Vi är friska fast vi har hiv

Innehåll Vi är friska fast vi har hiv 2 Information och intryck från Colombia 4 FFIA avvecklar sin förmedlingsverksamhet 9 Dokumentärer om adoption 10 1

Vi är friska fast vi har hiv MIA har träffat kurator Maja Nanneson och barnsjuksköterskan Vendela Hagås på Nationellt Kunskaps- och Resurscentrum för barn och unga med hivinfektion för ett samtal om adopterade barn med hivinfektion. Verksamheten på Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge är inrymd i en mottagning där man tar emot barn med hiv. Hälften av landets cirka 160 barn och ungdomar som har en hivdiagnos är inskrivna på mottagningen. Flera av de inskrivna är internationellt adopterade barn i förskoleåldern. Rådgivning i hela landet Personalen på Nationellt Kunskaps- och Resurscentrum för barn och unga med hivinfektion välkomnar blivande adoptivföräldrar att kontakta dem med sina frågor om hivinfektion, både före och efter adoptionen. Kunskapscentret kan t.ex. ha kontakt med barnhälsovården inför den första läkarundersökningen i Sverige och med den barnklinik eller infektionsklinik där barnet kommer att följas för sin hivinfektion. Kun-skapscentret kan också komma och ge rådgivning/utbildning till personalen på den förskola eller skola där barnet ska gå. Ska man berätta? De vanligaste frågorna som adoptivföräldrar ställer är Hur ska vi berätta om hivinfektionen? För vilka ska vi berätta?. Här finns det inga enkla svar att ge men i resonemang kring frågorna hittar föräldrarna så småningom fram till hur de vill göra. Det är inte ovanligt att adoptivföräldrar före adoptionen Maja Nanneson tänker att de ska berätta om hivinfektionen för omgivningen men att de ändrar sig när de väl har fått hand om sitt barn. Många föräldrar tänker då på hivinfektionen som en del av barnets personliga historia, som inte självklart ska delas med utomstående. Maja Nanneson känner bara till en adoptivförälder som är helt öppen om barnets hivinfektion. Vanligt är att släkt och vänner i barnets närmaste omgivning är informerade om barnets diagnos. Det kan också vara bra om förskolechefen och ett par personer som arbetar nära barnet är informerade så att de kan bekräfta barnet om det t.ex. berättar om provtagningen. Rådgivning inför adoption Det är inte ovanligt att blivande adoptivföräldrar hör av sig till kunskapscentret med frågor om hiv innan de beslutat sig för adoption. De flesta kontakter sker per telefon och mejl. Inför resan till barnet uppmuntrar man föräldrarna att besöka barnets kommande BVC och den mottagning där barnet kommer att gå på grund av sin hivinfektion. Föräldrarna får rådet att ta med sig så mycket medicin som möjligt från barnets födelseland så att barnet den första tiden i Sverige kan fortsätta med de invanda medicinerna innan de byts ut till de mediciner som finns i Sverige. För adoptivföräldrar som önskar få kontakt med andra adoptivföräldrar med hivinfekterade barn, finns det möjlighet att delta i en sluten mejlgrupp som kunskapscentret kan förmedla kontakt till. Vendela Hagås 2

Medicin och sjukhusbesök Medicineringen och sjukhusbesöken är det som främst skiljer det hivinfekterade barnet från andra barn. Den som adopterar ett barn med hiv måste vara någorlunda strukturerad för att utan problem kunna sköta rutinerna kring barnets medicinering och de regelbundna sjukhuskontrollerna. Förutom barnets första tid i Sverige då kontrollerna vanligen är tätare, besöker barnet i genomsnitt sjukhuset fyra gånger per år för provtagning. Personalen på mottagningen ser till att ha gott om tid vid provtagningarna och försöker skapa en god relation till barnen som de ska ha kontakt med under hela uppväxten. Medicinerna till de små barnen ges i flytande form två gånger om dagen, på morgonen och kvällen. Några mediciner smakar så illa så att det kan vara svårt för en del barn att ta dem. När barnet försöker värja sig och föräldern kanske måste hålla fast barnet för att få barnet att svälja är det plågsamt och adoptivföräldrarna oroar sig för hur det här påverkar barnets tillit till dem. Så snart det går får barnet medicin i tablettform, som är lättare att ta med sig på utflykter och resor. När barnet börjar medicinera är det inte ovanligt med biverkningar i form av illamående och lös avföring. Biverkningarna brukar gå över med tiden eller genom att man byter till en annan sorts medicin. Att vara hivinfekterad Egentligen är hiv inte hemligt men jag är uppväxt med att tiga om det Man kan äta från samma sked Jag tänker på hiv när jag tar mediciner Man skall vara försiktig med sitt blod Vi är friska fast vi har hiv. Hivskolan Citaten är från barn och ungdomar som deltagit i den nationella hivskolan som är en utbildningsverksamhet för hivinfekterade barn och ungdomar mellan 10 17 års ålder. För att delta måste man känna till sin egen hivinfektion. Hivskolan genomförs som en tre dagar lång lägerskola på en kursgård nära Stockholm och är kostnadsfri. Verksamheten som funnits i drygt tio år är uppdelad på tre åldersgrupper. För många har vistelsen på hivskolan inneburit att känslan av ensamhet brutits när de fått möjlighet att prata om sin situation med varandra. Många ungdomar återkommer flera gånger och har sett hivskolan som ett ställe att hitta kraft och nya vänner. När måste man berätta? Enligt smittskyddslagen måste sjukvårdande personal och tandläkare informeras om barnets blodsmitta om de ska utföra ett ingrepp, t.ex. ta prover, vaccinera eller vid operation. Vid en sexuell relation måste partnern informeras om hivinfektionen och kondom måste alltid användas vid samlag. En sjukdom som man lever med Det är inte allmänt känt hur liten risk det är att bli smittad av hiv och att hiv inte smittar i vardagskontakter. Vardagligt umgänge som att bada tillsammans, äta från samma glass, pussas och kramas innebär ingen smittorisk. Inte heller tårar, saliv, urin eller avföring kan överföra smitta. I Sverige kan hiv numera betraktas som en livslång sjukdom som man lever med inte en sjukdom som man dör av. För mer information: www.karolinska.se/barnhiv 3

Information och intryck från Colombia Ett viktigt redskap i MIA:s tillsyn är besök i ursprungsländerna. Här sammanfattas information och några intryck från MIA:s resa till Colombia i maj 2013. Under resan har landets adoptionsprocess studerats och besök har gjorts på myndigheter, barnhem och organisationer. MIA har också deltagit i en konferens arrangerad av den colombianska centralmyndigheten Instituto Colombiano de Bienestar Familiar, ICBF. Adoptioner har förmedlats från Colombia till Sverige sedan mitten på 1970-talet. Sedan dess har drygt 5 500 barn adopterats från Colombia till Sverige. Colombia har år 1998 tillträtt 1993 års Haagkonvention och Colombia har idag adoptionssamarbete endast med länder som också är anslutna till konventionen. Förra året adopterades totalt 40 barn till Sverige genom Adoptionscentrum, Adoptionsföreningen La Casa och Familjeföreningen för internationell adoption. Adoptionsorganisationernas samarbetskontakter i Colombia är ICBF och de licensierade privata barnhemmen. Sociala förhållanden Välfärden är ojämnt fördelad i Colombia. Klyftorna mellan rika och fattiga är bland de största i världen. De som bor i städerna på höglandet har det i allmänhet bättre än folk på landsbygden i norr och öster. Skillnaderna är också tydliga inom storstäderna. Ungefär hälften av colombianerna lever i fattigdom. Ett stort antal gatubarn överlever genom tiggeri, småbrott och prostitution. De rikaste är oftast vita. Under 2010 låg arbetslösheten på ca 12 procent enligt statliga uppgifter. Arbete inom den informella sektorn sysselsätter 58 procent av de arbetsföra, enligt International Trade Union Confederation (ITUC). Minimiålder för anställning är 15 år. Enligt statlig statistik arbetar dock omkring 1,6 miljoner barn mellan fem och 17 år. I den informella sektorn är det vanligt att barn arbetar inom riskfyllda områden såsom illegal gruvdrift. Det finns omkring 60 000 gatubarn i Colombia enligt statliga uppgifter. Sedan 1970-talet finns ett obligatoriskt socialförsäkringssystem med bl.a. pensioner, sjukersättning och arbetslöshetsersättning för anställda och egna företagare. Det finanseras av staten, arbetsgivarna och arbetstagarna gemensamt. Hälso- och sjukvård ska i princip vara avgiftsfri för fattiga grupper, men tillgången är begränsad, främst på landsbygden. Sedan 2006 är abort tillåtet i tre fall; när graviditeten utgör en risk för kvinnans hälsa eller liv, när fostret inte är livsdugligt samt när graviditeten är resultatet av en våldtäkt eller incest. Kvinnorättsorganisationer rapporterar om svårigheter för kvinnor att få medicinsk hjälp i de fall de har rätt till abort. Detta uppges främst bero på att läkarna inte vill utföra aborter av samvetsskäl. Colombia är ett av världens mest våldsdrabbade länder, främst på grund av inbördeskriget och knarkmaffiorna. Colombia har idag mellan tre och en halv och fem miljoner internflyktingar. De illegala väpnade grupperna fortsätter att begå brott mot internationell humanitär rätt och allvarliga övergrepp såsom massakrer och attacker mot civilbefolkningen, tvångsrekryteringar av barn, tvångsförflyttningar, kidnappningar och sexuellt våld mot kvinnor och barn. Barn används, enligt FN, även som informatörer av såväl militären som de illegala väpnade grupperna. Sedan 1999 har mer än 4 900 barnsoldater fått stöd inom ramen för ett statligt avmobiliseringsprogram. Många barn beräknas 4

myndigheterna en övergivandeförklaring, vilket innebär att barnet kan adopteras. En mamma kan lämna sitt barn med medgivande till adoption tidigast 30 dagar efter barnets födelse. Då mamman skrivit på medgivandet har hon en månads betänketid. De sociala myndigheterna har ansvar för att mamman får information och rådgivning och att barnet får en temporär placering. Nationell adoption Man söker i första hand en colombiansk adoptivfamilj och många colombianer vill adoptera små friska barn. Under 2012 förmedlades totalt 1 465 adoptioner; 660 inhemska och 805 internationella och till och med juni 2013 hade 577 adoptioner förmedlats; 316 inhemska och 261 internationella. Om man inte hittar en colombiansk familj som vill adoptera barnet lämnas barnet för internationell adoption. dock ha lämnat de väpnade grupperna utan att bli registrerade och har därför inte fått statligt stöd eller psykologisk rehabilitering. Barnens bakgrund De barn som kan adopteras internationellt från Colombia har omhändertagits för samhällsvård, är hittebarn eller har lämnats med medgivande till adoption. Då ett barn har omhändertagits för samhällsvård ska de sociala myndigheterna i första hand försöka placera barnet hos släktingar. Om det inte är möjligt kan man besluta att barnet kan adopteras. När ett barn hittas anmäls det till de sociala myndigheterna och en socialarbetare utreder när, hur, var och om möjligt varför barnet övergivits. Sjukhus, polis och andra som kan ha information om barnet kontaktas och anhöriga eftersöks i pressen. Om ingen anhörig till barnet hittas gör de sociala Krav på blivande adoptivföräldrar ICBF och barnhemmen har varierande krav vad gäller längden på de sökandes äktenskap. Ensamstående kan komma i fråga för barn i sex-sju års ålder. Det barnhem som adoptionsföreningen La Casa samarbetar med ställer fler krav på de sökande, bl.a. vad gäller utbildningsnivå och hälsotillstånd, än ICBF och de övriga privata barnhemmen. Respektive adoptionsorganisation har information på sin hemsida om vad som gäller för deras samarbetskontakter. Enligt ICBF:s riktlinjer kan makar som är högst 38 år adoptera barn från noll till tre år. Makar mellan 39 och 41 år kan ansöka om att få adoptera barn mellan tre och fem år. För sökande mellan 42 och 45 kommer barn i åldern fem till sex år i fråga och makar äldre än 45 år kan adoptera barn från sju år. 5

Adoptionsprocessen Adoptionsansökningarna förmedlas av adoptionsorganisationen till samarbetskontakten och när ansökan godkänts placeras familjen på väntelista. ICBF försöker hitta den familj som man, utifrån medgivandeutredningen, tror bäst kommer att passa det barn som de ska placera. De privata barnhemmen gör en liknande bedömning men tar också hänsyn till hur länge familjen väntat. Barnbeskedet, som förmedlas till familjen genom adoptionsorganisationen, innehåller en social och medicinsk rapport, bakgrundsinformation samt foto. Barnen förbereds genom att de blivande adoptivföräldrarna skickar fotoalbum och presenter. Flera av barnhemmen ordnar virtuella möten mellan barn och blivande föräldrar via internetmedier som t.ex. Skype. Familjer som adopterar från Colombia får räkna med en vistelsetid på fem till 10 veckor. Adoptivföräldrarna får barnet i sin vård några dagar efter ankomsten. Överlämnandet sker direkt utan någon invänjningsperiod. Efter en till två veckor kallas familjen till en intervju hos de sociala myndigheterna. Vid intervjun ska handläggaren göra en bedömning av hur barnet och familjen anpassat sig till varandra och familjen får ett intyg på att de fått barnet i sin vård. Myndigheten skriver en rapport som utgör en del av underlaget som lämnas till domstolen. Efter intervjun lämnar familjens advokat in deras ansökan till domstol. När domstolsbeslutet fattats tar det tre till fem dagar innan det vinner laga kraft. Det är ett krav för att få adoptera från Colombia att man återrapporterar två år efter adoptionen. Alla rapporterna ska skrivas av socialtjänsten. Återrapportering ska ske en, sju, 13 och 19 månader efter hemkomst. 6

ICBF:s synpunkter på den svenska adoptivföräldraförberedelsen ICBF anser att arbetet med de svenska organisationerna fungerar väl och att de svenska adoptivfamiljerna i allmänhet är väl förberedda. De hade dock en del frågor kring hur de svenska adoptivfamiljerna förbereds och utreds. Vad gäller innehållet i medgivandeutredningarna vill ICBF ha mer information om familjedynamiken och släktens inställning till den planerade adoptionen. ICBF tar särskilt hänsyn till de sökandes motiv till att adoptera (dessa bör vara i överensstämmelse med det framtida barnets behov), de sökandes adoptionsprocess (när, av vilka och hur fattades beslutet att ansöka om adoption och hur har de sökande förberett sig), de sökandes eventuella erfarenhet av ofrivillig barnlöshet och hur man bearbetat sorgen över denna, hur de sökandes släkt ställer sig till den planerade adoptionen och de sökandes barndomserfarenheter. ICBF uttryckte osäkerhet vad gäller de sökandes ekonomiska förutsättningar att ta hand om barnen. MIA informerade om det svenska välfärdsystemet, att hälso- och sjukvård och utbildning skattefinansieras och därmed är avgiftsfritt. ICBF önskar att detta ska framgå av de svenska medgivandeutredningarna. ICBF undrade vad adoptionsorganisationerna gör medan familjerna väntar. Man har uppmärksammat att en del sökande efter en tid ändrar sin ansökan och blir mer öppna för barn med i förväg kända särskilda behov. I Colombia anser man att detta är en stor förändring som behöver föregås av förberedelser. ICBF vill därför ha en redogörelse för vilka förberedelser familjen fått inför en sådan ändring i ansökan så att man kan veta att de sökande är införstådda med vad barnen kan behöva. Enligt colombiansk lag måste en del av utredningen av de adoptionssökande göras av en psykolog. Tidigare har undantag gjorts för bl.a. Sverige. Eftersom det kan bli bekymmer i domstolen om ansökan inte uppfyller kraven i den colombianska lagen kommer man fortsättningsvis att kräva psykologintyg även av svenska sökande. På ICBF:s hemsida finns riktlinjer för adoption. (http://www.icbf.gov.co, klicka vidare Programas de Bienestar och vidare ProgramaAdopciones). Riktlinjerna finns även på engelska. I dessa finns bl.a. beskrivet ICBF:s önskemål rörande medgivandeutredningarna och en blankett för psykologintyget. Möte för centralmyndigheter Under resan deltog MIA i First Summit Meeting of Central Authorities, en konferens som arrangerades av ICBF. Deltagarna på Summit Meeting var centralmyndigheterna från Andorra, Belgien, Colombia, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Kanada, Nederländerna, Norge, Schweiz, Spanien, Sverige och USA samt Permanenta Byrån i Haag. Chile och Guatemala deltog som observatörer. Under konferensen meddelade ICBF en rad beslut rörande den internationella adoptionsverksamheten. Colombia ska för en period om två år inte ta emot nya internationella adoptionsansökningar gällande friska barn upp till sex års ålder. Detta beror på att ICBF har fler adoptionsansökningar än de kan hantera. Barn med kända särskilda behov har man dock svårt att hitta en familj till inom landet och stoppet gäller inte ansökningar om att få adoptera dessa barn. ICBF har också beslutat att, tillsammans med behöriga myndigheter och adoptionsorganisationerna, verka för att förberedelse, lämplighetsbedömning och urval av familjer ska ske i enlighet med ICBF:s riktlinjer. På detta sätt vill man undvika kompletteringar, risk för att domstolen ifrågasätter underlaget rörande familjen, kostnadsökningar för familjen samt verka för bättre förutsättningar för barnens och de tilltänkta adoptivföräldrarnas relation. Vidare har ICBF 7

beslutat att adoptionsorganisationerna ska redovisa sina faktiska kostnader i adoptionsprocessen, enligt en modell beslutad av ICBF, samt om begränsningar som ska gälla för humanitära biståndsprojekt som drivs av adoptionsorganisationer i Colombia och gåvor i samband med adoptioner. Under konferensen informerade ICBF också om ett prejudicerande beslut som fattats i Författningsdomstolen. Beslutet innebär att ICBF ska söka efter familj till sjätte släktled innan beslut kan fattas om att barn, som omhändertagits för samhällsvård, kan adopteras. Bakgrunden till beslutet är att Författningsdomstolen, med anledning av några uppmärksammade rättsfall, utrett ICBF:s arbete och funnit att ICBF inte gjort tillräckligt noggranna utredningar av barnens bakgrund innan barnen förklarats tillgängliga för adoption. En dokumentärserie som sändes i Colombia i april 2012 har också lett till en ökad kritik av adoptionsverksamheten i Colombia. Författningsdomstolens beslut och kritiken mot adoptionsverksamheten har lett till en ängslan för att fatta beslut om permanenta placeringar av de omhändertagna barnen. Detta innebär att många barn befinner sig i en oviss situation på barnhem och i fosterhem innan myndigheterna beslutar om en permanent lösning. ICBF meddelade att de kommer att utfärda riktlinjer för hur eftersökningen av familj i sjätte släktled ska gå till. Kritiken mot adoptionsverksamheten kommer också innebära en skärpt tillsyn av de privata barnhemmen. in alla adoptionsakter som finns hos regionala ICBFkontor och de privata barnhemmen och samla dessa i ett nationellt arkiv. Det rör sig om ca 25 000 akter. Från och med i år (2013) ska alla adopterade som vill söka information om sitt ursprung i Colombia ansöka om detta hos ICBF. Vid ansökan ska den adopterade ange sitt colombianska namn eftersom akterna är registrerade i det namn som den adopterade hade före adoptionen. De adopterade kan ansöka om att få ta del av sin adoptionsakt eller att ta del av akten och söka efter sin biologiska familj. Det är för tidigt att uppskatta hur långa handläggningstider dessa ärenden kan komma att få. Adopterade som vill söka sitt ursprung i Colombia bör vända sig till ICBF i god tid före en eventuell återresa. ICBF söker efter den biologiska familjen genom offentliga och privata databaser. Om familjen hittas kontaktas denna av en psykolog och en jurist från ICBF. Möte kan arrangeras av ICBF eller eventuellt av det privata barnhemmet. Ursprung Sedan år 2006 får adoptivföräldrarna kopia av hela barnets akt vid adoptionen. Adoptionsakter bevaras i landet i 20 år. Därefter digitaliseras akten och sparas endast elektroniskt. ICBF planerar att ta 8

Familjeföreningen för internationell adoption, FFIA, avvecklar sin förmedlingsverksamhet Lördagen den 12 oktober 2013 beslöt FFIA:s extra föreningsstämma att avveckla förmedlingsverksamheten under 2014. Bakgrunden till beslutet är att allt färre internationella adoptioner förmedlats under de senaste åren. Enligt uppgifter från FFIA har detta inneburit att organisationen på tio år gått från att förmedla 191 till 37 genomförda adoptioner per år. Prognosen för 2013 visar på 20 genomförda adoptioner. Det är komplicerat att hitta familjer till de barn som behöver familj genom internationell adoption. Majoriteten av de barn som behöver familj genom internationell adoption har i förväg kända särskilda behov. Det kan innebära att barnen är äldre än fyra år, att de har sjukdomar eller funktionshinder eller att de är syskongrupper. FFIA har försökt utveckla verksamheten, bl.a. har man försökt etablera nya samarbetskontakter. Efter moget övervägande har styrelsen nu kommit fram till att det inte längre är möjligt att fortsätta verksamheten. FFIA har ansökt om begränsade landauktorisationer för att slutföra pågående adoptioner under 2014. De förhandlar också med de andra svenska adoptionsorganisationerna om samarbetsformer för att få hjälp med de adoptionsärenden som de inte hinner slutföra. Medlemmar i FFIA som inte påbörjat sin adoptionsansökan rekommenderas att vända sig till en annan adoptionsorganisation. FFIA har skött sin verksamhet i enlighet med rådande bestämmelser. Det har inte förekommit oegentligheter i deras verksamhet. MIA har tillsyn över adoptionsförmedlingsverksamheten och att de adoptionssökandes avgifter är skyddade genom klientmedelskonto. Då FFIA avslutar sin förmedlingsverksamhet kommer MIA att ta hand om FFIA:s handlingar som rör förmedlingsverksamheten och enskilda ärenden. På detta sätt kan adopterade ta del av dokument som rör deras adoption även om FFIA upphört med förmedlingsverksamheten. Mer information finns på FFIA:s hemsida http:// www.ffia.se/nyheter/information-ang-avveckling. aspx. 9

Dokumentärer om adoption I oktober 2013 visade Kunskapskanalen två dokumentärer om adoption som kan ses på UR Play http://urplay.se; Adoptionens pris (sök Adoptionens pris) och Adoption och längtan efter kärlek http://urplay.se/ (sök Adoption och längtan efter kärlek). Båda filmerna skildrar adoptioner av syskongrupper. Adoptionens pris berättar om en familj i Etiopien som lämnar två av sina barn för adoption och det danska par som adopterar syskonen. Filmen väcker många frågor både vad gäller adoptionsförmedlingen och det stöd som familjen får efter adoptionen. Adoption och längtan efter kärlek skildrar en familj som adopterar tre barn från Ryssland. Familjens svårigheter blir belysta mot bakgrund av de idéer för barnuppfostran som var rådande då adoptivföräldrarna växte upp. Filmen visar hur föräldrarna med professionellt stöd kan få hjälp att se och möta sina barn på nya sätt. Film: Adoptionens pris Adoptionsverksamheten i Etiopien Adoptionens pris skapade stor debatt i Danmark. I april 2013 stoppade den danska adoptionsmyndigheten DanAdopts adoptioner från Etiopien. DanAdopt är en av de två danska adoptionsorganisationer som förmedlar adoptioner från Etiopien och den organisation som förmedlar adoptionen i filmen. Efter utredning har man i juni 2013 beslutat att DanAdopt får verka i Etiopien igen och att de danska adoptionsorganisationerna endast får förmedla adoptioner från Addis Abeba. Mer information om den danska adoptionsförmedlingen från Etiopien finns på den danska adoptionsmyndighetens hemsida www.familiestyrelsen.dk. Händelserna i den danska adoptionsverksamheten är en del av en situation som under de senaste åren lett till omfattande kritik mot adoptionsverksamheten i Etiopien. Kritiken har handlat om tveksamheter rörande utredningarna av barnens bakgrund, bl.a. har föräldrar som lämnat barn för adoption inte fått tillräcklig information och vägledning och dokument har förfalskats. Antalet adoptioner från Etiopien till andra länder har ökat. De etiopiska myndigheterna arbetar med stöd av UNICEF för att höja kompetensen, stärka regelverk och rutiner samt utveckla alternativa placeringsformer inom landet. MIA har trots den kritik som riktats mot Etiopien gett Adoptionscentrum auktorisation att arbeta med internationell adoptionsförmedling i Etiopien. Skälen till detta är att antalet adoptioner till Sverige inte har ökat och endast sker från barnhem i Addis Abeba, där det finns en fungerande administration. Vidare har Adoptionscentrum en mycket erfaren medarbetare i Etiopien. Då det är möjligt träffar hon föräldrarna och försäkrar sig om att de förstått innebörden av adoption innan de inställer sig i domstol och där bekräftar sitt medgivande till att barnet adopteras. 10

Behov av stöd efter adoption Filmerna visar också på betydelsen av föräldraförberedelse och stöd efter adoption. Majoriteten av de barn som adopteras internationellt har i förväg kända särskilda behov på grund av sjukdomar, funktionshinder och svår social bakgrund. Många barn är äldre än tre år vid adoptionen och det är vanligt att föräldrarna fråntagits föräldrarätten. Detta innebär att många adoptivfamiljer behöver stöd efter adoptionen. Det är kommunerna som har ansvar för att de som adopterar är förberedda och utredda samt att adoptivfamiljer får stöd efter adoptionen. MIA:s erfarenhet är tyvärr att stödet generellt är otillräckligt och att det varierar vilket stöd kommunerna kan erbjuda. Film: Adoption och längtan efter kärlek Utgivare: Myndigheten för internationella adoptionsfrågor, MIA Box 308, 101 26 STOCKHOLM Telefon: 08-54 55 56 80 Fax: 08-650 41 10 E-post: info@mia.eu Webbplats: www.mia.eu Ansvarig utgivare: Meit Camving Redaktörer: Lovisa Kim och Åsa Barkeling Layout: Kirsti Åström 11