Magiska dörren Elin Gustafsson

Magiska dörren Elin Gustafsson

Kapitel 1 Hej Jag red snabbt till stallet och sadlade av Bingo. Det skulle snart bli mörkt och jag skulle behöva cykla hem själv. Jag ställde in Bingo i boxen och gav honom mat. Jag tänkte bara på att jag hade fått ett paket med böcker, från min bokklubb. Jag skulle slänga mig på sängen och bara läsa. Jag låste upp cykeln och slängde ryggsäcken på ryggen. Det gick snabbt att cykla, jag cyklade förbi min skola. Den var så fin med den stora skylten där det stod Fjälltorpsskolan. Tänk att jag ska börja i 6:an imorgon. När jag kom hem kom Sasha och hälsade. Vi gick till parken och då kom en gammal gumma och hälsade. Hej! är det här din hund? frågade den gamla gumman. Jag har haft exakt en så fin svart labrador. Jag gick hem och åt middag med mamma och pappa, sen gick jag in på mitt rum och läste. Jag måste ha somnat, för helt plötsligt väckte mamma mig. Vi åt frukost och jag gick till skolan. Det var ganska varmt och jag gick bara med en tunn jacka på mig. Jag såg Esmeralda stå där med sitt mörkbruna tjocka hår. Hon hade en vit blus och ljusblåa jeans. Jag rös till när jag såg vår vaktmästare stå och plocka skräp på skolgården. Han har alltid samma smutsiga kläder på sig, en svart t-shirt och svartahängselbyxor. Titta där är Gordon, sa Esmeralda. Det ringde in och vi sprang till lektionen. Det var matte. Vi gick förbi en dörr, den var brun med guldhandtag. Den hade jättemånga lås. Vi skildes åt och jag gick hem. På kvällen tänkte jag bara på dörren. Jag ville veta vad som fanns på andra sidan.

Kapitel 2 Brevet En dag när jag gick förbi den mystiska dörren såg jag att det stack fram något under den. Jag böjde mig ner och såg att det var ett glittrande brev. Jag tog upp det och läste tyst för mig själv: Hej! Jag heter Alexandra och jag är 11 år. Jag bor på anndra sidan dörren och behöver din HJÄLP! Det är en ond drottning som heter Athena. Hon fängslar alla som är emot henne. Min mamma och pappa är fängslade och du måste hjälpa mig att befria dem. Snälla hjälp mig! Jag läste brevet om och om igen. När jag gick och la mig, tänkte jag bara på bervet och Alexandra. Jag måste dit och hjälpa dem!! Kapitel 3 Nycklarna Nu var jag tvungen att få tag på nycklarna. Någon på anndra sidan behöver min hjälp. Dagen efter när jag gick till skolan berättade jag för Esmeralda om brevet och att vi måste få tag på nycklarna. Jag hade en plan. Esmeralda skulle distrahera vaktmästaren medans jag skulle försöka få tag i nycklarna. Jag och Esmeralda gick in på lektion. Efter skolan skulle vi ta nycklarna. Skoldagen gick långsamt och den var tråkig. Men tillslut slutade skolan och vi kunde utföra vår plan. Vi letade efter vaktmästaren, men han var borta. Tillslut hittade vi honom utanför den mystiska dörren. Han putsade dörrhandtaget. Det blänkte jättemycket. Jag såg hanns nyckelknippa hänga på hanns skärp. Esmeralda gick fram mot honom och sa:

Hej! Vad gör du? Får jag hjälpa dig? Då svarade vaktmästaren: Vad gör du här? Ska inte du gå hem och nej du får inte hjälpa till!! Samtidigt försökte jag ta nyckelknippan. Min puls ökade till max. Men jag råkade trampa på en pinne som bröts och vaktmästaren vände sig om och tittade på mig. Han sa: Vad håller du på med? Jag svarade: Jag bara kollar vad du har för skor och skostorlek. Jag och Esmeralda gick där ifrån. Vi måste försöka igen, sa jag. Nästa skoldag började vi klockan 09:00. Men jag och Esmeralda gick dit klockan 08:30, för att vi skulle försöka ta nyckelknippan igen. Vi letade efter vaktmästaren. Han var utanför vårt klassrum. Vi gömde oss bakom några kartonger, och när han gick förbi tog vi nyckelknippan. Den var tung, för att hade många nycklar på sig. Vi sprang mot dörren och letade efter rätt nyckel. Tillslut hittade vi den. Den var guldig och var större än dom anndra. Vi stoppade in nyckeln och vred om. Pulsen ökade för att jag snart skulle rädda en magisk värld. Kapitel 4 Andra världen Jag tryckte ner handtaget och dörren öppnades. Precis när vi skulle kliva in ringde Esmeraldas telefon. Det var hennes mamma som ringde och ville att hon skulle komma hem. Esmeralda gick hem och jag stod ensam framför dörren. Jag klev in och stängde dörren. Jag såg nästan inget, men jag kände väggar som jag följde. Tillslut kom jag ut ur den svarta korridoren. Det var varmt och det fanns massa djur. Jag gick förbi ett godis träd. Jag tog en klubba, den smakade jordgubb. Jag kände en doft, men jag visste inte vad det var. Jag följde luckten och kom till ett chokladvattenfall. Jag satte mig på knä och stoppade ner handen. Chokladen var ljummen och smakade jättegott

Jag gick vidare, då såg jag enhörning komma flygandes. Den var liten, tjock, fluffig och rosa. Jag såg att det satt ett lite brev i enhörningens päls. Det glittrade som det anndra brevet jag hittade. Jag tog loss brevet och läste: Hoppa upp på enhörningen. Dem onda är efter dig. Det är bråttom!! Jag hoppade snabbt upp på enhörningen. Det var som om den flög av sig själv. Tillslut såg jag ett mörktslott och massor av kort från en kortlek som gick omkring och vaktade slottet. Jag flög förbi slottet och såg en buske med godis. Jag flög mer till den. Jag tog ett tuggummi som smakade mint. Kapitel 5 En annorlunda vän Plötsligt dök det upp en märklig varelse framför mig. Det såg ut som ett barn, en flicka. Jag trodde först att det var Esmeralda som kom, men det var det inte. Flickan sa: Hej! vem är du? Eh, hej, jag heter Rebecka, svarade jag lite nervöst. Vad hade hon på sig och hur kunde hon komma ner från himlen så snabbt? Vem är du? undrade jag. Hon svarade: Jag heter Alexandra. Okej. Är det du som har skrivit brevet? Hur kunde du bara poppa upp framför mig? frågade jag. Jag testade mina svävar skor, svarade Alexandra. Hon liknade någon. Men jag vet inte vem. Jo, Esmeralda. Det är håret, det bruna, tjocka och jätte fina håret, tänkte jag. Går det bra med flygandet? undrade jag. Nja, det är lite svårt men jag lär mig nog snart, svarade Alexandra.

Kapitel 6 Vi stod och bara pratade en stund, sen kom vi in på varför jag är här. Då frågade jag: Hur ska vi göra för att befria alla? Det vet jag inte, mumlade Alexandra. Vad har egentligen hänt här? Det började med att vi skulle välja en ny härskare och då röstade nästan alla på en annan och inte på Athena. Då hotade hon dem. Då ändrade dom sig och röstade på henne istället. Vi stod tysta en stund. Jag tänkte på hur hon skulle kunna se ut. För mig skulle hon ha svart hår och en svart klänning. Hon skulle ha jättemånga vakter och bo i ett stort svart och dystert slott. Sen frågade jag: Vad ska vi göra? Jag vet inte, suckade Alexandra. Då fick jag en känsla av det här inte skulle gå och att det var omöjligt.. Mitt uppdrag Jag ritade lite i gruset med en pinne och rätt som det var kom jag på hur vi skulle kunna rädda den magiska världen. Så här skulle vi göra: vi skulle gömma en högtalare bakom en buske och sätta på en röst som lät som Athena. Rösten sa, att alla vakter fick ta ledigt resten av dagen. Då skulle vi smita in i slottet och leta efter nycklarna till alla burar som stadens människor satt i. Men dem hade Athena i sin väska. Så vi behövde göra så att Athena la ifrån sig väskan. Men det var en omöjlig grej. Men vi kom på en sak som kunnde funka, vi skulle ta den när hon sov. Sen skulle vi bara hitta ner till burarna. De vi behövde för att rädda den magiska världen var en högtalare, ett rep, min hund Sasha och en telefon.

Kapitel 7 Allt dethär finns i min värld, sa jag. Okej jag stannar här medans du hämtar alla saker. Kan du shussa mig till grottan med dina svävarskor? frågade jag. okej, men det kan bli lite skakit, svarade Alexandra. Jag höll hårt fast mig när vi flög fram genom luften till grottan. Vi landade och jag gick in i grottan till den mörka tunneln. Tillslut såg jag dörren och jag sprang snabbt dit. Jag tryckte ner handtaget och dörren gick upp. När jag kom ut i den vanliga världen såg att allt var som vanligt. Gordon stod som vanligt och krattade löv. Jag såg Esmeralda sitta ensam på en gunga. Hon såg så ensam ut. Jag sprang snabbt hem och hälsade på Sasha. Jag hämtade min telefon på mitt rum och såg att jag hade jätte många missade samtal från Esmeralda. Jag satte på kopplet på Sasha och gick till garaget och letade efter ett rep, tillslut hittade jag ett tillräckligt långt. Jag skulle precis börja gå tillbaka till skolan då jag kom på att jag behövde en högtalare. Men jag har ingen. Jag tänkte en stund och kom på att Esmeralda har en. Jag ringde henne men hon svarade inte. Hon är säkert sur på mig, tänkte jag. Så jag skickade ett kort sms. Jag skrev: Hej! Förlåt för att jag inte har pratat med dig på länge, men jag behöver låna din högtalare en liten stund.

Kapitel 8 Jag började gå tillbaka till skolan och då plingade det till i telefonen. Det var Esmeralda hon skrev: Hej! Varför behöver du den? Jag svarade: eh jag ska bara lyssna på musik. Jag fick tillbaka: Okej vi kan ses på skolan. Jag sprang snabbt till skolan med Sasha i hälarna. Jag gick till skolan och där stod Esmeralda med sitt långa och bruna hår. Här får du, sa Esmerald och gav mig högtalaren. Vi sa hejdå och jag gick mot den magiska dörren. Jag gick igenom den mörka tunneln och kom fram till Alexandra. Hej! här är alla saker, sa jag. Va bra, svarade Alexandra. Vi började gå mot slottet. Vi stannade till och pratade lite. Sanningens ögonblick Jag tog mod till mig och gav mig iväg med Alexandra och Sasha brevid mig. Tillslut satt vi bakom en buske och jag hade mobilen i handen och högtalaren framför oss. Jag satte på högtalaren och den sa: Lystring alla vakter. Ni får ledigt resten av dagen. Då såg jag att alla vakter kom rusande ut från slottet. Vi satt en lång stund och tittade på alla vakter som sprang. Tillslut hade alla vacker sprungit ut ur slottet och vi vågade oss in. Vi virrade runt jätte länge men tillslut hittade vi rätt. Det stod Athen stort på dörren och då antog vi att det var hit vi skulle. Vi tittade genom nyckelhålet och såg att hon låg i sängen och blundade. Vi smög in och ställde oss på varsin sida av sägen.

Kapitel 9 Tillbaka i den vanliga världen Jag slängde över ena änden av repet till Alexandra och vi knöt det runt benen och armarna. Sen kunde vi leta efter nycklarna. Vi letade i hela rummet och tillslut hittade vi den i hennes väska såklart. Vi sprang ner för trapporna till fängelse hålorna där alla satt. Vi skulle precis låsa upp en av burarna då vi märkte att det inte fanns något lås. Vi gick fram till en vägg där det satt en låda med ett nyckelhål. Vi stoppade in nyckeln och vred om. Då öppnades alla burar och alla kunde springa ut. Jag, Alexandra och Sasha sprang först och efter oss kom alla andra. Vi sprang så långt som möjligt bort från slottet. Alla såg så smutsiga och magra ut. Jag sprang bort till tunneln och öppnade dörren. Jag sprang hem med Sasha och högtalaren. Tills någon annan öppnar dörren igen Dagen efter satt jag på lektionen och tänkte på allt som hade hänt. Helt plötsligt ställde fröken en fråga till mig. Men jag kunde inte svara för jag var helt inne i mina tankar. Tillslut var lektionen slut och jag sprang ut. Då såg jag att Gordon var skadad. Han satt på en bänk och hade en stor bula i pannan. Jag gick fram till Gordon och frågade: Hur gick det? Eh, bra, svarade han. Ska jag hämta något kallt? frågade jag. Ja tack, svarade Gordon. Jag gick hämtade något kallt och gav det till Gordon. Efter stund frågade Gordon:

Har du sett en guldig nyckel här någon stans? Ja, jag hittade den utanför den där bruna dörren, svarade. Vet du? frågade Gordon försiktigt. Ja, svarade jag. Dethär får vara vår hemlighet, sa Gordon och blinkade med ena ögat. Det ringde in och jag sprang mot dörren. Då mötte jag Esmeralda. Jag frågade ifall hon ville sova över hos mig. Det ville hon. Vi skulle titta på film och äta godis och chips. Dagen gick snabbt och tillslut var den slut. Vi gick först till Esmeralda och hämtade hennes grejer, sen gick vi hem till mig. Det kändes som förut, innan jag var i den magiska världen.