Innehåll Fakta & innehåll sid 1 Framsida sid 2 Förord sid 3 (2) Personer & ord sid 4 (3 4) Huvudtext sid 5-16 (5 27) OBS: Många sidor med mycket färg. Fakta om e-boken Titel: Utflykt till Eskilstuna 1869 Totalt antal pdf-sidor: 16 st. Format: Liggande A4. Storlek: 6 Mb. Utgivare: E-boksbiblioteket.se & Virvelvind Förlag Uppdaterad: 2012-09-23. Originaltext publicerad: 1869. Författare: Okänd. Guideböcker till historiska platser Heliga vägen guidebok till Lysekils berömda hällristningar Det är ett av världens mest hällristningstäta områden med 12 stora ristningar inom bara en kilometer. Alla ristningarna ligger längs en kilometerlång väg som kallas för den heliga vägen. I den här guideboken får du veta allt om Lysekils mest berömda hällristningar och de andra fornminnena i närheten. Sveriges 33 mest sevärda vikingaplatser Under vikingatiden var Sverige en av världens mest spännande områden. Här kan du också uppleva den här dramatiska tiden genom att besöka de vilda vikingarnas gravar, vägar, monument och befästningar. I guideboken 33 MEST SEVÄRDA VIKINGAPLATSERNA I SVERIGE får du tips på de bästa platserna att besöka. Greby gravfält Greby gravfält utanför Grebbestad i Bohuslän beskrivs ofta som det vackraste i Sverige. Den här guideboken handlar om gravfältet, dess många resta stenar och om utgrävningarna här på 1800-talet. Du får kartor, historik och spännande sägner om blodiga slag. Tanums hällristningar I trakten kring Tanum finns Sveriges största koncentration med hällristningar och har dessutom utsetts till världsarv. Det här är en praktisk guidebok till de största ristningarna. Boken innehåller massor av kartor, bilder och praktisk info för dig som vill besöka de berömda hällristningarna i Vitlycke, Litsleby, Fossum och Aspeberget. Hilmas Alaska guidebok om guldgräverskan och trädgården av cement I mer än 80 år har tusentals besökare kommit hit för att se den galna trädgården utanför Strömstad som guldgräverskan Hilma Svedal byggde med 100-tals ton cement. Det här är en praktisk guidebok som är gjord för ditt besök med massor av foton, historik och kartor. Mer info: www.virvelvind-forlag.se
DIGITAL E-BOK FRÅN WWW.E-BOKSBIBLIOTEKET.SE Utflykt till Eskilstuna 1869
FÖRORD I dag är det tusentals personer som pendlar mellan Stockholm och Eskilstuna varje dag. Men i mitten på 1800-talet var ett besök nästan ett äventyr för stockholmaren. Den här e-boken skildrar ett sånt besök. Hemsida för Klosterkyrkan i Eskilstuna. Den här berättelsen som vi valt att ge ut som e-bok publicerades första gången år 1869. Då var resandet något exotiskt och inte lika vardagligt som för oss. Ett besök i Eskilstuna var då så spännande att Ny Illustrerad Tidning skickade ut en resereporter för att skildra staden. E-boken är nästan en resa genom tiden eftersom de flesta fabriker och platser som författaren besökte bara finns kvar som muséer i dag. De jättelika fabrikerna som skildras i teckningar av Robert Haglund (1844-1930) har nästan alla lagts ner, köpts upp eller flyttat ut från centrum. Men inte alla upplevelser i boken är musei-aktiga. Den kanal som författaren färdades genom år 1869 var stängd i årtionden men öppnade igen för turister så sent som år 2000. En annan sak som förändrats är Eskilstuna. De 5 000 invånarna har i dag växt till mer än 60 000. Trevlig läsning Mikael Jägerbrand Redaktör mikael@jagerbrand.se Copyright 2008 Virvelvind Förlag, Lysekil Den här e-boken UTFLYKT TILL ESKILSTUNA 1869 publicerades digitalt första 2008 och uppdaterades den 23 september 2012. Berättelsen är hämtad ur tidskriften Ny Illustrerad Tidning 1869. 2
LITE ORD & PERSONER Fristaden. Området som i dag är stadskärnan var tidigare skattebefriat för inflyttade valloner. Haglund, Robert Ludvig. [1844 1930] Svensk grafiker och tecknare. Arbetade som lärare vid Tekniska Högskolan. Karl Gustafs Stads Gevärsfaktori. Verskamheten startade 1812 och höll till på Faktoriholmarna tills 1969 och flyttade då till Svista. Företaget heter i dag Saab Bofors Dynamics AB. Munktells mekaniska verkstad. Företag grundat av Johan Munktell 1832, blev 1932 Bolinder-Munktell och köptes upp av Volvo 1950. Nerman, Gustaf Magnus. [1827 1913] Svensk väg- och vattenbyggnadsingenjör. Palmblad, Vilhelm Fredrik. [1788 1852] Historiker, författare och professor i grekiska. Publicerade flera läroböcker i geografi, bland annat Utkast till fäderneslandets geografi år 1829. Rademacher, Reinhold. [1609 1668] Holländsk industriman uppväxt i Riga, som gett namn åt Rademachersmedjorna. Rinman, Sven. [1720 1792] Svensk bergvetenskapsman. Schweizeri. Ett gammalt namn för kafé med spritutskänk-ning. Fick sitt namn från de många schweizare som flyttade till Sverige i början av 1800-talet och öppnade sockerbagerier. L. F. Ståhlberg. Tillverkare av bland annat bordsknivar som köptes upp av Eskilstuna Jernmanufaktur i början av 1900-talet. Torshälla kanal. Den 8 km långa kanalen mellan Torshälla och Eskilstuna stängdes 1965 men öppnades igen år 2000. Väster Kungsgatan Norr Munktellstaden Drottninggatan Fristadstorget Gamla staden Söder Karta över centrala Eskilstuna. 3 4
UTFLYGT TILL ESKILSTUNA Publicerad i december 1869 i Ny Illustrerad Tidning en första kännedom, jag har om Eskilstuna, fick jag af Palmblads geografi, och det var sannerligen icke i går jag läste den boken. Det föresväfvar mitt minne att den berättade om Eskilstuna att det låg 3/4 mil från Thorshällaåns utlopp i Mälaren, på samma gång den lärde att Thorshälla låg nära Eskilstunaåns inlopp. Jag vill minnas att det stod så, ehuru jag ej är rätt säker derpå. Deremot är jag fullt viss om, att Eskilstuna för öfrigt beskrefs såsom en»uppstad» med betydliga jern- och stålmanufakturverk samt ett kungligt gevärsfaktori. Sedan har jag gjort bekantskap med Ståhlbergs bordsknifvar, Österbergs pennknifvar och Heljestrands rakknifvar; och ännu senare har jag hört talas om Munktellska verkstadens lokomobiler och tröskverk; om det nya jernmanufaktur-aktiebolaget med hr Johan Svengren i spetsen; samt framför allt om statens gevärsfaktori, der man uteslutande med maskiner arbetar på att inom få år förse hela vår armé med mordverktyg efter Remingtons modell. Efter allt det der tyckte jag att det var liksom litet skamligt att ej hafva besökt en stad, som dock fyller ett så pass betydligt rum inom den svenska industrien, och så tog jag en vacker sommarmorgon min nattsäck i handen och spatserade ned till ångfartyget»eskilstuna», som låg och rökte nere vid hamnen. Två dagar anslog jag åt vistelsen i»sveriges Sheffield», och det är åt mina intryck under desamma jag nu vill söka att gifva en bestämd form, i det jag bifogar dem såsom text åt de planscher från Eskilstuna, som nu meddelas Ny Illustrerad Tidnings läsare. Hvar och en vet huru herrlig en ångbåtstur på Mälaren kan vara en vacker sommardag, och»eskilstuna» är ett splitter nytt fartyg, utgånget från Motala verkstad, konstrueradt och inredt med afseende å alla en nyare tids fordringar. Jag tillåter mig derför blott en enda liten anmärkning: att det går för långsamt, dock lemnande derhän huruvida detta beror på fartygets för ringa hastighet eller på våglängden. Så länge vi höllo oss på Mälaren gick det väl an: Kaggeholm, Mälsåker, Tynnelsö, Strengnäs, 5 6
Utsigt af staden. Tecknad af R. Haglund 7 8
Hesslebyholm, Sundbyholm m. fl. ryktbara och natursköna ställen skulle beskådas och gåfvo någon liten omvexling åt resans enformighet. Men sedan vi kommit in i ån, gingo vi såsom verkliga paddor, och ett uppehåll af nära en halftimme vid Thorshälla slussar höll på att betaga mig tålamodet. Ån, hvilken bär de vexlande namnen af Hynde vadsström, under sitt öfra lopp, samt sedan Eskilstuna- och sist Thorshällaån, utgör det naturliga utloppet för Hjelmaren, hvars nivå ligger 70 fot högre än Mälarens, och gör således flera rätt betydliga fall, deribland ett par under sitt nedre lopp, hvarest strömmen delar sig och med sin ena arm flyter förbi Thorshälla, med den andra förbi Nyby bruk. Till undvikande af dessa fall är anlagd en liten kanal,»eskilstuna nedre kanal», något öster om Thorshälla, så att man på resan ser blott obetydligt af denna lilla stad. Att den, omgifven af berg och genomfluten af en forssande ström, har ett pittoreskt läge, äfvensom att den eger ett starkt syskontycke med en by samt har en åldrig kyrka med ett osedvanligt högt och spetsigt torn påminnande om en kolossal, illa formerad blyertspenna det hinner man dock att observera. En kort stund sedan man lemnat kanalen och åter utkommit i ån, får man sigte på Eskilstuna, som man till följd af åns många krökningar än ser till höger, än till venster framför sig. När man slutligen inbillar sig vara framme, har man att passera ännu en sluss (af trä, byggd af kapten G. M. Nerman) dervid man till venster om sig har de Munktellska anläggningarne och till höger det verkligen storartade etablissemang, som kallas Karl Gustafs stads gevärsfaktori. Kort efter det man kommit ur denna sluss passerar man en utomordentligt tung och ful svängbro, äfvenledes af trä, samt konstruerad af hr Nerman, såsom det påstås efter amerikanskt mönster, och snart landar man vid den s. k. öfre hamnen i kärnan af staden, i fall Eskilstuna med sin egendomliga belägenhet kan anses ega någon centralpunkt. Hvad som förvånade mig var att af de svarte, äldre och yngre, Vulcani söner, som vid slussen i så stor mängd mött mitt öga, såg jag här nästan ingen. Deremot mottogos vi af ett tjog välmående borgare, hvilka sedan de vexlat ett par ord med kapten eller styrman slogo sig ned på akterdäck, tittade i en af dagens tidningar eller pratade samt reqvirerade fram toddy, innan ännu passagerarne hunnit i land. Händelsevis träffade jag på en flygtig bekantskap sedan gammalt, hvilken mottog mig som en vän och erbjöd sig att blifva min guide. Han sammanförde mig sedan med flere andre personer, och fann jag dervid att gästvänlighet är ett framstående karaktersdrag hos Eskilstunaboerne. En stor egendomlighet fann jag här vara rådande med afseende å väderstrecken. Nog har jag varit i städer, der hufvuddelarne benämnts antingen norr och söder eller vester och öster, men här kallas de begge största stadsdelarne söder och vester. Visserligen finnes äfven norr, men 9 10
Kronans gevärsfaktori. Tecknadt af R. Haglund 11 12
med undantag af de Munktellska anläggningarna, är den endast en stadsdel i sin linda. Öster lyser deremot genom en fullständig frånvaro. Dock benämnes stadens olika delar i dagligt tal sällan efter väderstrecken. I stället har man»gamla staden», söder och sydost om ån;»nya staden» mellan den s. k. rådhusbron och»rinmans torg» (f. d. Fristadstorget), samt»fristaden» vester om detta torg. Lägger man härtill Karl Gustafs stad, gevärsfaktoriet, hvilket dock ej egentligen, utom i polismål, hör till staden, samt nya stadsdelen, norr, så finner man här en myckenhet olika namn, hvilka jemte dermed betecknade begrepp äro rätt svåra att hålla tillsammans. Märkvärdigt nog lär icke någon ordentlig karta öfver staden finnas utarbetad. När jag gått ett par gånger genom staden, tyckte jag mig dock finna att han i det närmaste har formen af ett T, hvars ena arm dock är betydligt längre än den andra. Till följd deraf finnas här ock stora distanser, ehuru bredden öfverallt är ganska obetydlig. Den omgifvande slättbygden,»rekarne» kallad, är tvifvelsutan en af de äldst bebygda i Södermanland, att döma af det stora antalet kyrkor, som man här påträffar. Om man gör en liten utflygt åt landsbygden norr om staden, kan man från flera punkter på vägen räkna ända till 6 à 7 kyrkor. Eskilstuna sjelf anses för kanske den första kristna ort i landskapet, af hvars apostel, den helige Eskil, det har sitt namn. Det hette förut Forss. Redan då, eller kanske till och med något tidigare, fanns här ett Berhardinerkloster, hvilket sedermera uppläts åt Johanniterne eller Hospitalsbröderne samt indrogs till kronan genom Vesterås recess, då det var mycket rikt. De båda landsförsamlingarna, hvilka såsom annexer äro förenade med stadsförsamlingen, heta ännu i dag Kloster och Forss, den första belägna i öster-, den senare i vester-rekarne härad. Hela pastoratet eger en folkmängd af mer än 8000 menniskor, af hvilka öfver 5000 komma ensamt på staden. Jag har omnämnt detta derför, att det råder ett mycket nära och inveckladt förhållande mellan staden och dessa landtsocknar. Så tillhör faktoriet Forss socken, men den midt emot belägna mekaniska verkstaden staden, och det dermed förenade Klosterströms gjuteri Kloster. Tunafors bruk, vid södra ändan af staden, ligger i Kloster och den midt öfver ån belägna berömda kniffabriken Ståhlforss ligger i Forss. Besynnerligast är dock förhållandet med Stensborg, en liten vacker landtgård i Klosters socken, hvars trädgård går ända ned till gamla stadens tätast bebygda gata. Kyrkan, äfvensom prestgården, lära ligga i Forss socken. Efter denna lilla historiskt topografiska afvikning från berättelsen återvänder jag till min Eskilstunavän och går med nattsäcken i handen att under hans ledning skaffa mig en bostad. Vi stanna en stund på Rådhusbron, och han påpekar för mig den synnerligen pittoreska utsigten öfver ån, i hvilken kyrkan på sin täcka udde speglar sig, 13 14
den lilla holmen med sina pilträd och längre bort de ståtliga vattenfallen vid Tunafors. Denna vy är rent af förtjusande, men som jag är öfvertygad att mina läsare få en lifligare förställning derom genom hr Haglunds teckning än genom mina torftiga ord, fortsätter jag min väg till»hotel Svensson», som dock icke är något hotel, utan ett hemtrefligt ställe med anspråkslösa rum, och der man äter en väl lagad husmanskost, utan att störas af det buller och oväsen, som eljest pläga vara oskiljaktiga från källare i småstäder. Sedan jag gjort min yttre menniska någorlunda presentabel, förde min vän mig ut till Djurgården. Eskilstuna egde nämligen i gamla tider äfven ett slott, hvaraf dock nu återstår intet annat än ett par högst förträffliga källare; allt det andra brann af redan på 1680-talet. Till detta slott hörde, såsom seden bjöd i forna dagar, äfven en djurgård, der de förnäme herrarne kunde få jaga fyrbenta högdjur, och i denna ser man ännu i dag skogens aristokrater ekarne, af hvilka träd nog ett och annat är äldre än de höga herrarnes stamträd. Eskilstuna Djurgård eller»intagan» såsom dess rätta namn är uppläts för några år sedan åt staden till park och promenadplats. Konsten har dock der uträttat föga, ty utom vägen upp till det lilla vackra schweitzeriet, på hvilken en enorm kostnad lär vara nedlagd, finnas här alls inga gångar upptagna, utan man får, åtminstone under en så våt sommar som den sista, nästan vada i sumpmarken. Ett par bergknallar har man dock här, från hvilka man har en vacker och vidsträckt utsigt öfver staden och dess omgifvande landsbygder. Äfvenledes förevisades här en stor s. k. jättegryta. På schweitzeriet mådde man mycket väl och drack samma punsch som på sjelfva»stora sällskapet». De besökandes antal syntes dock inte vara stort, och på tillfrågan fick jag veta att det egentligen blott är lördagar och söndagar som källarrörelsen här lönar sig. Vid niotiden dagen derpå hemtade min vän mig för att i hans sällskap bese faktoriet. Vi gingo öfver Rådhusbron samt den gata, som i rak linea härifrån löper genom längden af hela vestra stadsdelen. På Rinmanstorg stannade vi ett ögonblick för att bese det enda offentliga monument, som finnes i staden. Denna har dock ej haft någon del i dess uppresande, hvilket är verkstäldt af brukssocieten. Det är egnadt åt Sven Rinman,»i förtjenst om bergshandteringen den förnämste på sin tid». Staden har likväl på sitt sätt sökt att föreviga den utmärkte mannens minne genom att efter honom uppkalla en af sina ångbåtar. Denna brukssocietetens monumentala gåfva åt staden förde samtalet på åtskilliga förmoner, som Eskilstuna eger, i synnerhet genom kommerskollegii och manufakturdiskontens välvilja. Den förra underhåller här en teknisk söndags- och aftonskola samt bidrager i väsentlig mon till 15 16
Remingtonsgevärs-verkstaden. Interiör. 17 Tecknad af R. Haglund 18
aflöning af borgmästaren och stadsläkaren, hvilket troligen är en lemning från den tid, då Eskilstuna ej blott kallades för utan äfven var en»fristad», d. v. s. en stad, som hade allting fritt. Den senare uppträder såsom förläggare i stor skala åt härvarande manufakturister, och har så gjort i mer än hundra år, men just denna frikostighet hörde jag af en framstående Eskilstunabo anses för en medverkande orsak dertill att industrien här gått så långsamt framåt. Lättheten att erhålla ett litet rörelsekapital har framkallat denna massa af små sjelfständiga smideriidkare, hvilka aldrig kunna hinna derhän att drifva sina yrken fabriksmessigt. Man får derför här se vackra arbeten, men man kan ej i allmänhet få en större order verkstäld. Priset blifver äfven högre än på utländingens tillverkningar, och deraf blir följden att Eskilstunasmidena ej ens hafva så stor marknad, som de kunde förse. Derför är man här mycket förargad öfver tyskar och engelsmän, särdeles de förre, med deras dussinarbeten för godt pris, som göra att den svenske arbetaren måste svälta. I konseqvens dermed äro sju åttondelar af befolkningen protektionister. Likafullt läses Aftonbladet här allmänt, under det Nya Dagligt Allehanda i staden knapt lär hafva en enda prenumerant. Det vore likväl orätt att neka det en riktning till ett förnuftigare ordnande af arbetet på senare tider blifvit beträdd. Förbättrade arbetsmetoder och en riktigare arbetsfördelning börja alltmera framträda såsom oafvisliga behof. Uttrycket för ett sådant är»eskilstuna jernmanufaktur-aktiebolag». Det är blott ett bolag, som kan hafva ett så sammansatt namn. Efter hvad jag förnam, drifver bolaget sjelft dock en föga betydande fabriksrörelse och är egentligen blott förläggare åt mindre fabrikanter samt en mellanhand melland dem och den stora marknaden. Det kan visserligen äfven såsom sådan göra mycket godt men svårligen kan det åstadkomma någon sådan reform i arbetssättet härstädes, som man trodde att det åsyftade. Likväl lära redan genom dess hand högst betydliga order vara fullgjorda. Men på detta sätt kommer jag aldrig till faktoriet. Det är derför bäst att trafva på. Från Kungsgatan vika vi in på Drottninggatan, en mycket bred men föga bebygd stadsväg, der det fordom lärer hafva funnits några träd, som man likväl numera (månne i skönhetens intresse?) nedhuggit. Härifrån vända vi åter in på en gata, paralel med Kungsgatan. Vi göra det»för kuriositetens skull», säger min vän, som berättar att hon fått sitt namn efter en liffländare, Rademacher, hvilken i medlet af 1600-talet var den förste, som erhöll tillstånd att här anlägga ett manufakturverk. Husen äro bygda i medeltidsstil med samtliga gaflarna åt gatan. Sjelfva gevärsfaktoriet ligger på en holme i ån. Styresmannens boställe är vackert beläget och omgifvet af en ganska vidsträckt trädgård. Det hela gör visserligen 19 20
Hejare-verkstaden, interiör. Tecknad af R. Haglund 21 22
intrycket af något gammalmodigt och förfallet, men den nya styresmannen tyckes göra mycket för att rusta upp det. Denne är en helt ung man med något bestämdt i sitt väsen och med största artighet undertecknade han ett tryckt inträdeskort för oss att besöka verkstäderna samt rådde oss att fråga efter arbetsofficeren för att erhålla en pålitlig följeslagare. Det kan visserligen talas mycket emot att göra en officer till chef för ett industrielt etablissemang, och jag tror att det såsom regel är lika litet lämpligt, som att staten sjelf uppträder såsom industriidkare, men ett mera förekommande bemötande än vi erforo af de militära tjenste männen vid Karl Gustafs stads faktori kan man näppeligen påträffa. Vi fördes först till den s. k. hejareverkstaden. Detta är den enda del af faktoriet, som påminner om en smedja, ty här ser man en mängd härdar och ugnar samt glödgadt jern, handteradt af väldiga cykloper. Hejarne, efter hvilka verkstaden har fått sitt namn, äro om jag minnes rätt fem till antalet. De äro ett slags kolossala hammare, som sättas i gång uppifrån nedåt, der de träffa lika kolossala städ. Såväl vid hammaren som på städet fästas formar till de olika gevärsdelarne, såsom en låda, en bygel, en hane, och då nu hammarens ofantliga tyngd faller på det glödglade stålet, pressas detta in i den gifna formen. Man inser lätt hvilken ofantlig besparing i tid och arbetskraft, som här igenom åstadkommes emot då dessa delar från början måste smidas för hand. I hejareverkstaden, som väl hade förtjent en särskild teckning, fästes min uppmärksamhet särskildt vid en liten räckhammare, en synnerligen vacker och sinnrik maskin, konstruerad efter en i Sverige förut okänd princip och hvilken skötes med den allra största lätthet. Äfven torde böra anmärkas att härdarne för smidning och hejning äro inrättade efter andra grunder än våra vanliga smidesässjor, i det blästern inledes genom härdens botten från en derunder placerad blästerlåda. Från hejarehuset begåfvo vi oss till sjelfva hufvudbyggningen, ett ståtligt trevånings stenhus, hvilket i fjor undergick en större reparation, i det en särskild utbyggnad gjordes för stora trappan och de båda öfre våningarne inreddes hvardera till en kolossal arbetssal med några smårum bredvid för besigtningen m. m. I trappbyggnaden finnes också en»hiss», som går genom alla våningarne och medelst hvars tillhjelp vi, utan minsta ansträngning för våra fortkomstledamöter, genast förflyttades upp i andra våningen. Rummet är stort och vackert samt erhåller ljus från tre olika håll, men man känner sig likväl till en början litet bortkommen af oljeoset samt detta virrvarr af maskiner och arbetare. Dessa senare ty af aktning för menniskan börjar jag med dem hade nästan alla ett intelligent utseende; ett par af dem voro dessutom vackre och ståtlige karlar. 23 24
Några syntes hafva mycket förkärlek för stora skägg. De lära också nästan allesammans vara skarpskyttar. Om en hviskande min vän mig i örat att han var vice ordförande i arbetareföreningen. Maskinerna i de begge öfre våningarne uppgå till ett antal af 120 till 130. Af dessa äro nära hälften införskrifna från Amerika, och äro dessa i allmänhet grannt utmålade. Några äro tillverkade dels vid Munktells, dels vid Köpings mekaniska verkstäder, men det största antalet dels förändrade, dels nygjorda vid faktoriet. Bland dessa äro alla de, som behöfdes för tillverkning af de lösa maskintillbehören (fixtures). Att bland denna stora mängd och under loppet af några timmar få fullständig reda på hvars och ens särskilda bestämmelse är naturligtvis för en icke-fackman alldeles omöjligt. Dock fästes min särsklda uppmärksamhet vid några af dem och deribland främst en s. k. indemaskin, tillverkad af den utmärkte maskinfabrikanterne Brown & Sharp i Providence i Amerika och inköpt för 2400 rdr. Denna maskin kallas äfven universalfräsmaskin, emedan med den kunna tillverkas, utom kugghjul, nästan alla möjliga slags frästrissor, spiralborrar m. fl. vigtiga verktyg. Jag förstod mig likväl mindre på förträffligheten af denna maskin, hvars vackra egenskaper jag dock tecknade mig till minnes, än jag anslogs af ett par andra, hvilkas sinnrikhet lättare föll i ögonen. Bland dessa nämner jag ett par små nätta tingestar för tillverkning af skrufvar samt ett par s. k. repetermaskiner. Hufvudintrycket af mitt besök på faktoriet var ingalunda någon ledsnad öfver menniskans nedsättning till en blott matare af maskiner, ty alla arbetarne sågo glade, förståndige och påpasslige ut, utan snarare en hög grad af beundran för menniskosnillet, som så förstått att göra sig till herre öfver materien samt derigenom mångdubbla resultatet af sin egen verksamhet. Maskinarbetets stora företräde framför handarbetet ligger dock ej blott i den förökade och derigenom billigare produktion, som blir resultatet af den förra, utan äfven och hufvudsakligen i den precision, som följer deraf. Att för hand göra tvänne små obetydliga delar af en mekanism fullkomligt lika är nästan omöjligt, hvaraf naturligen ett beständigt profvande, passande och omgörande blifver följden. Maskinen åter arbetar alltid på samma sätt och kan ej arbeta annorlunda, så att t. ex. en skruf, som den tillverkar, passar icke blott till ett utan till alla gevär efter samma modell. I Amerika lär man ej heller anse sig ega en fullständig modell förr än man kommit derhän att kunna med maskin tillverka hvarenda, om än så obetydlig, del af mekanismen. Och hvilken ihärdighet, hvilken uppfinningsrikhet härtill fordras, derom kan man göra sig en föreställning, då man får höra att endast låsmekanismen till Remingtonsgeväret, förutom smergling och härdning har att genomgå ej mindre än 183 särskilda operationer, bland hvilka 18 behöfvas 25 26
för hanen ensam; 10 för den lilla extraktorn (hvars uppgift är att efter skottets affyrande utdraga patronens kopparhylsa), o. s. v. På tillverkningens belopp kan jag ej lemna någon exakt uppgift. Sannerligen tror jag ej att jag glömde efterfråga den, men derom kommer nog krigsministern att underrätta den snart sammanträdande riksdagen, och det är ju riktigt förnämt af mig att låta en så uppsatt person komplettera mina uppgifter. Stockmakareverkstaden, som ligger på andra sidan slussen, fick jag endast göra en flygtig bekantskap med. Maskinerna derstädes voro nämligen ej igång, hvilket var mycket att beklaga, ty här lär finnas några sådana, konstruerade af frih. Wrede, som visa att, om han också ej var någon lämplig chef för artilleriet, så är han likväl ett mekaniskt snille. 27