Internationella Engelska Skolan i Linköping Länderanalys: Bolivia Amanda Pettersson 9C Ms. Andersson 2012-02-16
Innehållsförteckning Inledning 3 Metod 4 Placering och klimat 5 Vegetation 7 Jordbruk 8 Befolkning 9 Miljöproblem i landet 11 Produktion och handel 11 Naturresurser 12 Bolivia och Sverige en jämförelse 14 Mineraler och metaller 14 Olja och naturgas 17 Befolkning 19 Källförteckning 23 2
Inledning I den här uppsatsen har jag valt att analysera Bolivia för att det är ett spännande land, men en mycket varierande natur. Höjdskillnaderna i landet är stora, och det påverkar nästan allt i landet, från klimat och vegetation till befolkning och utrikeshandel. Jag har skrivit om Bolivias placering på världskartan, landets klimat, naturresurser, samt vad som växer naturligt och vad som odlas. Jag har också beskrivit handeln, både inrikes och utrikes, naturresurser och miljöproblem. Bolivia är ännu ett fattigt land, men i landet finns många naturresurser som kan bli värda mycket i framtiden. Dessutom finns mycket jordbruksmark, och om jordbruket fortsätter att effektiviseras kommer det också att dra in mer pengar till landet. Mycket talar för att fattigdomen i landet snart kommer att minska. Jag har också skrivit om hur vissa av Bolivias förutsättningar påverkar landets befolkning och naturen, och även jämfört dessa med Sverige. Det är stora skillnader mellan de båda länderna, men det har inte heller varit speciellt svårt att hitta likheter! 3
Metod När jag skrev uppsatsen har jag ofta litat mer på de fakta som står i böcker och uppslagsverk, samt pålitliga (stora och välkända) databaser på internet. Detta eftersom det faktiskt mestadels är experter på ämnena som skrivit texterna, och det är ofta bearbetat och korrigerat i större utsträckning än en sida på internet som vem som helst kunde ha skrivit. Jag har, när jag tagit fakta från internet, tittat mycket på sidans upplägg och om den sett seriös ut. Om texten inte var grammatiskt korrekt, eller om jag hittade saker i texten som jag vet inte stämmer, har jag varit mycket misstänksam mot de fakta jag hittat där. Jag känner mig tryggare med fakta på en sida om den känns genomläst och seriös. Ibland har det varit svårt att hitta fakta om vissa saker. Då har jag ibland varit tvungen att leta fakta på till exempel Wikipedia, för att få en idé om vad jag ska leta vidare på. Då har jag använt förslagen och den fakta jag hittat där till att söka på, och se om jag får träffar på det på någon säkrare källa. Jag har då använt den istället. Dessutom har jag tittat på årtal, och använt mig av så ny fakta det går. Till exempel har jag tagit de nya fakta om det står olika statistik i olika uppslagsverk. Detsamma för diagram över exempelvis befolkningen, jag har försökt att hitta så nya diagram det går för att få det att stämma så väl med verkligheten som det går. På liknande sätt har jag tittat på när databaser och internetsidor varit uppdaterade, men här finns enligt mig ett till skäl att titta på datum: om det var flera år sedan sidan uppdaterades, till exempel 2005, tycker inte jag att sidan faller in i den seriösa up-to-datekategorin. Då har jag heller inte tagit fakta från den. 4
Placering och klimat Bolivia ligger ca 10-20 o söder om ekvatorn, och omkring 55-70 o väster om nollmeridianen. Detta placerar Bolivia i inlandet i den västra delen av Sydamerika. I nordväst gränsar landet till Peru, i öster till Brasilien, i sydost till Paraguay, i syd till Argentina och i sydväst till Chile. Cordillera Occidental Altiplano Cordillera Oriental Oriente Observera att kartan visas snett framifrån och att norr inte är rakt uppåt! Bolivias area är knappt 1 100 000 km 2, vilket är mer än dubbelt så stort som Sverige. Landet har två huvudstäder, Sucre, som formellt är landets huvudstad, och La Paz, som fungerar som huvudstad i praktiken. Bergskedjan Anderna, som här delar sig i två kedjor (Cordillera Occidental och Cordillera Oriental), löper genom den västra tredjedelen av Bolivia. Här finns toppar på drygt 6 000 meter över havet. Den högsta toppen är Nevado Sajama, som är 6 542 meter över havet. Mellan de båda bergskedjorna finns en nästan ökenartad högplatå, altiplano, som ligger på en höjd av omkring 4 000 meter över havet. Här bor den största delen av befolkningen. I de östra delarna av landet breder ett vidsträckt lågland, Oriente, ut sig. Detta lågland täcker nästan två tredjedelar av Bolivias yta. Bolivia ligger i den tropiska klimatzonen söder om ekvatorn, men på grund av de mycket stora höjdskillnaderna i landet varierar klimatet en hel del beroende på var i landet man befinner sig. I låglandet är klimatet tropiskt, med höga temperaturer året runt och mycket regn. Ju högre upp man kommer desto kallare blir det. Det är för att det är lägre lufttryck ju högre upp man kommer, och då måste varm, stigande luft tränga bort den omgivande luften. Energin som används till detta tas från värmen i den stigande luften. Det är därför överlag torrare och kallare i de högre, västra delarna av landet, på vissa ställen (till exempel på Altiplano) nästan ökenartat. Om ett land ligger precis vid havet påverkas klimatet av det, eftersom havet tar längre tid på sig att byta temperatur efter årstid än landytan, och kyler därför ned landet på sommaren och värmer upp det på vintern. Bolivia har ingen kust utan ligger en bit ifrån havet, och har 5
därför inlandsklimat (har därför varmare somrar och kallare vintrar än om landet legat vid havet). Ändå skiljer inte årstiderna så mycket från varandra. Runt den stora sjön Titicaca som ligger i väst blir dock vintrarna lite mildare. Eftersom sjön är så stor har den lite samma effekt som ett hav. Eftersom Bolivia ligger i Sydamerikas inland påverkar inte havsströmmarna landet så mycket. Dock ligger den kalla Peruströmmen utanför Bolivias västkust, och eftersom havet är svalare på grund av den blir det inte lika mycket nederbörd som om det hade varit varmare, då inte lika mycket vatten avdunstar om det är kallt. Klimatdiagram för La Paz som ligger i väst, på Bolivias högplatå. T.v. temperatur, t. h. nederbörd. På klimatdiagrammen kan man se att temperaturskillnaderna i Bolivia inte är så stora mellan sommar och vinter. Det beror på att landet ligger så nära ekvatorn som det gör, vilket betyder att solens förhållande till Bolivia (antal soltimmar och koncentration av ljuset) inte förändras så mycket under året. Däremot är skillnaderna i nederbörd stora, och det går att se tydliga skillnader mellan det södra halvklotets sommar och vinter. Detta beror på att de områden där solen står i zenit (alltså skiner rakt uppifrån så att man får skuggan vid fötterna, detta sker bara mellan vändkretsarna vilka markerar den nordligaste respektive sydligaste linjen där solen står i zenit) värms upp mest eftersom solstrålarna är mest koncentrerade där. I Bolivia står solen som närmst zenit under södra halvklotets sommar. Då värms stora mängder luft (och vattenånga) upp, och stiger, och när den kyls ned kondenseras vattenångan och det börjar regna. På bilden står solen mitt över ekvatorn, =vår/höst 6
När luften stiger sugs det in luft från sidorna eftersom det fattas luft (=lågtryck). Luften som stiger kyls av och stiger inte längre lika fort, och tvingas då åt sidan av mer, snabbare stigande luft. Detta medför högtryck på sidorna om lågtrycket. Under södra halvklotets vinter hamnar Bolivia i stället på sidan av detta lågtryck eftersom det hamnar i linje med där solen står i zenit. Här är det en stor sammanhopning av luften som stigit och nu har tryckts åt sidan och är på väg att sjunka (=högtryck). Vattenångan i luften har mestadels regnat bort så luften som sjunker ner är torr och klar. Då blir det mindre regn. Om man tittar på det globala vindsystemet ser man att det kommer ganska konstanta vindar året om från öster in över Bolivias lågland och vidare mot höglandet och Anderna i väst. Det betyder att det vatten som avdunstat och samlats i moln kommer att tvingas stiga. När den varma, stigande luften tvingas uppåt kyls den av, och det börjar regna. Därför är det mer nederbörd på den östra sidan av bergen. Väster om bergen hamnar landet i regnskugga, där det inte faller speciellt mycket regn. Vegetation I norra och västra Bolivia där det är lågland (särskilt norra, eftersom varma, fuktiga vindar från Amazonas går in över norra Bolivia och för med sig regn), faller mycket regn och här växer regnskog varvat med savann. Bolivia är ett av de länder som har mest regnskog i världen. I regnskogarna är den biologiska mångfalden stor, men för att ge exempel på arter som växer i regnskog kan gummiträd och mahogny nämnas. På savannen hittas till exempel baobabträd (som för övrigt på grund av det varma och ganska torra klimatet är brandtåliga eftersom de innehåller mycket vatten). Längre söderut men kvar i låglandet skiftar vegetationen från savann till buskskog. Högt uppe i bergen, där det är kallt och förhållandevis torrt, är det tundra och glest bevuxet av gräs och små buskar. På vissa ställen finns även torr skog och taggbuskar. I Altiplano finns mestadels samma växtlighet som i bergen. Dalarna i bergskedjan Cordillera Oriental har ett medelhavsliknande klimat för att, norrut mot ekvatorn och låglandet, gradvis övergå till subtropiskt klimat. 7
Jordbruk Jordbruket i Bolivia står för omkring 15 % av Bolivias BNP (Bruttonationalprodukt, som är ett mått på försäljningsvärdet på alla varor som produceras under ett år) och omkring hälften av arbetarna är sysselsatta inom jordbruket. Bönder på Altiplano odlar potatis, vete och quinoa, och föder upp alpacka och lamadjur för att få ull. Dessa djur och växter trivs i höglandet där det är torrt, och svalare jämfört med östra Bolivia. Här finns det främst små, extensiva jordbruk som används för självhushåll. I dalarna i bergskedjan Cordillera Oriental odlar man bananer, bönor, kakao, koka, majs och kaffe, och även här är jordbruken små. I låglandet finns större, modernare jordbruk för exportvaror. I Oriente odlas ris, sockerrör och sojabönor. Dessa grödor trivs i ett varmare klimat, och särskilt ris behöver mycket vatten för att kunna växa bra vilket det får i det tropiska låglandet. Man föder också upp kor på Oriente. Jordfördelningen är ojämn; storbönderna som är få delar på otroligt mycket mer jord än småbönderna som är många fler. Från år 2006 började statlig jord delas ut till jordlösa, fattiga bönder (främst indianer). Denna förflyttning har inte slutförts, men totalt kan 20 miljoner hektar mark (motsvarar omkring 20 % av landets yta) omfördelas. Koka är en av Bolivias viktigaste grödor, och Bolivia är en av världens största producenter av denna gröda. Den kan vara det enda sättet för en fattig bonde att få in pengar eftersom den går att sälja dyrt (koka är råvara i kokainframställning), och den är använd traditionellt av urbefolkningen bl a som medicinalväxt. Just kokain är dock förbjudet i Bolivia, och försök att minska odlingen av koka har gjorts (vilket har bidragit till att förvärra det ekonomiska läget i Bolivia eftersom det är en så viktig vara). Skogar täcker över 50 % av Bolivias yta (främst låglandet och de stora regnskogarna). Timmer är en viktig exportvara, och illegal avverkning är ett stort miljöproblem eftersom fattiga bönder tar varje möjlighet att tjäna pengar. Det är låga löner inom jordbruket, speciellt för de små bönderna, och fattigdom är mycket utbrett. På vissa stora jordbruk kan arbetare jobba för att endast få mat och husrum i gengäld, och knappt ens det. De hamnar ofta av någon anledning i skuld till sin arbetsgivare. Jordbruken är ofta outvecklade/oindustrialiserade, extensiva. Industrialiseringen som pågår i de större jordbruken påverkar de små bönderna negativt. Eftersom de inte kan investera i stora 8
nya maskiner när de större bönderna/jordbruken gör det, blir deras varor dyra jämfört med de större jordbruken, eller så tvingas de sälja sina varor så billigt att de själva knappt tjänar något alls på det. Jordmånen i landet varierar eftersom landskapet varierar så mycket (till största delen på grund av de stora höjdskillnaderna). I regnskogen är det mer vatten i jorden, vilket gör att andra växter trivs än på den torra savannen. Befolkning 2010 var invånarantalet i Bolivia drygt 10 miljoner, och det ökar snabbt bland annat på grund av nya mediciner och vaccin. De flesta bor i höglandet på Altiplano, eftersom temperaturen och nederbörden är medelhög där (inte kallt och torrt som i bergen, och inte extremt varmt och fuktigt som i regnskogen) så det är lättare att leva och odla. Befolkningstätheten är 9 invånare per Amazonasfloden genom djungel i Bolivia. km 2, vilket är ganska lågt. Detta beror dock på att en stor del av landet består av höga berg där det inte är speciellt tätbefolkat, eftersom det inte är så lätt att bo där, samt djungler i låglandet som är nästan obeboeliga. (En djungel är tät tropisk skog/regnskog.) Koncentrationen av befolkningen i övriga delar av landet är högre. Befolkningspyramid för Bolivia 2010. T. v. män, t.h. kvinnor. Åldern är angiven i mitten. 9
På befolkningspyramiden (för år 2010) visas hur ålders- och könsfördelningen ser ut i Bolivia. Skillnaden mellan män och kvinnor är inte stor, även om kvinnor generellt blir lite äldre än männen är fördelningen mellan könen jämn hela vägen upp i pyramiden. Det som däremot syns tydligt är hur många barn som dör innan de blivit vuxna. Ungefär hälften av alla födda dör innan de fyllt 35 år, och den allra största åldersgruppen är barn och unga. De största dödsorsakerna är sjukdomar i cirkulationssystemet (30,3%), smittsamma sjukdomar (12,0%) och externa orsaker (10,7%). Medellivslängden låg 2009 på 67 år för kvinnor och 63 år för män, men ju mer landet utvecklas, i desto större utsträckning kan man bekämpa de sjukdomar som gör att människor dör, genom ex ny teknik och vaccin. Då kommer medellivslängden höjas. HDI (Human Development Index) är ett sätt att mäta ett lands befolknings utveckling. Till skillnad från BNP (Bruttonationalproduktionen, summan av alla varor och tjänster som produceras på ett år i landet) mäter man här inte bara ekonomin i landet utan väger även in saker som t ex utbildningsnivå (läskunnighet samt andelen som studerar vidare på högre nivå) och förväntad livslängd, och sammanvägt blir detta ett mått på levnadsstandarden i landet. Man mäter HDI på en skala mellan 0 och 1, där 1 är det absolut högsta ett land kan ha, och ett värde under 0,5 räknas som fattigt/outvecklat. Bolivias HDI ligger på 0,663. Denna siffra placerar Bolivia på plats 113 av 177 listade länder på världsrankningen, vilket är ganska lågt. Detta beror mycket på utbredd fattigdom samt att högre studier inte är så vanligt (omkring hälften av alla invånare arbetar inom jordbruket). Analfabetismen är dock förhållandevis låg, 88 % av alla invånare över 15 år är läskunniga (2005). För att mäta ekonomin i landet och jämföra den med andra länder används BNI, eller BNP, per capita (Bruttonationalinkomst, summan av inkomsterna i landet, per invånare/bruttonationalproduktion, se ovan), som alltså mäter varje persons inkomster. Men för att få mer rättvisa siffror kan man i stället använda PPP (purchasing power parities, köpkraft i jämförelse), som mäts i amerikanska dollar (US$). PPP tar, till skillnad från BNI/BNP, hänsyn till prisnivån i landet. Bolivias BNI för år 2006 var 1100 US$, men landets PPP för samma år var 3810 US$. Här syns en stor skillnad, som beror på att landet är ganska fattigt och man får därför mer för pengarna än i USA. 10
Miljöproblem i landet Jorderosion är ett stort problem i Bolivia. Det intensiva (och ofta illegala) skogsbruket i Bolivia är en av anledningarna till den, och den har drabbat omkring 30 % av landets yta. Detta kan leda till att vattendrag slammas igen, och att odlingsbar jord hamnar i vatten. Skogsavverkning bidrar även till förlorad biologisk mångfald. Utsläpp och föroreningar är ett stort problem i landet. I samband med metallframställning släpps tungmetaller ut, och utsläpp av olja är också ett problem eftersom elektriciteten till största delen kommer från fossila bränslen. Inom jordbruket används mycket bekämpningsmedel som förorenar naturen, och det kan tränga ner i grundvattnet och till slut hamna i dricksvattenet. På grund av föroreningar är vattenkvalitén dålig i landet. Eftersom Bolivia har en så stor biologisk mångfald är känsligheten för klimatförändringar hög. Ekosystem kan försvinna om klimatet ändras, och om det hände skulle hela den naturliga balansen mellan arter rubbas. Dessutom finns en femtedel av världens tropiska glaciärer i landet, vilket gör Bolivia extra känsligt för klimatrubbningar. Om de smälte skulle vattentillgången minska. Det finns ingen nationell miljöenhet i landet. Däremot finns det mindre, regionala miljöenheter, men på grund av dålig ekonomi och kunskap kan de inte göra något omfattande arbete. Därför går miljöarbetet i landet inte speciellt fort framåt, även om det finns en grupp som ska behandla miljöfrågor. Produktion och handel Bolivia är ett fattigt, relativt lågutvecklat land. Det är ett av de minst industrialiserade länderna i Latinamerika, och råvaruexporten spelar stor roll för den nationella ekonomin eftersom hemmamarknaden är liten. Nästan 50 % av inkomsterna från exporten kommer från olja och naturgas, men mycket kommer också från metaller (zink, koppar) och förädlade sojabönor och förmodligen är den största inkomstkällan koka (odlat för kokainframställning). Bolivia är den näst största producenten i världen av kokablad. 11
Brasilien, som står för nära 50 % av intäkterna för utrikeshandeln på grund av naturgasförsäljningen, är Bolivias viktigaste handelspartner. Efter Brasilien är det USA son står för de största av Bolivias handels intäkter. Kokaframställningen påverkar Bolivias förhållande till USA, som är ett väldigt viktigt land för landets utrikeshandel, både som biståndsgivare och handelspartner. USA har stängt Bolivia ute från enskilda samarbeten inom handeln som påtryckningsmedel, för att få Bolivia att börja arbeta för att stoppa kokaproduktionen. Men för invånarna är det en fin tradition att tugga kokablad, och landet vill därför behålla kokaframställningen. Värdet på den illegala utförseln av koka är beräknat att vara större än det hela värdet av utrikeshandeln. Små företag, som ofta hör hemma på den svarta marknaden, dominerar industrin. Dessa producerar livsmedel, textilier, läder- och trävaror, tobak, tvättmedel, smycken och konsthantverk. Det har varit ett stort underskott i Bolivias utrikeshandel i många år, men efter millennieskiftet har det i stället vänts till ett stort överskott. Det beror på en ökad export av naturgas och metaller. Naturresurser I Bolivia finns god tillgång på mineraler, olja och naturgas. Efter Venezuela har Bolivia de största gasreserverna i Latinamerika, och stora fynd har gjorts sedan 1996. Gasen har stor betydelse för Bolivias export. Även om exporten av olja är mycket mindre har landet också stora oljereserver. Dessa stora tillgångar av energiproduktionsmedel gör Bolivia självförsörjande på energi, förutom import av diesel. Salar de Uyuni, där omkring hälften av allt litium på jorden finns. Förutom gas och olja har Bolivia stora resurser av flera metaller, främst guld, silver, koppar och tenn. Ända sedan man hittade silver på 1500-talet har gruvindustrin varit viktig för landet. Den stora tennproduktionen lades i det närmaste ner 1985 på grund av att priset på tenn sjönk så mycket på världsmarknaden, men istället ökade 12
silver, silver- och zinkutvinningen. De senaste åren har dock priset på tenn stigit kraftigt igen, och även om zink fortfarande är den största metallexportvaran är tenn och silver näst i ordningen. Dessutom har Bolivia stora tillgångar av järnmalm och metaller som vismut, antimon, volfram och bly. På saltfälten på Altiplano (Salar de Uyuni, som är världens största saltfält på drygt 10 000 km 2 ) hittar man ungefär hälften av världens litiumresurser. För Bolivia kan detta vara en ny guldgruva, eftersom litium används till litiumjonbatterier, och slår elbilarna igenom som miljöbilar lär efterfrågan på litium öka ordentligt. Dessutom används litiumjonbatterier redan i mobiltelefoner, laptops osv, så det finns redan nu en ökande efterfrågan. Med tanke på landets ekonomiska läge kan Bolivia nu få sin chans att höja priset på litium och få ut så mycket pengar det går ur den stora resursen. 13
Bolivia och Sverige en jämförelse Mineraler och metaller Bolivia är ett land rikt på mineraler. I landet finns stora resurser av flera metaller, främst silver, guld, koppar och tenn. På 1500-talet hittade man silver i Bolivia, och gruvindustrin har varit viktig sedan dess. Dessutom finns resurser av flera andra mineraler i landet; järnmalm, vismut, antimon, volfram och bly. Mineralerna utgör en stor del, omkring en tredjedel, av Bolivias export. Den stora tillgången på mineraler gör att Bolivia är ett land där gruvdriften är mycket viktig. Gruvorna ger många jobb åt folket, och även om arbetsförhållandena är dåliga med långa arbetsdagar och ganska dålig lön är det ändå ett sätt för människorna att få in pengar och det är det som prioriteras jobben i gruvorna är eftertraktade. Dock är dessa jobb inte speciellt säkra och man kan lätt bli av med dem. Detta är mycket på grund av fattigdomen i landet eftersom stora satsningar ofta inte är möjliga, och en ekonomisk kris kan göra att gruvor får läggas ner. Priset på mineraler och metaller ändras ständigt, därför är risken större att förlora jobbet inom gruvindustrin än om man har ett jobb inom till exempel sjukvården. Ett bra exempel är när priset på zink sjönk under år 2008, och en stor del av en gruvkooperativ belägen i Potosí tvingades stänga. Tusentals personer blev arbetslösa. Men samma sak fast tvärtom händer också, när nya gruvprojekt startar och nyanställer arbetare. Arbetstillfällena är mestadels positiva, eftersom pengar in till företag och privatpersoner egentligen är det som får pengarna att röra på sig, eftersom människorna då kan köpa mer. Samma sak för staten, även om företaget är privatägt får staten in pengar via skatter när företag betalar ut löner och när människor och företag handlar. En rikare stat ger ofta bättre levnadsvillkor i landet, eftersom budgeten på till exempel utbildning kan höjas. På saltfältet Salar de Uyuni, som är världens största, finns tio miljarder ton av ett salt som är väldigt rikt på litium. Så rikt på litium, att hälften av allt världens litium finns på Salar de Uyuni. Detta påverkar inte landet så mycket nu, men litiumet är en mycket värdefull resurs inför framtiden. Litium används bland annat till litiumjonbatterier, som redan nu används i laptops, mobiltelefoner och mycket annat, men slår elbilarna (som också använder sig av batterierna) igenom som miljöbilar i världen kommer litiumet i Bolivia att bli värt en förmögenhet. Därför finns det redan nu tankar på hur man ska göra för att få ut mesta möjliga 14
av litiumet, med tanke på landets ekonomiska situation kan denna potentiella guldgruva göra landet riktigt rikt i framtiden, i förhållande till det fattiga Bolivia som existerar idag. Litiumet kommer förmodligen ge Bolivia makt i framtiden, eftersom landet äger så mycket av världens litium blir det förmodligen Bolivia som prissätter litiumet. Länder som är i stort behov av litium i framtiden kommer också hela tiden vara beroende av Bolivias och andra länders litiumresurser. Det kan skydda befolkningen från till exempel krig, men också hjälpa till att förbättra landets ekonomiska läge. Sverige är, liksom Bolivia, ett land som är mycket rikt på metall, malm och mineral, men sammansättningen ser lite annorlunda ut. Precis som i Bolivia finns det koppar, silver, guld och zink i Sverige, men i Sverige finns även en annan viktig resurs; järnmalm. Järnmalmen används till att producera järn och stål, som är stora exportvaror och även används inom landet till exempel till byggnader, fordon och elektronik. Järn och stål är viktiga varor inför framtiden, precis som litiumet som finns i Bolivia. Precis som man i Bolivia planerar att utöka litiumframställningen i framtiden, planeras det i Sverige att utöka malmbrytningen, och enligt en artikel från Sveriges Radio är det troligt att vi, om 15 år, har dubbelt så många gruvor jämfört med idag i landet. Att man utökar brytningen innebär fler jobb, vilket är positivt för staten eftersom det tjänar på att ha många som arbetar (ger mer skattepengar in) och färre som går på bidrag (staten betalar ut bidraget). Det innebär också pengar in till staten om det är statliga gruvor som går med vinst. Och ju mer pengar staten har, desto mer kan det satsa på till exempel vägar eller utbildning. Däremot påverkar gruvorna miljön negativt. Man spränger i berggrunden för att få fram mineralerna, och detta skapar sår i bergen som aldrig kommer att läka. Restprodukterna, gruvavfallet som inte är just den önskade mineralen, måste också förvaras någon stans, och detta påverkar naturen runtomkring där man dumpar avfallet; näringsbalansen i marken störs när det läggs ett tjockt lager underjordiskt avfall på den, och växter tar tid på sig att hitta tillbaka. För att få fram litium i Bolivia behövs dock inte så djupa utgrävningar som för järnmalmen i Sverige, då litiumsaltet ligger direkt på landytan. Dessutom måste mineralerna transporteras från gruvorna, och detta sker oftast med lastbilar som drar diesel eller bensin. Bränsleförbrukningen ger två stora negativa konsekvenser. Man använder mycket olja, som är en icke förnybar råvara (den nybildas, men så pass sakta att den räknas som icke förnybar, det tar ungefär hundra tusen år för ny olja att bildas från multnande kroppar och växter), och den kommer då att ta slut snabbare. 15
Förbränningen av olja orsakar också koldioxidutsläpp, som förstärker växthuseffekten på jorden. Att Sverige är ett mycket rikare land än Bolivia gör det lättare att bygga nya gruvor. En gruva koster mycket pengar att konstruera, och eftersom Bolivias ekonomi är så pass dålig är det en enorm investering för landet. Dock ligger litiumet till stor del mycket ytligt på saltfälten, så det blir inte samma utgift för att få en möjlighet att ta fram litium som järnmalm. Utgifterna för gruvorna i Sverige kommer därför förmodligen att bli högre, men eftersom Bolivia är fattigare kan det ha ungefär samma påverkan på den totala statliga ekonomin i alla fall, procentuellt sett. Jobben som skapas av att gruvorna byggs kommer, förutom att ge staten pengar, ge en rikare befolkning, speciellt i det fattiga Bolivia. Arbetslösheten är ganska lika i de båda länderna (det finns olika siffror överallt, men båda länderna har omkring 7 % arbetslöshet bland arbetsföra), så det finns ett stort behov av jobben i bägge länderna. Ofta blir levnadsstandarden högre när arbetslösheten sjunker och fler får lön, till exempel är undernäringen hög i Bolivia och mer pengar gör att fler får råd att köpa mat. Dessutom kan högre inkomster för föräldrar minska frånvaron i skolan, eftersom många bolivianska barn tvingas stanna hemma och arbeta, eftersom familjen är fattig och i behov av mer arbetskraft, även om det råder skolplikt i landet. Arbetsförhållandena i gruvorna, i Bolivia (t.v.), jämfört med i Sverige (t.h.) Arbetsförhållandena i en gruva i Bolivia är, jämfört med Sverige, betydligt sämre, speciellt ur säkerhetsaspekten. Detta är till stor del på grund av den låga nivån av industrialisering i landet, som i sin tur beror på den dåliga ekonomin i landet. Den låga säkerheten, till exempel dålig stöttning av gångar, ökar risken för ras, och dödsfall är inte ovanliga i gruvorna. I Sverige däremot är säkerheten mycket viktig, och innan man gräver gör 16
man noggranna geologiska undersökningar för att tidigt upptäcka svagheter i berggrunden och minska risken för ras och olyckor. Olja och naturgas I Bolivia finns stora reserver av naturgas och olja. Det mesta av Bolivias olja och gas går till export, främst till Brasilien, och intäkterna från främst gasen, men även inräknat oljan, står för nära hälften av alla landets exportintäkter. Landet är självförsörjande på elektricitet och producerar mycket mer olja än de behöver, och till elektricitetsframställning används förutom olja mest vattenkraft. Oljan är ett effektivt sätt att få energi på, eftersom lite olja ger mycket värmeenergi, men förbränningen av oljan är allt annat än miljövänlig. Bland annat släpps gaser ut som bidrar till växthuseffekten, till exempel koldioxid. Växthuseffekten bidrar till att öka jordens medeltemperatur, och ju mer det höjs, desto fler problem får vi med miljön. Några exempel på vad växthuseffekten orsakar är att öknar breder ut sig allt mer runt ekvatorn, samt att isbergen smälter vid polerna. De flesta oljeresurserna har under omkring ett decennium varit ägda av utländska företag men som för några år sedan tagits tillbaka av den bolivianska staten. Detta eftersom landet knappt tjänade något på oljan (ca en femtedel av företagens inkomster gick till Bolivia). Nu går mycket mer pengar till staten och befolkningen eftersom det inte finns några externa företag som också ska göra en vinst på inkomsterna från oljan. Mer pengar till staten och befolkningen innebär att statens budget kan bli mer generös mot folket i till exempel utbildning, bidrag eller vägbyggen, men även lägga pengar på miljön, till exempel i miljötänkande och forskning kring miljön. I Sverige finns inte mycket olja, men här finns i stället vatten- och kärnkraft som till stor del (ungefär 90 %) används till att framställa elektricitet. Detta eftersom det finns både bra vattendrag där det lönar sig att använda vattenkraft, samt att Sverige har ganska mycket uran i berggrunden, vilket är ett grundämne man kan använda i kärnkraft (inom den svenska kärnkraften används drygt en tredjedel uran). Till skillnad från Bolivia, där man producerar mycket elektricitet från förbränning av olja, är den svenska elektricitetsproduktionen (både kärnkraft och vattenkraft) ur utsläpps- och föroreningssynpunkter mycket mer miljövänlig. Även om själva upptagningen av uranet inte är så miljövänlig får man ut väldigt mycket ren energi, helt utan utsläpp, ur ett kärnkraftverk. 17