20-års jubileum 2013 Karlstads Hembygdsblad ÅRGÅNG 20 NUMMER 3 SEPTEMBER 2013 Tjugo år med Hembygdsföreningen Hej på dej du! Har jag inte en fin bil? sade lille Kenneth till drottning Louise, när hon besökte Jakobsbergshemmet i Karlstad, vid kungabesöket 1953. Bild: VF arkiv Nils Almgren
SIDA 2 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD ÅRGÅNG 20 NUMMER 3 Program 2013 Höstmöte Onsdagen den 16 oktober kl. 18.30 i Betlehemskyrkan/Tingvallakyrkans samlingssal. Landshövding Kenneth Johansson berättar. Det blir kaffe och lotterier som brukligt. Välkomna! Bokens dag 1-2 november på CCC. Studiebesök Onsdagen 20 november kl 14.00. Brigadmuseet Sandbäcksgatan 31. Guidad visning entré 50:- (ordinarie 60:-). Anmälan till Gunnar Johansson 054-185035 eller mail: gunnar.f.johansson@telia.com Cafeteria finns. Tisdagen den 8/10 kl.16.00 Tisdagen den 5/11 kl.16.00 Tisdagen den 3/12 kl. 16.00 Klaraborgsträffarna Förre stadsarkitekten Martin Edman visar bilder och berättar om gamla hus i Karlstad. Bengt Stjernlöf. Hur Karlstad kunde växa genom transportsystem på land och vatten. Erik Bengtson. Det låg en stad vid Clara Elf. Spara sidan. Nästa nummer i nov.
ÅRGÅNG 20 NUMMER 3 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD SIDA 3 Ordföranden har ordet ÄNTLIGEN fick vi en sommar värd namnet, vilket gjorde att mycket man förutsatt sig blev lagt åt sidan. Nu har vi fått energi att ta itu med en ny spännande föreningshöst. I slutet av maj var jag tillsammans med förbundets ordf Karl-Axel Branzell och kassör Kent Wallin på SHF:s riksstämma i Sundsvall. En intressant sammankomst med många (långa) livliga diskussioner och inlägg. Positivt var riksförbundets inställning att utveckla den nya datateknikens möjligheter i verksamheten för att kunna nå den yngre generationen via t.ex Facebok. Förbundets ordf. Birger Svanström utlovade också att bli mer aktiv när det gäller marknadsföringen av hembygdsrörelsen. Jag kommer att föreslå Värmlands Hembygdsförbund att snarast bilda en arbetsgrupp som kan ta tag i dessa viktiga frågor. Som jag ser det, ett måste för att på sikt upprätthålla hembygdsrörelsens verksamhet och medlemsantal. Tyvärr fastslogs en höjning av medlemsavgiften till SHF med 5:- från 2015 något som stämman ansåg vara nödvändigt för att kompensera eftersläpande och kommande kostnadshöjningar. Nu har vi lagt höstens program med höstmöte tre sammankomster på Klaraborg samt studiebesök på nya brigadmuseet. (Programmet finner Du på sidan 2) Alla verksamhetsgrupper är nu igång och vi planerar för en ny utgåva av stadsdelsböcker förhoppningsvis under senhösten. Väl mött på våra sammankomster! Carl-Göran Tollesby Till sist Kal mötte Ossborn med gipsat ben vid Järntorget. Ossborn - Mitt avbrutna ben värker ständigt. Kal - Jaha - mitt värker oavbrutet Krönika Vi befinner oss i augusti månad när dessa rader nedtecknas. Sommaren har varit fantastisk med sol och bad. Jag tillsammans med Mirjam har förstås tillbringat en hel del tid i segelbåten och tillsammans med goda vänner har vi seglat Dalbosjön och Värmlandssjön runt. Brukar börja med att vi träffas på KSS klubbholme, Nabben, ute vid Sätersholmarna. Där avvaktar vi lämpligt väder innan avfärd ner till Ekenäs. Den sydligaste utposten på Värmlandsnäs. Därifrån styr vi genom det vackra Millesvik skärgård upp till Säffle Sandön som är Säffle Segelsällskaps klubbholme. Väl framme där så brukar inte förtöjningarna lossas förrän efter ett antal dagar. Bastu och trevligt sällskap med andra seglare och lite tjöt vid grillen gör att tankarna rensas från allt onödigt. Sedan måste Åmål angöras då mat och dryck ska kompletteras. Färden går sedan vidare ner i Tösse skärgård där man ligger i naturhamnar några dagar. Färden går nu vidare till Kållandsö. Vi tar sikte på Navens fyr och sedan vidare in i skärgården där vi angör fiskelägret Spiken. Av alla båtar i hamnen så var det ca 10 båtar med KSS flaggan i topp. Här kan nämnas att av dessa KSS:are så hade tre båtar varit, var för sig, i Åbo, på Shetlandsöarna samt västkusten i Norge. Dagens middag blir inte helt oväntat rökt sik och potatissallad. Läckö slott har vi på styrbords sida när vi lämnar Kållandsö och ska segla över Kinneviken mot Mariestad. Där bunkrar vi och sedan snabbt ut till Segelsällskapets klubbstuga, Skeberga, som ligger på Torsö. Hårda vindar väntas men vi ligger väl i lä och bra förtöjda bakom en pir. En svajig natt blev det förstås då vågarna drev in och det blev ganska skvalpigt. Cykeltur dagen efter med besök hos kossorna gjorde att livsandarna kom tillbaka hos gastarna. Nästa Sjötorp och sedan hem mot Nabben igen. Då hade vi seglat ca 150 sjömil på arton dagar. Nämnas bör att jag hade inte regnkläder på mig en enda dag under färd. Regn och rusk innebar som regel vi ligger kvar och avvaktar. Jag glömde berätta att sommaren faktiskt inleddes med en kryssning från Venedig till Istanbul tur och retur. Vi seglade 2527 sjömil. Vi anlöpte sex hamnar i fyra länder på en vecka. Fartyget som var 120,000 ton tungt hade 3800 passagerare (varav 34 svenskar) plus 1100 i besättningen (varav 150 kockar). 46 nationer var representerade och vi startade inte ett enda krig! Men det är en helt annan historia. Navigare Necesse Est Hans Erwald
SIDA 4 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD ÅRGÅNG 20 NUMMER 3 Minnesartikel En trettitalist minns Det talas mycket om 40-talister, men 30-talister, vem pratar om dem. Men vi som är födda på 30- talet har dock upplevt något som 40-talisterna åtminstone de flesta- var för unga för: vi upplevde krigsåren, eller ska jag säga beredskapsåra som man säger i museet i Koppom. Jag har en dansk väninna. En gång när vi talade om ockupationen i Danmark och svårigheterna med ransonering och surrogat, sa jag att också vi i Sverige då hade fått leva under knapphetens stjärna. Kirsten så heter min väninna- blev mäkta förvånad. Sverige var ju ett land som skonats, där hade man haft tillgång till ett överflöd av varor. Så trodde tydligen många i Danmark. Ni som sett Matador, den underbara TV-serien, minns att Röd kommer hem från exilen i Sverige och har med sig äkta kaffe och god choklad som alla andäktigt mumsar på. Jag var sju år 1940. Jag hade varit uppe på Herrhagsgatan och lekt, men plötsligt blev gatan tom på folk. Jag skyndade mig hemåt och innan jag hunnit fram till Långgatan 2A, där vi bodde då, kom ett flygplan på låg höjd in över Herrhagen. Flyglarmet gick, sirenerna tjöt skrämmande. Hemma fann jag alla samlade i skyddsrummet i källaren. Det var ett tyskt flygplan som av misstag kommit in över svenskt territorium. Det var Norge som var målet. Den tyska ockupationen av Norge, vårt grannland, hade inletts. Ur radion strömmade marschmusik och pappa sa: Nu går soldaterna ut i kriget. Runt Herrhagen körde en lastbil med högtalare, som uppmanade alla att städa på vindarna och sortera bort allt brännbart och lättantändligt, om bomber skulle falla över Karlstad. Det blev mycket viktigt att mörkläggningsgardinerna inte släppte ut något ljus. Blockchefen så tror jag han kallades gick runt i husen och kontrollerade. Det kom upp affischer med en bild på en tiger och texten En svensk tiger. Varför just en tiger, tänkte jag, såna finns ju inte här. Jag minns en utfärd med Tynäsbåten. På däck satt en man med svarta glasögon och med en hund vid fötterna. Han spelade och sjöng: Först tar vi Hitler och hänger i ett träd Sen tar vi Göring och hänger där bredvid. Sen tar vi Goebbels och hänger opp Tillsammans med von Ribbentrop De vuxna såg roade ut men var samtidigt lätt besvärade. Tänk att mannen vågade! Det blev ont om det mesta. Vi skolbarn mobiliserades på vårt sätt. Vi skulle t ex ut i skogen och plocka kottar till bränsle. För varje sak vi gjorde fick vi poäng, men jag tror inte att det någonsin blev någon belöning. Det hela rann ut i sanden som så mycket annat. Hemma svävade en doft av rostad råg över lägenheten. Det var mamma som satte in plåtar
ÅRGÅNG 20 NUMMER 3 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD SIDA 5 med råg i gasugnen. Det skulle bli surr. Det fanns också något som kallades cikoria som även det skulle ersätta kaffe. I källaren förvarades ägg i vattenglas i en stor Höganäskruka. Det var inte roligt att skickas ner i källaren för att hämta ägg. Det hördes ett smaskande ljud när ägget togs upp ur den gråvita sörjan. Mycket var ransonerat och kunde bara köpas mot kuponger. Man var lycklig när man fick övertaliga kuponger från vänner och släktingar eller när man kunde göra ett byte. Min kusin var en tid chaufför på Håwebageriet. Ibland kom han hem till mamma med deformerade limpor som annars hade blivit grismat. Det var riktiga högtidsdagar för oss barn när vi fick köpebröd. Det gick rykten att kondiskakorna var uppblandade med sågspån och att man samlade in kakor som gästerna inte orkat äta upp och sålde som arraksbakelser. Det var förstås lögn. Utanför källarfönstren stod det plintar fyllda med sand för att skydda mot glassplitter. Det blev utmärkta gömställen när vi lekte Påven bannlyser. Många hade kaniner på gårdarna. Kanin smakade litet sött, men var riktigt gott. Helst skulle det tillagas så att man inte kunde ana råvaran. Det bar ju emot att äta upp något så gulligt som kaniner. En del tanter hade kaninpäls, som var mjuk och skön att smeka. Andra hade stela rustningar av kohud. Vi barn tyckte de såg ut som vandrande hus. Det var ont om läder. Skorna slets snart ut och måste halvsulas hos skomakare Lundström. Man fick slita på det man hade. Kappor vändes och kostymer syddes om till dräkter. Mamma talade längtansfullt om äkta Chadwicktråd men fick hålla till godo med kristidstråd som jämnt gick av. Bomull var det ont om förstås. Istället tillverkade man något som kallades vistra som skrynklade förfärligt. Pappa hade köpt en Ford före kriget. Den stod i garage så länge kriget varade. Gengas var inte att tänka på. Det blev att åka tåg till morfar på Mollösund med tre små flickor och massor med kollin och tågbyte i Öxnered, Uddevalla och Munkedal. SJ gick bra på den tiden. Efter kriget togs bilen ut ur garaget och man kunde färdas bekvämare. Bekvämare? Tre punkteringar mellan Karlstad och Stockholm. Vi flickor satt i baksätet och tuggade bubbelgum och blåste bubblor som gick sönder med en smäll och varje gång trodde pappa att vulken hade gått. Så blev det fred och med den kom det varor till Sverige som alla hade längtat efter. Bananer t. ex. Det var en så stor händelse att det t o m blev en schlager. Det har kommit en båt med bananer. Vi barn frossade i kokosbullar och de vuxna kunde inte få nog av persikor på burk. Det blev en stående efterrätt på släktmiddagarna. Till Karlstad kom överlevande från koncentrationslägren. Herrhagsskolan blev flyktingförläggning. En tolvåring kunde inte förstå vidden av de fasor dessa kvinnor hade genomlevt, men anblicken av dem gjorde ett outplånligt intryck. Vi svenskar hade undgått krigets grymheter, men jag är säker på att vi 30-talister ändå på många sätt blev präglade av det. Text: Kerstin Sundelöf Foton: Privat och Erik Fernqvist
SIDA 6 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD ÅRGÅNG 20 NUMMER 3 JOHAN FRIEDRICH STRAUB 1674-1713 Filigranmästare från Karlstad I och med det 30-åriga krigets slut 1648 med efterföljande fredsförhandlingar (Westfaliska freden) blev Sverige en stormakt. Att plötsligt vara en stormakt medförde en febril aktivitet för att statusmässigt och inramningsmässigt leva upp till de krav som en sådan förde med sig. Det svenska högre ståndet dvs adeln och kungamakten byggde under mitten av 1600- talet slott och herresäten som aldrig tidigare. För att kunna klara av detta såväl arkitektoniskt som inredningsmässigt var man tvungen att till Sverige importera kunskap för såväl exteriör som interiör utsmyckning. Denna kunskap kunde man finna framförallt i Tyskland inte minst när det gäller guldsmide. Stormaktstidens statusföremål framför allt annat. En av de guldsmeder, som invandrade till Sverige under 1670- talet var Johan Friedrich Straub, född 1657. Han var sprungen ur en guldsmedsfamilj från Nürnberg, en av tre tyska städer som hyste de mest skickliga guldsmederna. Han slog sig ner i Karlstad, där han 1688 gifte sig med Kristina Olofsdotter Spak, änka efter prosten Håkan Hellichius. Varför han slog sig ner i Karlstad kan tyckas vara en gåta. Karlstad vid den här tiden 1670- tal kan liknas vid en liten bondby om ca 200-300 invånare. Platsen var ej heller centralt placerad i förhållande till säten för adel eller kungamakten och deras slott och herrgårdar. Vad som fanns var på sin höjd ett borgerskap och några bergsmansgårdar i regionen. J F Straub var under sin tid i Karlstad uppenbarligen en betydande person. Han var verksam som guldsmed, tjänstgjorde som kyrkvärd, drev ett värdshus (skjutsställe), förare i stadsvakten, bisittare i kammarrätten samt rådman. På en karta från 1696 var han tomtägare till tomt nr 104, vilken var belägen på V:a Torggatan (nuvarande gallerian Mitt i City). Vid utgrävningarna, som gjordes av Värmlands Museum, påträffades en smältdegel, vilken förmodligen kan hänföras till Straubs guldsmedsverksamhet. Bland det mest häpnadsväckande för sentida forskare var att J F Straub fram till 1951 var totalt okänd bland expertisen på svenskt historiskt silver. I den s k silverbibeln, utgiven av Gustaf Upmark 1925, placeras en mästare med stämpeln IES under stockholmsguldsmeder. Dåvarande intendenten vid Nordiska Museet, Kersti Holmquist, höll 1951 på att förbereda en utställning på Värmlands Museum omfattande det värmländska silversmidet i äldre tider. I samband därmed påträffade hon i ett antal kyrkor silverföremål av hittills okända mästare. På olika sätt lyckades hon slutligen befästa att dessa hade samma ursprungsort, nämligen Karlstad. Den gemensamma nämnaren var stadsstämpeln, som bestod av Värmlands landskapsvapen, en örn. Ej Karlstads stads vapen, en halv örn flankerad av två torn, som det borde ha varit. J F Straubs huvudsakliga tillverkning av silverföremål var s k filigranarbeten. Föremålet, exempelvis en dryckeskanna, tillverkas på vanligt sätt i silver. Därefter brännförgylles corpus med guld. Sedan läggs en mantel med vitkokat silver i form av trådar (filigran) utformade i ett mönster utanpå brännförgyllningen. Effek- Arne Söderberg beundrar en bägare, tillverkad av mästaren Johan Friedrich Straub
ÅRGÅNG 20 NUMMER 3 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD SIDA 7 Arne Söderberg serverar lättöl ur bägaren av Straub till Inger Falk Andersson och hennes man Sigvard Andersson ten blir enastående praktfull. Filigrantekniken hade Straub med sig från Nürnberg, där hans familj hade utvecklat en förbluffande skicklighet i denna teknik. En annan uppgift, som nästan förefaller osannolik, är att Straub ensam tillverkade fler filigranarbeten än alla andra svenska silversmeder tillsammans. En orsak kan vara att tekniken är svår att tillämpa, att perioden där filigranarbeten var på modet endast var under en kortare tid, från sent 1600- tal till tidigt 1700-tal. Föremål av J F Straub finns representerade på flera slott och herresäten i Sverige bl a Läckö och Skokloster slott. Därutöver förekommer arbeten av honom regelmässigt på de stora klassiska auktionerna företrädesvis i Stockholm. Vad som då är aktuellt av honom är föremål i filigran. Övriga silverarbeten förekommer endast sporadiskt. En orsak till att så få arbeten av honom påträffas, som ej är med filigran beror sannolikt på att filigranarbeten var en lyxprodukt på det dukade bordet. Övriga silverarbeten var mera av en vardagsvara och smältes oftast ner och användes till nya silverföremål, när modet ändrades. Förekomsten av föremål från Karlstad i äldre tider är sparsamt. Vi vet att det fanns skråsammanslutningar för många olika hantverksyrken, men dokumenterade föremål till eftervärlden är få. Silver är ett av de få områden där man kan finna föremål från 16- och 1700-tal, som kan hänföras till mästare bosatta och verksamma i Karlstad. Värre är det exempelvisvis med ebenister och schatullmakare, där praktiskt taget inget föremål påträffats, som kan dokumenteras till någon hantverkare bosatt och verksam i Karlstad. Avslutningsvis skulle jag vilja påstå att J F Straub kanske är den mest intressante företrädaren vi någonsin har haft i Karlstad när det gäller förekomsten av föremål från äldre tider. Text: Arne Söderberg Foto: Lennart Fernqvist
SIDA 8 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD ÅRGÅNG 20 NUMMER 3 Minnesartikel De slår sönder ett hus på Herrhagen De som gör det, de om styr den dunkande grävskopan, är oskyldiga. Bakom står en riksomfattande byggfirma. Dess styresmän bor på annan plats än Karlstad. Har kanske aldrig satt sin fot på Herrhagen. Bakom står därjämte stadsplanerarna. De som ännu inte hunnit utarbeta en byggnadsplan för området. De har nog aldrig bott där, vill inte själva bo i de trista hyreskaserner som nyuppföres. De söker sig till finare hus i finare stadsområden. Arbetare byggde Jag,minns när huset som nu slås sönder byggdes. Det var arbetare och tjänstemän vid KMW som byggde på Herrhagen. Byggde på råggärden där stubben efter sista skörden stack barfotapojkar som för första gången i frihet upplevde fotbollens tjusning. Huset, som nu dunkas sönder, byggdes året efter det far byggde huset där jag nu sitter och hör det dova dunket från grävskopan. Jag minns hur det då lades en dansbana på rivningstomten Alstermarks, Ankers och Gustafssons hus de första i kvarteret skulle hålla taklagsfest. Först spelade en blåsorkester, sen blev det dragapel till dansmusiken. Sill och potatis och svagdricka ankare var utspisning. Det var en godtemplarkoloni som först kom in i kvarteret Till vänkretsen hörde tapetserarmästare Lindvall som byggde huset som nu slås i spillror. Fin utsikt Jag kommer inte ihåg alla som bott i det huset. Några vill jag nämna. Högst på vinden i en uppskjutande del mot gatan - frontespis heter det i fina hus - hade Skövde-Andersson sin bostad. Därifrån var fin utsikt över Herrhagshöjden och över taken på KMW not staden med domkyrkans torn. Äldste pojken hette Sven. Lalen och Brolla Alstermark, Ryno Ankers och jag jämte Sven gick i övningsskolan på seminariet i västra änden av Drottninggatan, Att föräldrarna hittat på något så avigt som att låta småttingarna, sju till åtta år, tidigt om morgnarna över dåligt belysta och om vintern oplogade vägar vandra till andra sidan av staden för att ha skola, berodde möjligen på att far hade en kusin som då var seminariet. Det var arbetarsonen, blivande stadsbibliotekarien Gustaf Adolf Gustafson Ville läsa I hörnet på nedre botten bodde plåtslagaren JA. Anderson, Lars- August, med familj. Hustrun Selma öppnade ett mjölkmagasin i hörnrummet. Selma blev ett begrepp i denna del av Herrhagen. Selma fick som alla arbetarhustrur slita hårt. Barnskaran var stor, tre pojkar och fyra flickor. Äldste so-
ÅRGÅNG 20 NUMMER 3 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD SIDA 9 nen hette Folke. Tidigt kom han i tapetserarlära, först hos Lindwall och sedan hos Gullstrand. Men Folke ville läsa. Att gå i läroverk var lika otänkbart för honom som för mig. När jag var nyss fyllda sexton år anmälde vi oss båda till preparandkurs för inträde vid folkskoleseminariet. Folke var lång, nära två meter, jag mindre. Fyrtornet och Släpvagnen var ännu okända begrepp. Men Store å lelle Herrhagen gick bra det också. Vi fick vår examen och den ljusnande framtid syntes hägra även för oss. Då kom spanska sjukan, detta ungdomens gissel. Brutalt rycktes Folke bort. Ännu en familj i det nu sönderslagna huset vill jag nämna. Den bar namnet Frimodig. Vid seklets början växte staden snabbt och folk kom inflyttande från när och fjärran, Bland dem kom snickaren och hedersmannen JA. Frimodig, med åren myndig som en major men godhjärtad. Han blev byggmästare och socialvårdare, och han blev allt i allo hos skolstyrelse och kyrkoråd. Förslumning Arbetare och deras likar har bott i huset, präktiga människor som trivdes där tills Husspekulationen tog det i våld. Då började snabbt förslumning. Byggnaden kom snart att bli nersliten och värdelös, tomten fick däremot alltmer uppskruvat värde, dyr att förränta. Grävskopan kom som penningens räddare, grävskopan slår i spillror. Minnen träder fram, minnen från Herrhagen och dess folk. Jag ser framför mej de gamla KMW:arna - smederna, filarna. svarvarna, plåtslagarna, modellsnickarna, gjutarna. Jag har under livets gång träffat människor på alla pinnar i samhällsstegen upp till topparna. Människor här och i främmande land. Ingen har kunnat lämna efter sig så skarpt och djupt ristade minnesbilder som dessa sekelskiftets, verkstadsarbetare. De var personligheter, grova i näven men med finhet i hjärtat. Det är de som byggde Herrhagen. Text:Sigurd Gustavsson Bilder: VF arkiv Lennart Fernqvist OM ETT GAMMALT HUS på Herrhagen i Karlstad, som här slås sönder av grävskopskäftar, berättade i denna artikel folkskollärare Sigurd Gustavsson. Artikelförfattaren har skarpt och. djupt ristade minnesbilder av de sekelskiftets verkstadsarbetare på KMW. som byggde upp Herrhagen. Kurt Johansson I hörnet på huset Långgatan 26 fanns tidigare en mjölkaffär. 3 maj 1975 började en brand då även ytterligare fyra hus brann ner.
SIDA 10 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD ÅRGÅNG 20 NUMMER 3 Brigadmuseet har öppnat! Landshövding Kenneth Johansson, Prins Carl Philip, museichefen Björn Tomtlund och komunalrådet Per Samuel Nisser sken liksom solen när Brigadmuseet invigdes. Efter en intensiv vår invigdes Brigadmuseum av prins Carl Philip den 1 juni. Dagen efter öppnades museet för allmänheten. Vi som arbetat med färdigställandet av museets basutställning såg nu fram emot att kunna visa resultatet av vårt arbete och kanske en något lugnare period. Sedan öppningen har jag ofta fått frågan "Hur går det, har ni några besökare, vad hade ni förväntat er?" På frågan hur går det är svaret enkelt; det går mycket bra! Redan efter två månader hade vi haft mer än 5000 besökande att jämföra med kalkylerat 5000 för ett helt år! Frågan "Vad hade ni förväntat er?" är det inte lika enkelt att besvara. Vi hade egentligen inte förväntat oss vare sig det ena eller det andra. Däremot hade vi en förhoppning att kunna attrahera en bred grupp av besökare, från mindre barn via ungdomar till vuxna i olika åldrar med eller utan militär kunskap. Vår utställningsidé bygger därför på att visa det svenska civila samhällets utveckling parallellt med den militära utvecklingen under Kalla kriget. Vi har även målsättningen att försöka visa hur internationella händelser i vår omvärld gjort avtryck i vår lilla del av världen. I skrivande stund verkar det som om våra förhoppningar infriats. Någon lugnare period blev det naturligtvis inte efter öppningen av museet, besökarna kommer i en strid ström oavsett väder. Barnfamiljer blandas med vuxna i mycket varierande ålder såväl kvinnor som män. Vi har enbart fått positiva omdömen omväxlande från militärt mycket kunniga besökare och besökare som aldrig varit i kontakt med någon militär verksamhet. Besökarna framhåller ofta att det är just mixen av civilt och militärt i kombination med möjligheten att komma museiföremålen nära som bidrar till att besöket på Brigadmuseum är en positiv upplevelse. Ett uppskattat inslag är våra skjutsimulatorer som fungerar perfekt så länge besökaren läser bruksanvisningen! Även om det nu känns som om vi har lyckats med vår strävan att alla ska kunna finna något av intresse på Brigadmuseum är det redan nu nödvändigt att blicka framåt och inte fastna i fällan "nyhetens behag"! I höst kommer vi att fortsätta utveckla basutställningen och utvärdera de synpunkter vi fått under sommaren. Allt i syfte att kunna presentera en än mer besöksvärd utställning fylld av interaktivitet och intressant information för en bred publik. Under hösten ser vi fram emot att ett stort antal skolelever kommer att besöka museet som en del av sin undervisning om den inte alltför avlägsna tidsperioden som benämndes Kalla kriget. Jag rekommenderar ett besök på vår hemsida www.brigadmuseum.se då och då för att informera er om vad som pågår på museet! Välkommen på ett besök eller kanske enbart en fika på vårt café! Text: Björn Tomtlund Foto: Lennart Fernqvist Björn Tomtlund Visar runt gästerna vid invigningen.
ÅRGÅNG 20 NUMMER 3 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD SIDA 11 Klaraborgsträffen tisdagen den 7 maj med Olle Nilsson och Karlstadshistoria Vårens sista berättarträff hade Olle Nilsson som gäst och berättare. Olle är ju till proffessionen lärare och arkivpedagog med mycket stor kunskap om Karlstad, som ju också är hans hemstad. Vi fick göra en berättad resa över tiden med Karlstadsmiljöer presenterade av Olle från hans stora bild- och Teaterresan 2013 Även denna sommar bar det av till Berättarladan i Rottneros, där vi som vanligt fick uppleva en fantastiskt fin och medryckande föreställning av Västanåteatern. Den nya uppsättningen av Selma Lagerlöfs Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige handlar inte om de platser som han tillsammans med fjällgässen med Akka i spetsen och på Mårten Gåsakarls rygg upplevde. Vi vill berätta om Selma Lagerlöfs relation till vår natur och de djur som lever där berättar regissören Leif Stinnerbom för oss i Karlstads Hembygdsförening. Selma låter i sin berättelse djuren tala med egna röster och budskapet är tydligt. Vi människor har ett ansvar för den jord vi alla lever på. Detta är ett ansvar som gäller för allt levande säger Leif Stinnerbom och tillägger att den resa, som Nils gör genom Sverige är framför allt en inre utvecklingsresa. Pojken Nils blir en representant för alla oss människor, som behöver påminnas om vår plats i tillvaron. textproduktion. Olles vanligaste publik är förstås yngre generationer som får möjlighet att se och förstå hur vår stad sett ut för hundratals år sedan och göra jämförelser med samma plats i vår tid. Kunskapen om mycket Anders Carlsson köper program av skådespelaren Björn Söderbäck Då fjällgässen varit utrotningshotade de senaste 50 åren, har Svenska Jägarförbundet och Nordens Ark byggt upp en avelspopulation av fjällgäss. Vid årets föreställning av Nils Holgersson har Västanåteatern startat en insamling i Berättarladan, som oavkortat går till Projektet fjällgås. Tillsammans med Konstfrämjandet har man i Berättarladans café också en utställning av konstnären Anders Sunna, som med blandteknik, collage och måleri, berättar om samernas och sin egen familjs historia i Sattajärvi sameby. Bild och Text: Lennart Fernqvist. var förstås okänd också för oss äldre i det tidsperspektiv som presenterades. Många frågor kom förstås och klargjordes av Olle Text. Karl Axel Hjerdt Bild. Lennart Fernqvist Redaktionen har fått svar på sinfråga om bilden på sista sidan i förra Hembygdsbladet från Maj Andersson Ransätersgatan 11, medlem i Hembygdsgillet.sedan 1939. Hembygdsgillet i Karlstad startades 1922 av Sigurd Gustavsson. Flickan längst t.v. stående Märta Gustavsson (Larsson) g. med Erik Gustavsson. Pojken längst ned t.h. Torstan Carlenrud (f. 1908-11-07).
SIDA 12 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD ÅRGÅNG 20 NUMMER 3 Resa till Lidköping onsdagen den 15 maj Klockan 07.00 har 42 av våra medlemmar tagit plats i en Swebus som rattas av Per Velander. Ordföranden Karl-Göran Tollesby förrättar sedvanligt upprop och hälsar oss välkomna till dagens resa som går till Lidköping. Strax efter kl 09.00 gör vi en kaffepaus vid Hällekis Trädgårdar och får en hastig titt på en pågående utställning. Färden går så vidare längs Kinnekulles fot, där vitsipporna breder ut sig i massor, och vidare mot Lidköping och Rörstrands Museum. Här möter museichefen Inger Nordqvist som ger oss en mycket engagerad berättelse om Rörstrandsfabrikens och porslinets historia och guidar sedan genom museet. (Inger Nordqvist är bördig från Karlstad). Hon är en av landets bästa countrymusiker och var under Karlstads 400-årsjubileum anlitad som Sola i Karlstad. Ett bekant ansikte för många av deltagarna. Här är vi på Spiken Lunch intogs på restauranten Strand och kl 14.00 gick färden vidare mot Läckö Slott. Tiden medgav, utanför schemat, ett kort besök i Spikens fiskehamn på Kållandsö nordspets. Anläggningen öppnar dock inte förrän i juni men vi fick en inblick i den unika miljön. Läckö Slott var från början skarabiskoparnas borg. De äldsta delarna är från 1200-talet. Under 1400, 1500 och 1600-talen har slottet byggts till och hade sin glansperiod under 1600-talet då greven Magnus Gabriel De la Gardie residerade på slottet. Vi fick en synnerligen intressant vandring genom kungsvåningen på slottet av guiden Fredrik Kindberg. Vandringen av slutades i slottskyrkan och kl 16.50 startade vid hemfärden. Omkring 19.30 var vi lyckligt återbördade i Karlstad. Tack Karl-Göran för en synnerligen lyckad och väl genomförd resa! Text: Gunnar Watz Foto: Lennart Fernqvist Museechefen på Rörstrand Inger Nordström Karlstadsbördig känd för många som Contrymusiker och Sola i Karlstad
ÅRGÅNG 20 NUMMER 3 SIDA 13 Det är alltid lika spännande att vara på läckö och vandra omkring i de stora slottsalarna med de fina målningarna. Känner Du Din stad? Var hittar du de här fasadhörnen. Svaren på sidan 15. 1 2 3
SIDA 14 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD ÅRGÅNG 20 NUMMER 3 Karlstad för 60 år sedan 1953 revs en av stadens små trähus, som låg på Herrgårdsg.9.Där hade Anna Lovisa Sandberg bott, kallad Elefanta Känd för sitt Ölsjapp på Västra Torg.9 (CGC Huset) Mer om Elefanta kan du läsa i Mats Ronges bok Original i Värmland. VF arkivbilder :Nils Almgren Lärvoerkseleverna i Karlstad tyckte det var alla tajders när det för första gången serverades lagad mat 1953.
ÅRGÅNG 20 NUMMER 3 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD SIDA 15 1953 kunde man på biografen Röda Kvarn i Karlstad se djupfilm. Tredimensionell film med hjälp av glasögon som hade ett rött och ett grönt glas Vi har i Karlstads Hemygdsförening fått en tavla i gåva av förre ombudsmannen Stig Gustavsson i Viken. Denna vill vi gärna visa för medlemmarna, då vi tycker den är så fin. Tavlan visar luffaren Rört (Robert Gustavsson), som en del av oss fick uppleva i verkligheten. Den är målad av Bror Larsson på Strömsholm i Karlstad. Det är en akvarell i färg, som vi tyvärr inte kan trycka här, men den gör sig bra även i svart vitt Vill du se den är du välkommen till vår hembygdsgård i Mariebergsskogen där den hänger. Mer om Rört kan du läsa i Mats Ronges bok Original i Värmland Så här såg det ut vid Vendels bageri och konditori på Drottningg. 1953 Rätt svar från sid. 13. 1. Carlton hotell i hörnet av Järnvägsgatan och Drottninggatan. 2. Gamla riksbankshuset på Järnvägsgatan. 3. Hypotekshuset i hörnet av Älvgatan och Järnvägsgatan.
Avsändare: Karlstads Hembygdsförening Treffenbergsvägen 4 652 29 Karlstad Tfn: 054-15 16 40 Medlemsavgiften 150 kr per år Tillkommer 20 kr för familjemedlem Plusgiro: 86 28 79-4 Organisationsnr: 873202-1954 Ansvarig utgivare Carl-Göran Tollesby Karlstads Hembygdsförening Tryckt hos One-digitaltryck Karlstad Karlstads Hembygdsförenings styrelse vald 2012 Ordförande Carl-Göran Tollesby 054-10 05 30 V ordförande Karl-Axel Hjerdt 054-83 04 35 Sekreterare Gunnar Johansson 054-18 50 35 Kassör Inger Falk 054-56 83 06 Övriga styrelseledamöter Lennart Fernqvist 054-56 83 05 Kurt Johansson 054-83 06 96 Ralph Nilsson 054-15 93 15 Sverre Nyrén 054-56 84 74 Arne Söderberg 054-52 47 81 Lennart Warolin 070-494 14 15 Suppleanter Kim Björklund 054-83 43 95 Berit Watz 054-52 40 60 Adjungerad Sören Johnsson 054-18 30 53 Studiecirklar och ledare: Herrhagen Kurt Johansson 054-83 06 96 Kroppkärr/Lorensberg Inger Falk-Andersson 054-18 41 36 Kvarnberget Gunnar Engstrand 054-56 17 95 Norrstrand/Sjöstad Sören Johnsson 054-18 30 53 Göran Lill 054-21 80 80 Romstad Lennart Fernqvist 054-56 83 05 Sommaro Bengt-Olof Lysell 054-18 91 56 Bengt Mollstedt 054-84 51 61 Strand Margaretha Börjesson 054-21 78 30 Sundsta Per-Åke Fredriksson 054-56 26 11 Arbetsgrupper Gammelgården 054-15 16 40 Arkivgruppen Kerstin Sundelöf 054-18 85 67 Birgitta Rosén 054-82 28 07 Margaretha Widstrand 054-18 88 30 Miriam Hanning 054-85 00 90 Kerstin Fröding-Brutus 054-15 49 85 Bildgruppen Ulf Björklund 054-83 43 95 Hans Erwald 054-85 00 90 Lennart Fernqvist 054-56 83 05 Sören Johnsson 054-18 30 53 Ralph Nilsson 054-15 93 15 Sverre Nyrén 054-56 84 74 Lennart Warolin 070-494 14 15 Redaktionen Lennart Fernqvist 054-56 83 05 Ralph Nilsson 054-15 93 15 Kerstin Sundelöf 054-18 85 67 Lennart Warolin 070-494 14 15 Vår hemsideadress: www.karlstadshembygd.se Våra historiska bilder ser du på: www.wermlandsbilder.se E-post: kansliet@karlstadshembygd.se Skolträff avgångsklass Herrhagsskolan1961 Lördagen den 25 maj träffades på Herrhagsskolan en avgångsklass från 1961, 12 av klassens elever var närvarande. Man samlades först i skolans lärarrum varefter en liten rundvandring i skolan och på Herrhagen vidtog. Som avslutning på en lyckad dag intogs middag på en av stadens matställen. Deltagarna från vänster: Birgitta Nordcrantz - vitt med röda blommor, Grethe Danielsson, Gunilla Wiik, Inger Sellén, Sonja Schjelde, Thomas Jonsson, Börje Nygren, Anders Ek, Lennart Merking, Britt-Marie Berggren, Gunnar Björk - randig vit/blå, Margareta Karlsson småblommig.