Taket är huvudsaken Taket är husets viktigaste del. Det skyddar från nederbörd men materialet, lutningen och takfotens utformning ger också huset karaktär. Om du som hyresgäst ansvarar för takets underhåll ska du FOTO: SVEN TIDEMAN se till det varje år. Du får aldrig byta ut takmaterialet mot ett annat utan att först kontakta din förvaltare. Och gå aldrig upp på ett tak om du inte kan vistas där på ett säkert sätt personsäkerhet i första hand! Hur du kontrollera taket På tegeltak där enstaka plattor har gått sönder måste du själv byta tegelpannor. Det är viktigt att de nya är av samma typ som de befintliga. Oftast finns det ett lager av äldre tegelpannor i något förråd. Om det saknas går det ofta att få tag på begagnade tegelpannor från byggnader i trakten. Skräp på taket såsom barr, löv och mossa behåller fukt och vatten. Det kan bidra till frostsprängning i takteglet. Se till att det inte växer höga träd nära huset eller hänger grenar från träd in över taket. Löv och löst skräp borstar du bort försiktigt med piassavakvast eller liknande. Se till att vindskivor, oavsett om de är av plåt eller trä, sitter fast ordentligt. Plåt vid vindskivor kan vibrera när det blåser och då kan spikarna krypa ut och vatten tränga in. Vindskivor som inte sitter ordentligt kan också blåsa ner och orsaka skada. Kontrollera att plåtarebeten runt skorstenen, om sådana finns, är i gott skick. Vatten som droppar in vid skorstenen kan med tiden bli ett omfattande problem med sprickor i murstocken och rötskador på trästommen som följd. Ett torvtak ligger på ett undertak av näver, som i sin tur vilar på kluvet eller planbilat virke. Spånen läggs på gles brädpanel. De måste nämligen ha ett ventilerat underlag för att kunna torka efter regn.
Bilden till vänster visar vasstak på byggnader i Viby by vid Venngarnas kungsgård. Ovan syns ett re- noverat tak med delvis återvunnet tegel av samma typ som det befintliga, men takstegen är modern. Torvtak Torv är den äldsta takbeläggningen i Sverige, förmodligen användes det redan på stenåldern. Ända fram till 1700-talets början var torv vanligt på timrade bostadshus både i städer och på landsbygden. I norra och mellersta Sverige dröjde det sig kvar på landsbygden långt in på 1850-talet. Spåntak Takspån har en lång tradition i landet och har många lokala benämningar, exempelvis spiller, stickor och pärt. På 1860-talet kom maskinhyvlade spån och spik började framställas industriellt. På landsbygden fanns behov av nya ekonomibyggnader och där blev spån det vanligast takmaterialet. Behandlingen av takspån följer lokal tradition. De kan vara obehandlade eller behandlade med järnvitriol eller tjära. Hyvlat takspån görs av gran, furu eller asp och virket ska vara rakvuxet och kvistfritt, helst kärnved. Ett spåntak håller i cirka 30 år, sedan är det dags att lägga ett nytt. Underhåll av torv- och spåntak Kontrollera själv att taket är tätt och rensa bort skräp. Lagning och komplettering görs av fackman. Tjärade spåntak bör tjäras om vart femte till vart tionde år. Du måste meddela din förvaltare om taket är i behov av större renoveringsåtgärd. Halm- och vasstak Till takhalm har framförallt halm av råg använts. Halmtak hör hemma i jordbruksbygder och förekom troligen redan på 500-talet f Kr då rågen kom till Sverige. Vid missväxtår kunde råghalmen tas ner och användas som vinterfoder åt djuren. Halmtak har lagts olika beroende på traditioner. I Sydsverige lades den bunden, i Mellansverige obunden. På obunden takhalm ligger slanor som håller stråna på plats. Ända sedan vassen etablerade sig i sjöar och vattendrag har den använts som takmaterial. Under 1800-talet var vass ovanligare än halm på taken, men under 1900-talet ersattes många halmtak med vass. Vasstak kan precis som halmtak läggas antingen bundna eller obundna. Vasstak har oftast en lösliggande taknock av halm. Ibland ligger halm och vass blandat på ett tak. Underhåll av halm- och vasstak Kontrollera att taket är tätt och att där inte ligger löv och skräp. Vid rensning av skräp är det viktigt att inte skada vasen eller halmen. Vasstak har vanligtvis en taknock av halm och den behöver fyllas på, mörnas, ungefär vart femte år. Vassoch halmtak ska underhållas och läggas om av fackman. Om taket är i behov av större renoveringsåtgärder måste du meddela din förvaltare.
Lertegel är det vanligaste takmaterialet på SFV:s hus och i kombination med den faluröda stugan är det något av det svenskaste man kan tänka sig. Stugan på bilden är Stora Skogstorp på Tullgarn. Tegeltak Taktegel introducerades framförallt på kloster och kyrkor under medeltiden. Så småningom började det även användas på större gårdar och i städerna. På landsbygden blev tegeltak vanliga under 1800-talet, först på bostadshus men senare även på ekonomibyggnader. När tegelbruken började tillverka maskinellt strängpressat taktegel i slutet av 1800-talet slog det ut övriga taktäckningsmaterial, eftersom det var både billigt och hållbart. Äkta lertegel är ett naturmaterial med väldigt lång livslängd. Teglet andas vilket gör att underliggande fukt kan ventileras bort. Gamla tegeltak ska man försöka bevara. Oftast behöver man byta ut skadade tegelpannor. En- och tvåkupigt taktegel Det finns och har funnits många tegelbruk och varje bruk har haft sin egen form på teglet. Fram till 1800-talets slut dominerade enkupigt tegel, men det fick då hård konkurrens av tvåkupigt tegel. Samtidigt började nocktegel användas. Tidigare täcktes nockarna med målade eller tjärade brädor. Ett äldre tak med enkupigt tegel och nockbrädor ska inte ersättas av tvåkupigt tegel och nocktegel. Det skulle förändra hela husets karaktär. Strö- och bärläkt Ett tegeltak är i sig inte tätt utan kräver ett tätt undertak. Det vanligaste är undertak av papp, asfalterad board eller ett äldre undertak av spån
eller halm. På undertaket spikas först ströläkt i takets fallriktning och därefter bärläkt horisontellt. Läggs begagnat tegel bör man mäta upp hur läkten är spikade. Därefter läggs pannorna i varv nedifrån och uppåt. Ibland behöver vissa pannor spikas fast och då ska man använda spik som inte rostar. Betongpannor Betongpannor är ett relativt ungt taktäckningsmaterial. Det finns handgjorda från 1900-talets början, maskintillverkade kom först 1954. Vid tillverkningen används betong av mycket hög kvalitet. Vattnet i betongen pressas ut, sedan får betongen hårdna under mycket högt tryck. Takpannor i betong påminner mycket om tegelpannor, men de är oftast lite större och väger lite mer. Takläggningen går till på samma sätt som tegel. Fler olika sorter Betongpannor är oftast tvåkupiga men enkupiga förekommer. Alla betongpannor är falsade, vilket innebär att taktäckningen blir helt tät. Betongpannor finns i flera färger och är ofta ytbehandlade. Ytbehandlingen består av ett skikt akrylfärg som förhindrar kalkutfällningar. Underhåll av tegel- och betongpannor Tegelpannor får aldrig bytas ut mot betongpannor eller tvärtom. Underhållet är däremot liknande. Det är vanligt att ett par takpannor eller nockpannor behöver bytas ut per säsong varför det är klokt att ha några extra av varje sort i reserv. Pannorna kan sprängas sönder av frost under vintern eller hamna ur läge vid kraftiga oväder. Om du behöver byta tegelpannor är det är viktigt att de nya tegelpannorna är av samma typ som de befintliga. En tegel- eller betongpanna byter du enkelt genom att flytta på pannorna runt om och passa in den nya pannan. Tänk på att inte gå på tegelpannorna på vägen upp till den trasiga pannan, flytta undan pannor så att du få en lite stig att gå på. På väg ner från taket lägger du igen stigen med pannor efter dig. Om taket är i behov av större renoveringsåtgärder måste du meddela din förvaltare. Takavvattning Den äldsta modellen av takränna bestod av en halv urholkad trädstam. Trädstammen hängde ovan för ytterdörren på krokar av trä, i övrigt fick vattnet droppa fritt. Det här är en variant som förekommer fortfarande och som då ska bevaras. På äldre hus var takrännorna ofta av zinkplåt med vinklade, falsade krökar och profilerad tratt som målades med linoljefärg i underlagets kulör. Sedan 1970-talet är det vanligt med prefabricerade stuprör med svängda, pressade krökar. Dessa har lång hållbarhet och är färdigmålade i vanligtvis svart, rött eller vitt. När SFV byter ut avvattningssytem i dag så använder vi ofta traditionella stuprör med skarpa vinklar i galvaniserad zinkplåt. Zinkplåten kan lämnas obehandlad eller målas med linoljefärg efter tre till fem år. Kontrollera hängrännor och stuprör Se till att hängrännor och stuprör är hela och sitter på plats. Rensa hängrännor från löv och skräp så att vattenavrinningen kan fungera. Det är en enkel åtgärd som förhindrar besvärliga följdskador. Hängrännorna kan även vara felvinklade eller trasiga så att vattnet rinner över inåt huset eller ned längs fasaden, vilket lätt leder till rötskador. Laga eller byt ut dåliga hängrännor och stuprör. Se till att vatten inte samlar sig på marken under stuprören. Det kan leda till sättningar i knuten, så led bort vatten med ett rör. Samla gärna in regnvattnet i tunnor och använd för bevattning av blommor. Om huset har hängrännor eller stuprör av koppar ska vattnet inte användas för bevattning eftersom koppar fungerar som växtgift. En vattentunna ska stå så att vattnet inte rinner på fasaden om den blir överfull.
FOTON: HUGIN & MUNIN Falsad slätplåt. Sinuskorrugerad plåt för uthus. Pannplåt. Plåttak Ett äldre plåttak är värdefullt och vackert. Om det måste läggas om bör det nya taket få samma utformning. Ersätt inte ett skivtäckt plåttak med ett bandtäckt eller med korrugerad eller tegelmönstrad plåt. Äldre typer av pann- eller sinuskorrugerad plåt är också bevarandevärda. Behöver de bytas finns nytillverkade med samma profilering. Tak av falsad slätplåt Falsad slätplåt har främst använts i tätortsbebyggelse och har förekommit från 1800-talets början. Järnplåt var ett dyrbart material och var länge förbehållet villor och herrgårdsliknande mangårdsbyggnader. Plåten lades då med skivtäckning som känns igen på sitt karaktäristiska rutmönster. Gamla plåttak är i regel lagda direkt på rotet av kantsågade bräder. Ett plåttak är lätt och kan därför läggas på de flesta takkonstruktioner. Plåt binder inte någon fukt, det innebär att vid temperaturförändringar kan det bildas kondens på undersidan som sedan droppar ner. Om det inte rör sig om enklare uthusbyggnader måste plåten därför ha ett kondensskydd på undersidan. Pannplåt Bandtäckt plåt är en variant där plåten läggs i långa band utan tvärfalsar. Den äldsta sorten är pannplåt som började användas runt 1860-talet. Plåtarna, som oftast var förzinkade, spikades fast i underlaget med överlappande skarvar. I början av 1900-talet blev plåt ett billigare och därmed vanligare material. Det började nu också tillverkas profilerad plåt. Vanligast i dag är profilerad plåt som spikas eller skruvas fast. Trapets- eller takpannekorrugerad plåt är exempel på profileringar. På kulturhistoriskt värdefulla byggnader är det vanligt att man använder pannplåt. Fabrikslackerad plåt På 1960-talet introducerades den fabrikslackerade, plastbelagda plåten på marknaden. Plåten finns i flera standardkulörer och är mycket vanlig. Fabrikslackerad plåt är svår att underhållsmåla. När färgen flagnar blir plåten flammig. Kontakta din förvaltare om du har fabrikslackad plåt som börjar flagna. Underhåll tak med plåt Om taket är i behov av större renoveringsåtgärder måste du meddela din förvaltare. Det viktigaste att kontrollera är att alla plåtar sitter fast ordentligt i underlaget. Ersätt eventuella plåtskruvar eller spikar som har lossnat med nya. Om någon enstaka plåt är dålig och sönderrostade betyder det oftast inte att hela taket måste bytas ut. Äldre plåt har ofta högre kvalitet än dagens och det kan därför löna sig att ersätta enstaka plåtar. Mindre sprickor i plåten kan tätas med specialspackel, hör i färghandeln efter rätt produkt.
Tak av asbestcement är i dag ovanliga och återfinns framförallt på bodar och ekonomibyggnader. FOTO: HUGIN & MUNIN Personsäkerhet, först och främst Kanske upplever du att det inte är så högt upp till översta stegpinnen och att takhöjden är ofarlig, men en olycka händer så lätt. Tänk på personsäkerheten vid arbete på hög höjd och använd gärna hjälpmedel som sele eller linor. Målning av plåttak Målade plåttak kräver mer underhåll än omålade. Ommålning ska alltid ske med samma typ av färg och kulör som är använt tidigare. På ett tidigare målat plåttak är det viktigt att skrapa bort färg som sitter löst och att borsta bort rost med stålborste. Rostiga partier grundas därefter med rostskyddsfärg. Förr i tiden användes blymönja som rostskydd. Blymönja är giftigt och blev för några år sedan förbjudet att sälja till andra än yrkesmän. På särskilt kulturhistoriskt intressanta byggnader händer det fortfarande att blymönja används, men det hanteras då alltid av yrkesmänniskor. Efter rostskydd är det dags för målning. Det är viktigt att hålla koll på väderprognosen, då det inte får regna mellan strykningarna. Följ färgtillverkarnas rekommendationer, vid målning med linoljefärg behövs minst två strykningar. Ett nytt förzinkat tak kan inte målas förrän efter 2 5 år eftersom färgen inte fäster i ytan. Före målning kan taket försiktigt svepblästras för att erhålla en ren och uppruggad yta som färgen verkligen kan fästa i. Förzinkad plåt kan också betas med fluorvätesyra som dock är frätande. Asbestcement Har du tak av asbestcement på huset? Lugn, det är inte farligt när det sitter där, så länge plattorna är hela. Det är dammet från trasiga plattor som kan skada hälsan. Ett vanligt varumärke var Eternit, varför det ofta använts synonymt med asbestcement. Det har använts som bygg- och takmaterial i mer än 100 år och blev uppskattat eftersom det är starkt och tål höga temperaturer. Asbestcement började tillverkas i stor skala efter andra världskriget. I mitten av 1970-talet kom det larm om att asbest var farligt och år 1977 upphörde tillverkningen av asbestcement. I dag är sådana tak ganska ovanliga och anses därför ha ett stort kulturhistoriskt värde. Underhåll Enstaka plattor går att byta ut mot fibercementplattor som saknar asbest. De har samma utseende som de gamla plattorna med asbest. Du ska aldrig högtryckstvätta asbest eller skada en platta så att det dammar, då frigörs nämligen det hälsovådliga asbestdammet. Hantverkare som arbetar med asbest måste ha ett särskillt asbesttillstånd. Det visar att man har kunskap om skyddsutrustning och hantering av materialet.