Högskoleutbildningarna och arbetsmarknaden

Rapport 29:5 R Högskoleutbildningarna och arbetsmarknaden Ett planeringsunderlag inför läsåret 29/

Högskoleverket Luntmakargatan 3 Box 785, 3 99 Stockholm tfn 8-563 85 fax 8-563 85 5 e-post hsv@hsv.se www.hsv.se Högskoleutbildningarna och arbetsmarknaden Ett planeringsunderlag inför läsåret 29/ Utgiven av Högskoleverket 29 Högskoleverkets rapportserie 29:5 R ISSN 4-948X Innehåll: Högskoleverket, analysavdelningen, Torbjörn Lindqvist, Örjan Hemström, Thomas Furusten och Statistiska centralbyrån, Prognosinstitutet, Kerstin Karlsson, Ingrid Bergström-Levander, Stefan Vikenmark Formgivning: Högskoleverkets informationsavdelning Tryck: NRS Tryckeri, Huskvarna, mars 29 Tryckt på miljömärkt papper

Innehåll Sammanfattning 5 Inledning 7 Beräkningarna 4 Läsanvisningar för de följande sidorna 9 Agronomer och hortonomer 22 Apotekare 24 Arbetsterapeuter 26 Arkitekter 28 Bibliotekarier 3 Biomedicinska analytiker 32 Civilingenjörer 34 Ekonomer 36 Fritidspedagoger 38 Förskollärare 4 Grundskollärare, tidigare år 42 Grundskollärare, senare år, och gymnasielärare 44 Humanister 46 Högskoleingenjörer 48 Journalister 5 Jurister 52 Konstnärlig utbildning 54 Läkare 56 Naturvetare 58 Psykologer 6 Receptarier 62 Samhälls- och beteendevetare 64 Sjukgymnaster 66 Sjuksköterskor 68 Socionomer 7 Speciallärare och specialpedagoger 72

Systemvetare 74 Tandläkare 76 Teologer 78 Veterinärer 8 Yrkeslärare 82 Svensk utbildningsnomenklatur SUN 85 Standard för svensk yrkesklassificering SSYK 89 Yrkesuppgifternas kvalitet 94

Sammanfattning Det är risk för framtida brist på läkare, sjuksköterskor med flera grupper inom vården, om inte antalet platser på vårdutbildningarna utökas. Högskoleingenjörer är en annan utbildningsgrupp som skulle behöva expandera för att klara ersättningsbehoven när pensionsavgångarna ökar framöver. På detta område finns kapacitet för fler studerande. Här är det i stället intresset bland studenterna som skulle behöva bli större. Många lärargrupper, framförallt förskollärare och yrkeslärare, är redan bristgrupper och kommer att så förbli om inte utbildningarna får fler studenter. Det här är några av resultaten i de beräkningar av de framtida balanserna på arbetsmarknaden som Prognosinstitutet vid Statistiska centralbyrån har utfört i samarbete med Högskoleverket. Fokus i rapporten ligger på bedömning av arbetsmarknaden när de som börjar studera under det kommande läsåret kommer ut på arbetsmarknaden. Det framtida behovet ska styra Universitet och högskolor dimensionerar utbildningarna efter studenternas intresse och arbetsmarknadens behov men det är det framtida behovet som ska vara styrande. Det går ju cirka fem år från det att studenterna börjar till att de blir färdiga och går ut på arbetsmarknaden, och mycket hinner hända på fem år. Vissa redan kända förhållanden bör dock påverka besluten om ökning och minskning av antalet nybörjarplatser. Ett sådant är de framtida pensionsavgångarna som varierar mellan yrkeskategorierna och därmed ger upphov till ett mindre eller större ersättningsbehov. Vissa trendmässiga strukturella förändringar påverkar också det framtida behovet av arbetskraft inom olika områden. Det gäller bland annat befolkningsutvecklingen och befolkningens åldersfördelning, teknikskiften och andra förändringar inom näringsgrenarna. Viktigast är dock insikten att det inte är dagens arbetsmarknad som ska styra dimensioneringen av utbildningarna, utan morgondagens. Erfarenheten visar att diskussionen om dimensionering av utbild- ningar eller i ett studentperspektiv om vilka utbildningar som är bäst att välja, alltför ofta domineras av det aktuella läget på arbetsmarknaden. Risk för brist på flera grupper av lärare, högskoleingenjörer och utbildade med inriktning på vård För ungefär en tredjedel av utbildningsgrupperna pekar beräkningarna på balans eller tämligen god balans mellan arbetsmarknadens efterfrågan och antalet examinerade när de som nu börjar sin utbildning blir färdiga. I övrigt finns påtagliga risker för överrespektive underskott på examinerade, om inga förändringar i dimensioneringen görs. Fritidspedagoger, yrkeslärare, biomedicinska analytiker, högskoleingenjörer, förskollärare, receptarier, speciallärare och tandläkare tillhör de grupper för vilka beräkningarna tydligt pekar mot framtida brist på nyexaminerade. Det här är alltså utbildningar som skulle behöva växa för att undvika att det blir brist på den framtida arbetsmarknaden. Examinerade med konstnärlig utbildning, apotekare och ekonomer är grupper för vilka det finns stor risk för överskott med den nuvarande dimensioneringen av utbildningen. I bredare termer kan man säga att det behövs fler platser på utbildningar inom vårdområdet och en viss utökning inom det tekniska området, medan det är risk för överskott inom en del samhällsvetenskapliga utbildningar. Det behövs också fler lärarutbildade. Här är det framför allt de studerandes val av inriktning och nivå inom lärarutbildningen som är avgörande för utfallet. För att ändra de studerandes val torde även krävas att bristyrkena blir attraktivare så att fler vill arbeta som till exempel förskollärare. I en förenklad sammanfattande tabell, se även följande avsnitt, kan balansläget på arbetsmarknaden redovisas på följande sätt när de som börjar studera läsåret 29/ är färdiga med sin utbildning och börjar komma ut på arbetsmarknaden om inte nuvarande dimensionering av utbildningarna förändras. 5

Fritidspedagoger Brist Yrkeslärare Brist Biomedicinska analytiker Brist Högskoleingenjörer Brist Förskollärare Brist Receptarier Brist Speciallärare och specialpedagoger Brist Tandläkare Brist Bibliotekarier Brist Grundskollärare, tidigare år Brist Arkitekter Brist Agronomer och hortonomer Balans Sjuksköterskor Balans Läkare Balans Grundskollärare, senare år och gymnasielärare Balans Sjukgymnaster Balans Arbetsterapeuter Balans Samhälls- och beteendevetare Balans Veterinärer* Balans Teologer Balans Psykologer Balans Humanister Balans Naturvetare Balans Systemvetare Överskott Civilingenjörer Överskott Socionomer Överskott Jurister Överskott Journalister Överskott Ekonomer Överskott Apotekare Överskott Konstnärlig utbildning Överskott Beräknat balansläge när de som börjar läsåret 29/ kommer ut på arbetsmarknaden, givet nuvarande antal nybörjarplatser. Balans betyder att examinationen avviker från rekryteringsbehovet med högst 2 procent. Brist betyder att rekryteringsbehovet beräknas överstiga antalet examinerade med mer än 2 procent och att antalet som börjar utbildningen alltså behöver öka. Överskott betyder att nuvarande nybörjartal kan leda till att det utbildas (minst 2 procent) fler än vad arbetsmarknaden kommer att efterfråga. * Veterinärgruppen är antalsmässigt liten och känslig för små antalsförändringar. Därför baseras veterinärernas balansläge på ett genomsnitt över tre år. 6

Inledning Den främsta avsikten med denna rapport är att fokusera på balansläget på arbetsmarknaden för olika utbildningsgrupper inom den högre utbildningen vid den tidpunkt när de som nu ska börja sin utbildning kommer ut på arbetsmarknaden. Rapporten är också en redovisning av det uppdrag som regeringen har gett Högskoleverket att ta fram ett planeringsunderlag för universitetens och högskolornas utbildningsutbud i relation till arbetsmarknadens framtida behov. Erfarenheten visar att diskussionen om hur olika utbildningar ska dimensioneras, eller i ett studentperspektiv vilka utbildningar som är bäst att välja, alltför ofta domineras av det aktuella läget på arbetsmarknaden. Detta trots att de som börjar en utbildning inte är klara med utbildningen förrän efter tidigast 4 5 år och att det är vad man vet om den framtida arbetsmarknaden som bör vara styrande för besluten. Utgångspunkt för de resultat som redovisas är de beräkningar Prognosinstitutet vid Statistiska centralbyrån gör vart tredje år av de framtida balanserna på arbetsmarknaden för olika utbildningsgrupper. De utgår från den dimensionering av utbildningarna som gäller vid tidpunkten för beräkningarna och den efterfrågan som kan förutses, givet den långsiktiga utvecklingen av näringsgrenar, yrkesstruktur och utbildningskrav. De senaste beräkningarna genomfördes under 28. Resultatet av dessa beräkningar, som rör hela utbildningssystemet, redovisas i publikationen Trender och prognoser 28. Genom ett samarbete mellan Prognosinstitutet och Högskoleverket presenteras här resultatet av en vidarebearbetning av beräkningarna för ett trettiotal utbildningsgrupper inom den högre utbildningen. De resultat angående de framtida balanserna på arbetsmarknaden som redovisas i rapporten är framräknade med ett antal antaganden som kan ifrågasättas och resultaten gäller naturligtvis bara om också antagandena gäller. Resultaten är inte givna, men de kan ge en enkel barometerinformation om vilka ten- denser till över- och underskott som nuvarande utbildningsdimensionering och de långsiktiga förändringarna i näringsgrensfördelning och yrkes- och utbildningsstruktur kan ge. I rapporten redovisas dessutom uppgifter om arbetsgivarnas bedömning av dagens arbetsmarknadssituation. Dessa uppgifter är framför allt är hämtade från den arbetskraftsbarometer som Prognosinstitutet publicerar årligen; senast i Arbetskraftsbarometern 8, Utsikterna på arbetsmarknaden för 72 utbildningar, SCB, 28. För de olika utbildningsgrupperna redovisas även uppgifter om vilka som är de vanligaste yrkena i åldern 25 39 år, arbetets kvalifikationskrav samt uppgifter om arbetsinkomster. Framtidens arbetsmarknad och utbildningsdimensioneringen Den högre utbildningen vid universitet och högskolor dimensioneras närmast helt och hållet efter studenternas intresse och arbetsmarknadens behov. Studentintresset kan ju någorlunda enkelt mätas genom att följa hur studenterna söker. Den andra delen är svårare. För att kunna svara upp mot den krävs inte bara kunskap om den aktuella arbetsmarknaden. Man ska dessutom kunna förutse hur behoven eller efterfrågan kommer att se ut när studenterna blir färdiga med sin utbildning, och ännu längre fram i tiden. Även om det inte går att förutsäga en framtida efterfrågan, så finns det vissa saker som är kända. Dit hör till exempel åldersfördelningen bland de yrkesverksamma, vilket ger en ungefärlig bild av vilket ersättningsbehov som uppkommer genom de framtida pensionsavgångarna. Detta kan sedan ställas mot det utflöde av olika utbildningsgrupper som nuvarande antal platser på olika utbildningar ger. Det ger en basinformation som sedan kan kompletteras med antaganden om tendenser och trender av annat slag, till exempel antaganden om förändringar av yrkessammansättning i olika näringsgrenar och förändrade utbildningskrav inom olika yrken. Beräkningarna av arbetsmarknadens efterfrågan utgår från en prognos över sysselsatta per närings- 7

Miljoner 2,5 Gymnasial utbildning 2, Eftergymnasial utbildning,5, Grundskoleutbildning (och motsvarande),5, 99 995 2 25 2 25 22 225 Antal förvärvsarbetande 99 26 och beräknad efterfrågan på arbetskraft 27 225 med fördelning på utbildningsnivå. Andelen eftergymnasialt utbildade (till övervägande del högskoleutbildade) av de förvärvsarbetande ökade under nittiotalet och med nuvarande dimensionering av den högre utbildningen kommer denna utveckling att fortsätta fram till och förbi 225. Källa: Trender och prognoser 28, SCB. gren. För varje näringsgren görs antaganden om yrkesstrukturens utveckling och för varje yrke antaganden om förändringen av utbildningsstrukturen i yrket. En viktig utgångspunkt är att sambandet mellan yrke och utbildning stärks jämfört med idag, både när det gäller utbildningsnivå och utbildningsinriktning. Detta antagande är centralt för utfallet för flertalet utbildningsgrupper. Förändringen av utbildningsstrukturen inom olika yrken antas ske långsamt, men i takt med nyrekryteringen till respektive yrke. Ett resultat av beräkningarna av arbetsmarknadens efterfrågan är att den ökning av andelen med högskoleutbildning som skett i flertalet näringar under de senaste decennierna fortsätter under prognosperioden fram till 225, dock i lägre takt. Om man i stället antar att förändringen av utbildningsstrukturen inom olika yrken stannar av, kommer det att bli ett överskott av högskoleutbildade inom de flesta områden. Det beror på att antalet med högskoleutbildning bland dem som lämnar utbildningsväsendet nu är högre än bland dem som lämnar arbetsmarknaden och som kom ut från utbildningsväsendet för 4 eller 5 år sedan. 8 Med den kraftiga expansionen av högskoleutbildningen som har skett under de senaste tjugo åren kommer de flesta grupperna av högskoleutbildade att fortsätta öka under de närmaste decennierna även utan ytterligare ökning av antalet utbildningsplatser. Antalet nyexaminerade från högskolan som kommer ut på arbetsmarknaden är alltså större än antalet högskoleutbildade som lämnar arbetsmarknaden. Det gäller två tredjedelar av de utbildningsgrupper som redovisas här. För resterande tredjedel är antalet nyexaminerade mindre än antalet som går i pension. Det gäller exempelvis biomedicinska analytiker, förskollärare, receptarier, tandläkare och i synnerhet yrkeslärare. Tillgången på personer med dessa utbildningar riskerar alltså att minska om inte utbildningsvolymen ökar. Den framtida tillgången på utbildade påverkas förutom av nyexamination och pensionsavgång även av in- och utvandring. Migrationen är svår att förutse, och välutbildade rör sig allt oftare mellan olika länder. Det kommer antagligen att bli ännu vanligare, bland annat genom utvecklingen av The European Higher Education Area med jämförbara beskrivningar av utbildningar och kompetenser. En ge-

mensam utgångspunkt för utbildningsplaneringen inom EU är att medlemsländerna ska sikta på att dimensionera efter sina egna behov och räkna med en rörelse både ut från och in till landet. Hur kan uppgifterna användas? För varje utbildningsgrupp redovisas balansläget på arbetsmarknaden, det vill säga överskott, underskott eller balans, år för år från läsåret 27/8 och fram till och med 225. Fokus ligger på det första år som påverkas av hur många som påbörjar utbildningen läsåret 29/. Det handlar givetvis om en indikator som snarast kan användas för jämförelser mellan utbildningsgrupper för att peka på för vilka grupper ökningar och minskningar är mest aktuella. I redovisningen ingår också några år som inte längre är påverkbara genom förändringar av nybörjartalen eftersom dessa studenter redan kan ha avlagt examen eller är under utbildning. Men ett över- eller underskott under dessa år påverkar i någon mån även det framtida balansläget. Det är dock viktigt att inte låta nuvarande eller de närmaste årens balans på arbetsmarknaden alltför mycket påverka utbildningsdimensioneringen eftersom det successivt sker en anpassning mellan tillgång och efterfrågan. Det som var ett överskott kan därför inte alltid tas i anspråk längre fram. Särskilt viktigt är detta när det gäller grupper som är utbytbara, det vill säga som har kompetenser som kan användas brett på arbetsmarknaden. För sådana grupper ställs inte alls samma krav på noggrannhet i dimensioneringen som för utbildningsgrupper som i sina yrken har bestämda kompetenskrav som läkare, sjuksköterskor, lärare med flera. Beräkningarna kan, tillsammans med uppgifter om yrke och arbetsinkomster, ge viss vägledning till blivande studenter. Om beräkningarna pekar mot att det finns risk för ett framtida överskott kan detta ge anledning till extra eftertanke. Samtidigt ska man vara medveten om att det i allmänhet ändå kommer att behövas många med den aktuella utbildningen på den framtida arbetsmarknaden. Utöver beräkningarna om det framtida balansläget på arbetsmarknaden för olika utbildningsgrupper redovisas också den aktuella situationen på arbetsmarknaden plus arbetsgivarnas bedömningar såsom de redovisas i Arbetskraftsbarometern 8, Information om utbildning och arbetsmarknad, Statistiska centralbyrån, 28. För varje utbildningsgrupp redovisas även uppgifter om nybörjartal, könsfördelning och examensfrekvenser. Risk för brist på yrkeslärare, biomedicinska analytiker, högskoleingenjörer och tandläkare För ungefär en tredjedel av utbildningsgrupperna visar beräkningarna en tämligen god balans mellan antalet examinerade och arbetsmarknadens framtida rekryteringsbehov med nuvarande antal nybörjarplatser. Det gäller till exempel psykologer, samhälls- och beteendevetare samt teologer. Även för arbetsterapeuter och veterinärer visar beräkningarna att balansen mellan antal examinerade och arbetsmarknadens framtida rekryteringsbehov är tämligen god. Det finns också utbildningsgrupper för vilka det är risk för ett betydande överskott om 4 5 år om inte antalet utbildningsplatser reduceras, och utbildningsgrupper för vilka det är risk för betydande underskott på arbetsmarknaden om inte antalet utbildningsplatser utökas. Antalet utbildningsgrupper i den senare kategorin är större än i den förra. När det gäller risk för underskott handlar det ofta om utbildningsgrupper som kommer att ha stora pensionsavgångar under det kommande decenniet. Det gäller till exempel biomedicinska analytiker, receptarier, läkare, tandläkare och flertalet andra utbildningsgrupper med inriktning mot vård och omsorg, flera lärargrupper, högskoleingenjörer samt agronomer. Flera av de här grupperna är dessutom svåra att ersätta med näraliggande kompetenser, och det gäller naturligtvis särskilt vårdyrkena som har särskilda krav för legitimation. När det gäller läkare och tandläkare finns redan i dag en brist, och för läkarna täcks en betydande del av behovet av nytillskott till kåren genom rekrytering av färdiga läkare från andra länder. Trots att antalet nybörjarplatser har utökats på både läkar- och tandläkarutbildningen under de senaste åren krävs ytterligare utökning av antalet nybörjarplatser för att täcka de framtida behoven. Båda utbildningarna är dessutom mycket eftersökta. Studentefterfrågan lägger därför inga hinder i vägen för en utökning av 9

Beräknat rekryteringsbehov Fritidspedagoger Staplarna visar antalet examinerade i procent av det beräknade nyrekryteringsbehovet. Yrkeslärare Biomedicinska analytiker Högskoleingenjörer Förskollärare Receptarier Speciallärare och specialpedagoger Tandläkare Bibliotekarier Grundskollärare, tidigare år Arkitekter Agronomer och hortonomer Sjuksköterskor Läkare Grundskollärare, senare år, gymnasielärare Sjukgymnaster Arbetsterapeuter Samhälls- och beteendevetare Veterinärer* Teologer Psykologer Humanister Naturvetare Systemvetare Civilingenjörer Socionomer Jurister Journalister Ekonomer Apotekare Konstnärlig utbildning Procent 5 5 2 25 Framtida underskott och överskott på arbetsmarknaden. Bilden visar det beräknade antalet examinerade i förhållande till rekryteringsbehovet (uttryckt i procent) för olika utbildningsgrupper om inga förändringar i antalet nybörjare görs inför läsåret 29/. Fritidspedagoger, yrkeslärare, biomedicinska analytiker, högskoleingenjörer, förskollärare, receptarier, speciallärare och tandläkare tillhör de grupper för vilka brist kan förväntas om inte antalet nybörjare ökar. En stapel som stannar vid 5 procent betyder att antalet examinerade skulle behöva fördubblas för balans när de som börjar läsåret 29/ går ut på arbetsmarknaden. För ekonomer, apotekare och konstnärligt utbildade finns risk för ett framtida överskott. När stapeln når upp till 2 procent, som för systemvetarna, betyder det att antalet nybörjare skulle behöva minska med 2 procent för balans mellan efterfrågan och nyrekryteringsbehov när de som börjar 29/ blir färdiga och gör entré på arbetsmarknaden. * Veterinärgruppen är antalsmässigt liten och känslig för små antalsförändringar. Därför baseras veterinärernas balansläge på ett genomsnitt över tre år.

antalet nybörjarplatser. Även när det gäller utbildningen av biomedicinska analytiker behövs en kraftig utökning av antalet nybörjarplatser för att ersätta det stora antalet yrkesverksamma som kommer att gå i pension inom en snar framtid. Anpassningsproblemen kan inte alltid lösas i utbildningssystemet Situationen är något annorlunda när det gäller förskollärarna som är en annan bristgrupp. Med dagens breda lärarutbildning utbildas redan många med kompetens att arbeta i förskolan, men de finner det ofta mer lockande att arbeta i skolans tidigare år. Här finns en del av lösningen på arbetsmarknaden, snarare än i utbildningsväsendet. Yrket måste bli attraktivare för att fler ska välja att arbeta i förskolan. Fler utbildningsplatser är inte tillräckligt för att skapa balans. Situationen är liknande för grupper som receptarier och agronomer, där intresset för utbildningarna har sjunkit under senare år. Antalet utbildningsgrupper för vilka beräkningarna pekar mot ett tydligt framtida överskott är färre än antalet grupper för vilka ett underskott kan förutses. Konstnärligt utbildade kommer sannolikt att möta ett yrkesliv med relativt låg efterfrågan. Apotekare är en annan utbildningsgrupp som riskerar att få större tillskott än vad som efterfrågas. Detsamma gäller ekonomer, journalister och jurister. Regionala skillnader Perspektivet i den här redovisningen är hela tiden nationellt, det vill säga hur balansen mellan tillgång och efterfrågan ser ut för olika utbildningsgrupper i landet med Sverige som en gemensam arbetsmarknad. Det är naturligtvis en förenkling, även om rörligheten bland de unga människor som lämnar universitet och högskolor med en ny yrkesutbildning är relativt stor. I realiteten kan balanserna mellan tillgång och efterfrågan skilja ganska mycket mellan regionerna och mellan högskoleorter och orter utan högskola. Det är väl känt att det är lättast att rekrytera högskoleutbildade på utbildningsorterna. Även om högskolan har byggts ut kraftigt under de senaste tjugo åren och blivit mer närvarande på många orter finns fortfarande skillnader, som för vissa utbildningar kan vara tämligen stora. För till exempel lärarutbildningar och vårdutbildningar finns visst annat material som kan vara av intresse för att belysa regionala olikheter. Det gäller Skolverkets personalprognoser, senast i Länsprognoser över behov av lärare perioden 28 222, samt Socialstyrelsens analyser av barnmorskors, sjuksköterskors, läkares, tandhygienisters och tandläkares arbetsmarknad, senast i Årsrapport NPS 29. Hur läser man diagrammet? I diagrammet på sidan, som visar balansläget för olika utbildningsgrupper, kan utläsas ungefär hur stor procentuell förändring av antalet nybörjarplatser som skulle krävas för balans på den framtida arbetsmarknaden när de som börjar sina studier 29/ börjar komma ut på arbetsmarknaden. Talen ska ses som barometervärden. Bilden ger dessutom bara värden för ett år. Som framgår av den mer detaljerade redovisningen som följer senare i rapporten finns det skillnader mellan det valda året och balansläget för följande år. En tredjedel av de redovisade utbildningsgrupperna ligger inom intervallet tjugo procent över till tjugo procent under jämviktsläget. För två tredjedelar av utbildningsgrupperna är avvikelsen från det bedömda nyrekryteringsbehovet större än tjugo procent. Diagrammets värde för tandläkare är 62 procent, det vill säga ett underskott på 38 procent. Det betyder att med den antagna examensfrekvensen skulle antalet nybörjarplatser behöva öka med drygt sextio procent för balans mellan tillgång och efterfrågan när de som börjar studera 29/ kommer ut på arbetsmarknaden. I detta fall innebär det att antalet nybörjare skulle behöva öka med cirka 8, från 295 till 475. Utbildningen har fått ett tillskott av 7 nybörjarplatser sedan 26, inklusive 4 för 29, men antalet är otillräckligt och utbyggnaden behöver fortsätta under kommande år för att ge förutsättningar för balans på den framtida arbetsmarknaden. En annan utbildning som kräver åtgärder är läkarutbildningen. Denna utbildning har också fått ett tillskott av nybörjarplatser sedan 26, men antalet är även i detta fall otillräckligt. De 234 nybörjarplatser (realiserade och planerade) som har tillförts utbildningen 26 29 räcker inte för de framtida behoven. Antalet nybörjare skulle behöva öka med ytterligare cirka 2 per år, från 3 till 5, för

att bättre svara mot den förväntade efterfrågan på arbetsmarknaden. En del av detta underskott kommer sannolikt att täckas av svenskar som utbildar sig utomlands och som kommer att vara verksamma i Sverige när de är färdiga med sin utbildning. Ytterligare en del av underskottet kan (som i dag) täckas av utländska läkare, men balansläget visar att utbyggnaden av läkarutbildningen bör fortsätta. Dagens arbetsmarknadssituation för nyexaminerade Utsikterna på dagens arbetsmarknad har försämrats överlag, i spåren av den tilltagande finansiella krisen efter sommaren 28. För många utbildningsgrupper med inriktning mot den offentliga sektorn är dock arbetsmarknadssituationen fortfarande god. Det gäller exempelvis flera grupper av eftergymnasialt utbildade med inriktning mot vård- och omsorg. Enligt SCB:s senaste arbetskraftsbarometer minskar andelen arbetsgivare som söker personal för många av de utbildningsgrupper som ingår i barometern. I barometern, som omfattar både gymnasialt och eftergymnasialt utbildade, bedömer arbetsgivarna att antalet anställda för många utbildningsgrupper kommer att öka på tre års sikt. Utvecklingen är särskilt positiv för utbildade inom vårdområdet och för utbildade inom det tekniska området. För de utbildningsgrupper som förekommer i den här rapporten redovisar arbetsgivarna brist på sökande som kommer direkt från utbildningsväsendet när det gäller vissa grupper av civilingenjörer samt veterinärer, läkare, specialistutbildade sjuksköterskor, fritidspedagoger och förskollärare. Tillgången på nyexaminerade sökande bedöms dock fortfarande som god för flertalet av de grupper av högskoleutbildade som ingår i rapporten. Det gäller till exempel ekonomer, naturvetare, vissa grupper av samhällsvetare, socionomer och flera lärargrupper. Notera att barometerundersökningen genomfördes hösten 28, det vill säga i början av den finan- 2 siella krisen. Möjligen var arbetsgivarnas bedömning av det framtida rekryteringsbehovet i vissa fall mer positiv då än vad den skulle vara i dagsläget. De etableringsstudier rörande nyexaminerade som Högskoleverket genomför årligen visar på stora skillnader mellan olika grupper när det gäller hur fort de nyexaminerade får fäste på arbetsmarknaden. Den visar också att läget förändras tämligen snabbt och på olika sätt för olika utbildningsgrupper beroende på konjunkturer, och beroende på utvecklingen inom den offentliga sektorn, dit många av de högskoleutbildade går. I etableringsstudierna är i genomsnitt mellan 7 och 9 procent etablerade på arbetsmarknaden,5 år efter examen. Läkare, civilingenjörer och högskoleingenjörer tillhör de större examensgrupper som under hela perioden från mitten av nittiotalet har etablerat sig relativt snabbt på arbetsmarknaden. Grupper med humanistisk utbildning har däremot etablerat sig långsammare än genomsnittet. (Se vidare Etableringen på arbetsmarknaden, Rapport 28:35 R, Högskoleverket.) Flertalet högskoleutbildade får, när de väl etablerar sig på arbetsmarknaden, arbeten i paritet med sin utbildning. I detta avseende är skillnaderna mellan utbildningsgrupperna inte så stora. Det framgår av de uppgifter om kvalifikationsnivå i yrket för dem som nu finns på arbetsmarknaden, som redovisas tillsammans med övriga uppgifter för var och en av utbildningsgrupperna. När det gäller förhållandena på dagens arbetsmarknad redovisas även uppgifter om de vanligaste yrkena, och arbetsinkomster för respektive utbildningsgrupp. I detta avseende är dock skillnaderna mellan olika utbildningsgrupper stora. En sammanställning av dessa uppgifter, vilka avser arbetsinkomster under 26, visar att de som tjänar mest (läkare, ekonomer och civilingenjörer bland andra) har dubbelt så höga medianinkomster som de som tjänar minst (förskollärare, fritidspedagoger och sjukgymnaster bland andra).

Förskollärare Fritidspedagoger Bibliotekarier Arbetsterapeuter Sjukgymnaster Grundskollärare, tidigare år Konstnärlig utbildning Humanister Grundskollärare, senare år, gymnasielärare Socionomer, social omsorgsutbildning Biomedicinsk analytiker Speciallärare, specialpedagoger Yrkeslärare Teologer Psykologer Sjuksköterskor Journalister Arkitekter och landskapsarkitekter Agronomer och hortonomer Högskoleingenjörer och gymnasieingenjörer Samhälls- och beteendevetare Naturvetare Tandläkare Systemvetare Veterinärer Jurister Apotekare Ekonomer Civilingenjörer -tal Kronor Läkare 2 3 4 5 6 Medianinkomst år 26 för män och kvinnor i åldern 35 39 år. Uppgifterna avser medianvärdet för årsinkomsten av arbete (inklusive sjuk- och föräldrapenning) för olika grupper av examinerade som förvärvsarbetade i november år 26. En del av skillnaden i medianinkomst mellan män och kvinnor förklaras av att deltidsarbete är vanligare bland kvinnor. 3

Beräkningarna De beräkningar av rekryteringsbehov av olika utbildningskategorier som presenteras i denna rapport bygger på de beräkningar av framtida tillgång och efterfrågan på arbetskraft som redovisats i SCB:s publikation Trender och prognoser 28. Tillgångsberäkningarna har dock uppdaterats med hänsyn till senare uppgifter om antalet nybörjare vid universitet och högskolor. Nedan redovisas i sammandrag hur dessa beräkningar gjorts, de centrala antagandena för beräkningarna samt på vilket sätt det årliga rekryteringsbehovet härletts. Beräkningsmodellen Beräkningarna av den framtida tillgången på utbildningskategorier av olika slag utgår från uppgifter från SCB:s register över befolkningens utbildning år 27. Befolkningen redovisas efter högsta utbildning. Om en person har flera utbildningar på samma nivå redovisas den senaste utbildningen. Till dessa uppgifter läggs en prognos över antalet avgångna eller examinerade i olika utbildningsgrupper och en prognos över invandringen. Tillgången minskar genom utvandring och dödsfall. Tillgången för arbetsmarknaden beräknas genom att den totala tillgången multipliceras med s.k. arbetskraftstal, dvs. andelen av respektive utbildningsgrupp (fördelad på kön och ålder) som tillhör arbetskraften. Den på så vis beräknade tillgången för arbetsmarknaden jämförs med en beräknad efterfrågan på olika utbildningskategorier. Efterfrågeberäkningarna grundas på en befolknings- och sysselsättningsprognos, som tillsammans med en ekonomisk framtidsbedömning ger efterfrågan på arbetskraft i olika näringsgrenar. Därefter görs antaganden om yrkesstrukturens förändring per näringsgren och om hur utbildningskraven kommer att utvecklas i olika yrken. I beräkningarna tas det inte någon hänsyn till vilken effekt uppkomna obalanser kan komma att få på människors val av utbildning, statens och kommunernas styrning av utbildningsresurserna och arbetsmarknadens efterfrågan på olika utbildningsgrupper. En stor skillnad mellan beräknad framtida tillgång och efterfrågan betyder alltså att kravet på anpassning blir stort, och inte på att ett visst antal personer kommer att bli arbetslösa eller att ett visst antal lediga platser inte kommer att besättas. Syftet med beräkningarna är att lyfta fram de obalanser mellan tillgång och efterfrågan som ser ut att bli resultatet om utvecklingen fortsätter i nuvarande banor. Tillgång Efterfrågan Befolkningens utbildning år 27 Prognos över examination Migration Dödsfall Utbildning A B C D.. etc... Utbildning A B C D.. etc... 4 Ekonomisk utveckling Näringsgrensprognos Yrkesprognos Utbildningskrav Arbetskraftstal 98 utbildningsgrupper Befolkningsprognos och prognos över antalet förvärvsarbetande 48 näringsgrenar 58 yrkeskategorier Åldrarna 6 74 år

Centrala antaganden för tillgångsberäkningarna Examinationen De beräkningar som redovisas i Trender och prognoser 28 omfattar i princip all utbildning, men här redovisas endast de förutsättningar och antaganden som berör högskolan och annan eftergymnasial utbildning som är av betydelse för de utbildningar som redovisas i denna rapport. Antalet nybörjare programnybörjare fördelade på program som leder till yrkesexamen respektive högskolenybörjare fördelade på ämnen och ämnesgrupper har antagits förbli i princip detsamma som läsåret 26/7. Vidare har andelen som avlägger examen, examensfrekvensen, antagits förbli densamma som under de senaste åren. Beräkningarna i den här rapporten baseras däremot på antalet nybörjare läsåret 27/8. För de yrkesprogram där preliminära uppgifter om nybörjare hösten 28 tyder på större förändringar jämfört med hösten 27 antas istället att antalet nybörjare stannar på en skattad nivå för läsåret 28/9. Det gäller agronomer, lärare, psykologer, speciallärare och specialpedagoger. För läkare och tandläkare bygger beräkningarna på en beslutad utbyggnad av antalet nybörjarplatser. För bibliotekarier används fr.o.m. 29/ ett genomsnitt av faktiska uppgifter om nybörjare 27/8 och skattade för 28/9. När det gäller antalet nybörjarplatser på sjuksköterskeutbildningen antas dessa inte påverkas av att rättigheten att utfärda sjuksköterskeexamen nyligen dragits in för fyra lärosäten. I beräkningarna antas indragningarna kompenseras av att andra lärosäten utökar sina nybörjarplatser i motsvarande grad. Antagandena om examensfrekvenser på olika yrkesprogram baseras dels på uppföljningar av olika årgångar av programnybörjare, dels på en serie av enkla kvoter mellan antalet examinerade olika läsår och antalet nybörjare ett lämpligt antal år tillbaka i tiden ( lämpligt i förhållande till utbildningens faktiska normala längd). För att räknas som examinerad ska man ha tagit en examen som inneburit att man höjt sin utbildningsnivå eller tagit en examen på samma nivå men med en annan inriktning än tidigare. I beräkningarna redovisas således en person efter sin högsta utbildning. Beräkningen av antalet personer som avlägger en generell examen (högskole-, kandidat-, magister- eller masterexamen) är mer schabloniserad och därmed osäkrare, bland annat därför att det inte finns någon tydligt avgränsad grupp av nybörjare att relatera de examinerade till. Givet dessa förutsättningar har examensfrekvensen uppskattats genom att antalet personer som avlägger generella examina, fördelade efter inriktning, relaterats till antalet högskolenybörjare i lämpliga ämnen eller ämnesgrupper ett lämpligt antal år tillbaka i tiden. För att i beräkningarna räknas som examinerad skall man ha tagit en examen som inneburit att man höjt sin utbildningsnivå eller tagit en examen på samma nivå men med en annan inriktning än tidigare. Genom att beräkna dessa kvoter för en serie av år får man fram ett relationstal som duger till att uppskatta det framtida antalet nettoexaminerade, men som inte är någon examinationsfrekvens i egentlig mening. Därför redovisas heller inte några examinationsfrekvenser för de utbildningsgrupper som utgörs av personer med generell högskoleexamen. Det gäller bland annat humanister och naturvetare. Utöver universitets- och högskoleutbildningar ingår kvalificerad yrkesutbildning (KY) och andra eftergymnasiala utbildningar inom exempelvis teologi och konst i de utbildningsgrupper som redovisas. Antagandena om nybörjare och examination inom KY m.m. bygger på senast kända uppgifter och inga förändringar antas ske under prognosperioden. Migration Antalet in- respektive utvandrare, fördelade på kön och ålder, har tagits från SCB:s officiella befolkningsprognos från 27. Antaganden om in- respektive utvandrarnas utbildning sätts var för sig, varefter migrationsnettot beräknas. Invandrarnas fördelning efter utbildning antas bli densamma som den fördelning invandrarna 24 hade året efter invandringen enligt utbildningsregistrets migrationstabeller. Dessa tabeller omfattar även utbildningsuppgifter vid invandringstillfället som inkommit efter slutdatum för den officiella versionen av det aktuella utbildningsregistret. 5

Utvandrarnas fördelning efter utbildning antas bli densamma som den som de som utvandrade 25 hade året före utvandringen enligt SCB:s register över befolkningens utbildning. Valet av årgång för invandrarna är betingat av tillgången på någorlunda tillförlitliga och fullständiga data. Uppgift om invandrarnas utbildning får man i flertalet fall genom den enkät Utbildning i annat land än Sverige som varje år går ut till de nyinvandrade, vilket innebär en viss fördröjning i statistiken. Från och med årgång 24 används en ny enkät. I den nya enkäten kan civilingenjörer, läkare, tandläkare, sjuksköterskor och ekonomer skiljas ut som separata grupper. Samtidigt har möjligheten att urskilja systemerare förlorats. Förändringen har medfört att återutvandrarnas utbildning i vissa avseenden korrigerats innan migrationsnettot beräknats. Relativa arbetskraftstal Vid beräkningen av arbetsmarknadens tillgång på utbildade har använts ett slags relativa arbetskraftstal beräknade på uppgifter från SCB:s sysselsättningsregister för år 26, i kombination med uppgifter från dåvarande Arbetsmarknadsstyrelsens (AMS) register över arbetssökande 26. Med relativa arbetskraftstal menas här den andel av befolkningen (fördelad på kön och ålder i ettårsklasser och på olika utbildningskategorier) som antingen förvärvsarbetade i november enligt sysselsättningsregistret eller var arbetslösa eller deltog i någon arbetsmarknadspolitisk åtgärd av sysselsättningskaraktär (alltså inte arbetsmarknadsutbildning) vid utgången av november månad enligt AMS register. Centrala antaganden för efterfrågeberäkningarna Näringsgrensprognos Näringsgrensprognosen grundar sig på den senaste långtidsutredningens (LU8) bedömningar av den ekonomiska utvecklingen i stort och hur arbetskraftsefterfrågan uttryckt i antal arbetade timmar kommer att utvecklas i ett antal näringsgrenar. Denna utveckling har kombinerats med den sysselsättningsprognos som gjorts i Trender och prognoser 28. Enligt denna beräknas det totala antalet sysselsatta på arbetsmarknaden öka med nära 25 6 mellan år 26 och år 23. Några av de breda näringsgrenar som långtidsutredningen använder har brutits ned på en mer detaljerad nivå i beräkningarna för Trender och prognoser. Inom den offentliga tjänstesektorn bedöms sysselsättningen öka med cirka 24 personer mellan 26 och 23. Ökningen väntas bli störst inom äldreomsorgen följt av hälso- och sjukvården. Antalet sysselsatta inom utbildningssektorn beräknas vara ungefär oförändrat år 23 jämfört med år 26, medan sysselsättningen inom offentlig förvaltning minskar något. Sysselsättningen inom den privata tjänstesektorn bedöms fortsätta öka. Denna sektor beräknas öka med cirka 2 personer mellan 26 och 23. Intresseorganisationer och religiösa samfund samt fastighetsbolag och fastighetsförvaltare hör till de snabbast växande näringsgrenarna inom privat tjänstesektor. En relativt stor sysselsättningstillväxt bedöms även för andra företagstjänster och handel. Däremot bedöms sysselsättningen minska inom till exempel bank- och försäkringsverksamhet. Sysselsättningen inom industrin bedöms fortsätta att minska. Den totala nedgången beräknas bli drygt personer mellan 26 och 23. Även inom jord- och skogsbruk bedöms nedgången av antalet sysselsatta fortsätta. Till följd av ett antal stora infrastruktursatsningar och ett förväntat ökat bostadsbyggande beräknas sysselsättningen inom byggverksamheten öka på sikt för att 23 nästan nå upp till samma höga nivå som i början av 99-talet. Yrkesprognos Yrkesprognosen ger den framtida yrkesstrukturen per näringsgren och grundar sig på utvecklingen mellan 985 och 25. För ett stort antal yrkeskategorier har utvecklingstakten fram till 23 antagits bli hälften så stor som den kända historiska utvecklingen. Detta innebär ett försiktigt antagande. På grund av en delvis förändrad näringsgrensklassificering har, för ett fåtal näringsgrenar, utvecklingen mellan 99 och 25 legat till grund för beräkningarna. I de fall jämförelsen inte ansetts tillförlitlig, varken mellan 985 och 25 eller mellan 99 och 25, eller av annat skäl inte ansetts lämplig att använda, har yrkeskategorierna behållit 25 års andel i näringsgrenen fram till 23.

Utbildningskrav För att bedöma den framtida utbildningsstrukturen per yrkeskategori har utbildningsstrukturen för 25 studerats. För yrken som kräver eftergymnasial kompetens har utbildningsfördelningen i åldersgruppen 25 54 år studerats, medan fördelningen i åldrarna 25 34 år har studerats för yrken med krav på gymnasial kompetens. Syftet med åldersavgränsningarna är att den studerade utbildningsfördelningen skall spegla dagens utbildningssystem. Utifrån dessa studier har antaganden gjorts om den adekvata utbildningsstrukturen per yrke. I ett första steg har samtliga utbildningar som ansetts vara adekvata selekterats fram. Dessa har därefter delats upp i två grupper, varav den ena omfattar utbildningar med stark anknytning till yrket, den andra med svagare anknytning. För utbildningar med stark anknytning till yrket har utbildningens andel i den framtida efterfrågan antagits vara större än vad som nu iakttagits, medan adekvata utbildningar med svagare anknytning antagits behålla sin andel. Utrymmet för ökade andelar ges av de utbildningar som inte anses vara adekvata. Med adekvat utbildning avses en utbildning som inte bara matchar arbetets krav på kompetensnivå utan även inriktningsmässigt matchar yrkesområdet. För yrken som inte ställer tvingande utbildningskrav accepteras en viss grad av över- och underutbildning inom ramen för vad som klassificerats som lämplig utbildningsinriktning. Tolkningen av yrkets krav gentemot den kompetens som utbildningen ger har varit relativt generös. Dessutom har kraven anpassats till det faktum att vissa yrken är genomgångsyrken. Syftet med att ta fram den adekvata utbildningen för varje yrkeskategori har varit att försöka beräkna efterfrågan på personer med olika utbildningar vid framtida rekrytering. I efterfrågeberäkningen har antagits att en adekvat utbildningsstruktur för samtliga förvärvsarbetande inom en yrkeskategori uppnås först år 25. Det vill säga vid den tidpunkt då i princip samtliga förvärvsarbetande inom yrket har rekryterats under prognosperioden. I många yrken måste det lämnas utrymme för andra förmågor än vad som förvärvats inom den formella utbildningens ram. Trots detta har alltså ovan beskrivna metod använts för att beräkna den framtida efterfrågan på personer med olika utbildning. Alternativet vore att acceptera dagens utbildningsstruktur per yrke, där en stor andel av arbetskraften antingen är över- eller underutbildad eller har en formell kompetens som inte matchar yrkets krav inriktningsmässigt. Att acceptera denna struktur vore att anta att det vi ser i dag är den ideala utbildningsstrukturen. Med den nu presenterade metoden eftersträvas en så riktig utbildningsfördelning per yrke som möjligt, anpassad till det utbildningsutbud som finns inom det formella utbildningsväsendet i dag. Härledning av det årliga rekryteringsbehovet Som framgått ovan avser beräkningarna i Trender och prognoser 28 den framtida totala tillgången respektive efterfrågan på arbetskraft av olika utbildningskategorier. Utifrån dessa båda kalkyler har det årliga rekryteringsbehovet härletts på det sätt som beskrivs nedan. Först beräknas år för år skillnaden mellan beräknad tillgång och beräknad efterfrågan för varje kategori av utbildade. Därefter beräknas hur denna skillnad förändras från ett år till nästa. Tolkningen av resultatet av denna kalkyl är följande: Om skillnaden, som alltså är ett över- eller underskott, inte alls förändras över tiden får den nuvarande dimensioneringen (och därav följande examination) anses vara lagom, såvida vi inte i utgångsläget har stor brist eller stort överskott. Om vi har ett ständigt växande överskott borde examinationen dras ner motsvarande ökningen av överskottet. Om vi har ett ständigt växande underskott borde examinationen ökas motsvarande ökningen av underskottet. 7

I formler kan detta skrivas på följande vis: Förändringen i skillnaden mellan tillgång och efterfrågan från år T- till år T = (tillgång år T efterfrågan år T) (tillgång år T- efterfrågan år T-) = = ((tillgång år T- + tillskott av examinerade år T avgång år T) efterfrågan år T) (tillgång år T- efterfrågan år T-) = = tillskott av examinerade år T avgång år T efterfrågan år T + efterfrågan år T- = = tillskott av examinerade år T avgång år T (efterfrågan år T efterfrågan år T-) = = tillskott av examinerade år T avgång år T efterfrågeförändringen år T. Om detta uttryck =, dvs. om över- eller underskottet inte förändras, är tillskottet av examinerade = avgången + efterfrågeförändringen. Uttrycket till höger om likhetstecknet är lika med rekryteringsbehovet; rekryteringen ska ju täcka avgången och eventuell förändring (positiv eller negativ) av efterfrågan. För att slutligen komma fram till rekryteringsbehovet subtraheras den beräknade förändringen av skillnaden mellan tillgång och efterfrågan (dvs. tillskott av examinerade år T avgång år T efterfrågeförändringen åt T) från den beräknade examinationen. Förfarandet är något förenklat. Migrationen kan innebära tillskott (eller förlust) av arbetskraft. För de flesta utbildningskategorier har emellertid migrationen relativt sett liten betydelse. För de utbildningskategorier där migrationen kan antas spela en påtaglig roll för resultatet har detta påpekats särskilt. 8

Läsanvisningar för de följande sidorna På de följande sidorna redovisas i diagram och kommenterande text prognoser över examination och rekryteringsbehov samt total tillgång och total efterfrågan på arbetskraft för var och en av drygt 3 olika eftergymnasiala utbildningsgrupper. Vidare redovisas könsfördelningen, aktuella uppgifter om de vanligaste yrkena, arbetets kvalifikationskrav och arbetsinkomst för hela 26 för respektive utbildningsgrupp. Uppgifterna om yrke, kvalifikationskrav och inkomst avser personer i åldern 25 39 år. Uppgifterna om förstahandssökande per antagen avser höstterminen 28. Diagrammen Diagrammet på vänstersidan av varje utbildningsuppslag visar för varje examensår fram till 225 antalet examinerade och beräknat rekryteringsbehov med hänsyn till pensionsavgångar och förändringar av den totala efterfrågan. Den examination som, i större omfattning, kan påverkas av förändringar av antalet nybörjare från och med 29/ är markerad genom att staplarna för antalet examinerade har fylligare infärgning. Av diagrammet på högersidan framgår hur det totala antalet förvärvsarbetande i utbildningsgruppen i åldrarna upp till och med 74 år har utvecklats efter 99, och hur den framtida tillgången kommer att utvecklas med de antaganden som görs i beräkningarna. Till skillnad från det första diagrammet får man därmed en bild av storleken på utbildningsgruppen och hur mycket den ökar eller minskar i antal fram till och med år 225 med de antaganden som gäller. Den framtida tillgången kan också jämföras med beräknad framtida efterfrågan. De eventuella obalanser som på sikt uppstår mellan tillgång och efterfrågan är en konsekvens av de skillnader mellan examination och rekryteringsbehov som visas i diagrammet på vänstra sidan. I det andra diagrammet redovisas också könsfördelningen för de förvärvsarbetande 99 samt för dem i arbetskraften 26 och 225. Uppgiften för 225 bygger på förutsättningen att könsfördelningen bland framtida nybörjare vid utbildningen kommer att vara densamma som för nybörjarna läsåret 27/8. Utbildningsgrupperna Vad de olika utbildningsgrupperna omfattar, uttryckt i SUN-koder, framgår av bilaga, Svensk utbildningsnomenklatur (SUN). En fullständig redovisning finns i SUN 2 Svensk utbildningsnomenklatur. Standard för klassificering av svensk utbildning, Meddelanden i samordningsfrågor för Sveriges officiella statistik, 2:, SCB. Prognosen över examination För varje utbildning redovisas antalet nybörjare de senaste fem åren. Med nybörjare avses antalet programnybörjare för yrkesprogrammen respektive antalet högskolenybörjare inom relevant ämne eller ämnesområde för generella examina. I den beräknade examinationen ingår i vissa fall även examination från likartade utbildningar utanför högskolan, t.ex. från kvalificerad yrkesutbildning. I några fall har även generell examen adderats till examinationen från motsvarande yrkesprogram. För yrkesprogrammen anges även de antaganden som gjorts om examinationsfrekvensen. För de utbildningar som leder fram till generella examina har inga egentliga examinationsfrekvenser kunnat beräknas, eftersom det saknas en klart avgränsad grupp av nybörjare att relatera de examinerade till (se vidare avsnittet Beräkningarna). De vanligaste yrkena 26 För varje utbildningsgrupp redovisas de vanligaste yrkena för dem mellan 25 och 39 år, med uppdelning 9

på kvinnor och män. Uppgifterna bygger på SCB: s yrkesregister för år 26. Yrkena är klassificerade enligt Svensk standard för yrkesklassificering (SSYK). Huvudsakligen redovisas yrkena enligt tresiffernivån i SSYK, vilket innebär 3 yrkesgrupper. I vissa fall har dock redovisning skett enligt den mer detaljerade fyrsiffriga nivån som ger en uppdelning i 355 yrken. Observera att yrkesuppgifter saknas om egna företagare och anställda i företag med endast en anställd. I vissa fall härrör uppgiften om yrke från ett annat år än 26. I denna rapport har en avgränsning gjorts så att yrkesuppgift för dem vars examensår ligger senare i tid än året för yrkesuppgift inte tagits med. Även i de fall yrkesuppgiften avser en bisyssla eller när yrkesuppgiften avser en person med studiestöd under året har uppgiften uteslutits. Av tabellen i slutet av bilaga SSYK framgår för varje utbildningsgrupp hur stor andel av de förvärvsarbetande som yrkesuppgifter redovisas för samt hur stor andel som är företagare. Beträffande yrkesuppgifternas kvalitet i övrigt hänvisas till nämnda bilaga. Arbetets kvalifikationskrav 26 Varje yrke är klassificerat efter kvalifikationskrav i fyra grupper efter den utbildningsnivå som normalt krävs av yrkesutövaren. Dessutom finns en femte kategori, ledningsarbete, för vilken inga speciella kvalifikationskrav finns angivna. Den kategorin redovisas här tillsammans med den grupp som har de högsta kraven, det vill säga normalt minst treårig eftergymnasial utbildning. Beträffande innebörden av de olika kvalifikationsnivåerna, se bilaga SSYK. 2 Arbetsinkomst 26 Uppgifterna avser medianvärdet för årsinkomsten av arbete för dem som enligt SCB:s registerbaserade sysselsättningsstatistik (RAMS) förvärvsarbetade i november 26. Årsinkomsten redovisas i tre femåriga åldersgrupper inom åldersintervallet 25 39 år. I arbetsinkomsten ingår, förutom kontant bruttolön och inkomst av aktiv näringsverksamhet, även arbetsrelaterade ersättningar, till exempel sjukpenning och föräldrapenning. Arbetsinkomsten redovisas endast när kontant bruttolön eller inkomst av aktiv näringsverksamhet är större än noll. Observera att det är inkomster och inte löner som avses. Årsinkomsten av arbete beror naturligtvis först och främst på vilken lön man har (månadslön för heltidsarbete), men också på om man arbetat hel- eller deltid, varit sjukfrånvarande eller föräldraledig under någon del av året, eller om man arbetat hela eller bara en del av året. I inkomststatistiken finns inga uppgifter om detta. Eftersom kvinnor i högre grad än män arbetar deltid och dessutom tar ut större delen av föräldraledigheten, blir kvinnornas årsinkomst av arbete i genomsnitt lägre än männens även om deras månadslöner i genomsnitt skulle vara lika. För att, så långt möjligt, eliminera effekten av att man bara arbetat en del av året 26, och då som helt nyexaminerad, har vi ställt villkoret att man ska ha varit förvärvsarbetande även i november 25 och att man då ska ha haft samma utbildning som 26. Vidare ska man inte ha varit studerande hösten 26 eller uppburit studiestöd under året.