Lika möjligheter eller skilda verkligheter?

Rapport 2009:05 Lika möjligheter eller skilda verkligheter? - Boendesegregationens förekomst och konsekvenser i Örebroregionen Maj 2009 Fredrik Eliasson

Lika möjligheter eller skilda verkligheter? Boendesegregationens förekomst och konsekvenser i Örebroregionen Rapport 2009:05 ISBN-nummer 978-91-976998-9-1 Diarienummer 09-271 Fredrik Eliasson

Förord Sedan det tidiga 1990-talets ekonomiska svacka har boendesegregationen blivit ett alltmer tydligt problem i Örebroregionen. Från att tidigare i första hand betraktats som ett storstadsproblem, har senare forskning visat att boendesegregationen är utbredd även i mindre städer. Detta visar inte minst denna studie. Medan de redan resursstarka bostadsområdena blivit alltmer välmående har de resurssvaga områdena fått det väsentligt sämre. Den rikaste befolkningen bor i de svenskdominerade villaområdena och den fattigaste i de svenskglesa hyreshusområdena. I länet är boendesegregationen avgränsad till Örebro stad. Detta kan till stor del förklaras av en struktur med stora och väl avgränsade bostadsområden med en mycket homogen bebyggelse. Regionförbundets analys visar att en sådan bebyggelsestruktur inte bara segregerar befolkningen efter socioekonomisk status. Segregeringen är alltså så utbredd att den av egen kraft återskapar problemen. Att växa upp i ett bostadsområde med hög arbetslöshet medför i många fall svårigheter att senare i livet etablera sig på arbetsmarknaden. I de mest utsatta bostadsområdena saknar idag mer än hälften av den arbetsföra befolkningen anknytning till arbetsmarknaden. Det betyder att vi här har en situation där det i Örebros utsatta områden finns fler utan sysselsättning än det finns sysselsatta i Laxå och Degerfors tillsammans. Boendesegregationen är därför ett betydande regionalt tillväxtproblem. Regionförbundet vill med denna rapport bidra till en mer konstruktiv diskussion kring boendesegregationens problem. Rapporten ger också ett nytt perspektiv på problematiken, då den inte bara är beskrivande utan även analyserar effekterna av boendesegregationen. Analysen kan därför på ett kraftfullt sätt lyfta fram kunskaper om boendesegregationen i Örebroregionen vi tidigare inte haft. Med denna metodik visar våra analyser med tydlighet att boendesegregationen inte bara är ett socialt problem, utan även har ekonomiska konsekvenser. Om vi förmår att hitta lösningar för att minska boendesegregationen och dess negativa effekter, kan vi på samma gång ge en extra skjuts åt den regionala tillväxten. Rapporten har skrivits av Fredrik Eliasson, omvärldsanalytiker vid Regionförbundet Örebro. Örebro den 12 maj 2009 Magnus Persson Regiondirektör

Sammanfattning Boendesegregation har åtminstone under de senaste tio åren varit en angelägen samhällsfråga för storstadsområdena. Regionförbundets analyser visar nu att boendesegregation inte är ett särpräglat storstadsfenomen, utan är utbrett även i mindre städer. Med boendesegregation menas att olika kategorier av människor bor koncentrerat till olika delar av staden. Vanligen talar man om tre typer av segregation: demografisk, socioekonomisk och etnisk. Segregationen medför ett utanförskap som leder till att människor blir utestängda från viktiga delar av samhällslivet. Detta utanförskap kan ge upphov till onda cirklar av problem som förstärker varandra. På sikt har detta negativa effekter för individens utbildningsnivå, etablering på arbetsmarknaden och inkomst. Boendesegregationen är därför inte bara ett socialt problem utan också ett betydande hinder i den regionala tillväxten. Segregerat i Örebro kommun För att se om det finns boendesegregation i Örebroregionen har vi kartlagt samtliga bostadsområden i länets kommunhuvudorter. Analysen av inkomstnivån i dessa områden visar att det är enbart i Örebro kommun som det finns tydligt segregerade områden. Här bor det människor i inkomstkategorierna mycket låg inkomst och extremt låg inkomst. Även om det förstås finns människor som lever i bristande välfärd och har sociala problem i de andra orterna är bebyggelsen mer blandad där. Här finns det inga områden i inkomstkategorierna mycket låg inkomst och extremt låg inkomst. Segregationen ökar Det har skett en betydande ökning av boendesegregationen. Skillnader mellan de olika bostadsområdena har ökat både när det gäller inkomst och anknytning till arbetsmarknaden. Denna utveckling bottnar till stor del i det tidiga 1990-talets djupa ekonomiska svacka. Det är de mycket resurssvaga och utsatta områdena som haft den i särklass svagaste utvecklingen när det gäller inkomst och sysselsättning. Sedan 1990-talets början har andelen sysselsatta i de resurssvaga och utsatta områdena i det närmaste halverats. Samtidigt har inkomstutvecklingen endast varit hälften så stor som i de mycket resursstarka villaområdena. De minst attraktiva områdena kännetecknas i ännu högre grad än tidigare av arbetslöshet, låginkomsttagare och invandrare. Socioekonomisk och etnisk segregation följs åt De senaste 15 årens utveckling har inneburit att de bostadsområden som tidigare varit svenskglesa har blivit än mer svenskglesa. Det betyder att det idag finns ett mönster som visar en tydlig samvariation av etniska och socioekonomiska skillnader. Den rikaste befolkningen återfinns i de svenskdominerade villaområdena och den fattigaste i de svenskglesa hyreshusområdena, oftast byggda under miljonprogrammet. Boendesegregationens konsekvenser Mot bakgrund av de effekter på utbildnings-, sysselsättnings- och inkomstkarriär som omgivningen förefaller ha, är boendesegregationen är inte bara ett socialt problem. Den är också att betrakta som ett ekonomiskt problem och som ett hinder i den regionala tillväxten. Resultaten i denna analys visar att det förekommer systematiskt negativa effekter för individer i särskilt utsatta bostadsområden. Människor som växer upp i resurssvaga områden har generellt sämre chanser i arbetslivet än de som växer upp i resursstarka områden. Detta motiverar ökade satsningar på insatser mot segregationens negativa konsekvenser.

Innehållsförteckning Inledning 6 Syfte 6 Begreppet segregation 6 Metod 6 Att avgränsa och klassificera bostadsområden 7 Förekomsten av boendesegregation 8 Områdestyper 8 Hur uppkommer segregationen? 9 Ökar eller minskar segregationen? 12 Vilka konsekvenser har segregationen? 14 Presentation av undersökningspopulationen 14 Omgivningens betydelse grannskapseffekt 15 Omgivningens betydelse för utbildningsnivå 15 Omgivningens betydelse för sysselsättning 17 Omgivningens betydelse för inkomst 19 Sammanfattande diskussion 22 Kraftigt ökning av boendesegregationen under 1990-talet 22 Skilda verkligheter 22 Olika förutsättningar 22 Vad kan man göra åt problemen? 23 Litteraturförteckning 25 Bilagor 25 Bilaga 1: Inkomstkategorier Örebro län 2005 (karta) Bilaga 2: Grannskapseffekter (logistisk regression) Bilaga 3: Jämförelser 1990 och 2005 (kartor)

Inledning Segregation medför utanförskap och ger upphov till onda cirklar av problem som förstärker varandra. Detta leder till att människor blir utestängda från viktiga delar av samhällslivet. Den sociala isoleringen är ett stort hinder för att kunna skapa ett bra och fungerande kontaktnät som oftast innebär inträdesbiljett till arbetsmarknaden (SOU 1997:118 Delade städer). Boendesegregation har åtminstone under de senaste tio åren varit en angelägen samhällsfråga för storstadsområdena, vilket avspeglats i politiken såväl som i den dagsaktuella debatten. Senare forskning visar att boendesegregation inte är ett särpräglat storstadsproblem, utan är utbrett även i mindre städer. Att studera boendesegregation kan ses som ett sätt att försöka kartlägga de rumsliga dimensionerna hos sociala problem. Med boendesegregation menas att olika kategorier av människor bor koncentrerat till olika delar av staden. Kännetecknade för många svenska städer är en tydlig segregation av boendemönster. I de flesta fall kan man i dessa mönster se en samvariation av etniska och socioekonomiska skillnader. Den rikaste befolkning återfinns i de svenskdominerade villaområdena och den fattigaste i de svenskglesa hyreshusområdena, ofta byggda under Miljonprogrammet (se t. ex. Bråmå, 2007). Syfte Syftet är för det första att ge en bild av den socioekonomiska och den etniska segregeringen. För det andra vill rapporten analysera effekter av boendesegregationen med avseende på utbildning, sysselsättning och inkomst. Begreppet segregation Begreppet boendesegregation används oftast för att beskriva skillnaderna i den rumsliga fördelningen av boendet mellan olika befolkningsgrupper. I forskningen talar man ofta om tre typer av segregation: demografisk, socioekonomisk och etnisk. Med demografisk segregation menar man skillnader i rumsliga fördelningar efter till exempel ålder, kön eller hushållstyper. Med socioekonomisk segregation menar man att klass- och resursskillnader strukturerar hur befolkningen fördelar sig mellan olika boendeområden. Med etnisk segregation menar man att personer som delar vissa etniska, religiösa eller kroppsliga kännetecken tenderar att samlas och särskiljas från den övriga befolkningen. Det är mycket vanligt att dessa tre typer av segregation samvarierar. Exempelvis är det vanligt att unga och invandrare är låginkomsttagare, samtidigt som medelålders svenskfödda är välrepresenterade bland höginkomsttagarna. Metod Rapporten är uppdelad i två delar. Den första delen kartlägger om och i så fall var det finns boendesegregation. Den andra analyserar eventuella effekter av boendesegregationen. För ändamålet används en så kallad longitudinell databas, där det är möjligt att följa individer år från år, i detta fall från 1990 till 2005. 6

Metoden att skapa förekomsten av boendesegregering har varit att dela in staden ett antal socialgeografiska typområden. Detta görs med hjälp av en klusteranalys 1. Klusteranalys är en metod för att sammanföra undersökningsenheter till ett antal homogena grupper. I det här fallet är målet att de bostadsområden som tillhör samma kluster ska vara så lika varandra som möjligt i termer av ett antal karaktäristika. Av detta följer också de olika klustren ska vara så olika varandra som möjligt. För att undersöka eventuella effekter av boendesegregation jämförs individernas karriärer efter vilken områdestyp vuxit upp i. För att kunna renodla boendeomgivningens påverkan på karriären från andra faktorer används en logistisk regression. Att avgränsa och klassificera bostadsområden I denna studie har vi valt att avgränsa bostadsområdena med hjälp av Statistiska centralbyråns SAMS-områden (Small Area Market Statistics). SAMS-områdena har primärt utvecklats för företag i kommersiellt syfte, men har också visat sig vara mycket användbara i analyser av boende och segregation (se t ex Andersson, m.fl., 2007; Sundlöf, 2008). Klusteranalysen har gjorts med utgångspunkt i data över förhållandena år 2005. Sammanlagt fem variabler har legat till grund för klusteranalysen. Dessa är andel sysselsatta, inkomstkategori, andel utlandsfödda, andel högutbildade samt andel boende i hyresrätt. Variablerna har aggregerats till SAMS-områdesnivå från en databas på individnivå. Individer mellan 20 och 64 år ingår i klusteranalysen. Inkomsten är central i sammanhanget. När bostadsområdena grupperats efter inkomst har vi använts oss av en modell som introducerats av Storstadskommittén (SOU 1997:118). Denna modell utgår från relationen mellan antalet låg- och höginkomsttagare och är väl lämpad för att identifiera och beskriva utsatta bostadsområden. Individernas disponibla inkomster har delat in i kvintiler, det vill säga fem grupper efter inkomstnivå. Därefter har bostadsområdens klassificerats efter hur de olika inkomstnivåerna finns representerade. Detta har resulterat i att bostadsområdena har klassificerats från inkomstkategori 1 (extremt hög inkomst) till inkomstkategori 8 (extremt låg inkomst). Invånarnas ekonomiska situation i områden med "extremt hög" respektive "extremt låg" inkomst är mycket homogen. Som exempel kan sägas att i ett område med "extremt låg inkomst" är andelen låginkomsttagare minst tio gånger fler än höginkomsttagarna. Tabell 1: Områdesklassificering efter inkomst Inkomstkategori Kvot låginkomsttagare/höginkomsttagare 1. Extremt hög inkomst Under 0,25 2. Mycket hög inkomst 0,25-0,50 3. Hög inkomst 0,50-0,80 4. Över medelinkomst 0,80-1,25 5. Under medelinkomst 1,25-2,00 6. Låg inkomst 2,00-4,00 7. Mycket låg inkomst 4,00-10,00 8. Extremt låg inkomst Över 10,00 Källa: Framtagen med utgångspunkt från SOU 1997:118 samt Sundlöf (2008). 1 K-Means-Cluster. 7

Förekomsten av boendesegregation För att se om det finns boendesegregation i Örebroregionen har vi kartlagt samtliga bostadsområden i länets kommunhuvudorter. Socioekonomiskt svaga och starka individer förekommer förstås i alla delar av länet. Analysen av inkomstnivån i samtliga SAMSområden i Örebro län visar att det är främst i Örebro kommun som det finns tydligt segregerade områden. Här bor det människor i inkomstkategorierna mycket låg inkomst och extremt låg inkomst (se bilaga 1). Även om det förstås finns människor som lever i bristande välfärd och har sociala problem i de andra orterna, visar det sig inte i en lika tydlig segregering mellan bostadsområdena som i Örebro. I övriga länet finns inga områden i inkomstkategorierna mycket låg inkomst och extremt låg inkomst. Studien fokuseras därför på boendesegregationen i Örebro, där vi utöver inkomstvariabeln även tar hjälp av en mer ingående klusteranalys. I den klusteranalys vi genomfört för att sammanföra bostadsområden som liknar varandra har vi använt oss av den så kallade K-means-metoden. I denna metod är det möjligt själv välja antalet kluster. Vi har här valt att dela in staden i fem olika sociala områdestyper. Av de totalt 114 SAMS-områden som inryms i Örebro stad har 31 hållits utanför studien. Några har bedömts vara befolkningsmässigt alltför små områden (färre än 50 invånare mellan 20-64 år). Även de bostadsområden med fler än 40 procent studenter har utelämnats från studien. Detta rör sig om områden där människor bor endast under en begränsad tid och med sina extremvärden för sysselsättningsgrad har det varit problematiskt att inkludera studentbostadsområdena på ett fungerande sätt i analysmodellen. Områdestyper Variablerna för de olika områdestyperna sammanfattas i Tabell 2. På sidan nio finns en karta över områdestypernas förekomst. Områdestyp 1: Mycket resursstarka villaområden Denna områdestyp inrymmer 9 932 personer mellan 20 och 64 år, vilket motsvarar cirka 17 procent av stadens invånare inom samma åldersspann. Denna områdestyp är den socioekonomiskt mest välbeställda. Bostadsområdena i denna grupp tillhör i huvudsak någon av inkomstkategorierna "mycket hög" eller "extremt hög" inkomst. Andelen sysselsatta ligger långt över genomsnittet. Andelen högutbildade ligger i nivå med genomsnittet för staden, medan endast en låg andel av invånarna är utlandsfödda. Här återfinns till den allra största delen bostadsområden med villa- och småhusbebyggelse. Denna områdestyp återfinns till största delen i stadens ytterområden, exempelvis Adolfsberg, Hjärsta, Rynninge och Brickeberg. Områdestyp 2: Resursstarka villa- och flerbostadsområden Denna områdestyp omfattar den minsta andelen av klusterpopulationen, 13 procent eller 7 451 personer. Här dominerar fortfarande villabebyggelsen. Drygt hälften bor i villa, medan övriga bor i bostads- och hyresrätter i flerbostadshus. Denna områdestyp har den högsta andelen högutbildade och andelen sysselsatta ligger över genomsnittet. Bostadsområdena i denna grupp tillhör i första hand inkomstkategorin "mycket hög" inkomst. Områdena ligger som regel utanför stadskärnan. Här återfinns bland annat Sörby, Almby, Lundby och Mellringe. 8

Områdestyp 3: Resursstarka flerbostadsområden Dessa bostadsområden är i det närmaste uteslutande belägna i stadskärnan. Boendeformen utgörs till närmare 98 procent av hyreshus. Områdestypen har stora likheter med områdestyp 2, med avseende på den höga utbildningsnivån och den låga andelen utlandsfödda. Andelen sysselsatta är dock något lägre (78,8 procent) och så även inkomsterna. Bostadsområdena i denna grupp tillhör i första hand inkomstkategorin "hög" inkomst, men här finns också områden inom kategorin "extremt hög" inkomst. Områdestyp 4: Medelresursstarka flerbostadsområden Denna områdestyp inrymmer flest individer. Av klusterpopulationens totalt 57 682 individer bor omkring 27 procent i denna områdestyp. Bostadsområdena som återfinns inom denna grupp kan beskrivas som medelresursstarka. Det finns en hög representation inom inkomstkategorin "över medelinkomst". Emellertid har dessa bostadsområden en sysselsättningsnivå och en utbildningsnivå under genomsnittet. Andelen utlandsfödda och boende i hyresrätt är över genomsnittet. Denna områdestyp återfinns i första hand centralt, men utanför stadskärnan. Här återfinns bland annat Ladugårdsängen, Rosta och Norrby. Områdestyp 5: Mycket resurssvaga/utsatta områden I denna områdestyp ingår endast ett fåtal områden, sju stycken. Här finns dock en stor andel av klusterpopulationens individer, drygt 20 procent. Dessa sju bostadsområden bildar en egen områdestyp med anledning av starkt avvikande värden från genomsnittet på samtliga socioekonomiska variabler. Medan andelen utlandsfödda och andelen boende i hyresrätt ligger långt över genomsnittet, är andelen sysselsatta och andelen högutbildade mycket under genomsnittet. Andelen utlandsfödda uppgår till 45,9 procent medan andelen sysselsatta endast är 48,4 procent. Samtliga områden inom denna områdestyp ligger under medelinkomst. Merparten av bostadsområdena tillhör inkomstkategorin "mycket låg inkomst". Exempel på bostadsområden inom denna områdestyp är Brickebacken, Varberga och Vivalla. Tabell 2: Genomsnittstal för klustervariabler per områdestyp, 2005 Områdestyp Antal invånare Andel sysselsatta Andel utlandsfödda Andel boende i hyresrätt Andel högutbildade Inkomstkategori 1. Mkt resursstarka villaområden 9932 85.6 8.9 25.0 3.6 1, 2 2. Resursstarka villa- & flerbost.omr. 7451 82.0 9.7 27.1 31.0 1, 2, 3 3. Resursstarka flerbostadsområden 13002 78.8 8.1 26.8 97.7 1, 2, 3, 4 4. Medelresursstarka flerbostadsomr. 15568 74.3 15.2 21.6 84.2 2, 3, 4, 5, 6, 5. : Mkt resurssvaga/utsatta områden 11729 48.4 45.9 14.2 99.0 5, 6, 7, 8 Samtliga 57682 77.5 13.4 24.1 59.3 Källa: Egna bearbetningar av data från SCB/BeDa. Hur uppkommer segregationen? I den klusteranalys som vi ovan presenterat kunde vi lyfta fram fem olika socioekonomiska områdestyper. De två första områdestyperna har gemensamt att de är resursstarka och kan ses som homogena i bemärkelsen att de har en hög andel höginkomsttagare, en hög andel sysselsatta samt en hög andel hög andel högutbildade. Dessa områdestyper har därtill en låg andel utlandsfödda, medan bostadsformen varierar från renodlad villabebyggelse till villaområden med inslag av flerbostadshus. Den tredje områdestypen har mycket gemensamt med de två första, men har en något lägre sysselsättningsnivå och består av renodlade flerbostadsområden. Den fjärde kategorin skiljer sig från de tre första genom sin blandande 9

befolkning såväl som sin blandade bebyggelse. Här finns en stor variation mellan medel- och höginkomsttagare och villa- och flerbostadsbebyggelse. Samtliga av dessa kategorier är att betrakta som tämligen välmående områden. Den femte och sista områdestypen skiljer sig dock i hög grad från de övriga, framförallt i bemärkelsen att sysselsättningsnivån är mycket låg, samt att de har en mycket hög andel låginkomsttagare. Boendesegregationen har främst lyfts fram som ett storstadsfenomen. I Sverige har uppmärksamheten i första hand riktats mot utvecklingen i de tre storstadsregionerna: Stockholm, Göteborg och Malmö. Det betyder dock inte att segregation skulle vara ett icke existerande fenomen i mindre städer. Forskning har visat att det även förekommer i mindre städer (Andersson, 2001). Anderssons studie, som avser städerna Gävle, Jönköping och Västerås, visar att uppväxtmiljön haft stor betydelse för individens utveckling inom utbildning, sysselsättning och inkomst. Våra analyser visar att segregationen är högst påtaglig även i Örebro. Människor utanför arbetsmarknaden, med låg inkomst och med utrikes bakgrund är koncentrerade till några väl avgränsade områden i staden. På motsvarande sätt är människor som är väl integrerade på arbetsmarknaden, med hög inkomst och födda i Sverige, koncentrerade till andra bostadsområden i staden. Förhållandevis få bostadsområden karaktäriseras av en blandad befolkning med avseende på etnicitet, inkomst, anknytning till arbetsmarknaden, utbildningsnivå eller boendeform. Karta 1: 10

Segregationen kan ha flera orsaker. Det finns såväl ekologiska, ekonomiska, socialpsykologiska som institutionella förklaringsmodellen till uppkomsten av segregation. Enligt den ekologiska förklaringsmodellen är det naturligt att människor i en stor stad sorterar sig själva exempelvis efter sin socioekonomiska status eller etnicitet. På detta sätt uppkommer det alltså områden där det bor människor som i olika avseenden liknar varandra. Den ekonomiska förklaringsmodellen tillskriver inkomstskillnaderna mellan grupper en avgörande betydelse för segregationen. Den socialpsykologiska förklaringsmodellen fokuserar på preferenser vid val av bostadsområde. Den institutionella modellen lyfter fram ofrivilliga aspekter av segregationen, där till exempel diskriminering på bostadsmarknaden verkar genom hela systemet av förmedling av bostäder, bankernas agerande när de godkänner bostadslån, eller en selektiv förmedling av information om nya bostäder (Socialstyrelsen, 2006) Karta 2: Boendemönster efter a) inkomst och b) födelseland a. b. Oavsett teoretisk förklaringsmodell förefaller människors ojämlika ekonomiska resurser som en viktig faktor bakom segregationens uppkomst. Relationen mellan individens ekonomiska situation och var denna bor är mycket tydlig. Det är också väl belagt att om människor fritt kan välja bostad och bostadsområde, leder detta till ökad social och etnisk segregation. Egna preferenser spelar stor roll när man överväger flyttning och val av ny bostad. Generellt sett tycks människor välja att bo i närheten av sina likar. Det finns också tecken på att migration och urbanisering bidrar till uppkomsten av ett visst segregationsmönster. Personer som är nyinflyttade till staden och som inte förfogar över stora ekonomiska tillgångar, såväl inrikes- som utrikes flyttare, kan ofta enbart välja mellan ett fåtal områden, vanligen belägna i mindre attraktiva delar av staden (Socialstyrelsen, 2006). Vidare kan hyresvärdar och bostadsrättsföreningar diskriminera i sina val av hyresgäster eller bostadsköpare eftersom de kan anse att hus och bostadsområden kan få lägre socialt anseende med åtföljande prisfall eller svårigheter att hyra ut lägenheter om någon oönskad bosätter sig där. Detta anses vara en av orsakerna till att problemhushåll ofta har koncentrerats till bostäder ägda av allmännyttiga bostadsföretag (Socialstyrelsen, 2006). Enligt den svenska forskning som gjorts inom området är diskrimineringen totalt sett inte lika utbredd på bostadsmarknaden som på arbetsmarknaden eller i nöjeslivet. Men 11

undersökningarna visar också på stora skillnader mellan personer med olika etnisk bakgrund. Grupper som drabbas särskilt hårt är exempelvis romer och personer från Mellanöstern och Afrika (Bråmå, 2007). Ökar eller minskar segregationen? Betraktat över en längre tidsperiod från mitten av 1930-talet till slutet av 1960-talet har segregationen i stora och mellanstora städer sjunkit markant, men har därefter enligt flera tecken tenderat att åter öka (Socialstyrelsen, 2001). I början av 1990-talet drabbades den svenska ekonomin av en djup lågkonjunktur. Arbetslösheten steg kraftigt och bara i Örebro län försvann över 23 000 jobb. En följd av den ekonomiska krisen var att boendesegregationen fördjupades. Denna utveckling var särskilt tydlig i storstäderna. Såväl inkomstskillnaderna som sociala klyftor mellan enskilda bostadsområden och stadsdelar i storstadsregionerna ökade under hela 1990-talet. Därmed kom storstadsområdenas minst attraktiva områden att i ännu högre grad än tidigare kännetecknas av en stor andel låginkomsttagare, arbetslösa och invandrare. Bostadsområden som tidigare varit svenskglesa kom under 1990-talet att bli än mer svenskglesa (Andersson, 2000). Bostadspolitiken som tidigare varit ett prioriterat område i Sverige kom under 1990-talet till stora delar att avvecklas i takt med att statens stöd till bostadssektorn gradvis minskade. Kommunernas förutsättningar för att bedriva social planering förändrades därmed rejält. Istället har privata aktörer fått ett större inflytande över samhällsplaneringen. Men trots de allmännyttiga och kommunala bostadsföretagens försvagade roll utgör dessa fortfarande viktiga redskap för kommunerna i arbetet med att främja en fungerande bostadsförsörjning (Sundlöf, 2008). Diagram 1: Utveckling av medelinkomst och andel sysselsatta i olika områdestyper, 1990-2005 210000 100,0% Medelinkomst (kr) 190000 170000 150000 130000 110000 90000 70000 Andel sysselsatta (20-64 år) 90,0% 80,0% 70,0% 60,0% 50,0% 40,0% 1 2 3 4 5 50000 1990 1993 1996 1999 2002 2005 30,0% 1990 1993 1996 1999 2002 2005 K-älla: Egna bearbetningar av data från SCB/BeDa. Våra analyser visar emellertid att denna utveckling knappast var unik för storstadsområdena. Om vi följer utvecklingen i de olika områdestyperna från år 1990 till 2005 ser vi att det är de områden med högst socioekonomisk status som haft den starkaste utvecklingen, såväl när det gäller sysselsättning som inkomstutveckling. De mycket resurssvaga och utsatta områdena har haft den i särklass svagaste utvecklingen för sysselsättning och inkomst. Under denna 15- årsperiod har andelen sysselsatta i dessa bostadsområden i det närmaste halverats. Samtidigt har inkomstutvecklingen endast varit hälften så stor som i de mycket resursstarka bostadsområdena. Dessutom har andelen utlandsfödda ökat i stor omfattning i de resurssvaga och utsatta områdena. Från 1990 till 2005 har utvecklingen i Örebro gått från en situation med 12

relativt små, men inte obetydliga, skillnader mellan resursstarka och resurssvaga områden, till en situation med mycket stora skillnader mellan dessa bostadsområden (Se bilaga 3) Sammantaget betyder detta att vi fått en kraftigt ökad boendesegregation i Örebro under de senaste femton åren. Detta betyder nödvändigtvis inte att staden fått en försämrad välfärd eller större social utsatthet detta analyseras inte i denna studie. Det som är påtagligt i analyserna är att skillnaderna mellan de olika områdestyperna har blivit större. De resursstarka områdena har haft den bästa utvecklingen, medan de resurssvaga och utsatta har haft avsevärda försämringar. Det är i stor omfattning individernas anknytning till arbetsmarknaden som skiljer områdestyperna åt. Den utvecklingen som varit under de senaste 15 åren har inneburit att Örebro idag har bostadsområden där en majoritet av invånarna har en svag eller ingen anknytning till arbetsmarknaden. Detta bekräftas också av tidigare forskning, vilken menar att segregationen sedan 1990-talets mitt allt mer kommit att utvecklas till att handla om klasskillnader mellan de som är etablerade på arbetsmarknaden och därmed också i välfärdssystemet och de som inte är det. Det finns också en tendens att samhället allt tydligare utgörs av två klasser: en outsiderklass som inte lyckats etablera sig på arbetsmarknaden, samt en klass som utgörs av dem som är integrerade på arbetsmarknaden (SOU 1997:18). Analysen visar också att de områden där individerna har en svag anknytning till arbetsmarknaden också är de bostadsområden där de flesta invandrarna bor. Forskning visar också att skiljelinjen mellan de två klasserna i hög grad är en fråga om etnicitet. Effekten av att vara invandrare har mycket stor påverkan på anknytningen till arbetsmarknaden, inkomster, materiell levnadsstandard, boende och hälsa (Vogel, Hjerm & Johansson, 2002). 13

Vilka konsekvenser har segregationen? I föregående avsnitt har vi kartlagt segregationens förekomst och fört ett resonemang kring dess orsaker. I det följande ska vi titta närmare på vilka konsekvenser som kan komma av en segregerad bebyggelse. Medan segregationens förekomst och orsaker får sägas vara väl analyserade, är segregationens konsekvenser ett betydligt mindre utrett område. Vi har tidigare kunnat se att det är de resursstarka bostadsområdena som haft den starkaste utvecklingen när det gäller sysselsättning och inkomst, medan de resurssvaga haft den svagaste utvecklingen (se Diagram 1). Huruvida detta är en effekt av att områdena har olika befolkningssammansättning eller om denna utveckling är en effekt av den ojämna rumsliga fördelningen, går förstås inte att säga enbart med hjälp av Diagram 1. Vi kan alltså se två typer av effekter. Den första är alltså effekter av att bostadsområden har olika befolkningssammansättning. Exempelvis har generellt ett område med en hög andel högutbildade även en högre inkomstnivå. Den andra är grannskapseffekter, som är ett resultat av omgivningens karaktär att inkomstskillnader mellan olika områden i sin tur leder till att ytterligare olikheter uppstår. Ett sådant exempel är när elevernas resultat varierar mellan skolorna för att kvaliteten på skolundervisningen blir sämre i fattiga områden för att välkvalificerade lärare föredrar att arbeta i skolor med elever från välsituerade hem (Socialstyrelsen, 2001). Presentation av undersökningspopulationen För att undersöka om boendesegregationen i Örebro i sin tur skapar grannskapseffekter, följer vi en grupp individer under en 15-årsperiod från 1990 till 2005. Undersökningspopulationen utgörs av samtliga individer födda 1973 och 1974. Vid studiens startår är dessa 16 respektive 17 år och vid studiens slutåret har de hunnit bli 31 respektive 32 år. Sammanlagt handlar det om 876 personer, varav 50 procent kvinnor och 50 procent män. Genom att välja just dessa årskullar är det i de flesta fall möjligt att följa såväl utbildningsval som inträde och etablering på arbetsmarknaden. Tabell 3: Undersökningspopulationen efter kön Män Kvinnor Totalt Antal Andel Antal Andel Antal Andel 438 50% 438 50% 876 100% Källa: Egna bearbetningar av data från SCB/BeDa. År 1990 var den högsta andelen av dessa, drygt 25 procent, bosatta i mycket resurssvaga/utsatta områden (områdestyp 5). Lägst andel boende hade de resursstarka flerbostadsområdena (områdestyp 3). Av undersökningspopulationens 876 personer är 89 procent födda i Sverige, medan en knapp procent är födda i övriga europeiska länder och tio procent är födda i länder utanför Europa, främst i västra Asien. Tabell 4: Undersökningspopulationen fördelad efter områdestyp och ursprung Områdestyp 1 2 3 4 5 Totalt Svenskfödd 199 156 95 149 184 783 Utlandsfödd 13 10 5 18 47 93 Totalt 212 166 100 167 231 876 Källa: Egna bearbetningar av data från SCB/BeDa. 14

Andelen utlandsfödda uppgår totalt till drygt tio procent. Här finns dock en stor variation mellan områdena. De mycket resurssvaga/utsatta områdena har 20 procent utlandsfödda medan de resursstarka flerbostadsområdena i innestaden endast har fem procent utlandsfödda. När man studerar förekomsten av eventuella grannskapseffekter är förstås boendetiden inom en viss områdestyp av intresse. Denna studie utgår från de individer som bodde i respektive områdestyp 1990. Vårt datamaterial startar från 1990, så vi kan inte veta hur länge individerna bott i sin områdestyp vid denna tidpunkt. Undersökningspopulationen uppvisar en relativt låg grad av rörlighet under de tre första åren av studien. Ca 90 procent har bott minst tre år inom sin områdestyp med start från 1990. Därefter har undersökningspopulationen en betydligt högre flyttbenägenhet, främst som en följd av flytt från föräldrahemmet. Efter 15 år bor i genomsnitt drygt 30 procent av individerna kvar inom samma områdestyp. Individerna kan därför antas ha varierande grad av påverkan från sin omgivning, men en övervägande majoritet har tillbringat åtminstone tre av sina ungdomsår i en och samma områdestyp. Omgivningens betydelse grannskapseffekt I det följande kommer vi att studera omgivningens betydelse för utbildningsnivå, sysselsättning och inkomst. Till att börja med redovisas individernas karriärer inom dessa tre variabler efter vilken områdestyp de vuxit upp i. Skillnader i dessa karriärer kan förstås också bottna i andra orsaker än boendeomgivningen. Exempelvis har kvinnor generellt lägre inkomst än män. Det är också vanligare att barn till högutbildade föräldrar skaffar sig en hög utbildning jämfört med barn till lågutbildade föräldrar. Därför används också en metod för att kontrollera för dessa faktorer och på så sätt i mesta möjliga mån kunna renodla grannskapseffekterna. Omgivningens betydelse för utbildningsnivå I diagrammet nedan ser den utbildningsnivå ungdomarna i undersökningspopulationen uppnått år 2005. Den vanligaste utbildningsnivån är en treårig gymnasieutbildning. Vi kan också konstatera att 21 procent har en eftergymnasial utbildning om minst tre år. Även om många av ungdomarna vid mättillfället fortfarande befinner sig under utbildning är det en högre nivå än genomsnittet för Örebro län. Diagram 2: Undersökningspopulationens utbildningsnivå 2005 Eftergymnasial utbildning >3 år; 21,0% Eftergymnasial utbildning <3 år; 16,1% Forskarutbildning; 0,2% Uppgift saknas; 0,1% 9 årig grundskola eller lägre; 9,5% Gymnasieutbildning 2 år; 21,5% Gymnasieutbildning 3 år; 31,6% Källa: Egna bearbetningar av data från SCB/BeDa. 15

I detta avsnitt studerar vi vilken betydelse bostadsomgivningen har för utbildningens nivå. Individens utbildningsnivå antas ha stor betydelse för dennes vidare möjligheter i livet. Hög utbildning minskar exempelvis risken för arbetslöshet, samtidigt som chansen till ett bra arbete ökar. På motsvarande sätt medför en låg utbildningsnivå större risker för arbetslöshet och försvårar möjligheterna till karriär inom arbetslivet. Som framgår av Diagram 3 är det de individer som har sin bakgrund i mycket resursstarka villaområden har den högsta utbildningsnivån. Där uppgår andelen eftergymnasialt utbildade till drygt 30 procent. Den lägsta utbildningsnivån har de individer som har sin bakgrund i mycket resurssvaga och utsatta områden. Där uppgår andelen eftergymnasialt utbildade till knappt elva procent. Diagram 3: Andel individer med eftergymnasial utbildning per områdestyp Mkt resurssvaga/ utsatta områden Medelresursstarka flerbostadsområden Resursstarka flerbostadsområden Resursstarka villa- & flerbostadsområden M kt resursstarka villaområden Ej eftergy mnasial utbildning Eftergymnasial utbildning 0% 20% 40% 60% 80% 100% Källa: Egna bearbetningar av data från SCB/BeDa. Vi kan alltså konstatera att det förekommer tämligen stora skillnader i individernas utbildningsnivå beroende på vilket område de har sin bakgrund i. Vi försöker renodla effekten av att växa upp i ett specifikt område genom en logistisk regressionsanalys. I den kan man kontrollera för ett antal familjerelaterade bakgrundsvariabler (kön, födelseland, föräldrarnas födelseland samt föräldrarnas utbildningsnivå). I Diagram 4 kan vi närmare analysera om dessa skillnader i utbildningsnivå är att betrakta som grannskapseffekter, eller förklaringen står att finna i andra faktorer. Mycket resursstarka villaområden är referensvärde. Ett värde större än referensvärdet innebär en större sannolikhet att ha en högre utbildning medan värden under referensvärdet innebär en mindre sannolikhet att ha en högre utbildning. (Se bilaga 2 för utförligare beskrivning av beräkningsmodellen). Diagram 4: Sannolikhet att ha en högre utbildning, 2005. Mkt resurstarka villaområden är referensvärde. Mkt resursstarka villaområden Resursstarka villa- & flerbostadsområden Resursstarka flerbostadsområden Medelresursstarka flerbostadsområden Mycket resurssvaga/utsatta områden Sannolikhet att ha en högre utbildning I diagrammet görs ett försök att renodla grannskapseffekter. Diagrammet visar sannolikheten att ha minst 3 år eftergymnasial utbildning efter vilken typ av bostadsområde individerna bodde i vid 16-17 års ålder. Diagrammet visar situationen vid 31-32 års ålder. 0 1 Källa: Egna bearbetningar av data från SCB/BeDa. Med högre utbildning avses minst tre år eftergymnasial utbildning. Analysen inkluderar individer födda 1973 eller 1974. Områdestyp avser boendet 1990 och utbildning avser den högsta avslutade utbildningen 2005. Det finns en generell tendens att sannolikheten att vara högutbildad ökar för kvinnor och utlandsfödda, men minskar för de med utrikes födda föräldrar. Föräldrarnas utbildningsnivå har också en förhållandevis stor påverkan på barnens utbildningsnivå. Men även när vi 16

kontrollerat för dessa variabler kvarstår skillnaderna mellan de olika områdestyperna. Sannolikheten att ha en högre utbildning är cirka 65 procent lägre i de mycket resurssvaga/utsatta områden jämfört med i de mycket resursstarka villaområdena. De kvarvarande skillnaderna antyder att det finns grannskapseffekter som påverkar utbildningsnivån främst för dem som har sin bakgrund i mycket resurssvaga/utsatta områden. Omgivningens betydelse för sysselsättning I tabellen nedan ser vi undersökningspopulationens sysselsättningsstatus. Som framgår finns ganska stora skillnader mellan könen. 82,6 procent av männen och 75,6 procent av kvinnorna är sysselsatta. Tabell 5: Sysselsättningsstatus efter kön, 2005 Sysselsatta Ej sysselsatta Antal Andel Antal Andel Män 362 82,6% 76 17,4% Kvinnor 331 75,6% 107 24,4% Totalt 693 79,1% 183 20,9% Källa: Egna bearbetningar av data från SCB/BeDa. Det finns också skillnader i sysselsättningsgraden mellan de olika områdestyperna (se Diagram 5). Med en förvärvsfrekvens om cirka 85 procent har de mycket resursstarka villaområdena och de resursstarka flerbostadsområdena den högsta andelen sysselsatta. Något mer oväntad är den förhållandevis låga graden av sysselsatta individer ur vår undersökningspopulation inom de resursstarka villa- och flerbostadsområdena. Trots en högre genomsnittlig utbildningsnivå så är andelen förvärvsarbetande ungefär lika stor här som i områdestypen mycket resurssvaga/utsatta områden. Diagram 5: Andel sysselsatta 2005 efter områdestyp Mkt resurssvaga/ utsatta områden Medelresursstarka flerbostadsområden Sysselsatt Ej sysselsatt Resursstarka flerbostadsområden Resursstarka villa- & flerbostadsområden M kt resursstarka villaområden 0% 20% 40% 60% 80% 100% Källa: Egna bearbetningar av data från SCB/BeDa. Orsakerna till att inte vara sysselsatt kan vara flera. Ur vårt datamaterial framgår om individen är studerande, arbetslös eller om sysselsättningen definieras som övrigt. De individer med en sysselsättning som betecknas som övrig har dock generellt en svag anknytning till arbetsmarknaden. Det betyder att det är i de medelresursstarka och mycket resurssvaga/utsatta bostadsområdena som den högsta andelen personer med svag anknytning till arbetsmarknaden finns. 17

Tabell 6: Sysselsättning bland ej förvärvsarbetande 2005, efter områdestyp Mycket resursstarka villaområden Resursstarka villa- & flerbostadsområden Resursstarka flerbostadsområden Medelresursstarka flerbostadsområden Mycket resurssvaga/ utsatta områden Samtliga Studerande 33% 36% 27% 21% 22% 27% Arbetslösa 39% 28% 53% 21% 38% 34% Övrigt 27% 36% 20% 58% 40% 39% Totalt 100% 100% 100% 100% 100% 100% Källa: Egna bearbetningar av data från SCB/BeDa. I det följande försöker vi renodla grannskapseffekterna när det gäller individens situation på arbetsmarknaden. Detta görs med en logistisk regressionsanalys, i vilken man kan kontrollera för ett antal familjerelaterade bakgrundsvariabler (kön, födelseland, utbildningsnivå, studerandestatus, föräldrarnas födelseland samt föräldrarnas sysselsättningsstatus). I Diagram 6 kan vi närmare analysera om dessa skillnader i utbildningsnivå är att betrakta som grannskapseffekter eller förklaringen står att finna i andra faktorer. Mycket resursstarka villaområden är referensvärde. Ett värde större än referensvärdet innebär en större sannolikhet att ha en högre utbildning medan värden under referensvärdet innebär en mindre sannolikhet att ha en högre utbildning. (Se bilaga 2 för utförligare beskrivning av beräkningsmodellen). Diagram 6: Sannolikhet att vara förvärvsarbetande, 2005. Mkt resursstarka villaområden Resursstarka villa- & flerbostadsområden Resursstarka flerbostadsområden Medelresursstarka flerbostadsområden Mycket resurssvaga/utsatta områden Sannolikhet att vara förvärvsarbetande 0 1 I diagrammet görs ett försök att renodla grannskapseffekter. Diagrammet visar sannolikheten att vara förvärvsarbetande, efter vilken typ av bostadsområde individerna bodde i vid 16-17 års ålder. Diagrammet visar situationen vid 31-32 års ålder. Källa: Egna bearbetningar av data från SCB/BeDa. Analysen inkluderar individer födda 1973 eller 1974. Områdestyp avser boendet 1990 I Diagram 6 kontrollerar vi för de personrelaterade bakgrundsvariablerna kön, födelseland, utbildningsnivå, studerandestatus samt de mer uppväxtrelaterade bakgrundsvariablerna föräldrars födelseland och sysselsättningsstatus. Sannolikheten att vara förvärvsarbetande är högre för män, svenskfödda och högutbildade. Av naturliga skäl är det också en betydligt lägre sannolikhet att vara förvärvsarbetande om man samtidigt är studerande, jämfört med dem som inte är studerande. Vi kan också se att chansen att vara sysselsatt är lägre för dem med utlandsfödda föräldrar. Föräldrarnas sysselsättningsstatus under tonåren har också betydelse för den framtida anknytningen till arbetsmarknaden. Sannolikheten att vara förvärvsarbetande är väsentligt högre för de individer som är uppväxta i familjer där båda föräldrarna i utgångsläget (1990) var förvärvsarbetande. (Se bilaga 2). Skillnaderna mellan att ha vuxit upp i de olika områdestyperna kvarstår även när vi kontrollerat för dessa bakgrundsvaribler, om än något förändrade. Till skillnad från den analys vi ovan gjort avseende grannskapet effekter på utbildningsnivån finner vi här inte samma tydliga stege från de mycket resursstarka villaområdena ner till de mycket resurssvaga/utsatta områdena. Här kan vi istället se att det är i de resursstarka villa- och flerbostadsområdena som sannolikheten att vara sysselsatt är lägst. Vi kan dock påvisa att det kan finnas vissa negativa 18

effekter för den framtida arbetsmarknaden av att växa upp i mycket resurssvaga/utsatta områden. Man kan här anta att den låga andelen förvärvsarbetande vuxna inom dessa bostadsområden spelar en viktig roll för de ungas sysselsättning och framtida anknytning till arbetsmarknaden. På motsvarande sätt skulle den höga andelen sysselsatta vuxna inom de mycket resursstarka villaområdena och de resursstarka flerbostadsområdena tänkas ha en positiv effekt på de ungas anknytning till arbetsmarknaden. Tilläggas bör dock att undersökningspopulationen i jämförelse med totalbefolkningen i mycket stor omfattning är förvärvsarbetande, oavsett uppväxtområde. Omgivningens betydelse för inkomst I detta avsnitt behandlar vi omgivningens betydelse för inkomstkarriären. I denna analys har vi använt oss av uppgifter om individernas disponibla inkomster. För att underlätta jämförelser inom undersökningspopulationen har vi delat in samtliga individer i kvartiler, efter deras inkomst. Inkomstkvartil 1 med en medelinkomst på 89 141 kr/år, är den grupp med de lägsta inkomsterna. Inkomstkvartil 4 med en medelinkomst på 243 044 kr/år, är den grupp med de högsta inkomsterna. Tabell 7: Undersökningspopulationens arbetsinkomst fördelad i kvartiler efter kön, 2005 Män Kvinnor Inkomstkvartil Medelinkomst Antal Andel Antal Andel 1 89 141 91 21% 127 29% 2 144 132 84 19% 135 31% 3 175 647 115 26% 105 24% 4 243 044 148 34% 71 16% Totalt 163 090 438 100% 438 100% Källa: Egna bearbetningar av data från SCB/BeDa. Vi kan här se att det finns påtagliga skillnader mellan könen. Det finns betydligt fler höginkomsttagare bland männen, samtidigt som det finns fler låginkomsttagare bland kvinnorna. Det finns också stora inkomstskillnader mellan områdestyperna. Andelen höginkomsttagare är mer än dubbelt så hög bland de individer som har sin bakgrund i mycket resursstarka villaområden jämfört med dem som vuxit upp i mycket resurssvaga/utsatta områden. Här finns ett tämligen tydligt mönster inkomsten stiger med områdets socioekonomiska status. 19

Tabell 8: Inkomst fördelad i kvartiler efter områdestyp, 2005 Mycket resursstarka villaområden Resursstarka villa- & flerbostadsområden Resursstarka flerbostadsområden Medelresursstarka flerbostadsområden Mycket resurssvaga/ utsatta områden Samtliga Inkomstkvartil Antal Antal Antal Antal Antal Antal 1 43 39 22 47 67 218 2 50 39 23 43 64 219 3 48 41 26 43 62 220 4 71 47 29 34 38 219 Totalt 212 166 100 167 231 876 Inkomstkvartil Andel Andel Andel Andel Andel Andel 1 20% 23% 22% 28% 29% 25% 2 24% 23% 23% 26% 28% 25% 3 23% 25% 26% 26% 27% 25% 4 33% 28% 29% 20% 16% 25% Totalt 100% 100% 100% 100% 100% 100% Källa: Egna bearbetningar av data från SCB/BeDa. De stora variationer i inkomst vi ser i Tabell 8 kan förstås vara direkta grannskapseffekter, men det kan också finnas andra orsaker till skillnaderna. Nedan kontrollerar vi för ett antal bakgrundsvariabler, för att på så sätt kunna renodla vad som kan vara grannskapseffekter och vad som kan vara resultat av andra faktorer. De mycket resursstarka villaområdena utgör referens och har värde ett. Ett värde under ett indikerar alltså en mindre chans att vara höginkomsttagare än i referensområdet. Till höginkomsttagare räknas de individer som ingår i inkomstskvartil fyra (se Tabell 7). Diagram 7: Sannolikhet att vara höginkomstagare, 2005 Mkt resursstarka villaområden Resursstarka villa- & flerbostadsområden Resursstarka flerbostadsområden Medelresursstarka flerbostadsområden Mkt resurssvaga/utsatta områden Sannolikhet att vara höginkomsttagare I diagrammet görs ett försök att renodla grannskapseffekter. Diagrammet visar sannolikheten att vara höginkomsttagare efter vilken typ av bostadsområde individerna bodde i vid 16-17 års ålder. Diagrammet visar situationen vid 31-32 års ålder. 0 1 Källa: Egna bearbetningar av data från SCB/BeDa. Höginkomsttagare innebär att tillhöra den fjärde inkomstkvartilen enligt Tabell 7. Analysen inkluderar individer födda 1973 eller 1974. Områdestyp avser boendet 1990. Generellt är sannolikheten att vara höginkomsttagare är väsentligt lägre för kvinnor och utlandsfödda. Vidare har utbildningsnivån en viss effekt på inkomsten. Studerande är med stor sannolikhet inte heller höginkomsttagare, vilket knappast är att förvänta. Föräldrarnas födelseland och deras sysselsättningsstatus under tonåren har en relativt begränsad effekt på sannolikheten att bli höginkomsttagare (Se bilaga 2). Även när vi kontrollerar för dessa olika bakgrundsvariabler kvarstår stora skillnader i sannolikheten att vara höginkomsttagare. Oavsett kön, födelseland eller andra faktorer är chansen att bli höginkomsttagare dubbelt så stor för dem som vuxit upp i ett mycket 20

resursstarkt villaområde jämfört med dem som vuxit upp i mycket resurssvaga/utsatta områden. Vi kan här anta att omgivningen i form av bostadsområdet under uppväxten har effekt för den framtida inkomsten. 21

Sammanfattande diskussion Syftet i denna rapport har varit tvåfaldigt: dels att beskriva förekomsten av boendesegregation i Örebro, dels att analysera effekterna av boendesegregationen. Med boendesegregation menas att olika kategorier av människor bor koncentrerat till olika delar av staden. I den politiska debatten har boendesegregation ofta betraktats som ett storstadsproblem. Men boendesegregationen är snarare ett problem som följer av storskalighet och ensidighet i bostadsområdena. Denna analys visar att boendesegregationen förekommer även utanför storstaden. Kraftigt ökning av boendesegregationen under 1990-talet Förvisso visar Örebro län i stort mycket få tecken på boendesegregation. Inom Örebro kommun är den dock högst påtaglig och ökar dessutom. 1990 rådde en situation med relativt små, men inte obetydliga, skillnader mellan de olika bostadsområdena. Därefter har de resursstarka områdena blivit mer välmående och framförallt har de resurssvaga områdena fått det väsentligt sämre. Analysen visar att det idag finns en mycket skarp gräns mellan på den ena sidan medelresursstarka till mycket resursstarka områden och på den andra sidan mycket resurssvaga/utsatta bostadsområden. Det finns idag få tecken som tyder på att boendesegregationen skulle vara på väg att minska. Skilda verkligheter I de medelresursstarka till mycket resursstarka bostadsområdena är andelen förvärvsarbetande förhållandevis hög: mellan 74 och 86 procent. Dessa områden utmärker sig också med en hög andel högutbildade: som lägst 22 procent och som högst 27 procent. Här finns en blandad bebyggelse, men flera bostadsområden är också homogena i detta avseende, det vill säga ren villabebyggelse alternativ flerbostadsområden. Inkomstnivån ligger som regel över genomsnittet. De mycket resurssvaga/utsatta bostadsområdena utmärker sig med att knappt hälften av invånarna mellan 20 och 64 år är förvärvsarbetande. Andelen högutbildade är cirka tio procent lägre än i övriga staden, samtidigt som andelen låginkomsttagare är mycket hög. Så gott som samtliga bor i flerbostadshus. Något som är mycket tydligt i boendesegregationen i Örebro är att det finns en samvariation av etniska och socioekonomiska skillnader. I de medelresursstarka till mycket resursstarka bostadsområdena varierar andelen utlandsfödda mellan 8 till 15 procent. I de mycket resurssvaga/utsatta områdena uppgår andelen utlandsfödda till närmare 46 procent, vilket motsvarar mer än hälften av stadens invandrare. Detta betyder att den rikaste befolkningen återfinns i de svenskdominerade villaområdena och den fattigaste i de svenskglesa hyreshusområdena. Olika förutsättningar Det är inte bra att människor bor i stora tämligen väl avgränsade socioekonomiskt och etniskt homogena områden. I rapportens andra delsyfte analyserades eventuella effekter av denna boendesegregation. Här studerades skillnader i utbildningsnivå, sysselsättning och inkomst efter vilken områdestyp individen var uppvuxen i. Resultatet visar att boendeomgivningen har påverkan på utbildningsnivån. De individer som hade sitt ursprung i mycket resurssvaga/utsatta områden var de som hade den lägsta utbildningsnivå, det vill säga att i dessa bostadsområden fanns den lägsta andelen 22

högutbildade individer. Sannolikheten att ha en hög utbildning var högst för de individer som kom från mycket resursstarka villaområden. Om vi ser till grannskapets påverkan på sysselsättningen är sambanden svagare. Det finns vissa indikationer på att för den som växer upp i ett område med många arbetslösa är risken också större att senare själv hamna utanför arbetsmarknaden, jämfört med den som växer upp i ett område med en hög andel förvärvsarbetande. Men grannskapets effekt på individens anknytning till arbetsmarknaden förefaller vara mindre än motsvarande effekt på individens övergång till högre studier. Även om bostadsomgivningens påverkan på anknytningen till arbetsmarknaden är begränsad, förefaller den ha större betydelse på vilken typ av arbete individen får. Detta återspeglas i skillnader i inkomst. Chansen att bli höginkomsttagare är dubbelt så stor för dem som vuxit upp i ett mycket resursstarkt villaområde jämfört med dem som har sin bakgrund i mycket resurssvaga/utsatta områden. Det går här att anta att omgivningen i form av bostadsområdet under uppväxten har betydelse för den framtida inkomsten. Anledningen till dessa skillnader i individernas karriärer mellan de olika områdestyperna kan vara flera. Här kan man anta att omgivningens utbildningsnivå, förvärvsfrekvens och inkomst smittar av sig. I en omgivning med många arbetslösa och låginkomsttagare finns det samtidigt en begränsad tillgång till positiva förebilder bland de vuxna, något som kan påverka ungdomars inställning till förvärvsarbete och därigenom också inkomst. Man skulle kunna hävda att det i omgivningen skapas en miljö som inte uppmuntrar till högre utbildning. Vad kan man göra åt problemen? Resultaten i denna analys påvisar att det förekommer systematiskt negativa effekter för individer i särskilt utsatta bostadsområden. Detta motiverar ökade satsningar på insatser mot segregationens negativa konsekvenser. Sett ur ett internationellt perspektiv har den svenska välfärdsstaten länge visat sig framgångsrik, när det gäller inkluderingen av hela befolkningen till ett fullt socialt medborgarskap. Det finns en djup strävan efter lika möjligheter i meningen att individens bakgrund med avseende på faktorer som exempelvis kön, kultur, etnicitet och klass inte ska styra dennes möjligheter i livet. Detta är också en tanke som genomsyrar såväl nationella som regionala mål inom bland annat jämställdhets- och integrationspolitiken. Boendesegregationen är inte bara ett socialt problem. Den är också att betrakta som ett ekonomiskt problem och som ett hinder i den regionala tillväxten. Människor som växer upp i resurssvaga områden har generellt sämre chanser i arbetslivet än de som växer upp i resursstarka områden. Resurssvaga bostadsområden kan därför sägas återskapa en problemfylld miljö. Örebro har idag flera bostadsområden, med totalt cirka 20 000 invånare, som i högre grad är en samhällsekonomisk kostnad än intäkt. Då befolkningen i dessa områden utgör så mycket som drygt sju procent av länets befolkning, bör problemet betraktas som ett betydande hinder i den regionala tillväxten. För att på något sätt försöka bryta problemet kan man tänka sig ett flertal angreppssätt. Utbildningssystemet torde emellertid vara en central del. Analysen visar små men ganska tydliga effekter från boendeomgivningen på framförallt utbildning och inkomst. Högre utbildning leder ofta till fördelaktiga yrkespositioner och vi har kunnat se att det finns ett tydligt samband mellan utbildningsnivå och inkomst. Ur denna analys kan vi inte se om den lägre övergången till högre utbildning i de resurssvaga områdena beror på sämre utbildningsresultat eller om det finns mer attitydrelaterade faktorer till benägenheten att vidareutbilda sig. Här behövs fortsatta studier för att närmare kunna avgöra vad som är lämpliga åtgärder. Analysen tillmäter boendeomgivningen en tämligen stor betydelse för individens utbildningsnivå, anknytning till arbetsmarknaden och inkomst. Detta motiverar särskilt 23

riktade välfärdssatsningar mot de resurssvagaste områdena. Forskningsresultat visar att områdesbaserade program varit framgångsrika. Detta främst när det gäller samarbete mellan olika offentliga sektorer samt vissa arbetsmarknads- och utbildningsprojekt som haft positiva resultat (Andersson, R., m. fl., 2007). I Örebro kommun finns idag särskilda åtgärder för stadsdelsutveckling i utsatta bostadsområden. Mycket av problematiken har sannolikt sin grund i att bostadsområdena är för stora med alltför homogen bebyggelse. Det finns ett samband mellan 1960- och 70-talets så kallade grannskapsbyggande, med stora (~underlag för högstadieskola) och slutna (omgärdade av ringväg eller skog) områden utan möjlighet till genomfartstrafik och resurssvag befolkning. Ett sätt att bekämpa segregationens konsekvenser kan därför vara att planera för en ökad social blandning i bostadsområdena. Ett sätt att åstadkomma detta kan vara genom en större blandning av upplåtelseformer inom ett och samma bostadsområden. Som det ser ut idag är de mest segregerade områdena så gott som helt homogena när det gäller upplåtelseform. Om en social blandningspolitik faller väl ut leder det till att befolkningssammansättningen till viss del ändras, vilket kan medföra att de sociala problemen blir färre i området samt att trycket på områdets offentliga service minskar. På längre sikt kan detta också bidra till att förbättra områdets rykte, attraktivitet och status (Sundlöf, 2008). I befintliga bostadsområden kan en väg att åstadkomma detta vara att vissa lägenheter ombildas från hyresrätter till bostadsrätter. Detta är förstås endast möjligt i de utsatta områdena, eftersom hyresrätter så gott som helt saknas i de resursstarka områdena. Men att göra detta som ett första steg i omvandlingen är förmodligen inte särskilt verkningsfullt. Med de utsatta områdenas nuvarande rykte och status skulle sannolikt ombildningar till bostadsrätter vara svårsålda eller vara tvungna att säljas till underpris. Ett sådant incitament skulle därför inte leda till någon betydande social uppblandning. Som ett första steg torde det därför vara nödvändigt att på ett mer genomgripande sätt bryta den rådande strukturen i de utsatta områdena, bland annat genom omfattande upprustning och liknande. I båda typerna av områden finns dock möjligheten till kompletteringsbyggande, till exempel hyreslägenheter i villa- och småhusområden respektive villor och småhus i hyreslägenhetsområden. Det torde heller inte vara orimligt att riva delar av den minst attraktiva bebyggelsen för att möjliggöra inblandning av attraktivare boende. Ytterligare en möjlighet till att minska den framtida segregationen är att vid nybyggnation uteslutande satsa på att bygga mindre bostadsområden med blandade upplåtelseformer och hustyper. Detta skulle kunna vara en lösning på de problem som följer av stora områden med ensidig bebyggelse och som karaktäriserar miljonprogrammets bostadsområden (Sundlöf, 2008). 24

Litteraturförteckning Andersson, E. (2001) Från Sorgedalen till Glädjehöjden omgivningen betydelse för socioekonomisk karriär. Geografiska regionstudier nr 44. Uppsala: Uppsala universitet. Andersson, R., Hedman, J., Hogdal, J. & Johansson, S. (2007) Planering för minskad boendesegregation. Stockholm: Regionplane- och trafikkontoret. Andersson, R. (2000) Etnisk och socioekonomisk segregation i Sverige 1990-1998 i Fritzell, J. (red) SOU 2000:37 Välfärdens förutsättningar. Arbetsmarknad, demografi och segregation. s. 233-266. Stockholm: Fritzes. Bråmå, Å. (2007) Etnisk diskriminering på bostadsmarknaden. En forskningsöversikt. Arbetsrapport nr 55. Uppsala: Uppsala universitet. SOU 1997:118 Delade städer. Underlagsrapport Storstadskommittén. Stockholm: Fritzes. Socialstyrelsen (2006) Social rapport 2006. Socialstyrelsen (2001) Social rapport 2001. Sundlöf, P. (2008) Segregation och karriärposition. En studie av bostadsomgivningens betydelse för utbildning, sysselsättning och inkomst bland yngre i stockholmsregionen. Geografiska regionstudier nr 78. Uppsala: Uppsala universitet. Vogel, J., Hjerm, M. & Johansson, S-E. (2002) Integration till svensk välfärd. Om invandrares välfärd på 1990-talet.Levnadsförhållanden rapport 96. Stockholm: Statistiska centralbyrån & Arbetslivsinstitutet. Bilagor På följande sidor finns bilagorna: Bilaga 1: Inkomstkategorier Örebro län 2005 (karta) Bilaga 2: Grannskapseffekter (logistisk regression) Bilaga 3: Jämförelser 1990 och 2005 (kartor) 25

Bilaga 1: Inkomstkategorier i Örebro län 2005 Inkomstkategori Extremt hög inkomst Mycket hög inkomst Hög inkomst Över medelinkomst Under medelinkomst Låg inkomst KOPPARBERG Mycket låg inkomst Extremt låg inkomst HÄLLEFORS LINDESBERG NORA KARLSKOGA ÖREBRO DEGERFORS FJUGESTA KUMLA HALLSBERG LAXÅ ASKERSUND

Bilaga 2 Tabell 1: Sannolikhet att ha en högre utbildning år 2005 (beräknade oddskvoter, Exp B) Logistisk regression Områdestyp Modell 1 Modell 2 Mycket resursstarka villaområden (1)referens (1)referens Resursstarka villa- och flerbostadsområden 1,049 0,968 Resursstarka flerbostadsområden 0,783 0,645 Medelresursstarka flerbostadsområden 0,535 0,500 Mycket resurssvaga/utsatta områden 0,224 0,347 Kön Man referens Kvinna 2,257 Födelseland Svenskfödd referens Utlandsfödd 5,131 Föräldrars födelseland Minst en inrikesfödd förälder referens Utrikes födda föräldrar 0,111 Föräldrars utbildningsnivå Lågutbildade föräldrar referens Minst en högutbildad förälder 3,144 Källa: Egna bearbetningar av data från SCB/BeDa. Med högre utbildning avses minst tre år eftergymnasial utbildning. Analysen inkluderar individer födda 1973 eller 1974. Områdestyp avser boendet 1990 och utbildning avser den högsta avslutade utbildningen 2005. Tabell 2: Sannolikhet att vara sysselsatt 2005 (oddskvoter, Exp B-värden), logistisk regression Områdestyp Modell 1 Modell 2 Mycket resursstarka villaområden (1)referens (1)referens Resursstarka villa- och flerbostadsområden 0,600 0,547 Resursstarka flerbostadsområden 1,045 1,064 Medelresursstarka flerbostadsområden 0,626 0,618 Mycket resurssvaga/utsatta områden 0,550 0,701 Kön Man referens Kvinna 0,699 Födelseland Svenskfödd referens Utlandsfödd 0,493 Utbildningsnivå Låg (minst 3 år eftergymnasial) referens Hög (mindre än 3 år eftergymnasial) 2,040 Studerandestatus Ej studerande referens Studerande 0,142 Föräldrars födelseland Minst en inrikesfödd förälder referens Utrikes födda föräldrar 0,823 Föräldrars sysselsättningsstatus Minst en förälder ej förvärvsarbetande referens Förvärvsarbetande föräldrar 1,503 Källa: Egna bearbetningar av data från SCB/BeDa. Analysen inkluderar individer födda 1973 eller 1974. Områdestyp avser boendet 1990.

Tabell 3: Sannolikhet att vara höginkomsttagare 2005 (oddskvoter, Exp B-värden), logistisk regression Områdestyp Modell 1 Modell 2 Mycket resursstarka villaområden (1)referens (1)referens Resursstarka villa- och flerbostadsområden 0,784 0,773 Resursstarka flerbostadsområden 0,811 0,757 Medelresursstarka flerbostadsområden 0,508 0,482 Mycket resurssvaga/utsatta områden 0,391 0,413 Kön Man referens Kvinna 0,383 Födelseland Svenskfödd referens Utlandsfödd 0,517 Utbildningsnivå Låg (minst 3 år eftergymnasial) referens Hög (mindre än 3 år eftergymnasial) 1,148 Studerandestatus Ej studerande referens Studerande 0,395 Föräldrars födelseland Minst en inrikes född förälder referens Utrikes födda föräldrar 0,865 Föräldrars sysselsättningsstatus Minst en förälder ej förvärvsarbetande referens Förvärvsarbetande föräldrar 0,958 Källa: Egna bearbetningar av data från SCB/BeDa. Höginkomsttagare innebär att tillhöra den fjärde inkomstkvartilen enligt Tabell 8. Analysen inkluderar individer födda 1973 eller 1974. Områdestyp avser boendet 1990.

Lundby Lillån Lundby Lillån Vivalla Vivalla Inkomstkategori Varberga Hjärsta Oxhagen Rosta Rynninge Varberga Hjärsta Oxhagen Rosta Rynninge ej i analys Extremt hög inkomst Mycket hög inkomst Näsby Näsby Hög inkomst Almby Almby Över medelinkomst Nasta Nasta Under medelinkomst Adolfsberg Brickebacken Adolfsberg Brickebacken Låg inkomst Mycket låg inkomst Extremt låg inkomst 1990 2005 Lundby Lillån Lundby Lillån Vivalla Vivalla Varberga Hjärsta Varberga Hjärsta Oxhagen Rynninge Oxhagen Rynninge Rosta Rosta Näsby Almby Näsby Almby Utbildningsnivå Nasta Nasta ej i analys Adolfsberg Brickebacken Adolfsberg Brickebacken Under medel Medel Över medel 1990 2005