Rörsjöborg AB ska planlägga ett ca 60 ha stort område norr och nordöst om Vellinge tätort. En arkeologisk utredning, steg 1, har utförts av Sydsvensk Arkeologi AB med syfte att klargöra inom vilka områden det är sannolikt att det finns under mark bevarade fornlämningar. Utredningen har bestått av kart- och arkivstudier, en lägesanalys av tidigare påträffade lämningar samt inventering i fält. Utredningen har resulterat i fem områden (A E) inom planläggningsområdet utpekas som mer sannolika för under mark bevarade fornlämningar. Arkeologisk utredning steg 2, med sökschaktsgrävning föreslås inom område A E och punkt F, vilka sammanlagt omfattar ca 43 ha, det vill säga ca 70 % av planområdet. A-design arkitektkontor har på uppdrag av Rörsjöborg AB ansökt om att få de arkeologiska förutsättningarna utredda för ett större planområde strax norr och nordöst om Vellinge tätort (figur 1, 2 & 3). Det aktuella planområdet omfattar ett ca 60 ha stort område och berör fastigheten Eskilstorp 2:26, Eskilstorps socken, Vellinge kommun. I området planeras bostäder och mindre verksamheter. Flera tidigare arkeologiska undersökningar i närområdet har visat att det finns under mark bevarade fornlämningar. Sydsvensk Arkeologi AB har på uppdrag av Länsstyrelsen i Skåne (dnr: 431-28738-2013) utfört en arkelogisk utredning, steg 1. Målsättningen med utredningen var att översiktligt redovisa den kända fornlämningssituationen, och de partier och områden som är känsliga ur fornlämningssynpukt. Resultatet från utredningen ska tjäna som besluts- och planeringsunderlag i den fortsatta planerings- och beslutsprocessen av både Länsstyrelsen och uppdragsgivaren Rörsjöborg AB.

Utredningen har genomförts med inledande studier av historiska kartor från början av 1700-talet och framåt, samt genomgång av marknamn och fosfatkartan (Persson, bilaga 1), av jordartskartan, flygbilder från 1940-talet, tidigare undersökningsresultat i rapporter och register samt arkiv, och resultat från fornminnesregistret (FMIS). I nästa steg utfördes en ytinventering av området med syfte att peka ut ytor där sannolikheten att påträffa lämningar är stor. Att genom ytinventering lokalisera och avgränsa områden med bevarade fornlämningar i fullåkersmiljö är förenat med svårigheter. Arkeologiska undersökningar i närområdet har visat att fornlämningar finns dolda under ploggången på många platser. I

fullåkersmiljön iakttagbara faktorer fynd i matjorden och lämpliga topografiska lägen har varit och är utgångspukten vid bedömningen av var lämningar kan finnas. Vid ytinventeringen eftersöktes och dokumenterades topografiskt intressanta lägen och fynd i matjorden. Fyndiakttagelser mättes in med GPS. Inmätningarna har lagrats i Intrasis. Hela exploateringsområdet, med undantag av lägen för befintlig bebyggelse, var tillgängligt vid fältinventeringen. Förutsättningarna för inventering skiftade dock (se nedan). Utredningsområdet är lokaliserat i det sydvästskånska fullåkerslandskapet, strax nord nordöst om Vellinge tätort. Området har en topografi som varierar mellan ca 20 och 30 m ö.h. (figur 4). Området kännetecknas topografiskt av långsträckta höjdpartier med sluttningar och endast mindre delar kan betecknas som tidigare sänkor/våtmarks/ängsområden (se figur 3 och 6 i bilaga 1). Enligt jordartskartan domineras området av morän och moränlera. Inom områdets västra del ska det enligt samma karta finnas ett område med isälvssediment som betår av sand och grus (figur 5). Västerut består landskapet av det flacka, kustnära slättlandskapet. Åt öster och åt nordöst övergår landskapet i ett mer topografiskt varierat backlandskap. Kusten ligger ca 4 km västerut. Topografiska detaljer inom undersökningsområdet beskrivs närmare nedan. Studierna av äldre kartmaterial inklusive fosfatkartan redovisas i bilaga 1.

Exploateringsområdet ligger i ett område där trakten är mycket fornlämningsrik och där ett flertal olika lämningstyper och perioder finns representerade (figur 6 och tabell 1). Det är framför allt det stora antalet gravar som utmärker sig inom och i närområdet kring exploateringsområdet. Området kring Eskilstorp har varit väl utnyttjat under förhistorisk och historisk tid och ett flertal arkeologiska utgrävningar har också påvisat under mark bevarade fornlämningar. Inom sydvästdra delen av exploateringsområdet finns Eskilstorp nr 20:1 lokaliserad, denna utgörs av Eskilstorps gamla bytomt. Bytomten är enligt FMIS ca 650 x 370 m stor och utgörs av en kyrka, kyrkogård, gårdsområden, åker mm. I exploateringsområdets östra del finns uppgifter om en borttagen hög, Eskilstorp 7:1. Högen ska ha förstörts på 1860-talet, då en kvarn ska ha uppförts på platsen. Kvarnen brann ned 1914 och på 1920-talet jämnades kullen ut där kvarnen och högen ska ha legat. Noterbart är dock att högen inte finns markerad på äldre kartor, något som indikerar att den kan ha tagits bort redan tidigare om den funnits (bilaga 1).

Vad gäller lämningar i närområdet så domineras de främst av gravar, gravhögar, dösar och boplatser från främst stenålder och bronsålder, men även järnålder finns representerat i form av boplatser och ett troligt gravfält (S. Åkarp 9:1). Påtagligt är att lämningar från yngre järnålder är mer anonyma, men lämningar finns inom Vellinge 87 vid Herrestorps by. Erfarenhetsmässigt vet vi att den perioden ofta finns inom, eller i anslutning till, de historiskt kända byarna. I slättlandskapet är det nästan en regel att perioden finns representerad omkring de något större byarna (som i fallet med Herrestorp ovan). Både dösar (Sandén 1995) och högar följer ett höjdstråk som sträcker sig i nord sydlig rikning, sydöst, öst och nordöst förbi exploateringsområdet (Eskilstorp nr 7:1, Hököpinge nr: 4:1, 5:1, 6:1, 7:1, S. Åkarp nr: 1:1, 2:1, 5:1, 6:1, 25:1, 39). Även flatmarksgravar och gravfält finns lokaliserade i närområdet (Vellinge nr: 8:1, 87, Eskilstorp nr: 4:1), syd och sydöst om exploateringsområdet. Vidare finns registrerade boplatser och en färdväg i området, samt ett antal lösfynd som kan dateras från stenålder (exempelvis SHM inv.nr: 3036, 8102B och 13634), upp till historisk tid. Syd och sydost om exploateringsområdet finns undersökta boplatser (Vellinge nr: 71:1, 86, 87, S. Åkarp nr: 40, 41). RAÄ-nummer Datering Beskrivning Eskilstorp 20:1 MT/hist Bytomt inom, och väster om, UO. Eskilstorp 5:1 Stenålder Grav/stenkista väster om UO. Eskilstorp 7:1 BÅ/JÅ Bortplöjd hög inom UO. Södra Åkarp 40 SÅ/BÅ/JÅ Boplats med gropar, stolphål, härdar, rännor, två mindre stenpackningar, en brunn och äldre markhorisonter. Ej avgränsad. Direkt öster om UO. Södra Åkarp 41 SÅ/BÅ/JÅ Boplats med gropar, stolphål, härdar, ett dike och äldre markhorisonter. Ej avgränsad. Direkt öster om UO. Södra Åkarp BÅ/JÅ Hög, sydöst om UO. 1:1 Södra Åkarp SÅ/BÅ/JÅ Gravfält sydöst om UO. 9:1 Södra Åkarp 37? Härd, sydöst om UO. Södra Åkarp 38? Härd, sydöst om UO. Södra Åkarp 39 BÅ Hög, sydöst om UO. Södra Åkarp Stenålder Stenkammargrav (Klockaredösen), sydöst om UO. 2:1 Södra Åkarp SÅ/BÅ Hällristning, sydöst om UO. 2:1

Södra Åkarp BÅ/JÅ Hög, sydöst om UO. 25:1 Södra Åkarp BÅ Hög, sydöst om UO. 5:1 Södra Åkarp Stenålder Dös, sydöst om UO. 6:1 Vellinge 8:1 Stenålder Flatmarksgrav, sydöst om UO. Vellinge 71:1 TN/MN Boplats, söder om UO. Vellinge 86 JÅ/hist Fägata/färdväg, söder om UO. Vellinge 46 VT/MT Herrestorps bytomt, söder om UO. Vellinge 87 JÅ/hist Grav-/boplatsområde, söder om UO. Vellinge 57:1 Stenålder Lösfyndsamling med flintyxor, -dolkar, -mejslar mm, söder om UO Vellinge 56:1 Stenålder Tunnackig flintyxa, söder om UO. Vellinge 50:1 Stenålder Tjocknackig flintyxa, sydväst om UO. Hököpinge 5:1 BÅ Hög, norr om UO. Hököpinge 6:1 BÅ Hög, norr om UO. Hököpinge 4:1 BÅ Hög, norr om UO. Hököpinge 7:1 BÅ Hög, nordost om UO. I närområdet har det gjorts flera arkeologiska undersökningar. En del är gjorde för länge sedan och det finns inte mycket information om dem. Här redogörs endast för de undersökningar som bedöms ha givit ett direkt relevant material för utredningen inom Eskilstorp 2:26. Inom Eskilstorps gamla bytomt (Eskilstorp nr 20:1) gjordes 2002 en arkeologisk förundersökning med anledning av en utvidgning av kyrkogården. Då framkom diken, stolphål och gropar, samt fynd i form av kritpipa, keramik och fajans, främst från 16- och 1700-talet (Mårald 2002). Direkt öster om exploateringsområdet gjorde RAÄ, UV-syd en arkeologisk utredning 2010 (Södra Åkarp nr 40 och 41). Då framkom boplatslämningar som utgjordes av gropar, stolphål, härdar, rännor, två mindre stenpackningar, en brunn och äldre markhorisonter (Lagergren 2010). De två stenpackningarna låg nära krönet på en höjd. Den ena mätte ca 0,7 x 0,2 meter och låg i nedgrävningskanten av en grop, och den andra mätte 0,8 x 0,8 meter och låg i en äldre markhorisont. Stenpackningarna låg knappt 5 meter från varandra och kan eventuellt utgöra gravar. Tio av anläggningarna från utredningen innehöll keramik i schaktytan. All keramik är av förhistorisk karaktär, men bedömdes inte som neolitisk (Lagergren 2010).

Söder om det aktuella exploateringsområdet genomfördes år 2012 en arkeologisk slutundersökning av Vellinge 71:1 och Vellinge 87 av Sydsvensk Arkeologi AB. Undersökningsområdet utgjordes av ett område som generellt är likt det aktuella utredningsområdet topografiskt, dvs. liknande bebyggelse och gravmiljöer kan förväntas inom det här aktuella utredningsområdet. Undersökningen av Vellinge 71:1 och 87 omfattade västsluttningen samt flacka områden nedanför sluttningen av samma nord sydliga höjdstråk som löper upp förbi det aktuella undersökningsområdet, och som även utgör dess östligaste del. Inom Vellinge 71:1 undersöktes boplatslämningar från tidigneolitikum I. Lämningarna låg inom en flack, mycket svag förhöjning gentemot omgivande tidigare våtmarksområden. Lämningarna inom området bestod av hyddlämningar och gropar (i vissa fall med stolphål). En stolpcirkel som omgärdade en grop undersöktes också. Lämningarna dateras sammantaget till tidigneolitikum I (Brink m.fl. under utgivning). Inom Vellinge 71:1 gjordes också en undersökning 1992 i samband med en exploatering. Då framkom bl.a. lämningar från tidigneolitikum i form av gropar och senneolitikum i form av lämningar av två mesulahus (Biwall m.fl. 1997:271ff). Vellinge 87 utgjorde västsluttningen av det höjdstråk som fortsätter upp förbi det aktuella utredningsområdet. Området låg i anslutning till Herrestorps by. Fyra senneolitiska gravar undersöktes inom Vellinge 87. Tre av dem utgjorde jordgravar med olika typer av stenkonstruktioner, och i två av dem kunde rester efter kistor i form av urholkade trädstammar dokumenteras. Gravgåvor i form av bl.a. en flintdolk, en spjutspets i flinta och ett skifferhänge hade lagts ned i gravarna. Gravarna låg på linje och har tolkats markera en stig som löpt längs kanten av höjdstråket i ungefärlig nord sydlig riktning (Brink m.fl. under utgivning). En sådan stig kan därmed mycket väl ha haft sin fortsättning upp mot det aktuella undersökningsområdet. Som nämndes ovan framkom möjliga gravar i form av stenpackningar öster om undersökningsområdet. Från äldre och yngre järnålder fanns boplatslämningar inom området, framförallt inom Vellinge 87. Inom Vellinge 87 har gårdslämningar undersökts. I matjorden påträffades fynd av fibulafragment med datering till yngre järnålder. Vikingatid eller sen vendeltid är representerat av ett gropsystem och ett fynd av en del av en våg. En grop med deglar från bronshantverk har daterats till sen förromersk järnålder (Brink m.fl. under utgivning).

Fältinventeringen av området utfördes i slutet av mars 2014. Inventeringen var inriktad på topografi i kombination med iakttagelse av slagen och/eller bränd flinta (fynden samlades ej in). Inventeringen utfördes genom vandring över fälten i stråk med ca 20 40 meters mellanrum. Varje fynd mättes in med GPS i syfte att få en överskådlig bild av fyndförekomst inom olika topografiska lägen. Det är viktigt att poängtera att inmätningarna inte representerar samtliga enskilda fornlämningar och de heller inte visar på några avgränsningar av fornlämningar. Hela området var tillgängligt, men förutsättningarna att iaktta fynd varierade. Den sydvästra fjärdedelen var plöjd, vilket var gynnsamt för fyndiakttagelser. Norr om Södra Åkarpsvägen var marken höstsådd där grödan hade en marktäckning på ca 40 50 %. Fynd kunde urskiljas förhållandevis tydligt. Den sydöstra fjärdedelen hade dock höstsådd med marktäckning på ca 70 80 % vilket gjorde fyndinventering där mycket svår. Resultatet av inventeringen presenteras i figur 7. I alla delar av området är det framför allt förhistoriska lämningar som kan förväntas inom utredningsområdet, troligtvis i form av boplatslämningar, men även gravar kan förekomma. I den sydvästra delen kan förväntas bebyggelselämningar, eller liknande, från medeltid och historisk tid och eventuellt från yngre järnålder, då detta område tangerar utkanten till Eskilstorps gamla bytomt. Fyndförekomsten, topografin, närheten till redan registrerade fornlämningar och kartanalyser samt byråinventeringen har resulterat i bedömningen att möjligheten att påträffa under mark bevarade fornlämningar är större inom område A E (figur 7), än i övriga delar inom området. Dessutom tillkommer en punktinsats inom en mindre yta (markerad med F på figur 7). Dessa utpekade områden innebär dock inte med säkerhet att det inte finns dolda fornlämningar inom övriga områden. Efter en eventuell arkeologisk utredning, steg 2 kan områdenas utbredning komma att förändras.

Ett ca 135 600 m 2 stort området som omfattar en höjdrygg med sluttning i nordöstra delen av utredningsområdet. Område A utgörs av en långsträkt västsluttning med högsta höjden mot utredningsområdets östgräns. Inom områdets sluttning finns mindre, flacka partier och småhöjder, avbrutet av lägre partier. Området hade relativt rik förkomst av slagen flinta, bl.a. en skrapa längst i nordöst. Inom delområdets södra del (direkt söder om Södra Åkarpsvägen) ska enligt FMIS också finnas en borttagen bronsåldershög (Eskilstorp 7:1). Belägg för detta har dock inte gått att finna i kartstudierna (bilaga 1). Området har ett brott mot område C genom ett smalare, lägre liggande parti. Mot område B finns ett lägre liggande stråk som är markerat som ängsmark på historiska kartor (bilaga 1, figur 3 och 6). Ett ca 74 100 m 2 stort område i utredningsområdets nordvästra del, vilken omfattar en långsträckt östsluttning med högsta höjd vid undersökningsområdets nordvästgräns. Området innehöll en del slagen flinta och är lokaliserat inom vad som på historiska

kartor och i Lunds stifts landebok del 1 benämns som en åker med namnet Högasten eller höge stienn (bilaga 1, figur 3). Marknamnet antyder förekomst av grav(hög) och det kan finnas gravar från flera olika tidsperioder inom ett sådant område (jfr Brink & Hammarstran Dehman 2013). Området kring Eskilstorp innehåller som helhet flera liknande marknamn där gravar kan misstänkas (bilaga 1, figur 4). I sydväst skiljs området från område D genom ett topografiskt lägre parti vilket är markerat som ängsmark på historiska kartor (bilaga 1, figur 3 och 6). Ett ca 117 500 m 2 stort område i undersökningsområdets sydöstra del, vilket omfattar en höjdsträckning i öst västlig riktning med sluttning mot sydväst och väst och med ett skilje mot område A i form av ett lägre parti. Nästan ingen slagen flinta påträffades inom området vid inventeringen, men detta kan förklaras av att höstsådden var nästintill marktäckande. Längst i väster var marken dock plöjd och här påträffades rikligt med slagen och bränd flinta, bl.a. en skrapa. RAÄ UV Syds utredning direkt öster om delområdet (Södra Åkarp nr 40 och 41) har visat på boplatslämningar i form av gropar, stolphål, härdar och stenpackningar (gravar?) m.m., vilka inte kunde avgränsas. Det är inte omöjligt att dessa boplatslämningar fortsätter in på område C. I söder finns ett område som benämns lergravsåker, dvs man kan ha använt området för lertäkt (bilaga 1, figur 3). Området mellan område C och område E är lågliggande och flackt och i stort sett ingen slagen flinta påträffades här. Ett ca 22 200 m 2 stort område i undersökningsområdets västra, centrala del, vilket omfattar en höjdsträckning med den högsta delen mot undersökningsområdets västgräns. Inom området finns förhöjda fosfater enligt fosfatkartan (bilaga 1, figur 7). En del av området omfattar bebyggelseindikationer genom förekomst av tofter på historiska kartor (bilaga 1, figur 3). Detta område sammanfaller delvis med befintlig husbebyggelse, men kan även sträcka sig utanför denna bebyggelse (figur 7). Ett fåtal slagna flintor påträffades. Höjdsträckningen har sin fortsättning söderut, ned mot område E. Ett ca 76 100 m 2 stort område i undersökningsområdets sydvästra del. Område E är ett relativt flackt område, men med en fortsättning av område D:s höjdsträckning i nordöst, i övrigt finns mindre, svaga förhöjningar som kan utgöra lämpliga boplatslägen (jfr Vellinge 71:1 vid Herrestorp ovan) och lägre partier. I västra delen av området finns Eskilstorps bytomt regi-

strerad och enligt forfatkartan finns det kraftigt förhöjda fosfater i västra delen av området. Inom området kan bebyggelse från bl.a yngre järnålder förväntas (bilaga 1; även jfr Vellinge 87 vid Herrestorp ovan). Vid inventeringen påträffades utöver flinta även en medeltida keramikskärva inom området. Markeringen utgör läget för ett litet parti markerat som ängsmark på 1718 års karta (bilaga 1 figur 3). Partiet pekas ut som en möjlig, men osäker, plats för en borttagen fornlämning (bilaga 1, s. 6). Inga direkta iakttagelser som indikerar fornlämning gjordes i fält. För områdena A E, vilka sammanlagt omfattar knappt 43 ha, det vill säga ca 70 % av planområdet, förordas en arkeologisk utredning steg 2, omfattande avbaning av matjorden i sökschakt. Dessutom rekommenderas en riktad insats i form av sökschaktning vid punkt F. Det arkeologiska bevarandeintresset och upplevelsevärdet för och av eventuella under mark dolda fornlämningar inom planområdet bedöms som lågt.

Biwall, Hernek, Kihlstedt, Larsson, Torstensdotter Åhlin. 1997. Stenålderns hyddor och hus i Syd och Mellansverige. I Regionalt och interregionalt. Stenåldersundersökningar i Sydoch Mellansverige. Red Larsson, M och Olsson, E. Riksantikvarieämbetet. Arkeologiska undersökningar. Skrifter nr 23. Brink, K & Hammarstran Dehman, K. 2013. Vintrie Park. Grav och gård 4000 BC 1712 AD. Område C2 och C5, Vintrie 17:2, fornlämning 46, 126 och 155. Bunkeflo socken, Malmö kommun, Skåne län. Arkeologisk slutundersökning 2011. Sydsvensk Arkeologi AB, rapport 2013:14. Brink, K, Hammarstrand Dehman, K och Helgesson, B. Under utgivning. Herrestorp 3:2 och 3:3 - Hyddor, gravar, gårdar. Arkeologisk slutundersökning 2012. Sydsvensk Arkeologi AB. Kulturmiljöprogram Vellinge (Länsstyrelsen.se). Lagergren, A. 2010. Åkarp 1:4. Förhistoriska boplatslämningar öster om Vellinge. Arkeologsik utredning 2010. Uv-syd rapport 2010:21. Mårald, I. 2002. Arkeologisk förundersökning, Eskilstorps bytomt, Eskilstorp 21:3. Malmö Kulturmiljö rapport. Sandén, U. 1995. Bevare oss väl. En studie av megalitgravarnas bevaringsgrad på Söderslätt. C-uppsats i arkeologi. Lunds Universitet. FMIS fornsök. SGU jordartskartor. SHM arkivsök.

Sydsvensk Arkeologi AB dnr: 130071 Länsstyrelsen i Skåne dnr: 431-28738-2013 Datum för beslut: 2014-02-20 Projektnummer: 130071 Län: Kommun: Socken: Skåne Vellinge Eskilstorp Fastighet: Eskilstorp 2:26 Läge: Koordinatsystem: Ekonomiska kartan, blad 2C:0E och 2C:0F SWEREF 99 TM X koordinat: 6150194,08 Y koordinat: 375777,07 Höjdsystem: M ö.h. RH2000 ca 20 30 m ö.h. Fältarbetstid: 20140326 20140327 Antal arbetsdagar: 2 Antal arkeologtimmar: 25 Antal maskintimmar : - Exploateringsyta: Undersökt yta: Projektledare: Biträdande projektledare: Uppdragsgivare: Dokumentationsmaterial: Kostnader, faktiska: ca 60 ha ca 60 ha Kristian Brink Fredrik Grehn A-design arkitektkontor, Rörsjöborg AB Intrasisprojekt, digitalabilder och övrigt dokumentationsmaterial förvaras på Regionmuseet i Kristianstad. 101 450 kr (exkl. moms)

Bilaga 1

4

Sydsvensk Arkeologi AB har av Malmö museer beställt en kulturgeografisk studie av äldre lantmäterikartor över en del av byn Eskilstorps ägor. Eskilstorps by är belägen direkt norr om Vellinge, och byns historiska bytomt ligger idag i norra kanten av Vellinge tätort. Arkeologisk undersökning ska genomföras inom en del av byns marker direkt öster om den historiska bytomten. Undersökningsområdets läge och omfattning framgår av figur 1. Syftet med den kulturgeografiska kartstudien är att utifrån äldre lantmäterikartor, och marknamn i kartornas beskrivningar, undersöka om det har funnits några fornlämningar inom undersökningsområdet. Hypotetiskt kan en del fornlämningar som var synliga ovan mark på 1700-talet ha tagits bort och överodlats under 1800- eller 1900-talet. Eftersom undersökningsområdet till en mindre del berör östra delen av den historiska bytomten ska studien även klargöra huruvida någon gårds- eller husbebyggelse funnits inom undersökningsområdet före enskiftet. Studien ska även klarlägga om tofter till byns gårdar varit belägna inom undersökningsområdet. Utifrån tidigare undersökningar är det känt att lämningar av bebyggelse från yngre järnålder och tidig medeltid ofta är belägna inom gårdarnas tofter. De lantmäterikartor som analyserats är den byövergripande enskifteskartan från år 1806, storskifteskartor över bytomt respektive bymark från 1766 samt den geometriska kartan över byns mark från år 1718. Dessutom har ägo- eller marknamn som redovisas för Eskilstorps by i Lunds stifts landebok genomgåtts och kommenterats. Eskiltorp är en kyrkby och har ensam utgjort hela Eskilstorps socken. Byn är belägen inom ett slättområde strax norr om Vellinge tätort. I figur 2 visas den östra delen av byns mark i den geometriska kartan från 1718. Det redovisade området gränsade åt norr mot byn Hököpinges ägor i Hököpinge socken. Åt öster gränsar Eskilstorp mot V. Åkarps socken och by. Söderut angränsar Vellinge socken och by. Figur 2 visar gränserna för det arkeologiska undersökningsområdet. Detta har sin nordliga gräns i by- och sockengränsen mot Hököpinge och sin östra gräns i by- och sockengränsen mot V. Åkarp.

6 Byn avmättes av lantmätare år 1718 och bestod vid denna tid av 19 numrerade enheter, 14 gårdar och 5 gatehus. Byn saknade utmark och bymarken bestod enbart av inägor. Bymarken var indelad i fyra vångar. Bytomten var relativt stor och låg inom bymarkens östra del. Öster om bytomten fanns byns Östre vång som främst bestod av åkermark (gråfärgade ytor i figur 2), men även av mindre, utspridda ängsytor (grönfärgade ytor i figur 2). Hela det arkeologiska undersökningsområdet, med undantag för ett litet delområde i sydväst, är beläget inom vad som före enskiftet var byns Östre vång. I undersökningsområdets sydvästra del berör det en liten del av byns bytomt (vitfärgad, ej karterad yta i figur 2). Bytomten gränsade åt nordväst mot en kärr- eller mossmark som sträckte sig från bytomten ända till bygränsen mot Hököpinge i norr. Centralt inom undersökningsområdet sträckte sig en väg mellan Eskilstorps bytomt i väster och Åkarps by i öster. Väster om Eskilstorps bytomt låg de två ytterligare vångar som ingick i byns tresädesbruk. Den nordligaste vången hade namnet Högsvången och den sydliga Stendösevången. Längst åt väster (utanför det i figur 2 redovisade området) låg byns ängsvång som sträckte sig ända fram till Öresund i väster. Tyvärr ger den geometriska kartan oss ingen information om gårds- och hustomternas placering inom bytomten. Bytomtens interna förhållanden före enskiftet får vi istället studera via storskifteskartan från 1766 (se nedan). Den geometriska kartan visar inte några tydliga gravhögar eller andra impediment inom byns Östre vång och det arkeologiska undersökningsområdet. Av fornminnesregistret (FMIS) framgår att det ska finnas en överodlad gravhög nära den plats där vägen från Eskilstorps bytomt korsar sockengränsen till V. Åkarp Men lantmätaren har på kartan inte markerat något annat än åkermark och en nord-sydlig hägnadssträckning inom detta område. Förhållandet tyder på att högen har varit överodlad redan 1718. Möjligen skulle det minsta ängsområdet vid vägen mitt i undersökningsområdet kunna utgöra en fornlämning. Storleken på detta ängsområde stämmer storleksmässigt väl med andra kända gravhögar inom slättområdet söder om Malmö. Beskrivningen till kartan från 1718 har undersökts vad gäller ägonamn för åker- och ängstegar i byns Östre vång. Det förekommer inga ägonamn som med säkerhet avser förekomst av gravar eller andra typer av fornlämningar i vången. Däremot finns det ägonamn som möjligen kan indicera fornlämning eller äldre bebyggelse. I figur 3 redovisas de områden som bar namn som bedömts kunna vara av intresse för den arkeologiska undersökningen. Det namn som skulle kunna åsyfta en gravhög eller en rest sten är Högasten. Området som bar ägonamn innehållande Högasten är markerat

med cerise färg. Området ifråga utgör en betydande areal i undersökningsområdets nordvästra del. Åkrar med namnet Toften, eller med namn innehållande ordet toft, bör alltid betraktas som bebyggelseindicerande. De brukar antingen syfta på den bebyggelse som fanns inom bytomten under 1600- eller 1700-talen, eller utgöra platser som hyst bebyggelse i äldre tid. I vissa fall handlar det om bebyggelse som lagts ned under yngre järnålder eller medeltid. Tofter till gårdarna på 1718 års karta fanns både norr och söder om bytomten. I figur 3 har tofterna markerats med gul färg. Tofterna berör endast marginellt det arkeologiska undersökningsområdet. I anslutning till tofterna norr om bytomten förekom även åkertegar med namnet Gårdåker. Detta område, som markeras med grå färg, ansluter direkt till tofterna och syftar sannolikt också på den kända bebyggelsen på bytomten. Ytterligare ett marknamn som tycks syfta på bebyggelse är Månstorpsstyckena. Området som bar detta namn låg direkt öster om bytomten och har lila färg i figur 3. Det framstår som underligt om äldre bebyggelse med namnet Månstorp varit belägen så nära Eskiltorps bytomt. En alternativ tolkning är att namnet anspelar på huvudgården Månstorp som var belägen österut, men ungefär i denna riktning i

förhållande till bytomten. Hypotetiskt skulle man även kunna tänka sig att någon gård i byn Eskilstorp buret namnet Månstorp, men denna hypotes framstår som mindre sannolik. Slutligen fanns det ett åkerområde med namnet Lergravsåker som berör undersökningsområdets sydligaste del. Namnet tyder på att man någon gång brutit lera inom det aktuella området och att man vid en arkeologisk undersökning kan förvänta sig att stöta på spår av lertäkt här. Inga andra ägonamn med tydlig koppling till fornlämningar eller andra företeelser med relevans för en arkeologisk undersökning har påträffats i byns Östre vång. En översiktlig studie av Eskilstorps bymark i stort, och av ägonamn för delar av byns övriga vångar, har däremot visat på förekomst av ett flertal indikationer på fornlämningar (figur 4). I såväl Högsvången som Stendösevången finns impediment och åker med ägonamn som kan antas peka på förekomst av gravar och ev. resta stenar. Eftersom områdena ifråga inte berörs av den planerade arkeologiska undersökningen ska dessa indikationer dock inte diskuteras närmre i denna rapport. En historisk källa som kan vara av värde för studien är däremot Lunds stifts landebok från omkring år 1570. Via denna kan vi få kunskap om marknamn som förekom i byn mer än hundra år före de äldsta studerade lantmäterikartornas tillkomst. I Lunds stifts landebok del 1 redovisas under Eskilstorps socken ägor till prästgården, klockaregården samt två olika gårdar som tillhörde sockenkyrken (landeboken s. 416-420). I byns Östre vång hade prästgården bl.a. en åker som anges ligga på höge stienn. Detta bör vara samma åker som 1718 benämns Högasten. Dessutom hade prästgården även åker vid leergraffs kier. Detta motsvarar med största sannolikhet området Lergravsåker. Inga ytterligare fornlämningsindicerande marknamn redovisas för prästgården i byns Östre vång. Bland redovisade ägor för sockenkyrkans båda gårdar i den östra vången omtalas åker paa höye steen och 2 åkrar som kallis Monstropp. Båda områdena känns igen från de ägonamnen i 1718 års karta som förts fram i figur 3 ovan. Inga ytterligare fornlämnings- eller bebyggelseindicerande namn har noterats för Eskilstorps östre vång. En av sockenkyrkans gårdar hade åker på grisse backe i Östre vång, men detta bör ha syftat på en naturlig backe och inte en gravhög. I samband med storskifte i Eskilstorp avmättes och karterades bytomtens inre förhållanden. I figur 5 visas hur det arkeologiska undersökningsområdet berör bytomtens allra östligaste del. Med lila färg markeras de östligaste tomterna inom bytomten. Tomterna 3-7 utgjorde gårdstomter medan nummer 8 var ett gatehus. Trots viss felmarginal i georefereringen av de historiska kartorna är det sannolikt endast tomten till nr 7 som är belägen inom det arkeologiska undersökningsområdet. Däremot fanns 1766 både en bydamm (vanning) och ett par små hagar inom det område som berörs av undersökningen. Dessutom fanns ett par vägar inom den berörda delen av bytomten. Storskifteskartan över byns Östre vång innehåller inga indikationer på fornlämningar eller andra företeelser som bedömts vara av värde för den arkeologiska undersökningen. Därför återges storskifteskartan inte med bild i föreliggande rapport. Istället riktas blicken mot den yngre enskifteskartan. 8

År 1806 genomfördes enskifte i Eskilstorps by. Huvuddelen av det arkeologiska undersökningsområdet är beläget inom den mark som tilldelades gård nr. 2 i byn (figur 6). Ett mindre område i sydväst är istället beläget inom gård nr. 14:s nya ägor. Ingen bebyggelse på den del av bytomten som berörs av undersökningsområdet planerades få ligga kvar efter enskiftets genomförande. Den lilla dammen inom bytomtens östligaste del fanns däremot kvar 1806. Förutom den öst-västliga vägen genom området, som existerade redan vid avmätningen år 1718, fanns nu en väg från bytomten som sträckte sig åt sydöst. Denna yngre väg redovisas redan i storskifteskartan från 1766. Ytterligare en vägsträckning i enskifteskartan berör undersökningsområdets sydöstra del. Enskifteskartan visar att ängsarealen inom området minskat betydligt sedan 1718. Kartan visar även ett system av öppna diken inom undersökningsområdet. Merparten av den del av bytomten som ligger inom undersökningsområdet avsattes som byns klockaregrund vid enskiftet. Övergivna, äldre bebyggelselägen kan lämna efter sig förhöjda fosfathalter i marken. Därför har även den skånska fosfatkartan över området mellan Eskilstorps och S.

Åkarps bytomter studerats. I figur 7 visas yttergränserna för Eskilstorps historiska bytomt och det arkeologiska undersökningsområdet med fosfatkartan som bakgrund. Kartan visar höga fosfathalter enbart inom och i direkt anslutning till Eskilstorps bytomt. Inom detta område kan de arkeologiska undersökningarna förväntas finna spår av äldre tiders bebyggelse. Åt öster tangerar områdets yttergräns ett par mindre områden med medelhöga fosfathalt vilka i huvudsak är belägna inom S. Åkarps mark. Halterna är dock inte så höga att de utgör starka indikationer på äldre bebyggelse. Sammantaget har kartstudien visat att det under perioden från tidigt 1700-tal till början av 1800-talet inte fanns några obrukade impediment som inte odlades eller utnyttjades som äng inom undersökningsområdet. Kartan ger inga explicita uppgifter om gravhögar eller andra fornlämningar inom det arkeologiska undersökningsområ- 10

det. Studien av ägonamn gav däremot några indikationer på att en hög eller rest sten (Högesten), samt ev. tidigare bebyggelse, kan ha förekommit i undersökningsområdets västra och nordvästra del. Byns år 1718 existerande tofter berörs däremot endast marginellt av undersökningsområdet. Området innefattar en mindre del av Eskilstorps historiska bytomt, men tycks bara beröra en av de gårdstomter (gård nr 7) som fanns på 1760-talet. Tyvärr visar den geometriska kartan från 1718 inte förhållanden inom bytomten. En av byns dammar låg 1766 och 1806 inom den del av bytomten som kommer att undersökas. Den gravhög som omtalas i FMIS, och som ska ha legat ungefär där vägen österut från Eskilstorps by korsar sockengränsen mot S. Åkarp, har inte lämnat några spår efter sig i de historiska kartorna. Möjligen kan detta bero på att högen varit överodlad redan 1718. En känd hög väster om bytomten är däremot tydligt redovisad i den geometriska kartan. Detta tyder på att lantmätaren borde ha redovisat en gravhög i Östre vång om denna inte var överplöjd. Förutom hägnader som omgett bytomten eller några små hagar på bytomten bör spår av hägnader som hade en funktion på 1700-talet främst kunna påträffas i undersökningsområdets östra gräns mot byn S. Åkarps mark.

Ljunggren, K. G. & Ejder, Bertil. (utg.) 1950. Lunds stifts landebok. Första delen: Nuvarande Malmöhus län. Skånsk senmedeltid och renässans 4. Skriftserie utgiven av Vetenskaps-societeten i Lund. C W K Gleerup, Lund. Akt L44-2:1, geometrisk avmätning, Eskilstorps by, 1718. Akt L44-2:2, storskifteskarta, Eskilstorps by, 1766. Akt L44-2:4, enskifteskarta, Eskilstorps by, 1806. Eskilstorps socken akt 1, geometrisk avmätning, 1718. Eskisltorps socken akt 2, storskifteskarta, 1766. Eskilstorps socken akt 5, enskifteskarta, 1806. Sveriges Geol. Unders., serie C n:r 383, Karta över fosfathalten hos Skånska jordar, 1934. 12

1. Hamnen 21:147, Innerstaden 1:14. Malmö stad, Malmö kommun. Arkeologisk förundersökning 2013-2014. Therese Ohlsson 2. Skabersjö 26:1. Skabersjö socken, Svedala kommun. Arkeologisk förundersökning 2012. Therese Ohlsson. 3. Vä 157:5 och 157:9, Vä socken, Kristianstad kommun. Arkeologisk utredning, steg 2, 2013. Tony Björk. 4. Västra Boulevarden, Kristianstad 4:4. Kristianstad stad, Kristianstad kommun. Arkeologisk förundersökning 2013. Therese Ohlsson. 5. Väktaren 4. Malmö stad, Malmö kommun. Arkeologisk förundersökning 2013. Fredrik Grehn. 6. Citadellstaden 2:1. Landskrona stad, Landskrona kommun. Arkeologiska förundersökningar 2013. Fredrik Grehn. 7. Mansdala 3:13. Vä socken, Kristianstad kommun. Arkeologisk förundersökning 2013. Therese Ohlsson. 8. Råvattenledning i norra Åhus. Åhus socken, Kristianstad kommun. Arkeologisk förundersökning 2013-2014. Fredrik Grehn. 9. Vä by, fastigheten Vä 2:35 m.fl. Vä socken, Kristianstad kommun. Arkeologisk förundersökning 2013. Ing-Marie Nilsson. 10. Åhus 14:108 m fl. Åhus socken, Kristianstad kommun. Arkeologisk förundersökning 2011. Bertil Helgesson. 11. Kv. Carolus. Malmö stad, Malmö kommun. Arkeologisk förundersökning 2013. Fredrik Grehn. 12. Heliga Trefaldighetskyrkan. Kristianstad socken, Kristianstad kommun. Arkeologisk förundersökning 2014. Fredrik Grehn. 13. Fastigheten Västerport 11 i Åhus. Åhus socken, Kristianstads kommun. Arkeologisk förundersökning 2013 och 2014. Ing-Marie Nilsson och Therese Ohlsson. 14. Herrestorp 3:2 och 3:3 hyddor, gravar, gårdar. Vellinge socken, Vellinge kommun. Arkeologisk slutundersökning 2012. Kristian Brink, Karina Hammarstrand Dehman och Bertil Helgesson. 15. Maletofta. Ravlunda 23:3, Ravlunda sn, Skåne. Arkeologiska forskningsundersökningar 2008-2011. Bertil Helgesson. 16. Slottsvången 8. Arkeologisk förundersökning 2014, Helsingborgs stad och kommun. Therese Ohlsson. 17. Tivoliparken. Arkeologisk förundersökning 2014. Kristianstad stad och kommun. Fredrik Grehn. 18. Yngsjö 219:351. Arkeologisk slutundersökning 2012 inom fornlämning Åhus 166 och 167, Åhus socken, Kristianstad kommun, Skåne län. Thomas Linderoth. 19. VA-ledning i Västra Boulevarden. Arkeologisk förundersökning, schaktningsövervakning 2012 2013, Kristianstad kommun och stad, Skåne. Thomas Linderoth. 20. Yngsjövägen och Köpmannagatan. Åhus socken, Kristianstad kommun. Arkeologisk förundersökning 2012. Therese Ohlsson. 21. Herrevadskloster. Riseberga socken, Klippans kommun. Arkeologisk förundersökning 2004. Therese Ohlsson. 22. Eskilstorp 2:26. Arkeologisk utredning steg 1, 2014. Eskilstorps socken, Vellinge kommun. Fredrik Grehn.