projektets utveckling. Dock skedde den mesta kommunikationen per telefon. I början av sin arkitektkarriär är det kanske inte så vanligt att få ansvar för ett helt projekt från början till slut. Jag är tacksam för att ha fått möjlighet att arbeta med Villa Carlsson och vill uppmuntra alla arkitektstudenter att ta chansen om de får göra ett liknade projekt. Villa Frisk Elin Flemming-Björkland var en av tre som ritade det tredje huset i Vara, Villa Frisk. Så här skriver hon om arbetet i examensrapporten: Jag har lärt mig att per automatik beakta faktorer som vind- och ljusförhållanden, brandsäkerhet och tillgänglighet, inomhusklimat, akustik och inte minst hållbarhet ur både konstruktionsmässig och miljömässig synvinkel. Jag har lärt mig hur byggprocessen går till och vilka aktörer som kan eller måste vara inblandade. Jag kan numera visualisera idéer och kommunicera om arkitektur på ett sätt som är djupgående, men förhoppningsvis ändå förståeligt för icke-arkitekter när det behövs. Under arbetet med villorna har byggeleverna periodvis skrivit dagbok, som en 22 23
uppgift i svenska. På Lagmansgymnasiets webbsida, under rubriken reportage finns deras berättelser om hur de fyra villorna tog form. www.lagman.vara.se Ur dagboken för Villa Carlsson 4 juni 2007: Det som har hänt sedan sist: dörrar är insatta, parkettgolvet är lagt, alla lister är ditsatta, köket är installerat. Nu återstår bara en massa städning och bortkörning av alla grejer. Hoppas att familjen kommer att trivas i huset. Det har varit spännande och lärorikt att vara med och bygga detta hus. Ur dagboken för Villa Lee 13 januari 2009: I väntan på att elektrikerna ska dra elen och isolerarna ska komma och spruta lösull i väggarna så har vi satt upp skiljeväggar, till de olika rummen, bestående av regelverk och plywood. Då det inte går att spika ner i plattan har vi limmat fast syllarna i plattan med asfalttjära så nu sitter det som berget. De båda utbildningarnas samarbete har även märkts i kommunen. Öppna föreläsningar, som handlade om attraktiva bostäder, stadskvalitet och framtidens byggande, blev välbesökta. Det satte igång debatten om vad som är fult och snyggt. Ska konserthus vara runda och rosa? Kan Vara konkurrera med storstäderna? Vintern 2008 fick Lagmansgymnasiet och Chalmers ta emot Vara kommuns miljö- och byggnadspris. Jonas Aronsson och Anton Ivehag i Villa Lee. Villa Carlsson 24 25
Projektet i Uddevalla Från idé till färdig friggebod Gamla dasset är en friggebod med torv på taket och ovanliga detaljer i konstruktionen, ritad av en Chalmersstudent. Denna modell fastnade två bygglärare i Uddevalla för när de sökte efter en ny utmaning åt sina elever. Bygglärare Lars Thorstensson, till vänster. Patrik Gustafsson, Andreas Kronlid och Max Liljesson vid Gamla dasset som de byggt under sin utbildning. Bygglärare Hans Bäck visar modellen från Chalmers. Byggprogrammets elever på Uddevalla gymnasieskola får göra enklare snickeriprojekt på skolan under första läsåret. När skolan fick chansen att samarbeta med Chalmers arkitektutbildning såg lärarna att kursen där studenter skapar friggebodar var en väg att knyta kontakt. På Chalmerskursen Från idé till färdig byggnad jobbar studenterna med att rita och konstruera ett trähus, göra byggritningar och slutligen tillverka en trämodell i skala 1:10. Det har efter några terminer blivit en diger samling av friggebodar i alla tänkbara former, inte bara gäststugor och förråd. Vad sägs om en flytande sushibar, trädkoja, väderskydd för förskolebarn eller ett atriumhus på 15 kvadratmeter? Modellerna som blandar fantasi med praktiska lösningar lockar både gymnasieskolor och privatpersoner att göra beställningar. För de kursansvariga, Peter Lindblom och Stefano d Elia, är det viktigt att arbeta mot ett förverkligande av projekten. Det innebär till exempel att konstruktionerna måste vara realiserbara och ekonomiskt försvarbara. Johannes Nelsson, Gamla dassets upphovsman, tycker att det var en väldigt rolig kurs. Dessutom var det nästan enda tillfället vi fick att rita igenom en träkonstruktion i noggrann detalj under hela arkitektutbildningen. Sedan blev det en bonus för Johannes när lärarna i Uddevalla valde hans ritning som objekt för sina byggelever. När bygget var i gång bjöd skolan in Johannes Nelsson och hans två kursledare till Uddevalla. Hela klassen med byggelever fick höra om Chalmers arkitektutbildning och hur Johannes tänkt när han ritade och byggde modellen. 26 27
Johannes Nelssons Gamla dasset. Ritningar och bilder av Chalmersstudenternas friggebodsmodeller finns på nätet för den som är nyfiken. Arkitektstudenterna har upphovsrätt till sina ritningar men de ger tillstånd till byggymnasier att använda dem i studiesyfte. www.chalmers.se/arch/sv/utbildning/fran-ide-till-fardig Johannes i sin tur fick se elevernas arbete och höra vad de och lärarna tyckte. Det är en större utmaning att bygga efter en detaljerad arkitektritning, istället för att bygga en standardmodell. Och betydligt intressantare och roligare, menar bygglärare Lars Thorstensson. Det var spännande att se hur de tolkat mina ritningar och hur min modell tog form. Jag ritade den för att bygga om det gamla dasset vid mina föräldrars sommarstuga, gjorde den specifikt för den platsen, så det var roligt att den även passade för någon annan, säger Johannes Nelsson. Det var lite speciellt att bygga Gamla dasset, tycker de tre killarna som fick själva snickeriuppdraget. Allt var nytt, det var första gången vi byggde något från grunden. Vi fick också lära oss att tolka ritningar. Det blev en bra erfarenhet, tycker Max Liljesson och får medhåll av Andreas Kronlid och Patrik Gustafsson. Det blev lite diskussion runt hur vi satte panelen, minns Andreas Kronlid när han berättar om träffen med Johannes. Vi hade tolkat ritningarna lite fel, men det var snarast mitt fel, inflikar deras bygglärare. Blir det några fler arkitektritade friggebodar för byggeleverna? Uddevallas byggprogram och Chalmers arkitektur tycker att det är svårt att hitta en bra form för samarbetet. Avståndet och resekostnaderna har påverkat. Det finns dock intresse att göra fler försök. Men det krävs stort engagemang. Inget sker utan att båda skolorna avsätter tid för just detta. Dessutom är det svårt att bolla idéer när våra kurser inte går samtidigt, säger byggläraren Hans Bäck som har ansvarat för samarbetet med Chalmers. Inne i den väldiga bygghallen på Östrabo Yrkes står pallar med nedmonterade bodar och förråd som väntar på transport. Där finns också kiosker, lusthus och lekstugor som grupper av elever jobbar på för fullt. De spikar panel, sågar till vindskivor och monterar takpapp. Friberg, sätt en takstolsbräda först, ropar byggläraren Hans Bäck tvärs över hallen när vi kommer in. Han har ögonen på allt samtidigt som han visar runt. Killen på stegen lyder Hans goda råd, klättrar ner på cementgolvet och går mot virkesförrådet. Inne i ett halvfärdigt hus står Jesper Olsson och spikar. Alla i klassen fick olika projekt. Jag och Ulrik fick detta, 17 kvadratmeter stort, beställt av en politiker i stan. Kul att lära nya moment, tycker Jesper som går i ettan. Det mesta har han provat tidigare hemma på föräldrarnas gård. Men att lägga tak var helt nytt för mig. Tre dagar i veckan är hans klass inne i bygghallen under första läsåret. Då får vi lära oss en massa grunder. Andra skolor har praktik redan i ettan, men jag tycker detta är bättre. Då är jag tryggare när jag ska ut på praktik i tvåan, säger Jesper Olsson. Helena Andersson, Mikaela Johnsson, Sofia Andersson och Camilla Thornberg går alla i ettan på byggprogrammet. 28 29
Några tjejer som också går i ettan har just avslutat sin teorilektion och är på väg till matsalen. Deras bodbyggen är redan nedmonterade i moduler som ligger surrade och klara på lastpallarna. Vi ska vara med och resa dem på plats i höst, berättar Helena Andersson. Hon valde byggprogrammet för en praktisk linje lockade mest. Jag gillar att få skapa något och att det är grövre jobb. Efter skolan vill jag jobba som snickare och tjäna pengar. Sedan, efter några år, får jag se hur jag känner om jag vill läsa vidare. Camilla Thornberg valde också byggprogrammet av intresset för att snickra. Det är till och med roligare än jag trodde. Hon kan tänka sig att jobba som snickare, men hon funderar också på att läsa vidare till arkitekt. Därför läser jag extra matte och naturkunskap, för att kunna komma in på Chalmers. Uddevalla gymnasieskola är stor och består av flera sammanslagna skolor där Östrabo Yrkes har flest elever. Varje år tar byggprogrammet in hundra elever. Projektet i Uddevalla Viktigt att byggeleverna ser sin roll Ungdomar som först lär sig hantverket och sedan läser vidare till byggingenjör eller arkitekt får en helt annan förståelse för sitt yrke än de som aldrig har lärt sig snickrat eller mura, menar Hans Bäck på Uddevalla gymnasieskola. Hans Bäck har undervisat på Östrabo Yrkes i 15 år och konstaterar att under de senaste fem åren har antalet kvinnliga elever sakta ökat. Detta läsår är det 15 tjejer. De flesta siktar på att bli målare när de söker hit, men när de får prova på olika hantverk är det flera som visar intresse för plåtslageri och snickeri. Vissa elever har planer på att läsa vidare, andra är helnöjda med att bli snickare. När jag ser att en elev har förmåga att läsa vidare på högskolan väcker jag den tanken, pratar med dem om tänkbara utbildningar, säger Hans Bäck. Men det borde vara alla byggymnasiers skyldighet att upplysa eleverna om hur de kan gå vidare, menar han. Några passar kanske bättre som ingenjörer, arkitekter eller i en arbetsledande roll. Alla klarar inte heller fysiskt att vara hantverkare livet ut. De som först lärt sig hantverket och sedan läser teori på högskolan får en helt annan förståelse för yrket än de som aldrig har snickrat, murat eller lagt plåt. Hans Bäck ser det som en samhällsnytta att lärare engagerar sig i eleverna. De flesta behöver bli sedda och få beröm för att våga gå vidare. När de gjort bra saker är det oerhört viktigt att de också får höra det. Jag hade en elev nyligen som sa att det var första gången någon berömt honom under hela hans skoltid. Själv tycker han att det är ett privilegium att få vara med och forma ungdomarna in i ett yrke. Många av eleverna har dåligt självförtroende men det kan vi lärare hjälpa dem att ändra på. Alla kan bidra, det inser ungdomarna när det går upp för dem att de bär ett ansvar som hantverkare. De ska föra vår svenska byggtradition vidare. 30 31
Projektet i Alingsås En skolgård där alla får göra avtryck När den blivande landskapsarkitekten Anna Sääf fick uppdraget att designa ombyggnaden av en gymnasieskolgård gjorde hon det i dialog med skolans elever och personal. Med olika metoder skapade hon en vision som utgick från skolgårdens användare. Viktor Berglund, Tom Kastberg, Robin Brundin och läraren Magnus Lindgren testar om bänken är tung nog för att få stå i fred. Ingen lär rubba den, kan de snabbt konstatera. Alströmergymnasiet i Alingsås hade nyligen rustat upp skolan men inte gjort något åt skolgården. Därför blev Alströmer gymnasiets val i dialogprojektet att jobba med utemiljön. Skolan fick hjälp att komma i kontakt med Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, i Uppsala som utbildar landskapsarkitekter. Studenten Anna Sääf nappade på erbjudandet att göra projektet som examens - arbete. Hennes kontaktpersoner var främst lärarna på byggprogrammet och estetiska programmet. Det blev en spännande utmaning och hennes arbete gick kortfattat ut på att inventera skolgårdens status och förutsättningar, göra en visionsskiss för utemiljön kring gymnasiet och involvera elever och personal i design- och förändringsprocessen av gården. En bärande tanke var att förändringen skulle ske över tid, processen gällde inte bara de elever som gick på skolan det år projektet genomfördes. Kommande elever skulle ta vid där tidigare hade slutat. Annas mest omfattande del av examensjobbet var att få till en samverkansprocess med elever och personal. Det gjorde hon i form av så kallade gåturer och framtidsverkstäder. Gåtur är en metod för att samla olika aktörer som får chans att utbyta erfarenheter om platsen. Framtidsverkstad är en mer tidskrävande metod där deltagarna under några dagar får vara med om en kreativ och demokratisk idéprocess. Grundidén med de båda metoderna är att alla har viktig kunskap att bidra med. När man sedan ska börja bygga får var och en hjälpa till efter sin förmåga och 32 33
kompetens. Där var exempelvis bygglärarna ett stort stöd. De både kunde och ville ta in det praktiska arbetet med skolgården i sin undervisning. Utan dem hade det inte blivit lika bra, säger Anna. Petter Åkerblom är lärare och skolgårdsforskare på institutionen för stad och land vid SLU och Annas handledare. Han menar att poängen med hennes examensarbete var att göra en vision med många idéer som ska kunna förverkligas successivt. Examensarbetet bygger på att skolans elever och personal ska stimuleras till att ta egna initiativ och att göra en sak i taget. Varje skolgårdsförändring är en pedagogisk möjlighet. Elever som engageras i förändringsarbetet får en känsla för platsen, att det här är min skola. Detta stärker ungdomarnas identitet och självkänsla, menar Petter Åkerblom. Samtidigt är processen med skolgårdsförändringen en del i deras lärande. Endast lärarnas fantasi sätter gränser för hur det praktiska arbetet utomhus utnyttjas i det mer traditionella skolarbetet, tillägger han. Alströmergymnasiet har över 1 500 elever och lokalerna för de 13 programmen är utspridda på ett större område. Anna Sääf skissade fram en helhetsstruktur för utomhusmiljön och hennes tanke var att skolan sedan skulle tänka ut detaljerna. En reflektion som finns med i hennes arbete är att de flesta i personalen tyckte att skolgården är en plats för elever och inte för dem. Personalen hade den som utsikt, korsade den men var aldrig ute på Alströmergymnasiets elever och Anna Sääf jobbade tillsammans fram förslag.både lärare och elever på byggprogrammet gillade idén med sittplatser. Robin Brundin och hans klasskompisar fick göra de första bänkprototyperna. själva gården. Under samtalen med gårdens brukare förde hon diskussionen vidare. En skolgård ska vara levande. Gården ska vara en anledning att ta en extra sväng ut, en anledning att stanna ute en minut längre. Skolgården ska vara en plats att använda, utforska och själv vara med och utforma. Ett resultat blev nya sittplatser på gården. Nitton betongbänkar i olika höjder har byggeleverna designat och tillverkat. Andra elever får måla bänkarna. Med tiden kan de spolas rena med högtryck när nya elever tar hemvisten i besittning och vill sätta sitt signum på uteplatsen. Robin Brundin gjöt en av de första bänkarna och är nöjd. Det var lite komplicerat att göra formen och få fina betongkanter. Som utsmyckning på långsidan gjorde han en hammare. Jag ville ha en symbol från byggprogrammet på bänken, säger Robin. Han hoppas att andra ska gilla att sitta på den när den kommer på plats vid huvudentrén. I sitt examensarbete, med titeln Att få sätta spår om medbestämmande och platstagande på gymnasieskolgården, presenterade Anna Sääf en mängd idéer som hon utvecklade tillsammans med eleverna. Några av dessa var: Identitet och entréer För att binda samman skolans splittrade område placeras revirmarkörer vid alla stora entréer i form av totempålar à la Alströmer. De pryds av ting som kännetecknar respektive program och blir en identitetsförstärkare, en skyltning av skolans verksamhet som såväl väcker intresse som förskönar området. Sittplatser Möbler och skolans logga gjutna i röd betong står framför huvudentrén. Belysning Väl avbländade stolparmaturer placeras för att ge ledljus längs de viktigaste stråken. För att skapa en spännande och inbjudande utemiljö även nattetid kompletteras dessa med belysning av fondväggar och utvalda detaljer. Matsalstorget Utanför matsalen flyttas gången så att gräsmattan på solsidan breddas. Mot väggen byggs ett trädäck med solplats på väg till och från lunchen. Rätt utformad skulle Matsalstorget bli den naturliga samlingsplatsen för skolan, vid högtider, redovisningar och framträdanden. Väggar Under gåturerna tog deltagarna upp skolans fasader. A-huset och Aulahuset fungerar som skyltar i jätteformat, tack vare sin höjd. Fasaderna kan också vara ett sätt att få in mer färg, en spännande skyltning och skapa ett mer händelsetätt uterum, vilket efterfrågades i alla grupper. En svart tavla på Mediahusets vägg ger möjlighet att varma dagar flytta ut lektionerna. 34 35
Fastighetsförvaltaren Fabs gillade det som Anna Sääf presenterade och valde att förverkliga flera av förslagen, vilket är ovanligt för ett exjobb. Först tog bolaget fasta på att göra entréerna mer inbjudande med nya tak, cykelställ, planteringar och markarbeten runt huvudbyggnaden. Annas belysningsidéer har vi också tagit till oss för att göra miljön lite fräckare. Vi har satt spotlights mot fasader och träd. Det har stor effekt och är riktigt snyggt, särskilt med de upplysta löven. Dessutom blir promenadstråket mer inbjudande nu när man har något att titta på och slipper gå i mörkret. Det är viktigt att folk vågar passera skolan och inte väljer att gå runt den, säger Lotta Rosenberg, fastighetschef på Fabs. Torben Grönlund, programledare på byggprogrammet, ser det som en viktig uppgift för skolan att förmedla tankarna i Annas vision vidare till nya elever, och hålla den levande. Om eleverna får vara med och påverka sin miljö tror jag att de också låter bli Det behövdes något som tydligt visade besökarna fram till entrén. Till slut valde man att göra en lång gång i röd marksten, som en röd matta fram till dörren. I nästa etapp av upprustningen kommer den röda gången få en fortsättning på andra sidan huvudbyggnaden. Fabs bildade en arbetsgrupp med representanter från en arkitektbyrå, skolans personal, elever och förvaltaren för att fortsätta omdaningen av utemiljön. Det är roliga möten med långa diskussioner, säger Lotta Rosenberg. Hon hoppas att nya elever sätter sin prägel på skolan, att de vill dekorera sittplatserna eller bidra med något annat. Det är flera etapper kvar innan Fabs är klar med skolgården. Förankra idéerna och förvalta dem Kommunpolitikerna satte en gräns för vad det fick kosta, vi fick göra avkall på vissa detaljer i skisserna och förenkla taken som skulle ha varit av glas, men i stort har vi kunnat följa Annas förslag till utemiljön, säger Börje Molin, tidigare rektor för gymnasiets byggprogram. att kladda ner och förstöra, säger han. Bygglärarna på Alströmergymnasiet vill gärna att fler högskolestudenter kommer till skolan för att göra examensjobb. Det var en bra erfarenhet att få jobba med Anna, en spännande process för både elever och lärare att få vara med Alströmergymnasiet har fått nya tak över entréerna och en röd markstensgång som visar vägen fram till huvudingången. och skapa något nytt, säger Börje Molin. En lärdom han gjort är vikten att förankra idéer innan man påbörjar ett projekt. Det går inte att driva en idé för hårt innan man har med sig alla, även de skeptiska. När alla frågor är utredda och hela lärargruppen gillar förslaget då är tiden mogen för genomförande, säger Börje Molin, som nu trappar ner inför sin pensionering. Likaså måste arkitekten och visionären nå fram till beställaren och till den som betalar. Både Fabs och skolledningen återkommer i våra samtal till bristen på pengar som en förklaring till att många bra idéer inte kan genomföras. Även Anna Sääf funderade kring detta problem i sin uppsats. När resurserna är knappa är det än viktigare att byggande, skötsel och underhåll av skolgården görs till en del av skolschemat. Det måste bli en del av undervisningen. 36 37