THE DEVIL is a GENTLEMAN - The Life and Times of Dennis Wheatley By Phil Baker Dedalus Ltd 2009 Ovanstående helt outstanding biografi fick jag för en tid sedan i mina händer. Den är på hela 699 sidor, illustrerad och med ett mycket omfattande referensregister samt personindex. Efter att ha tagit del av detta enorma verk förstår man helt och fullt att detta måste vara a real work of love. Min recension, alltför kort tyvärr, kan läsas i decembernumret av vårt webmagasin LÄST & HÖRT I HÄNGMATTAN år 2009. När jag läst boken färdig slog mig iden att det kanske skulle kunna vara roligt, inte enbart för Dennis Wheatley-fans, att få en lite mera utförlig artikel, som i första hand skulle handla om de personer, som nämns i boken, och som jag (Iwan) personligen har träffat sedan mitt intresse för DW startade för så länge sedan. Det är då i första hand ett tiotal personer jag kommer att berätta om och som var och en kan ha sin egen särskilda historia. De tio personer jag kommer att nämna i denna artikel är: Norma P Rennie Dennis Wheatley J G Links H H Gaute Anthony Wheatley DW:s trädgårdsmästare Diana Younger Bob Rothwell Steve Whatley Charles Beck Personerna jag träffat, eller i ett fall endast brevväxlat med, kommer att berättas om i kronologisk tidsföljd. Det har för mig varit fascinerande att under läsningens gång vissa av personerna liksom flätats in i ett mönster, som
jag, då jag träffade dem första gången. Inte kunde föreställa mig. Tror man på ÖDET, vilket jag ibland är benägen att göra, är denna ett exempel på att ÖDET ibland kan styra ens liv i vissa riktningar. Men låt oss nu kasta oss direkt in i berättelsen om mitt liv med Dennis Wheatley. 67 ÅR I DENNIS WHEATLEYS VÄRLD Det hela började redan så lång tillbaka som år 1942 och jag var då dryga 10 år, skulle fylla 11 i november. Bodde utanför Stockholm på en liten plats som hette Ursvik (Lilla Ursvik, faktiskt) där min pappa var civilmilitär vid ett jättestort ammunitionsförråd. Europa var mitt i kriget och Sverige låg faktiskt rätt illa till. En nyinflyttad något äldre kille hade nyss flyttat in i vårt hus, som rymde 5 lägenheter. En dag visade han mig en bok, som han sa var otroligt spännande och som innehöll en hel del erotiska delar. Boken var Dennis Wheatleys thriller I hemligt uppdrag (The Scarlet Imposter). Själv hade jag rätt snabbt betat av vårt lilla skolbibliotek med riddarromaner, böckerna av Jules Verne m fl. Men någon Dennis Wheatley hade man av naturliga skäl inte där. Den boken blev en läsupplevelse av högsta karat och jag var såld redan efter de inledande kapitlen. Vad jag inte visste då var att det skulle dröja ända fram till slutet av 50-talet innan jag läste min nästa DW-bok. Vi flyttade nämligen från Ursvik till Bromma-plan och året därpå till Hallsberg (ett annat större ammunitionsförråd). 1957, nygift och bosatt i Uppsala, träffade jag min blivande svåger, Jan Alexandersson, som hade sällskap med min hustru Ingas syster Anita. Jan var lika bokintresserad som jag och hade en liten fin samling av böcker och vi kom mycket bra överens. Han nämnde en kväll att en av hans favoriter var Dennis Wheatley, som han läst ett antal thrillers av. Vi beslöt att börja leta efter DW:s böcker på olika antikvariat i Stockholm och på det sättet började en jakt som skulle pågå i åtskilliga år innan vi fått kompletta samlingar av alla Dennis böcker på svenska. Men redan i början på 60-talet ville jag veta mera om Dennis böcker. Hur många hade han egentlige skrivit, fanns samtliga på svenska? Så i januari 1961 skrev jag ett brev till min favoritförfattare Dennis med ett antal frågor. Han svarade mycket vänligt, men påpekade att han var en mycket upptagen man och att han inte kunde inlåta sig med en regelbunden brevväxling på grund av detta. Idag den 28 november 2009 med 120 brev utväxlande mellan oss, en komplett samling av alla hans böcker, både svenska, engelska, Lymington, Heron samt Arrow-pocket, signerade personligen samt med en bok tillägnad mig (1971 vid en lunch i hans hem på 60 Cadogan Square) är detta historia och jag ska nu berätta om ett antal personer som jag träffat och som haft stor betydelse för mitt samlande av Dennis böcker. Alltså, över till den första i raden av personer som betytt mycket för mitt samlande. Norma P Rennie, faktiskt den enda av de personer jag kommer att berätta om som jag ännu inte träffat, trots många års brevväxling. Däremot har min svåger, Jan Alexandersson träffat henne i London och kunde berätta att hon var en förtjusande trevlig människa, som på äldre dagar helt ägnat sig åt att ta hand om handikappade personer. Norma var den första personen jag kom i kontakt med på Hutchinsons förlag i London. Jag bad om recensionsexemplar och hon var mycket vänlig att skicka ett antal sådana och det blev rätt många under årens lopp. Hon besvarade många av mina otaliga frågor och var hjälpsamheten själv. Naturligtvis frågade jag om hon personligen hade träffat Dennis Wheatley, men det hade hon inte. Personligen tror jag inte att den gode Dennis tog någon kontakt med personalen på Hutchinson. Han höll sig till direktörerna och då kanske mest Robert Lusty. Den första person i Dennis Wheatleys kretsar som jag träffade var faktiskt hans medhjälpare när det gäller de så kallade Murder Dossiers. J G Links var en gammal vän till Dennis och de hade känt varandra under flera år då
hans vän en kväll vid en middag föreslog att de tillsammans skulle sammanställa en bok/deckare i form av en dossier. Resten är historia. För min egen del skulle det gå ända fram till år 1980 innan jag fick chansen att träffa denne man, som fortfarande höll på med den som egentligen var hans yrke och sysselsättning. Han var körsnär och var i skinnbranschen. Jag tog kontakt och fick ett mycket vänligt och snabbs svar: nyutgåvorna av Murder off Miami samt Who Jag hade lovat att ringa honom när jag kom till London, vilket jag gjorde. Han bjöd då på en lunch på sitt kontor. En hämt-lunch och till den bjöd han på ett mycket kallt och välsmakande Rhenvin, vilket jag visste var hans favoritvin. Han berättade om den spännande och underbara tid han och Dennis haft när de fick sina Murder Dossiers publicerade. De såldes i 100.000-tal berättade han med ett stort leende. samtidigt som han med en generös gest överlämnade de två Killed Robert Prentice, i stort sett direkt från trycket. Mycket intressant att få träffa denne engelska gentleman, så oklanderligt klädd i mörk kostym och slips. J H H Goute är en person som nämns i boken om Dennis Wheatley och om honom har jag en verkligt roligt historia. Den hände i staden Darlington hösten 1982 då CWA hade sitt årliga möte. Man hade verkligen bjudit till ordentligt och allt var mycket påkostat och bland annat hade man under galamiddagen klätt ut all serveringspersonal föreställande olika romanfigurer. Det var allt från terrorister till Obergruppenführer Grauber från Dennis Wheatleys Gregory Sallust-serie. Se bilden till höger. Under själva galamiddagen berättade borgmästaren i Darlington, Bill Newton, den helt makabra historien om prisutdelningen årets innan i New York då man delade ut årets Edgar. En av pristagarna var engelsmannen J H H Goute, som fått priset för bästa faktabok det året (The Murderer s Who s Who, som han skrivit tillsammans med Robin Odell). Ingen av dem kunde närvara och ta emot priset. Men när priset ropades upp kom det fram en man och sa att han var J H H Goutes representant. Tog emot priset, fick smattrande applåder och försvann. Ingen har sett varken honom eller priset därefter. Men denna kväll fick Mr Goute ta emot det välförtjänta priset, som hade skickats speciellt från MWA i New York. Applåderna som följde var långa och intensiva. (foto nedan)
Mr Goute till höger tar emot priset i Darlington. Till höger i mitten klappar borgmästaren i Darlington händerna tillsammans med hustrun i röd klänning. Så har turen kommit till Dennis Wheatleys son, hans enda barn i sina två äktenskap, Anthony. Med honom hade jag brevväxlat en längre tid och i ett av breven föreslog han att vi måste träffas nästa gång jag var i England. Han hade bjudit hem Jan alerxandersson och mig till sitt mycket eleganta hem ute i Wimbledon. Vi bodde på ett hotell nära Piccadilly varför Anthony föreslog att hans advokat skulle komma och hämta oss prick 1900, vilket han gjorde i sin Rolls Royce. I hallen blev vi mottagna av Anthonys hustru Annette och Anthony, som genast frågade vad vi önskade som drink. I detta upper-upper-class-home drack man tydligen inte en rak whisky före maten, vilket jag inte hade en aning om. en whisky utan is, sa jag helt oskyldigt. Anthony bleknade och sa ah, a sherry, very dry! Och så blev det. Innan vi satte oss till bords pratade jag med värdinnan om mat, svensk mat och favoriträtter. Jag sa att jag hade två verkliga favoriträtter och det var rökt lax samt hummer. Värdinnan måste ha känt sig mycket nöjd vid detta eftersom det var exakt det vi blev bjudna på. En mycket lyckad kväll tillsammans med paret Wheatley och hans advokat med hustru. Jan Alexandersson, Annette Wheatley, Iwan Morelius, advokatens hustru och Anthony
Det hände faktiskt mycket denna höst år 1982. J ag tror nog att jag gör ett litet extra-nummer eftersom det handlar om thrillerförfattaren Frederick Forsyth. Hans nämns inte i Phil Bakers bok men eftersom följande historia handlar om hur Frederick Forsyth och Dennis Wheatley möttes första gången kan den vara av intresse. Brevväxlande även med Frederick Forsyth och hade kommit överens om att vi skulle träffas i London. Han bjöd in mig till sin London-Club some heter Mont Calm. Han skulle bjuda på lunch där. Vi pratade om hans kommande thriller, vi pratade om Schakalen då jag plötsligt frågade om han träffat Dennis Wheatley någon gång. Det blev lite tyst men så skrattade Fr4ederick hjärtligt och berättade följande story: Frederick berättade om när han träffade Dennis Wheatley för första gången. Det var på ett party som Hatchards bokhandel i London höll. Man firade Author of the Year. Dennis var där med anledning av sin bok The Devil and All His Work och Frederick med sin Odessa File. Dennis flirtade våldsamt med Fredericks unga och mycket vackra hustru under hela kvällen. När han så blev presenterad lite senare för dem bägge skrattade Dennis hjärtligt och frågade om han fick bjuda dem på middag några dagar senare, vilket han gjorde i sitt hem. Frederick Forsyth och Iwan Morelius utanför hans club Mont Calm i London Diana Younger comes next, Dennis stepdaughter. For years I had admired her drawings and maps from many of the earlier books by Dennis, but I had never written to her or tried to get in touch with her. Meeting her came as a great and just lovely surprise when I visited one of my authors I had in my Hedman-Thrillers. His name was David Osborn and I had got one of his first books to read. I found it so thrilling that I decided to have it as the first book in my series. But when I showed it to the publisher he said to me: Iwan, I think that book is too tough to start with. So we had it published separately. The title of that book is Open Season. When it was filmed the film was totally forbidden in Sweden. William Holden and Jane Fonda have the leading parts in this very tough movie. Still one of my favourite books. I slutet av maj och början av juni 1982 var jag inbjuden till paret David och Liz Osborn som då var bosatta uppe i Vermont. Jag skulle stanna en hel vecka där, få chansen att läsa manuset till hans nya bok (Love and Treason), som utspelades i Vita Huset. Fick läsa kapitlen allteftersom de skrevs faktiskt. En kväll satt jag och pratade med Davids hustru Liz. Vi kom att prata om Dennis Wheatley då Liz plötsligt vände sig till mig och sa : Kom fram hit till fönstret, Iwan. Kan Du gissa vem som bor där? Det kunde jag naturligtvis inte varför Liz fortsatte med ett leende det gör Diana Younger, Dennis Wheatleys dotter.. En kvart senare hade hon ringt upp till Diana. som sa att naturligtvis var en vän till Dennis mycket välkommen på en drink dagen därpå.
Och där satt jag alltså dagen därpå på eftermiddagen den 2 juni och tog en drink med Diana och fick veta mera om hennes medverkan som tecknare till alla kartor i Dennis thrillers. Hur stor tur kan man egentlige ha här i livet. Diana Younger och DAST-red i Vermont Sedan skulle det gå rätt många år innan jag fick kontakt med mannen som grundade Web-siten om Dennis Wheatley. En av de finaste och mest välkomponerade jag någonsin sett och tagit del av. Mycket professionellt gjord. Mannen ifråga heter Bob Rothwell, och har tyvärr gått ut tiden. Han gick bort för två år sedan men jag hade nöjet att dels brevväxla med honom under några år, dels få träffa honom personligen i Stockholm under sommaren 2003 då han besökte mig tillsammans med sin hustru. Paret bodde hos oss under en knapp vecka och vi hade enormt roligt tillsammans, inte enbart vad beträffar DW och hans böcker. Bob och jag hade brevväxlat ett bra tag innan beskedet kom att paret per bil skulle komma till Sverige och då bo hos oss ute i Österskär, där vi bodde denna sommar 2003. Datum var bestämt till den 24 juli och Bob hade fått en mailad karta så att han lätt skulle hitta. Vi hade bestämt att träffas vid en bestämd Shell-mack, som inte gick att ta fel på. Vi var där i god tid och visste hur bilen såg ut en vit Mercedes av den där knubbiga sorten. Och där kom den, men swisch sa det och den var förbi på nolltid. Men vi stannade kvar och den kom så sakteliga tillbaka. Ett hjärtligt möte och snart satt vi bänkade och åt en härlig middag med gravad lax och färsk potatis. Bob och hans hustru Sue stannade hos oss till den 29 juli då de åkte till Jan & Anita Alexandersson för att köpa DW-böcker samt stanna över natten. Under de dagar som gick innan dess hann vi med att besöka flera antikvariat där Bob kunde fylla på sin samling. På antikvariat Agatha köpte han en hyllmeter svenska 1.upplagor. Hos Jan köpte han ytterligare engelska 1.upplagor plus ett antal ur LYMINGTION-serien. När Bob och Sue kom förbi för att säga adjö kan jag för mitt liv inte förstå att denna lilla bil kunde rymma så många böcker plus Sue och hennes rullstol. Härliga människor att träffa och vi hade många fina stunder tillsammans.
Bob drinking his morning tea in Österskär, outside Stockholm. He was very, very special with his tea. It should be served in a special way, and everything have to be served in the right order. Margareta and I learned a lot of the English tea-ceremony. Nästa person I raden att möta, som hade Dennis Wheatley som sin stora idol var engelsmannen Steve Whatley. Nej, det är inte felstavat. Han heter faktiskt så och inte Wheatley. Steve annonserade efter DW-böcker i magasinet Collecting Books & Magazines. Jag svarade på hans annons och plötsligt förstod han att jag var just den Iwan Hedman-Mortelius han försökt få kontakt med under ett tiotal år. Jag hade ju flyttat från Strängnäs och bodde i Spanien. Glädjen blev stor och vi började brevväxla. Vi fick fin kontakt och eftersom både han och hans sambo, Jean, spelade badminton på hög nivå kom de under en turnering i Spanien i närheten av våra trakter. Den 2 juni ringde det på vår telefon och paret Steve & Jean var i Alicante, hade en hyrbil och undrade om de kunde få träffa oss. Naturligtvis. De kom, de sågs och segrade, som det ju heter. Trevliga människor, som det var ett nöje att få visa mina DW-samlingar. Sedan dessa har jag haft nöjet att träffa både Steve & hans Jean vid två tillfällen. Bägge dessa vid de två Dennis Wheatley Conventions som avhållits uppe i Elstree, norr om Luton. Steve har även varit till stor hjälp med information till författaren Phil Baker när han gjorde research för sin fina bok om Dennis. Här ser vi Steve mellan paret Morelius i vårt hem i Campo Verde den 2 juni 2004. Steve fick en kopia av min intervju med Dennis Wheatley. Det var en mycket lycklig Steve som åkte härifrån efter våra trevliga timmar tillsammans. När Bob Rothwell så överraskande gick bort för några år sedan var ju frågan vem som skulle kunna ta över hans imperium d.v.s. Dennis Wheatley website. En för mig då helt okänd man tog över det hela, men fann sig stå inför en nästan omöjlig uppgift att lösa. Bob, som var dataexpert, hade gjort det i stort sett omöjligt för någon att ta sig in i hans databas och register. Efter många om och men lyckades Charles Beck, som mannen heter, med all tänkbar hjälp lösa alla koder mm och kunde så ta över den i mitt tycke helt otroliga websiten om vår Stora favorit. Jag började naturligtvis brevväxla/e-maila med Charles, som visade sig vara en ytterst trevlig människa och när jag så fick träffa honom första gången förstod jag att här hade jag hittat en likasinnad. Om det sa klick för vår kung så sa det likadant här, men på ett helt annat sätt. Vi träffades första gången vid The First Dennis Wheatley Convention uppe i Elstree och det kändes som om vi känt varandra hela livet. Charles är nu den som håller i DW:s website, presenterar alla nyheter och jobbar nu som bäst på att sammanställa ett Dennis Wheatley Museum (på weben). Han är en verklig eldsjäl och det är ett sant nöje att
arbeta tillsammans med honom. Att han sedan har en ytterst charmerande och vacker hustru gör ju inte saken sämre. Det vore en stor glädje för mig om paret i en nära framtid kunde komma och hälsa på oss här i Spanien. Vi skulle nog inte behöva sakna saker att prata om eller titta på. Charles Beck tillsammans med en annan eldsjäl, Steve Whatley uppe i Elstree 2008 www.denniswheatley.info/ Här hittar man allt om Dennis Wheatley. Sammanfattningsvis är detta en bok som alla Dennis Wheatley-fans måste ha läst och ha i sin hylla. Den rekommenderas mycket varmt och den kan hittas på följande adresser: Dedalus Ltd, 24-26 St. Judith s Lane, Sawtry, Cambs;PE28 5XE. Förfrågningar till: e-mail info@dedalusbooks.com. Website: www.dedalusbooks.com. Eventuella frågor om denna artikel tar jag gärna emot: morelius@hotmail.com Samt e-mail: morelius@arrakis.es Iwan