Tvistemålsgruppens ställningstaganden i frågor angående handläggning av dispositiva tvistemål med anledning

Transkript

1 1 (8) Tvistemålsgruppen Tvistemålsgruppens ställningstaganden i frågor angående handläggning av dispositiva tvistemål med anledning av EMR Tvistemålsgruppen vid Hovrätten för Västra Sverige har vid ett sammanträde den 9 oktober 2008 diskuterat åtskilliga frågor angående handläggning av dispositiva tvistemål föranledda av genomförandet av reformen En modernare rättegång (EMR) den 1 november Gruppen enades om följande. (Hänvisningarna nedan avser prop. 2004/05:131.) Inför tillståndsprövningen De nya tillståndsgrunderna (prop. s. 184 ff. och 260 ff.) Ändringsdispens ska fortfarande vara den centrala tillståndsgrunden. Den generösa tillämpning av denna tillståndsgrund som beskrivs i förarbetena svarar mot den tillämpning beträffande ändringsfallen som redan förekommer i hovrätten. Någon ändrad tillämpning till följd av den nya utformningen av regeln om ändringsdispens är alltså inte erforderlig. Granskningsdispens ska meddelas när det inte finns någon särskild anledning att betvivla riktigheten i tingsrättens avgörande men det inte heller med någon högre grad av säkerhet går att säga att avgörandet är riktigt. Tillståndsgrunden blir därmed aktuell bl.a. när domskälen inte närmare redovisar hur tingsrätten resonerat. Saknar domen en tillräcklig redovisning av sådana förhörsutsagor som tingsrätten lagt till grund för avgörandet måste man ta del av tingsrättens ljudoch bildupptagningar av förhören. Granskningsdispens blir nog tillämplig mera undantagsvis och kommer antagligen främst att användas vid omfattande och komplicerade avgöranden som inte kan bedömas utan en fullständig rättegång. (Om dispensgrunderna, se även Heuman i Juridisk tidskrift 2007/08 s. 585 ff.) Komplettering av skälen för prövningstillstånd (prop. s. 189 f. och 263) Normalt behöver man inte förelägga klaganden att ange skälen för varför prövningstillstånd ska meddelas om uttrycklig uppgift om det saknas i överklagandet. Dessa skäl framgår i de allra flesta fall av de åberopade grunderna för överklagandet och av kritiken av tingsrättens domskäl. När tingsrätten lämnat en felaktig eller oklar överklagandehänvisning och det av överklagandet inte framgår att klaganden är medveten om tillståndsreglerna, finns det emellertid anledning att R1C, , DV info.avd. Box 40, Göteborg Besöksadress: Packhusplatsen 6 Telefon: Fax: hovratten.vastrasverige@dom.se Expeditionstid: Måndag-fredag (sommartid )

2 2 (8) kompletteringsförelägga i nämnda avseende. Om föreläggande om komplettering beträffande andra uppgifter krävs bör även i andra fall skälen för prövningstillstånd infordras. Skriftväxling (prop. s. 190 f. och 263 f.) Kommunicering med motparten före tillståndsprövningen bör ske i tre fall: 1. när det är sannolikt att prövningstillstånd kommer att meddelas (och svarsskrivelse alltså ändå ska infordras), 2. när det vid en preliminär bedömning är ovisst om prövningstillstånd kommer att meddelas och 3. när nytt processmaterial åberopas och man ser ett värde i att innehållet i det nya materialet bemöts av motparten. Prövning av preliminärfrågor före tillståndsprövningen Det förtjänar att uppmärksammas att vissa preliminärfrågor kan prövas före tillståndsprövningen. Det gäller frågor om inhibition, beviljande av rättshjälp och byte av rättshjälpsbiträde. (Se härom Fitger, Rättegångsbalken s. 50:65 och RH 1981:186 med hänvisningar samt protokoll från vice ordförandenas sammanträde den 19 oktober 2007.) Interimistiska förordnanden angående själva saken kan däremot inte föregå tillståndsprövningen. Tillståndsprövning beträffande del av ett mål (prop. s. 264 med hänvisning) Särskild tillståndsprövning beträffande endast en del av ett mål bör förekomma när brådskande åtgärder som frågor om kvarstad och andra säkerhetsåtgärder enligt 15 kap. rättegångsbalken inte kan avvakta de förberedelser som krävs för en tillståndsprövning av hela målet. Sammanträde vid tillståndsprövningen (prop. s. 191 f. och 264) Ett sammanträde för behandling av tillståndsfrågan får inte innehålla bevisupptagning men väl en diskussion angående målets fortsatta handläggning. Möjligheten att hålla ett sammanträde inför tillståndsprövningen bör utnyttjas restriktivt. Det är svårt att i dispositiva tvistemål finna fall när sammanträde bör hållas utan begäran av part. Ett sådant fall skulle kunna vara att en part utan juridiskt ombud inte lyckas uttrycka sig begripligt i skrift och utgången i tillståndsfrågan framstår som oviss. Normalt bör man inte avslå en begäran om sammanträde och ta ställning i tillståndsfrågan samtidigt. Man bör i stället låta parten slutföra sin talan skriftligt sedan denne fått reda på att handläggningen av tillståndsfrågan blir uteslutande skriftlig. Genomgång av tingsrättens ljud- och bildupptagningar (prop. s. 192 f.) I vilka fall bör materialet gås igenom? Utgångspunkten bör vara att vi före tillståndsprövningen tar del av de tingsrättens ljud- och bildupptagningar som är av betydelse för bedömningen av tillståndsfrågan (avser ändrings- eller granskningsfall). Detta kan underlåtas i följande fall: 1. målet i hovrätten gäller en rättsfråga och 2. parterna förklarar sig godta eller har inte någon invändning mot tingsrättens skriftliga redovisning av

3 3 (8) förhörsutsagorna. Om parternas syn på tingsrättens redovisning är oklar kan de tillfrågas, lämpligen per telefon. Vem går igenom materialet? Normalt bör det vara tillräckligt att endast föredraganden tar del av ljud- och bildupptagningar från tingsrätten. Om föredraganden vid sin genomgång blir tveksam till vad en förhörsperson menat eller annars känner osäkerhet på någon viktig punkt, bör föredraganden koppla in en funktionsansvarig domare, som då också får ta del av den aktuella ljud- och bildupptagningen. Det är bara mera undantagsvis som rätten behöver kopplas in. Det är ibland olämpligt att låta rätten ta del av endast en del av en förhörsutsaga. Inte sällan varierar ju förhörspersonernas svar beroende på vem som frågar. En genomgång av ljud- och bildupptagningar inför eller vid tillståndsprövningen bör alltid antecknas i Vera. Redan när målet kommer in till hovrätten gör en domstolssekreterare på avdelningen en kontroll av att tingsrättens ljud- och bildupptagningar i målet är tillgängliga. Det är tillräckligt med stickprovskontroller. Vilandeförklaring vid partiellt prövningstillstånd (prop. s. 189 och 262) Som huvudregel bör gälla att hovrätten beslutar om vilandeförklaring enligt 32 kap. 5 rättegångsbalken när ett beslut om partiellt prövningstillstånd överklagas till Högsta domstolen. Endast när man med stor säkerhet kan förutse att beslutet att vägra prövningstillstånd i viss del kommer att stå sig, bör handläggningen i hovrätten fortsätta. Prövningstillstånd av en lagfaren domare (prop. s. 194 f. och 222) En lagfaren domare får ge prövningstillstånd om frågan är enkel. Denna möjlighet bör utnyttjas med försiktighet. Ett avgörande på en domare bör kunna förekomma t.ex. beträffande ett begränsat FT-mål som utgör ett klart ändringsfall. En ensam domare bör dock inte avgöra tillståndsfrågan i större mål eller när andra dispensgrunder än ändringsdispens är aktuella. Arbetsfördelning och arbetssätt Funktionsansvar för dispositiva tvistemål Det bör på varje dömande avdelning finnas två ordinarie domare med funktionsansvar för dispositiva tvistemål. Dessa domare svarar gemensamt för beredningen av alla dispositiva tvistemål (T-mål och FT-mål), men på vardera ledamoten lottas vartannat mål. Fördelning av mål på fiskaler och ledamöter Alla avdelningens jurister bör kunna anlitas som föredragande vid tillståndsprövningen. Föredragningarna ska dock i första hand skötas av de för tvistemål funktionsansvariga domarna och av fiskaler (och i förekommande fall beredningsjurister).

4 4 (8) Vid fördelning av målen bör som utgångspunkt gälla att funktionsansvarig domare själv föredrar dels mål som kräver endast begränsade förberedelser (enkla mål), dels mål som är omfattande eller av svår beskaffenhet. Övriga tvistemål föredras främst av fiskaler men ibland av ledamöter. Funktionsansvarig domare anmäler till lagmannen eller vice ordföranden när ett mål, som han eller hon inte själv ska föredra, är klart för tillståndsprövning. Lagmannen eller vice ordföranden fördelar därefter målet på en fiskal eller fiskalsgruppen eller en ledamot och tillgodoser därvid det gemensamma önskemålet att arbetsbördan bland avdelningens jurister är jämn. Vid fördelningen bör hänsyn tas även till fiskalernas intresse av att få arbeta med skiftande slag av tvistemål. Genomförande av föredragning vid tillståndsprövning Föredragningar av dispositiva tvistemål kommer i fortsättningen ofta att kräva mer planering och förberedelse. När föredraganden anser att målet är av sådan beskaffenhet att ledamöterna bör ha tagit del av processmaterial före föredragningen, anmäler han eller hon det till lagmannen eller vice ordföranden. Delar lagmannen eller vice ordföranden föredragandens uppfattning bestämmer han eller hon ett föredragningstillfälle för målet, lägger in det i Vera och bestämmer en sits. Föredraganden delar i nämnda fall ut relevant skriftligt material (normalt det överklagande avgörandet, överklagandet och svarsskrivelsen) till de ledamöter som ska delta vid föredragningen i tillräckligt god tid, normalt minst en vecka i förväg. Självfallet ska alla ledamöter ha tagit del av det utdelade materialet inför föredragningen. Denna kan då inledas med en kort sammanfattning, med utrymme för ledamöterna att ställa frågor för att reda ut oklarheter beträffande parternas inställning, och därefter fortsätta med föredragandens rättsutredning och egna mening. Vi räknar inte med så många tidsödande prövningar av tillståndsfrågor under hösten 2008 att vi nu behöver reservera särskilt mycket mera tid i kalendern för föredragningar. Vi anser emellertid att avdelningarna efter årsskiftet bör överväga att byta ut åtminstone en ordinarie förhandlingsdag mot en föredragningsdag. Tidsfrist Tillståndsfrågan bör i varje dispositivt tvistemål vara avgjord senast inom tre månader. Handläggning efter tillståndsprövningen Kontakter med parterna angående handläggningen Avgörande på handlingarna Sedan prövningstillstånd meddelats tar den funktionsansvarige domaren kontakt med parterna (vanligen per telefon) angående den fortsatta handläggningen. (Den funktionsansvarige domaren har fortsatt ansvar för beredningen även om någon annan ledamot har varit föredragande vid tillståndsprövningen.)

5 5 (8) Den funktionsansvarige domaren bör verka för att målet avgörs utan huvudförhandling. Med betoningen på överprövning i hovrätten, de nya begränsade förutsättningarna för förnyad bevisupptagning och möjligheterna för parterna att avstå från muntliga framställningar i flera avseenden bör betydligt fler tvistemål än hittills kunna avgöras på handlingarna. Tidsplan Om en part påkallar huvudförhandling och en sådan förhandling inte är uppenbart obehövlig bestäms tid för huvudförhandling snarast. Vidare behandlas frågan om hänvisningstekniken ska användas vid förhandlingen. (Se om detta mera nedan.) När det bedöms vara till fördel dokumenteras vad som bestämts om den fortsatta handläggningen i en skriftlig tidsplan. Sammanställning av parternas ståndpunkter (prop. s. 129 ff., 242 f. och 266) Om tingsrättens redovisning av parternas ståndpunkter inte är rättvisande eller föremålet för hovrättens prövning är ett annat än det i tingsrätten, bör frågan om upprättande av en recit övervägas. En recit upprättas av den funktionsansvarige domaren och tillställs parterna i god tid före det slutliga avgörandet. Förlikning Vid den inledande kontakten med parterna efter tillståndsprövningen tas även frågan om förlikning upp. Väcks frågan undantagsvis redan före tillståndsprövningen ska det inte göras innan svarsskrivelse infordrats. Förnyad bevisupptagning (prop. s. 202 ff. och 233 ff.) Komplettering angående skäl för tilläggsförhör Om en part begär tilläggsförhör ska han eller hon tydligt ange skälen för förhöret. Även om det inte behöver anges vilka frågor som ska ställas, bör skälen vara preciserade. När en part t.ex. hävdar att en vittnesutsaga är motstridig bör parten ange vilka uppgifter som är motstridiga. Om sådana skäl saknas i överklagandet eller svarsskrivelsen bör vi i de allra flesta fall kompletteringsförelägga först efter tillståndsprövningen. Frågan om tillåtande av tilläggsförhör har nog sällan inverkan på utgången av tillståndsprövningen. Restriktiv hållning till tilläggsförhör Hovrätten bör kunna ha en restriktiv hållning till tilläggsförhör i dispositiva tvistemål. Eftersom nya omständigheter eller ny bevisning enligt fast hovrättspraxis tillåts endast undantagsvis bör tilläggsförhör med hänvisning till åberopande av nytt processmaterial sällan komma i fråga. Det tredje fall som omnämns i motiven, att det råder oklarhet om vad ett vittne menat med sin utsaga, torde inte bli särskilt vanligt i ett dispositivt tvistemål. Den omständigheten att en part säger sig ha glömt att ställa en viktig fråga bör sällan utgöra skäl för tilläggsförhör i ett dispositivt tvistemål. När en part saknat ombud och tingsrättens materiella processledning varit otillräcklig (t.ex. vid en snabb och för parten överraskande

6 6 (8) övergång till huvudförhandling i förenklad form) bör dock tilläggsförhör av detta skäl kunna accepteras. När en person kallas till förnyad bevisupptagning ska det självfallet tydligt framgå av kallelsen att fråga endast är om tilläggsförhör. Tilläggsförhör på hovrättens initiativ Det är svårt att finna praktiska fall när hovrätten ex officio bör föranstalta om tilläggsförhör. Ett sådant fall kan vara att en föredragande vid sin genomgång av tingsrättens upptagning av en förhörsutsaga upptäcker motstridigheter som parterna inte pekat på. Innan hovrätten i ett sådant fall kallar förhörspersonen till tilläggsförhör bör parterna uppmärksammas på förhållandet. Beslutförhet Under beredningen kan beslut att tillåta eller vägra tilläggsfrågor fattas av den funktionsansvarige domaren eller en senare utsedd referent, men naturligtvis finns det inget som hindrar att han eller hon hänskjuter frågan till avdelningen. Det bör observeras att om en parts begäran om tilläggsförhör rymmer ett nytt bevistema har parten åberopat ny bevisning. Vägran av ett sådant tilläggsförhör måste därför beslutas av rätten. Om tilläggsförhör påkallas under huvudförhandlingen fattas alltid beslut om tilllåtande av förhöret av rätten. För det fall att man konstaterar ett behov av tilläggsförhör vid huvudförhandlingen och förhörspersonen inte är närvarande, bör man överväga möjligheten att hålla förhöret per telefon. Videokonferens (prop. s. 87 ff. och 224 ff.) Utgångspunkten är också fortsättningsvis att de som ska närvara vid ett sammanträde inför hovrätten kommer till rättssalen. De främsta skälen för att tillåta närvaro med hjälp av videokonferens är enligt motiven en persons rädsla (som är ett mycket ovanligt fall i ett dispositivt tvistemål) och höga kostnader för en inställelse. Man ska alltid beakta personens betydelse för avgörandet. Ju viktigare personen är, desto mindre möjlighet finns det att låta denne medverka genom videokonferens. När videokonferens förekommer bör en särskild protokollförare alltid medverka. Hänvisning till processmaterial vid huvudförhandling (prop. s. 145 ff. och 267) Hänvisning är utgångspunkt Utgångspunkten bör vara att hänvisningstekniken tillämpas vid en huvudförhandling i ett dispositivt tvistemål. Denna utgångspunkt ska gälla även när en part saknar juridiskt ombud. I ett sådant fall måste dock rätten se till att parten förstår innebörden av hänvisningstekniken. Samtliga parternas muntliga framställningar, med undantag för slutanförandena, bör ofta kunna ersättas helt med hänvisningar och frågor från rätten. Parterna kan hänvisa till yrkanden och inställning till yrkanden i överklagandet respektive

7 7 (8) svarsskrivelsen, till grunder och utvecklande av talan i tingsrättens dom eller andra handlingar i tingsrättens akt, till skriftlig bevisning i akten och till tidigare upptagen muntlig bevisning antingen som den redovisats i det överklagade avgörandet eller i ljud- och bildupptagningar. Om tingsrättens dom eller akten i övrigt är knapphändig i fråga om utvecklande av talan kan parterna i stället hänvisa till egna skriftliga framställningar. Sådana dokument får i så fall ges in i god tid före huvudförhandlingen. Parterna kan som alternativ ges tillfälle att lämna en muntlig sakframställan som syftar till att komplettera otillräckliga anteckningar i den överklagade domen. När hänvisning sker bör rätten genom frågor alltid försäkra sig om att den förstått parternas positioner och vad de åberopat i målet. Parternas hänvisningar ska noteras i hovrättens anteckningar från huvudförhandlingen. Behandling av frågan om huruvida hänvisning ska förekomma Frågan om huruvida hänvisningstekniken ska användas måste i stort sett alltid avgöras före huvudförhandlingen. Den bör helst diskuteras med parterna redan vid den första kontakten efter tillståndsprövningen. Denna kontakt tas som nämnts av den domare som har funktionsansvar för dispositiva tvistemål. Om frågan om hänvisning undantagsvis inte har avgjorts när en annan domare utses till referent, övergår ansvaret för frågans behandling till denne. Det kan ofta vara lämpligt att inför avgörandet upprätta ett dokument där det framgår till vilket processmaterial hänvisning ska ske. Detta dokument bör tillställas parterna före huvudförhandlingen. Hur tar rätten del av processmaterial före en huvudförhandling? En huvudförhandling med hänvisningar kräver helt andra förberedelser än dem hovrätten gör i dag inför en huvudförhandling. Rättens ledamöter måste ju när förhandlingen inleds ha tagit del av allt processmaterial. För att tillgodose detta krav ska vi se till att alla ledamöter ges tid för förberedelse i nära anslutning till huvudförhandlingen. Det kan ske enligt följande. När tid för huvudförhandling i målet bestämts bokar den funktionsansvarige i kalendern upp tid i en omfattning som svarar mot huvudförhandlingstiden i tingsrätten. Har även tingsrätten tillämpat hänvisningstekniken i större omfattning bokas ytterligare tid upp. När den funktionsansvarige domaren väl fattat beslut om att hänvisning ska förekomma, beräknar denne i samråd med parterna hur mycket förhandlingstid som fordras och kallar till förhandling till en senare del av den bokade tiden. Tiden dessförinnan används till rättens genomgång av det processmaterial som parterna ska hänvisa till vid förhandlingen. Den tiden justeras i kalendern till föredragningstid eller liknande. Det överklagade avgörandet och eventuellt tillkommande skriftliga sakframställningar kan ledamöterna naturligtvis läsa på egen hand, men genomgången av bevisningen bör ske gemensamt, lämpligen på ordförandens tjänsterum. Den skriftliga bevisningen kan säkert med fördel många gånger presenteras av referenten eller en fiskal som ska vara protokollförare vid förhandlingen. Även om en ledamot vid tillståndsprövningen tillgodogjorde sig hela processmaterialet eller delar av det, måste han eller hon medverka vid den genomgång av processmaterialet som sker i direkt anslutning till huvudförhandlingen.

8 Föredragning för avgörande utan huvudförhandling 8 (8) En föredragning för avgörande av ett dispositivt tvistemål utan huvudförhandling bör förberedas i överensstämmelse med vad som sagts under rubrikerna Fördelning av mål på fiskaler och ledamöter och Genomförande av föredragning vid tillståndsprövning. Bevisningen i målet bör ledamöterna i de allra flesta fall ta del av tillsammans vid föredragningen i enlighet med vad som antecknats under rubriken Hur tar rätten del av processmaterial före en huvudförhandling?. Den som varit föredragande vid tillståndsprövningen bör normalt även föredra målet för avgörande. Sits vid avgörande Så långt möjligt bör de ledamöter som deltog vid tillståndsprövningen delta också vid avgörandet. Om det var en ledamot som då föredrog målet bör han eller hon så långt möjligt utses till referent. Självfallet bör domare med funktionsansvar för dispositiva tvistemål oftare än andra ledamöter pröva sådana mål.