Fler länder knackar på EU:s dörr

EU:S ANSÖKARLÄNDER 1/12 1b 2010 Fler länder knackar på EU:s dörr KROATIEN TURKIET MAKEDONIEN MONTENEGRO ALBANIEN ISLAND

2/12 EU:S ANSÖKARLÄNDER Antalet länder som ansöker om medlemskap i Europeiska unionen har fördubblats under det gångna året; Montenegro, Albanien och Island har också nu ansökt om medlemskap. Kroatien är det land som kommit längst i anslutningsprocessen. Förhandlingarna med Turkiet pågår. Makedonien väntar för sin del på att förhandlingarna ska inledas 2010. Anslutningen till unionen är en lång process Processen för anslutning till Europeiska unionen inleds efter att ett land lämnat in sin ansökan om medlemskap i EU. Ansökan är först det första steget mot ett EU-medlemskap. Därefter ska Europeiska unionens råd officiellt be kommissionen om ett utlåtande (avis) om ansökan. Kommissionen utarbetar ungefär 4 500 frågor, som behandlar politik, ekonomi och förvaltning. Utifrån svaren gör kommissionen en bedömning om landet har tillräckliga förutsättningar att uppfylla kriterierna för medlemskapet. Utlåtandet innehåller en rekommendation där kommissionen tar ställning till två saker: 1) beviljande av status som kandidatland, och 2) inledande av medlemskapsförhandlingar. Beslutet om att bevilja det ansökande landet kandidatstatus och inleda medlemskapsförhandlingar fattas med enhällighet i rådet. Efter att rådet fattat beslut om att inleda förhandlingarna framskrider medlemskapsprocessen i tre skeden: 1) Jämförelse av lagstiftning (s.k. screening) Innan de egentliga förhandlingarna inleds jämför kommissionen EU:s och kandidatlandets lagstiftning (screening) för att utreda i vilken omfattning kandidatlandets lagstiftning motsvarar EU:s lagstiftning. Kommissionen utarbetar en jämförande rapport över lagstiftningen (screening-rapport) rörande varje

EU:S ANSÖKARLÄNDER 3/12 förhandlingskapitel. 2) Uppställande av bedömningsgrunder (s.k. benchmarks) Utifrån kommissionens screeningrapport ställer medlemsländerna upp bedömningsgrunder (benchmarks) för kandidatlandet, enligt vilka landets framsteg i anslutningsprocessen bedöms. Bedömningsgrunderna är villkor som medlemsländerna ställer upp för kandidatlandet. Med bedömningsgrunderna säkerställer man i det skedet ett kapitel öppnas kandidatlandets beredskap för rationella förhandlingar. När ett kapitel stängs försäkrar man sig om att kandidatländerna verkligen har genomfört EU:s lagstiftning och övriga förpliktelser. Av kandidatlandet krävs således att en viss lagstiftningshelhet i tillräcklig utsträckning genomförs innan förhandlingarna om det förhandlingskapitel dit helheten hör inleds eller stängs. Man ber om utlåtanden av kandidatlandet om förhandlingskapitlen där kandidatlandet också har möjlighet att preliminärt meddela på vilka områden det inte genast kan omfatta EU-lagstiftningen och vilka specialarrangemang eller övergångsperioder det eventuellt behöver. 3) Behandling av förhandlingskapitlen Förhandlingarna består av 35 förhandlingskapitel som öppnas och stängs med medlemsländernas enhälliga beslut vid en mellanstatlig konferens. Behandlingen av förhandlingskapitlen sker mellan kommissionen och kandidatlandet och under behandlingens gång harmoniserar kandidatlandet sin lagstiftning med EU:s regelverk och arbetar för att uppfylla bedömningskriterierna. Stängningen av ett förhandlingskapitel är villkorligt tills hela förhandlingsprocessen är avslutad för alla förhandlingskapitels del. När förhandlingarna är avslutade ska kandidatlandet och medlemsländerna godkänna förhandlingsresultatet dvs. det egentliga anslutningsfördraget. I Finland är det riksdagen som godkänner anslutningsfördragen. Före anslutningen ska Europaparlamentet ännu godkänna det nya medlemslandet. Villkor för unionsmedlemskap Vid Europeiska rådets toppmöte i Köpenhamn 1993 definierade medlemsländerna villkoren för medlemskap i unionen, de så kalllade Köpenhamnskriterierna. Enligt dessa ska en stat som ansluter sig till unionen ha: en stabil förvaltningsstruktur som garanterar att principerna för demokrati och rättsstaten uppfylls, att mänskliga rättigheter iakttas och att minoriteter respekteras och skyddas, en fungerande marknadsekonomi och förutsättningar att klara av trycket från konkurrensen och marknadskrafterna inom EU förmåga att uppfylla de skyldigheter medlemskapet för med sig,

4/12 EU:S ANSÖKARLÄNDER inklusive den politiska unionens och Ekonomiska och monetära unionens mål. Dessutom ska det ansökande landet anpassa sin lagstiftning till unionens gemensamma lagstiftning, dvs. till acquis communautaire. En allmän princip har fastslagits om att länderna ska behandlas enhetligt och att anslutningsprocessen framskrider enligt landets egna framsteg. Kommissionen rapporterar om kandidatländernas framsteg bland annat i framstegsrapporter som publiceras varje höst. KROATIEN Kroatien ansökte om medlemskap i EU i februari 2003, och medlemskapsförhandlingarna inleddes i oktober 2005. I november 2009 hade 28 förhandlingskapitel av 35 öppnats. 12 förhandlingskapitel har preliminärt stängts. En förutsättning för att medlemskapsförhandlingarna skulle inledas var att Kroatien fullt ut samarbetar med den internationella tribunalen för krigsförbrytelser i före detta Jugoslavien, ICTY. Hur Kroatien samarbetar med tribunalen följs upp under hela förhandlingsprocessen. Kroatien måste också effektivera verksamheten inom den offentliga förvaltningen och rättsväsendet samt minska den organiserade brottsligheten och korruptionen. Anslutningsförhandlingarna fördröjdes länge på grund av en tvist om land- och sjögränser mellan Slovenien och Kroatien. På grund av tvisten förhindrade Slovenien framskridandet inom flera förhandlingskapitel i början av 2009. Ländernas premiärministrar nådde samförstånd om hur gränstvisten kan lösas i september 2009. Samtidigt meddelade Slovenien att landet häver sina reserveringar angående medlemsförhandlingarna och dessa kunde fortsätta. Kroatien med en befolkning på 4,4 miljoner leds av landets första kvinnliga premiärminister Jadranka Kosor från det konservativa partiet HDZ. Kosor, som tidigare varit vice premiärminister, blev premiärminister efter att företrädaren Ivo Sanader överraskande avgick i juli 2009. Presidentämbetet innehas av Stjepan Mesic. Statsöverhuvudets roll är närmast representativ, eftersom presidentens maktbefogenheter har överförts på parlamentet. Europeiska unionen är Kroatiens största handelspartner med en andel på 67 procent. Landets export består huvudsakligen av industriprodukter som maskiner, textilier, kemikalier och transportutrustning. TURKIET Turkiet är en av EU:s äldsta samarbetspartner: Turkiet har haft ett avtal om tullunion med EU sedan 1963. År 1987 lämnade Turkiet in sin egentliga ansökan om medlemskap i EG, men på kommissionens rekommendation sköt man upp inledandet av förhandlingarna med hänvisning till ekonomiska och politiska orsaker. Kommissionen rekommenderade dock ett fortsatt och

EU:S ANSÖKARLÄNDER 5/12 intensifierat samarbete, vilket rådet samtyckte till. Vid Europeiska rådets möte i Helsingfors 1999 godkändes Turkiet officiellt som kandidatland. Turkiet kunde då ta del av programmen som förbereder för medlemskapet, men samtidigt konstaterades det att Turkiet ännu inte uppfyllde de politiska Köpenhamnskriterierna, och således inleddes de egentliga medlemskapsförhandlingarna inte. Turkiet inledde en reformprocess för att förstärka demokratin. I december 2004 fastslog Europeiska rådet att Turkiet uppfyller de politiska kriterierna i den mån att medlemsförhandlingarna kunde inledas. Förhandlingarna inleddes i oktober 2005. Fram till november 2009 har 11 av 35 förhandlingskapitel öppnats. Ett kapitel om vetenskap och forskning stängdes villkorligt i juni 2006. I december 2006 lades förhandlingarna på hyllan beträffande åtta förhandlingskapitel som ansluter sig till tullunionen på grund av en konflikt med Cypern. Turkiet har inte genomfört tilläggsprotokollet till det så kallade Ankaraavtalet, med andra ord har landet inte öppnat sina hamnar och flygfält för cypriotiska fartyg och flygplan. I den framstegsrapport som Europeiska kommissionen offentliggjorde i oktober 2009 konstaterade den att Turkiet under det gångna året har gjort framsteg inom rättsväsendet, i förhållandet mellan civila och armén och gällande de kulturella rättigheterna. Den turkiska regeringen har också startat en konsultation på bred bas för att förbättra kurdernas rättigheter. Turkiet har därtill visat ett större engagemang för medlemsförhandlingarna genom att utse en förhandlare på heltid. Tvister mellan de politiska partierna försvårar emellertid genomförandet av politiska reformer och institutionernas funktion. Turkiet avkrävs ytterligare stora insatser bland annat för att främja pressfriheten och religionsfriheten samt i kampen mot tortyr. I Turkiet är religion och politik skilda från varandra i lag och staten är officiellt sekulär. Islam har emellertid fått fotfäste inom politiken, vilket det islamsk-konservativa rättviseoch utvecklingspartiet AK:s segrar i två val efter varandra, år 2002 och 2007, visar. Partiet har grundats av den sittande presidenten Abdullah Gül, som snabbt avstod från premiärministerposten och ersattes av Tayyip Erdogan, som fortfarande är premiärminister. Våren 2008 åtalades AK-partiet för att verka emot sekularismen, men författningsdomstolen tillät partiet fortsätta sin verksamhet. Åtalet mot regeringspartiet är ett exempel på spänningarna mellan de islamkonservativa och kemalisterna som försvarar ett sekulärt Turkiet. Det största oppositionspartiet i parlamentet är Republikanska folkpartiet CHP som grundades av Mustafa Kemal Atatürk 1923. Ett sekulärt Turkiet försvaras också av landets kemalitiska elit och av armén, som redan fyra gånger sedan 1960-talet har avsatt den makthavande regeringen.

6/12 EU:S ANSÖKARLÄNDER Turkiets ekonomi var nära en kollaps i början av 2000-talet. Efter att ett strängt stimulansprogram ingåtts med IMF har Turkiets ekonomi börjat tillväxa märkbart och inflationen har sjunkit betydligt. År 1995 ingick EU en tullunion med Turkiet och inom ramen för den har man kommit överens om gemensamma riktlinjer för produktkrav, konkurrens och lagstiftningen om upphovsrätt. Tullunionen har betydligt ökat handeln mellan EU och Turkiet och över hälften av Turkiets handel sker i dag med EU. Turkiets export till EU består huvudsakligen av textilier och kläder, maskiner och transportutrustning. Turkiet importerar maskiner, bilindustriförnödenheter, kemikalier, järn och stål samt säd från EU. MAKEDONIEN Republiken Makedonien fick kandidatstatus i december 2005. I oktober 2009 ansåg kommissionen att Makedonien i tillräcklig grad uppfyller de politiska bedömningsgrunderna och villkoren för stabiliserings- och associeringsprocessen, och rekommenderade att förhandlingarna skulle inledas. Medlemsländerna tar ställning till saken i december 2009. Grekland har meddelat att landet inte kommer att acceptera att förhandlingarna inleds förrän tvisten om Makedoniens namn har lösts. Ända sedan staten Makedonien grundades har Grekland motsatt sig namnet Makedonien eftersom det i Grekland finns en provins med samma namn. I internationella sammanhang används namnet FYROM, vilket betyder Forna Jugoslaviska Republiken Makedonien (Former Yugoslav Republic of Macedonia). Man försöker lösa tvisten med FN:s hjälp. Inledandet av medlemskapsförhandlingarna har också försenats på grund av problem med att förrätta demokratiska val. Under parlamentsvalet i juni 2008 förekom våldsamheter i områden som bebos av albaner och valet fyllde inte internationella krav. President- och kommunalvalen i mars-april 2009 förlöpte i stort sett väl, vilket var en positiv signal till EU om att utvecklingen går i rätt riktning. Med tanke på en fungerade marknadsekonomi är Makedoniens största problem en hög arbetslöshetsprocent, framför allt bland unga och personer med lägre utbildning. För att medlemskapsprocessen ska framskrida avkrävs Makedonien också reformer inom sektorerna för energi, miljö och socialpolitik. Makedonien har sedan januari 2008 haft ett avtal om visumlättnader. Full visumfrihet får landet i början av 2010. Makedonien har två miljoner invånare som är indelade i slaviska makedonier (64 %) och albaner (25 %). Trostillhörigheten är uppdelad i likadana proportioner: 70 procent är ortodoxa och 29 procent muslimer. Partifördelningen i landet och de interna politiska tvisterna

EU:S ANSÖKARLÄNDER 7/12 följer den etniska indelningen. För närvarande är Nikola Gruevski premiärminister. Gruevski representerar partiet VMRO-DPMNE, som är ett center-höger makedonskt parti. Gjorge Ivanov som valdes till president i april 2009 kommer från samma parti. Mer än 50 procent av Makedoniens ekonomi bygger på servicenäringar. Industriella exportprodukter är järn, stål och textilier. EU-länderna utgör en stor handelspartner. MONTENEGRO Montenegro lämnade in sin EU-ansökan i december 2008, och i april 2009 bad rådet kommissionen om ett utlåtande om ansökan. Kommissionen har meddelat att den offentliggör sin bedömning hösten 2010. För närvarande har avtal om handel och partnerskap slutits mellan EU och Montenegro. Ett stabiliseringsoch associeringsavtal träder i kraft 2010. Dessutom får montenegrinerna full visumfrihet från början av 2010. Utöver EU-medlemskapet eftersträvar Montenegro också Natomedlemskap. EU kräver åtgärder av Montenegro framför allt gällande bekämpningen av korruption och organiserad brottslighet, samt för att stärka rättssektorn och den offentliga förvaltningen. Posten som Montenegros premiärminister innehas av Milo Djukanovic, som tillhör koalitionen Europeiska Montenegro. Djukanovic valdes för en ny period i parlamentsvalet i mars 2009. De inre politiska strukturerna i landet, som blev självständigt från Serbien och Montenegro år 2006, stödjer sig närmast på traditionella stam- och släktrelationer och inte på nationalitet som i de andra länderna på Balkan. Extremnationalism har just inte förekommit: språk, religion och etnisk tillhörighet är snarast praktiska frågor i Montenegro. Politiska utmaningar i Montenegro har varit att upprätthålla goda relationer till både Kosovo och Serbien. Folkmängden i Montenegro uppgår till cirka 620 000 invånare, och valutan är euro. Landets export stödjer sig på turism och aluminiumproduktion. Importen är betydligt större än exporten. Ekonomin växte fram till 2008, men har drabbats av avsevärda svårigheter på grund av den globala recessionen. Montenegros turistsektor har emellertid klarat krisen bättre än väntat. EU är landets viktigaste handelspartner och handeln har ökat efter att ett handelsavtal trädde i kraft i januari 2008. ALBANIEN Albanien, som har drygt tre miljoner invånare, lämnade in sin ansökan till unionen i april 2009, men EU:s råd har ännu inte bett kommissionen om en bedömning. För närvarande gäller ett stabiliserings- och associeringsavtal som trädde i kraft i april 2009 mellan EU och Albanien. Ett avtal om visumlättnader har ingåtts mellan EU och Albanien, och möjlig-

8/12 EU:S ANSÖKARLÄNDER heterna för full visumfrihet bedöms år 2010. Albanien blev medlem av Nato i april 2009. Korruption, penningtvätt och människo- och narkotikahandel är betydande problem i Albanien. Albanien måste också stärka sin offentliga förvaltning och framför allt rättsväsendets oavhängighet. Parlamentsvalet som hölls i juni 2009 ansågs på förhand vara ett test för Albaniens demokrati. Valet löpte någorlunda väl, men ungefär 250 000 röstberättigade fick inte rösta på grund av att de saknade identitetshandlingar. I valet ställdes huvudsakligen de två största partierna emot varandra; de regerande demokraterna och socialisterna som sitter i opposition. Konkurrensen mellan dessa har dominerat den politiska scenen. Demokraterna under ledning av premiärminister Sali Berisha fortsätter att vara det största partiet. Albaniens ekonomi har uppvisat en jämn tillväxt, men tillväxten har avtagit 2009 på grund av den ekonomiska krisen. Till landets viktigaste exportprodukter hör textilier, kläder och skodon. EU är Albaniens största handelspartner. Landets infrastruktur har förbättrats, och lönerna och pensionerna har stigit. I fråga om skatteinkomsterna har en klar ökning skett, vilket berättar om att korruptionen har minskat. ISLAND Island lämnade in sin ansökan om medlemskap i EU i juli 2009 och hoppas på ett beslut om att medlemskaps-förhandlingarna ska kunna inledas före utgången av 2009. Island har intresserat sig för ett EU-medlemskap efter den allvarliga ekonomiska kris som har plågat landet sedan 2008 och man vill också byta ut den isländska kronan mot den stabila euron. Enligt uppskattningar är mer än hälften av medborgarna för att medlemskapsförhandlingar ska påbörjas, även om själva anslutningen ännu inte får ett lika stort stöd. Resultatet av EU-förhandlingarna kommer att underställas folkomröstning. De ekonomiska relationerna och handelsrelationerna mellan EU och Island bestäms för närvarande huvudsakligen av Islands medlemskap i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, EES. EES-medlemskapet som trädde i kraft i januari 1994 har möjliggjort Islands tillträde till EU:s inre marknad, och som följd av medlemskapet har Island också infört EU-lagstiftning, bortsett från bestämmelserna om fiske och jordbruk. Island är det enda av de nuvarande medlemskandidaterna som redan hör till Schengenområdet, man behöver alltså inte köa för passkontroll om man reser till Island. Schengenavtalet innebär också samarbete inom rättsliga och inrikes frågor. Dessutom samarbetar EU och Island inom invandrarpolitiken.

EU:S ANSÖKARLÄNDER 9/12 Medlemskapsförhandlingarna kan tidigast inledas 2010. Man tror att Islands medlemsförhandlingar kommer att gå rätt snabbt eftersom landet redan har tillägnat sig EU-lagstiftningen: genom EES-avtalet har Island genomfört ungefär 20 22 kapitel av 35. Fisket kan dock komma att bli en öm punkt. Förhandlingarna om fiskekvoter, EU-länders tillträde till Islands fiskevatten och utländska investeringar i fiskeindustrin kan bli problematiska. Jordbruket och valfångsten kan också bli svåra förhandlingspunkter. Anslutningsförfarandena har blivit mera komplicerade jämfört med då Finland anslöt sig till unionen och detta kan göra att förhandlingarna inte framskrider så snabbt. Alla medlemsländer förespråkar att det stabilt demokratiska Island blir medlem, men man måste ta hänsyn till ikraftträdandet av Lissabonfördraget och hur Balkanstaterna avancerar i förhandlingarna. Islands största parti, socialdemokraterna, driver på ett EU-medlemskap. Det politiska fältet ställer sig visserligen inte enigt till ett medlemskap. En del av alltingsledamöterna i den gröna vänstern, det ena av regeringspartierna, motsätter sig medlemskapet och det gör också det konservativa självständighetspartiet. Det är statsminister Johanna Sigurdardottir från socialdemokraterna som lotsar Island med dess cirka 300 000 invånare. Heliga Johanna som hon kallas är populär bland folket. Hon anses vara en rättvis politiker som försvarar jämställdhet och mindre lyckligt lottade i samhället. Island ordnade förtida parlamentsval efter att den högerdominerade regeringen fallit i januari på grund av den ekonomiska krisen som drabbat landet. I april röstade islänningarna fram socialdemokraterna till seger och de bildade en majoritetsregering med den gröna vänstern. Alltinget (parlamentet, alþingi på isländska) har 64 ledamöter som väljs vart fjärde år. Islands rikedom är fiskerinäringen och man håller starkt fast vid sin ekonomiska zon till havs. EU utgör en viktig marknad för Island eftersom mer än 70 procent av fiskeprodukterna exporteras till unionen. Unionens stöd till kandidatländerna De länder som ansökt om medlemskap i EU får ekonomisk hjälp av EU för att förbereda sig för medlemskapet. Stödet ges i huvudsak via IPA-programmet (Instrument for Pre-accession Assistance). År 2008 fick kandidatländerna stöd enligt följande: 2008 Milj. euro Albanien 70,7 Kroatien 146,0 Makedonien 70,2 Montenegro 32,6 Turkiet 538,7 Källa: Europeiska kommissionen

10/12 EU:S ANSÖKARLÄNDER IPA-programmet innehåller fem delar. Den första är institutionsuppbyggnad (institution building), som ska stödja uppfyllandet av de politiska och ekonomiska medlemskriterierna och till exempel förstärka de administrativa och rättsliga institutionernas kapacitet. I praktiken sker detta bland annat genom twinningprojekt, där myndigheterna i de gamla medlemsländerna kan överföra sitt kunnande om gemenskapslagstiftningen och utvecklingen av förvaltningen till ansökarländerna. Tjänstemän från Finland har till exempel i Kroatien deltagit i sammanlagt 12 twinningprojekt som bland annat gällt utvecklandet av rättsväsendet, livsmedelsövervakningen och den offentliga ekonomins statistikföring. I Turkiet har Finland deltagit i twinningprojekt för att förbättra arbetarskyddet, gränsförvaltningen och produktiviteten inom statsekonomin. I Makedonien har ett twinningprojekt för bättre kontroll av luftkvaliteten genomförts. Den andra delen är gränsöverskridande samarbete (cross-border cooperation), som stödjer samarbete mellan ansökarlandet och dess grannar. De tre övriga delarna stödjer ansökarländernas deltagande i EU:s sammanhållnings-, jordbruksoch landsbygdsutvecklingspolitik. De är regional utveckling (regional development), utveckling av mänskliga resurser (human resources development) och landsbygdsutveckling (agriculture and rural development). När ett land godkänts som kandidatland får det IPA-stöd inom alla fem delområden. Potentiella kandidatländer på Västra Balkan får stöd inom de två första delområdena. Island står tills vidare utanför IPAprogrammen, men kommissionen har föreslagit för rådet att förordningen om IPA-programmet ändras så att det också omfattar Island. Finlands relationer med medlemskandidaterna Finlands relationer till ansökar- och kandidatländerna kan anses vara goda, även om det nordiska landet Island innehar en särställning. Finland deltar tillsammans med de övriga nordiska länderna i Internationella valutafonden IMF:s kreditprogram riktat till Island. I handelsrelationerna mellan Finland och Island finns outnyttjade möjligheter, liksom i handeln mellan Kroatien och Finland. Handeln med Albanien, Makedonien och Montenegro är liten. Däremot har handeln mellan Turkiet och Finland ökat kraftigt, i synnerhet den finländska exporten. Finlands export till alla ansökar- och kandidatländer är dubbelt så stor som importen därifrån.

EU:S ANSÖKARLÄNDER 11/12 Finlands import (milj. ) export (milj. ) Albanien 5,0 4,9 Island 12,1 43,4 Kroatien 16,9 60,8 Makedonien 2,4 9,2 Montenegro 0,2 2,8 Turkiet 332,2 642,2 Källa:Tullstyrelsen Värdet av handeln mellan Finland och kandidatländerna (milj. euro) Finlands viktigaste exportartiklar till ansökar- och kandidatländerna är telekommunikations- och elektronikprodukter, trä- och pappersindustriprodukter och primärmotorer och andra maskiner. Andra exportprodukter är elektriska maskiner och andra maskiner, plast och kemikalier, farmaceutiska produkter, transportmedel, järn och stål. Importstatistiken toppas av motorfordon, kläder och andra textilprodukter, elapparater och möbler. Från Island importeras framför allt fisk och fiskprodukter samt foder. Från Turkiet importeras förutom kläder också livsmedel, grönsaker och frukt, keramik och mineralprodukter. Europeiska unionen är kandidatländernas viktigaste handelspartner. Turkiet har sedan länge varit ett populärt resmål för finländska turister. År 2008 besöktes Turkiet av cirka 56 000 finländare. Turismen till kusten vid Adriatiska havet i Kroatien har också ökat. År 2008 besöktes Kroatien av rekordantalet 21 00 finländska turister. Samma år reste 15 000 finländare till Island. Mer information: Enheten för EU:s utvidgning och Västbalkan vid utrikesministeriet, telefon 09 16005 (växel) Europainformationens publikationsredaktör Päivi Toivanen, 09 1605 5846 Europainformationens regioninformatörer i landskapen, telefon 010 3456 700 EU:s webbsidor om utvidgningen http://ec.europa.eu/enlargement/ FAKTARUTA Uppgifter 2007 AL IS HR MK ME TR Invånare, milj. 3,2 0,3 4,4 2,0 0,6 70,6 BNP per capita 2364 47708 8445 24911 34431 6804 BNP-ökning, % 6,0 5,5 5,5 4,9 10,3 4,5 Arbetslöshetsnivå, % 13,8² 2,3 9,6 35,0 19,3 9,9 Inflation, % 3 3,6 2,9 2,3 3,5 8,8 Källa: Europeiska kommissionen, Eurostat, IMF, Internationella arbetsorganisationen, Islands statistikcentral, Världsbanken, FN. AL=Albanien IS=Island HR=Kroatien MK=Makedonien ME=Montenegro TR=Turkiet ¹ Uppgifter för 2006 ² Uppgifter för 2005

12/12 EU:S ANSÖKARLÄNDER Ulkoasiainministeriö Eurooppatiedotus PL 482, 00023 Valtioneuvosto Puh. (09) 1605 5905, Faksi (09) 1605 6477 Utrikesministeriet Europainformationen PB 482, 00023 Statsrådet Tfn (09) 1605 5905, Fax (09) 1605 6477 Asiakaspalvelut maakunnissa, Kundservice i landskapen: 010 3456 700