Statsrådets skrivelse till Riksdagen med anledning av ett förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv (transport av farligt gods på väg, järnväg och inre vattenvägar) I enlighet med 96 2 mom. i grundlagen översänds till riksdagen Europeiska gemenskapernas kommissions förslag av den 22 december 2006 till ett direktiv av Europaparlamentet och rådet om transport av farligt gods på väg, järnväg och inre vattenvägar samt en promemoria om förslaget. Helsingfors den 25 januari 2007 Minister Leena Luhtanen Trafikråd, ledande sakkunnig Seija Miettinen-Bellevergue
2 EU/2006/1829 KOMMUNIKATIONSMINISTERIET PROMEMORIA KOMMISSIONENS FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV OM TRANSPORT AV FARLIGT GODS PÅ VÄG, JÄRNVÄG OCH INRE VATTENVÄGAR; KOM (2006) 852 SLUTLIG 1. Förslagets huvudsakliga inne håll Syftet med förslaget till direktiv är sörja för säkra transporter av farligt gods på väg, järnväg och inre vattenvägar inom EU:s territor i- um. Avsikten är att direktivet i praktiken skall omfatta samtliga bestämmelser om transport av farligt gods på väg, järnväg och inre vattenvägar. Direktivet är ett ramdirektiv genom vilket de internationella överenskommelser som gäller transport av farligt gods på väg, järnväg och inre vattenvägar införlivas med EU:s lagstiftning. Därmed skall avtalen inte längre utgöra bilagor till direktiven, utan direktivförslaget skall omfatta en bestämmelse om att överenskommelserna måste följas också i fråga om nationella transporter av farligt gods. I försla get hänvisas till överenskommelsen om internationell transport av farligt gods på väg (ADR), reglementet för internationell transport av farligt gods på järnväg (RID) som utgör bilaga till konventionen om internationell järnvägstrafik (CO- TIF), samt till överenskommelsen om internationell transport av farligt gods på inre vattenvägar (ADN). Samtidigt moderniseras och förenhetligas gällande lagstiftning om transport av farligt gods. 2. Förslagets bakgrund Förslaget är kopplat till befintlig EUlagstiftning på områdena transportsäkerhet, inre marknaden och miljöpolitik och bidrar till målsättningen om hållbar utveckling och till Lissabonstrategin. Syftet med förslaget till direktiv är sörja för säkra transporter av farligt gods på väg, järnväg och inre vattenvägar inom EU:s territorium. Detta genomförs genom att bestämmelserna om transport på väg, järnväg och inre vattenvägar integreras i ett enda direktiv som innehåller en hänvisning till de internationella överenskommelserna om transport av farligt gods på väg, järnväg och inre vattenvägar ADR, RID och ADN. För närvarande gäller EU:s direktiv om inlandstransporter av farligt gods transporter på väg och järnväg. Bestämmelser om dessa finns i rådets direktiv 94/55/EG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om transport av farligt gods på väg, det s.k. ADR-ramdirektivet, och rådets direktiv 96/49/EG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om transport av farligt gods på järnväg, det s.k. RID-ramdirektivet. ADR (FördrS 23/1989) och RID (FördrS 173/2004) utgör bilagor till dessa direktiv. Vidare gäller inom EU:s territorium rådets direktiv 96/35/EG om utnämning av och kompetens hos säkerhetsrådgivare för transport av farligt gods på väg, järnväg eller inre vattenvägar (säkerhetsrådgivardirektivet) samt rådets direktiv 2000/18/EG om minimikrav vid examinering av säkerhetsrådgivare för transport av farligt gods på väg, järnväg eller inre vattenvägar (examineringsdirektivet). För närvarande ingår bestämmelserna i dessa direktiv också i nämnda ADR- och RID-ramdirektiv. Därför har särskilda direktiv om säkerhetsrådgivare blivit överflödiga. Det finns ingen EU-lagstiftning om transport av farligt gods på inre vattenvägar. ADN
3 har ännu inte trätt i kraft. Överenskommelsen håller på att ratificeras och förväntas träda i kraft senast under 2009. ADN torde alltså träda i kraft inom den närmaste framtiden. Enligt motiveringen till förslaget är det lämpligt att se till att det inte skapas två separata system, dvs. det bör inte finnas ett system för internationell transport som regleras genom den internationella överenskommelsen ADN och ett system för nationell transport som regleras genom nationella bestämmelser. På samma sätt som de internationella regelverken ADR och RID, som avser transport på väg och järnväg, har tagits in i gemenskapslagstiftningen och också tillämpas på nationell transport, skall ADN-överenskommelsen om internationell transport av farligt gods på inre vattenvägar också gälla nationell transport på inre vattenvägar. Kommissionen har konstaterat att arbetet med att översätta de omfattande internationella regelverken ADR och RID, vilka utgör bilaga till de gällande ADR- och RIDramdirektiven, till EU:s samtliga officiella språk, kommer att vara problematiskt. De internationella överenskommelserna revideras med två års mellanrum. I samband härmed måste också de omfattande tekniska bilagorna till direktiven översättas till samtliga EUspråk. Detta har visat sig vara en ytterst svår, om inte rentav omöjlig, uppgift för kommissionen. 3. Förslagets innehåll I förslaget till direktiv integreras och uppdateras de nuvarande bestämmelserna om transport av farligt gods på väg och järnväg. Dessutom utvidgas gemenskapslagstiftningen till att även omfatta transport på inre vattenvägar. Till sitt innehåll kommer artiklarna i det nya direktivet inte i betydande grad att avvika från de gällande ADR- och RIDramdirektiven. Direktivet kommer fortfarande att vara ett ramdirektiv. Artiklarna gäller närmast tillämpningsområde, transport me l- lan gemenskapen och tredjeländer, begränsningar för transport, undantag, kommittéförfarande, ikraftträdande och direktiv som skall upphävas. Det föreslagna direktivet omfattar också särskilda bestämmelser som gäller medlemsstater vilkas inre vattenvägar inte ansluter till vattenvägar i andra medlemsstater eller på vilkas inre vattenvägar inget farligt gods transporteras. Bilaga I till det nya direktivet gäller vägtransporter, bilaga II gäller järnvägstransporter och bilaga III transporter på inre vattenvägar. I bilagorna I och II har de kalla förhållandena samt de bestämmelser som gäller transport av farligt gods på järnväg mellan Finland och Ryssland beaktats. I bilagorna ingår även de nationella undantag som kommissionen beviljat i fråga om transport av farligt gods på väg och järnväg. Bilagorna till det nya direktivet skall innehålla en hänvisning till överenskommelserna om transport av farligt gods ADR, RID och ADN. Överenskommelserna kommer inte att tas in i bilagorna, såsom man gjort i de gä l- lande ADR- och RID-ramdirektiven. Förslaget innebär att ansvaret för obligatorisk översättning och publicering av de omfattande tekniska bilagorna till direktivet, som hittills har legat på gemenskapen, flyttas över på medlemsstaterna. Det rör sig om bilagor omfattande bortåt 1000 sidor för varje transportslag. Bilagorna till överenskommelserna ADR, RID och ADN vilka hänvisas till i bilagorna till det nya direktivet skall också i framtiden revideras med två års mellanrum. I internationella arbetsgrupper inom Förenta Nationerna och Centralorganet för internationella järnvägstransporter (OCTI) bereds som bäst ändringar i dessa internationella bestämmelser. Avsikten är att ändringarna skall träda i kraft den 1 januari 2009. Genom det nya direktivet upphävs gällande ADR och RID, säkerhetsrådgivardirektivet och examineringsdirektivet samt kommissionens beslut 2005/263/EG och 2005/180/EG, vilka gäller undantag till ADR- och RIDramdirektiven. Avsikten är att det föreslagna direktivet skall träda i kraft den 31 december 2008. 4. Förslagets verkningar i Fi nland I Finland gäller direktivförslaget transporter på väg och järnväg. I förslaget ingår inga ändringar i de bestämmelser som gäller transport av farligt gods. Därmed föranleder direktivet inga ändringar i den nuvarande
4 transportverksamheten i fråga om farligt gods. Eftersom de inre vattenvägarna i Finland, exempelvis Saimen, inte är kopplade genom inre vattenvägar till vattenvägar i andra medlemsstater, faller de utanför direktivets tilllämpningsområde. Torneå används inte för transport av farligt gods och faller därmed också utanför tillämpningsområdet när det gäller inre vattenvägar. På de inre vattenvägarna i Finland transporteras små mängder farligt gods. På dessa transporter tillämpas internationella sjöfartsorganisationen IMO:s bestämmelser om transport av farligt gods. I förslaget till direktiv ingår bestämmelser om transport av farligt gods mellan gemenskapen och tredjeländer. Sådana transporter skall vara möjliga om de genomförs i enlighet med ADR, RID eller ADN. Transporter på järnväg skall kunna genomföras också med stöd av andra bestämmelser med motsvarande säkerhetsnivå som RID. Ansvaret för översättningen av de internationella överenskommelser som det hänvisas till i bilagorna till förslaget till ett nytt direktiv skall i praktiken flyttas från kommissionen till medlemsstaterna. De internationella överenskommelserna ADR och RID är i kraft i Finland. De har inte som sådana översatts i samband med godkännandet av överenskommelserna, utan i samband med genomförandet av ADR- och RID-ramdirektiven. Utgångspunkt för översättningen har alltså varit det nationella genomförandet av ramdirektiven. De ändringar i ADR och RID som också framöver görs med två års mellanrum skall i enlighet med det nya direktivet införlivas med den nationella lagstiftningen och anmälan därom göras till kommissionen. Vidare måste behovet av översättning av de internationella överenskommelser som det hänvisas till i direktivet bedömas i samband med att uppgiften överförs från kommissionen till medlemsstaterna. Förvaltningen bör ha tillräckliga resurser för översättningsarbetet. 5. Förslagets tillämplighet i Finland Förslaget till direktiv ändrar inte på det system för transport av farligt gods som tillä m- pas i Finland. Direktivet medför inte heller förändringar i transportkedjans olika aktörers nuvarande ansvar och skyldigheter. I bilagorna till förslaget till direktiv har de för Finland viktiga kraven med hänsyn till de kalla förhållandena samt bestämmelserna om transport av farligt gods på järnväg mellan Finland och Ryssland beaktats. I praktiken innebär direktivet att beslutsfattandet inom EU beträffande transporter av farligt gods försnabbas och förenklas, eftersom de viktigaste förslagen på området behandlas i ett kommittéförfarande. 6. Konsekvenser för lagstiftningen i Finland Detta förslag till direktiv medför inte i sig ett behov av att ändra den nationella lagstiftningen om transport av farligt gods. De internationella överenskommelserna ADR och RID, till vilka det hänvisas i förslaget till direktiv, omfattar ärenden som hör till området för lagstiftningen vilka ingår i den gällande lagen om transport av farliga ämnen (TFÄlagen) (719/1994). Bilagorna till de gällande ADR- och RIDramdirektiven, vilka motsvarar de internationella regelverken ADR och RID, har genomförts i Finland med stöd av TFÄ-lagen och statsrådets förordning om transport av farliga ämnen på väg (194/2002), statsrådets förordning om säkerhetsrådgivare för landtransport av farliga ämnen (274/2002), statsrådets förordning om körtillstånd för förare av fordon som transporterar farliga ämnen (1112/1998), kommunikationsministeriets förordning om transport av farliga ämnen på väg (277/2002), statsrådets förordning om transport av farliga ämnen på järnväg (195/2002) samt kommunikationsministeriets förordning om transport av farliga ämnen på järnväg (278/2002), vilka författningar utfärdats med stöd av TFÄ-lagen. 7. Ekonomiska konsekvenser Förslaget till direktiv har inga statsekonomiska konsekvenser. Direktivet föranleder endast smärre ändringar i sak i gällande direktiv, och har därmed inga ekonomiska konsekvenser för dem som arbetar med transport av farligt gods.
5 8. Statsrådets ståndpunkt Statsrådet understöder kommissionens förslag, genom vilket gemenskapslagstiftningen när det gäller transport av farligt gods på väg, järnväg och inre vattenvägar förenklas. Förslaget innebär att de nuvarande bestämme l- serna om väg- och järnvägstransport integreras och uppdateras, medan gemenskapsla g- stiftningen utvidgas till att även omfatta transport på inre vattenvägar. För Finlands del vore det önskvärt att direktivet träder i kraft den 30 juni 2009 i enlighet med ikraftträdandebestämmelserna jämte övergångsbestämmelser i de internationella överenskommelserna ADR, RID och ADN.