Arbetsbelastningen i de allmänna domstolarna

Arbetsbelastningen i de allmänna domstolarna Förslag till hur arbetsbelastningen skall mätas DV rapport 2002:1 Slutrapport 551 81 Jönköping. Besöksadress: Kyrkogatan 34 Telefon: 036-15 53 00 Fax: 036-16 57 21 Internet: www.dom.se

INNEHÅLLSFÖRTECKNING Sammanfattning...4 1. Bakgrund och uppdraget...5 1.1. Utgångspunkt för projektet... 6 2. Dagens resursfördelning/budgetering...8 2.1. Tingrätterna... 8 2.2. Hovrätterna... 9 3. Arbetsbelastningen...10 4. Indikatorer på resursåtgången vid tingsrätterna...13 4.1. Mål som domstolen inte kan påverka... 14 4.2. Förtursmål... 15 4.3. Sammanträde för förberedelse m.m... 16 4.4. Särskilt uppsatta beslut... 17 4.5. Delgivning... 17 4.6. Huvudförhandling... 18 4.7. Avgörande... 19 4.8. Sammansättning... 20 4.9. Restid... 20 4.10. Syn... 21 4.11. Rättshjälp... 21 4.12. Förlikning... 21 4.13. Enskilda anspråk i brottmål... 22 4.14. Flera parter, ombud, förhörspersoner, tolkar och sakkunniga... 22 4.15. Utländsk lagstiftning... 23 4.16. Ärenden... 23 4.17. Konkurser... 24 4.18. Företagsrekonstruktioner... 25 4.19. Miljömål... 26 4.20. Fastighetsmål... 27 4.21. Sammanställning av indikatorer... 28-1 -

5. Indikatorer på resursåtgången vid hovrätterna...31 5.1. Andel mål som kräver prövningstillstånd... 31 5.2. Brottmål... 32 5.3. Förtursmål... 32 5.4. Förberedande sammanträden... 32 5.5. Preliminära frågor... 33 5.6. Huvudförhandling eller föredragning... 33 5.7. Avgörande... 34 5.8. Sammansättning... 35 5.9. Restid... 35 5.10. Syn... 35 5.11. Flera parter, ombud, förhörspersoner, tolkar och sakkunniga... 36 5.12. Rättshjälp... 36 5.13. Utländsk lagstiftning... 36 5.14. Förlikning... 37 5.15. Sammanställning av indikatorer... 37 6. Personalresurser...39 7. Poängsystem för beräkning av vikttal...41 7.1. Inledning... 41 7.2. Vad bör poängsättas?... 42 7.3. Poängsättningen... 44 7.4. Indelning i målgrupper... 53 8. Tidsredovisning/resursmätning...57 8.1. Tidsredovisning på advokatbyråer... 57 8.2. Tidsredovisning hos åklagarna... 58 8.3. Tidsredovisning i Västmanlands tingsrätt... 59 8.4. Tidsredovisning i Nederländernas domstolar... 59 8.5. Framtida tidsredovisning i länsrätter och kammarrätter... 60 8.6. Tidsredovisning i de allmänna domstolarna... 61 9. Avslutande synpunkter...70-2 -

Sammanfattning Arbetsbelastningsprojektet har i denna andra del av sitt uppdrag haft till uppgift att sammanställa faktorer som är av intresse för att kunna följa arbetsbelastningen i domstolarna. Med arbetsbelastning avses resursåtgång. Med utgångspunkt i arbetet från den första delen av projektet har vi sökt finna lämpliga mätverktyg för domstolarnas arbetsbelastning i framtiden. Dagens kriterier för att mäta resursåtgången i domstolarna är, enligt vår uppfattning, otillräckliga för att ge en god bild av nedlagda resurser och grundar sig till största delen på antalet inkomna mål och ärenden. Målen kräver emellertid olika mycket av domstolarnas resurser och för att mäta arbetsbelastningen behövs uppgifter om den hantering eller de åtgärder som krävs för att få målen avgjorda. Den lämpligaste tidpunkten att mäta målhanteringen är då målen har avgjorts. De faktorer i målhanteringen som är mer objektivt mätbara och utgör indikatorer på resursåtgång är t.ex. förekomst av förhandling, förhandlingstidens längd, särskilda beslut, vilken typ av avgörande det är och domstolens sammansättning vid avgörandet. Idag räknas schablonartade vikttal ut för mål och ärenden vid tingsrätterna. Vikttalen beräknas utifrån den tidsredovisning som finns vid tingsrätterna: redovisningen av fördelning av personalresurser. Istället för dessa vikttal föreslår vi att ett poängsystem införs där målhanteringen poängsätts så att olika måltyper får olika vikttal. De vikttal som målen får i poängsystemet kan sedan utgöra bas i ett nytt resursfördelningssystem. För att kunna mäta arbetsbelastningen måste också den faktiskt tillgängliga resursen för målavverkning mätas. För att mäta denna resursåtgång liksom arbetet som läggs ned inom andra områden, såsom administration, data, remisser, utvecklingsarbete och utbildning, behövs en tillförlitligare tidsredovisning än som finns idag. Vi föreslår därför att ett datorstött tidsredovisningssystem införs som ska fyllas i av all personal. - 3 -

En mätning av målhanteringen och tidsredovisningen ger sammantaget goda förutsättningar att följa upp och utvärdera verksamheten vid domstolarna. Samtidigt ger dessa kunskaper ihop med uppgiften om antalet inkomna mål ett gott stöd för planering av arbetet vid domstolarna. - 4 -

1. Bakgrund och uppdraget I regleringsbrevet för budgetåret 2000 avseende Domstolsväsendet gav regeringen Domstolsverket (DV) i uppdrag att undersöka om mål och ärenden i domstolarna ökat i svårighet och komplexitet de senaste åren. Enligt av DV fastställda direktiv borde resultatet av den beskrivna undersökningen ge sådana inblickar i hur verksamheten har förändrats över tiden att den kan utgöra grund för ett fortsatt arbete med att finna faktorer för "avläsning" av en domstols arbetsbelastning. Projektet delades upp i två delar, en undersökning beträffande de allmänna domstolarna och en undersökning beträffande de allmänna förvaltningsdomstolarna. Denna rapport behandlar de allmänna domstolarna. I den första delen av projektet gjordes en genomgång av befintlig statistik och en begränsad tvistemålsundersökning. Arbetet redovisas beträffande de allmänna domstolarna i DV rapport 2001:5 "Arbetsbelastningen, En studie av målutvecklingen vid tingsrätter och hovrätter under 1990-talet". Arbetet i den andra delen av projektet skall enligt direktiven leda till en rapport som innehåller bl.a. en sammanställning över faktorer som är av intresse för att kunna följa arbetsbelastningen i domstolarna. Med arbetsbelastning avses resursåtgången som följer av hanteringen i vid bemärkelse av mål och ärenden. Vidare är det enligt direktiven angeläget att samma information skall finnas både beträffande första och andra instans och att resursåtgången därmed skall kunna följas genom domstolsinstanserna. Det har även angivits att samverkan skall ske med den projektgrupp som förbereder ett nytt verksamhetsstöd för domstolarna avseende de uppgifter som för framtiden bedöms vara av intresse för att mäta en domstols arbetsbelastning. För projektets genomförande tillsatte DV en styrgrupp och projektgrupp. Till projektgruppen knöts en referensgrupp. I styrgruppen har ekonomichefen Ann Härelind Jonzon, utvecklingschefen Birgitta Holmgren, enhetschefen Monica Dahlbom och sektionschefen Jan Lindgren ingått. Projektgruppen har bestått av lagmannen Bengt- Åke Engström som projektledare och rådmannen Cecilia Klerbro som projektsekreterare. I referensgruppen till denna del av projektet har följande personer ingått: lag- - 5 -

männen Rune Johansson och Ann-Christine Lindeblad, hovrättsrådet Ann-Christine Persson, kanslichefen Erik Ternert, chefsrådmannen Jan Öhman, administrative direktören Rolf Hellqvist, chefsadministratören Eva Sjölund samt hovrättsassessorn Anna Witte (Jusek) och administratören Gunn Svensson (ST-domstol). Sammanträde med styrgruppen har hållits vid tre tillfällen och med referensgruppen vid två tillfällen. Vidare har diskussioner förts med den projektgrupp som arbetar med motsvarande frågor för förvaltningsdomstolarna och sammanträffande har ägt rum med projektgruppen för det nya verksamhetsstödet, VERA. 1.1. Utgångspunkt för projektet Dagens kriterier för att mäta resursåtgången i domstolarna är otillräckliga för att ge en god bild av nedlagda resurser. Antalet inkomna mål ger till att börja med inte mycket upplysning om det arbete som läggs ned för att avgöra målen. Omfattningen av förberedelsearbete och efterarbete har vi ingen kunskap om. Målstockens sammansättning har stor betydelse för arbetsbelastningen. Vi vill kunna se förändringar av målstocken över tiden liksom regionala skillnader. Den totala resursåtgången beror av flera faktorer av vilka alla inte är objektivt mätbara. Projektet syftar till att identifiera ytterligare faktorer som bidrar till att man kan bilda sig en uppfattning om arbetsbelastningen. Med utgångspunkt i arbetet från den första delen av projektet har vi i denna andra del sökt finna lämpliga mätverktyg för domstolarnas arbetsbelastning i framtiden. De frågor vi söker besvara är hur arbetsbelastningen skall mätas och vilka mätverktyg som skall användas. I den första delen av projektet angavs att den befintliga statistiken är helt otillräcklig för att göra en bedömning av resursåtgången i domstolarna. Statistiken kan, om den kompletteras och förs på ett enhetligt sätt, ge en god bild av arbetsbelastningen på domstolarna. I rapporten behandlar vi indikatorer på resursåtgång. Dessa indikatorer kan också redovisas som statistik men vi har inte tagit ställning till vad som bör redovisas som statistik. - 6 -

För bedömningen av resursåtgången är det även av central vikt att veta vilka faktiska personalresurser som finns att tillgå för att avgöra mål. För den informationen behövs det ett bättre instrument än det som finns idag. För planeringen av verksamheten är det också nödvändigt med kunskap om tid som går åt för remissarbete, administration, data, utbildning och utvecklingsarbete. Bättre information om arbetsbelastningen och tillgängliga personalresurser ger domstolarna ett gott underlag för bedömning av framtida resursbehov och goda förutsättningar att planera verksamheten. Informationen kan därmed ligga till grund för budgetframställningen. Även om det huvudsakliga syftet med denna del av projektet är att finna indikatorer för att mäta arbetsbelastningen, bör resultatet på längre sikt kunna leda fram till en ny budgeteringsmodell för domstolarna. Mot denna bakgrund redogörs inledningsvis för dagens resursfördelning. Vidare redovisas ett tänkt poängsystem som kan ge ett annat sätt att beräkna vikttal för mål och ärenden. - 7 -

2. Dagens resursfördelning/budgetering 2.1. Tingrätterna Idag grundas tingsrätternas resursfördelning till största delen på inkomna mål och ärenden. Genomsnittet av inkomna mål/ärenden per verksamhetsgren för de två senaste åren multipliceras med vikttal och bildar s.k. poängtal. Vikttalen beräknas utifrån samtliga tingsrätters uppgifter om fördelning av personalresurser. Vikttalen beskriver vilka lönekostnader en verksamhetsgren behöver för att avgöra ett mål/ärende i relation till de andra verksamhetsgrenarna. Medel för övriga kostnader fördelas som ett pålägg på lönekostnaderna. För tingsrätterna finns dock två avvikelser, nämligen ersättning för nämndemän och kungörelsekostnader. Genomsnittet av inkomna mål/ärenden per verksamhetsgren för de två senaste åren multipliceras med vikttalet och bildar ett poängtal. Poängtalen summeras för samtliga verksamhetsgrenar för tingsrätten. Det framräknade poängtalet för tingsrätten multipliceras med ett krontal eller poängvärde. Till grund för poängvärdet ligger de disponibla medlen, d.v.s. de medel som skall ge en totalbudget för tingsrätterna. De tingsrätter som har fastighetsdomstol, miljödomstol, fastighetsråd och miljöråd får särskilda medel till detta. Vidare finns en del tillägg av olika slag som kan utgå. Vikttal som används för tingsrätterna 2000 2001 T-mål - gemensam ansökan 0,20 0,18 - övriga 0,98 1,07 B-mål - notariemål 0,54 0,57 - brottmål exkl. notariemål 1,11 1,13 Konkursansökan 0,80 0,88 Domstolsärenden 0,15 0,14 Utsökningsmål 0,49 0,53-8 -

Brottmål med nämndemän har justerats med + 0,13 och konkurserna med + 0,23 för kungörelsekostnader. 2.2. Hovrätterna Beträffande hovrätterna finns ingen motsvarande metod för resurstilldelning som för tingsrätterna. Hovrätternas budget bestäms istället med en slags marginalmetod där utgångspunkten är föregående års budget och hänsyn tas till förändringar av olika slag. - 9 -

3. Arbetsbelastningen Projektgruppens bedömning: Målen kräver olika mycket av domstolarnas resurser. För att mäta arbetsbelastningen i domstolarna behöver hanteringen eller åtgärderna som krävs för att få målet avgjort mätas. Den lämpligaste tidpunkten för att mäta hanteringen är när målet har avgjorts eftersom vi då vet vilka resurser som krävts för att nå ett avgörande. Grundläggande för domstolarnas arbetsbelastning är mängden mål, målens svårighet och tillgängliga resurser. Vissa mål väger tyngre arbetsmässigt sett än andra. De kan t.ex. vara juridiskt mer komplicerade eller tyngre ur bevissynpunkt. Metoden för resursfördelning för tingsrätterna som används idag grundar sig på antalet inkomna mål och fördelning av personalresurserna. Härvid görs ingen åtskillnad på mål inom en kategori utan alla förutsätts ta lika stora resurser i anspråk. Emellertid hanteras målen på olika sätt och är också olika resurskrävande ur personalsynpunkt. Det är inte enbart mål av en viss typ som kan sägas vara särskilt resurskrävande utan det skiljer sig också från mål till mål inom samma kategori. Ett mål med en muntlig förhandling tar i allmänhet mer resurser i anspråk än ett mål som kan avgöras utan muntlig förhandling. Likaså är ett mål som kräver att särskilda beslut fattas under handläggningen mer arbetstyngt än mål som kan avgöras utan sådana beslut. Mer resurskrävande är vidare ett mål som avgörs i kollegial sammansättning än ett som avgörs av en notarie. Det är med andra ord hanteringen i sig, sättet som målet avgörs på och sammansättningen vid avgörandet som kräver olika mycket ur resurssynpunkt. I den första delen av projektet konstaterades att trots ett minskat antal inkommande mål under senare år har förhandlingstiderna ökat stort. Statistiken ger ingen förklaring till de längre förhandlingstiderna i form av t.ex. flera parter eller ökad användning av tolk. Det framstår istället som att det är målens komplexitet som är huvudorsaken till de längre tiderna. Det har inte varit möjligt att undersöka vilka målgrupper som ökat i komplexitet eftersom statistiken är alltför grovt indelad. Dagens resursfördel- - 10 -

ningssystem tar inte hänsyn till en ökning av målens komplexitet. Frågan är dock om det är möjligt att mäta ett måls komplexitet. Komplexitet i form av juridisk svårighet har vi inte kunnat hitta något mått på. Juridiska svårigheter baseras till stor del på en subjektiv bedömning och är därmed svårmätbara. Komplexitet i hanteringen, exempelvis ökade krav på att särskilda beslut fattas under handläggningen eller ett ökat antal vittnen, är mer objektivt mätbara faktorer. Faktiska förhållanden går att mäta medan det subjektiva inslaget inte går att mäta. Av denna anledning har vi inriktat oss på de faktiska förhållandena i målhanteringen. För att mäta arbetsbelastningen i domstolarna behöver vi således mäta målhanteringen på ett annat sätt. Den lämpligaste tidpunkten för att mäta målhanteringen blir naturligtvis när målet har avgjorts. Först då vet vi hur mycket resurser som krävts i målet för att få det avgjort. Man kan tänka sig olika sätt att mäta målhanteringen på. En möjlighet är att mäta faktiska åtgärder i varje mål (vilket skulle vara möjligt i VERA). Ett annat alternativ är att dela in målen i flera målgrupper än idag och mäta faktiska åtgärder per målgrupp. Man kan också tänka sig en kombination av de båda alternativen. En fråga som vi har ställt oss i detta sammanhang är om det är nödvändigt att dela upp målen i flera kategorier. Eftersom vi anser att det är hanteringen i sig som är olika resurskrävande och föreslår att de olika hanteringsåtgärderna ska registreras för att mätas vid avgörandet kanske den målindelning som finns idag är tillräcklig för att bedöma resursförbrukningen. En svårighet är också att hitta ett lagom stort antal målgrupper att hänföra målen till och registrera åtgärder i. En fördel med att dela in mål och ärenden i olika grupper och hänföra resursåtgången i målen inom varje grupp till de olika målgrupperna är att det därigenom är möjligt att göra antaganden om det framtida resursbehovet vid en viss domstol. För att få ett mer komplett underlag för bedömning av vilka resurser målen krävt är det nödvändigt att ta fram indikatorer på resursåtgång som visar hanteringen eller - 11 -

åtgärderna i målen och därmed vilka resurser de tagit i anspråk. I kapitel 4 redovisas de indikatorer beträffande tingsrätterna som enligt vår mening speglar arbetsbelastningen och i kapitel 5 motsvarande uppgifter beträffande hovrätterna. - 12 -

4. Indikatorer på resursåtgången vid tingsrätterna Projektgruppens bedömning: För att mäta arbetsbelastningen vid tingsrätterna behöver en rad faktorer registreras. Faktorerna är sådana som är mer objektivt mätbara och som skiljer mål och ärenden ur hanteringssynpunkt, t.ex. förekomst av förhandling, särskilda beslut, vilken typ av avgörande det är och sammansättningen vid avgörandet. Vid genomgången av befintlig statistik, som den första delen av projektet inleddes med, konstaterades att statistiken i huvudsak är inriktad på inkomna, avgjorda, balanserade mål, genomsnittsålder och medianålder på avgjorda mål samt statistik över förhandlingstider. I resurshänseende saknas uppgifter i flera viktiga avseenden. Beträffande brottmålen skulle vi behöva veta målstockens sammansättning för att kunna göra en bättre bedömning av arbetsbelastningen. Det saknas statistik över avgjorda brottmål uppdelat i olika brottmålstyper. Det är inte tillräckligt att skikta målen i grupperna notariemål och övriga brottmål eftersom gruppen övriga brottmål innehåller alltför mångskiftande måltyper. Det saknas statistik över vad som sker i målen före och efter huvudförhandlingen. Omfattningen av det förberedande arbetet i tvistemål och inför målens avgörande behöver mätas. Det är i hanteringen av målen som resursbehovet är olika. Även tvistemålen behöver skiktas i fler målgrupper och indikatorer som pekar på ökad svårighet behöver mätas. Särskilt uppsatta beslut indikerar en viss svårighet eftersom de enklare besluten oftast fattas på handlingarna. Skillnader i registreringen leder till felaktiga och ej jämförbara statistikuppgifter. Vad gäller brottmålen är det mål med häktade och andra mål med tidsfrister (förtursmål) som utgör en ökad belastning för domstolarna. Dessa mål ökar arbetsbelastningen både på domarsidan och domstolssekreterarsidan. Historiskt sett har statistik förts över antalet mål med häktningsförhandling men inte antalet mål med ungdomar. Det - 13 -

är en brist eftersom det i vissa ungdomsmål också finns frister att följa. En annan brist i det befintliga systemet är att det i många fall endast är de mål som inleds med en häktningsförhandling som syns i statistiken. Det synes vara ett registreringsproblem men statistiken bör spegla verkligheten och därför måste alla förtursmål registreras. VERA kommer att medföra att faktiska åtgärder i mål i framtiden mer eller mindre automatiskt kommer att registreras. Kallelser, kommunicering, beslut under handläggningen, förordnanden m.m. i målen kommer att kunna avläsas. Det är viktigt att poängtera att kraven på mer information inte ska behöva medföra att allt för många uppgifter aktivt måste läggas in. I och med dagbokföringen kommer uppgifterna finnas registrerade och vara sökbara i VERA. Förslag på indikatorer på resursåtgång som följer behöver inte nödvändigtvis spegla den officiella statistiken för domstolarna som kan föras på annat sätt. 4.1. Mål som domstolen inte kan påverka Enligt dagens verksamhetskrav ska domstolarna bl.a. ta fram medianålder på avgjorda mål och genomsnittsålder för avgjorda mål. Utgångspunkt för dessa beräkningar är datum då målet inkom. I brottmål är det inte ovanligt att målet inleds genom en begäran om att det skall utses en offentlig försvarare åt en misstänkt person. Domstolens enda åtgärd är att utse den offentliga försvararen. Målet kan sedan bli liggande i flera år medan brottet utreds. För domstolen medför målet inte något arbete under utredningstiden. Domstolen kan heller inte påverka tidens längd. Det är först sedan eventuellt åtal väckts som domstolen kan börja agera för att få ut målet till huvudförhandling och avgörande. Enligt vår mening ger inte en uträkning av medianålder baserad på inkommandedatum i ovan nämnda exempel en riktig bild av verkligheten. Istället för att utgå från det datum målet stämplades in bör man utgå från datumet då stämningsansökan inkom både när det gäller uträkning av medianålder och genomsnittsålder. Även när det - 14 -

gäller de balanserade målen utgår beräkningen från inkommandedatum. Den omständigheten att ett mål är gammalt kan vara en indikation på att det är särskilt komplicerat eftersom komplicerade mål kan medföra att det krävs mer skriftväxling och fler muntliga förberedelser än normalt innan målet kan sättas ut till huvudförhandling. I flera brottmål är det dock inte så utan istället en komplicerad förundersökning som drar ut på tiden. Dessa mål har självfallet ingen inverkan på arbetsbelastningen vid tingsrätten. Däremot påverkas arbetsbelastningen så snart åtal väckts. Ett mål där domstolens arbetsinsats bestått av att utse en offentlig försvarare åt en misstänkt och målet därefter blivit liggande under en långdragen förundersökning indikerar då helt felaktigt att det är fråga om ett komplicerat mål. En bättre utgångspunkt för beräkning av målbalansen vore därför dagen då stämningsansökan inkom. Problemet förekommer inte bara i brottmål utan kan även förekomma i tvistemål. Ett exempel är en ansökan om återvinning som måste ske inom en tidsfrist. Detta kan innebära att en ansökan om återvinning inkommer tillsammans med en begäran om anstånd eftersom en utredning i återvinningsfrågan inte är klar. Ett annat exempel är mål som vilandeförklarats för att man beslutat inhämta ett förhandsavgörande från EG-domstolen. Dessa förhandsavgöranden tar ofta lång tid att få och det ligger utanför domstolens möjligheter att påverka handläggningstiden. En möjlighet att handskas med problemet vore att registrera mål som domstolen inte kan påverka som vilande eller "inaktiva". Mål som inte medför något arbete för domstolen och som domstolen inte kan påverka skulle då redovisas särskilt i statistiken och inte i målbalansen. Statistik bör dock finnas över antalet mål som är inaktiva vid respektive domstol. 4.2. Förtursmål Statistik förs idag över antalet mål med häktningsförhandling. Enligt uppgifter från några tingsrätter finns en felkälla i denna statistik eftersom i de fall där en häktningsframställning inkommer i ett brottmål där åtal redan har väckts, ingen kompletterande registrering sker så att det framgår att det är ett mål med häktad. Dessa mål kommer - 15 -

med andra ord inte med i statistiken. Av den anledningen är det viktigt att registreringen i VERA sker på ett annat sätt. Exempelvis kan kompletterande registrering ske i och med att protokoll från häktningsförhandling dagbokförs. För att inte få med de som försätts på fri fot vid en häktningsförhandling i statistiken över häktade skulle modellen med en "dokumentgardin" i VERA kunna användas. Det kunde finnas en valmöjlighet mellan två olika beslut: protokoll - häktad respektive protokoll - fri fot, där valet av det första skulle medföra en registrering såsom mål med häktad. Det är inte ovanligt med flera häktningsförhandlingar i samma mål. Ju fler förhandlingar desto mer resurskrävande är målet. Antalet häktningsförhandlingar i ett och samma mål bör därför mätas. Ungdomsmål med frister är liksom mål med häktad i allmänhet mer resurskrävande än övriga brottmål. Det är därför viktigt att alla mål med frister mäts till antalet. 4.3. Sammanträde för förberedelse m.m. I de flesta tvistemål kallas det till ett förberedande sammanträde. Det är dock inte i alla tvistemålen som det verkligen blir ett sammanträde. Det innebär en belastning på resurserna att överhuvudtaget ha förhandling och det förekommer även i en del komplicerade mål att två förberedande förhandlingar anses nödvändiga innan målet kan tas till huvudförhandling. Det kan även vara så att parterna ändrar sin talan eller inställning på ett sätt som innebär att det krävs mer än en muntlig förberedelse före huvudförhandlingen. Det finns säkerligen oftast ett samband mellan sammanträdets längd och målets komplexitet. De flesta sammanträden understiger en och en halv timme, men det finns de som är betydligt längre. Dessa förberedande sammanträden bör registreras både till antalet och tidsmässigt. Det är inte så vanligt med förberedande förhandlingar i brottmål men om särskilda skäl föreligger får sammanträde för förberedelse hållas (45 kap. 13 rättegångsbalken) och det förekommer också i riktigt stora mål. Dessa förhandlingar är resurskrä- - 16 -

vande och utgör en extra belastning. Förhandlingarna bör därför mätas både till antalet och tidsmässigt. 4.4. Särskilt uppsatta beslut Vi har i den tidigare rapporten dragit slutsatsen att svåra beslut oftast kräver särskild protokollering. De antecknas således inte direkt på handlingarna eller på dagboksbladet. De tar mer resurser i anspråk än vad en stämpel "framställningen bifalles" gör. Dessa beslut bör registreras eftersom de innebär en särskild belastning och utgör en indikator på arbetsbelastning. Även antalet särskilt uppsatta beslut i ett mål bör mätas. De interimistiska besluten är vanliga i familjemål. Det är inte ovanligt att flera interimistiska beslut måste fattas under handläggningen av målet. Dessa beslut bör mätas till antalet eftersom de är en indikator på arbetsbelastning. För att det ska bli en enhetlig tillämpning av denna registrering bör de särskilda beslut som avses definieras. De skulle kunna definieras genom att när man ska skriva protokollet får beslutstyp väljas från en särskild "dokumentgardin" (t.ex. protokoll angående säkerhetsåtgärd, protokoll angående interimistiskt beslut i familjemål osv.). 4.5. Delgivning Delgivningssvårigheter utgör en extra belastning på domstolarna och är kanske främst ett problem i storstäderna. Det är inte ovanligt framför allt i brottmål att det går åt en hel del tid att försöka lösa delgivningsproblem av olika slag. Främst är det kanslipersonal som får lägga ned mycket arbete på att lösa problemen men domare måste fatta beslut om kungörelsedelgivning m.m. Även stämningsmannadelgivningen innebär en belastning på domstolen. Uppdragen måste redovisas en viss tid före förhandlingen och för det behövs bevakningslistor. Det är inte ovanligt med en hel del - 17 -

telefonsamtal från domstolens sida. Trots att det går åt mycket resurser för att lösa delgivningsproblem, leder en lösning inte till att målet blir avgjort utan bara till att det kan sättas ut till förhandling. Delgivningsproblem borde av denna anledning mätas. Mätning skulle kunna ske genom att beslut om kungörelsedelgivning eller spikning registreras men även att beslut om en inställd förhandling på grund av delgivningssvårigheter registreras. Detsamma bör gälla andra inställda huvudförhandlingar där någon person, trots delgivning, inte kommer. 4.6. Huvudförhandling En del mål avgörs vid huvudförhandling och en del avgörs på handlingarna. De resurser som krävs för att avgöra mål är olika stora och tar olika lång tid i anspråk. Förekomst av huvudförhandling eller inte bör därför även fortsättningsvis registreras. Även längden på förhandlingen bör registreras. Redan idag redovisas antalet förhandlingar i olika tidsintervall. Intervallen är: upp till 2,5 timmar, 2,5-5 timmar, 5-7,5 timmar, mer än 7,5 timmar och mer än 15 timmar. I internstatistiken upptas förhandlingarna i intervallen 0-10 timmar, 10-30 timmar och mer än 30 timmar. När det gäller intervallet mer än 30 timmar så registreras inte hur mycket mer än 30 timmar som förhandlingen varat vilket är en brist. De riktigt stora målen är inte så många till antalet men kan pågå i flera månader och därigenom vara desto mer resurskrävande. 30 timmar motsvarar ungefär fem huvudförhandlingsdagar. För det fall den nuvarande indelningen i tidsintervall ska behållas bör antal dagar anges i intervallet över 30 timmar. Vi anser dock att indelningen i tidsintervall bör ses över. I den första delen av projektet konstaterades att förhandlingstiderna blir allt längre. Ett brottmål tar i genomsnitt 1 timme och 39 minuter, vilket är 23 minuter längre än vad målet tog år 1990. Ett tvistemål tar i genomsnitt 2 timmar och 6 minuter, vilket är 38 minuter längre än år 1990. Även om en majoritet av målen avgörs i det lägsta intervallet, högst 2,5 timmar anser vi att det finns skäl att förlänga intervallen något. Vårt förslag är följande intervall: upp - 18 -

till 3 timmar, 3-6 timmar, 6-9 timmar, 9-12 timmar, 12-15 timmar och 15-18 timmar. Efter arton timmar (3 dagars förhandling) bör förhandlingstiden anges i dagar. Intervallen bör var enhetliga i båda instanserna och samma intervall bör användas också i hovrätterna. Det kan i sammanhanget inte nog understrykas nödvändigheten av att ha enhetliga sätt att registrera förhandlingstid. Det står fullständigt klart att förhandlingstiderna registreras olika. Vissa domstolar drar bort tid för lunchpauser och andra uppehåll, medan andra inte gör det. Skillnaderna blir mycket stora och i ett nytt system för mätning av arbetsbelastning är det viktigt att registreringen sker likartat varför riktlinjer för hur registrering ska göras bör utformas. När det gäller förhandlingstiden anser vi att tiden för överläggning skall ingå däri. Skälet för det är att vi anser att även föredragningstid skall mätas och att tiden för överläggning skall ingå i denna. För att statistiken ska bli likformig måste tiden för överläggning räknas in också beträffande huvudförhandlingsmålen. Om själva förhandlingstiden/föredragningstiden skall kunna redovisas separat har vi inte tagit ställning till. 4.7. Avgörande Ett mål avgörs genom dom eller beslut och en dom kräver oftast mer ur arbetsbelastningssynpunkt än ett beslut. Men även arbetet med en dom är olika eftersom avgörandet kanske inte innebär att målet prövas i sak utan det kan vara en tredskodom. Tredskodomen innebär mindre arbete än domen. Å andra sidan innebär en stadfästelsedom mindre arbete än en dom där målet faktiskt prövas. Vilken typ av avgörande det är bör således registreras även fortsättningsvis. Även mellandomar och deldomar bör mätas eftersom de innebär att målet prövas i flera delar eller skeden och därmed är mer resurskrävande än normalt. Samma resonemang kan föras beträffande ett beslut. Ett avskrivningsbeslut efter att talan har återkallats innebär mindre arbete än ett beslut där talan avvisats. Ur resurssynpunkt finns det av denna anledning skäl att registrera de olika typerna av avgöranden. - 19 -