Samtliga uppgifter är hämtade från drugsmart.se och can.se

Samtliga uppgifter är hämtade från drugsmart.se och can.se

CANNABIS I cannabis finns kemiska ämnen - cannabinoider - som framkallar berusning. Den viktigaste cannabinoiden är en form av tetrahydrocannabinol, förkortat THC. Halten THC varierar högst avsevärt, beroende på växtens egenskaper, växtdel och växtplats. Utseende och form Hasch och marijuana kommer från växten Cannabis Sativa, en hampväxt som odlas i stora delar av världen. Den vanligaste formen i Sverige är hasch. Hasch är kåda som avsöndras från växtens blomma. Kådan tas tillvara och pressas till kakor. Hasch säljs i småbitar och färgen varierar från ljust brunt till nästan svart. Marijuana är växtens torkade blomställningar och toppskott, ibland också blad och delar av stammen. Den liknar torkat, hackat gräs eller örtkryddor. Cannabisolja (cannabisextrakt) är en tjockflytande vätska som varierar i färg från brunt till nästan svart. Hasch och marijuana röks vanligen i speciella pipor eller handrullade cigarretter. Cannabisolja doseras i minimala mängder i tobak eller på cigarrettpapper. Cannabispreparaten kan också sväljas, utblandade i mat eller dryck. De är inte lösliga i vatten och kan därför inte injiceras. Cannabisruset medför att man känner sig avslappnad och upprymd och pratar och skrattar mer än vanligt. Upplevelsen av tid påverkas så att ett par minuter kan verka som timmar eller tvärtom. I ett senare stadium blir man ofta tyst, fundersam och sömnig. Ruset är i regel över på 2-3 timmar, ibland följt av ett långdraget bakrus med trötthet. De kroppsliga tecknen på ett cannabisrus är att hjärtat slår snabbare och ögonvitorna blir rödaktiga. Man blir torr i munnen och halsen och känner sig ofta hungrig eller sugen på sötsaker. Korttidsminnet och inlärningsförmågan kan vara nedsatta upp till ett par dagar. När cannabisruset avklingat finns fortfarande THC kvar i kroppen. Det är fettlösligt och kan lagras i kroppens fettvävnad i tre till fyra veckor. På så sätt påverkas nervsystemet under lång tid. Skadeverkningar De vanligaste, och vetenskapligt belagda, negativa ruseffekterna av cannabis är ångest, olust, panikkänslor och förföljelsemani, speciellt bland nybörjaranvändare. Ytterligare effekter är försämrad tankeförmåga under berusningsperioden. Långvarig daglig användning kan, förutom beroendeutveckling, ge skador i andningsorganen, nedstämdhet eller depression. Sårbara individer har en betydligt högre risk att utveckla kvarstående psykotiska symtom. Även lätta former av försämrade tankefunktioner kan bestå under längre tid (månader), i vissa fall år, efter avslutad användning. Vidare löper barn till mödrar som använder cannabis under graviditeten ökad risk att födas underviktiga. Cannabisanvändning försämrar individens förmåga att utnyttja sin intellektuella kapacitet och förmågan att reflektera över sig själv, vilket bland annat medför att den psykiska mognaden hos ungdomar och den nödvändiga frigörelsen under tonåren går långsammare. Denna störning anses långt farligare än risken för kroppsliga komplikationer. Cannabis försämrar korttidsminnet och förmågan till logiskt tänkande. De som i åratal har missbrukat cannabis blir avtrubbade och passiva, får svårt att lära sig nya saker och att arbeta koncentrerat. Närstående upplever ofta en karaktärsförändring hos dem. Hos en del utvecklas ett så kallat "amotivationssyndrom", det vill säga passivitet och oförmåga till planerad verksamhet. Hormonbalansen kan påverkas, både hos män och kvinnor. Hos ungdomar kan detta hindra att kroppen utvecklas normalt. Produktionen av det manliga könshormonet testosteron kan avta och den sexuella lusten försämras. Hos kvinnor kan de hormoner som styr ägglossningen förändras. Menstruationscykeln kan rubbas, vilket kan påverka fruktsamheten.

Idag är litet känt om mekanismerna bakom påverkan på immunsystemet. Cannabinoiderna modifierar en lång rad immunceller, ibland förstärkande, ibland hämmande. Dessa effekter är dock övergående. Cannabisrökaren löper ökad risk att få lungcancer, kronisk bronkit och andra lungsjukdomar. Cannabis innehåller minst 50 procent mer tjära än vanlig tobak. Förmågan att köra bil eller utföra andra komplicerade uppgifter är klart försämrad under påverkan av cannabis. Tolerans och beroende Om man använder cannabis regelbundet ökar toleransen; man behöver högre doser för samma effekt. Cannabismissbruk kan leda till beroende. Det fysiska beroendet anses dock inte särskilt uttalat och de kroppsliga abstinenssymptomen är vaga. Irritation, sömnproblem och nedstämdhet är vanliga. Det psykiska beroendet kännetecknas av att själva drogen blir det centrala i tankar, känslor och aktiviteter. ECSTASY Ecstasy är det vanligaste namnet på den drog som kemiskt går under beteckningen, 3,4-metylendioxymetamfetamin, MDMA. Ecstasy liknar det centralstimulerande preparatet amfetamin och den hallucinogena naturprodukten meskalin. Andra smeknamn på drogen är E, Adam, XTC, MDM, mfl. Ecstasy, liksom den kemiskt besläktade drogen MDA (love drug), anses ge s k entaktogen effekt, en rusupplevelse som inte finns hos övriga droger. Den kan yttra sig som en stark lust att vara nära andra människor och har beskrivits som en "konstgjord förälskelse" Preparat och användning Ecstasy patenterades redan 1912 i Tyskland, men saknade praktisk användning. I början av 70-talet dök det upp i USA som ett hjälpmedel inom psykoterapin. Från slutet av samma decennium användes det även som festdrog bland ungdomar. 1977 förbjöds ecstasy i England och 1985 även i USA, då drogen visade sig kunna ge svåra kroppsliga biverkningar, såsom rubbningar i hjärtrytmen, andningssvårigheter och krampanfall, men även för att man visat i djurförsök att ecstasy kunde ge bestående skador i hjärnans serotoninsystem. Ecstasy förekommer ibland som ett vitt pulver i kapslar, men oftare som tabletter. De typiska doserna varierar mellan 50 och 160 mg. Vid 200 mg och högre doser uppträder förgiftningsskador. Dödlig dos ligger omkring 10 gånger över normal dos, men dödsfall har inträffat efter 1-2 tabletter. Analys av beslag gjorda i Sverige visar ofta att ecstasytabletter i själva verket varit en blandning av amfetamin och olika ecstasyvarianter. Effekten av en drog beror på vilken mängd man tar av drogen och på vilket sätt. Tidigare erfarenhet av drogen spelar in, liksom den stämning man befinner sig i vid själva intaget. Effekten av ecstasy sträcker sig alltifrån ett milt behagligt rus till akuta förgiftningssymptom. Upplevelserna av ecstasy, de första gångerna man tar det, kan beskrivas i tre faser: Först kommer en kortvarig förvirringskänsla, sedan följer en upplevelse av stickningar i kroppen samt muskelryckningar. Detta övergår sedan till en uttalad känsla av välbefinnande, eufori. Efter intaget tar det cirka 30 minuter innan de eftertraktade effekterna börjar märkas. Ruset når sitt maximum efter 1-1,5 timmar och börjar klinga av efter 3-3,5 timmar VID NORMALA DOSER UTMÄRKS ECSTASYRUSET AV: -förändringar i känslor och sinnesstämning -förhöjd kommunikation, förståelse och inlevelse -känsla av ökat självförtroende -känsla av ökad energi och styrka Den mest grundläggande upplevelsen vid ecstasyintag anses vara att man genomsyras av en positiv känsla till allt och alla. Man uppträder som förälskad, blir "kramig" och öppen.

De negativa effekterna är både av fysiskt och psykiskt slag. Ecstasy påverkar inte bara hjärnan utan även hjärtat och andra organ. Genom att påverka hjärnans reglering av temperatur och vätskebalans kan ecstasy i sällsynta fall orsaka livshotande störningar i de flesta av kroppens organ. KORTTIDSEFFEKTER (uppträder strax efter det att man intagit dosen och försvinner inom några timmar eller dagar.) Exempel på korttidseffekter är: Psykisk överstimulering, t ex våghalsigt och aggressivt beteende, följd av trötthet, sömnsvårigheter, depression, ångest och tillfälliga psykoser. Av de fysiska effekterna märks bland annat pupillvidgning, muntorrhet, ofrivilliga käkrörelser, darrningar, svettningar och kramp, särskilt i käkarna. Kroppstemperaturen förhöjs regelmässigt under ecstasyrus, vilket kan leda till kollapser, värmeslag och dödsfall. Vid högre doser kan hjärtrytmrubbningar och högt blodtryck uppträda. Allvarliga och livshotande biverkningar förekommer framförallt av två slag: Värmeslag (kan drabba bägge könen), dvs. en så kraftig förhöjning av kroppstemperaturen att medvetandet sänks, muskler bryts ner, blodproppar och blödningar uppstår och njurarna upphör fungera. Tidig behandling med utvändig nedkylning (dusch med kallt vatten, nedsänkning i svalt badkar) kan vara livräddande. Vattenförgiftning (drabbar huvudsakligen kvinnor), ett tillstånd där njurarna inte kan göra sig av med överflödigt vatten och blodet blir utspätt, vilket leder till förvirring, sänkt medvetande och epileptiska kramper. Tillståndet förvärras av vätskeintag, varför den drabbade bör hindras från att dricka även om hon känner sig törstig. Hallucinogena effekter uppstår också vid högre doser. Syn- och hörselupplevelser förändras starkt. Ansikten och kända föremål förvrids och får skrämmande proportioner, lysande föremål tycks röra sig framför en, osv. I samband med "maratondans" på så kallade Ravefester förstärks effekten. Bestående hjärnskador Aktuell forskning har visat att en ganska stor andel (sannolikt 20-25%) av regelbundna ecstasyanvändare får skador i hjärnans nervceller, som kvarstår åratal efter att mna slutan använda drogen Tolerans och beroende Ett vanligt mönster är att rusupplevelsen är mycket intensiv de första gångerna man använder drogen. En viss toleranseffekt hos drogen gör att doserna kan behöva höjas efterhand av den som använder drogen ofta. En avmattning inträder emellertid relativt snabbt och ruset blir mindre uttalat och ger till och med upphov till negativa känslor. Detta hänger sannolikt samman med att serotonin frigörs i stora mängder i initialskedet för att sedan kraftigt minska på grund av en utbränning av hjärnans serotoninsystem. Följden kan bli att man antingen slutar använda droger, eller går över till andra preparat. Kliniska erfarenheter talar inte för ett tvångsmässigt regelbundet missbruk. Användning och utbredning Ecstasy marknadsförs ofta till ungdomar med ingen eller liten erfarenhet av narkotika. Den var populär i USA under 1970- och 80-talen och främst då i studentkretsar. Under slutet av 1980-talet introducerades drogen i Europa, först i England och Holland, varifrån den sedan spritt sig vidare till resten av Europa. Ecstasymissbruk är vanligast bland ungdomar och förknippas med den så kallade ravekulturen. Det förtjänar att påpekas att ecstasymissbruk inte är ett naturligt och givet inslag på en ravefest. Det finns goda skäl att anta att missbrukarna endast utgör en minoritet av deltagarna. Ecstasy och lagen Ecstasy är narkotikaklassat. Det är olagligt att köpa, använda eller överhuvudtaget inneha narkotika. Det är förbjudet att sälja, byta, låna ut eller ge bort narkotika som gåva. Det är också olagligt att odla eller framställa narkotika på annat sätt. Narkotika får inte förpackas, transporteras eller förvaras. Man får inte heller förmedla kontakt mellan köpare och säljare eller hjälpa till att föra över betalning mellan köpare och säljare. Straffet för narkotikabrott sätts efter hur allvarligt brottet är. Vid ringa narkotikabrott kan domstolen döma till böter eller fängelse i högst sex månader. Vid mer allvarliga brott döms alltid till fängelse, i normalfall till maximalt tre år. Om brottet anses grovt, blir domen fängelse i lägst två och högst tio år.

LSD och PCP LSD, meskalin, psilocybin och PCP är narkotika som kallas hallucinogener. De ger speciella effekter som liknar vissa psykotiska fenomen. De förvrider sinnesintrycken och framkallar hallucinationer. INDELNING Hallucinogener brukar delas in i två huvudgrupper, naturliga, som kommer från svampar och andra växter och syntetiska som är framställda i laboratorier. De vanligaste naturliga hallucinogenerna är meskalin från Peyote-kaktusen och psilocybin från vissa svampar av släktena Conocybe och Psilocybe. De vanligaste syntetiska hallucinogenerna är LSD (lysergsyredietylamid), DOM (dimetoxymetylamfetamin, ibland även benämnd STP ), MDA (metylendioxyamfetamin), samt PCP (fencyklidin), ofta kallat "angel dust" eller "ängladamm". Utseende och form LSD säljs som små mikrotabletter eller små läskpappersbitar med tryckta motiv - ofta i grälla färger. LSD tas vanligen genom munnen. PCP är ett vattenlösligt, kristalliskt, vitt pulver som är kemiskt framställt. Det säljs både som pulver och vätska. Både PCP och meskalin förekommer endast undantagsvis på den illegala marknaden i Sverige. Psilocybinsvampar är skivlingar som är vanliga i alla tempererade delar av jordklotet. LSD och PCP är verksamma även i mycket små doser och kan ge psykiskt förvirringstillstånd. Preparaten har kraftiga effekter på psyket. Det är riskabelt att experimentera med hallucinogena droger, i synnerhet om man har ett känsligt psyke. LSD En dos LSD som sväljs tas upp av kroppen inom fem minuter. Den psykiska effekten följer snabbt, inom 30-90 minuter. Den verkar sedan i 8-12 timmar. Hjärnan påverkas av LSD så att tanke- och uppfattningsförmågan förändras. Hörsel, smak, lukt och känsel förstärks. Man upplever att man kan se ljud, höra färger och känna lukten av ljud. Missbrukaren förlorar sin självuppfattning, får en känsla av upplösningstillstånd och upplever gamla glömda minnen. Vardagliga föremål och händelser får en symbolisk betydelse. LSD-effekten upplevs inte alltid som positiv. Istället kan effekten innehålla skräckbilder av verkligheten och medföra ångest och panik. De fysiska symptomen hos missbrukaren är förstorade pupiller, illamående, rodnad, ökat blodtryck och hjärtverksamhet, darrningar, svaghet, yrsel och frossbrytningar. Minst 3-4 dagar är nödvändiga för fullständig återhämtning. PCP PCP är egentligen ett bedövningsmedel inom veterinärmedicinen. PCP påverkar hjärnan på ett mer komplicerat sätt än LSD. Man blir likgiltig för alla fysiska förnimmelser och känner ingen smärta. Missbrukarna blir också starkt upprörda och uppför sig irrationellt och konstigt när de återhämtar sig från bedövningen. Under själva ruset kan missbrukaren bli förvirrad och våldsam och vid höga doser kan missbrukaren försjunka i koma. Långtidseffekter som kan utlösas av LSD är framförallt psykoser, svåra depressioner och förändrad uppfattningsförmåga. LSD-psykosen kan också åtföljas av en svår depression med självmordsrisk. Många av de hallucinogena drogerna blir snabbt impopulära på grund av sina oberäkneliga effekter. Återtrippar, så kallade flash-backs, kan uppträda helt oväntat utan att missbrukaren tagit drogen på länge. Både tillfälliga användare och vaneanvändare kan få återtrippar. De kan delas in i tre grupper, perceptuella (psykologiska), somatiska (kroppsliga) och emotionella (känslomässiga). Tolerans och beroende En viss tolerans kan utvecklas. Det innebär att man behöver högre doser för att uppnå samma effekt som tidigare. Även beroende kan utvecklas, även om detta inte sker snabbt eller särskilt uttalat. Fysiskt beroende av LSD är inte känt. Däremot ger drogen troligen ett psykiskt beroende; drogen blir det centrala i en persons tankar, känslor och aktiviteter och det därför blir svårt att sluta.

SPICE Spice är en blandning av örter och uppges ha en psykoaktiv effekt. Spice är känt under flera olika namn till exempel Spice Gold, Spice Diamond och Spice Artice Synergy. Tidigare trodde man att det var växterna i sig som gav preparatet dess cannabisliknande effekt, men nu finns det forskning som visar att det sprayats eller droppats en syntetisk cannabinoid på örtblandningarna. Spice intas genom rökning. Dess effekter och bieffekter tycks likna de för cannabis. Vid förekommande fall av förgiftning har symtomen varit hög puls, stora pupiller, lätt förhöjt blodtryck och att den förgiftade mått allmänt dåligt. Ett antal cannabinioder som ingår i blandningen Spice är nu narkotikaklassade. Det är olagligt att använda, köpa, eller överhuvudtaget inneha narkotika, att sälja, byta, låna ut, eller ge bort narkotika som gåva. Det är också olagligt att odla eller framställa narkotika på något annat sätt. Narkotika får inte förpackas, transporteras eller förvaras. Man får inte heller förmedla kontakt mellan köpare och säljare eller hjälpa till att föra över betalning mellan köpare och säljare. Straffet för narkotikabrott sätts efter hur allvarligt brottet är. Vid ringa narkotikabrott kan domstolen döma till böter eller fängelse i högst sex månader. Vid mer allvarliga brott döms alltid till fängelse, i normalfall till maximalt tre år. Om brottet anses grovt, blir domen fängelse i lägst två och högst tio år. AMFETAMIN & KOKAIN Amfetamin och kokain är centralstimulerande medel som påverkar det centrala nervsystemet. Amfetamin framställs på kemisk väg och förekommer vanligen i form av gulaktiga kristaller och kan vara utblandat med ickenarkotiska medel. Kokain framställs av kokabuskens blad och förekommer ofta i form av fint, vitt, kristalliskt pulver. Kokain är ofta utblandat med inaktiva ämnen med samma utseende, eller med aktiva preparat, till exempel lokalbedövningsmedlen prokain och bensokain, eller andra centralstimulerande droger. Användning AMFETAMIN kan intas som tabletter eller kapslar, genom sniffning eller genom injicering i venerna. KOKAIN intas ofta genom att drogen andas in eller snusas genom näsan. Kokain kan också injiceras under huden eller i en ven, eller appliceras direkt på slemhinnorna i munnen, ändtarmen eller slidan. CRACK är en speciell form av kokain. Det förekommer i form av grågula klumpar eller flingor. Crack intas genom rökning, exempelvis i vattenpipa. Effekten av en drog beror på mängden och sättet den intas på. Tidigare erfarenheter av drogen spelar in, liksom den stämning man befinner sig i vid själva intaget. Effekten av drogen påverkas självklart om den tas i kombination med alkohol eller annan narkotika. KORTTIDSEFFEKTER är effekter som kommer ganska snabbt (några sekunder till någon minut) efter det man tagit en dos och som försvinner inom några timmar eller dagar.

Fysiska effekter MINDRE DOSER amfetamin och kokain framkallar ett rus, som ger känslor av ökad energi, förstärkt vakenhet och en ökad sinnesmedvetenhet. Kokainruset varar i upp till 40 minuter medan amfetaminruset varar i flera timmar. Mindre doser kan också innebära sämre aptit, ökad andnings- och hjärtverksamhet, förhöjt blodtryck samt en utvidgning av pupillerna. STÖRRE DOSER amfetamin och kokain kan medföra torr mun, feber, svettning, huvudvärk, otydlig syn och yrsel. Andra fysiska symptom är högre hjärtverksamhet, snabbare andning, högre kroppstemperatur, svettning och blekhet. MYCKET HÖGA DOSER amfetamin och kokain kan orsaka rodnad, blekhet, mycket snabb eller oregelbunden hjärtverksamhet, darrningar, bristande koordination och kollaps. Även dödsfall har inträffat. Psykiska effekter Efter en kort tids användning kan amfetamin och kokain ge upphov till känslor av ökad livlighet och energi, minskad trötthet samt en känsla av välbefinnande. Dessa känslor ersätts dock efter några dagars eller veckors missbruk av utbrändhet och abstinens. LÅNGTIDSEFFEKTER uppträder efter upprepat bruk under lång tid. Många av de fysiska effekterna av långvarigt missbruk är desamma som de som uppkommer efter en kort användningstid, till exempel aptit- och viktförlust. På grund av att amfetamin och kokain undertrycker hunger, äter vanligen kroniska missbrukare inte tillräckligt och utvecklar därför olika sjukdomar, som har samband med vitaminbrist och undernäring. Inte sällan påverkas balans och kroppsrörelser (svajig gång, skruvande). "Pundning", att man stereotypt sysslar, pillar med något är vanligt. Hos kroniska missbrukare av amfetamin och kokain ersätts ruset gradvis av rastlöshet, extrem retlighet, sömnlöshet, misstänksamhet, delirium, hallucinationer och vanföreställningar, till exempel att insekter och maskar kryper under huden. Detta tillstånd, som kallas kokain- eller amfetaminpsykos. KARAKTÄRISTISKA TECKEN vid kronisk kokainsniffning är tjock hals och rinnande näsa, eksem runt näsborrarna och hål i nässkiljeväggen. Den som regelbundet injicerar kokain och amfetamin ökar både risken för överdosering och risken för infektioner, orsakade av dålig injiceringsteknik och orena tillbehör. TOLERANS innebär att man behöver öka dosen för att uppnå samma effekt som tidigare. Effekten av en intravenös injektion av amfetamin och kokain är kortvarig, av kokainsniffning ännu kortare. Därför krävs täta doser för att behålla ruset. Regelbunden användning av amfetamin ökar toleransen, i kombination med ett psykiskt beroende. Tolerans och fysiskt beroende av kokain anses dock i allmänhet inte uppträda. Däremot ett starkt, tvångsmässigt, psykiskt behov. Laboratorieundersökningar i USA visar att kokain är ett av de få narkotiska preparat som djur självinjicerar tills de dör, vilket visar på drogens starka beroendeframkallande effekt. Beroende ETT FYSISKT BEROENDE är ett tillstånd där kroppen har anpassat sig till drogen och abstinenssymptom uppträder om man plötsligt slutar använda den. ETT PSYKISKT BEROENDE uppstår när själva drogen blir det centrala i en persons tankar, känslor och aktiviteter och det därför blir svårt att sluta. Lagstiftning Amfetamin och kokain är narkotikaklassade. Det är olagligt att använda, köpa, eller överhuvudtaget inneha narkotika, att sälja, byta, låna ut, eller ge bort narkotika som gåva. Det är också olagligt att odla eller framställa narkotika på något annat sätt. Narkotika får inte förpackas, transporteras eller förvaras. Man får inte heller förmedla kontakt mellan köpare och säljare eller hjälpa till att föra över betalning mellan köpare och säljare. Straffet för narkotikabrott sätts efter hur allvarligt brottet är. Vid ringa narkotikabrott kan domstolen döma till böter eller fängelse i högst sex månader. Vid mer allvarliga brott döms alltid till fängelse, i normalfall till maximalt tre år. Om brottet anses grovt, blir domen fängelse i lägst två och högst tio år