Simkunnighet i skolans regi Lunds kommun och Malmö stad

Malmö högskola Lärarutbildningen Idrottsvetenskap Examensarbete 15 högskolepoäng Simkunnighet i skolans regi Lunds kommun och Malmö stad Primary School Children s Ability to Swim in Malmoe and Lund Susanna Neving Jannika Norlin Lärarexamen 210hp Idrott och fysisk bildning Slutseminarium: 2009-01-14 Examinator: Charlotte Olsson Handledare: Kutte Jönsson

Abstract Kind of study: Titel: Writer: Supervisor: Key words: Examination paper 15 hp, Physical Education, Teachers Collage Malmoe University Primary School Children s Ability to Swim in Malmoe and Lund Susanna Neving, Jannika Norlin Kutte Jönsson Ability to swim, swimming education, life saving Summary Aims and objectives Our aim with this research has been to survey how municipal primary schools work to reach the goals in the curriculum in the aspect of swimming. We have also examined pupils ability to swim in Primary school. We have done a deeper research on the following questions: What are the teachers criteria of swimming ability for pupils in the lower classes of Primary School? How many lessons are spent on swimming education in the earlier years of Primary School? How is swimming education carried out in Primary School? How can the teaching in swimming increase the knowledge of water safety, at the water and in the water? Method We have used relevant literature and conducted qualitative interviews. The research was carried out by means of a semi structured case study and most of the interview questions were open for discussion. We have interviewed teachers of physical education that teach pupils in classes two to six. The interviewees represent different areas of the urban district of Malmoe and also different areas of the Municipality of Lund. Results Our survey shows that the two municipalities have different criterias for the pupils ability to swim. In the Municipality of Lund you have to swim 200 metres and 50 metres backstroke at the end of class five as shown in the findings of the supervision carried out by the National School Board. However, only 150 metres and 50 metres backstroke are required

in the National curriculum. In the city of Malmoe they follow this requirement for pupils in class five. In all interviews, it appeared that the schools in the City of Malmoe and in the Municipality of Lund they follow the National School Board criteria of the pupils swimtest in class five. The investments in Malmoe concerning the water test (Vattenprovet) have resulted in a reliable statistical basis of the pupils swim training. In Lund the municipality has earlier consulted qualified staff of the swimming halls for documenting the pupils swimming qualifications. Today the teacher of each class is responsible for documentation of the pupils swimming qualifications. The schools' economy and the access to swimming halls effect the pupils possibilities to get swim practice. The pupils that do not pass the goals are offered swimming education free of charge. Despite this possibility there are many pupils that do not achieve the requiered swimming qualification. Pupils from immigrant families are generally not very good swimmers. A common attitude is that girls don t have the same possibility to swimming education as boys, because of cultural and religious reasons. In the water test (Vattenprovet) survey it is shown that girls in Malmoe are normally better swimmers compared to boys in class four. This is also the case in communities with a lot of immigrants like for example Rosengård in Malmoe. Statistics show that pupils in Malmoe are not as good swimmers as in most other school municipalites of Sweden. Our conclusion is that factors like socio-economic conditions, the environment and cultural differences form an important role for the pupils possibilities to learn how to swim.

Abstrakt Arbetets Art: Titel: Författare: Handledare Nyckelord: Examensarbete 15 hp, lärarutbildning, Malmö Högskola Simkunnighet i skolans regi, Lunds kommun och Malmö stad Susanna Neving, Jannika Norlin Kutte Jönsson Simkunnighet, simundervisning, livräddning Sammanfattning Syfte och frågeställning Syftet med denna studie har varit att kartlägga hur kommunala grundskolor arbetar för att nå upp till målen i kursplanen för momentet simning. Vi har även undersökt simkunnigheten hos barn i grundskolans tidigare år. De frågor som vi har fördjupat oss i är följande: Hur definierar läraren innebörden av att vara simkunnig i grundskolans tidigare år? Hur mycket tid lägger skolan ned på simundervisningen i skolans tidigare år? Hur bedrivs simundervisningen i skolan? Hur kan simundervisningen öka säkerheten vid och i vatten? Metod Vi har använt oss av adekvat litteratur samt kvalitativa intervjuer i undersökningen. Intervjun har varit semistrukturerad, vilket innebär att intervjun har utgått från övergripande strukturerade frågor som har gett möjlighet till en öppen dialog. Vi har intervjuat idrottslärare samt en klasslärare som undervisar elever i årskurs två till sex. Intervjupersonerna representerar områden i Malmö Stad samt i Lunds kommun. Resultat Vår undersökning visar att kommunerna har olika kriterier av simkunnighet för skolor i Malmö stad respektive Lunds kommun. Enligt Skolverkets tillsyningsrapport av elevernas simkunnighet i Lunds kommun framgår det att eleverna i Lund skall kunna simma 200 meter samt 50 meter ryggsim i slutet av årskurs fem. Malmö stad följer Skolverkets definition av simkunnighet för elever i årskurs fem, vilket innebär att eleverna skall kunna simma 150 meter samt 50 meter ryggsim. Vid samtliga av våra intervjuer framkom det att skolorna i Malmö stad och i Lunds kommun utgick från Skolverkets definition av simkunnighet vid simundervisning för elever i årskurs fem. Malmö stads satsning på vattenprovet har resulterat i ett tillförlitligt statistiskt underlag av elevernas simkunnighet. I

Lunds kommun har kommunen tidigare anlitat kunnig badpersonal som ansvarat för att dokumentera elevernas simkunnighet. Numera är det klassansvarig lärare som ansvarar för dokumentation över elevernas simkunnighet. Skolornas ekonomi och tillgången till simhall påverkar elevernas möjligheter till att få simträning. De elever som inte uppnår målen erbjuds gratis simundervisning. Trots denna möjlighet är det ändå många elever som inte uppnår målen i momentet simning. Elever med invandrarbakgrund har generellt en lägre simkunnighet. En vanlig föreställning är att flickor inte ges samma möjlighet till simträning som pojkar på grund av kulturella och religiösa orsaker. Resultat från vattenprovet över elevernas simkunnighet i Malmö Stad visar att flickor i årskurs fyra vanligtvis har en större simkunnighet jämfört med pojkarna, vilken även innefattar invandrartäta områden som till exempel i Rosengård. Statistisk data visar dock att elever i Malmö Stad inte är lika simkunniga som eleverna i övriga skolkommuner i Sverige. Faktorer som socioekonomiska förhållanden, miljö och kultur utgör en viktig roll för elevens möjlighet till att få lära sig simma.

Förord Föreliggande studie har genomförts inom ramen av ett examensarbete vid huvudämnet idrott och fysisk bildning på Malmö högskola under höstterminen 2008. Vi har presenterat våra tankar i ämnet som till stor del har sin grund i tidigare forskning samt adekvat litteratur. Ett särskilt tack vill vi rikta till intervjupersonerna i Lund och Malmö som med stort engagemang deltog i undersökningen. Vi uppskattar tiden som ni har lagt ner för att dela era erfarenheter och synpunkter med oss. Malmö, 2008-12-17 Jannika och Susanna

Innehållsförteckning 1 Inledning... 1 1.1 Bakgrund... 1 1.1.1 Historik om simkunnighet... 2 1.1.2 Läroplanens mål för simning... 4 1.1.3 Skolverkets rapport 2004... 5 2 Syfte... 6 2.1 Frågeställning... 6 3 Metod... 7 3.1 Urval... 7 3.2 Undersökningens bortfall... 8 4 Litteraturstudie... 8 4.1 Definition av simkunnighet... 8 4.2 Säkerhet i vattnet... 9 4.3 Vattenvana... 11 4.4 Simmärken... 12 4.5 Socioekonomiska faktorer och religionstillhörighet relaterat till barns simkunnighet... 12 4.6 Simkunnigheten i Lund... 14 4.7 Simkunnigheten i Malmö... 15 4.8 Vattenprovet... 16 5 Resultat... 20 6 Analys och diskussion... 25 7 Konklusion... 30 8 Förslag på eventuellt fortsatt forskning... 30 8.1 Källkritik... 30 9 Referenser... 32 Bilagor... 36

1 Inledning Alla barn i Sverige har rätt att få möjlighet att lära sig simma (Sjödin, 2008). Svenska livräddningssällskapet (SLS) och Svenska Simförbundet (fd SLRS) arbetar för att institutioner och myndigheter tar sitt ansvar för att öka simkunnigheten hos barnen (SLS, 1998). Det finns undersökningar som visar att simkunnigheten påverkas av socioekonomiska förhållanden samt religionstillhörighet, befolkningsgrupp och skolmiljö (SLS, publicerad 2006-01-05, tillgänglig 2008-11-23). Kommunernas försämrade ekonomi har i ett flertal skolor inneburit reducering av antalet simlektioner under skoltid (SLS, publicerad 2006-01- 05, tillgänglig 2008-11-23). Av de simtester som har genomförts på elevers simkunnighet under de senaste åren påvisas en signifikant försvagning bland elevers simkunnighet på lågstadiet. Att simkunnigheten har minskat stämmer i stor utsträckning med den tillbakagång av simundervisning som har förekommit på 1990-talet (SLS, 2008). I Sverige har det varit en tradition att använda sig av bröstsim som första simsätt. Idag har badkulturen ändrats och vidgat synen till flera första simsätt och vattenvana vid tidig ålder. Orsaken till detta är att bröstsim innebär komplicerade motoriska rörelser och därför förespråkas frisim och ryggsim (Sjödin, 2008). Det finns olika simkulturer i världen och faktorer som påverkar detta är bl a tillgången till vatten, bassänger, temperatur, skolans ansvar för att lära barn simma samt samhällets infrastruktur (Sjödin, 2008). Drunkningsolyckor har minskat från förra sekelskiftets början till nuläget och en viktig faktor är skolans simundervisning samt annan simskoleverksamhet (Kraepelien-Strid, 2004). Simundervisning och vattenträning ska utgå från elevens behov och förutsättningar oavsett hudfärg, kultur, religion och språk (Sjödin, 2008). 1.1 Bakgrund Simundervisning i ämnet idrott och hälsa varierar kraftigt mellan olika kommuner. Simkunnigheten skiljer sig även inom olika stadsdelar (Skolverket, publicerad 2004-06-10, tillgänglig 2008-10-15). Simförmågan i Sverige påverkas av socioekonomiska förutsättningar, religion och kultur samt genetiska villkor (Skolverket, publicerad 2004-06-10, tillgänglig 2008-10-15). Bakomliggande orsaker till att barn inte kan simma kan vara att sim- 1

undervisningen inte prioriteras i lika hög grad som tidigare i kommuner och skolor. Många invånare i Sverige kommer ifrån länder som inte har simning som tradition. (Sjödin, 2008). I en del kulturer eller religioner får inte kvinnor visa sina kroppsdelar för okända män. Det förekommer även kvinnor som inte ens får duscha tillsammans med andra kvinnor utan måste duscha ensamma (Sjödin, 2008). Elever som på grund av religiösa skäl inte kan vara med i simundervisningen kan erbjudas klädsim (tunn tröja och tunna byxor) samt badmössa för att inte visa håret. Vidare kan eleven duscha enskilt genom att få gå upp ur bassängen några minuter före de andra eleverna och därefter byta om på toaletten (Sjödin, 2008). Avgifterna för simundervisningen har ökat, vilket medför att föräldrarna inte låter barnen gå i simskola på grund av ekonomiska skäl. En annan orsak som kan bidra till att färre barn kan få simundervisning är att många badhus är i behov av renovering (Sjödin, 2008). Regeringen har låtit Skolverket förtydliga målen för simundervisningen för att öka säkerheten vid och i vatten. (Skolverket, publicerad 2006-08-24, tillgänglig 2008-10-19). I årskurs fem ska samtliga elever kunna simma 200 meter varav 50 meter på rygg samt ha god vattenvana, känna sig trygga och hantera nödsituationer i vattnet (Skolverket, uppdaterad 2008-10-21, tillgänglig 2008-10-21). I Malmö Stad finns ett simtest vid namnet Vattenprovet som syftar till att barn ska lära sig att simma samt ge tillförlitlig statistik över elevernas simkunnighet (Svenska simförbundet, 2008-05-27). I Lunds kommun finns det i nuläget bara en skola som gör en sammanställning över elevernas simfärdigheter. 1.1.1 Historik om simkunnighet Redan på 1760-talet förekom undervisning i simning men endast för speciella grupper. Den första simskolan startades i Karlskrona, där blivande sjöofficerare utbildades. Vidare fick andra militärutbildningar simning på schemat under sekelskiftet (Blomstedt, 2008). Sveriges första privata simsällskap grundades i Uppsala år 1796, där den förste simläraren Carl-Gustav Grahl bedrev simundervisning. Runt om i landet startades fler privata simsällskap. Simskolorna utvidgades under sommaren år 1898 efter en uppvisning i Stockholms skärgård med simning och livräddning (Blomstedt, 2008). Runt sekelskiftet var simkunnigheten låg i Sverige. Enligt SLS har simkunnigheten varit oroväckande låg genom tiderna (SLS, 1998). SLS grundades i slutet av 1800- talet och vid denna tidpunkt omkom årligen 1000 personer av Sveriges befolkning i drunkningsolyckor, 2

vilket motsvarar 22 per 100.000 invånare (SLS, tillgänglig 2008-11-25). År 1899 genomfördes den första undersökningen bland ungdomars simkunnighet. Undersökningen gjordes runt om i Sverige bland 371 938 elever varav 52 % var pojkar respektive 48 % flickor. Enligt studien framkom att bara tolv procent av eleverna kunde simma och att flickorna hade sämre simkunnighet än pojkarna. Det fanns ingen klar definition av begreppet simkunnighet utan vissa ansåg att det innebar att kunna simma 25 meter i vattnet (SLS, 1998). Redan under åren 1898-1899 framgick det att vissa faktorer påverkade simkunnigheten i Sverige som till exempel skola, kön, urbana och rurala områden samt klasstillhörighet i skolsystemet. (SLS, 1998). Simkunnigheten förbättrades bland ungdomar under åren 1899 till 1913, men var fortfarande låg eftersom endast 22 % ansågs vara simkunniga (SLS, 1998). I samband med att folkräkningen infördes fick alla från och med sju års ålder besvara frågan om de var simkunniga det vill säga att de kunde simma 50 meter. Vid denna period framkom att 60 % av pojkar/männen och 36 % av flickorna/kvinnorna kunde simma 50 meter. (SLS Tillgänglig 2008-11-22). Under 1900-talet inträffade en trendförändring och simkunnigheten minskade. Stora ansträngningar gjordes för att alla barn i Sverige skulle bli simkunniga (Sjödin 2008). Simkunnigheten bland barnen varierade påtagligt i kommuner, skolor och bostadsområden. I rurala områden var barnens simkunnighet lägre i jämförelse med de barn som levde i urbana områden, vilket var alarmerande med tanke på att cirka två tredjedelar av barnen bodde på landet (SLS, 1998). År 1911 införde Västerås stad den första obligatoriska simundervisningen för folkskolebarn. Simundervisningen bedrevs genom torrsim i en månad för att sedan tillämpas praktiskt i vatten. De barn som tillgodogjorde siminlärningen bäst ansågs vara i åldrarna tio till tolv år. Denna satsning på simundervisning ledde till att Västerås stad kunde uppvisa att 85 % av barnen lärt sig att simma (SLS, 1998). Först år 1920 blev torrsim obligatoriskt i alla folkskolor som hade gymnastik på schemat (Blomstedt, 2008). Det diskuterades intensivt kring hur torrsimmet skulle läras ut det vill säga om bentag eller armtag skulle visas först. Vidare i vilken grad armtagen skulle utföras i till exempel 180 grader eller endast 90 grader. Denna diskussion pågick fram till 1970 talet (Blomstedt, 2008). Under 1930-talet genomfördes satsningar på att öka simkunnigheten hos de svenska medborgarna och simborgarmärket infördes för att kunna motivera simmandet (Sjödin, 2008). Skolöverstyrelsen beslutade att det blev bestämmelser i rikets allmänna läroverk angående att införa simundervisning och livräddning (SLS, 2008). År 1940 gjorde 3

riksdagen ett försök att ta in obligatorisk simundervisning i kommunala skolor, vilket inte fick genomslag. Vid denna tid fanns det ca 400 000 barn på landsbygden som var i åldrarna sju till femton år och dessa barn hade ingen tillgång till simskola eller annan organiserad simundervisning (Blomstedt, 2008). År 1948 fastställde Skolöverstyrelsen en kravskala kring elevernas simförmåga i folkskolans övre klasser samt för läroverken. Det lanserades en åldersrelaterad kravskala som blev 25 meter respektive 200 meter (SLS, 1998). Utvecklingen gick långsamt framåt trots att siminstruktörer utbildades och det dröjde fram till år 1950 innan det startades kommunala simskolor (Blomstedt, 2008). År 1954 genomfördes en folkbadsutredning på begreppet simkunnighet. Denna utredning visade en oklarhet kring begreppet simkunnighet och det framkom att oavsett om simmaren tog sig fram 25 meter eller 100 meter i vattnet utan hjälpmedel innebar det en viss grad av simkunnighet (SLS, 1998). Mellan åren 1960-1980 gjordes ännu större satsningar, vilket ledde till att de flesta barn i Sverige kunde simma (Sjödin, 2008). Med tiden blev differensen mellan flickor och pojkars simkunnighet mindre (Blomstedt, 2008). Det diskuterades intensivt kring hur torrsimmet skulle läras ut det vill säga om bentag eller armtag skulle visas först. Vidare i vilken grad armtagen skulle utföras i till exempel 180 grader eller endast 90 grader. Denna diskussion pågick fram till 1970 talet (Blomstedt, 2008). Simkunnigheten i Sverige ökade ytterligare på 1980-talet. I och med att tolkningen av simkunnighet, samt kriterierna har varierat är det komplicerat att få en ekvivalent statistik (Sjödin 2008). Under 1990-talet blev simkunnigheten lägre och skillnader uppstod mellan kommunerna och dess skolor samt bostadsområden. I nuläget sker det inga regelbundna mätningar av simkunnigheten i Sverige och likaså tolkas kriterierna för simkunnighet olika, vilket gör att det är svårt att tolka och jämföra tidigare data (Sjödin, 2008). 1.1.2 Läroplanens mål för simning I 1969 års läroplan för grundskolans tidigare år, ingick simningen som obligatoriskt moment: Lågstadiet: Vattenvaneövningar och simkunnighetsprov i årskurs tre Mellanstadiet: Elementär simundervisning och simkunnighetsprov Högstadiet: Olika simsätt och simkunnighetsprov När nästa läroplan infördes (Lgr 80) var simning och livräddning mer utförligt beskrivet: 4

Lågstadiet: Vattenvaneövningar och lekar i vatten. Bröstsim och ryggsim, bad- och båtvett, livräddningsövningar och simkunnighetsprov. Mellanstadiet: Övningar för att utveckla simförmågan, övning av fler simsätt, dykning och klädsim, ilandsförövningar, användning av räddningsmaterial, konstgjord andning och simkunnighetsprov. Högstadiet: Vattnets och kylans inverkan på kroppen, behandling vid drunkningstillbud, konstgjord andning, säkerhetsåtgärder i samband med användning av livräddningsmaterial, simkunnighets- och livräddningsprov. (SLS, 1998 s. 44) I Lgr 1980 för grundskolan finns det ingen klar definition för vad simkunnighet innebär eller vad eleverna ska uppnå. Den beskriver mer simmoment som ska ingå i simundervisningen för de olika stadierna (Skolöverstyrelsen, 1980). 1.1.3 Skolverkets rapport 2004 I Skolverkets senaste rapport om simkunnighet anser Skolverket att simkunnigheten och även vattensäkerheten måste höjas för att förhindra drunkningsolyckor (Skolverket, 2004-06-10, tillgänglig 2008-10-02). Kursplanen är en del av de krav som grundskolan måste följa från staten och i kursplanen för idrott och hälsa är det skrivit att elever i årskurs fem ska kunna simma och hantera nödsituationer i vatten (Skolverket, 2004-06-10, tillgänglig 2008-10-02). Detta har i sin tur ändrats med att definitionen simkunnig anses den vara som kan falla i vatten, få huvudet under ytan och åter ta sig upp till vattenytan och kunna simma 200 meter på djupt vatten varav 50 meter på rygg (Skolverket, 2008-11-14). Skollagen fastställer att rektorn på varje skola har huvudansvaret för att skolförvaltningens föreskrifter följs (Skolverket, 2004-06-10, tillgänglig 2008-10-02). Skolverket har i samarbete med rektorerna gjort undersökningar angående elevernas simförmåga. De uppgifter som Skolverket fick från alla kommuner i Sverige visar simkunnigheten bland eleverna i årskurs fem och likaså hur simundervisningen bedrivs i landets skolor (Skolverket, 2004-06-10, tillgänglig 2008-10-02). Enligt Skolverket går det endast att bedöma och kontrollera elevernas simkunnighet genom praktiska övningar. År 2003 var det elva procent av kommunerna och åtta procent av friskolorna som inte hade kontrollerat sina elever kring deras simkunnighet 5

(Skolverket, 2004-06-10, tillgänglig 2008-10-02). Skolverket anser att det räcker att kontrollera elevernas simkunnighet först i slutet av årskurs fem för att se om målet i simning är uppfyllt (Skolverket, 2004-06-10, tillgänglig 2008-10-02). Skolverket hävdar att elever ska få möjlighet att uppnå målen i kursplanen under skoltid. Under den här punkten har det blivit stor kritik mot rektorer som inte har nått upp till målen då de inte har erbjudit någon simundervisning i skolan. Skolverket framhäver att elever som inte kan simma måste erbjudas extra simundervisning (Skolverket, 2004-06-10, tillgänglig 2008-10-02). De elever som behöver extra simträning ska få det kostnadsfritt. I skollagen framkommer att utbildningen i grundskolan ska vara avgiftsfri för samtliga elever. Det får däremot förekomma enstaka inslag i verksamheten som kan resultera i en mindre kostnad för eleverna (Skolverket, 2004-06-10, tillgänglig 2008-10-02). Två procent av kommunerna samt tolv procent av de fristående skolorna i Sverige låter eleverna betala för simundervisningen i skolan och därmed följer de inte Skolverkets riktlinjer från år 2004 (Skolverket, 2004-06-10, tillgänglig 2008-10-02). 2 Syfte Syftet med denna studie är att undersöka simundervisningen i skolans regi särskilt med avseende på skolor i Lunds Kommun och Malmö stad. Vi vill kartlägga hur ett antal lärare arbetar för att nå upp till målen i kursplanen för momentet simning. 2.1 Frågeställning Vi har valt följande frågeställningar: Hur definierar läraren innebörden av att vara simkunnig i grundskolans tidigare år? Hur mycket tid lägger skolan ned på simundervisningen i skolans tidigare år? Hur bedrivs simundervisningen i skolan? Hur kan simundervisningen öka säkerheten vid och i vatten? Hur kan kulturella skillnader påverka elevernas simkunnighet 6

2 Metod Undersökningen var baserad på kvalitativa intervjuer. Metoden för intervjun var utifrån semistrukturerade frågor och innefattade främst öppna frågeställningar. Vi intervjuade fem stycken idrottslärare i Lund samt två stycken idrottslärare och en klasslärare i Malmö. Vi kontaktade intervjupersonerna genom mailkontakt, där vi presenterade oss själva samt gav en kortfattad beskrivning av projektet och hur materialet skulle komma att användas. Vidare var vi i kontakt med en verksamhetschef i Lunds kommun. I samband med intervjuerna använde vi oss av bandspelare. Vi valde att transkribera intervjusvaren på ett lämpligt sätt som skulle kunna göra det lättare för läsaren att läsa texten. Vi upplevde att den kvalitativa metoden var mest lämpad i vår studie, då vi hade för avsikt att samla in djupgående information om vårt valda problemområde. Den kvalitativa metoden gav oss de förutsättningar som krävdes för att skapa en nära kontakt till de undersökta områdena men bidrog även till att ge oss en ökad förståelse som i sin tur underlättade analysen av de olika delarna. Vidare kunde vi med hjälp av den kvalitativa metoden skapa oss en bild av den befintliga simkunnigheten bland eleverna i Sverige. Respondenten fick i förtid veta syftet med studien och ta del av intervjumallen (Andersson, 1998). Vid samtliga intervjuer informerade vi respondenten att det var en C-uppsats vi skrev, vilket innebar att det är en offentlig handling som i sin helhet är tillgänglig för allmänheten. Materialet behandlades konfidentiellt och inga namn eller andra igenkännetecken förekom i uppsatsen. 3.1 Urval Vi intervjuade totalt åtta stycken lärare som undervisade elever i grundskolans tidigare eller senare år. I undersökningen begränsade vi oss till att enbart se det ur lärarens perspektiv eftersom vi upplevde att intervjusvaren blev mer trovärdiga än om vi tagit det ur de yngre elevernas perspektiv. Små barn kunde påverkas av grupptryck, sinnestämning, hunger, vilket kunde bidra till felaktiga intervjusvar. Vi intervjuade representativa lärare från olika skolområden i Malmö stad och i Lunds kommun för att få trovärdiga uppgifter om elevernas simkunnighet. Urvalet i Lund gjordes efter skolornas indelning i distrikten norr, öst, syd och väst. I Lund intervjuades fem stycken idrottslärare. I Malmö intervjuades tre personer varav två idrottslärare och en klasslärare. Vi valde en stadsdel med hög, medel respektive låg 7

simkunnighetsförmåga och där skolorna hade inriktning på hälsoprofilering. Vidare tog vi del av resultaten från Malmö stads satsning på simtestet Vattenprovet för elever i årskurs fyra. 3.2 Undersökningens bortfall Totalt tillfrågades sex personer i Lund och sju personer i Malmö. Undersökningens totala bortfall var en intervjuperson i Lund och fyra intervjupersoner i Malmö. Samtliga av de tillfrågade var lärare som arbetade inom grundskolans tidigare år. 4 Litteraturstudie 4.1 Definition av simkunnighet Definitionen av simkunnighet har varit otydlig under en lång tid (Riksidrottsförbundet, 2008). Enligt Sjödin (2008) genomförde Stallman under 1990-talet en internationell undersökning om simkunnighet, där han kontrollerade 14 länder, 25 organisationer och fyra kontinenter (Sjödin, 2008). Utifrån Stallmans studie har de nordiska simförbunden och livräddningssällskapet kommit fram till en allmän definition för simkunnighet (Sjödin, 2008). Stallman fick fram följande resultat för att bedöma en individ som simkunnig: 1. Hoppa eller dyka på djupt vatten. Huvudet ska komma under vattnet. 2. Dyka från ytan och simma under vattnet. 3. Ändra sig från vertikal till horisontal ställning. 4. Kunna två olika simsätt, ett i bröstläge och ett i ryggläge. 5. Effektivt kunna andas på det sätt som är optimalt för just det simsättet. 6. Kunna rulla över från bröstläge till ryggläge och tvärtom. 7. Kunna vända till vänster och till höger både i bröst och ryggposition. 8. Stanna och vila utan att vidröra något (Sjödin, 2008 s 9) Innan den nordiska definitionen av simkunnighet tillkom fick skolorna i Sverige skapa sin egen tolkning av simkunnighet. Det visade sig att 64 % av kommunerna i Sverige utgick från 8

SLS definition, vilket är att falla i vattnet och få huvudet under vattenytan och sedan ta sig upp till ytan och därefter simma 200 meter varav 50 meter på rygg. Sex procent av de andra tillfrågade kommunerna i Sverige ansåg att eleverna var simkunniga om de kunde simma minst 250 meter medan 23 % av kommunerna menade att simkunnighet innebar att kunna simma mellan 25-150 meter. Fem procent av kommunerna ansåg att simkunnighet var att klara av att vara i vatten och slutligen sex procent av kommunerna hade ingen definition alls på simkunnighet (Skolverket, 2008-10-15). Det är viktigt att skapa goda förutsättningar för att alla elever ska få lära sig simma. Regeringen har utvecklat och breddat kraven för skolans läroplan för att barnen ska få känna glädjen av att vara trygga i och vid vatten samt isar (SLS, publicerad 2007-12-15, tillgänglig 2008-11-15). Skolverket har förtydligat definitionen av simkunnighet som innebär: Hoppa i vattnet och få huvudet under vattenytan samt kunna ta sig upp till ytan igen och simma 200 meter varav 50 meter ryggsim (Skolverket, publicerad 2007-08-27, tillgänglig, 2008-11-14). Utövaren ska kunna ramla i vattnet och hamna under vattenytan för att därefter klara av de förhållanden som ställs för att kunna ta sig upp till vattenytan. Vidare innebär det också att klara av att simma bröstsim samt ryggsim en viss sträcka ( Sjödin, 2008). 4.2 Säkerhet i vattnet I Sverige finns det ett gemensamt ansvar för att individen lär sig att simma och optimalast är det genom samverkan och delat ansvar av vårdnadshavare, samhälle och skola. För att minska antalet drunkningsolyckor krävs det hög simkunnighet och kunskaper om ansvar och säkerhet (Sjödin, 2008). Simkunnighet är oftast förknippat med att kunna ta sig fram i vattnet en viss sträcka, men innefattar även kännedom om de risker som kan uppstå i samband med vistelse vid eller i vatten. I slutet av årskurs fem ska eleven ha kunskap om bad-, båt- och isvett (Skolverket, publicerad 2006-08-24, tillgänglig 2008-10-19). Enligt den flervetenskapliga forskningsstudien Skola- Idrott- Hälsa (SIH- projektet 2001) ställdes en frågeställning till lärarna om hur de uppskattade elevernas simkunnighet, det vill säga ta sig fram 200 meter. Lärarna uppskattade att cirka 97 % av eleverna i årskurs nio klarade detta. När samma fråga ställdes till eleverna var det endast 80 % som uppgav att de kunde simma 200 meter. Detta tolkades med att lärarna överskattade sina elevers simförmåga 9

och slutsatsen blev att eleverna hade en bättre självinsikt kring deras egen simkunnighet än lärarnas påstående (Kraepelien-Strid, 2004). Vid SIH projektet (2001) blev skolelever tillfrågade hur ofta de utövade simning under skoltid under ett läsår. Det framkom att 20 % aldrig utövade simning under läsåret och 50 % genomförde simning en till två ggr per år medan 25 % svarade ibland (Kraepelien-Strid, 2004). Skolverkets rapport från år 2004 påvisar att det är 95 % av alla elever i årskurs fem som är simkunniga (Kraepelien-Strid, 2004). Dagens simundervisning strävar efter att eleverna ska känna sig trygga i vattnet och målet är att alla elever ska bli vattensäkra och kunna simma (SLS, uppdaterad 2006-04-20, tillgänglig: 2008-11-30). Vid simundervisning för mellanstadieelever är det många idrottslärare som låter barnen simma 100 meter bröstsim för att därefter ha fritt bad. Antalet simlektioner har blivit reducerade och tiden som läggs på elevernas simträning har blivit färre (Svenska Simförbundet, 1984). Drunkningsolyckor kan förhindras genom övervakning av mindre barn, simkunnighet och ökad vattensäkerhet (Skolverket, publicerad 2006-08-24, tillgänglig 2008-10-19). Epidemiologiska studier visar att drunkningsolyckor kan förhindras genom att det finns ett isolerat skydd mellan en badpool och till exempel trädgård (Yang, Nong, Li, Feng & Lo, publicerad 2007, tillgänglig 2008-10-02). Varje år drunknar cirka 300 000 människor i världen, vilket innebär att en person omkommer varannan minut. Enbart i Sverige omkommer en människa var tredje dag i drunkningsolycka. Bland barn är drunkning en av de vanligaste dödsorsakerna (SLS, 2008-11-29). Många överlevande efter ett nära drunkningstillbud har permanent neurologiska funktionshinder (Yang, Nong, Li, Feng & Lo, 2007 publicerad 2007, tillgänglig 2008-10-02). Drunkningsstatistik i Sverige visar att det är högre drunkningstal i de norra länen. Orsaken till detta kan vara det kalla vattnet i norra delen av Sverige. Det är stora avvikelser av drunkningar mellan de olika länen, vilket kan bero på olika inställningar av attityder och kunskap om vatten och isar (SLS, publicerad 2007-01-05, tillgänglig 2008-11- 24). Oftast inträffar bad- och båtolyckor i mindre vattendrag och sjöar. Orsaken till detta kan vara en falsk trygghet av att säkerheten är större än vid öppet hav, vilket medför ökat risktagande till exempel vara ensam i båten eller att inte använda flytväst (SLS, publicerad 2007-01-05, tillgänglig 2008-11-23). Det centrala i SLS är att rädda liv genom förbättrad simkunnighet (SLS, 1998). I landets kommuner kan olyckor förhindras genom god simkunnighet samt förebyggande åtgärder. SLS arbetar förebyggande med olika insatser för att minska tillbud och olyckor i samband med isar och vatten. I Sverige har 1355 människor omkommit i drunkningsolyckor under de senaste 10 åren, vilket innebär 136 personer per år 10

(SLS, publicerad 2008-01-05, tillgänglig 2008-11-23). Livbojar, livbåtar, kastlinor och annan utrustning bör finnas nära till hands vid offentliga badplatser och friluftsanläggningar. Kommunen ska bekosta livräddande utrustning och ansvara för att den är i användbart skick (SLS, 1998). I studien från SLS 2005 framgår att åtta av tio barn i lågstadiet (årskurs ett till tre) kan ta sig fram 25 meter i vattnet. Endast fyra av tio lågstadieelever känner till förlängda armen, det vill säga hur de kan hjälpa en person i vattnet som är i nöd. Vidare framgår det i SLS studie 2005 att det i mellanstadiet endast är 27 % av eleverna som kan utföra mun-mun metoden samt 35 % som kan utföra momentet stabilt sidoläge. (SLS publicerad 2005, tillgänglig 2008-11-23). I Sverige anses bröstsimsbentag vara det lämpligaste simsättet vid livräddning. Först när ett barn är i sju till tio års ålder, är de motoriskt mogna för att kunna utföra benrörelserna i bröstsim. Barn som i tidig ålder lär sig att simma frisim, fjärilsim eller ryggsim har lättare att sedan kunna tillämpa vinklade fötter som krävs vid bröstsim. Orsaken till detta är att barnets kropp har lätt sig att anpassa till vattnets motstånd och bärkraft (Sjödin, 2004). 4.3 Vattenvana I vattenvana ingår att ha respekt för vattnet. Ett barn får bara vara ensamt på badhuset om det kan simma 200 meter samt följa de badregler som finns och ta ansvar för sig själv (Sjödin, 2004). Grunden för att lära sig simma är att eleven har en god vattenvana (Sjödin, 2008). Vattenvana förvärvas genom att vistas i miljöer, där vattenlekar och vattenövningar förekommer. Mindre barn kan träna vattenvana genom doppövningar, blåsa bubblor, hopp från kant, respektive trampolin samt, flyt- och glidövningar (Svenska simförbundet, 2008-09- 05, tillgänglig 2008-11-23). Moment som ingår i begreppet vattenvana är bubbla, doppa, glida, flyta, hoppa samt rotera (Sjödin, 2004). Vattnets tryck påverkar öronen och befinner sig simmaren tre till fyra meter under vattnet, kan det vara nödvändigt att göra en tryckutjämning för att inte få ont i öronen. I simundervisningen kan eleven lära sig att bli trygg i vattnet genom att stegvis träna sig att gå runt i bassängen, få vatten sprutat i ansiktet, doppa ansiktet i vattnet, hålla huvudet under vattnet, låta vattnet rinna i ansiktet utan att torka bort det med händerna eller bli rädd (Irgens & Madsen, 2005). Belysningen i simhallen kan påverka simmarnas trygghet. En mörk simhall kan verka skrämmande för de badande medan en väl upplyst simhall känns trygg. En simmare 11

med god syn har lättare att känna sig trygg och säker i vattnet. En person som vanligtvis använder glasögon får en reducerad syn i simhallen och kan behöva simglasögon med styrka för att uppnå optimal trygghet i vattnet (Dansk Svømmeunion, 2005). Förebyggande utbildning i simkunskap som ges till yngre barn medför att säkerheten vid vatten ökar. Med ökande åldrar avtar nyttan av säkerhetsfrämjande undervisning. Tonåringar är mindre mottagliga för säkerhetsfrämjande kunskap (Terzidis, Koutroumpa, Skalkidis, Matzavakis, Malliori, Frangakis, Discala & Petridou, 2007, tillgänglig 2008-12-01). Vattenvana och simkunnighet är en bra livförsäkring för alla individer och ger möjlighet till vattenglädje och bad tillsammans med andra. Att vara simkunnig innebär att i vatten kunna behärska sin kropp utan flythjälpmedel och därför bör vattenvana övas utan flythjälpmedel (Sjödin, 2004). Många muskler i kroppen aktiveras genom vattenträning och det är även skonsamt för leder. I varmt vatten blir kroppen mer avslappnad medan kallt vatten kan påverka nervimpulserna, vilket kan ge omedvetna reflexrörelser. Simundervisningen bör anpassas till vattnets temperatur för att inte skapa obehag hos eleven (Sjödin, 2008). 4.4 Simmärken Simmärken är ett bevis på kunskap i simfärdighet och vattenvana. Syftet med simmärken är att bilda delmål, det vill säga eleven måste klara av olika moment. Det krävs en kontrollant som är minst 16 år gammal och som har kunskaper om simmärkesbestämmelserna för att en elev ska erhålla ett simmärke (Sjödin, 2008). Promotion är en högtidlig avslutning på en del simskolor, där provtagarna som tagit kandidaten eller något magistermärke får i samband med detta simma med pillöv- eller eklövskransar. Vattentemperaturen vid märkestagning får inte understiga 17 grader eftersom barn och ungdomar inte klarar kyla lika bra som vuxna (Svenska Simförbundet, uppdaterad 2004-11-09, tillgänglig 2008-11-19). 4.5 Socioekonomiska faktorer och religionstillhörighet relaterat till barnens simkunnighet Simkunnigheten har minskat i Sverige, vilket påvisas i flera undersökningar. I en del områden är simkunnigheten lägre än 50 %. Svenska Simförbundet menar att det finns skolor och kommuner som inte tar sitt ansvar för att eleverna ska kunna klara av målen i läroplanen (Svenska Simförbundet, 2006). Diverse tester visar att graden av simkunnighet skiljer sig 12

mellan olika samhällsgrupper. Det finns barn med invandrarbakgrund samt socialt utsatta barn som aldrig fått lära sig att simma. I grundskolans läroplan finns målsättningen att varje elev som slutar femte klass ska kunna simma och livrädda (Renhammar, 2005). Enligt SLS är simkunnigheten lägre hos de barn som har föräldrar med låg inkomst eftersom de inte har råd att låta sina barn gå i simskola (Nyman, 2007-10-01 tillgänglig 2008-12-05). I högre socioekonomiska skolor som till exempel i Limhamn-Bunkeflo kan 80 % av barnen simma medan andra skolor som till exempel i Rosengård är endast 20 % av eleverna simkunniga. Religionen samt kulturen kan utgöra en viktig roll för om barnet får lov att lära sig simma. Det finns föräldrar med en viss religionstillhörighet som inte låter sina barn simma. Orsaken till detta är att föräldrarna inte tillåter sina barn klä av sig nakna eller se andra vuxna nakna (Nyman, 2007-10-01 tillgänglig 2008-12-05). Det är angeläget att det finns simundervisning för barn med annan kulturell bakgrund men det förekommer även svårigheter att nå alla. Problem som kan uppkomma är till exempel kvinnor som är rädda för att till exempel exponera sin kropp och för vissa även förbud att bada offentligt (SLS, 1998). Generellt har idrotten en viktig funktion för det så kallade socialisationsprocessen det vill säga i vilka normer, värderingar och livsstil som barn och ungdomar integrerar sig med. Vidare lärs sociala och kulturella värden in genom en kulturproducerande funktion som kan ha ett avgörande om barnen är simkunniga (Bremberg 2003). Idrotten påverkas av landets infrastruktur. I skolans regi ska alla individer ha likvärdiga villkor oavsett ras, religion, politisk uppfattning, ekonomisk eller social status (Johansson, 2006). Både svenska och internationella studier visar att människors både fysiska och psykiska hälsa är beroende av individens inkomst. Dålig ekonomi kan ha en negativ innebörd för hälsan eftersom inkomsten påverkar valet av fritidsaktiviteter. Således kan ekonomin ha betydelse för barnens möjlighet att få simundervisning (Johansson, 2006). Vidare visar svenska undersökningar att vårdnadshavares inkomst och ekonomiska tillgångar inverkar på barnens hälsoutveckling (Bremberg 2003). Enligt Johansson (2006) innebär Bourdieus huvudtes att valet av idrott fyller ett socialt behov (Johansson, 2006). Inom idrotten finns olika grenar som erbjuder olika förhållningssätt till den egna kroppen och fysisk förmåga, vilka i sin tur är anpassade i olika grader till de sociala klasserna habitus. En undersökning visar att val av aktivitet hos ungdomar påverkas av ekonomiska förutsättningar. Den övre samhällsklassen ägnar mer tid till motion, rekreativ idrott och hälsosam livsföring, vilket tilldelar ett socialt värde (Engström, 1987). 13