12 SÖND E TREF, 2 ÅRG Befrielse från förgängelsens slaveri

12 SÖND E TREF, 2 ÅRG Befrielse från förgängelsens slaveri Vid denna tid blev Hiskia allvarligt sjuk, och profeten Jesaja, Amos son, kom till honom och sade: "Så säger Herren: Se om ditt hus. Du ligger för döden, du kommer inte att överleva." 2Då vände Hiskia ansiktet mot väggen och bad: 3"Herre, tänk på att jag troget och av hela mitt hjärta har hållit mig till dig. Jag har gjort det som är gott i dina ögon." Och han grät häftigt. 4Herrens ord kom till Jesaja: 5"Gå och säg till Hiskia: Så säger Herren, din fader Davids Gud: Jag har hört din bön och sett dina tårar. Jag lägger ytterligare femton år till ditt liv, 6och jag skall rädda dig och denna stad ur den assyriske kungens hand, ja, jag skall värna denna stad." (Jes 38:1-6) 18Jag menar att våra lidanden i denna tid ingenting betyder mot den härlighet som skall uppenbaras och bli vår. 19Ty skapelsen väntar otåligt på att Guds söner skall uppenbaras. 20Allt skapat har lagts under tomhetens välde, inte av egen vilja utan på grund av honom som vållade det, men med hopp om 21att också skapelsen skall befrias ur sitt slaveri under förgängelsen och nå den frihet som Guds barn får när de förhärligas. 22Vi vet att hela skapelsen ännu ropar som i födslovåndor. 23Och till och med vi, som har fått Anden som en första gåva, också vi ropar i vår väntan på att Gud skall göra oss till söner och befria vår kropp. (Rom 8:18-23) 10En gång undervisade han i en synagoga på sabbaten. 11Där fanns en kvinna som hade plågats av en sjukdomsande i arton år. Hon var krokryggig och kunde inte räta på sig. 12När Jesus fick se henne kallade han på henne och sade: "Kvinna, du är fri från din sjukdom", 13och så lade han sina händer på henne. Genast kunde hon räta på sig, och hon prisade Gud. 14Men synagogföreståndaren, som förargade sig över att Jesus botade på sabbaten, sade till folket: "Det finns sex dagar då man skall arbeta. På dem kan ni komma och bli botade, men inte under sabbaten." 15Herren svarade honom: "Hycklare, finns det någon av er som inte löser sin oxe eller åsna från krubban också på sabbaten och leder ut och vattnar den? 16Men här är en Abrahams dotter som Satan har hållit bunden i arton år. Skulle hon inte få lösas från sin boja på sabbaten?" 17Dessa ord kom alla hans motståndare att skämmas, men folket gladde sig över allt det underbara som han gjorde. (Luk 13:10-17) 1

Idag är temat friheten i Kristus. Och det låter ju fint. Men vad är det egentligen att vara fri i Kristus? Texterna idag handlar mycket om befrielse från sjukdom. Men vad är det Paulus skriver? Han menar att våra lidanden i denna tid ingenting betyder mot den härlighet som skall uppenbaras och bli vår (Rom 8:19) Hur kan han skriva så? Du och jag kanske kände människor som var sjuka som Hiskia. Som vände sig bort och grät till Herren. Men de blev inte friska utan dog i sin ångest. Varför befriade inte Gud dem? Skulle de säga att deras lidande ingenting betyder? Och lidande som vi har i våra egna liv varför måste vi gå igenom så mycket elände ibland? Och ändå har vi en Gud som säger sig vara Befriaren. Med stort B. Så, frihet Vad är det för något? Vi möter frihetsbegreppet i allt möjligt. När ni har varit i matbutiken i Ellös, i Henån eller i Varekil har ni säkert sett att de säljer sockerfri läsk. Då handlar friheten om att läsken inte innehåller socker. Här är det alltså tal om frihet från något. FNs förklaring om mänskliga rättigheter säger i sin första paragraf att Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. Där är det alltså tal om frihet till något. Men vad är det som vi ska befrias från då? Paulus skriver i Romarbrevet: att skapelsen skall befrias ur sitt slaveri under förgängelsen och nå den frihet som Guds barn får när de förhärligas (Rom 8:21) Slaveri under förgängelsen? Vi som sitter här är väl inga slavar? Vad menar Paulus? När den här kyrkan (Morlanda kyrka) byggdes fanns det trälar, slavar, här i Sverige. Det var på 1100-talet. Ni har säkert läst om det i skolan när ni var barn. ;-) Slaveri borde väl vara den djupaste formen av ofrihet? Ofta ägde ju trälen varken sitt arbete eller sin egen person. De kunde köpas och säljas som varor. Och slavherren kunde använda trälen som han behagade. Och Paulus har mage att påstå att förgängelsen är vår slavherre, din och min! Usch! Hur tänker han egentligen? Förgängelse det är ett lite gammaldags ord. Men det handlar om att någonting slutar att finnas, det tar slut. Jesus säger att Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall inte förgå (Mark 13:31). Skulle vi vara slavar under det som tar slut? Under skapelsen: himmel och jord? Hur kunde vi hamna i det här slaveri-klistret?... Det är lite som med trälarna. Man kunde bli träl på olika vis. 1. Vanligast var att man föddes som träl av föräldrar i träldom. Och så är det ju med oss här också. Också våra föräldrar var slavar under förgängelsen. Det är därför kyrkan här är omgiven av våra förfäders gravar. Vi har inte 2

valt att födas som dödliga det är ett grundvillkor för våra liv som vi bara får acceptera. 2. Man kunde också välja att bli träl efter egna kriser, eller som bestraffning. De första människorna valde faktiskt indirekt att göra sig till slavar under det skapade, under det förgängliga. De valde den förbjudna frukten istället för Gud. Och Gud förvisade människorna att leva enligt sitt val. I varje begravningsgudstjänst påminns vi om vårt beroende av skapelsen vårt slaveri under förgängelsen. Gud sade: Förbannad skall marken vara för din skull. Med möda skall du hämta din näring från den så länge du lever, [ ] Ty av den är du tagen, jord är du och jord skall du åter bli. (1 Mos 3:17b och 19b) Men om vi nu måste stå ut med sjukdom, lidande och död. Vad är det då för en befrielse som Paulus talar om? Vi kanske mest tänker på att befrielse borde vara från smärta och lidande här och nu. Och det är ju i sådana sammanhang som Gud griper in i våra texter idag. Men tänk om Gud i första hand avser att befrielse syftar på något vi ska bli befriade till? När Magnus Eriksson blev kung, år 1335, lagstadgade han att den som i Västergötlands eller Värends lagsagor föddes av kristen man eller kvinna, aldrig skulle vara träl eller bära träls namn. 1 Och Magnus Eriksson anger på sitt mustigt medeltida vis att om Gud har frälst oss från hedningar och hedendom, då har han också frälst dem. 2 Det var slutet för träldomen i Sverige. För Magnus Eriksson var det bara Gud som hade rätt att vara Herre över människor Han som skapade oss. Och Paulus nickar instämmande. Och han är ivrig att berätta mer för oss om Guds befrielse. Tänkte ni på att Paulus faktiskt beskrev befrielsen från förgängelsen som en födsel, ett nytt liv för oss. Förgängelsen håller oss orättfärdigt fångna, inspärrade. Skapelsen väntar otåligt på att Guds söner skall uppenbaras (Rom 8:19). Och Vi vet att hela skapelsen ännu ropar som i födslovåndor (Rom 8:22). Det är starka känslomässiga bilder, en förlossning där Guds barn ska födas. Där det ska bli uppenbart att vi är Guds barn inte bara barn av den här världen. Vi är verkligen något mer. Och vi kan behöva öva på att se oss själva och varandra som sådana. Ni har säkert hört att befrielsen kommer i och med personen Jesus Kristus. Hos kung Hiskia och den krokryggiga kvinnan fick vi möta befrielse från fysiska bojor. Du och jag kanske tycker att det skulle vara stort nog att bli fysiskt 1 http://www.skaramedeltidsgille.se/skara%20medeltidsgille-tr%e4larna.html 2 http://www.skaramedeltidsgille.se/skara%20medeltidsgille-tr%e4larna.html 3

befriad och helad från sjukdom och lidande. Men Guds ord rymmer egentligen mkt djupare anspråk. Jesus köpte oss inte från slaveri under förgängelsen till att bli slavar under honom istället. Utan han köpte oss verkligen FRIA. Med sitt eget liv betalade han borgen, panten, lösesumman. Ni skall lära känna sanningen, och sanningen skall göra er fria och Om nu Sonen befriar er blir ni verkligen fria (Joh 8:32, 36). Vi har nog svårt att förstå hur stort det egentligen är. Som om vi burit bojor, fastlåsta vid förgängelsen, som Jesus betalar för att låsa upp. Han låser inte fast oss vid sig själv istället utan tar helt bort bojan och gör oss fria. Ni ska strax få en liten lista på vad den befrielsen kan innebära för dig och mig i vår vardag. Det finns papper för er att ta längst bak i kyrkan, när ni går ut. Jag hoppas att de ska räcka till alla. - Den som är fri, inte slav, har rätt till en egen identitet, integritet, och sin egen person. Jag är inte: min ekonomi, min kunskap, min svaghet, min brist på kunskap, mitt yrke, min sjukdom, andras bild av mig (1 Kor 7:23), min självbild, den ohejdade vanans makt (ekorrhjulet), inte ens min tro. Min djupaste identitet bottnar i Gud, som skapat mig och som har befriat mig (Upp 2:17, Kol 3:11). - Den som är fri, inte slav, har rätt att bestämma vilka värden jag vill söka i mitt liv. Lever jag det liv jag vill leva? Hur vill jag förhålla mig till den stressiga och splittrande livsstil och livssätt som samhället vill inbilla mig att jag måste falla in i? (Ef 4:14) Jag har frihet att värna mig själv från sånt som är skadligt, att sätta gränser för sånt jag inte vill (Jes 69:18-20). Och jag har frihet att engagera mig i annat (1 Kor 12). Vill jag arbeta sju dagar i veckan eller fem, dygnet runt eller låta bli att svara i jobbmobilen när jag har rast eller är ledig? - Den som är frigiven, inte längre slav, kan leva i en anda av tacksamhet och generositet. Ni har kanske sett att här på kyrkogården finns gravstenar där det står Hemmansägare? Den som är begraven där verkar ha varit glad och stolt över att ha ägt sitt eget hem och sitt eget arbete. Och själv fått ansvara för att gården sköttes väl. Den glädjen och stoltheten är kanske något som vi har tappat bort? Det är lätt att glömma hur fantastiskt det egentligen är att vara fri, att ha ett hem och att få lön för sin möda. I tacksamhetens livshållning ryms att vi i frihet tar emot av andra och ger vidare vad vi själva tagit emot. 4

- Den som är fri, inte slav, kan välja att leva i gemenskap: att älska, att själv ta ansvar i sina relationer och att tjäna andra (Rom 12:9-11). Det gäller så väl i relation till andra människor som till Gud. Du och jag är inte tvingade att leva i relation till andra, men väljer aktivt att skapa, arbeta med och förbli i våra relationer (Joh 13:34f). Vi kan tjäna varandra genom att visa varandra värdighet, försöka se andras möjligheter och frihet (1 Petr 4:8-10). Som fria människor har vi också rätt att säga nej, skydda oss själva och andra, och har rätt att bli bemötta med respekt i det. - Den som är fri, inte slav, har rättigheter (Rom 8:15). Vi nämnde förut FNs mänskliga rättigheter. Men som friköpta av Gud har vi fler och mera djupgående rättigheter. Paulus nämner söners rätt, rättigheten att komma till Gud som Hans älskade barn. - Den som är fri, är inte längre slav under förgängelsen eller döden (Hebr 2:14-18). Det är inte enkelt. Vi måste ändå stå ut med lidande. Hebreerbrevets författare skriver: Då nu barnen är av kött och blod måste han på samma sätt bli människa, för att han genom sin död skulle göra dödens herre, djävulen, maktlös och befria alla dem som genom sin fruktan för döden varit slavar hela sitt liv (Hebr 2:14f). Vi förblir visserligen dödliga. Sjukdomar och lidande kommer vi måsta stå ut med. Och sedan kommer det svåraste: Det är för att fostras ni får lida. Gud behandlar er som söner. [ ] För stunden tycks väl varje tuktan vara mera till sorg än till glädje, men för dem som har fostrats genom den är frukten till slut frid och rättfärdighet (Hebr 12:7,11) Och djupast sett är vi inte beroende av vad jorden ger: bröd på bordet, pengar i plånboken och ren luft att andas (Rom 8:35). Och du har rätten på din sida att inte låta något elände i det här livet definiera vem du är. Det här är radikalt. Till det yttre kommer det att se ut som att vi fortfarande är förslavade under förgängelsen. Men redan nu får vi leva med Guds nya världsordning i våra hjärtan. Redan nu har Gud dukat sitt bord för oss i mässan och Han lever i oss och med oss alla dagar till tidens slut. Och vi avslutar i Paulus stora lovprisande crescendo i Romarbrevet. Om Gud är för oss, vem kan då vara mot oss? 32Han som inte skonade sin egen son utan utlämnade honom för att hjälpa oss alla, varför skall han inte skänka oss allt med honom? 33Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud frikänner, 34vem kan då fälla? Kristus är den som har dött och därtill den som har 5

uppväckts och sitter på Guds högra sida och vädjar för oss. 35Vem kan då skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller svält, nakenhet, fara eller svärd? 36Det står ju skrivet: För din skull lider vi dödens kval dagen lång, vi har räknats som slaktfår. 37Nej, över allt detta triumferar vi genom honom som har visat oss sin kärlek. 38Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller andemakter, varken något som finns eller något som kommer, 39varken krafter i höjden eller krafter i djupet eller något annat i skapelsen skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår herre. (Rom 8:31-39) Amen! 6