Kartläggning av bio- och deponigasproduktion, konsumtion samt allmän projektstatus inom Västernorrlands, Västerbottens, Jämtlands och Norrbottens län år 29 Biogas Norr Tomas Söderlund, Biogas Norr Sundsvall, 21-6-11
Sammanfattning Kartläggningen av bio- och deponigasproduktionen 29 samt allmän status i de fyra nordligaste länen har utförts på uppdrag av BioFuel Region och Biogas Norr under april och maj månad, 21. Syftet med denna rapport är att ge en samlad bild av bio- och deponigasproduktionen år 29 i region Biogas Norr, som omfattas av Västernorrlands, Västerbottens, Jämtlands och Norrbottens län. Det finns en möjlighet att nyttja rapportens och arbetsmaterialets innehåll och struktur för att smidigt göra årliga uppföljningar av regionens utveckling inom bio- och deponigasproduktionen. Rapporten har målet att informera, bidra till ökad kunskap och kännedom om regionens produktion och konsumtion av bio- och deponigas samt ge en allmän bild av projektstatus inom biogasområdet. Vidare har rapporten som mål att underlätta för kontakter, nätverksutveckling och att uppmuntra tillvaratagande av positiva synergieffekter, som gynnar ökad biogasproduktion och tillväxt inom området. I regionen fanns i slutet av 29 totalt 27 deponi- och biogasanläggningar. En ny mindre anläggning vid Yttergärde Lantbruk i Oviken, Jämtland, togs i drift i december 29. Regionen har således i nuläget två lantbruk som producerar biogas. Ytterligare en lantbruksanläggning vid Näfsta gård, Sundsvall, byggs och tas i drift under 21. Genom LRF finns kännedom om cirka femton pågående eller genomförda förstudier och förprojekt i regionens lantbruk. Två av producenterna var industrier, Norrmejerier i Umeå och Domsjö Fabriker AB. De sju största biogasproducenterna stod för ca 75 % av den totala produktionen, vilket påvisar betydelsen av de stora anläggningarnas bidrag till den samlade produktionen. Deponigas producerades vid totalt nio anläggningar under 29. Vid flera av deponierna var produktionen minskande medan andra anläggningar prognostiserade högre produktion år 21 till följd av täckning av deponier, anläggningsförbättringar och installation av flera brunnar, etc. Deponierna Blåbergstippen, Gräfsåsen och Sunderby hade produktion som översteg 5 GWh/år, vilket var betydligt högre produktion än flertalet avloppsreningsverk. De flesta större städerna i regionen producerade biogas vid de kommunala avloppsreningsverken. Anläggningarna varierade kraftigt i storlek alltifrån 3 /år upp till knappt 11 /år. I regionen fanns 29 fjorton avloppsreningsverk som producerade biogas, varav två, Skellefteå och Boden, hade samrötningsanläggningar i anslutning. Tre anläggningar, Skellefteå, Boden och Östersund, tillverkade fordonsgas. Andelen biogas som tas tillvara som fordonsgas beräknas öka påtagligt kommande år i region Biogas Norr. MittSverige Vatten i Sundsvall tar i drift en fordonsgasanläggning vid Tivoliverket i juni 21 och befintliga anläggningar bedöms också öka produktionen påtagligt. 2
Luleå kommun har genomfört förstudier för ökad biogasproduktion genom samrötning vid det kommunala avloppsreningsverket Uddeboverket. I juni förväntas kommunen fatta beslut om ett stor investeringspaket för reningsverken i kommunen där en fordonsgasanläggning vid Uddeboverket ingår. Vid Fillanverket i Sundsvall installeras under 21 en gasturbin. Bodens kommun har upphandlat nya biogasbussar för lokaltrafik, som levereras successivt fram t o m 212. För att försörja bussarna med biogas planeras ytterligare produktionsökningar vid det kommunala avloppsreningsverket och samrötningsanläggningen Svedjan. Östersunds kommun har kapacitet att ytterligare öka produktionen av fordonsgas vid Gövikens avloppsreningsverk och har expansionsplaner. Skellefteå kommun har ett produktionsmål på 2,1 miljoner Nm 3 fordonsgas per år. Under 29 facklades en stor del av produktionen vid Skellefteås samrötningsanläggning. Region Biogas Norr hade fyra tankställen för fordonsgas under 29 och den totala förbrukningen uppgick till knappt 1,4 % av landets förbrukning. Den totala produktionspotentialen av biogas ur matavfall i regionen har beräknats till 13 GWh vid 1 % insamlingsgrad. Tankställen för fordonsgas fanns i anslutning till produktionsanläggningarna i Sundsvall, Östersund, Skellefteå och i Boden. Inom lantbruket, industrin och i vissa kommuner pågår flera förstudier än vad som är angivet i denna rapport. En del av dessa är offentliga och kända genom pressreleaser och artiklar, varav några viktiga exempel tagits upp i denna rapport. Interna utredningar och förstudier som är konfidentiella kan av naturliga skäl inte omfattas av kartläggningen. 3
Summary The survey of biogas and landfill gas production in 29, and the general status of the four northernmost counties have been performed on behalf of BioFuel Region and biogas North during April and May, 21. The purpose of this report is to provide a total view of biogas and landfill gas production, 29, in the region Biogas North, which includes counties of Västernorrland, Västerbotten, Jämtland and Norrbotten. There is an opportunity to use the report and the basis material and structure to perform annual follow-ups of the region's development in biogas and landfill gas production. The report has the objective to inform, contribute to increased knowledge and understanding of the region's production and consumption of biogas and landfill gas and provide a general picture of project status in the biogas field. Furthermore, the report aims to facilitate contacts, networking, developing and encouraging procurement of positive synergies, which favors increased biogas production and growth in the area. At the end of 29 there was a total of 27 landfills and biogas plants in the region. A new smaller facility in Yttergärde farm, Oviken, county of Jämtland, became operational in December 29. The region has therefore currently two farmers who produce biogas. Another farm facility at Näfsta farm, Sundsvall, will be built and put into operation in 21. LRF are aware of about fifteen running or completed feasibility studies and pre-projects in the region's agriculture. Two of the producers were industries, Norrmejerier in Umeå and Domsjö Fabriker AB. The seven largest biogas producers accounted for about 75 % of the total production, which show the importance of the large plants contribution to total production. Landfill gas was produced at a total of nine plants in 29. At several of the landfills, production was declining while other plants forecast higher production in 21 due to coverage of landfills, facility improvements and the installation of several wells, etc. Landfill sites Blåbergstippen, Gräfsåsen and Sunderby had production in excess of 5 GWh/year, which was significantly higher production than most sewage treatment plant. Most major cities in the region produced biogas at the municipal sewage treatment plants. The plants varied greatly in size ranging from 3 /year up to nearly 11 /year. In 29 the region had fourteen wastewater treatment plants that produced biogas, of which two, Skellefteå and Boden, had co-digestion plants in connection. Three sites, Skellefteå, Boden and Östersund, manufactured vehicle gas. The proportion of biogas as put to use as vehicle fuel is expected to increase significantly in coming years in the region Biogas North. MittSverige Vatten in Sundsvall will take a vehicle gas plant into operation at the Tivoliverket in June 21. Existing plants is also expected to increase production significantly. 4
Luleå municipality has conducted feasibility studies to increase the biogas production by codigestion at the municipal sewage treatment plant Uddeboverket. In June, the municipality is expected to decide on a major investment package for sewage treatment plants in the municipality in which a vehicle gas plant at Uddeboverket is included. Fillanverket in Sundsvall will install a gas turbine during 21. Boden municipality have purchased new biogas buses for public transport, delivered in stages up until 212. Production increases are planned at the municipal sewage treatment plant and co-digestion plants Svedjan in order to supply the buses with biogas. Östersund municipality has the capacity to further increase the production of vehicle fuel at Gövikens sewage treatment plants and have expansion plans. Skellefteå municipality has an production goal of 2.1 million Nm3 vehicle fuel annually. A big part of the output of the Skellefteå co-digestion plant was torched in 29. Region Biogas North had four filling stations for vehicle gas in 29 and the total consumption amounted to only 1.4 % of the country's fuel consumption. The total production potential of biogas from food waste in the region has been estimated at 13 GWh at 1 % collection rate. Vehicle gas filling stations were placed in connection to production plants in Sundsvall, Östersund, Skellefteå and Boden. Within agriculture, manufacturing, and in some municipalities there are several ongoing studies than what is stated in this report. Some of these are public and publicised through press releases and articles, of which some important examples has been raised in this report. Internal investigations and feasibility studies which are confidential can by its nature not be covered by the survey. 5
Innehållsförteckning 1. Inledning 8 2. Översikt av bio- och deponigas i Sverige och EU 9 2.1. Nationell produktion 9 2.2. Länsvis produktion 9 2.3. Potential genom rötning av matavfall och gödsel 11 2.4. Biogasproduktion, direkta och indirekta arbetstillfällen i EU 12 3. Sammanfattning av bio- och deponigasproduktion i region Biogas Norr, 29 13 4. Västernorrlands län anläggningar, produktion och status 17 4.1. Härnösands kommun 18 4.1.1. Älands avfallsanläggning 19 4.2. Kramfors kommun 19 4.2.1. Ådalen Destilleri AB -förstudie 19 4.2.2. Aspby gård förstudie 2 4.3. Sollefteå kommun 2 4.3.1. Hågesta avloppsreningsverk 2 4.4. Sundsvalls kommun 21 4.4.1. Tivoliverket, avloppsreningsverk 22 4.4.2. Fillanverket 22 4.4.3. Essviksverket 23 4.4.4. Blåbergstippen 24 4.4.5. Fordonsgas vid Tivoliverket projekt under genomförande 24 4.4.6. Samrötningsanläggning i Sundsvall förstudie och förprojektering 25 4.4.7. Näfsta Gård projekt med kraftvärme under genomförande 25 4.5. Timrå kommun 25 4.6. Örnsköldsviks kommun 25 4.6.1. Bodum avloppsreningsverk 26 4.6.2. Prästbordet avloppsreningsverk 26 4.6.3. Knorthem avloppsreningsverk 27 4.6.4. Må deponi 27 4.6.5. Domsjö Fabriker AB och Örnsköldsvik Energi 28 5. Västerbottens län anläggningar, produktion och status 29 5.1. Skellefteå kommun 29 5.1.1. Tuvans avloppsreningsverk och Skellefteå samrötningsanläggning 3 5.2. Umeå kommun 32 5.2.1. Öns avloppsreningsverk 32 5.2.2. Dåva deponi 33 5.2.3. Norrmejerier 34 6. Jämtlands län anläggningar, produktion och status 35 6.1. Bergs kommun 36 6.1.1. Yttergärde Lantbruk ny anläggning 29 36 6.2. Östersunds kommun 36 6.2.1. Gövikens avloppsreningsverk 36 6.2.2. Gräfsåsens deponi 37 6
7. Norrbottens län anläggningar, produktion och status 38 7.1. Bodens kommun 38 7.1.1. Svedjans avloppsreningsverk och samrötningsanläggning 39 7.1.2. Brändkläppen deponi 39 7.2. Haparanda stad 4 7.2.1. Bottenvikens reningsverk 4 7.3. Kalix kommun 4 7.3.1. Kalix deponi 4 7.4. Kiruna kommun -förstudie 41 7.5. Luleå kommun 41 7.5.1. Uddeboverket 42 7.5.2. Sunderby deponi 42 7.5.3. Alviksgården 43 7.5.4. Fordonsgas vid Uddeboverket -förprojekt 43 7.5.6. Fordonsgas vid Uddeboverket projekt till beslut 44 7.5.7. SSAB 8 GWh metangas per år genom avgasning av stenkol 44 7.5.8. Lulekraft AB och Luleå Energi kraftvärme och fjärrvärme av metangas ifrån SSAB 45 7.6. Övertorneå kommun 46 7.6.1. Polcirkeln lantgård förstudie 46 7.7. Piteå kommun 46 7.7.1. Sandholmens avloppsreningsverk 47 7.7.2. Bredviksbergets deponi 48 8. Fordonsgas, fordonspark och tankställen 48 8.1. Leveranser av fordonsgas per län, 29 48 8.2. Tankställen i region Biogas Norr 5 8.3. Gasdrivna fordon -översikt 51 9. Förstudier och -projekt i lantbruket, region Biogas Norr 51 9.1. Västernorrland och Jämtlands län 51 9.2. Västerbottens och Norrbottens län 52 1. Biogas i de nordiska länderna 52 1.1. Finland 52 1.2. Norge 53 1.3. Island 53 1.4. Danmark 53 Referenser 54 7
1. Inledning Biogas Norr är ett medlemsnätverk genom BioFuel Region och omfattar Västernorrlands, Västerbottens, Jämtlands och Norrbottens län. I rapporten presenteras de fyra nordligaste länen som region Biogas Norr. Rapporten beskriver inledningsvis allmän produktionsstatus per län, nationellt och i ett europeiskt perspektiv. Underlaget är en sammanställning av information baserat på en rad publikationer, kontakter och information på hemsidor. Rapportens syfte är att som offentligt material informera om produktion och konsumtion, presentera anläggningarna, anläggningsägare och kontaktpersoner samt allmän status i regionen. Informationen har syfte att indirekt främja bio- och deponigasproduktionen, höja förädlings- och verkningsgraden och öka utnyttjandet av bio- och deponigas i region Biogas Norr. Samtliga producenter av bio- och deponigas i regionen har kontaktats för att erhålla kort anläggningsbeskrivning och status, 29 års produktionsdata, fördelat på värme-, el- och fordonsgasproduktion samt mängd facklat. Uppgifterna lämnades över telefon och via e-post. Osäkerheten i data är relativt stort då flertalet av anläggningarna inte mäter facklad mängd biogas. Osäkerheten i flödesmätningar och bestämning av metankoncentrationen, som ligger till grund för värmevärdesberäkningarna, utgör ett generellt och relativt stort problem. Osäkerheten har totalt uppskattats till åtminstone ± 5 % och är för ett antal enskilda anläggningar avsevärt högre. Kartläggningen av bio- och deponigasproduktionen i de fyra nordligaste länen har resulterat i sammanfattande statistik och därefter kort presentation av respektive anläggning, och produktionsdata för 29. Data och rapporten har sammanställts för att underlätta årsvis uppföljning. Anläggningspresentationen är uppdelad per län och kommun och intressanta förstudier, förprojekt och beslutade projekt har uppmärksammats i detta avsnitt. Information av allmänt tekniskt intresse, som angränsar och kanske berör Biogas Norrs verksamhet, har lyfts fram. Egna reflektioner och frågeställningar har i några fall lagts in i texten. Resultatet av kartläggningen finns översiktligt presenterad i bilaga 1-3. Fordonsgaskonsumtionen och statistik över gasdrivna fordon presenteras i senare avsnitt av rapporten. Aktiviteter i våra grannländer är viktiga att uppmärksamma och rapporten avslutar med en sammanfattning av biogasproduktionen och konsumtionen i Norden. Tomas Söderlund, Biogas Norr Sundsvall, 21-6-11 8
2. Översikt av bio- och deponigas i Sverige och EU 2.1. Nationell produktion Det främsta användningsområdet för biogas i dagsläget är produktion av värme. Värmen används av kund eller av biogasproducenten själv, för uppvärmning av egna lokaler eller processer (1). Fördelningen av bio- och deponigasproduktionen 28 framgår av figur 1. Figur 1. Fördelning av bio- och deponigasanvändning, 28 (1). År 28 användes 53 %, (72 GWh), av den producerade biogasen, (1359 GWh), för uppvärmningsändamål, 4 %, (59 GWh), för produktion av el, 26 %, (355 GWh), uppgraderades till fordonsgas, 14 %, (195 GWh), uppges ha facklats bort och för 2 %, (3 GWh), saknas data. Fordonsgasanvändningen ökade med 7 % från 26 till 28, vilket var den största procentuella ökningen bland användningsområdena. Av den uppgraderade gasen injicerades 133 GWh till naturgasnätet. Injektionsstationer finns på orterna Laholm, Falkenberg, Helsingborg, Malmö, Bjuv och Göteborg (1). 2.2. Länsvis produktion Energimyndigheten och gasföreningen har gjort en sammanställning av bio- och deponigasproduktionen 28, som utgör viktig grund för denna rapport och för jämförelse med 29. En viktig förklaring till den relativt höga produktionen i Västernorrlands län är dels att länet inom Biogas Norr har många bio- och deponigasanläggningar och framförallt att Domsjö Fabriker AB ensam bidrar med en produktion av uppemot 85 GWh/år (2). Den geografiska fördelningen av biogasstatistiken över länen visar att biogasproduktionen år 28 var störst i storstadsområdena. 9
Mer än hälften av biogasen, (inklusive deponigasen), producerades i Stockholms, Västra Götalands och Skånes län. Västernorrlands, Östergötlands, Västmanlands, Västerbottens och Hallands län producerade relativt stora mängder biogas. Övriga län, (13 st), producerade endast 2 % av biogasen. I Skåne återfanns flest anläggningar, (43 st), följt av Västra Götaland, (29 st), och Stockholm, (18 st). Siffrorna inkluderar deponier (1). Fördelningen av produktionen per län, 28, framgår av stapeldiagrammet nedan, figur 2. Figur 2. Produktion av bio- och deponigas per län, 28 (1). Den nationella medelproduktionen var ca 145 kwh/person år 28. I region Biogas Norr var produktionen ca 273 kwh/person. Av länsvisa produktionsdata år 28 framgår att de fyra nordligaste i länen i Sverige stod för 211 GWh, eller 15,5 % av den nationella produktionen. Se tabell 1. Tabell 1. Länsvis produktion av bio- och deponigas, 28 (2). Län Antal Rötkammar- Biogas- Deponigas- Total Produktionsanläggningar volym produktion produktion produktion fördelning (m3) (GWh) (GWh) (GWh) Blekinge 4 15 4 7 11,8% Dalarna 12 96 13 4 17 1,3% Gotland 3 278 8 8,6% Gävleborg 6 555 13 1 24 1,8% Halland 9 1993 42 42 3,1% Jämtland 2 35 6 8 14 1,% Jönköping 12 1357 12 16 28 2,1% Kalmar 9 1412 22 5 27 2,% Kronoberg 6 6483 1 2 13 1,% Norrbotten 1 159 3 7 36 2,6% Skåne 43 8857 212 122 334 24,6% Stockholm 18 9165 158 89 247 18,2% Södermanland 7 195 12 22 33 2,4% Uppsala 6 11518 2 1 21 1,5% Värmland 9 562 9 5 14 1,% Västerbotten 4 21 43 43 3,2% Västernorrland 11 3645 17 11 118 8,7% Västmanland 9 14975 21 2 41 3,% Västra Götaland 29 591 135 23 158 11,6% Örebro 9 197 24 7 31 2,3% Östergötland 9 2355 87 12 99 7,3% Summa 227 465819 99 369 1359 1,% 1
2.3. Potential genom rötning av matavfall och gödsel Enligt en utredning som BioMil AB och Envirum AB gjort på uppdrag av Avfall Sverige, Svenska biogasföreningen, Svenska gasföreningen och Svenskt Vatten uppgår biogaspotentialen vid rötning av matavfall till maximalt 1 346 GWh i Sverige. I tabell 2 redovisas den potentiella mängden matavfall från hushåll, restauranger, storkök och butiker vid 1 %, 35 % och 17 % insamlingsgrad. 1 % motsvarar den totala mängden matavfall från hushåll, restauranger, storkök och butiker som beräknas uppstå. Tabell 2. Biogaspotential för matavfall från hushåll, restauranger, storkök och butiker uppdelad per län och vid 1%, 35% respektive 17% biogasproduktion av totalt tillgängligt matavfall, GWh/år (3). 1% 35% 17% Stockholm 286 1 49 Uppsala 47 17 8 Södermanland 39 14 7 Östergötland 62 22 1 Jönköping 49 17 8 Kronoberg 26 9 5 Kalmar 34 12 6 Gotland 8 3 1 Blekinge 22 8 4 Skåne 176 61 3 Halland 43 15 7 Västra Götaland 227 79 39 Värmland 4 14 7 Örebro 4 14 7 Västmanland 37 13 6 Dalarna 4 14 7 Gävleborg 4 14 7 Västernorrland 36 12 6 Jämtland 19 7 3 Västerbotten 38 13 6 Norrbotten 37 13 6 Totalt 1346 471 229 35 % motsvarar Naturvårdsverkets miljömål 15. Ett delmål är att senast 21 skall minst 35 % av matavfallet från hushåll, restauranger, storkök och butiker återvinnas genom biologisk behandling. 17 % motsvarar ungefär dagens situation. Av tabell 2 framgår att potentialen vid Naturvårdsverkets miljömål 15 motsvarar 45 GWh/år och att maximalt 13 GWh/år, (9,7 %), uppskattades tillgängligt i region Biogas Norr, varav 21 GWh/år bedömdes tas tillvara år 28. Biogaspotentialen vid rötning av gödsel i region Biogas Norr uppgår till maximalt 332 GWh/år, vilket motsvarar 8, % av potentialen i Sverige, som totalt är 4 159 GWh/år (3). 11
2.4. Biogasproduktion, direkta och indirekta arbetstillfällen i EU Data ifrån Eurobserver visar att Sverige är den nionde största producenten av biogas i EU och att 1 personer bedöms direkt eller indirekt fulltidssysselsatta i branschen i Sverige (4). Se tabell 3. Tabell 3. Primärproduktion, av biogas samt direkt och indirekt antal anställda i branschen, EU, 28 (4). Primärproduktion kton Direkta och indireka fulltidsanställningar Tyskland 3675,8 145 Italien 41 26 Frankrike 452 18 Spanien 23,2 13 Sverige 13 1 Österrike 232,4 9 Danmark 93,8 7 Finland 45 5 Polen 131,7 5 Nederländerna 225,7 24 Luxemburg 1,9 15 Slovakien 1,3 15 Slovenien 14,1 15 Storbritannien 1637,1 i.u.* *ingen uppgift. Av statistiken kan man utläsa att vissa länder med stor befolkning som Frankrike, Italien, Spanien och Polen hade relativt låg produktion jämfört med Storbritannien och Tyskland. De förstnämnda länderna bedöms ha god potential att påtagligt utveckla sin produktion i framtiden. Tyskland är ledande med ca 5 % av den europeiska produktionen. Per capita hade Tyskland ca fyra gånger så hög biogasproduktion som Sverige. Baserat på statistiken uppskattades att antalet direkt och indirekt fulltidssysselsatta inom biogassektorn i region Biogas Norr var ca 155 personer år 29. 12
3. Sammanfattning av bio- och deponigasproduktion i region Biogas Norr, 29 Produktionsanläggningarna, produktionsdata och uppgiftslämnare framgår översiktligt i bilaga 1-3. Av figur 3 framgår att de sju största producenterna utgörs av två industrier, en samrötningsanläggning med avloppsreningsverk i anslutning, tre avloppsreningsverk samt ett lantbruk. De sju största producenterna av de totalt 27 anläggningarna stod 29 för ca 75 % av den samlade produktionen av biogas. Den enskilt största producenten var Domsjö Fabriker AB som 29 producerade ca 69 GWh, motsvarande 38 % av regionens totala produktion. De minsta anläggningarna utgjordes av deponier och små avloppsreningsverk. Domsjö Fabriker AB & Ö-vik Energi Tuvan & Skellefteå samrötn. anl. Norrmejerier, Umeå Uddeboverket, Luleå Ön a.r.v., Umeå Göviken a.r.v., Östersund Alviksgården, Luleå Blåbergstippen, Sundsvall Gräfsåsen deponi, Östersund Sunderby deponi, Luleå Svedjan a.r.v. samrötn, Boden Bottenviken, Haparanda Tivoliverket, Sundsvall Äland deponi, Härnösand Fillanverket, Sundsvall Sandholmen a.r.v., Piteå Bredviksberget deponi, Piteå Må deponi, Örnsköldsvik Kalix deponi, Kalix Bodum a.r.v., Örnsköldsvik Hågesta a.r.v., Sollefteå Prästbordet a.r.v., Örnsköldsvik Essviksverket, Sundsvall Knorthem a.r.v., Örnsköldsvik Brändkläppen deponi, Boden Yttergärde Lantbruk, Berg Dåva deponi, Umeå 1 2 3 4 5 6 7 8 Figur 3. Bio- och deponigasproducenter i region Biogas Norr, rangordnade enligt produktionsstorlek, 29. (a.r.v. är förkortning för avloppsreningsverk). Avsevärda mängder bio- och deponigas, motsvarande 35,6 GWh eller 2 % av den totala produktionen facklades under 29, vilket var betydligt högre andel än den nationella siffran 28, som var 14 % (1). De sju anläggningarna som facklade allra mest stod tillsammans för 32,2 GWh eller ca 9 % av total facklad mängd. 13
I figur 4 presenteras facklad mängd bio- och deponigas per anläggning. Tuvan & Skellefteå samrötn. anl. Sunderby deponi, Luleå Ön a.r.v., Umeå Domsjö Fabriker AB & Ö-vik Uddeboverket, Luleå Bredviksberget deponi, Piteå Må deponi, Örnsköldsvik Göviken a.r.v., Östersund Bottenviken, Haparanda Äland deponi, Härnösand Kalix deponi, Kalix Blåbergstippen, Sundsvall Sandholmen a.r.v., Piteå Tivoliverket, Sundsvall Bodum a.r.v., Örnsköldsvik Fillanverket, Sundsvall Svedjan a.r.v. samrötn, Boden Prästbordet a.r.v., Örnsköldsvik Essviksverket, Sundsvall Knorthem a.r.v., Örnsköldsvik Hågesta a.r.v., Sollefteå Brändkläppen deponi, Boden Norrmejerier, Umeå Alviksgården, Luleå Gräfsåsen deponi & Jämtkraft AB Yttergärde Lantbruk, Berg Dåva deponi, Umeå 2 4 6 8 1 12 14 Figur 4. Bio- och deponigasproducenter i region Biogas Norr, rangordnade enligt facklad mängd biooch deponigas, 29. (a.r.v. är förkortning för avloppsreningsverk). Energimängden som facklades motsvarade bränslebehovet hos ca 3 personbilar med en körsträcka på 15 mil per år. Marknadsvärdet som fordonsbränsle betraktat var ca 5 MSEK. Fackling skedde framförallt på deponierna där andelen facklat var knappt 4 %. Deponierna stod tillsammans för ca 27 % av total facklad mängd. Skellefteå samrötningsanläggning och Tuvans avloppsreningsverk, Öns avloppsreningsverk, Domsjö Fabriker AB och Uddeboverket stod för en betydande mängd. Förbättringspotentialen anses god vid dessa anläggningar då t ex integration med fjärrvärmenät och möjligheter till värme- eller kraftvärmeproduktion och produktion av fordonsgas i dessa fall sannolikt utgör intressanta och ekonomiskt realistiska alternativ. Ett flertal anläggningsägare meddelade att man under 29 hade haft olika typer av driftstörningar eller anläggningsprojekt som begränsade produktionen eller ökade andelen facklat. Förädlingsgraden var relativt låg då endast ca 5 % av gasens värmevärde togs tillvara som fordonsgas och ca 4 % i form av producerad el, vilket skall jämföras med 26 % respektive 4 % nationellt (1). Huvuddelen av gasen, ca 71 %, togs till vara för värmning av interna processer och lokaler samt för fjärrvärmeproduktion. För att nå upp till riksgenomsnittets produktion av fordonsgas så måste således produktionen och antalet biogasdrivna fordon i region Biogas Norr i princip femdubblas. 14
Figur 1, (sid. 9), visar nationell fördelning. Figur 5 visar fördelning i region Biogas Norr. Facklat 35592 2% Fordonsgas 8618 5% El 7972 4% Värme 129432 71%, 29. Figur 5. Produktion och konsumtion av bio- och deponigas i region Biogas Norr, 29. Utmärkande för region Biogas Norr var högre produktion per capita, avsevärt lägre andel fordonsgasproduktion och större andel facklat än riksgenomsnittet. Produktionen och användningen skiljde sig betydligt mellan länen, framförallt beroende av en handfull större dominerande anläggningar samt koncentration av anläggningar till städer och tätbebyggda områden. Domsjö Fabriker AB, Örnsköldsvik, stod för ca 78 % av Västernorrlands totala produktion 29. Västerbotten var enda län som saknade elproduktion medan Västernorrland var enda län som saknade produktion av fordonsgas. När produktionen presenteras per capita framgår också relativt stora skillnader där Jämtlands län, som är mest glesbefolkat av länen, hade lägst produktion medan Västerbotten och Norrbottens län hade ungefär lika hög produktion per capita. Produktion per capita 28 var ca 145 kwh/person. I region Biogas Norr var motsvarande siffra 29 ca 235 kwh/person. Se figur 6. 1 8 6 361 kwh/p Fordonsgas Facklat El Värme 4 185 kwh/p 24 kwh/p 2 119 kwh/p Västernorrland Västerbotten Jämtland Norrbotten Figur 6. Produktion och konsumtion av bio- och deponigas per län, 29. Produktion per capita, (kwh per person), och län angivet ovanför respektive stapel. 15
Anläggningarnas produktion och konsumtion är presenterad i två figurer. Anläggningar i Västernorrlands och Västerbottens län är presenterade i figur 7 och anläggningar i Jämtlands och Norrbottens län framgår av figur 8. 2 15 1 Fordonsgas Facklat El Värme Totalt 68 964 Värme 62 583 El 1 88 Fordonsgas Facklat 4 51 5 Fillanverket Tivoliverket Essviksverket Blåbergstippen Domsjö Fabriker AB & Ö-vik Energi Må deponi Bodum a.r.v. Prästbordet a.r.v. Knorthem a.r.v. Äland deponi Hågesta a.r.v. Norrmejerier Ön a.r.v. Dåva deponi Tuvan & Skellefteå samrötn. Anl. Umeå Sundsvall Örnsköldsvik Härnösand Sollefteå Skellefteå Västernorrland Västerbotten Figur 7. Produktion och konsumtion av bio- och deponigas per anläggning i Västernorrlands och Västerbottens län, 29. (a.r.v. är förkortning för avloppsreningsverk). 2 Fordonsgas Facklat 15 El Värme 1 5 Göviken a.r.v. Gräfsåsen deponi & Jämtkraft AB Yttergärde Lantbruk Sandholmen a.r.v. Bredviksberget deponi Uddeboverket Sunderby deponi Alviksgården Svedjan a.r.v. Brändkläppen deponi Kalix deponi Bottenviken a.r.v. Östersund Berg Piteå Luleå Boden Kalix Haparanda Jämtland Norrbotten Figur 8. Produktion och konsumtion av bio- och deponigas per anläggning i Jämtlands och Norrbottens län, 29. (a.r.v. är förkortning för avloppsreningsverk). 16
I Västernorrland fanns elva anläggningar varav fyra i Sundsvalls kommun och fem i Örnsköldsviks kommun. Sex av anläggningarna var relativt små. Västerbottens län hade fyra anläggningar, varav tre var relativt stora. Anläggningarna i Jämtlands och Norrbottens län kännetecknades av högre förädlingsgrad än anläggningarna i Västernorrlands och Västerbottens län. I Jämtlands och Norrbottens län fanns tre respektive nio anläggningar varav tre kraftvärmeproducenter och två anläggningar för produktion av fordonsgas. Inom en relativt begränsad area i Norrbotten fanns genom anläggningarna i Luleå och Bodens kommun stor samlad produktion av biogas, totalt ca 31 GWh/år. Fyra anläggningar producerade kraftvärme. Gräfsåsen deponi, Sandholmens avloppsreningsverk, Alviksgården och Domsjö Fabriker AB. Domsjös och Norrmejeriers anläggningar, Öns avloppsreningsverk, Uddeboverket och Alviksgården kan p g a stordriftsfördelar anses mycket intressanta för produktion av större andel kraftvärme eller uppgraderingsprojekt för kraftvärme och/eller fordonsgas. 4. Västernorrlands län anläggningar, produktion och status I Västernorrlands län fanns år 29 elva biogasanläggningar, varav tre deponier. Den totala produktionen uppgick år 29 till 88 GWh. Den totala biogasproduktionen år 28 var 118 GWh (1). Avvikelsen från 28 förklaras framförallt av relativt låg produktion vid Domsjös anläggning under 29. Osäkerheten i data utgör också en faktor. Inom Sundsvalls kommun producerades gas vid tre avloppsreningsverk och en deponi. I Örnsköldviks kommun fanns tre mindre avloppsreningsverk, en deponi samt Domsjö Fabriker AB, som hade en kapacitet av uppemot 85 GWh/år och betydande kapacitet för kraftvärmeproduktion genom samarbetet med Örnsköldsvik Energi. I Sollefteå kommun producerade Hågesta avloppsreningsverk mindre mängder biogas och i Härnösands kommun producerades deponigas vid Älands deponi. Flera lantbrukare i regionen har gjort förstudier på rötningsanläggningar för gödsel, bl a Näfsta gård, Sundsvalls kommun och Aspby gård, Kramfors kommun. I det första fallet har investeringsbeslut fattats och gården kommer att driftsätta en biogasanläggning med värmeoch elproduktion under hösten 21. Ådalen Destilleri AB har gjort en förstudie på biogasproduktion genom rötning av dranken (5). Sundsvalls kommun har genomfört flera förstudier för samrötning av matavfall och industriella substrat. 17
En av förstudierna omfattar ett samarbete med Östersunds kommun där gemensam rötning av bl a matavfallet studeras. Ett stort förprojekt planeras för anläggningen, som beräknas kosta 3 MSEK (6). Vid Tivoliverket, Sundsvall, driftsätts i juni 21 Sveriges första anläggning för tillverkning av fordonsgas med kryoteknik (7). Bio- och deponigasanläggningarna i Västernorrland framgår av figur 9. Figur 9. Produktionsanläggningar för bio- och deponigas i Västernorrlands län, 28 (1). 4.1. Härnösands kommun Härnösands kommun driver genom Härnösand Energi & Miljö AB nio avloppsreningsverk. Det största verket som sköter reningen av centralortens avlopp ligger på Kattastrand (8). Inget av avloppsreningsverken i kommunen producerar biogas, däremot sker deponigasproduktion vid Älands avfallsanläggning. 18
4.1.1. Älands avfallsanläggning Älands deponi bränner deponigasen i en gaspanna och levererar värme till fjärrvärmenätet. Anläggningen förbättras för närvarande med nya gasbrunnar och ny kompressor. Sluttäckning av deponin påbörjas under 21 och skall vara slutförd 22. En ny deponiyta anläggs för restavfall. Anläggningsarbeten under 29 medförde att uppskattningsvis 1 Nm 3 facklades under året. Metankoncentration: 53 vol-% Total produktion, biogas: Värmeproduktion: Elproduktion: Fordonsgas: Facklat: 595293 388 2569 519 Nm 3 Härnösand Energi & Miljö AB Hemab Peter Häggström Tel. 611-55753 Mobil tel. 7-64985 peter.haggstrom@hemab.se 4.2. Kramfors kommun I Kramfors kommun har några förstudier av biogasanläggningar genomförts av privata aktörer. 4.2.1. Ådalen Destilleri AB -förstudie Ådalen Destilleri AB projekterar en Whiskyfabrik i Box, som enligt plan tas i drift 21-9- 1. Parallellt drivs en förstudie för rötning av dranken, (återstoden efter destilleringen), tillsammans med gödsel ifrån närliggande lantbruk. Substrat ifrån livsmedelsindustrin beaktas i studien. Ångpannans kapacitet kommer att vara 2 MW. Syftet med biogasanläggningen är att göra fabriken så självförsörjande på energi som möjligt och att minimera miljöbelastningen. Förstudien beräknas vara klar hösten 21. Byggstart av biogasanläggningen kan tidigast bli möjlig under 211 (5). 19
4.2.2. Aspby gård förstudie Aspby gård i Kramfors kommun har 135 mjölkkor som producerar ungefär 4 kubikmeter gödsel varje år. I runda tal skulle Aspby gård kunna täcka en tredjedel av elbehovet. Själva idén till projektet fick företaget efter att man följde med länsstyrelsen och hushållningssällskapet på en studieresa till liknande anläggningar. En hel del tyder dock på att det kan dröja ett par år innan projektet blir av. Inte minst beroende på att anläggningarna är dyra. För några år sedan fanns planer på ett ännu större biogasprojekt i just Prästmon, där inte bara jordbruk och svinfarmen var inblandade utan också Hola folkhögskola. Idén var att producera gas för uppvärmning av både skolan och hushåll, eventuellt också ett större växthus. Projektet blev dock aldrig av (9). 4.3. Sollefteå kommun I Sollefteå kommun finns ett avloppsreningsverk i Hågesta, Sollefteå, som producerar mindre mängder biogas. 4.3.1. Hågesta avloppsreningsverk Metankoncentration: 65 vol-% Total produktion, biogas: Värmeproduktion: Elproduktion: Fordonsgas: Facklat: 11 385 646 628 19 Nm 3 Sollefteå kommun Roger Eklund Tel. 62-68 21 92 Mobil tel. 7-547 95 85 roger.eklund@solleftea.se 2
4.4. Sundsvalls kommun MittSverige Vatten ansvarar för drift och underhåll av de allmänna vatten- och avloppsanläggningarna i Sundsvall och Timrå (1). I Sundsvall-Timråregionen finns fem större kommunala avloppsreningsverk med direkta utsläpp till Sundsvallsbukten. Tivoliverket är störst och belastas med ca 6 personekvivalenter. 46 3 personer är anslutna till verket som därutöver belastas med avloppsvatten från två stora livsmedelsindustrier och ett antal bil- och maskintvättar. Nätverket är belastat med 1 9 personer. Verket belastas dessutom från en del mindre industrier och verkstäder. De två minsta verken är Söråkersverket och Sandarna vilka belastas med 2 3 respektive 2 personer (11). En karta över Sundsvallsbukten och avloppsreningsverken framgår av figur 1. Nedlagt 27 Figur 1. Karta över Sundsvallsbukten, industriella och kommunala reningsverk (11). 21
4.4.1. Tivoliverket, avloppsreningsverk Tivoliverket är MittSverige Vattens största reningsanläggning och ett av Sundsvalls allra största byggnadsverk. Tivoliverket ligger till största delen insprängt under Norra Berget och började byggas på 196-talet. Tivoliverket togs i drift 1971 och 1988 började man med kemisk rening. Året därefter togs rötkamrarna i bruk. Årligen renas 9 miljoner kubikmeter vatten från centrala Sundsvall och de västra förorterna (12). Värmet används för intern uppvärmning och överskottet levereras till Sundsvall Energi, fjärrvärmenätet. Tivoliverket har ingen kraftvärme. Uppgraderingsprojekt till fordonsgaskvalitet med kryoteknik är under genomförande och beräknas vara i drift i början av juni 21. För facklad mängd biogas fanns inga mätdata och mängden uppskattades till mindre än 5 vol- % av total produktion, (i rapporten är 5 vol-% antaget). Metankoncentration: 66 vol-% Total produktion, biogas: Värmeproduktion: Elproduktion: Fordonsgas: Facklat, (uppskattat 5 vol-%): 534 999 3 478 3 34 174 Nm 3 MittSverigeVatten Folke Nyström Mobil tel. 7-34 17 27 folke.nystrom@mittsverigevatten.se 4.4.2. Fillanverket Fillanverket ligger åtta kilometer norr om Sundsvall. Årligen renas 4,5 miljoner kubikmeter avloppsvatten ifrån Timrå i norr till Skönsberg i söder (12). Till Fillanverket är 21 6 personer anslutna tillsammans med Sundsvalls sjukhus. Dessutom är bilvårdsanläggningar och verkstäder inkopplade (11). Gasen förbränns i en gaspanna och levereras till Sundsvall Energis fjärrvärmenät. Behovet av värme köps ifrån fjärrvärmenätet. Ingen kraftvärme producerades under 29. Vid Fillanverket pågår i skrivande stund installation och driftsättning av en gasturbin. 22
För facklad mängd biogas fanns inga mätdata och mängden uppskattades till mindre än 5 vol- % av total produktion, (i rapporten är 5 vol-% antaget). Metankoncentration: 66 vol-% Total produktion, biogas: Värmeproduktion: Elproduktion: Fordonsgas: Facklat, (uppskattat 5 vol-%): 39 251 2 537 2 41 127 Nm 3 MittSverigeVatten Folke Nyström Mobil tel. 7-34 17 27 folke.nystrom@mittsverigevatten.se 4.4.3. Essviksverket Essviksverket belastas med 1 5 personer samt det sanitära avloppsvattnet från Akzo Nobel. Dessutom belastas verket med avloppsvatten från några mindre industrier och biltvättar (11). Anläggningen är inte ansluten till fjärrvärmenätet. Allt värme används för internt bruk. I fall av överskott facklas gasen, vilket framförallt sker sommartid. För facklad mängd biogas fanns inga mätdata och mängden uppskattades till 15 vol-% av total produktion. Metankoncentration: 66 vol-% Total produktion, biogas: Värmeproduktion: Elproduktion: Fordonsgas: Facklat, (uppskattat 15 vol-%): 62 615 455 387 68 Nm 3 MittSverigeVatten Folke Nyström Mobil tel. 7-34 17 27 folke.nystrom@mittsverigevatten.se 23
4.4.4. Blåbergstippen Deponigas samlas upp från Blåbergets deponi och leds till en gaspanna i Nacksta industriområde. Energin från deponigasen återvinns som värme i Sundsvalls Energis fjärrvärmenät (13). Av figur 11 framgår produktionen av deponigas vid Blåbergstippen 1999-28. Figur 11. Produktion av deponigas vid Blåbergstippen, 1999-28 (13). Deponin har sedan 1996-5-23 och till den 21-1-5 levererat totalt 123 254 till gaspannan. Metankoncentration: 36 vol-% Total produktion, biogas: Värmeproduktion: Elproduktion: Fordonsgas: Facklat: 1 773 89 6 262 6 21 241 Nm 3 Sundsvalls kommun Sundsvall Energi Blåbergstippen Mikael Englund Tel. 6-19 21 58 mikael.englund@sundsvallenergi.se 4.4.5. Fordonsgas vid Tivoliverket projekt under genomförande Vid anläggningen kommer biogas från Tivoliverket att renas och uppgraderas till fordonsbränsle i flytande form med kryoteknik. Anläggningen blir den första i sitt slag i världen som renar och gör biogas flytande i en och samma process. Vid anläggningen kommer varje år 6 kubikmeter biogas att kunna produceras. Det motsvarar ungefär 6 liter diesel. Biogasen kommer sedan att återigen förgasas vid macken innan tankning. Biogasreningsanläggningen är ett resultat av ett samarbete mellan de kommunala bolagen MittSverige Vatten och utvecklingsbolaget Fokusera samt Scandinavian GtS och AGA, som tillsammans äger biogasreningsanläggningen (7). Anläggningen beräknas tas i drift 21-6- 1. 24
4.4.6. Samrötningsanläggning i Sundsvall förstudie och förprojektering Sundsvall och Östersund siktar på ett gemensamt kommunalt bolag för satsning på flytande biogas. Medel till förprojekteringen har sökts av Tillväxtverket. Sundsvall och Östersunds kommun har slutfört en förstudie. Förprojekteringen av anläggningen kommer att ta ungefär 1,5 år och kosta 2 miljoner kronor. Förprojekteringen omfattar bl a miljötillstånd, planfrågor, anbudsunderlag och anbud. Anläggningen kommer att kosta ca 3 miljoner kronor och ha en kapacitet på cirka 4 miljoner normalkubikmeter biogas årligen. Flera råvaror kommer att användas för produktionen. Avloppsslammet från de största reningsverken kommer att pumpas till anläggningen och från de mindre verken kommer det att köras med lastbil. Matavfall från hela Sundsvalls- och Östersundsregionen kommer att omhändertas liksom bioslam från massabruket. I projektet kommer kryoteknik användas för rening av rågasen till fordonsgas (6). 4.4.7. Näfsta Gård projekt med kraftvärme under genomförande Länsstyrelsen har i mars 21 beviljat 3 255 5 kronor i investeringsstöd för en biogasanläggning till Näfsta Gård AB i Selånger. Stödet har beviljats från landsbygdsprogrammet och totalt kostar investeringen cirka 6,5 miljoner kronor. Biogasen ska värma upp gårdens byggnader och spannmålstorkar samt producera gårdens behov av el. Biogasanläggningen vid gården kommer vid full drift producera cirka 2, vilket motsvarar cirka 2 kubikmeter eldningsolja. Andra syften med projektet är att förbättra gödselns näringsvärde och att minska luktproblemen vid gödselspridning på åkrarna. Biogasen ska produceras av gödsel från gårdens grisar samt från granngårdens kor. Man planerar även att tillföra en mindre mängd potatisavfall och mejeriretur som ska blandas med gödseln för att få ett bättre energiutnyttjande. Anläggningen beräknas vara klar att ta i drift hösten 21 (14). 4.5. Timrå kommun I Timrå kommun finns ingen anläggning för produktion av biogas eller deponigas. Möjligheterna att bygga en biogasanläggning vid Näs reningsverk i Timrå har utretts. I nuläget är det av ekonomiska skäl inte möjligt att bygga en sådan. Kommunen följer dock den ekonomiska utvecklingen av småskaliga rötningsanläggningar (15). 4.6. Örnsköldsviks kommun Inom Örnsköldsviks kommun finns 28 reningsverk varav Bodum, Prästbordet och Knorthem är de tre största. Tillsammans renas varje år ungefär 6,7 miljoner kubikmeter (m³) avloppsvatten från 36 5 personer och ett antal industrier (16). 25
Som producenter av biogas hör de tre anläggningarna i Örnköldsvik till de minsta inom region Biogas Norr. Totalt producerades i de tre anläggningarna ca 1,5 GWh under 29 varav ca 83 % togs till vara för värmning av lokaler och process, resten facklades. Ingen av anläggningarna är ansluten till fjärrvärmenätet och ingen el produceras. Osäkerhet finns i flödesmätning och i mätning av metankoncentrationen. Produktionen inom Örnsköldsviks kommun uppgick 29 till drygt 71 GWh, vilket gör kommunen till den största producenten av biogas inom region Biogas Norr. Domsjö Fabriker AB stod ensam för mer än 95 % av produktionen. 4.6.1. Bodum avloppsreningsverk Metankoncentration: 6 vol-% Total produktion, biogas: Värmeproduktion: Elproduktion: Fordonsgas: Facklat: Örnsköldsviks kommun MiVa Leif Andersson Mobil tel. 7-371 99 52 leif.g.andersson@ornskoldsvik.se 114 671 524 147 Nm 3 Sten Lundberg, process ing. Tel. 66-541 41 Mobil tel. 7-642 85 56 sten.lundberg@mivaovik.se 4.6.2. Prästbordet avloppsreningsverk Metankoncentration: 6 vol-% Total produktion, biogas: Värmeproduktion: Elproduktion: Fordonsgas: Facklat: 85 5 43 7 Nm 3 Örnsköldsviks kommun MiVa Leif Andersson Mobil tel. 7-371 99 52 leif.g.andersson@ornskoldsvik.se Sten Lundberg, process ing. Tel. 66-541 41 Mobil tel. 7-642 85 56 sten.lundberg@mivaovik.se 26
4.6.3. Knorthem avloppsreningsverk Metankoncentration: 6 vol-% Total produktion, biogas: Värmeproduktion: Elproduktion: Fordonsgas: Facklat: Örnsköldsviks kommun MiVa Leif Andersson Mobil tel. 7-371 99 52 leif.g.andersson@ornskoldsvik.se 5 294 259 35 Nm 3 Sten Lundberg, process ing. Tel. 66-541 41 Mobil tel. 7-642 85 56 sten.lundberg@mivaovik.se 4.6.4. Må deponi Örnsköldsvik Energi äger anläggningen för värmeproduktion och leverans till fjärrvärmenätet vid Må deponi. Tidigare år har huvuddelen av värmet, ca 9 % levererats till fjärrvärmenätet. Under 29 har diverse anläggningsproblem medfört att huvuddelen av produktionen facklats. Produktionen är minskande. Metankoncentration: 45 vol-% Total produktion, biogas: Värmeproduktion: Elproduktion: Fordonsgas: Facklat: 236 876 1 53 93 959 Nm 3 Miljö och Vatten i Örnsköldsvik AB, Miva Hanna Jonsson, Miljöingenjör Tel. 66-33 353 Mobil tel. 73-956 8 97 hanna.jonsson@mivaovik.se 27
4.6.5. Domsjö Fabriker AB och Örnsköldsvik Energi Domsjö Fabriker AB producerar stora mängder biogas i samarbete med Sekab och Akzo Nobel, som levererar mindre processavloppsströmmar för gemensam rötning i Domsjös anläggning. Anläggningens produktionskapaciteten är uppemot 85 GWh/år, vilket dock förutsätter hög produktion och få driftstörningar. Metankoncentration: 74 vol-% Total produktion, biogas: Värmeproduktion (Domsjö & Övik E): Elproduktion, (Övik E) Fordonsgas: Facklat: 9 5 68 964 62 583 1 88 4 51 Nm 3 Biogasen användes till interna torkprocesser och resten levererades för värme och kraftvärmeproduktion genom Örnsköldsvik Energi, som är betydande leverantör av värme till Domsjö Fabriker AB. Under 29 uppgick den totala produktionen till ca 69 GWh, varav ca 4,5 GWh facklades. Viss osäkerhet i angiven total årsproduktion och årsmedelvärde för metankoncentrationen. Elproduktionen uppgick till 1 88 och baserades framförallt på de två sista månadernas produktion. Domsjö Fabriker AB Cecilia Geijer, produktionsingenjör Mobil tel. 7-251 24 15 cecilia.geijer@domsjoe.com Örnsköldsvik Energi Sture Wattman, Prod. chef Tel. 66-888 Mobil tel. 7-528 85 31 sture.wattman@ovikenergi.se 28
5. Västerbottens län anläggningar, produktion och status År 29 fanns i Västerbottens län tre stora biogasanläggningar. Tuvans avloppsreningsverk och Skellefteå samrötningsanläggning, som producerar fordonsgas, Öns avloppsreningsverk och Norrmejerier i Umeå. Dåva deponi producerade ingen deponigas p.g.a. anläggningsproblem under 29. Av figur 12 framgår biogasanläggningarnas i Västerbotten. Dåva deponi Figur 12. Produktionsanläggningar för bio- och deponigas i Västerbottens län, 28 (1). Västerbottens produktionsanläggningar kännetecknades av att samtliga hade relativt hög produktion, (vilket är en god förutsättning för framtida lönsamma satsningar på fordonsgas eller kraftvärme). Produktionen 21 förväntas blir påtagligt högre genom produktionsökningar i Skellefteåanläggningen och hos Norrmejerier. Den totala biogasproduktionen i Västerbottens län var 38,6 GWh, 29, vilket var lägre än föregående år, 43 GWh (1). 5.1. Skellefteå kommun Skellefteå kommuns avloppsreningsverk finns på följande platser: Bodbyn, Boliden, Boviken, Bureå, Burträsk, Bygdeträsk, Bygdsiljum, Byske, Drängsmark, Fällfors, Gamla Falmark, Innansjön, Jörn, Kalvträsk, Kåge, Lappvattnet, Lövånger, Mjödvattnet, Renström, Sandfors, Tuvan och Åbyn. Det finns ungefär 78 km avloppsledning inom kommunen. De 15 avloppsreningsverken tar emot ungefär 6,1 miljoner kubikmeter avloppsvatten varje år (17). 29
5.1.1. Tuvans avloppsreningsverk och Skellefteå samrötningsanläggning Biogas ifrån Skellefteå samrötningsanläggning blandas med biogas producerat vid Tuvans avloppsreningsverk. Biogasanläggningen i Skellefteå invigdes den 28 februari 27. Allt utsorterat matavfall i kommunen omhändertas samt gödsel och slakteriavfall. Genom rötningen produceras fordonsgas samt jordförbättringsmedel till jord- och skogsbruk (17). Skelleftebuss AB har sedan två år 1 st biogasbussar i kollektivtrafik och kommunen planerar att successivt köpa in fler biogasbilar. Biogasen kan tankas direkt till fordon, lastväxlarflak med gastuber eller lagras i gaslagret. Den totala produktionen av fordonsgas beräknas i framtiden bli cirka 2,1 miljoner kubikmeter per år. Det motsvarar cirka 2,1 miljoner liter diesel eller bensin eller nästan fyra gånger så hög produktion som 29. En ledning planeras för transport av gas från anläggningen till centralorten. Se biogasanläggningen i figur 13. Figur 13. Illustration av biogasanläggningen i Skellefteå (17). Sammanfattning av processtegen. Förbehandling, 1-6. 1. Mottagning Det inkommande materialet består framförallt av matrester från hushåll, gödsel och slakteriavfall. Anläggningen har fyra specialanpassade hallar där avfallet tas emot. 2. Förbehandling Matrester och gödsel passerar genom ett sandfång för att avskilja eventuellt felsorterat material. 3. Malning För att få en fördelaktig rötningsprocess finfördelas materialet. 3
4. Bufferttankar Mellanlagring av det malda och utspädda materialet i anläggningens två bufferttankar. Flödesutjämning. 5. Hygienisering Värmning av slammet till 7 C i en timme. Rötning 6. Rötkammare Rötning av slammet och produktion av biogas vid ca 55 C. Uppehållstiden är ca 18 dagar Processen delas efter rötning in i en för slamhantering av rötresten och en för gashantering. Slamhantering, 7-9. 7. Rötrestlager Mellanlagring inför avvattning. 8. Avvattning För att slammet ska bli torrt avvattnas det. Det kan även fortsätta vidare till torkprocessen. I biogasanläggningens avvattningsdel behandlas även rötresten från Tuvans avloppsreningsverk. För att hålla biogasanläggningens och avloppsreningsverkets slam åtskilda sker behandlingen i separata linjer. 9. Tork Det avvattnade slammet pressas och torkas till slampellets. De två slamtyperna torkas vid olika tillfällen. Slampellets från biogasanläggningen kan användas som jordförbättringsmedel i jord- och skogsbruk medan pellets av avloppsslam används inom skogsbruket. Gashantering, 1-12. 1. Gasklocka och fackla I gasklockan blandas gasen som bildats i rötkammaren från biogasanläggningen med den från Tuvans avloppsreningsverk. Gasklockan reglerar trycket i systemet och styr gasfacklan. 11. Gasrening och tankning I gasreningen tvättas koldioxiden bort med renat avloppsvatten. Tvättvattnet leds därefter tillbaka till Tuvans avloppsreningsverk. Den renade gasen torkas och komprimeras. 12. Luktreduktion Innan ventilationsluften går ut i det fria behandlas den i någon av anläggningens luktreduktionsstationer. Genom att tvätta luften med ozonmättat vatten och sedan låta den passera genom ett kolfilter avlägsnas obehaglig lukt. 31
Värme och ånga Värme och ånga till processen produceras av biopellets i den närliggande panncentralen som drivs av Skellefteå Kraft. För att minimera energianvändningen finns ett antal värmeväxlare installerade i biogasanläggningen (17). Metankoncentration: 62 vol-% Total produktion, biogas: Värmeproduktion: Elproduktion: Fordonsgas: Facklat: 2 626 565 15 975 68 3 549 11 818 Nm 3 Det finns en viss osäkerhet i mätningen och mätfel har förekommit under 29. Data redovisas gemensamt för samrötningsanläggningen och avloppsreningsverkets produktion. En oljepanna kommer att ersättas med en gaspanna under 21. LRF har meddelat att försök med samrötning med gödsel från lantbruk i regionen genomförs under 21. Skellefteå kommun Peter Edlund Mobil tel. 7-67 63 13 peter.edlund@skelleftea.se 5.2. Umeå kommun Öns avloppsreningsverk och de övriga 17 reningsverken i kommunen ägs och sköts av det kommunala bolaget Umeva, Umeå vatten och avfall AB. Öns avloppsreningsverk och Norrmejerier producerade tillsammans drygt 22 GWh biogas under 29. Ett överslag visar att energimängden motsvarar bränslebehovet hos 18 personbilar med en körsträcka av 15 mil/år. Produktionen av biogas är starkt ökande vid Norrmejerier. 5.2.1. Öns avloppsreningsverk Öns avloppsreningsverk byggdes i början på 197-talet och har sedan dess byggts ut vid flera tillfällen, senast 21 då en rötkammare och pelleteringsanläggning anlades. Reningsverket är dimensionerat för 116 personekvivalenter och kan som mest rena 3 6 kubikmeter avloppsvatten per timme. 32