Origo II Med ena foten i konsten och den andra i... Om konst och kulturföretagande. Dokumentation av Origo seminariet, 9 november på Rydals museum

Origo II Med ena foten i konsten och den andra i... Om konst och kulturföretagande. Dokumentation av Origo seminariet, 9 november på Rydals museum

Innehåll Innehåll... 2 Förord... 3 Konstnären som entreprenör... 4 Föreläsare och moderator... 14 Deltagande organisationer... 15 Grafisk produktion Jesper Anhede, Mediahuset.nu

Förord Med den ena foten i konsten och den andra i Västra Götalandsregionen bär på en skatt. Den utgörs av bild- och scenkonstnärer, dansare, filmare, konstnärsdrivna organisationer, föreningar, kollektivverkstäder, kooperativ, verkstäder och andra bärare av det fria kulturlivet i vår region. Utan dessa fria krafter skulle kulturlivet här inte vara lika polyfont. I det fria kulturlivets mångfald av projekt, visioner och förmåga att iscensätta oväntade möten mellan konstarter föds mycket av den kultur som kommer att prägla oss under lång tid framöver. Men att överleva på sin konst utanför de stora institutionerna är svårt. Det är därför viktigt att lyfta fram och profilera den kreativa kompetens och de resurser som det fria kulturlivet besitter. I Västra Götaland pågår ett långsiktigt nätverksoch profileringsarbete som har det fria konst- och kulturlivets utveckling i fokus. ORIGO har under drygt ett år arbetat aktivt med att stärka det fria kulturlivet och kulturföretagandet i linje med den regionala kulturvisionens intention att skapa ett kreativt klimat som gynnar utvecklingen i privata och offentliga verksamheter. Ett av målen är att skapa en karta över de fantastiska resurser som det fria kulturlivet bär på. I inkubatorer, medieverkstäder och andra organisationer utvecklas ständigt projekt som slår bryggor till sektorer runt kulturen vård, teknik, media, offentlig miljö. Vilka redskap kan vi från regionen bidra med för att underlätta och stärka det arbetet? Dessa och andra frågor diskuterades den 7 november på Rydals museum i Marks kommun, där drygt 40 organisationer samlades för att lära sig mer om varandra och tillsammans teckna en karta, ett nätverk över hur man fungerar tillsammans. Det blev en brokig bild över organisationernas vardag, där projektutveckling, rådgivning, utbildning, produktionsmiljöer och främjararbete ofta ryms under samma tak. En förbluffande mångfald! Med den ena foten i konsten och den andra i tja, vadå? Efter erfarenheterna från ORIGO-seminariet är man beredd att säga: i både det ena och det andra! Välkomna att ta del av dokumentationen av ORIGO II som är sammanställd av kulturskribent David Björklund. Ylva Gustafsson, Kultursekretariatet Simon Roos, Konst- och kulturutveckling 3

Konstnären som entreprenör David Björklund, kulturskribent Bakgrund Origo är ett initiativ från Västra Götalandsregionens konstkonsulenter. Genom seminarier, debatter och dokumentationer vill Origo skapa samtal om konstens roll i gränssnittet mellan kultur och samhälle. Det första Origo-seminariet hölls i Göteborg i februari 2005. Då diskuterades konstnärens arbetssituation och möjlighet att komma in på nya arenor. Hur kan konstnärlig kompetens användas i samhället i stort? Och hur kan konstnären bli attraktiv på nya marknader? Det seminarium som finns dokumenterat här hölls på Rydals museum utanför Borås den 9 november 2005. Rubriken på seminariet var Med ena foten i konsten och den andra. Deltagare var det fria kulturlivet och regionala och kommunala representanter. Syftet med seminariet var att inventera vilka resurser som finns på konst och kulturområdet i Västra Götaland, undersöka vad de olika aktörernas huvudsakliga uppgift är och hjälpa deltagarna att hitta samarbetspartners. Eller med andra ord: skapa en konstkarta över Västra Götaland. 4

Introduktion De senaste decenniernas samhällsutveckling innebär också att kraven på en fungerande kulturpolitik förändras. Det blir allt tydligare att den är utvecklad för industrisamhällets logik och därför illa anpassad för det som idag kallas till exempel nätverkssamhälle, eller helt enkelt postindustriellt samhälle. Denna nya kulturpolitik finns ännu inte tydligt formulerad, men det pågår många verksamheter som tillsammans är på god väg att bilda en helhet. Origo är ett exempel på initiativ som nu antar utmaningen att finna nya vägar för kulturen och kulturpolitiken. En fördel med Origo är att initiativet bygger på insikter om både konst och samhälle. Den konstnärliga bakgrunden är en utveckling där den kreativa processen allt mer står i förgrunden, istället objektet. Att vara konstnär innebär inte enbart att vara en producent av fysiska verk, utan också att vara idégivare, projektledare, eventmakare eller entreprenör. Den samhälleliga sidan av saken är en utveckling där det dels inte kan förväntas att de offentliga stödformerna till kulturen växer, dels en vardag där sådant som kreativitet, kommunikation och gestaltningsförmåga blir allt viktigare egenskaper. I samspelet mellan dessa olika utvecklingstendenser öppnar sig också en möjlighet för konstnären. Huvuduppgifter för konstaktörer Vid ett tidigare seminarium arrangerat av Origo diskuterades konstnärens arbetssituation och eventuella möjligheter att bredda sin arbetsmarknad. Där ställdes en stödlinje mot en marknadslinje, där stödlinjen efterlyser ett större ansvar från det offentliga, medan marknadslinjen istället pekar på konstnärens möjligheter att arbeta i nya konstellationer och sammanhang. För att skapa förutsättningar för marknadslinjen krävs ökad samverkan inom konstsystemet, och för att kunna skapa en sådan samverkan behöver de olika aktörerna känna till varandra. Origos andra seminarium arrangerades med syftet att börja utforma en sådan konstkarta över Västra Götalandsregionen. Tanken var att inventera vilka resurser som finns på området, undersöka vad olika aktörer sysslar med och hjälpa deltagarna att hitta lämpliga samarbetspartners och samarbetsprojekt. Dagen bestod av både diskussioner i smågrupper och föreläsningar i helgrupp. I slutet av dagen fick deltagarna sedan i uppgift att placera in sina huvudsakliga verksamhetsområden på mind map med hjälp av post it-lappar. I den första diskussionsomgången skulle deltagarna gå igenom följande frågor: Vilka ser ni som era huvuduppgifter? Vilka metoder använder ni? Vilka riktar ni er till? I andra omgången var det dags att skapa den stora konstkartan. Kategorierna som arbetsgruppen tagit fram var: utbildningsfrågor coachning/rådgivning förmedling/främjande konstproduktion/produktionsmiljöer publikarbete ekonomi/medel marknadsföring/lobbying. 5

Lite ekonomi och marknadsföring En slutsats av materialet är att det är ett fåtal aktörer som arbetar med ekonomi och marknadsföring inom kulturområdet. Ser man på publikarbete blir det betydligt fler. Här kan man kanske också fråga sig vad skillnaden mellan publikarbete och marknadsföring är, och om det är så att den förra termen känns mer bekväm i kultursammanhang och att det är därför som fler aktörer placerar sig under den kategorin. Samma fråga kan ställas för främjande. Men oavsett det ger resultatet en indikation. Och om bilden av konstsystemet konstkartan över Västra Götalandsregionen är riktig stämmer den väl överens med de antaganden som ligger till grund för Origo: konstsektorn behöver stärkas när det gäller kulturföretagande. Entreprenören är personorienterad och har stor social kompetens, står för öppenhet, har litet revirtänkande, är processorienterad och tror på ständiga förändringar (förbättringar). Det är en person som agerar och som ständigt vågar prova och utveckla nya idéer. Entreprenören ser helheter utan att missa viktiga detaljer. Utmaningen är viktigare än lönen. Entreprenören scannar ständigt av omvärlden. Byt ut ordet entreprenör mot konstnär och det här är en bra beskrivning på vad konstnärligt arbete innebär. Att tala om entreprenörskap i samma andetag som konstnärskap känns med den utgångspunkten inte alls konstigt. En sådan förstärkning kan vara stöd att starta och driva ett företag, till exempel hjälp med formulerande av affärsidé, analys av målgrupp och marknad, marknadsföring och bokföring. Det är också här som ambitionen att hitta samverkansformer kan göra mest nytta. Ska man med några ord försöka ringa in några nyckelord i den nya kulturpolitiken är det sådant som infrastruktur, nätverksbyggande och empowerment, eller hjälp till självhjälp. Även om det offentliga inte bidrar med mer pengar, kan man alltså ge mer stöd med rätt saker. Det kan slutligen vara intressant att jämföra hur andra branscher där eget företagande varit ovanligt kan uttrycka sig om entreprenörskap. Följande är hämtat ur en skrift som heter Starta eget och riktar sig till sjukvårdspersonal:

Intervju Katty Axelsson Ståhl, Musikcentrum Väst Utgångspunkten för Origo är bildkonsten. Vilka skillnader och vilka likheter finns det mellan bildkonstens och musikens system eller karta i Västra Götaland? Jag tror kanske att musikområdet är mer heterogent än konstområdet. Inom musiken finns det inte bara många olika stilar och subkulturer utan också många olika nivåer av professionalism. Det gör området rörigt. Situationen för en symfoniorkester med offentligt stöd är en annan än för en frilansande jazzmusiker eller för en rockgrupp som vill göra sina första spelningar. Det är olika världar med stora skillnader. Jag tror också att det gör att konstvärlden, trots allt, är bättre på att samarbeta och driva sina frågor. Likheterna mellan musiken och konsten är att de nätverk och organisationer som ändå finns liknar varandra, förmodligen därför att de uppstått ur ett gemensamt behov, av till exempel förmedling och arbetsplatser eller replokaler. Hur skulle musikens och bildkonstens organisationer kunna samarbeta för att skapa mest nytta för respektive utövare? Tittar man på sådant som hjälp till kulturarbetare som startat egna företag, eller att ge alternativ till dem som inte vill vara egna företagare, så tror jag alla tjänar på samarbete. Ju fler man är som ställer krav eller belyser en viss fråga, desto större genomslag får man. Nu växer det också fram fler och fler gemensamma scener för kulturarbetare och då finns det också en viss praktisk poäng med att de olika organisationerna samarbetar. 7

Föreläsningar Konstplan i Skåne Jane Nilsson och Johnny Ewald Jane Nilsson och Johnny Ewald arbetar med att ta fram en regional handlingsplan för bildkonsten i Skåne. Den utredning som görs ska särskilt belysa alternativa sysselsättningsformer och stöd för konstnärer, så som möjligheter att samarbeta med lokalt och regionalt näringsliv. Den ska alltså inte fokusera på arbetsmarknadspolitiska insatser och arbetslöshetsstöd. Syftena är att: utveckla bildkonstnärens arbetsmarknad främja publikintresset stärka Skånes varumärke som bildkonstlän. Av detta framgår att planen i första hand ska handla om kulturellt entreprenörskap. Bakgrunden är vad man i ett pressmeddelande kallar ett scenskifte. Kort uttryckt handlar det scenskiftet om att konsten gått från att vara objektsbaserat till att i dag verka i ett socialt sammanhang där det konstnärliga arbetet är upplevelse- eller idébaserat och utgår från kreativa processer. Ett konkret exempel är att konsten allt mer använder sig av elektroniska medier. Det tar på så sätt en mer naturlig plats i det moderna samhället men blir samtidigt svårare att sälja på traditionellt sätt. Då blir det också viktigare för konstnären att hitta andra kanaler och sammanhang. Uppdaterad världsbild Jane Nilsson presenterade arbetet med handlingsplanen. Det är en snabb process som ska mynna ut i ett förslag redan i januari 2006. Hon betonade att den breda förankringen är viktig och därför finns konstnärer, politiker, kommunala och regionala tjänstemän och representanter med i arbetet. Målet är att ge kulturpolitiken en uppdaterad världsbild. Hon påpekade också vikten av att se hela kedjan i konstsystemet producerande, presenterande, förmedlande och konsumerande led. När man gör en sådan analys upptäcker man att det finns luckor i systemet. Generellt sett finns det mest ansvarsluckor för det producerande ledet, det vill säga konstnärerna. En uppgift blir att se över systemet och täcka igen de hål som finns. Inget helhetsansvar Johnny Ewald menade att en stor fördel med arbetet i Skåne är att man nu tar fram en gemensam agenda. Det finns många aktörer på området men ingen som tar ansvar för helheten. Han menar att både kulturpolitiken och arbetsmarknadspolitiken stelnat i sina former. Det drabbar konstnärer som sitter fast i ett system som är anpassat efter industrisamhället. Synen på arbete och arbetsmarknadspolitiska åtgärder är ofta kollektiva och statiska medan arbetsmarknaden är individuell och rörlig. Nu behöver man fokusera på att skapa en ny marknad för konstnärer. Det handlar bland annat om att skapa mer mångfald. Här kan regionen ta ansvar för till exempel att stötta nätverk, utveckla nya sätt att arbeta på och skapa en mer flexibel struktur för konstnärernas arbetsmarknad. Det borde också finnas ett generellt intresse i att utveckla system för att ta vara på konstnärernas kompetens. Kreativitet och nytänkande är allt viktigare förmågor och här kan konsten komma till nytta på många samhällsområden.

Det finns tydliga tecken på att konsten är på väg in i nya sammanhang. Därför är det en hel struktur som behöver ställas om. Johnny Ewald menade att det är nödvändigt att föra en dialog utifrån en gemensam världsbild. Det är inte bristande resurser som är problemet utan att de används för dåligt. Konstnärer och konstnärsorganisationer måste arbeta mer idéinriktat med de här frågorna, och de måste samverka. Orsaken till att projektet i Skåne kom till stånd var just att konstens aktörer samordnade sig och på det sättet blev en tydlig samtalspartner som också kunde börja ställa krav. Intervju Johnny Ewald, konstnär Du menar att den svenska kulturpolitiken är anpassad efter industrisamhällets logik, medan vi nu lever i en postindustriell tid. Kan du utveckla det? Samhället är uppdelat i olika sektorer som var för sig har som uppgift att optimera ett resultat utifrån sina förutsättningar. Ett exempel på detta är arbetsmarknadspolitiken som är utformad för att matcha en arbetstagare med en arbetsgivare. Denna modell fungerar när det handlar om heltidsanställda som producerar en vara eller tjänst enligt tidigare produktionsmönster. Men om det ska skapas arbeten inom konstnärernas arbetsfält behöver det visas på möjligheter, skapas sammanhang eller att konstens resurser synliggörs utifrån andra premisser än de som tidigare varit gängse i industrisamhället. Som konstnär behöver man också kunna kombinera många olika anställnings- och ersättningsformer. De mallar som finns för arbetsmarknadsområdet skapar här en mängd hinder inte enbart inom arbetsmarknadsområdet utan även i förhållande till trygghetssystemen. När det gäller svensk kulturpolitik har den många år på nacken. Det ritades upp en karta i mitten av sjuttiotalet och fördelades resurser till olika verksamhetsfält inom det som benämndes kultursektorn. Den fördelningsprincip som skapades då gäller i stort sätt även idag. Kulturpolitik är tyvärr huvudsakligen en ekonomisk fördelningspolitik med liten återspegling av kulturpolitiska visioner eller de behov och förutsättningar som finns. Vilka tre nyckelord vill du använda för att beskriva framtidens kulturpolitik? Då säger jag samverkan och samsyn som skapar utvecklingsprocesser där man kan utnyttja resurser och möjligheter hos olika aktörer. 9

Föreläsningar Kultur och tillväxt i Fyrbodal Annika Ottosson och Bo Öhrström I Västra Götalandsregionen finns ett generellt mål att öka antalet kultursysselsatta med tio procent. Annika Ottoson och Bo Öhrström presenterade en rapport som är tänkt att vara underlag för en handlingsplan omkring kultur för tillväxt i kommunförbundet Fyrbodal. Rapporten ska svara på frågan om vilka möjligheter och vilka hinder det finns för att kulturen ska vara en framgångsfaktor när det gäller tillväxt i området. Annika Ottosson inledde med att säga att tillväxt i det här sammanhanget handlar om mer än ekonomi. Det är ett samspel mellan utbildning, service, livskvalitet och utbildning. Under arbetet har man intervjuat representanter för turism, kultur och näringsliv för att ta reda på hur de ser på varandra och vilka förutsättningar det finns för samverkan. Rapporten visar bland annat att man inom turismen ser kultur som en stor tillgång, bland annat därför att besökare i dag har mångdimensionella krav som kulturen kan tillfredsställa. Den visar också att näringslivet inte känner till begreppet kulturföretag. Inte heller anser de att kulturföretagen skulle skilja sig från andra företag, eller att de kan behöva ett särskilt stöd. Vad gäller kultursektorn menade Annika Ottosson att den i mångt och mycket sitter fast i en offentlig struktur. Hos konstnärer och andra kulturarbetare finns sällan tanken på entreprenörskap. Offentliga dokument andas däremot en stor tilltro till kulturens förmåga att vara bra på snart sagt alla områden. Annika Ottosson konstaterade att det finns en etablerade kontakter mellan kultur och turism och mellan turism och näringsliv. Mellan kultur och näringsliv finns däremot i dag inga sådana samband. Paketera idéer Bo Öhrström påpekade att det i Fyrbodal handlar om att undersöka hur kopplingen mellan kultur och näringsliv kan se ut på kulturens villkor. Han lyfte fram autenticitet som ett centralt begrepp. Det är centralt att kulturaktörerna inte känner sig utnyttjade i samarbete med företagen. Bo Öhström har bland annat erfarenhet från arbete med så kallade teknikparker. Han menade att det finns stora likheter mellan de forskningsintensiva företag som växer upp i anslutning till universitet och högskolor och konstnärlig verksamhet. I båda fallen handlar det till exempel om idéer och kunskaper som på något sätt ska paketeras och säljas på en marknad. En annan likhet är att upphovsmannen forskaren eller konstnären sällan har företagandet som drivkraft utan det prioriterade är det egna arbetet. Teknikparker är ett försök att bygga en struktur och en miljö där forskaren kan få hjälp på vägen från innovation till säljbar produkt. Frågan är om det går att bygga sådana miljöer också för kulturföretag och hur de i så fall skulle se ut. Bo Öhrström menade att konstsystemet och kulturpolitiken i så fall måste ställas om. Det räcker inte att skruva på de gamla strukturerna. Han menade också att en sådan förändring och byggandet av kreativa miljöer med inbyggda innovationssystem måste växa fram organiskt och underifrån för att fungera riktigt bra. Det betyder att det är aktörerna i systemet som måste ta störst ansvar, i de här fallet alltså konstnärer och konstorganisationer. 10

Intervju Bo Öhrström, Framtidens kultur Teknikparker är en miljö där tekniska innovationer kan förädlas och paketeras så att de blir säljbara på en marknad. Hur skulle en sådan miljö för konstnärliga innovationer kunna se ut? Alla innovationer oavsett om de baserar sig på konstnärlig förmåga, snilleblixtar eller forskningsgenombrott har det gemensamt att de är ömtåliga plantor som riskerar att skadas vid för stark exponering av affärsmässighet. Konstnären, forskaren och innovatören måste erbjudas en funktion som, med stor lyhördhet och känsla för skapandets integritet, kan tillföra kompetenser med förmåga att transformera det som har skapats till olika säljbara format. Hur sådana miljöer ser ut är svårt att säga. Allt som blir bra har ju skapats utifrån sina egna unika förutsättningar. Ett generellt drag tycks emellertid vara behovet av mötesplatser eller arenor där människor med olika bakgrund och inriktning kan stråla samman under former som de känner sig bekväma med. Dessa mötesplatser behöver i regel också fungera med någon sorts överbryggande personal med intresse och förmåga att föra över referensramar mellan olika kulturkretsar. Exempel på sådana mötesplatser kan vara allt från konstgallerier eller kulturnätverk till mer organiserade så kallade inkubatorer. Du säger att nyckelordet för kulturen i mötet med näringslivet är autenticitet. Vad menar du med det? Med autenticitet menar jag att alla riktigt värdefulla nysatsningar måste vila på en genuin, lokalt och mänskligt förankrad förmåga. Man brukar säga att det är omöjligt att kopiera sig fram till framgångsrika lösningar. Om det ska bli bra måste de nya sammanhangen alltid uppfinnas på nytt i den miljön där de ska fungera och vila på det fundament av sociala och kulturella erfarenheter som är specifikt för bygden eller platsen. 11

Föreläsningar Kultur en del av den sociala ekonomin Füsun Uzuner Füsun Uzuner arbetar på Kooperativ konsult som sysslar med information, utbildning och rådgivning till företag i den sociala ekonomin. Det är ett relativt nytt begrepp som försöker fånga in det faktum att det i dag finns många ekonomiska verksamheter vars viktiga drivkrafter är sociala och inte att tjäna pengar. Rapporten Social Ekonomi en tredje sektor för välfärd, demokrati och tillväxt? (Kulturdepartementet, december 1999) definierar social ekonomi enligt följande: Med social ekonomi avses organiserade verksamheter som primärt har samhälleliga ändamål, bygger på demokratiska värderingar och är organisatoriskt fristående från den offentliga sektorn. Dessa sociala och ekonomiska verksamheter bedrivs huvudsakligen i föreningar, kooperativ, stiftelser och liknande sammanslutningar. Verksamheter inom den sociala ekonomin har allmännytta eller medlemsnytta, inte vinstintresse, som drivkraft. Områden som Kooperativ konsult kan hjälpa till med är till exempel: finansiering affärsplan marknadsanalys juridiska frågor projektutveckling kompetensutveckling. Füsun Uzuner menade att kultursektorn sällan använder sig av den här hjälpen, och att konstnärer också är dåliga på organisera sig, samarbeta och delta i gemensamma projekt. Överhuvudtaget behöver kultursektorn bli bättre på att tänka på sin marknad, formulera affärsidéer och sälja det den gör. Hon avslutade med att säga att det inte är Arbetsförmedlingens ansvar att ändra på arbetsmarknad ssituationen för konstvärlden. Ansvaret ligger hos konstnärerna själva. Füsun Uzuner menade att kulturverksamheter ofta platsar väl i denna ram. Drivkraften i kulturföretag är sällan att driva företag utan att skapa sig möjligheter att förverkliga det man brinner för. Ändå omsätter den sociala ekonomin pengar. Inom EU står den, enligt Füsun Uzuner, för tio procent av den ekonomiska verksamheten, i Sverige för drygt fem procent. Trots det, menade Füsun Uzuner, tas inte den sociala ekonomin riktigt på allvar. 12

13

Föreläsare Konstplan i Skåne Jane Nilsson, projektledare Johnny Ewald, konstnär Kultur och tillväxt i Fyrbodal Annika Ottosson, Västra Götalandsregionen Bo Öhrström, Framtidens Kultur Kultur en del av den sociala ekonomin Füsun Uzuner, Kooperativ Konsult Moderator David Karlsson, Nätverkstan i Göteborg 14

Deltagande organisationer Associated Media Professionals, AMP Kulturlaget, Kultur- och medborgarförvaltningen Örebro Arbetsförmedlingen Kultur Västra Regionen Kulturnämnden Marks kommun Ateljé 3t Kultursekretariatet Västra Götaland Bolaget Vardagsbilder Litografiska Akademin Borås Konstgrafiska verkstad Mediaverkstan i Skaraborg Culture Clinic Musikcentrum Väst, MCV Dalslands Museum & Konsthall Musik i Väst, MIV Danscentrum Väst, DCV Not Quite Dockteater Sesam Nätverkstan Kultur i Väst Fyrbodals kommunalförbund Region Skåne Författarcentrum Väst, FCV Rydals Museum Galleri Nordens Bilder Sjuhäradsbygdens KRO sektion Grafik i Väst Skaraborgs konstgrafiska verkstad Göteborgs Universitet, Institutionen för arkeologi Svensk Form Väst Göteborgs Kulturförvaltning Svenska Konstnärsförbundet Konstepidemin Tidskriften Zenit Konstgrafiska verkstaden i Dalsland Wågermanska konsthallen Konsthantverkcentrum, KHVC Konsthantverkshuset Konstnärernas Kollektivverkstad Bohuslän, KKV-B Konstnärernas Kollektivverkstad i Göteborg, KKV-G Konstnärscentrum Väst, KC Väst Konstvandring i Bohuslän Konst- och Kulturutveckling Västra Götaland Kooperativ Konsult KRO distrikt Skåne KRO distrikt Västra Götaland 15

Konst och Kulturutveckling Västra Götaland Regionens Hus Box 764 451 26 Uddevalla Besöksadress: Gamlestadsvägen 2-4, Hus B 13 415 02 Göteborg +46 (0)31-705 17 07 +46 (0)708-42 15 38 http://www.konstkonsulent.net http://www.konstochkultur.vgregion.se 16