Program 125. 2 Mos. kap. 33 och 34. (Introd. 0:35) Vi har nu hunnit fram till kapitel 33 i Andra Mosebok. Där vi möter Herrens befallnig till Israels barn, att dom skall dra vidare från Horebs berg. Och Herren säger nu att han själv inte vill dra med dom eftersom dom är ett hårdnackat folk. Och Mose ber om att få se Guds vägar och lära känna Gud. Och han påminner Gud om att Israelsfolket är Herrens folk. Och Gud ger på nytt löfte, att han skall gå med. Det är huvudtemat i kapitel 33. 2 Mos. 33:1-2. Och Herren sade till Mose: Upp, dra iväg härifrån med folket som du har fört upp ur egyptens land, och bege dig till det land, som jag med ed har lovat åt Abraham, Isak och Jakob, när jag sade: Åt din säd skall jag ge det. Jag skall sända en ängel framför dig och förjaga kananèerna, amorèerna, hetiterna, perisèerna, hivèerna och jebusèerna," Gud förbereder Israel på att gå in i landet. I fjärde Mosebok skall se se dem återuppta vandringen igen. Tredje Mosebok, är fortsättningen på beskrivningen av Tabernaklet...som dom har satt upp, just här i 2 Mosebok. 3-4. "för att du må komma till ett land som flyter av mjölk och honung. Ty eftersom du är ett hårdnackat folk, vill jag inte själv dra upp med dig. Jag kunde då förgöra dig på vägen. När folket hörde detta stränga tal, blev de sorgsna, och ingen tog sina smycken på sig." Dessa prydnadsföremål och smycken - var hedniska. Örringarna T.ex, visade att dom fortfarande dyrkade egyptens gudar. Då det var detta de egyptiska örringarna symboliserade. 5. "Och Herren sade till Mose: Säg till Israels barn: Ni är ett hårdnackat folk. Om jag, endast ett ögonblick drog med dig, skulle jag förgöra dig. Men lägg nu av dina smycken, så vill jag se till, vad jag skall göra med dig." Detta är tredje gången GUD kallar Israel för ett hårdnackat folk, och gör det klart för dem, att han har inte kommit för att befria dem - p.g.a. att dom var bättre än andra. GUD ber dom ta ett uppgör med den yttre prydnaden - och ta ställning: helt för Herren. (Petrus 1 brev 3;3-4.) "Er prydnad skall inte vara den utvärtes, som består av konstrika håruppsättningar, guldkedjor eller fina kläder. Den prydnad som är dyrbar i Guds ögon, är den som finns i er varelses innersta och som är oförgänglig: ett milt och saktmodigt sinne." Det kan vi lägga oss på minnet - Att den prydnad som är dyrbar i Guds ögon, är: "ett milt och saktmodigt sinne." 6. "Så tog då Israels barn av sig sina smycken och var utan dem allt ifrån vistelsen vid Horebs berg." TIME: 4:40.
Det var ett klar vittnesbörd om deras ställningstagande. Och deras tro får också en direkt praktisk konsekvens. Det var inte fasaden som var det viktigaste. Men även fasaden skulle vittna om vad som fanns på insidan. Och Israels barn bar inte egyptens smycken efter att dom passerad berget Horeb. 7. "Men Mose hade för sed att ta tältet och slå upp det ett stycke utanför lägret. Och han kallade det uppenbarelsetältet. Och var och en som ville rådfråga Herren måste gå ut till uppenbarelsetältet utanför lägret." Man har börjat med tabernaklets konstruktion. Men än så länge är det bara ett mötestält. Och det har Mose slått upp utanför Israels barns läger. 8-9. "Och så ofta Mose gick ut till tältet, stod allt folket upp, och var och en ställde sig vid ingången till sitt tält och såg efter Mose, tills han hade kommit in i tältet. Och så ofta Mose kom in i tältet, steg molnstoden ned och blev stående vid inngången till tältet." Joh. 1:18 - säjer att ingen har någonsin sett GUD, men att den enfödde Sonen har uppenbarat honom. Herren Jesus Kristus är GUD, uppenbarat i männsklig gestalt. Och i gamla testamentet var ett av hans namn "Herrens ängel" Det var Herrens ängel som talade med MOSE. Och vi läser första delen av vers 11. "Och Herren talade med Mose ansikte mot ansikte, som när den ena människan talar med den andra." Som när vänner sitter och pratar tillsammans, så talade Gud med Mose. Likaväl såg inte Mose Gud. Och vi lägger märke till de två sista linjerna i vers 11: "Men hans tjänare Josua, Nuns son, en ung man, lämnade inte tältet." Än engång blir Josua nämnd. Han är mannen som Gud förbereder att överta ledningen av Israelsfolket, efter Mose. Jag tror inte att varken Mose eller Josua visste det vid detta tillfälle - och om vi går till Josua bok, så kommer vi att upptäcka, att han den mest osannolika person till att överta efter Mose. 2 Mos.33:12-13. "Och Mose sade till herren: Nog säger du till mig: För detta folk ditupp, men du har inte låtit mig veta, vem du vill sända med mig. Du har ändå sagt: jag känner dig vid namn, och du har funnit nåd för mina ögon. Om jag alltså har funnit nåd för dina ögon, så låt mig få se dina vägar och lära känna dig. Jag vill ju finna nåd för dina ögon. Och se därtill, att detta folk är ditt folk." TIME: 8:25. Paulus uttryckte det såhär i Filipp.3:10. "Jag har ett enda mål: att lära känna Kristus, att uppleva kraften av hans uppståndelse
och att dela hans lidanden." Och det är väl något av detsamma som ligger i det Filippus säjer i Joh.14:8. "Herre, låt oss se Fadern, det är nog för oss" Jag tror att alla seriösa Guds barn har en längtan och önskan om att verkligen lära känna GUD. 14-15. "Han sade: Skall jag då själv gå med och föra dig till ro? Han svarade honom: Om du inte själv vill gå med, så låt oss inte alls dra upp härifrån." Mose visste att han kunde inte gå i egen kraft. Behovet av Guds närvaro - visar något av Mose andliga mognad. Låt oss be om den mognaden bland andliga ledare idag, när man skall ta olika avgörelser i verksamheten. Den är tyvärr inte alltför vanlig. 16. "Ty hur skall man kunna veta att jag och ditt folk har funnit nåd för dina ögon, om inte därigenom att du går med oss så att vi, jag och ditt folk, utmärks framför andra folk på jorden" Det är viktigt att lägga märke till att Gud gjorde Israel till ett märkligt och särskilt folk, av en helt bestämd orsak. Kristi församling skulle också idag vara ett särskilt, ett annorlunda folk. Det betyder inte att vi skall vara knasbollar. Men det betyder att vi inte följer med tidens ström. 17-23. "Herren svarade Mose: Vad du nu har begärt skall jag också göra. Ty du har funnit nåd för mina ögon, och jag länner dig vid namn. Då sade han: Låt mig alltså se din härlighet. Han svarade: Jag skall låta all min skönhet gå förbi dig, där du står, och jag skall utropa namnet HERREN inför dig. Jag skall vara nådig mot den jag vill vara nådig mot och skall förbarma mig över den jag vill förbarma mig över. Ytterligare sade han: Mitt ansikte kan du dock inte få se, ty ingen människa kan se mig och leva. Därefter sade Herren: Se, här är en plats nära intill mig. Ställ dig där på klippan. När nu min härlighet går förbi, skall jag låta dig stå i en klyfta på berget och jag skall täcka över dig med min hand, tills jag har gått förbi. Sedan skall jag ta bort min hand, och då skall du få se mig på ryggen." Dehär avsnittet talar om den härlighet som kännetecknar GUD. Herren Jesus sa att när han kommer igen - så skall Människo-Sonens tecken synas på himlen. TIME: 12:20. Matt.24:30 säjer: "Då skall människosonens tecken visa sig på himmelen och alla folk på jorden brista ut i jämmerrop. Och de
skall få se Människosonen komma på himmelens skyar med stor makt och härlighet." Jag tror att detta "tecken" är den härlighet som det talas om här i vers 22, i andra Moseboks 33 kapitel. När Jesus blev iklädd männsklig gestalt - hade han avlagt den himmelska härligheten - men han var fortfarande GUD. Det är därför han kunde säja: "Den som har sett mig, har sett Fadern" Det är det många detaljer som vi aldrig fördjupar oss i, för då ville vår vandring Vägen genom Bibeln - bli oändligt lång. Så det är många detaljer, många sidor och nyanser i texten som vi metvetet hoppar över. Men det är en detalj till vi skall nämna ifrån de 7 sista verserna i kapitel 33. Mose bad: Låt mig få se din härlighet. Om Gud besvarade den bönen, så måste det väl bli en härlig erfarenhet och upplevelse för Mose. Och han fick ju bönen besvarad - så låt oss se. I verserna 21-23 talar GUD om att det är en klyfta, en springa i berget - där skall Mose stå. Kan du se dig själv stå i denna klyfta. Och vad sker då - jo, GUD lägger sin hand över klyftan. Han övertäcker MOSE. Det blir helt mörkt. Han kan ingenting se. Tänk vilken obehaglig upplevelse. Det känns som om GUD var 1000 mil långt bort. Men sanningen är, aldrig hade GUD varit så nära Mose tidigare. O, om du kunde få se detta, du som är i mörker och anfektelse och upplever att det är alldeles mörkt. Och till dig som upplevt så många prövningar i livet - att du så att säja, bara har fått se GUD på ryggen, på avigsidan. Till gudsmannen Mose - sade GUD: Sedan skall jag ta bort min hand, och då skall du få se mig på ryggen. Men mitt ansikte kan ingen se." TIME: 15:20. Musik: "Majesty"... ca: 0:25. Time: 15:45.
2 Mos. 34:1-4. "Och Herren sade till Mose: Hugg ut åt dig, två stentavlor, likadana som de förra, så vill jag skriva på tavlorna samma ord som stod på de förra tavlorna, vilka du slog sönder. Och var redo till i morgon. Du skall då på morgonen stiga upp på Sinai berg och ställa dig på toppen av berget, mig till mötes, men ingen må stiga upp med dig, och på hela berget får ingen annan visa sig. Inte heller må får och fäkreatur gå i bet bort mot detta berg. Och han högg ut två stentavlor, likadana som de förra. Och tidigt följande morgon begav sig Mose upp på Sinai berg, som Herren hade befallt honom, och tog de två stentavlorna med sig." Dom första tavlorna hade Mose krossat, när han kom ned från berget och såg att folket hade gjort sig en guldkalv som dom tillbad. Den handlingen förkunnade för Israels barn, att dom genom sina handlingar hade krossat förbundet som Gud gjort med Israel. Nu återvänder Mose till berget - med blanka tavlor. Gud vill förnya det förbund som Israel ödelagt genom avgudsdyrkan. 5. "Då steg Herren ned i molnskyn. Och han ställde sig där nära intill honom och åkallade Herrens namn." NU ropar Gud ut sitt Namn. Herren proklamerar sitt namn. Detta är ett fantastiskt avancerande, ett mycket stort steg framåt - både för Mose och för Israels barn. För namnet har stor betydelse. Namnet betyder något! När du hör namnet Caesar, vad tänker du på? När du hör namnet "Martin Luther King" vad tänker du på? osv, Du gör dig vissa föreställningar - det formas en viss "image" i dina tankar... Nu kungör GUD sitt namn - och han önskar att Israels barn, skall komma ihåg sina erfarenheter med GUD - helt sedan dom blev förlösta från träldomen i egyptens land. 6-7. "Och Herren gick förbi honom, där han stod, och utropade: Herren! Herren! - en Gud, barmhärtig och nådig, långmodig och stor i mildhet och trofasthet, som bevarar nåd mot tusenden, som förlåter missgärning och överträdelse och synd, men som ingalunda låter någon bli ostraffad." Gud utvisar inte sin nåd genom att se mellan fingrarna - eller genom att säja till den skyldige - Ja,ja, vi kan bara glömma den synden. Synden måste straffas och skulden måste betalas. Han låter ingalunda någon bli ostraffad utan hemsöker fädernas missgärning på barn och barnbarn och efterkommande i tredje och fjärde led." Vad händer så? Hur kan han både vara nådig och trofast och samtidigt göra upp med orättfärdigheten? Det kan Han, därför att det har blivit buret fram ett offer. TIME: 19:55. Det offer som Israel den gången bar fram - kunde inte ta bort synden - men det pekande fram emot det fullkomliga offret - Herren Jesus Kristus. Han som - när han kom - försonade och tog bort alla synder
genom sin död på korset. När Herren här ropade och sa: Herren, Herren Gud, barmhärtig, nådig och trofast...osv. Så är det GUD som förkunnar och färhärligar sin Son. Och det är viktigt att komma ihåg - att även när Gud måste straffa människorna på grund av deras orättfärdighet, så upphör han dock aldrig att vara nådig och barnhärtig. Från Sinai berg förkunnade Gud sin lag. Och från samma berg ropar han ut sitt namn - för att för Mose och hela Israel, uppenbara sig som den helige och rättfärdige och även barmhärtige GUD. Samtidigt talar dessa verser med djupt alvar om,att synden kan få konsekvenser som sträcker sig till kommande generationer. Men att utvelgelsen grundar sig på nåd och inte på förtjänst, stadfästs av vers 8 och 9. "Då böjde Mose sig med hast ned mot jorden och tillbad och sade: Om jag har funnit nåd för dina ögon, Herre, så må Herren gå med oss. Ty nog är det ett hårdnackat folk, men du vill ju förlåta oss vår missgärning och synd och ta oss till din arvedel." Mose säjer inte till GUD, att nu har ju Israels folk tagit sig samman och gör verkligen många positiva saker... Nej, han säjer: nog är det ett hårdnackat folk - men du vill ju förlåta.. Ja, det är inte GUD som är problemet - men människan. Och vi minns ifrån Matteus 23:37, när Jesus klagade över Jerusalem, så sa han "Hur ofta har jag inte velat samla dina barn, liksom hönan samlar sina kycklingar under sina vingar! - men ni har icke velat." Ja, sannerligen, GUD vill förlåta - men folket är hårdnackat och vill inte - och som det heter i psalmen: Till himlen det ej tvingas - det blott i klockan ringes... 10. "Han svarade: Nåväl jag vill sluta ett förbund. Inför hela ditt folk skall jag göra under, sådana som inte har blivit gjorda i något land eller bland något folk. Och hela det folk som du tillhör skall se att Herrens gärningar är underbara, de som jag skall göra med dig." Mose blev bönhörd, därför att hans bön grundar sig på vad GUD själv har talat. Förbundet förnyas - och även nådelöftena! Men därför att folket hade brutit buden som GUD givet dem, så var det en naturlig del av förnyelsen - att GUD nu återupp-repar den del av lagen - mot vilken folket har försyndat sig. TIME: 23:55. Musik: "Great is thy faithfulness" ca: 0:25. Time: 24:20. 2 Mos. 34:29. "När sedan Mose steg ned från Sinai berg, och på vägen ned från berget hade vittnesbördets två tavlor med sig, visste han inte att hans ansiktes hy hade blivit strålande av att
han hade talat med honom." Mose behövde inte springa runt och ropa: jag har haft ett nytt möte med GUD. Det märkte Israels barn, utan att Mose nämnde det med ett enda ord. Det var inte påtaget Stomatol-leende, det handlade om - han "smajlade" inte upp sig. Men saken var - att, hans ansikte strålade. (Efes.5:18) "Drick er inte druckna av vin, det leder till utsvävningar. Nej, låt Anden uppfylla er." Den som dricker vin och starka drycker elle använder droger - blir präglad av det. När du möter en människa som i 20 år varit en slav under alkoholen - så märks det, även när han är nykter...hans liv har präglat honom. På samma sätt skulle den helige Ande få prägla oss och forma hela vårt väsen. Den nära gemenskapen med GUD präglade Mose, både det inre och det yttre - han var själv så genomstrålad av Guds helighet, kärlek och ljus, att även hans eget ansikte strålade av ljus. Paulus förklarar detta i 2 Korinterbrevet 3:7-11. "Dödens ämbete, som med bokstavsskrift var inristat på stentavlor, trädde fram i en sådan härlighet, att Israeliterna inte kunde betrakta Mose`s ansikte på grund av glansen över hans ansikte, fast den snart försvann. Hur mycket större härlighet skall inte då Andens ämbete ha! Om redan det ämbete, som avkunnar domen över oss, var så härligt, då måste det ämbete, som förkunnar den rättfärdighet som Gud skänker oss, ha en ännu större härlighet. Ja, det som en gång var härligt förtjänar inte nu att kallas så när det jämförs med den överväldigande härligheten. Ty om det som snart försvann, var härligt, så måste det, som består för alltid, vara omstrålat av en långt större härlighet." Ju närmare en människa lever GUD - desto mer blir hon delaktig av hans ljus. Ingen som verkligen kommer till Gud, vänder tomhänt tillbaka. - Du kan inte förbli i solens sken, utan att din hud förändras... Du kan inte leva i Guds närhet - utan att påverkas av hans gudomliga nåd och ljus och värme. Och låt oss inte glömma att detta ljus som omstrålar Mose ansikte, - stadfäster LAGEN`s gudomliga ursprung. 30-35. "Och när Aron och alla Israels barn såg hur Mose ansiktes hy strålade, var de rädda för att komma nära honom. Men Mose ropade till dem. Då vände Aron och menighetens alla hövdingar tillbaka till honom, och Mose talade till dem. TIME: 28:35. Därefter kom alla Israels barn fram till honom, och han gav dem alla de bud som Herren hade förkunnat för honom på Sinai berg.
Och när Mose hade slutat sitt tal till dem, hängde han en slöja för sitt ansikte. Men så ofta Mose skulle träda inför Herrens ansikte för att tala med honom, lade han av slöjan, tills han åter gick ut. Och sedan han hade kommit ut, förkunnade han för Israels barn det som hade blivit honom befallt. Då såg Israels barn varje gång hur Moses ansiktes hy strålade, och Mose hängde då åter slöjan över sitt ansikte, tills han ånyo skulle gå in för att tala med honom." Och där måste jag säja tack för denhär gången. PÅ ÅTERHÖRANDE! Herren vare med dig! Må hans välsignelse vila över dig - GUD ÄR GOD! T I M E : 29:40.