Statistik. om Stockholm Förvärvsarbetande i Stockholm 2012 Årsrapport. The Capital of Scandinavia. stockholm.se

Statistik om Stockholm Förvärvsarbetande i Stockholm 2012 Årsrapport The Capital of Scandinavia stockholm.se

FÖRORD I denna rapport redovisas uppgifter om den förvärvsarbetande befolkningen i Stockholms stad. Dels redovisas data för staden totalt och dels fördelat på stadsdelsområde. Rapporten ingår i det statistikavtal som tecknats mellan Sweco Strategy (tidigare Sweco Eurofutures och USK) och Stockholms Stadsledningskontor. De redovisade uppgifterna har huvudsakligen hämtats från den årliga registerbaserade arbetsmarknadsstatistiken, RAMS (SCB). Det senast redovisade året i RAMS är 2012. För Stockholm som helhet kan även förändringar i arbetskraften följas med hjälp av arbetskraftsundersökningarna (AKU) som är mer aktuella, men som inte kan ge några data på lägre geografisk nivå, dvs. stadsdelsområden. Uppgifter om arbetslösa baserad på SCB:s statistik redovisar Sweco Strategy i återkommande rapporter för stadsdelsområden en gång per år. Mer preliminär statistik om de arbetssökande i stadsdelsområdena, baserad på uppgifter från Arbetsförmedlingen, publiceras månatligen. Se även www.statistikomstockholm.se. 1

BEGREPP OCH DEFINITIONER Som förvärvsarbetande enligt RAMS räknas de personer som under referensveckan i november: - utförde något arbete (minst en timme), antingen som avlönade arbetstagare, som egna företagare (inklusive fria yrkesutövare) eller oavlönade medhjälpare i företag tillhörande make/maka eller annan medlem av samma hushåll (=sysselsatta, i arbete). - personer som inte utförde något arbete enligt ovan, men som hade anställning, arbete som medhjälpande hushållsmedlem eller egen företagare (inklusive fria yrkesutövare) och var tillfälligt frånvarande under hela referensveckan. Frånvaron räknas oavsett om den varit betald eller inte (=sysselsatta, frånvarande från arbetet). Orsak till frånvaron kan vara sjukdom, semester, tjänstledighet, (t.ex. för vård av barn eller studier), värnpliktstjänstgöring, arbetskonflikt eller ledighet av annan anledning. - personer som deltar i vissa arbetsmarknadspolitiska program räknas som sysselsatta. Det kan gälla t.ex. offentligt skyddat arbete, Samhall, start av näringsverksamhet eller anställning med lönebidrag eller anställningsstöd. Förvärvsarbetande nattbefolkning är alla förvärvsarbetande som bor i ett område oavsett var man arbetar. Förvärvsarbetande dagbefolkning är alla förvärvsarbetande som arbetar i ett område oavsett var man bor, det vill säga förvärvsarbetande nattbefolkning plus inpendlare minus utpendlare. Förvärvsfrekvensen är andelen förvärvsarbetande av befolkningen i en viss grupp, ålder eller kön. 2

INNEHÅLL FÖRORD... 1 BEGREPP OCH DEFINITIONER... 2 INNEHÅLL... 3 SAMMANFATTNING... 4 FÖRVÄRVSARBETANDE I STOCKHOLMS STAD... 6 Förvärvsarbetande över tid 6 Förklaringar till utvecklingen 7 Jämförelser mellan länets kommuner 9 Storstadsjämförelser 11 Arbetsmarknadens struktur och utveckling 12 Pendling 17 Förvärvsfrekvens och befolkningsegenskaper 21 FÖRVÄRVSARBETANDE I STADSDELSOMRÅDEN... 25 Förvärvsarbetande i stadsdelar 25 Förvärvsarbetande över tid 26 Arbetsmarknadens struktur och utveckling 27 Pendling 29 Förvärvsfrekvens och befolkningsegenskaper 30 Skillnader över tid 34 FÖRVÄRVSARBETANDE 2012-2013... 36 Sysselsättningen är på väg uppåt 36 Konjunkturen stärks och jobbtillväxt väntas i Stockholm 38 TABELLBILAGA... 39 3

SAMMANFATTNING År 2012 gick förvärvsfrekvensen svagt uppåt i Stockholms stad. Uppgången omfattade de flesta branscher i staden. Utvecklingen var lik den för 2011 men betydligt svagare jämfört med 2010 då förvärvsfrekvensen steg snabbt i samband med återhämtningen efter lågkonjunkturen 2009. I Stockholms stad fanns det 463 062 förvärvsarbetande personer år 2012 i åldrarna 16 år och uppåt. I åldersgruppen 20-64 år var förvärvsfrekvensen (andelen förvärvsarbetande av befolkningen) 77,6 procent. Förvärvsfrekvensen var 0,6 procentenheter högre år 2012 jämfört med år 2011. Förvärvsfrekvensen ökade i alla åldersgrupper. Förvärvsfrekvensen minskade bland personer med vistelsetid på under ett år i landet medan den genomgående ökade för personer med längre vistelsetid i landet. För kvinnor var förvärvsfrekvensen 77,0 procent och för män var motsvarande siffra 78,2 procent år 2012. Antalet förvärvsarbetande i Stockholms stad (dagbefolkningen) var 622 447 personer år 2012. Företagstjänsterna var den klart största branschen i staden. Hotell och restaurang följt av vård och omsorg var de branscher som ökat mest sedan 2011. Tillverkning och utvinning samt branscherna jordbruk, skogsbruk och fiske samt energi och miljö minskade något mellan 2011 och 2012. Betydligt fler pendlar in till Stockholms stad för att arbeta jämfört med hur många som pendlar ut. Inpendlarna kommer i huvudsak från övriga länet. Det var ungefär hälften av den förvärvsarbetande befolkningen i Danderyd, Lidingö, Solna, Sundbyberg, Huddinge, Nacka och Tyresö som hade sitt arbete i Stockholms kommun. Totalt sett var dagbefolkningen 2012 ca 34 procent större än nattbefolkningen i Stockholms stad. De flesta som pendlar in gör det för att arbeta inom branschen företagstjänster. Företagstjänsterna är den största branschen bland männen medan kvinnorna oftast arbetar inom vård och omsorg. I branschen byggverksamhet är det sju gånger fler män än kvinnor som arbetar i staden medan det är tre gånger fler kvinnor än män som arbetar med vård och omsorg. Fram till och med år 2010 var vård och omsorg den vanligaste branschen bland utrikesfödda, men från och med 2011 har företagstjänster varit den vanligaste branschen även inom denna del av befolkningen. Bland utrikesfödda är det betydligt vanligare att jobba inom hotell och restaurang jämfört med de svenskfödda. Förvärvsfrekvensen varierar kraftigt mellan stadens stadsdelsområden. År 2012 var förvärvsfrekvensen i befolkningen 20-64 år högst på Kungsholmen med 85 procent, följt av Hägersten-Liljeholmen med 83 procent samt Bromma, Älvsjö, Norrmalm och Södermalm på 82 procent. Förvärvsfrekvensen var lägst i Rinkeby-Kista med 57 procent av befolkningen, följt av Skärholmen på 64 procent och Spånga-Tensta på 66 procent. Förvärvsfrekvensen har ökat för samtliga stadsdelar förutom för Älvsjö där förvärvsfrekvensen minskat marginellt. Över en längre tidsperiod har skillnaderna i förvärvsfrekvens ökat mellan inre och yttre staden. De flesta förvärvsarbetande personerna bor på Södermalm, men flest personer har sin arbetsplats på Norrmalm. I hela innerstaden, och framförallt på Norrmalm, är det fler som arbetar i stadsdelsområdena i förhållande till hur många förvärvsarbetande som bor där. Detsamma gäller för Rinkeby-Kista. I Skarpnäck och i Hässelby-Vällingby är det betydligt fler förvärvsarbetande som bor i området jämfört med hur många som arbetar där. Offentlig förvaltning samt finans- och försäkringsverksamhet är kraftigt koncentrerade till inre staden, medan tillverkning och utvinning samt byggverksamhet är mer koncentrerade till 4

yttre staden. I inre staden arbetar befolkningen främst inom branschen företagstjänster, medan det i yttre staden är vanligast att befolkningen arbetar inom handeln. I SCBs arbetskraftsundersökning, AKU, går det att följa sysselsättningen ända fram till första kvartalet 2014. Denna undersökning mäter dock sysselsättningen i en bredare åldersgrupp 15-74 år - jämfört med 20-64 år som är den åldersgruppering som vanligtvis presenteras i denna rapport. Enligt AKU har ingen tydlig ökning i sysselsättningen skett under 2011 och 2012. Under 2013 steg dock sysselsättningen markant enligt denna undersökning. Arbetslösheten har legat på ungefär samma nivå sedan 2010, men med tydliga säsongsvariationer. Andelen som ej tillhör arbetskraften förefaller ha en sjunkande trend, men även här finns kraftiga säsongsvariationer. Enligt Stockholmsbarometerns prognos växer sysselsättningen i Stockholmsregionen för första gången på nästa två år, en ökning som enligt rapporten kommer att fortsätta. Under andra kvartalet 2014 förväntas en positiv utveckling för samtliga branscher, noterbart även för byggbranschen som väntas vända sin negativa trend och öka för första gången på två år. Den högsta ökningen väntas inom uppdragsverksamhet och databranschen. Inom databranschen uppger 29 procent av arbetsgivarna att de har stora problem med att hitta rätt kompetens. I fjolårets mätning var motsvarande siffra 50 procent. 5

FÖRVÄRVSARBETANDE I STOCKHOLMS STAD I Stockholms stad fanns det 463 062 förvärvsarbetande personer år 2012 i åldrarna 16 år och uppåt, vilket motsvarar 63,7 procent av befolkningen i motsvarande åldrar. I åldersgruppen 20-64 år var förvärvsfrekvensen (andelen förvärvsarbetande i befolkningen) 77,6 procent. För kvinnorna var förvärvsfrekvensen i åldersgruppen 20-64 år 77,0 procent medan förvärvsfrekvensen för männen var 78,2 procent. Antalet förvärvsarbetande med arbetsplats i Stockholms stad (dagbefolkningen) var 622 447 personer år 2012. Det var alltså över 150 000 fler som hade en arbetsplats i Stockholms kommun jämfört med hur många förvärvsarbetande som bodde i staden år 2012. Förvärvsarbetande över tid Innan lågkonjunkturen i början på 1990-talet låg förvärvsfrekvensen i Stockholms stad på 83 procent. År 1993 var den nere på enbart 70 procent av befolkningen i åldrarna 20-64 år. Sedan dess har förvärvsfrekvensen sakta återhämtat sig och från 1997 var ökningstakten stark fram till och med lågkonjunkturen i början på 2000-talet. År 2006 och år 2007 ökade förvärvsfrekvensen kraftigt, men stannade upp år 2008 för att därefter minska år 2009. Från och med år 2010 har förvärvsfrekvensen åter börjat stiga. Förvärvsfrekvensen fortsätter att stiga Mellan år 2009 och 2010 ökade förvärvsfrekvensen med 1,5 procentenheter från 74,9 till 76,4, vilket visas i Figur 1. Ökningen fortsatte sedan med ytterligare 0,6 procentenheter mellan 2010 och 2011 till 77,0. Denna takt har hållit i sig mellan 2011 och 2012 då förvärvsfrekvensen ökat från 77,0 till 77,6 procent. Det är även möjligt att jämföra utvecklingen för åren 2009 till 2012 med vad som skedde efter lågkonjunkturen i början av 2000-talet. År 2004 började förvärvsfrekvensen stiga efter att ha fallit under flera år, dock för att åter falla under 2005. Från och med 2006 steg dock förvärvsfrekvensen kontinuerligt fram till och med 2008. Figur 1 Förvärvsarbetande och förvärvsfrekvensen i Stockholms stad, år 1991-2012, antal respektive procent (Källa: SCB) Antal 500 000 400 000 300 000 200 000 100 000 0 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 Förvärvsarbetande nattbefolkning 16- år (vänster axel) Förvärvsfrekvens 20-64 år (höger axel) 82 80 78 76 74 72 70 68 66 64 Andel av befolkningen (%) 6

Förklaringar till utvecklingen Att antalet förvärvsarbetande minskar eller ökar kan bero på en rad olika saker. Antalet förvärvsarbetande kan förändras genom att antalet anställda minskar eller ökar på befintliga arbetsställen. Antalet förvärvsarbetande kan även förändras genom att arbetsställen tillkommer eller läggs ner. Om antalet förvärvsarbetande minskar kan det leda till att fler blir arbetslösa eller börjar studera. Sambandet kan även vara det motsatta att förvärvsfrekvensen minskar på grund av att fler väljer att studera. Förvärvsfrekvensen påverkas även av hur många som exempelvis har sjukersättning. Fler sysselsatta både genom att arbetsställena blir fler och ökad sysselsättning i de befintliga År 2012 tillkom 12 886 nya arbetsställen i Stockholms stad som omfattade 28 654 förvärvsarbetande, vilket visas i Figur 2. Av dessa arbetsställen hade 471 tillkommit via uppdelning av tidigare arbetsställen. År 2011 var ökningen av antalet arbetsställen något lägre även om dessa genererade fler arbetstillfällen. Antalet nedlagda arbetsställen mellan år 2011 och 2012 var 10 728, vilket motsvarade 21 172 förvärvsarbetande. Av dessa arbetsställen hade 225 lagts ner på grund av uppdelning eller hopslagning. Jämfört med år 2011 var det färre arbetstillfällen som försvann genom att arbetsställen lades ner - då försvann 22 179 arbetstillfällen i denna process. De största förändringarna återfinns dock på de kvarvarande arbetsställena. År 2012 ökade antalet förvärvsarbetande på 11 915 arbetsställen med sammanlagt 47 023 personer. Samtidigt minskade antalet förvärvsarbetande på 10 074 arbetsställen med sammanlagt 37 157 personer. Antalet förvärvsarbetande ökade således totalt sett med 9 866 personer på befintliga arbetsställen. Detta skall jämföras med 2011 då antalet ökade med 7 518 personer. I Figur 2 visas en sammanfattning av förändringarna. Totalt sett ökade antalet förvärvsarbetande med arbetsplats i staden med 17 348 personer. Detta kan jämföras med 2011 då antalet förvärvsarbetande med arbetsplats i staden ökade med 14 342 personer. 7

Figur 2 Förändring av antalet förvärvsarbetande med arbetsplats i staden (dagbefolkning) som en följd av nya/nedlagda arbetsställen eller minskning/ökning i kvarvarande arbetsställen, år 2010-2012 (Källa: SCB Företagen och arbetsställenas dynamik) 60 000 Förändring av antal förvärvsarbetande 16- år 40 000 20 000 0-20 000-40 000-60 000 Nya arbetsställen Nedlagda arbetsställen 2011 - förändring från år 2010 2012 - förändring från år 2011 Kvarvarande arbetsställen som ökat Kvarvarande arbetsställen som minskat Total förändring Färre arbetslösa och förtidspensionärer jämfört med tidigare När förvärvsfrekvensen ökade år 2012 minskade andelen som ej förvärvsarbetade i befolkningen 20-64 år, vilket visas i Figur 3. Minskningen skedde genom att andelen förtidspensionärer och personer i kategorin övriga minskade. Dock skedde en marginell ökning inom gruppen studerande, medan andelen arbetslösa var konstant. När förvärvsfrekvensen stiger blir i allmänhet färre arbetslösa. Det är även vanligt att många som har valt att studera under en lågkonjunktur kommer ut i arbetslivet när arbetsmarknaden återhämtat sig. Det är dock en stor grupp på mer än en tiondel av befolkningen i åldrarna 20-64 år som inte förvärvsarbetar samtidigt som de varken är anmälda som arbetslösa hos arbetsförmedlingen, studerar eller är förtidspensionärer. 8

Figur 3 Andel av befolkningen 20-64 år som ej förvärvsarbetade efter aktivitet, år 2011-2012 (Källa: SCB) Andel av befolkningen (%) 14 12 10 8 6 4 2 0 2011 2012 12,3 11,3 6,1 5,2 4,0 3,6 1,4 1,4 Arbetslösa Förtidspensionärer Studerande Övriga Jämförelser mellan länets kommuner År 2012 var det första året som antalet förvärvsarbetande personer i Stockholms län i åldern 20-64 nådde över miljongränsen till 1 011 817. Detta är en ökning med 21 266 personer jämfört med föregående år. Förvärvsfrekvensen i samma åldrar var 78,5 procent i länet som helhet år 2012, vilket visas i Figur 4. År 2011 var förvärvsfrekvensen 78,0 procent. Inga större skillnader i förvärvsfrekvens mellan länets kommuner Det är inga större skillnader i förvärvsfrekvens mellan länets kommuner. De två kommuner som avviker mest är Botkyrka och Södertälje med en förvärvsfrekvens på strax under 72 procent, vilket är en avvikelse från genomsnittet i länet med drygt 7 procentenheter. Stockholms kommun ligger även under länets genomsnitt med ca 1 procentenhet. Nykvarn och Vallentuna har för länet högst förvärvsfrekvens i åldrarna 20-64 år. Samtliga kommuner i länet, förutom Botkyrka och Södertälje, hade en högre förvärvsfrekvens jämfört med riket år 2012. 9

Figur 4 Förvärvsfrekvensen 20-64 år i Stockholms läns kommuner, år 2012 (Källa: SCB) Andel av befolkningen (%) 100 90 80 70 60 50 40 30 20 10 0 72 72 77 78 78 78 78 78 78 78 78 79 80 81 81 81 82 83 84 84 84 84 85 85 86 88 78 77 Botkyrka Södertälje Huddinge Sigtuna Stockholm Sundbyberg Nynäshamn Solna Haninge Upplands-Bro Järfälla Danderyd Upplands Väsby Norrtälje Lidingö Sollentuna Nacka Tyresö Salem Täby Österåker Värmdö Vaxholm Ekerö Vallentuna Nykvarn Stockholms län Riket Stigande förvärvsfrekvens mellan 2011 och 2012 i de flesta kommuner Den positiva utvecklingen av förvärvsfrekvensen som började 2010 har fortsatt i hela Sverige under 2012. I hela Stockholms län steg förvärvsfrekvensen 2012 med 0,6 och i hela riket med 0,4 procentenheter, vilket visas i Figur 5. Utvecklingen för Stockholms län var således starkare än för riket, vilket den inte varit sedan 2009. Den kraftigaste uppgången i förvärvsfrekvens mellan 2011 och 2012 skedde i Solna, följt av Sigtuna och Stockholm. På den andra änden av skalan avviker Salem, Södertälje och Upplands-Bro som de enda kommunerna där förvärvsfrekvensen minskat. Noterbart är att Södertälje var den kommunen som hade mest positiv utveckling föregående år. 10

Figur 5 Procentuell förändring av förvärvsfrekvensen från år 2011 till 2012 i Stockholms läns kommuner (Källa: SCB) 1,5 Andel av befolkningen (%) 1 0,5 0-0,5 Salem Södertälje Upplands-Bro Österåker Norrtälje Järfälla Vaxholm Värmdö Upplands Väsby Nynäshamn Botkyrka Nykvarn Lidingö Tyresö Vallentuna Ekerö Nacka Sollentuna Danderyd Haninge Sundbyberg Täby Huddinge Stockholm Sigtuna Solna Stockholms län Riket Storstadsjämförelser År 2012 var förvärvsfrekvensen marginellt högre i Stockholms kommun i åldrarna 20-64 år jämfört med riket som helhet, vilket visas i Figur 6. Jämfört med de övriga storstäderna var förvärvsfrekvensen klart högst i Stockholm med 77,6 procent och lägst i Malmö med 63,6 procent. Förvärvsfrekvensen ökar mer än i riket för samtliga storstadsregioner Under den senaste lågkonjunkturen minskade förvärvsfrekvensen som mest i Göteborg medan Stockholm klarade sig bäst. Ökningen i förvärvsfrekvens har mellan 2011 och 2012 varit högre för samtliga storstadsregioner än för riket i stort. Göteborg hade under perioden den starkaste utvecklingen medan Malmö hade den svagaste. Skillnaderna är dock små. Figur 6 Förvärvsfrekvensen 20-64 år i storstadskommunerna och riket, år 2011-2012 (Källa: SCB) Andel av befolkningen (%) 100,0 90,0 80,0 70,0 60,0 50,0 40,0 30,0 20,0 10,0 0,0 77,0 77,6 72,1 72,9 63,1 63,6 76,8 77,1 Stockholm Göteborg Malmö Hela riket 2011 2012 11

Stockholm har jämförelsevis hög förvärvsfrekvens i de yngre åldrarna När förvärvsfrekvensen delas upp på olika åldersgrupper, i Figur 7, går det att uttyda att det är i de yngre åldersgrupperna som förvärvsfrekvensen i Stockholms kommun särskilt utmärker sig jämfört med övriga riket. För personer 35 år och äldre är däremot förvärvsfrekvensen högre för riket än för Stockholm. Förvärvsfrekvensen är dock högre i Stockholms kommun jämfört med de övriga storstäderna i samtliga åldersgrupper. Minst skillnader mellan regionerna är det i åldersgruppen 55-64 år. Figur 7 Förvärvsfrekvensen i storstadskommunerna och riket efter ålder, år 2012 (Källa: SCB) Andel av befolkningen (%) 100 90 80 70 60 50 40 30 20 10 0 Stockholm Göteborg Malmö Hela riket 20-24 25-34 35-44 45-54 55-64 Arbetsmarknadens struktur och utveckling I Figur 8 visas antalet förvärvsarbetande fördelat på arbetsställets storlek. Totalt var det 622 447 personer som hade ett arbetsställe i Stockholms stad år 2012. Ungefär 317 000 av dessa arbetade på ett arbetsställe med över 50 anställda. Det var ca 147 000 som arbetade på en arbetsplats med minst 250 anställda. Antalet anställda på arbetsställen med endast 1-2 anställda var i närheten av 57 000, för arbetsställen med 10-19 var antalet anställda närmare 69 000 och inom gruppen 20-49 anställda arbetade ca 99 000 personer. Endast inom gruppen rörlig arbetskraft syns en nedgång i antal förvärvsarbetande med drygt 1 procent. I övrigt var det ökade antalet förvärvsarbetande mellan 2011 och 2012 relativt jämnt fördelat över storleksklasserna. 12

Figur 8 Antal förvärvsarbetande 16- år med arbetsplats i staden (dagbefolkning) efter arbetsställets storleksklass, år 2011-2012 (SCB Företagens och arbetsställenas dynamik) Antal förvärvsarbetande 16- år 180 000 160 000 140 000 120 000 100 000 80 000 60 000 40 000 20 000 0 2011 2012 Antalet arbetsställen ökar i högre takt Mellan 2011 och 2012 ökade antalet arbetsställen i en aningen högre takt än mellan 2010 och 2011, vilket visas i Figur 9. Detta skedde genom att det tillkom fler nya arbetsställen. Figur 9 Förändring av antal arbetsställen i staden efter typ av förändring, år 2010-2012 (SCB Företagens och arbetsställenas dynamik) Förändring av antal arbetsställen 15 000 10 000 5 000 0-5 000-10 000 Nya arbetsställen Nya via avknoppning Nedlagda arbetsställen 2011 - förändring från år 2010 2012 - förändring från år 2011 Nedlagda via sammanslagning Total förändring -15 000 Företagstjänster är den största branschen i staden I Figur 10 visas att nästan en femtedel av de förvärvsarbetande med arbetsplats i Stockholm, eller strax över 120 000 personer, arbetar med företagstjänster, vilket innebär att det är den klart största branschen i staden. Även handel samt information och kommunikation är stora branscher i Stockholms stad där 12 respektive 11 procent av dagbefolkningen arbetar. De branscherna som har lägst andel av dagbefolkningen är jordbruk och fiske samt energi och miljö med 0,1 respektive 0,5 procent. 13

Det var 74 procent av stadens förvärvsarbetande befolkning som hade en arbetsplats i staden år 2012. Inom branschen jordbruk, skogsbruk och fiske är det ett mindre antal sysselsatta som bor i staden än som arbetar i staden medan det för vård och omsorg är ungefär lika många som bor i staden och som även arbetar i staden. Tittar man på övriga branscher exempelvis företagstjänster och finans- och försäkringsverksamhet är det dock betydligt fler som arbetar i staden än som bor i staden. Mer om pendlingen till och från Stockholm uppdelat på bransch kommer att presenteras senare. Figur 10 Antal förvärvsarbetande 16- år med bostad i staden (nattbefolkning) eller arbete i staden (dagbefolkning) efter branscher (SNI 2007), år 2012 (Källa: SCB) Jordbruk skogsbruk och fiske Tillverkning och utvinning Energi och miljö Byggverksamhet Handel Transport Hotell och restaurang Information och kommunikation Finans- och försäkringsverksamhet Fastighetsverksamhet Företagstjänster Offentlig förvaltning Utbildning Vård och omsorg Personliga och kulturella tjänster m.m. Okänd bransch Nattbefolkning Dagbefolkning 0 40 000 80 000 120 000 Antal förvärvsarbetande 16- år Fler sysselsatta inom de flesta av de större branscherna Antal förvärvsarbetande har stigit på bred front mellan 2011 och 2012, vilket visas i Figur 11. Det är endast inom tillverkning och utvinning samt små branscher som jordbruk, skogsbruk och fiske samt energi och miljö där antalet förvärvsarbetande i dagbefolkningen minskade mellan 2011 och 2012. De kraftigaste ökningarna bland de större branscherna skedde inom hotell och restaurang samt vård och omsorg. Inom dessa branscher ökade andelen förvärvsarbetande med 7,4 respektive 5,2 procent mellan 2011 och 2012. Hotell och restaurang var även den av de större branscherna som ökade kraftigast mellan 2009 och 2010 då även vård och omsorg hade ett starkt år. Båda branscherna hade en svagare utveckling mellan 2010 och 2011 i jämförelse med de föregående och efterföljande perioderna. 14

Figur 11 Antal förvärvsarbetande 16- år med arbetsplats i staden (dagbefolkning) efter branscher (SNI 2007), år 2011-2012 (Källa: SCB) Jordbruk skogsbruk och fiske Tillverkning och utvinning Energi och miljö Byggverksamhet Handel Transport Hotell och restaurang Information och kommunikation Finans- och försäkringsverksamhet Fastighetsverksamhet Företagstjänster Offentlig förvaltning Utbildning Vård och omsorg Personliga och kulturella tjänster m.m. Okänd bransch 2012 2011 0 40 000 80 000 120 000 Antal förvärvsarbetande 16- år Det privata näringslivet står för en allt större andel av arbetsmarknaden i staden Under de senaste 15-20 åren har näringslivet stått för en allt större andel av arbetsmarknaden i staden, vilket visas i Figur 12. Antalet med förvärvsarbete inom näringslivet har i allmänhet ökat kraftigt, förutom under några få år då det varit lågkonjunktur. Samtidigt har antalet förvärvsarbetande i offentlig sektor minskat. Även antalet i den kommunala förvaltningen har minskat under motsvarande tidsperiod. Det är dock värt att nämna att både den offentliga sektorn i stort och den kommunala förvaltningen har ökat under 2012. Figur 12 Antal förvärvsarbetande 16- år med arbetsplats i staden (dagbefolkning) efter arbetsställets sektorstillhörighet, år 1994-2012 (Källa: SCB) 600000 Antal förvärvsarbetande 16- år 500000 400000 300000 200000 100000 0 Offentlig sektor därav kommunal förvaltning Näringslivet 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 15

Sju gånger fler män än kvinnor arbetar i branschen byggverksamhet Det finns stora skillnader mellan könen avseende vilka branscher man arbetar inom, vilket visas i Figur 13. Största skillnaden är det i branschen byggverksamhet där sju gånger fler män än kvinnor är sysselsatta. I branschen transport är det tre gånger fler män än kvinnor. I branscherna tillverkning och utvinning samt energi och miljö är det mer än dubbelt så många män som kvinnor. Även i näringsgrenen information och kommunikation är männen nästan dubbelt så många. Den absolut största branschen bland männen är företagstjänsterna, ca 19 procent av männen arbetar i den branschen i staden. Bland kvinnorna är företagstjänsterna den näst största branschen då 16,6 procent av kvinnorna arbetar inom denna bransch. Den största branschen bland kvinnorna, med 18,7 procent av de förvärvsarbetande, är vård och omsorg. I branschen vård och omsorg är kvinnorna tre gånger fler än männen. Utbildning är även en bransch där kvinnorna i hög grad är sysselsatta, mer än dubbelt så många kvinnor än män arbetar med utbildning. De branscher som har den jämnaste könsfördelningen är handel samt finans- och försäkringsverksamhet. Figur 13 Antal förvärvsarbetande 16- år med bostad i staden (nattbefolkning) efter branscher (SNI 2007) och kön, år 2012 (Källa: SCB) Jordbruk skogsbruk och fiske Tillverkning och utvinning Energi och miljö Byggverksamhet Handel Transport Hotell och restaurang Information och kommunikation Finans- och försäkringsverksamhet Fastighetsverksamhet Företagstjänster Offentlig förvaltning Utbildning Vård och omsorg Personliga och kulturella tjänster m.m. Män Kvinnor -5000 5000 15000 25000 35000 45000 Antal förvärvsarbetande 16- år Utlandsfödda arbetar oftare inom hotell och restaurang jämfört med svenskfödda Även mellan svenskfödda och utlandsfödda finns skillnader i vilka branscher man arbetar, vilket visas i Figur 14. Företagstjänsterna är dock den vanligaste branschen både bland de svenskfödda och bland de utlandsfödda, nästan 18 procent av de förvärvsarbetande arbetar inom denna bransch oavsett födelseland. Det är även ungefär lika stor andel bland svenskfödda och utlandsfödda som arbetar inom branscherna utbildning, byggverksamhet samt tillverkning och utvinning. De branscher där en betydligt mindre andel av de utlandsfödda har ett arbete jämfört med svenskfödda är inom energi och miljö, information och kommunikation, finans- och försäkringsverksamhet, fastighetsverksamhet samt offentlig förvaltning. I dessa branscher var det år 2012 runt hälften så stor andel av de utlandsfödda som var sysselsatta jämfört med de 16

svenskfödda. Inom hotell och restaurang återfinns den största skillnaden mellan utlandsfödda och svenskfödda. Enbart 3 procent av personer födda i Sverige hade ett förvärvsarbete i denna bransch jämfört med 8 procent bland de utlandsfödda. Figur 14 Andel förvärvsarbetande 16- år med bostad i staden (nattbefolkning) efter branscher (SNI 2007) och födelseland, år 2012 (Källa: SCB) Jordbruk skogsbruk och fiske Tillverkning och utvinning Energi och miljö Byggverksamhet Handel Transport Hotell och restaurang Information och kommunikation Finans- och försäkringsverksamhet Fastighetsverksamhet Företagstjänster Offentlig förvaltning Utbildning Vård och omsorg Personliga och kulturella tjänster m.m. Svenskfödda Utlands födda Pendling 0 5 10 15 20 Andel av de förvärvsarbetande (%) I Stockholms län är det vanligt att invånarna pendlar ut från kommunerna för att arbeta. Det är även vanligt att personer pendlar in till länet. De flesta kommuner i länet har däremot en större nattbefolkning än dagbefolkning, vilket innebär att det är fler förvärvsarbetande som bor i kommunerna än som arbetar där. Det är endast utpendlingen till Solna kommun från Stockholms kommun som är större än inpendlingen. I Stockholms kommun var dagbefolkningen 34 procent större än nattbefolkningen, ca 159 000 fler förvärvsarbetande har ett arbete i Stockholms stad jämfört med hur många förvärvsarbetande som bor i kommunen. Ungefär en fjärdedel av stockholmarna pendlar ut för att arbeta År 2012 pendlade drygt 120 000 stockholmare ut från kommunen för att arbeta, vilket motsvarar 26 procent av den förvärvsarbetande nattbefolkningen (Figur 15). Det var således 74 procent av nattbefolkningen som hade ett arbete i staden och av dessa arbetade 20,8 procent i det egna stadsdelsområdet. Utpendlarna pendlade i nästan 9 fall av 10 till övriga länet. Solna var den absolut vanligaste kommun som stockholmarna pendlade till, ca en fjärdedel av utpendlarna till övriga länet hade sin arbetsplats i Solna. Enbart 0,3 procent av befolkningen hade ett arbete i utlandet eller på havet. 17

Figur 15 Stockholms nattbefolkning efter var arbetsplatsen är belägen, år 2012 (Källa: SCB) Samma stadsdelsområde 20,8 Annat stadsdelsområde i Stockholm 53,0 Övriga länet 22,6 Övriga Stockholm-Mälarregionen Övriga Sverige Havet/utlandet 1,3 2,1 0,3 0,0 10,0 20,0 30,0 40,0 50,0 60,0 Andel av nattbefolkning (%) men inpendlarna är betydligt fler Inpendlingen till Stockholm är betydligt större än utpendlingen, vilket visas i Figur 16. Det var år 2012 drygt 281 000 personer som pendlade in till Stockholms kommun för att arbeta. Detta är drygt 161 000 fler än antalet som pendlade ut. Stockholms kommuns dagbefolkning (som har sitt arbete i staden) är således betydligt större än nattbefolkningen (förvärvsarbetande som också bor i staden). År 2012 var det drygt 40 procent av länets förvärvsarbetande befolkning som bodde i Stockholms kommun. Det var däremot nästan 61 procent av de med arbetsplats i länet som hade sitt arbete i Stockholms kommun. I lite över 8 fall av 10 kom inpendlarna från övriga länet. Det var nästan en tiondel som kom från övriga Stockholm-Mälarregionen och ungefär lika många från övriga riket. Det var ungefär hälften av den förvärvsarbetande befolkningen i Danderyd, Lidingö, Solna, Sundbyberg, Huddinge, Nacka och Tyresö som hade sitt arbete i Stockholms kommun. Det var mindre än 20 procent av den förvärvsarbetande befolkningen i Norrtälje, Sigtuna, Nykvarn och Södertälje som arbetade i Stockholms kommun. 18

Utpendlingen ökar konstant över tiden, men inpendlingen varierar Sedan början av 90-talet har antalet personer som pendlade ut från Stockholms kommun ökat ganska konstant över tiden, bortsett från mindre nedgångar kring 1993 samt 1997. Antalet som pendlade in visar däremot på ett betydligt mer cykliskt mönster. En stark nedgång under början av 90-talet följdes av en uppgång runt år 2000, med en påföljande nedgång. Även 2009 syns en tillfällig nedgång, medan det därefter har ökat ganska linjärt. Figur 16 Antal in- och utpendlare i Stockholm 1991-2012 (Källa: SCB) 300000 Utpendlare Antal förvärvsarbetande 16- år 250000 200000 150000 100000 50000 0 Inpendlare 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 I Figur 17 nedan visas en sammanfattning på in- och utpendlingen till och från Stockholms kommun. År 2012 var det 341 909 personer som både bodde och arbetade i staden. Det var 228 737 som pendlade in från övriga Stockholms län medan 104 473 personer pendlade ut från kommunen till övriga länet. Det var 51 801 personer som pendlade in från övriga riket (exklusive länet) till Stockholms stad och 15 520 personer pendlade ut från staden till övriga riket (exklusive länet). Figur 17 In- och utpendling till och från Stockholms kommun, år 2012 (Källa: SCB) 19

Nettopendlingen högst inom företagstjänster Branscher med störst in- och utpendling visas i Figur 18. Bland de som bor och arbetar i kommunen är företagstjänsterna den största branschen. Av de som pendlar in till staden utmärker sig också branschen företagstjänster, vilket även är den bransch med störst nettopendling (inpendlarna är betydligt fler än utpendlarna). Andra branscher med väldigt stor nettopendling är information och kommunikation, finans- och försäkringsverksamhet samt handel. Det är endast inom den för Stockholm minsta branschen jordbruk, skogsbruk och fiske där antalet utpendlare överstiger antalet inpendlare. Inom branscherna energi och miljö samt tillverkning och utvinning står inpendlarna för 59 respektive 56 procent av de förvärvsarbetande med arbetsplats i staden. Även i branscherna byggverksamhet samt finans- och försäkringsverksamhet är inpendlarna fler än de som både bor och arbetar i staden. Utöver jordbruk, skogsbruk och fiske (27 procent) är utbildning den bransch där inpendling är minst vanligt förekommande 34 procent av de som jobbar inom utbildning pendlar in till Stockholm. Figur 18 Antal förvärvsarbetande som bor och arbetar i Stockholm samt in- och utpendlare efter branscher, år 2012 (Källa: SCB) Jordbruk skogsbruk och fiske Tillverkning och utvinning Energi och miljö Byggverksamhet Handel Transport Hotell och restaurang Information och kommunikation Finans- och försäkringsverksamhet Fastighetsverksamhet Företagstjänster Offentlig förvaltning Utbildning Vård och omsorg Personliga och kulturella tjänster m.m. Okänd bransch Bor och arbetar i Stockholm Inpendlare Utpendlare 0 20 000 40 000 60 000 80 000 Förvärvsarbetande 16- år 20

Förvärvsfrekvens och befolkningsegenskaper Förvärvsfrekvensen varierar beroende på befolkningens ålder, kön, utbildningsnivå, födelseland med mera. Dessa förhållanden har även förändrats över tid. Förvärvsfrekvensen har ökat i samtliga åldersgrupper Förvärvsfrekvensen är lägst bland de som är 70-74 år följt av de som är 16-19 år, vilket visas i Figur 19. Bland de äldre beror detta på att de flesta är pensionärer medan för de yngre att de ofta studerar. Högst är förvärvsfrekvensen bland de som är 40-44 år. Mellan år 2011 och år 2012 ökade förvärvsfrekvensen i samtliga åldersgrupper. Figur 19 Andel förvärvsarbetande i befolkningen efter ålder, år 2011-2012 (Källa: SCB) Andel av befolkningen (%) 100 90 80 70 60 50 40 30 20 10 0 2011 2012 16-19 20-24 25-29 30-34 35-39 40-44 45-49 50-54 55-59 60-64 65-69 70-74 Allt fler bland de äldre arbetar Sett ur ett längre perspektiv, se Figur 20, har förvärvsfrekvensen framförallt ökat för de äldre. Under lågkonjunkturen i början på 1990-talet minskade förvärvsfrekvensen för samtliga åldersgrupper, även om den största nedgången skedde bland de äldsta och de yngsta. Bland de i åldrarna 25-59 år var dock inte nedgången lika kraftig. Även under lågkonjunkturen i början på 2000-talet var minskningen av förvärvsfrekvens störst bland de unga och likaså under den senaste lågkonjunkturen under 2009. I början av 1990-talet var förvärvsfrekvensen högre bland de unga, 20-24 år, jämfört med de äldre som var 60-64 år. År 2002 var det första året då förvärvsfrekvensen var högre bland de äldre jämfört med de unga, vilket sedan dess har hållit i sig. För de unga är förvärvsfrekvensen i princip kvar på samma nivå som den var i slutet av lågkonjunkturen på 1990-talet medan den ökat för de äldre. Att förvärvsfrekvensen ser ut som den gör för dessa grupper beror på olika saker. Bland de unga är det allt mer vanligt att man studerar vidare efter gymnasiet, vilket delvis förklarar den låga förvärvsfrekvensen. Att förvärvsfrekvensen ökat bland de äldre kan delvis förklaras av att medelåldern för pensionsavgångarna blivit allt högre. 21

Figur 20 Andel förvärvsarbetande i befolkningen efter ålder, år 1991-2012 (Källa: SCB) 90 80 Andel av befolkningen (%) 70 60 50 40 30 20 10 0 20-24 år 25-59 år 60-64 år 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 Förvärvsfrekvensen för män är mer konjunkturkänslig än för kvinnor Under högkonjunkturer har förvärvsfrekvensen ofta varit högre för männen jämfört med kvinnorna, vilket visas i Figur 21. När det däremot varit lågkonjunktur har förvärvsfrekvensen minskat mer för männen än vad den gjort för kvinnorna. Detta förklaras i huvudsak av att kvinnorna oftare arbetar inom offentlig sektor och andra branscher som inte är speciellt konjunkturkänsliga. Under lågkonjunkturen i början av 1990-talet föll förvärvsfrekvensen för män klart under den för kvinnor, medan den i lågkonjunkturerna runt 2003 och 2009 var relativt jämn mellan könen. Sedan 2009 har männens förvärvsfrekvens män åter stigit i förhållande till kvinnornas. Figur 21 Andel förvärvsarbetande i befolkningen 20-64 år efter kön, år 1991-2012 (observera att den vertikala axeln börjar på 50 procent) (Källa: SCB) Andel av befolkningen (%) 100 95 90 85 80 75 70 65 60 55 50 Kvinnor Män 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 22

Förvärvsfrekvensen skiljer sig åt mellan könen för utrikesfödda Skillnaderna mellan könen är större bland utlandsfödda jämfört med svenskfödda, vilket visas i Figur 22. Bland de svenskfödda var förvärvsfrekvensen i princip samma för män och kvinnor, ca 83 procent. Endast bland de födda i Danmark och Finland var förvärvsfrekvensen högre bland kvinnorna jämfört med männen. För övriga länder var förvärvsfrekvensen högre för männen. Lägst förvärvsfrekvenser för båda könen är det bland de som är födda i Afrika eller Asien inklusive Ryssland. Efter de svenskfödda är förvärvsfrekvensen som högst bland kvinnor från Danmark och Finland med nästan 77 procent följt av män från Sydamerika med en förvärvsfrekvens på 72 procent. Figur 22 Andel förvärvsarbetande i befolkningen 20-64 år efter födelseland och kön, år 2012 (Källa: SCB) Andel av befolkningen (%) 100 90 80 70 60 50 40 30 20 10 0 Män Kvinnor Förvärvsfrekvensen har ökat mest för personer med kort vistelsetid i landet Ju längre vistelsetid i landet efter invandring desto högre är i allmänhet förvärvsfrekvensen, vilket visas i Figur 23. Även om det bland de invandrade med en vistelsetid på 20 år eller mer fortfarande har en betydligt lägre förvärvsfrekvens än de som ej invandrat. Mellan år 2011 och år 2012 ökade förvärvsfrekvensen kraftigast för de med en vistelsetid på mellan 1 och 2 år. Denna grupp hade en stark ökning även mellan 2010 och 2011. Dock har förvärvsfrekvensen för personer med en vistelsetid på under ett år minskat, till skillnad från under föregående period då den gruppen istället ökade kraftigast. 23

Figur 23 Andel förvärvsarbetande i befolkningen 20-64 år efter vistelsetid i landet, år 2011-2012 (Källa: SCB) Andel av befolkningen (%) 100 90 80 70 60 50 40 30 20 10 0 36 34 2011 2012 53 49 54 56 63 63 70 71 72 73 84 84 < 1 år 1-2 år 3-4 år 5-9 år 10-19 år 20- år Ej invandrat Förvärvsfrekvensen är låg för lågutbildade Förvärvsfrekvensen är låg för de med endast förgymnasial utbildningsnivå, vilket visas i Figur 24. År 2012 hade 57,5 procent av dessa ett förvärvsarbete. Bland de med eftergymnasial utbildningsnivå var motsvarande andel 83,5 procent. Förvärvsfrekvensen är dock som lägst bland de som saknar uppgift om utbildningsnivå. Detta förklaras delvis av att det i denna grupp återfinns en hög andel utlandsfödda med kort vistelsetid i landet. Figur 24 Andel förvärvsarbetande i befolkningen 20-64 år efter utbildningsnivå, år 2011-2012 (Källa: SCB) Andel av befolkningen (%) 100 90 80 70 60 50 40 30 20 10 0 57,4 57,5 Förgymnasial utbildning 77,2 77,7 Gymnasial utbildning 83,0 83,5 Eftergymnasial utbildning 2011 2012 35,7 32,6 Uppgift saknas 24

FÖRVÄRVSARBETANDE I STADSDELSOMRÅDEN Södermalm är det stadsdelsområde som i absoluta tal har den största förvärvsarbetande befolkningen från 16 år och däröver. Nästan 73 000 förvärvsarbetande personer bodde på Södermalm år 2012. I Älvsjö och Skärholmen fanns det ca 13 000 respektive 14 000 förvärvsarbetare år 2012. År 2012 var förvärvsfrekvensen i befolkningen 20-64 år högst på Kungsholmen med 85 procent, följt av Hägersten-Liljeholmen på 83 procent samt Bromma, Älvsjö, Norrmalm och Södermalm på 82 procent. Förvärvsfrekvensen var lägst i Rinkeby- Kista med 57 procent, följt av Skärholmen på 64 procent och Spånga-Tensta på 66 procent. I Figur 25 nedan visas hur många förvärvsarbetande som bor i stadens stadsdelsområden samt hur många som arbetar i varje stadsdelsområde. Flest förvärvsarbetande personer återfinns på Södermalm, men absolut flest personer, strax över 150 000, har sin arbetsplats på Norrmalm. Efter Norrmalm har även övriga innerstaden Kungsholmen, Östermalm och Södermalm många arbetsplatser. De största dagbefolkningarna utanför innerstaden återfinns i Hägersten- Liljeholmen, Rinkeby-Kista samt i Enskede-Årsta-Vantör. Omkring 40 000 personer har sin arbetsplats i vart och ett av dessa områden. Figur 25 Förvärvsarbetande dag- och nattbefolkningen i stadens stadsdelsområden år 2012 (Källa: SCB) Antal förvärvsarbetande 16- år 180 000 160 000 140 000 120 000 100 000 80 000 60 000 40 000 20 000 0 Nattbefolkning Dagbefolkning Förvärvsarbetande i stadsdelar I Figur 26 visas förvärvsfrekvensen på karta för stadens 133 stadsdelar. På kartan visas även stadsdelsområdenas gränser. Förvärvsfrekvensen är som högst i småhustäta områden i ytterstaden. Ett tydligt undantag är Södra Hammarbyhamnen som också har hög förvärvsfrekvens. De stadsdelarna med högst förvärvsfrekvens, ungefär 87 procent och däröver, är i tur och ordning Långsjö (Älvsjö), Liseberg (Älvsjö), Eneby (Bromma), Herrängen (Älvsjö), Mariehäll (Bromma), Olovslund (Bromma), Lilla Essingen (Kungsholmen), Södra Hammarbyhamnen (Södermalm), Bromma Kyrka (Bromma) samt Södra Ängby (Bromma). De områdena med lägst förvärvsfrekvens återfinns i stadens ytterkanter. Den lägsta förvärvsfrekvensen finner man i Universitetet (Östermalm), följt av Rinkeby (Rinkeby- Kista), Tensta (Spånga-Tensta), Husby (Rinkeby-Kista), Skärholmen (Skärholmen), Tekniska 25

Högskolan (Östermalm), Rågsved (Enskede-Årsta-Vantör), Bredäng (Skärholmen), Hässelby Gård (Hässelby-Vällingby) och Grimsta (Hässelby-Vällingby). Förvärvsfrekvensen i dessa områden är mellan 42 och 65 procent. Universitetet har lägst förvärvsfrekvens vilket beror på att stadsdelen innefattar många studenter. I de övriga stadsdelarna är invånarna arbetslösa i högre grad och har oftare sjuk- eller aktivitetsersättning jämfört med övriga staden. Figur 26 Karta över förvärvsfrekvensen i befolkningen 20-64 år efter stadsdelar, år 2012 (Källa: SCB, Sweco) Förvärvsarbetande över tid I staden ökade förvärvsfrekvensen i åldrarna 20-64 år från 77,0 procent 2011 till 77,6 procent 2012. I Figur 27 visas att förvärvsfrekvensen ökade i samtliga stadsdelsområden förutom Älvsjö där andelen minskade med 0,2 procentenheter, mellan år 2011 och år 2012. Däremot var ökningarna olika stora för olika stadsdelsområden, där Östermalm hade den största ökningen på 1,1 procentenheter. Förvärvsfrekvensen har ökat i de flesta områden År 2012 var förvärvsfrekvensen lägst i Rinkeby-Kista följt av Skärholmen och Spånga- Tensta. Näst efter Östermalm steg förvärvsfrekvensen kraftigast i Rinkeby-Kista och Skarpnäck med 1,0 procentenheter och med 0,9 procentenheter i Hägersten-Liljeholmen. Efter Älvsjö var det Hässelby-Vällingby och Bromma som hade de svagaste ökningarna med 0,2 respektive 0,4 procentenheter. Älvsjö och Bromma är områden i det övre spannet vad det gäller förvärvsfrekvens drygt 82 procent, medan Hässelby-Vällingby ligger under snittet med ca 74 procent. 26

Figur 27 Förvärvsfrekvensen i befolkningen 20-64 år efter stadsdelsområden, år 2011-2012 (Källa: SCB) Andel av befolkningen (%) 100 90 80 70 60 50 40 30 20 10 0 2011 2012 Arbetsmarknadens struktur och utveckling Arbetsplatsernas branschtillhörighet varierar mellan stadens stadsdelsområden. Däremot är boendeområdet av mindre betydelse för i vilken bransch man arbetar. Finans- och försäkringsverksamhet i inre staden tillverkning och utvinning i yttre staden I förhållande till yttre staden är branscherna offentlig förvaltning och finans- och försäkringsverksamhet kraftigt koncentrerade till inre staden, vilket visas i Figur 28. Branscherna handel samt utbildning finns representerade i ungefär lika stor utsträckning i inre och yttre staden. De branscher som finns i väsentligt större utsträckning i yttre staden jämfört med inre staden är tillverkning och utvinning samt byggverksamhet. I den yttre staden har Rinkeby-Kista många arbetsplatser inom tillverkning och utvinning följt av information och kommunikation samt handel. Även i Spånga-Tensta är handel en stor bransch följt av transport och utbildning. Hässelby-Vällingby har många arbetsplatser inom vård och omsorg följt av utbildning samt handel. Bromma har många arbetsplatser inom handel följt av företagstjänster och utbildning. I samtliga stadsdelsområden i inre staden står företagstjänster för den största andelen av arbetsplatserna. På Kungsholmen arbetar även många inom offentlig förvaltning samt vård och omsorg. På Norrmalm finns många arbetsplatser inom finans- och försäkringsverksamhet samt information och kommunikation. Östermalm har även många arbetsplatser inom information och kommunikation, utbildning och offentlig förvaltning. På Södermalm är det arbetsplatser inom vård och omsorg samt handel som dominerar. I Söderort har Enskede-Årsta-Vantör många arbetsplatser inom företagstjänster, följt av handel samt vård och omsorg. I Skarpnäck finns många arbetsplatser inom utbildning och därefter företagstjänster samt vård och omsorg. I Farsta ligger i huvudsak arbetsplatser inom handel, följt av information och kommunikation samt vård och omsorg. Vård och omsorg är den största branschen i Älvsjö och därefter kommer utbildning och företagstjänster. 27

Hägersten-Liljeholmen har i huvudsak arbetsplatser inom handel, företagstjänster och byggverksamhet. Skärholmen har flest arbetsplatser inom vård och omsorg följt av handel och utbildning. Figur 28 Förvärvsarbetande 16- år med arbetsplats i inre och yttre staden efter bransch, år 2012 (Källa: SCB) Jordbruk skogsbruk och fiske Tillverkning och utvinning Energi och miljö Byggverksamhet Handel Transport Hotell och restaurang Information och kommunikation Finans- och försäkringsverksamhet Fastighetsverksamhet Företagstjänster Offentlig förvaltning Utbildning Vård och omsorg Personliga och kulturella tjänster m.m. Inre staden Yttre staden 0 20000 40000 60000 80000 Dagbefolkning Företagstjänster vanligast bland boende både i inre och yttre staden Både bland boende i inre och yttre staden arbetar de flesta inom företagstjänster, vilket visas i Figur 29. Inom vissa områden är dock skillnaden större än inom andra. Det är exempelvis färre av de som bor i inre staden som arbetar med byggverksamhet, transport, samt vård och omsorg jämfört med yttre staden. Samtidigt arbetar boende i inre staden i högre utsträckning med information och kommunikation, finans och försäkringsverksamhet samt företagstjänster än de som bor i yttre staden. 28

Figur 29 Andel av de förvärvsarbetande i inre och yttre staden som arbetar i varje bransch, år 2012 (Källa: SCB) Jordbruk skogsbruk och fiske Tillverkning och utvinning Energi och miljö Byggverksamhet Handel Transport Hotell och restaurang Information och kommunikation Finans- och försäkringsverksamhet Fastighetsverksamhet Företagstjänster Offentlig förvaltning Utbildning Vård och omsorg Personliga och kulturella tjänster m.m. Inre staden Yttre staden 0 5 10 15 20 Andel av de förvärvsarbetande (%) Pendling Inpendlingen är som störst till Norrmalm följt av den övriga innerstaden, vilket visas i Figur 30. Utpendlingen är som störst från Södermalm, därefter kommer Enskede-Årsta-Vantör och Hägersten-Liljeholmen. Det är flest personer som både bor och arbetar på Södermalm följt av Norrmalm och Östermalm. Nettopendlingen är positiv för innerstaden och för Rinkeby-Kista (fler pendlar in jämfört med ut). I övriga stadsdelsområden är det fler som pendlar ut från stadsdelen jämfört med hur många som pendlar in, lägst nettopendling har Hässelby- Vällingby. Figur 30 Antal förvärvsarbetande som bor och arbetar i varje stadsdelsområde samt in- och utpendlare per stadsdelsområde, år 2012 (Källa: SCB) Antal förvärvsarbetande 16- år 160 000 140 000 120 000 100 000 80 000 60 000 40 000 20 000 0 Bor och arbetar i samma stadsdelsområde Inpendlare Utpendlare 29

I Figur 31 nedan visas dagbefolkningens andel av nattbefolkningen. Om denna andel är över 100 (den streckade linjen i figuren) är det fler som arbetar i stadsdelsområdet i förhållande till hur många förvärvsarbetande som bor där. I hela innerstaden, och framförallt på Norrmalm, är det fler som arbetar i stadsdelsområdena jämfört med hur många förvärvsarbetande som bor där. Det samma gäller för Rinkeby-Kista. Lägst är dock denna andel i Skarpnäck och i Hässelby-Vällingby, vilket innebär att det är betydligt fler förvärvsarbetande som bor i dessa områden jämfört med hur många som arbetar där. Figur 31 Dagbefolkningens andel av nattbefolkningen i varje stadsdelsområde, år 2012 (Källa: SCB) Dagbefolkningens andel av nattbefolkningen (%) 400 350 300 250 200 150 100 50 0 Förvärvsfrekvens och befolkningsegenskaper Befolkningens sammansättning varierar i stadens stadsdelsområden. I vissa fall kan denna variation ha betydelse för varför förvärvsfrekvensen skiljer sig åt mellan områdena. På Södermalm är förvärvsfrekvensen högre för kvinnorna På Södermalm, Älvsjö samt Hägersten-Liljeholmen är förvärvsfrekvensen högre bland kvinnorna jämfört med männen, vilket visas i Figur 32. I övriga innerstaden, Skarpnäck och Bromma är förvärvsfrekvensen ungefär den samma mellan könen. I övriga stadsdelsområden har kvinnorna lägre förvärvsfrekvens jämfört med männen. Störst skillnad mellan könen är det i Rinkeby-Kista följt av Skärholmen och Spånga-Tensta de stadsdelsområdena med lägst förvärvsfrekvens totalt sett för båda könen. 30

Figur 32 Förvärvsfrekvensen i befolkningen 20-64 år efter stadsdelsområde och kön, år 2012 (Källa: SCB) Andel av befolkningen (%) 100 90 80 70 60 50 40 30 20 10 0 Män Kvinnor Låg förvärvsfrekvens för de unga i Rinkeby-Kista och på Östermalm Förvärvsfrekvensen är lägst för de unga i åldrarna 20-24 år i Rinkeby-Kista med 46 procent, vilket visas i Figur 33. Även på Östermalm är förvärvsfrekvensen låg bland de unga med 49 procent, vilket är betydligt lägre jämfört med övriga innerstaden. Högst är förvärvsfrekvensen bland de unga på Kungsholmen, samt i Hägersten-Liljeholmen. Anledningen till att förvärvsfrekvensen är låg bland de unga på Östermalm beror till viss del på att 63 procent av de boende på Östermalm i åldersgruppen 20-24 år studerar. I staden är denna andel 44 procent. Gällande övriga åldersgrupper är förvärvsfrekvensen även där lägst i Rinkeby-Kista följt av Skärholmen och Spånga-Tensta. I åldersgruppen 25-59 år är förvärvsfrekvensen högst på Kungsholmen medan förvärvsfrekvensen för de i åldrarna 60-64 år är som högst på Norrmalm. Figur 33 Förvärvsfrekvensen i befolkningen efter stadsdelsområde och ålder, år 2012 (Källa: SCB) Andel av befolkningen (%) 100 90 80 70 60 50 40 30 20 10 0 20-24 år 25-59 år 60-64 år 31

Störst skillnad i förvärvsfrekvens mellan svenskfödda och utlandsfödda i Spånga-Tensta När hänsyn tas till födelseland är skillnaderna i förvärvsfrekvens inte lika stora mellan stadsdelsområdena, men en viss skillnad kvarstår. Både de utlandsfödda och de svenskfödda har lägst förvärvsfrekvens i Rinkeby-Kista, vilket visas i Figur 34. Störst skillnad mellan de utlandsfödda och svenskfödda är det däremot i Spånga-Tensta tätt följt av Östermalm. Minst skillnad mellan dessa två grupper är det på Kungsholmen följt av Hägersten-Liljeholmen. Figur 34 Förvärvsfrekvensen i befolkningen 20-64 år efter stadsdelsområde och födelseland, år 2012 (Källa: SCB) Andel av befolkningen (%) 100 90 80 70 60 50 40 30 20 10 0 Svenskfödda Utlandsfödda Högst förvärvsfrekvens på Kungsholmen oavsett vistelsetid i landet Personer med kortare vistelsetid i landet förvärvsarbetar i lägre utsträckning jämfört med personer med längre vistelsetid och de som inte invandrat, vilket visas i Figur 35. När hänsyn tas till befolkningens vistelsetid i landet är skillnaderna inte lika stora mellan stadens stadsdelsområden. En viss skillnad kvarstår däremot. Kungsholmen har den högsta och Rinkeby-Kista den lägsta förvärvsfrekvensen oavsett personens vistelsetid i landet. 32