Kulturmiljöutredning Dergården 1:249 m.fl. Lerums kommun

Kulturmiljöutredning Dergården 1:249 m.fl. Lerums kommun Kulturmiljöutredning Dergården 1:249 m.fl. Lerums socken och kommun Marie Odenbring Widmark Kulturmiljö, Västarvet

Inledning På uppdrag av Lerums kommun har Västarvet gjort en kulturhistorisk utredning kring området vid Dergården. Området är tillsammans med miljön kring Brobacken utvärderat i kulturmiljöprogrammet för Lerums kommun och flera av byggnaderna är utpekade i den kulturhistoriska byggnadsinventeringen som finns gjord för kommunen. År 2008 togs ett kulturmiljöunderlag fram över Lerums centrum. Detta underlag tar inte ställning till några aktuella planförslag utan utgör ett oberoende kunskapsunderlag. Underlaget syftar i första hand till att ge en god förståelse för Lerum centrums historiska dimensioner samt ge en bild av vilka kulturhistoriska kvaliteter som finns att utnyttja i den befintliga kulturmiljön. Lerums kommun skall nu genomföra en förnyad detaljplaneläggning av området och önskar exploatera området för bostäder och viss centrumverksamhet. Den nu genomförda utredningen har omfattat fotodokumentation av området, arkivstudier, främst byggnadsnämndens arkiv med äldre ritningar samt lantmäteriets arkiv med historiska kartor. Därefter har materialet sammanställts och bearbetats. Rapporten är upplagd enligt följande: En historik tillbakablick som sätter in området i sitt sammanhang och beskriver dess bakgrund En beskrivning över områdets alla byggnader och omgivningar med en kulturhistorisk värdering av de enskilda objekten En övergripande kulturhistorisk värdering Diskussion kring områdets möjligheter

Beskrivning av området Historisk tillbakablick Det som idag är centrala Lerum har ingen lång historia som tätort. Fram till järnvägens utbyggnad vid 1800-talet mitt var här utpräglat lantligt. Lerums by har däremot gamla anor och här fanns gästgivargård och häradets tingshus. Men själva bybebyggelsen låg i området kring kyrkan. Där centrum ligger idag var det åkrar och ängar som hörde till de olika gårdarna i området. Hemmanet Dergården har tidvis räknats till Lerums by men också utgjort en egen enhet, i äldre tid ägd av Aspenäs säteri. Det nu aktuella planområdet ligger på Dergårdens mark. På kartan nedan som upprättades i samband med Laga skifte 1828-30 ser man att området vid den tiden i huvudsak bestod av åkermark och lite slåtteräng ner mot Säveån. Några byggnader finns i ena kanten en av gårdarna i Dergården som troligen etablerats där som ett resultat av Storskiftet 1821. Före det fanns här ingen bebyggelse. Kartan visar också att vägen som går genom området har gamla anor. Den var en del av landsvägen mellan Göteborg och Skara och vidare mot Stockholm. Den tillhör de vägar som tidigast mättes och försågs med milstenar i dåvarande Älvsborgs län. Det står en sådan milsten en bit bortom utredningsområdet, nära kurvan vid Knappekulla. Karta upprättad 1828 i samband med att Laga skifte skulle genomföras på hemmanen Lerum, Knappekulla, Dergården, Hallegården och Östra och Västra Hallsås. Cirkeln ringar in det nu aktuella planområdets läge. Lantmäteriets forskningsarkiv, O108 30:4.

Kulturhistoriska lämningar av rang som visar att vägen genom Lerum har gamla anor. Stenvalvbron Wamme bro från 1850-talet och helmilstenen nära kurvan vid Knappekulla som sattas upp 1754. Stenen bär kung Adolf Fredriks monogram och landshövding Adolf Mörners initialer. Bron över Säveån har funnits sedan åtminstone mitten av 1600-talet. Den nuvarande vackra stenvalvbron är troligen byggd 1853 (eftersom det i ett tingsprotokoll från 1853 talas om ett brobygge på platsen). Den kallas Wamme bro och namnet antas syfta på att den är belägen i en svacka. Bron är utvärderad som synnerligen kulturhistoriskt värdefull i den broinventering som genomfördes i dåvarande Älvsborgs län på 1970-talet. På sydsidan av ån löpte vägen uppför Brobacken. Här låg ett och annat torp och år 1813 byggdes här socknens första skola, på mark donerad av makarna Bagge på Aspenäs säteri. När stambanan mellan Göteborg och Stockholm byggdes på 1850-talet anlades en station på Lerums bys ägor, på den plats där stationen alltjämt ligger. Beslutet att inte lägga stationen vid kyrkbyn fick till följd att centrum förflyttades, såsom det gjort på så många andra platser. Stationsmiljön blev en stark magnet för nya verksamheter och det är också kring stationen som Lerums tätort byggts ut under det sena 1800-talet och framförallt 1900-talet. Tingshuset flyttar hit, affärer och verksamheter etableras, Här hittar man nu sida vid sida den ålderdomliga och charmiga miljön kring Brobacken med sina gamla hus och den modernistiska torgbildningen Bagges torg med kommunhus och med butiks- och bostadslänga uppförd 1964 efter ritning av arkitekt Nils Andreasson. På Dergårdssidan dröjde utbyggnaden. På kartan från 1890-talet här intill ser man hur litet samhället var. När den nya folkskolan byggdes 1915 låg den på landet. Förutom bondgårdarna fanns några villor som byggts som en följd av järnvägens tillkomst. Denna nya

kommunikationsmöjlighet gjorde området attraktivt för Göteborgare som uppförde bostäder och sommarvillor på bekvämt avstånd från storstaden. Ågården är ett fint exempel på denna villabebyggelse från det förra sekelskiftet. Planområdet Ekonomiska kartan från 1890-talet visar den nya järnvägens betydelse för stationssamhället Lerums framväxt. Men i det nu aktuella planområdet norr om Wamme bro har ännu inget hänt. En av Dergårdarna ligger på platsen som annars domineras av åkermark. På 1910-talet finns således villa Ågården, en bondgård och den nya större skolan på platsen. Snart tillkommer ytterliggare behov av skolutrymmen och 1931 byggs den nya folkskolan som snart kompletteras med en gymnastikbyggnad. Området har blivit en riktig skolmiljö och senare byggs också i etapper det som idag är Dergårdsgymnasiet på platsen som vid det här laget har en 100-årig tradition som skolmiljö. I kvarteren runt omkring byggs allt eftersom mer bostäder och miljön idag har blivit en mix av äldre gårdar, villor och flerbostadshus. Här ligger också Lerums hembygdsförenings gård med en bevarad byggnad från Dergården och ditflyttade äldre byggnader från Lerumstrakten. Det senaste tillskottet i planområdet är en pizzarestaurang, byggd på 1990-talet. På dess plats fanns tidigare en äldre gård som tagits bort. Hembygdsgården vars huvudbyggnad är en välbevarad framkammarstuga från Dergården, sekelskiftesvilla och äldre manbyggnad som har miljonprogrammets hyreshus som granne.

Miljön bär spår av hela den utveckling som Lerum genomgått, från landsbygd till stationssamhället till tätorten med pendelavstånd in till Göteborg. Intrycket kan bli rörigt men det är också avläsbart med sina olika kapitel. Att komplettera och förtäta ger en intressant miljö med många olika inslag. I området samsas numera hyreshus i den populära nyfunkisen med 1980-talets skolmiljö med de vackra detaljerna i vävstugan på Ågården. Miljön i det aktuella planområdet är utvärderad som kulturhistoriskt värdefullt ihop med Brobacken. Tillsammans berättar området om det lite äldre Lerum, om stationssamhällets framväxt. Här finns en mängd välbevarade byggnader av stort värde för Lerum. Bevarade äldre miljöer är viktiga för en orts identitet och särart. Här finns berättelsen om varför det ser ut som det gör just här. Att slå vakt om de värden som finns är avgörande för en hållbar samhällsutveckling.. Bron över den rofyllda Säveån binder samman Dergårdsområdet med Brobacken.

Översikt över det aktuella planområdet Nedan följer en beskrivning av områdets olika byggnader och vilka kulturhistoriska värden de kan tillskrivas. På ortofotot syns helheten, den stramt planerade skolmiljön med byggnaderna placerade i vinkel till varandra och den mer löst grupperade bebyggelsen vid Ågården. Det finns gott om mellanrum med gräsytor, parkmark och stora parkeringsytor. Gångbanor korsar området och utmed Säveån finns en grusad gångväg. Närmast vattnet har man låtit en ridå av stora lövträd växa upp. Gamla kyrkskolan Pizzahouse Gymnastik byggnad Vävstugan Dansbana Nya folkskolan Ågården Wamme bro

Dergården 1:35, Ågården Ågården uppfördes som en sommarvilla ca 1908-10 åt den småländske sågverksägaren Särnmark på en tomt som styckades av från en av Dergårdarna. Villan har reveterade fasader och är uppförd i en jugendinfluerad stil med småspröjsade fönsterlufter, burspråk, oregelbundet tak med takkupor och en liten veranda. Till huset hör också ett välbevarat uthus, kallat vävstugan, med många utrymmen och vackert utformade fasader. Bygganden lär ha funnits på platsen före villan byggdes och man får anta att den hört till en äldre gårdsanläggning. Idag ligger det boulebanor framför och huset inrymmer kontor m.m. Ågården används sedan 1976 som föreningslokal och för närvarande är det PRO som disponerar huset. I trädgården finns även en dansbana. Ågården är välbevarad och har ett stort kulturhistoriskt värde. Den är en god representant för de sommarvillor som uppfördes i Lerumstrakten som en följd av järnvägens utbyggnad på 1850-talet. Miljön är rik på detaljer som har stor betydelse för upplevelsen av miljön. Fastighetens byggnader skyddas på ett adekvat sätt med ett litet q i gällande detaljplan från 1997. Uthuset, den s.k. vävstugan, med boulle-banor framför. Byggnaden har många fina detaljer som spröjsade fönster med äldre glas och paneldörrar med beslag.

Dergården 1:249, Gamla kyrkskolan När folkskolan i det framväxande stationssamhället inte räckte till byggdes en ny större skola en bit ut, på Dergårdens mark. Skolan stod klar 1915 i den då helt lantliga miljön och därmed lades grunden för en skolmiljö som genom åren byggts ut med fler hus och numera rymmer gymnasieskola och vuxenutbildning. Folkskolebyggnaden genomgick en större ombyggnad 1956 då bl.a. fönstren byttes. Fasaderna har också tilläggsisolerats och sammantaget har byggnadens karaktär förändrats en hel del sedan den byggdes. Bygganden kan ändå tillskrivas ett kulturhistoriskt värde genom sin roll som skola, en central funktion i det framväxande samhället, och huset är viktig för helheten i den större skolmiljön med byggnader från olika tider i Lerums samhällsutbyggnad. Viktigt att slå vakt om är husets volym, placering, och roll i skolmiljön. Uppmätningsritning som visar det ursprungliga utseendet, gjord inför ombyggnaden på 1950-talet.

Dergården 1:249, nya folkskolan År 1931 godkändes ritningarna till en ny folkskola, intill den gamla från 1915. Den uppfördes i en 1920-talsklassistisk stil med helvalmat tak, höga spröjsade fönster och en karaktäristisk liten rund kupa på taket. Till skolmiljön, som en flygel, lades också en gymnastikbyggnad, uppförd 1935 med en mer funktionalistisk prägel. Behoven av utrymme fortsatte dock att öka hela tiden och 1944 förlängdes folkskolebyggnaden så att den kom att bli mer än dubbelt så lång. Tillbyggnaden gjordes dock i samma stil varför huset ser mycket enhetligt ut och kan verka uppfört i sin helhet från början. Entrén på det förlängda huset fick en mer modern, funktionalistisk karaktär. Miljön kring den nya folkskolan är välbevarad och byggnaderna besitter ett kulturhistoriskt värde genom sin välbevarade karaktär och genom sin funktion. De utgör en viktig del i den större skolmiljön med byggnader från olika skeden i Lerums historia. De gamla skolbyggnaderna är stramt placerade i parken, parallellt eller i vinkel till varandra vilket är av betydelse för upplevelsen av området. Den ursprungliga folkskolan var betydligt kortare än den är idag. Förlängningen av huset gjordes med samma utformning som det äldre huset.

Skolbyggnaden i sin nuvarande, närmast herrgårdsliknande utformning, med en bevarad 1920-talskaraktär där de spröjsade fönstren, de runda små takkuporna och de markerade hörnen och takfoten är viktiga detaljer. Entréparti har en mer funktionalistisk utformning. Idag bedrivs vuxenutbildning i den gamla folkskolebyggnaden. I vinkel med skolbyggnaden ligger gymnastikbyggnaden från 1935. Den har genomgått senare förändringar men har ändå en bevarad funktionalistisk karaktär.

Dergården 1:251, Pizzeria Det yngsta huset i området är Pizza House. Byggnaden uppfördes 1997 som gatukök, Taxnäs kiosk. På platsen låg tidigare en äldre gårdsanläggning tillhörande Dergården gamla by. Byggnaden har fått en lite traditionell utformning med två framåtvända gavlar med dekorationer i gavelröstet, röda fasader med vita knutar och tegeltak. Tanken var att anpassa det nya huset till Ågården med vävstugan intill. År 2004 byggdes huset till med en lådformad tillbyggnad åt nordväst. Tillbyggnaden är inte särskilt väl anpassad till det ursprungliga huset och bidrar till att göra miljön rörig. Anläggningen tillskrivs inget större kulturhistoriskt värde men kan naturligtvis ha andra värden för området såsom kiosk och restaurang. Ritning med den planerade tillbyggnaden 2004.

Omgivningarna Det aktuella området är luftigt och här finns mycket grönytor, mer eller mindre väl utnyttjade, men också en hel del parkeringsytor. Nedan syns en bildkavalkad för att fånga in något av karaktären. Den stora gräsplanen framför den lite herrgårdsliknande skolan. Till höger välplanerat parti med sittplatser och häckar mellan den gamla och den yngre folkskolan. Dansbanan intill Ågården och den långsträckta parkeringsytan framför pizzerian bort mot skolområdet. Asfalterade parkeringsytor runt Ågården och till höger vägen ner mot Wamme bro. Vägen är numera enbart gång- och cykelbana. Grusade gångbanor sträcker sig också utmed ån åt båda håll.

Miljöns kulturhistoriska värde Miljön vid Dergården utgör ingen egentlig helhet utan sönderfaller i delmiljöer. Den ena delen utgörs av skolmiljön som är stramt uppbyggd med husen placerade i vinkel till varandra och med gångbanor som sammanbindande linjer. Här får miljön nästan en ståndsmässig prägel med den storslagna folkskolan med sin flygelbyggnad och sin pendang i den äldre skolan. Här finns såväl upplevelsevärden som byggnadshistoriska värden. Skolmiljön har också ett stort samhällshistoriskt värde genom sin funktion. Här har generationer av Lerumsbor gått i skola. Det finns också en tydlig kontinuitet genom att området byggts ut ytterligare med skolbyggnader i och med att gymnasiet tillkom. Den andra delen består av Ågården, vävstugan och pizzerian. Här är husen mer oregelbundet placerade i förhållande till varandra och har inte samma historiska samhörighet. Vävstugan lär vara äldst, en länk tillbaka till den agrara miljö som fanns här en gång. Ågården representerar den villabebyggelse som tillkom kring förra sekelskiftet som en följd av järnvägens utbyggnad. Villamiljön har ett högt kulturhistoriskt värde och är skyddad i gällande detaljplan. Pizzerian har inte samma kontinuitet på platsen men har i sin utformning försökt anpassa sig till den äldre miljön. En tredje delmiljö kan man säga är parkeringsytorna och vägen ner mot Wamme bro med stranden mot Säveån. Här finns fina grusade gångvägar men också större parkeringsytor med ett lite ödsligt och anonymt intryck. Miljön i det aktuella planområdet är utvärderad som kulturhistoriskt värdefullt ihop med Brobacken som finns på andra sidan Säveån. Sammantaget berättar området om det lite äldre Lerum, om stationssamhällets framväxt. Här finns en mängd mer eller mindre välbevarade byggnader av stort värde för Lerum. Bevarade äldre miljöer är viktiga för en orts identitet och särart. Att slå vakt om de värden som finns är avgörande för en hållbar samhällsutveckling såväl ekonomiskt som ekologiskt och socialt. För en närmare beskrivning av de enskilda byggnaderna och deras värden se kapitlen ovan.

Områdets möjligheter Kulturmiljön är en storts infrastruktur som ger ett område dess identitet och miljövärden. Det gäller att ta hand om det på ett bra sätt. Med tanke på att området formats under lång tid och byggts ut i olika etapper utan någon sammanhållande plan så är det ju också möjligt förändra. Att förtäta på ett välplanerat sätt bör vara fullt möjligt och ändå bibehålla de identitetsvärden och bebyggelsehistoriska värden miljön har för Lerum. Viktigt är dock att tillkommande bebyggelse anpassas till förhållandena inom området när det gäller placering och karaktär. Den befintliga bebyggelsen bevaras och ges lämpligt skydd i plan. Att fortsätta att använda skolbyggnaderna i sin funktion som skola av något slag erbjuder det bästa alternativet för husen. Men det går ju också att byta användning. Skydd bör omfatta rivningsförbud och skydd för husens karaktär i form av fasader, detaljer såsom fönster, snickerier, material. q q q q Det finns gott om ytor mellan husen som skulle kunna lämpa sig för nybyggnation. Den stora ytan mellan vävstugan och nya folkskolan är en sådan. Här är det dock viktigt att förhålla sig till den strama uppbyggnaden av skolområdet och kanske tänka sig ett hus som ligger som en flygel till skolan, som en pendang till gymnastikbyggnaden. Även mellan kyrkskolan och nya folkskolan med outnyttjade ytor bakom gymnastikbyggnaden skulle man kunna tänka sig nya hus. Den stora lite ödsliga parkeringen bakom Ågården erbjuder ju också ytor men är kanske svårare att ta i anspråk med tanke på geotekniska förhållanden. Miljön kring pizzarestaurangen kan kanske erbjuda ytor för centrumverksamhet som på ett bra sätt nyttjar

den fina kulturmiljön kring Ågården. Om förtätningen är välgjord tål Ågården ny bebyggelse i sin närhet. Ytor där förtätning är möjlig. Viktigt är dock att hänsyn tas till struktur och karaktär i området.

Källor Falklind, Hans. Red. (1990). Lerums vägar Fyra socknars väghistoria. Lerum Falklind, Hans och Nilsson, Kjell. (1988). Kära hälsningar från Floda, Gråbo och Lerum. Vykort med människor och miljöer från det tidiga 1900-talet. Lerum Älvsborgs länsmuseum (1999). Kulturhistorisk byggnadsinventering nr 40, Lerums kommun. Vänersborg Älvsborgs länsmuseum (1999). Kulturmiljöer i Lerums kommun. Kulturmiljöprogram. Lerum Lantmäterimyndighetens arkiv för historiska kartor i Gävle. Byggnadsnämndens arkiv, Lerums kommun. Topografiska arkivet på Kulturlagret, Västarvet i Vänersborg Ekonomisk karta över Älvsborgs län. Fältmätt på 1890-talet.