Bygganvisningar för gamla stan i Borgå

Bygganvisningar för gamla stan i Borgå

Borgå stad 0 Stadlaneringen Text Anne Rihtniemi Rauh och Emilia Saatsi Redigering och layout Emilia Saatsi Gamla fotografier Borgå museum, Museiveret, Stadlaneringen Nya fotografier Emilia Saatsi, tecningar på sida och 8 Anne Rihtniemi-Rauh Pärmbilden gamla stan sett från Borgbacen i början av 900-talet (Borgå museum) på sidan bredvid finns Alexandra Simolins trädgård vid Krämaregatan (Borgå museum)

Innehåll Detaljplanens särsilda bestämmelser Inledning Miljöhistoria i gamla stan i Borgå Anvisningar för byggare 7 Allmänna anvisningar och bestämmelser 7 Olia typer av områden med tane på stadsbilden 8 Taet 0 Fasader Brädfodring Puts Verandor Fönster och dörrar Fönster Dörrar Beslag Bärande onstruioner Grund och stenfot Bottenbjällag Timmerstomme Interiör Plan och portar 8 Eonomibyggnader 9 Fyra olia gårdstyper i gamla stan 0 Gårdsrum Avledning av regnvatten Vallar, terrasser och slänter i terrängen Gårdarna bildar en mosai av olia växtplatser Växtarter Blomsterrabatter 8 Trädbestånd 9 Planering och tillbyggnad 0 Energibearing Tillgänglighet Att ansöa om tillstånd Nyttiga länar Tio regler för den som reparerar Bilaga: För undersöningen och syddet betydande områden

Detaljplanens särsilda bestämmelser Dessa anvisningar upphäver de särsilda bestämmelserna i detaljplanerna för gamla stan i Borgå och omfattar nya särsilda bestämmelser som gäller alla detaljplaner för gamla stan i Borgå. De övriga planbestämmelserna stämmer överens med detaljplanerna. Den som täner bygga sa alltid utreda hos byggnadstillsynen vilet lov som behövs. En byggnad eller en del av en byggnad i detaljplaneområdet får inte rivas utan tillstånd av den nämnd som ansvarar för ärendet. Nämnden och/eller byggnadsineören som ansvarar för bygglov sa vid behandling av en ansöan som gäller - bygglov - rivning av en byggnad eller en del av en byggnad - renovering eller ändring av en byggnad, ändring av byggnadens användningsändamål eller annan åtgärd - installering av stolpar, ledningar eller annan tenis utrustning - uppförande av en ios - ändring av den naturliga marytan eller fällning av träd - byggande eller ändring av ett staet, uppförande av en lätt onstruion eller ett fördelningssåp eller åtgärder som har onsevenser för byggnadens utseende eller stadsbilden, såsom ändring av byggnadens väggmaterial, fasadfärg, tamaterial eller färg - installering av relamanordningar fästa eciell uppmärsamhet vid att projeet passar in i helheten av gator, varter och gårdar utan att förstöra stadsdelens historisa egenart och stadsbilden. Vid behandlingen av bygglov och eventuellt åtgärdstillstånd sa man beaa ett utlåtande från arbetsgruppen för bygglovsärenden i Gamla Borgå. Om ommittén inte omfattar en representant för Museiveret sa Museiveret höras. Utlåtandet sa ges inom tre () månader från det att utlåtandet har begärts. När det gäller att bygga fördelningssåp och andra ommunaltenisa anordningar, luftvärmepumpar eller andra motsvarande tenisa anordningar, relam, affärssyltar, altaner eller fästen för bryggor och båtar an byggnadsineören överväga om det rävs ett åtgärdstillstånd. Vid prövning av bygglov sa man fästa uppmärsamhet vid hur en nybyggnad passar in i stadsbilden och i varteret. Till ansöan om bygglov sa man vid behov bifoga de handlingar som avses i lagen men ocså annat material som behövs för behandlingen, vila är till exempel följande: - en byggnadshistoris utredning, preciserad diositionlan för tomten som visar byggnadernas dimensioner, material, användningsändamål, planerade ändringar, sättet hur tomten ansluts till vartershelheten och gatunätet, tomtens höjdläge i förhållande till granntomterna och de allmänna områdena samt planerade ändringar i fråga om höjdläge, arrangemang för bilplatser, leområden och andra utomhusområden samt staet och plan, portar och planteringar och - gatufasadritningar över grannbyggnader - pereivritningar. Det som bestäms ovan gäller till tillämpliga delar ocså ansöan om att ändra fasaden, dess färg, ytmaterial eller panelariteur. Reparationer som ändrar onstruioner förutsätter alltid antingen åtgärdstillstånd eller bygglov. 7 Farstuvistar, vindfång, glasverandor och andra med dessa jämförbara onstruioner får byggas mot gården på basis av motiverade säl utöver den tillåtna våningsytan på tomten och utanför byggnadsytan i samband med om- och nybyggnad. Våningsytan som översrider byggrätten får vara högst /0 av reeive byggnads våningsyta. I byggnader får inte byggas balonger. 8 Vid allt byggande sa man använda sådana byggmaterial, tamaterial och färgämnen som passar in i den historisa stadsbilden. När nya byggnader och tillbyggnader byggs sa man använda den taform och talutning som är typis för området. Huvudbyggnader sa i regel ha ta av falsad plåt och eonomibyggnader sa ha slätt pappta eller pappta med listtäcning. Taets färg sa vara svart. 9 Ett enhetligt plan som passar in i miljön sa placeras mellan tomten och gatan, paren, torget och granntomten. Öppningar i ett plan sa huvudsaligen förses med en tät port. Planen och portarna sa målas med linoljefärg eller rödmyllefärg. En byggnad an inte beviljas rivningstillstånd innan ett bygglov eller ändringstillstånd har beviljats för tomten.

0 I samband med nybyggnad eller tillbyggnad sa det anvisas bilplatser på tomten enligt följande: - bilplats/0 m bostadsyta, doc minst bilplats/bostad. - bilplats/0 m våningsyta för affärs-, ontors- och verstadsloaler - bilplats/0 m våningsyta för offentliga byggnader. Av motiverade säl an det beviljas undantag från antalet bilplatser. Beläggningsmaterial på gator och gårdlaner i detaljplaneområdet sa passa in i områdets historisa araär. Asfalt får inte användas på gårdlanerna. Om gammal asfalt avlägsnas sa den ersättas med ullerstenar eller grus. Nubbstenar får användas endast på gatuområden. Stenmjöl eller stenar av betong, plast eller omposit tillåts inte. För ändringar på gårdlaner eller gatuområden rävs ett åtgärdstillstånd. Man sa begära ett utlåtande från arbetsgruppen för bygglovsärenden i Gamla Borgå om alla planer som gäller gatubyggnad, iståndsättning av gator, gårdar och parer. När nämnden som ansvarar för bygglov överväger beviljande av bygglov och när arbetsgruppen för bygglovsärenden i Gamla Borgå ger ett utlåtande sa de i fråga om byggnader som sa bevaras fästa eciell uppmärsamhet vid följande: - Renoverings- och ändringsarbeten sa vara sådana att byggnadens historisa och ariteonisa värde och för stadsbilden viiga araär bevaras när det gäller både fasader och interiör. - Om olämpliga ändringar har gjorts i byggnadens historisa utseende sa man i samband med renoverings-, förbättrings- och ändringsarbeten återställa byggnadens urrungliga utseende genom restaurering eller iståndsätta byggnaden på något annat sätt som passar in i byggnaden och miljön. - Om en byggnad som sa bevaras förstörs, bör nybyggnaden utgå från detaljplanen. - Utöver den våningsyta som anvisats på tomten får man i vindsvåningen i gamla byggnader bygga rum som har en förbindelse till rummen i våningen under dem, ifall brandbestämmelserna tillåter detta. Dessa rum får byggas endast om vinden är tillräcligt hög. För ändringsarbeten i vindsvåningen rävs alltid ett bygglov. I vindsvåningen får man inte göra öppningar för nya fönster i anslutning till taytan om de an ses från gatorna eller ån eller om de gör fasaden mot innergården mindre enhetlig. Nya fönster an placeras i byggnadens gavlar eller de an vara s.. smala vindsfönster om det inte förstör byggnadens fasadariteur. - Befintliga ällare sa bevaras. - I samband med renoverings- och ändringsarbeten sa man bevara dörr- och fönsteröppningar, deras form och indelning, tamaterial och brädfodring på fasaden, ensilda onstruioner, sorstenar och vattenrännor, soclar och andra detaljer som är typisa för byggnaden. - Gammalt byggmaterial sa i första hand bevaras och återvinnas. När byggnader moderniseras och ompletteras sa det nya materialets araär, valitet och egensaper motsvara det gamla materialet. - I samband med renoverings- och förbättringsarbeten sa material som används vara sådana att byggdelens värme- och futenisa versamhet inte ändras. - För fasadmålning sa användas traditionella målfärger (linoljefärg, alfärg, slamfärg). - Fasaderna på strandbodarna sa målas med röd slamfärg. Fönsterlucor, dörrar, andra lucor och bryggor sa behandlas med svart linoljefärg eller tjära eller med träsyddsemialier av tjära. Taet sa vara svart. - Den urrungliga eller typisa rumsindelningen, öppningarna och den fasta inredningen (ugnar, dörrar, lister, trappor osv.) sa bevaras. Gamla stan i Borgå är en del av det stadsareologisa området. En fornlämning får inte rubbas utan ett tillstånd som beviljats med stöd av lagen och man får till exempel inte gräva ut, täca över, sada eller ta bort fornlämningen även om den sulle ligga på den egna maren. Före byggandet, och helst före planeringen, sa man ontaa Museiveret för att planera eventuella areologisa utgrävningar på tomten eller gatuområdet. I gamla stan i Borgå sa man följa bygganvisningarna som ompletterar detaljplanen. I gamla stan i Borgå får inte planteras barrträd. På gården får man plantera ett storvuxet träd endast om gården är tillräcligt stor, så att trädets grenver och rötter inte sträcer sig till grannens tomt.

Inledning Gamla stan i Borgå har utveclats i flera århundraden. Helhetsmiljön samt ensilda byggnader och byggnadsdelar är en ombination av olia tiderioder. En harmonis stadsbild där olia detaljer livar upp helheten har uppstått på grund av traditionen av att husen fram till mitten av 900-talet formades av hantversarbete och på grund av salan och användningen av material. Ändringar och ompletteringar är en del av byggnadernas och hela områdets historia. De an vara historis värdefulla även om de inte alltid gör huset snyggare. Då man river byggnadsdelar sa man noggrant överväga deras betydelse för hela området. Gamla byggnader berättar om det förflutna och flera generationers arbete. Genom att förnya förlorar vi den värdefulla ålderns patina. Eftersom de gamla byggnaderna har byggts av sicliga hantverare slösar vi bort gångna generationers arbete. Detaljerna är viiga för husets utseende och gatans miljö. Om byggnadsdelarna bevaras så äa som möjligt ger de inte ett intryc av uliss. En småsalig småstadsmiljö är lätt sårbar. Det moderna byggsättet siljer sig från den gamla traditionen. Det har visat sig att vara en utmanande uppgift att på ett lycat sätt renovera byggnader och anpassa nya byggnader till den gamla miljön. Avsien med syddet av byggnadstraditionen är att trygga den byggda ulturmiljöns ähet i fråga om tiderioder och regionalitet och dess mångsidighet, araär och särdrag. De gamla husen och gårdarna är unia och det är just dessa särdrag som gör dem äa, loala och värda att bevara. På gårdarna finns det många olia unia växtplatser där det har bevarats sällsynta traditionella växter och följeslagare till gammal ultur. Därför bör man inte anse att små detaljer är obetydliga. Byggnadernas sic an variera och sådana byggnader som är lite ofärdiga ger en riare stadsbild. När det är fråga om nödvändiga reparationsarbeten sa man sträva efter att reparationsarbetet utförs på byggnadens villor. Då behöver man fortfarande handarbetsonst. Ett lycat slutresultat förutsätter att planeringen och renoveringen utförs noggrant. När byggnadsdelar byts ut mot nya bygger man enligt traditionen de nya delarna enligt den gamla modellen. På gården slår man va om traditionerna genom att bevara gamla trädgårdsland, trampade ytor med torrängar och stenläggningar samt genom att använda traditionella växter. Det är en njutning att bo i ett gammalt hus och i en fin miljö. Ocså de som bygger nya hus får njuta av den småsaliga miljön som utveclats under decennier. De som reparerar och slår va om den gamla traditionen upprätthåller det gemensamma ulturarvet. De som bygger nya hus har ett stort ansvar eftersom de nya byggnaderna lätt avvier från den gamla miljön. Det är eciellt viigt för dem som täner bygga ett nytt hus att beaa omgivningen och fundera på hur huset och gården lämpar sig i miljön. Då man bor, bygger och renoverar hus i gamla stan är det inte enbart fråga om byggnadssyddet utan att man ocså upprätthåller en sällsynt finländs stadsstruur och tradition vad gäller trästäder och förmedlar den till ommande generationer. Träd som växer raftigt ändrar miljön. Årliga underhållsarbeten bör utföras både i huset och i trädgården för att bevara deras värde. I dessa bygganvisningar ges rilinjer för renovering av gamla hus, byggande av nya hus och bevarande av gårdar och ett gammalt växtbestånd. Målet är att vårda och omplettera miljön på ett hållbart sätt. Museiveret utarbetade år 008 en stadsareologis inventering av gamla stan i Borgå. Målet med inventeringen var att utreda, i vila områden sien av stadsområdet som planlades på 00-talet och i början av 700-talet sannoli har bevarats eller förstörts. Inventeringen finns på Museiverets webbplats och artorna i anslutning till inventeringen som innehåller stadsareologis betydande obje följer som bilaga till denna rapport. Texten baserar sig på rilinjerna för byggnadsvård för Gamla Borgå som Tore Tallqvist, Anna-Leena Seppälä och Anu Ahoniemi utarbetade år 989 och på Anne Rihtniemi-Rauhs anvisning för anläggning av gårdlaner i Gamla Borgå från år 999 och på en inventering från år 0 som gäller växtlighet på gårdarna. Anvisningarna har ompletterats av Anne Rihtniemi-Rauh och Emilia Saatsi.

Miljöhistoria i gamla stan i Borgå Det har bevarats två byggnader från medeltiden: yran och locstapeln. Stenyran murades på träyrans plats huvudsaligen i början av 00-talet. Ocså somliga ällare an vara från medeltiden och därför är de eciellt värdefulla. Det medeltida gatunätets grundtane är fortfarande synlig. De breda gatorna som är parallella med ån är huvudgator. De smala gränderna förmedlade tvärtrafi. Gatornas sträcningar har ändrats och därför är det svårt att få en exa uppfattning om det medeltida Borgå. Det finns doc hänvisningar till den gamla tomtindelningen. Borgarnas tomter vid åstranden, av vila många fortfarande används av butisägare, representerar den medeltida traditionen. De smala tomterna sträce sig på medeltiden från gata till gata genom varteret. På Mellangatan finns det några nyare hus vars gavlar ligger mot gatan, på samma sätt som på medeltiden. Bodarna byggdes alldeles invid vattnet. De nuvarande strandbodarna har byggts senare men de påminner om Borgås historia som en viig handellats. Staden byggdes flera gånger på nytt efter atastrofer som inträffade på 00-talet. Bränder, rig, indragning av stadsrättigheter och tvångsförflyttningar prövade stadsborna. Bebyggelsen utvidgades ändå på 00-talet och vid ingången av 700-talet fanns det nästan 00 bebyggda tomter i staden. Mellan tomterna fanns det små inhägnade trädgårdsland. Förmögna borgare ägde flera tomter som var avsedda för hushållets olia ändamål på olia håll i staden. Gatubilden var anråslös i början av 700-talet. Torvta och grå fasader av timmer var vanliga. Den enlaste byggnaden var en röstuga med grå yta och ett rum. Först på 700-talet blev det vanligare att använda ugnar med rögångar. En sidoammarstuga uppstod då man byggde ett rum till i andra ändan av stugan. En del av det mindre rummet unde byggas om till en förstuga. Huset blev en parstuga genom att bygga bostadsrum på båda sidorna av förstugan. I förstugans bare del unde det finnas en eller flera amrar. Ibland fanns det amrar ocså i stugans bare del. Byggnaden unde ocså bestå av en rad rum. På 700-talet växte staden så småningom, trots prövningar. Gymnasiet och bisopssätet flyttades från Viborg till Borgå år 7 då tjänstemän och lärare flyttade till staden. Efter stora ofreden gjordes Kyrogatan och Berggatan bredare och raare så att de motsvarade de nuvarande sträcningarna. Borgarna grundade butier vid gatorna, det byggdes mycet och trädgårdsulturen hade sin blomstringeriod. På bostadstomterna planterades fruträd och syrenbersåer. På trädgårdstomterna odlades fru och nya växtarter, såsom toba och potatis. På gymnasiets tomt grundades en modern samlingsträdgård med arter från Linnés botanisa trädgård i Uppsala. I slutet av 700-talet innehöll utställningsträdgården 0 växtarter indelade i fem grupper: ryddor, medicinal-, mat- och prydnadsväxter samt textil- och färgväxter. Branden som härjade år 70 förstörde en stor del av staden. Bland annat träyran från början av 700-talet, den nyligen uppförda gymnasiebyggnaden och de fattigas bostadsområde öster och norr om yran undgic branden. Före branden var det vanligt att både ståndersoner och de fattiga bodde i enelstugor och parstugor. Efter branden började en så allad arolins planlösning med sex rum bli populär bland öpmän och tjänstemän. Den arolinsa planlösningen omfattar en sal som ligger baom förstugan i mitten av byggnaden samt två amrar på båda sidorna. I fattigare områden var det fortfarande mer vanligt med parstugor och sidoammarstugor. På tomter som hörde till ståndersoner var de mer anråslösa sidobyggnaderna parstugor och sidoammarstugor. Eftersom man var rädd för att dessa atastrofer sulle inträffa på nytt byggde stadens riaste borgare Numers lavering från 789. Det har gått trettio år sedan storbranden. Många byggnader i stadsbilden, som fortfarande an identifieras, an sönjas i bilden, så som ocså stadens tydliga norra gräns. Några symmetrisa planteringar av fruträd syns i trädgårdar med inhägnad vid sluttningen. (Borgå museum)

sina hus av sten. Under ledning av fortifiationsbyggmästaren Gotthard Flensborg byggdes två bodar av sten och sex stenhus, bl.a. rådhuset, öpmannen Holms gård, aplansbostället samt Flensborgs eget hus. Mansardta var populärt och man strävade efter att bygga hus i två våningar. På sommaren 77 före ung Gustav I:s besö stenlade man flera gator, förbättrade torget, försåg tomter vid huvudgatorna med plan och målade hus med rödmyllefärg. Även om byggnadernas utseende har förändrats under åren an man på Ågatan ursilja drag av det gustaviansa stadsidealet. Gaturummet är tätt eftersom husen i två våningar har byggts sida vid sida vid den smala gatan. Dagens gamla stan har till stor del byggts i slutet av 700-talet. De onservativa borgarna föredrog det svensinfluerade byggsättet långt in på 800-talet då tjänstemän redan deorerade sina hus enligt den nya empirestilen. Staden som under den svensa tiden hade byggts på en ulle fic under den rysa tiden ett nytt empirecentrum som byggdes söder om gamla stan.. Avsien var att C.L Engels rutplan från 8 sulle ha omfattat ocså hela gamla stan. Planen genomfördes söder om Krämaregatan samt i norra ändorna av Fredsgatan och Borggatan. Industrialiseringen fic arbetare att flytta till staden. Stadsstruuren gjordes tätare och många ålland och trädgårdar fic ge via för byggnaderna. Djurstall och bodar byggdes om till bostäder och flera hus indelades i små isrum som hyrdes ut. Till och med över tio hushåll unde bo på en och samma tomt. Fastighetens ägare bodde i regel i sitt eget hus vid gatan. Detta bostadssystem började förändra först på 970-talet då stadens sociala struur förändrades. I början av 900-talet var nationalromantierna de första som ville sydda gamla stan i Borgå. Borgåonstnärer, främst Louis Sparre och Albert Edelfelt, strävade genom sina ver och sin versamhet efter att bevara gamla stan. Trots goda intentioner stred planen från år 9 mot syddsmålen. Enligt planen sulle man ha gjort gatorna raare och bredare så att det befintliga byggnadsbeståndet så småningom sulle ha försvunnit. Enligt den förnyade planen byggdes några hus som passar naturligt in i den historisa miljön. Snart onstaterade man att planen utgör ett hot mot bevarandet av gamla stan och planen förnyades år 9. År 9 byggdes en bro till som flyttade tyngdpunen för trafien mellan gamla stan och empirestadsdelen. I de planer som fastställdes år 97 och 99 har syddsmålen förstärs. På 000-talet var de storvuxna träden på gårdarna en av hotbilderna med tane på stadsbilden. Turistströmmarna sapar förändringstryc på byggnaderna, gårdarna och gaturummen och medför främmande onstruioner i stadsbilden och på gårdarna. Krumaaregränd. Vid anten av gamla stan i Borgå. På gränden gic både männisor och djur. Där fanns livsrum för ulturens följeslagare. Bild: Borgå museum. Empirestilens ideal för stadsstruuren uppnåddes inte i gamla stan men empirestilen påverade byggandet. Empirehusen indelades i rum mot gatan och gården med en hjärtvägg. Rumsindelningen gjordes med tvärgående väggar. Av brandsäerhetssäl reommenderades att det planteras träd med löv, och antalet fruträd öade. Gatorna omgavs av plan. Baom planen unde man ställvis se toppar på syrenbusar och fruträd samt formlippta ädelträd som växte på några tomter. I slutet av 800-talet fic öpgatorna sitt nuvarande utseende som bevarades på Ågatan och Mellangatan. Antalet butier och verstäder som placerades vid gatorna öade och syltfönster placerades på fasader.

Anvisningar för byggare Anvisningarna fungerar som ärna i dessa bygganvisningar. Den byggda miljön består av olia delar. Vid reparation av varje ensild del (t.ex. ta eller dess onstruioner, fönster eller vägg) sa man beaa bevarandet av de byggnads- och ulturhistorisa värdena för ensilda byggdelar och helheten. Anvisningarna ger principer för hur man an ha hand om byggnadsbeståndet och gårdarna i gamla stan i Borgå. Dessa är inte arbetstenisa anvisningar för renovering av hus eftersom det finns grundliga anvisningar om dessa frågor i ny litteratur om byggnadsarvet och i Museiverets reparationsort (på finsa) som fritt an läsas på Museiverets webbplats. En förtecning över litteratur och webbplatser finns i slutet av dessa anvisningar. Om sådana material och växter som inte passar in i gamla stan används och om gamla byggnadsdelar ersätts med nya blir ulturarvet mindre äa. Varje gammal byggnadsdel som inte längre finns utgör en förlust med tane på helheten som bildar gamla stans charm och egenart. Vid planeringen och genomförandet av reparationer och ändringar sa man anlita experter som har ecialiserat sig på renovering av gamla byggnader. När det gäller sötseln av byggnader och gårdar är det omöjligt att för mycet framhäva användningen av traditionella, höglassiga material och arbetssätt och ontinuerligt underhåll av byggnaderna. Med tane på att bevara miljöns sala är det ytterst viigt att söta gårdsträd, välja lämpliga trädarter och att på ett rätt sätt värna om gårdsytor. Att bevara ulturens följeslagare och traditionella växter förutsätter att gårdens olia delar åtminstone delvis bevaras och söts enligt traditioner. Följande avsnitt ger anvisningar och ställer begränsningar för att renovera och underhålla byggnaders olia delar. Allmänna anvisningar och bestämmelser Kulturvärdena och helheten i gamla stan är utgångunen för all utvecling och sötsel av byggnadsarvet. Sien från olia tiderioder utgör en värdefull del av stadsdelens historia. Målet är att sydda byggnads- och ulturarvet och därför anser man att traditionella byggnadsdelar som tillverats som hantversarbete är mer värdefulla än nya, industriellt tillverade delar. Varje byggnadshelhet är uni och det rävs alltid prövning från fall till fall när byggnaders syddsvärden övervägs. Före en större renovering sa man utarbeta en byggnadshistoris utredning som ger information om byggnadens historia, ändringar och nuläge. Utredningen är ett redsap för att planera underhålls- och renoveringsåtgärder och utredningen sa utarbetas innan reparationerna inleds. Utredningen an ompletteras vid behov om onstruioner öppnas i samband med reparationsarbeten eller om man annars får ytterligare information om byggnadens historia. Underhålls- och reparationsarbetena sa doumenteras med tane på framtiden. Maranvändnings- och bygglagen räver att det utarbetas brus- och underhållsanvisningar i samband med åtgärder som räver bygglov. Gamla stan i Borgå är en del av det stadsareologisa området. En fornlämning får inte rubbas utan ett tillstånd som beviljats med stöd av lagen och man får till exempel inte gräva ut, täca över, sada eller ta bort fornlämningen även om den sulle ligga på den egna maren. Avsien är att trygga bevarandet av uppgifter om fornlämningar och städernas onreta historisa ontinuitet. De areologis värdefulla områdena anges i artbilaga X. I dessa områden sa man före byggandet, och helst före planeringen, ontaa Museiveret för att planera eventuella areologisa utgrävningar på tomten eller gatuområdet. Flensborgbrinen har stenlagts redan för en lång tid sedan. Baom planets övre ant syns en rad syrener. Fönstren till huset i orsningen har senare bytts ut mot små fönsterrutor och gatubeläggningen har förnyats. (Bild: Borgå museum) 7

Olia typer av områden med tane på stadsbilden Den ria stadshelheten i gamla stan består av områden av olia araär som byggnadssyddet utgår från. Köpmännen och tjänstemännen bosatte sig på de bästa platserna vid åstranden och i omgivningen av rådhuset och yran. Hantverarna bosatte sig på stadens södra och norra anter. De fattigaste fic nöja sig med den svåråtomliga bacen öster om yran. Bebyggelsen ring Kvarngränd som uppstått senare ursiljer sig tydligt från andra områden. Samhällslassernas förmögenhetssillnader aveglade sig i byggandet och användningen av gården. Köpmännens och tjänstemännens tomter var stora och deras hus var ståtliga med tidsenliga deorationer. På öpmannatomter fanns det ett stort antal eonomibyggnader och på gården fanns lagerområden med stenläggning. När man gic mot fattigare områden förändrades salan och byggnaderna var mera anråslösa. Även en anråslös byggnad är ofta en viig del av miljön. Byggnadernas förhållande till omgivningen gör dem värdefulla. I gamla stan finns det exceptionellt många eonomibyggnader som bevarats och vars urrungliga användningsändamål har varit mycet begränsat. Bodarna har haft flera olia användningsändamål: förvaring av handelsvaror, livsmedel, salt och läder samt olia verstäder för hantverare, djurstall, vedlider, hölager, stall, hönshus, bastur och uthus. Det var mycet vanligt att återvinna byggnadsdelar till eonomibyggnader som an ha gamla fönster, dörrar, timmerstocar eller beslag från huvudbyggnaderna. I olia områden avvier miljöns egensaper från varandra. Köpgatorna (Ågatan, Krämaregatan, Mellangatan och Kyrogatan) samt de öppna platserna (t.ex. Rådhustorget och Kyrotorget) är mera offentliga än de slingriga sidogatorna och de öppna platser och parer som ligger vid dem. På öpmannatomter annyter det privata och halvoffentliga området gradvis till varandra medan bostadsgårdarna tydligt är avgränsade från gatan. Butierna och restaurangerna på gårdarna mellan Ågatan och åstranden gör det möjligt att turister i dag får beanta sig med gamla halvoffentliga öpmannagårdar. Ocså gårdarnas struur och växtarter återeglar indelningen i olia områden. Nästan helt stenlagda gårdar som hörde till öpmän eller hantverare fanns ring Kyrotorget och på de smala strandtomterna från medeltiden. Med olia mönster i stenläggningen avleddes regnvatten och anvisades områden för gångvägar och versamheter, såsom lagring. I hörnet av stenlagda tomter unde det finnas ett litet grönsasland. Stora gårdar med trädgård fanns i sluttningen mellan Ågatan och Mellangatan samt öster och norr om Kyrotorget. Sluttningen som var svår att bygga på var varm och gynnsam även med tane på de mest änsliga växterna. På 700-talet hörde den största tomten till apotearen som odlade medicinalörter. Små gårdstun låg huvudsaligen uppe på den bergiga bacen. I närheten av tullstaetet fanns det endast nyttoträdgårdar på 700-talet. Nuvarande Borgströmaren är en del av prästgårdens dåtida tobasåer. Solgränd i början av 900-talet. Gården med trädgård gränsar till ett staet. (Bild: Borgå museum) Kyrotorget. (Bild: Borgå museum) 8

Anvisningar och bestämmelser Relams- och affärssyltar sa vara små. Syltar av plast eller syltar med belysning passar inte in i gamla stan. Ocså tejpning på fönster eller målningar tolas som affärssyltar eller relam som räver tillstånd. Mariserna sa vara ljusa och lämpliga för fasaden. Mariserna får i regel inte vara bredare än fönsteröppningen. Mariserna får inte förses med bilder eller texter. Bodarna på torget sa täcas med naturvitt eller ljusgrått tyg. Tillfälliga ioser och andra motsvarande byggnader behöver ocså ett separat tillstånd som man sa ansöa om innan onstruionen uppförs. Lämpliga ytmaterial för ioser är till exempel glas, målad eller patinerad metall och trä. Plast, glasfiber eller motsvarande material som används i ioser av en viss typ passar inte in i miljön i stadsdelen. Kioser får inte förses med relamtejpning. Uteserveringar i gaturummet bör avgränsas med lätta och luftiga onstruioner. Lämpliga material för detta ändamål är: trä, rep av naturfiber, blomruor eller svartmålad metall. Avgränsningen får inte bilda ett enhetligt staet sett från sidan. Räcen av plast eller glas eller räcen som är täca med tyg tillåts inte. Relam får inte fästas på räcen. Uteserveringar får inte höjas med en separat onstruion från gatans yta utan stenbeläggningen fungerar som golv. Om gatans yta är mycet ojämn an en del av uteserveringen utgöra en upphöjd altan så att höjningen inte är för stor jämfört med uteserveringens totala yta. Då sa den upphöjda altanen ligga så nära gatans yta som möjligt och brädfodringen sa målas med svart. Man får inte hindra vatten från att rinna på gatan. En altan är en tillfällig onstruion och man får aldrig riva gammal stenläggning under den. Separata relamställ (s.. A-ställ) är överflödiga i gaturummet. Endast de butier som ligger på innergården och som inte har syltfönster eller en affärssylt som fästs på byggnaden an vid behov använda sådana separata relamställ. I synnerhet under de livliga sommarmånaderna blir gatorna fyllda av hinder om alla butier har egna relamställ utomhus. Att hålla räddningsvägarna fria sa beaas då nya onstruioner eller lätt utrustning placeras på gården och gatan. Bryggorna vid åstranden sa huvudsaligen ligga parallellt med stranden, s.. bryggor för sidoförtöjning. Pontonbryggor tillåts inte. Bryggorna och trapporna i anslutning till dem sa vara av trä och de sa behandlas med tjära eller med träsyddsemialier av tjära. Bryggorna får inte byggas om till altaner och på dem får inte byggas räcen. Man upptäcer och minns den personliga sylten. Syltens storle och stara färger sadar stadsbilden och affären ursiljer sig inte heller positivt. Nuvarande och gamla syltar (gamla bilder Borgå museum) 9

Taet Talandsapet i gamla stan i Borgå är ri och det syns tydligt som en del av det uperade landsapet. Olia tamaterial, sorstenar, fotrännor, tarännor, tastege, stuprör och tafönster bildar en ri helhet som en del av byggnadsarvet. I de äldsta byggnaderna vilar taet på bjälar som ligger på timmergavlar och mellanväggar. Senare började man använda olia tastolar eller en ombination av tastolar och bjäla. Torvta och näverta var relativt vanliga ännu i början av 800-talet. I mitten av 700-talet började man bygga mansardta på de finaste husen som under den gustaviansa tiden fic ge via för låga sadelta som om på modet med iniration från antien. Under empiretiden föredrog man att taet är så svagt sluttande och osynligt som möjligt. Svart plåtta motsvarade väl dessa riterier. Papp- och plåtta blev vanligare i slutet av 800-talet. Plåt har använts sedan 880-talet. Det var vanligt ännu på 90-talet att de som hade det sämst ställt hade ånta. Före 90-talet, då rullplåt erövrade marnaden, tillverades plåtta av galvaniserad plåt. Plåt användes huvudsaligen i huvudbyggnader och papp användes i sidobyggnader. Hängrännor hör inte till talandsapet i Borgå där vattnet traditionellt har letts via fotrännor. Stuprör som är avsedda för ledning av vatten utgör en viig del av gatumiljön. De sapar rytmi på gatan och ommer nära fotgängaren. Därför bör man fästa särsild uppmärsamhet vid deras material och utformning. Svart dominerar talandsapet i gamla stan. Ett tegelta har aldrig varit populärt i Borgå. I många hus har man ändrat taonstruioner och taets form. Ändringar som lycats är en del av den värdefulla helheten. Taet är alltid en viig del av ariteuren. I den baciga terrängen ser fotgängaren på många ställen på näravstånd taets material och detaljer. Anvisningar och bestämmelser Sorstenar bör bevaras vid renovering av ta. Röanalerna i sorstenen är en del av husens självdragsventilation som inte fungerar ordentligt utan murade röanaler. Om reparationen av sorstenarna räver rivning sa den gamla sorstenen doumenteras och en ny sorsten sa byggas utifrån den gamla profilen eller den tidigare profilen. Nya fönster i tafallet på gårdens sida är möjliga endast om de nya fönstren inte gör husets fasad mot gården mindre enhetlig. De nya fönstren i anslutning till taet får inte synas från gatorna, parerna eller ån. Byggandet av nya fönster behöver alltid tillstånd och detta sa övervägas från fall till fall. Huvudbyggnader sa ha plåtta och eonomibyggnader sa ha pappta. Denna indelning sa gälla ocså när taet förnyas. Innan taet byts ut sa man undersöa om det gamla taet an renoveras. Att renovera arar pengar men ocså den värdefulla byggnadstraditionen. Plåttaet sa vara av masin- eller handfalsad plåt och taet sa förses med fotrännor. Traditionella fotrännor i Borgå har inte stötts med treantslister utan med plattjärn. Plåttaet får inte ha en ytbeläggning av plast. Taet sa vara svart. Stenhusen ring Krämaretorget med rött ta utgör ett undantag. Dessa byggnader an ha rött eller svart plåtta. Det är möjligt att återställa det urrungliga taet av siffersten. Papptaet sa vara av svart och slät tapapp med täta fogar eller av tapapp med listtäcning. Tashingel godänns inte. Spåntaet på yran sa bevaras. Nya tayper och deras detaljer hör inte till gamla stan i Borgå. Trots att opparta är värdefulla hör dessa inte till gamla stan, med undantag av locstapeln. De opparta som finns får bevaras när de förnyas. Vattupor och stuprör sa vara av förzinad plåt och ha en rund profil. Vattensystemen målas med samma färg som listerna eller fasaden. När det gäller stuprörens anter bör man anlita en plåtslagare och gynna vassa anter i stället för fabristillverade vecade rör. Vid behov an man montera snöhinder på taet. Nya taonstruioner med annytning till ventilation eller annan teni sa anslutas till talandsapet med lämpliga plåtar. Stora antenner och annan ny tenis utrustning får inte monteras på taet om de syns från gatan eller från stranden mittemot. Fabristillverade rännor och stuprör med plastyta passar inte in i gamla stan i Borgå. Tafallets storle sa beaas så att dimensioneringen för rännorna och stuprören är tillräclig. Om stuprör byts ut mot nya är det bäst att bygga stuprören bit för bit enligt gammal tradition. 0

Fasader Fasaderna utgör den viigaste delen av huset med tane på stadsbilden. Delar från olia tider berättar om både stadens och byggnadsteniens historia. En välbevarad fasad avslöjar tidpunen för byggande eller renovering och berättar om de stildrag som annyter till denna tidpun. De byggnadssi som uppstått under tidernas gång är en värdefull del av byggnaden och gatuvyn. Puts Efter stadsbranden år 70 byggdes några stenhus som fic putsyta. Putsyta an vara av rent albru, hydraulis albru eller alcementbru. Murbru består av ett bindemedel som är al, hydraulis al eller både al och cement samt av vatten och stenmaterial som är sand. Före 800-talet var fasaderna försedda med ensiuts som följde den murade väggen. Lertegel täces vanligtvis med albruuts i två si som an anläggas tunn och samtidigt med hög precision. Det har ocså varit möjligt att putsa trähus. Ytmurbru an färgas eller almålas. I början av 700-talet var de populäraste färgerna på stenhusen ljusgul, vit och ljusgrå med vita eller gråa lister. I slutet av århundradet var en ljusgul fasad med ljusgråa eller rosafärgade lister en populär ombination. Stenhus unde ocså ha en star röd fasad. Eftersom färgpigmenten var dyra användes möra toner mindre. Brädfodring Under 700-talet började man i staden sydda fasaderna på hus som hade en timmerstocsyta med brädfodring. Fram till ingången av 800-talet användes breda stående bräder. Under empiretiden försågs fasaderna med bred liggande panel vars sneda fogar imiterade byggande i sten. Fasaden dionerades med lister och pilastrar som symmer hörn och med andra teman från antien. Taet var ett lågt sadelta. I slutet av 800-talet då nystilar var populära nådde panelariteuren och deorationerna på fasaderna sin ulmen. Rådhuset målades med rödmyllefärg i mitten av 00-talet och under andra hälften av 700-talet fanns det ocså andra hus som hade målats med rödmyllefärg. Slamfärg syddar inte trä. Fönster och lister målades i allt högre grad med linoljefärg av blåaig imrösgrå, grönaig umbragrå eller gul med nyanser från gul slamfärg. Under empiretiden var det populärt med fasader som målats med gul linoljefärg och som hade vita eller gråa lister. Starare färger blev populärare. Anvisningar och bestämmelser Åtgärder som ändrar fasaden räver alltid ett tillstånd. Hos byggnadstillsynsmyndigheten an du fråga vilet tillstånd som behövs. Sadorna på brädfodringen finns vanligtvis i husets nedre del och på liggande lister och i närheten av sadade stuprör. Det finns sällan behov av att förnya hela brädfodringen. I allmänhet är det tillräcligt att ersätta sadade bräder med motsvarande bräder. Ibland an man vara tvungen att låta tillvera bräder. Gamla hyvlade bräder an inte ersättas med sågat trävire. Om hela brädfodringen sa förnyas sa dess profil och materialbeständighet motsvara den tidigare eller urrungliga brädfodringen. När det gäller onstruioner utan ventilationsluftalter är rätta måltyper ytterst viiga. Endast traditionella målfärger och -typer får användas. Dessa är traditionella linoljefärger eller slamfärger. De släpper igenom fu. Alydoljefärg är inte en traditionell oljefärg. Målfärger av plastiga bindemedel medför en futenis ris på väggar som inte har ventilationsluftalter. Ventilationsluftalterna på fasaden har utveclats först i och med de nya måltyperna eftersom onstruionerna inte torade upp på grund av den täta färgytan. Dropplister, dvs. vattenlister, sa vara av trä och man får inte lägga plåt på dem. Listerna leder bort vatten från timmeronstruionerna och därför an man undvia större sador om man håller dem i sic. Man sa fästa eciell uppmärsamhet vid valiteten på trämaterialet samt vid hur ra det är. Listerna har traditionellt tillverats av hyvlade bräder som ocså bör användas vid reparationer. Det är nästan alltid ett bättre alternativ att bevara de urrungliga listerna och reparera dem. Sivor av plåt, aluminium eller vinyl eller andra motsvarande produer som imiterar trä får inte användas. När det gäller installationer i anslutning till telefon, el, datateni och ledningar sa installationerna utföras på ett så disret sätt som möjligt och helst på gårdens sida. Väggstegar, stuprör, ventilationsventiler och andra motsvarande redsap sa målas med samma färg som byggnadens fasad eller lister. Särmta bör helst vara lätta, traditionella plåtta. De sa målas med svart. Vatten orsaar oftast sador på putsytan. Små sador är en estetis olägenhet men söndriga stuprör eller andra motsvarande ällor till problem sa repareras så snabbt som möjligt. En målad yta på alputs släpper inte igenom fu, vilet medför att putsytan inte torar upp och att den lossnar. På alputs sa man alltid måla med alfärg. Om man tidigare har målat putsytan med siliatfärg an ytan målas på nytt med samma måltyp. Putsytan sa repareras med linande murbru av al som den urrungliga putsytan. Murbru vars cementhalt är för hög har en sämre absorptionsförmåga än albru och därför an ett gammalt albru förstöras i och med reparationsarbetet. Kalfärg håller inte om murbruet innehåller för mycet cement. En gårdsbyggnad med träpanel får målas endast med röd eller gul slamfärg. En huvudbyggnad målas med slamfärg om byggnaden tidigare har målats med denna färg och färgen passar in i byggnadens stil. Huvudbyggnaderna bör i regel målas med en traditionell linoljefärg. I gamla stan sa man bevara färgsättningen på byggnadernas fasader. Om byggnaden har målats i en ulör som inte passar in i fasadbelädnadens stil sa fasaden följande gång då den blir målad målas med den urrungliga färgen eller med en ulör som är typis för byggnaderioden. Om färgen på fasadbelädnaden ändras sa man göra en färgundersöning för att undersöa byggnadens färghistoria. En färghistoris utredning bifogas till ansöan om åtgärdstillstånd eller bygglov. En färgundersöning betyder nödvändigtvis inte att man behöver återgå till en viss nyans utan den öar den allmänna ännedomen och ägarens ännedom om byggnadens seden. Detta är särsilt viigt om hela fasadbelädnaden förnyas och man förlorar möjligheten att göra undersöningar senare. Balonger eller upphöjda altaner får inte byggas i anslutning till fasaden. De hör inte till stadsbilden i gamla stan i Borgå eller till den finländsa byggnadstraditionen. Balongerna syns störande i gatubilden och från grannarnas gårdar.

Verandor En veranda är ett uterum eller ta som sjuter ut från byggnadsstommen och som ger en syddad entré. Verandor har troligen byggts redan under medeltiden men de blev vanligare först på 800-talet. En veranda an vara öppen eller inbyggd och en lätt veranda an vara ett oisolerat eller delvis uppvärmt utrymme. Man började nästan utan undantag isolera verandor först från mitten av 90-talet och ännu därefter förblev verandor som hade ånisolering ouppvärmda. Stora fönster ger verandan ett ljust och trivsamt intryc. I den fasta inredningen an ingå garderober eller bänar med loc. Verandans ariteur an avvia från den övriga byggnaden. En veranda som har byggts senare återeglar ideal från sin tid. Därför an ett hus i empirestil ha jugendprägel. Verandor med riliga deorationer i snicarstil är inte typisa i gamla stan. Verandor har ofta en lättare grund jämfört med den övriga byggnaden, vilet öar risen för sador i verandan. Om grunden rör sig har detta onsevenser för verandans regelstomme eftersom regelstommen som rör sig orsaar sador i övergången mellan verandata och husets vägg. En all veranda blir utsatt för fu men i regel är onstruionerna väl ventilerade och det uppstår inga problem. Anvisningar och bestämmelser På verandata får inte byggas balonger eftersom de traditionellt inte har hört till gamla stan. Disreta detaljer på verandor bör bevaras i samband med renoveringar. Paneler, foderbrädor, inbyggda bänar, garderober och olia deorationer är en del av helheten som lider vid förlust av dessa detaljer. Det lönar sig inte att bygga om en all veranda till ett uppvärmt eller delvis uppvärmt utrymme eftersom man samtidigt förlorar gamla ytmaterial. Ljusa verandor är en värdefull del av byggnaden. De lämpar sig vanligen dåligt för att placera tvättutrymmen även om det således är möjligt att placera våtrum utanför den egentliga byggnadsstommen. Att placera våtrum på verandan leder vanligen till att hela onstruionen sa rivas och byggas på nytt då man förlorar en del av byggnadsarvet. Om man ändå beslutar förnya verandan sa man om möjligt använda gamla byggnadsdelar, såsom fönster och dörrar, i byggandet av den nya verandan. Om nya verandor eller utbyggnader byggs sa man beaa deras onsevenser för byggnaden som helhet och man sa ocså på ett disret sätt förse dem med drag av vår tid. Fönstren är husets ögon och dörren är dess visitort! Ljuset som faller in framhäver de sirliga fönsterbågarna. Gamla fönsterbågar tillverades av finfibrig tall och de är hållbara och sirliga. Renoverade fönster och dörrar är ett vacert, men ocså eonomis alternativ. Det är lätt att söta och underhålla iståndsatta fönster. Genom att iståndsätta gamla byggnadsdelar håller och öar ditt hus byggnadshistorisa värde. En siclig snicare reparerar sador i gamla fönster och dörrar och tillverar vid behov nya fönster och dörrar enligt gamla mått.

Fönster och dörrar Dörrar Beslag Fönster Till en början var fönstren små öppningar i väggen som stängdes med en luca. Öppningarna unde vara täca med en hinna som tillverats av urinblåsan från svinet eller av leder. Fönsterglas började användas i Finland under medeltiden. På 700-talet bestod gustaviansa fönster av fyra eller sex rutor. Empiretidens fönster hade sex rutor och omfattade ofta en liten vädringsruta som gjorde det lättare att vädra i synnerhet på vintern. Svartmålade låtsasfönster gjordes på grund av dioneringen. I slutet av 800-talet unde man göra glasets format ännu större med hjälp av cylindermetoden. På grund av det rysa inflytandet uppstod ett T-postfönster med tre rutor. Fönstrens former och storlear avreglerades under den nationalromantisa tiden. I slutet av 900-talet har fönstrens storle varierat från stora landsapsfönster till fönster med små rutor och den gamla tidens anda. Blåst glas tillverades i Finland fram till 90-talet och draget glas tillverades fram till 970-talet. Glaset har en levande yta där ljuset refleeras på ett vacert sätt. Gamla fönsterbågar och armar tillverades av noggrant utvalt, tätt vire. På grund av det hållbara materialet var fönsterbågarna lätta och smalare på insidan, vilet öar ljuset inomhus. Fönstren har traditionellt placerats på fasaden så att glasets yta ligger på samma nivå som foderbrädornas yta. Ett gammalt fönster an nästan alltid repareras. Även om det sulle vara jobbigt att reparera fönster är det mödan värt. Industriellt tillverade nya fönster har inte glas med en levande yta, lätta fönsterbågar eller vacra detaljer. Fönster och ytterdörrar ger ett särpräglat intryc i staden och berättar för sin del om husets historia. De förmögna husen hade de största fönstren med mest deorationer. Gamla fönster och beslag flyttades till eonomibyggnader och mindre hus. Om fönstrens storle, fönsterbågar, material, glas eller beslag ändras påverar ändringen hela gatubilden. Gamla fönster har ett stort historis värde. En plandörr som tillverats av breda bräder är den äldsta dörrtypen i gamla stan. På 700-talet började man använda egeldörrar som huvuddörrar i bostadshus och plandörrar flyttades så småningom till gårdsbyggnader. Spegeldörrarna var till en början enla men till följd av nystilar från slutet av 800-talet fic de riare deorationer. Smala pardörrar var synnerligen vanligt föreommande. Man använde vanligen endast den ena halvan av dörren. När handelsbodarna blev allt vanligare om ocså dörrlucor som veclades ut in i gatubilden. En gammal dörr representerar vår ria hantverstradition. Det lönar sig att reparera dörrar, vilet ocså an vara förmånligare än att saffa en ny dörr. Anvisningar och bestämmelser Gamla fönster samt alla fönsterdelar (armar, fönsterbågar, beslag och glas) sa repareras och bevaras så länge som möjligt. De gamla fönstrens värmeeonomi och funion förbättras genom att täta fönster och genom att ontrollera beslagen och det att fönstren går lätt att öppna och stänga samt till exempel genom att installera ett extra fönsterglas. Att täta fönster minsar drag som orsaar en änsla av yla. Man behöver inte ha tillstånd för att reparera fönster om fönstrens utseende inte ändras. Om fönstren ändå byts ut sa fönstrens mått, arm- och bågprofiler, material, färgsättning, beslag och anslutning till ytterväggen i så hög grad som möjligt motsvara den urrungliga situationen. Anslutningen till en gammal vägg sa planeras omsorgsfullt. Fasadens intryc av relief, dvs. avståndet i djupled mellan fönstrets yttre glasyta och fasadytan, får inte ändras. När fönstren byts ut sa man beaa åtgärdernas onsevenser för byggnadens ventilation och se till att det efter de vidtagna åtgärderna ommer tillräcligt med tilluft till bostäderna. Beslagen och fönsterglasen an återvinnas för det nya fönstret. Om fönstren tidigare har ändrats så att de inte passar in i byggnadens stil, är det möjligt att återgå till fönsterramars gamla rutindelning och detaljer, om det finns uppgifter om dessa och om indelningen lämpar sig till den nya fasadens brädfodring. Detta sa övervägas noggrant. Uppgifter om den gamla fönsterindelningen an finnas i byggnadstillsynens ariv eller i Borgå museums bildariv. Fönstren och dörrarna sa målas med en traditionell linoljefärg. Glaset sa De äldsta beslagen smiddes för hand i små smedjor. De var dyrbara värdeföremål som användes på nytt om dörrar eller fönster byttes ut. Beslagen var sicligt utsmycade. På 800-talet började man använda fabristillverade dörr- och fönsterbeslag. Gångjärnen, låsen och handtagen i eonomibyggnader och pörten bevarade längre sin folliga stil. fästas med linoljeitt, inte med silion eller lister. Strandbodarnas lucor och dörrar sa målas med svart. I stället för linoljefärg an man måla dörrarna till strandbodarna med svart tjärfärg eller tjära. De nya fönsterarmarna och -bågarna sa vara av trä. Fönstermaterial av plast eller aluminium eller andra motsvarande fönstermaterial godänns inte. När fönster eller armar repareras eller byts ut sa mellanrummet mellan väggen och armen tätas med lin eller annat lämpligt naturmaterial. Polyuretan lämpar sig inte för att vårda det gamla byggnadsarvet. En gammal dörr passar in i ett gammalt hus. Nya fabristillverade pressade dörrar som målats med plastfärger och antiplagiat ger ett oäa intryc i en gammal miljö. Dörrarna sa i första hand repareras. Även dörrar som senare tillverats av en snicare an vara en värdefull del av byggnadshelheten även om dörrens stil inte sulle vara mest lämplig för byggnaden. De vanligaste sadorna på ytterdörren föreommer i dess nedre del, där snö och fu har unnat röta de nedersta trädelarna. Om en gammal dörr med bra modell måste bytas ut är det bästa alternativet att låta tillvera en ny dörr enligt den gamla modellen. Den gamla dörren an man lagra på vinden som minne för ommande generationer. Gamla beslag an väl återvinnas. Ett gammalt beslag är en del av byggnadshelheten som försämras om för många delar byts ut mot nya.

Bärande onstruioner Husens äldsta delar är ällare och stenfötter. Byggnaderna har uppförts på samma grunder om och om igen. Timmerstommar utgör den osynliga ärnan av trästaden. Byggmaterialet och byggtenien har gett ramar för hur de typisa proportionerna och formerna i trästaden har utveclats. Grund och stenfot Syftet med grunden är att maren under byggnaden bär byggnadens vi och de laster byggnaden utsätts för, så att byggnaden eller en del av den inte sjuner, stiger upp från maren eller rör sig i sidled. Jordmånens egensaper, såsom tjälfarlighet, jordlagrens tjocle och grundvattennivån, påverar valet av grundläggningssättet. Gamla stan i Borgå har huvudsaligen byggts på moränmar, berg och på en ås av sand. På torr mar har en timmerbyggnad som enlast grundlagts på hörnstenar. Ibland har jordmånen förutsatt ett större grundläggningsdjup. Under maren byggdes ett fundament som var bredare än grundmuren på det. Vid behov byggde man en rustbädd av timmer under grundmuren som i ett område med sämre jordarter unde förses med pålar. Stenfoten an berätta om byggnadens historia. Stenfotens höjd, stenläggningssättet och murningssättet berättar om stenfotens ålder, och med hjälp av dessa an man få en uppfattning om byggnadsdelar som byggts under olia tider. De största husen i Borgå försågs med en ällare av natursten och tegelvalv. En ällare an vara ett utrymme av sten och tegel som omfattar hela huset eller en liten grop under huset. I gamla stan är en del av ällarna äldre än byggnaderna på dem. En del av ällarna an vara från medeltiden och därför är de eciellt värdefulla. Bottenbjällag Mullbänen är en golvonstruion där man sätter torv eller linande material som isolering mot den låga stenfoten som tätats med murbru och den nedersta stocen. Golvtiljorna vilade på golvreglar som hade fästs i stommen. Golvets sic och behovet av tilläggsisolering ontrollerades genom att lösgöra de golvbräder som fanns intill väggen. Mullbänen bör vara oisolerad i mitten av huset så att värmen från rummet förebygger tjälsador i grunden. På 800-talet började man använda s.. trossbotten eller blindbotten. I båda onstruionerna vädras underlaget, och bristerna i ventilationen orsaar oftast problem i bottenbjällagen. Det allvarligaste rötsadorna förorsaas av hussvamp, vars mycel an ta upp fu från en fuälla som ligger på avstånd även om själva onstruionen sulle vara torr. Timmerstomme I finländsa timmerbyggnader har man redan i över tusen år använt sig av en byggnadsteni som heter nuttimring. Timmerstocar som läggs horisontellt har omsorgsfullt täljts så att de an sammanfogas. Stenfoten och detaljerna i anslutning till den så som stenläggningen, putsytan, formen av fogarna, behandlingen av stenarna och vädringslucorna och deras galler ger liv åt stadsbilden. Kom ihåg att söta om ventilationen i bottenbjällaget genom att öppna lucorna till sommaren. Näten håller ovälomna gäster borta. Knutar, trätappar och dymlingar gör onstruionen styvare. Det lägsta och högsta stocvarvet binder ihop stommen där det finns fönster- och dörröppningar. Stenfoten bär vid nutarna och mellanväggarna. En timmervägg är en massiv onstruion som har flera uppgifter. Den är både en bärande onstruion och en värmeisolering. Eftersom timmerväggen består av ett material tål den bättre förändringar än en väggonstruion i flera si.