KONSUMENTVERKETS ANVISNING OM UPPGIFTER SOM SKALL LÄMNAS OM KONSUMTIONSVAROR OCH KONSUMENTTJÄNSTER Konsumentverkets publikationsserier, Finland 1/2008 ISSN 0788-544X (Tryckt) ISSN 1796-0118 (Online) ISBN 978-951- 681-137-9 (häftad) ISBN 978-951- 681-138-6 (PDF)
Konsumentverkets anvisningar Dnr 2006/52/3515 5.2.2008 Författningsgrund: - lagen om konsumtionsvarors och konsumenttjänsters säkerhet (75/2004) - statsrådets förordning om uppgifter som skall lämnas om konsumtionsvaror och konsumenttjänster (613/2004) Målgrupp: - Näringsidkare och andra tjänsteleverantörer - Tillsynsmyndigheterna enligt lagen om konsumtionsvarors och konsumenttjänsters säkerhet (75/2004) - Övriga myndigheter som utövar tillsyn över konsumtionsvarors och konsumenttjänsters säkerhet KONSUMENTVERKETS ANVISNING OM UPPGIFTER SOM SKALL LÄMNAS OM KONSUMTIONSVAROR OCH KONSUMENTTJÄNSTER Konsumentverket utfärdar anvisningar om uppgifter som skall lämnas om konsumtionsvaror och konsumenttjänster. Det centrala målet för statsrådets förordning om uppgifter som skall lämnas om konsumtionsvaror och konsumenttjänster (613/2004), nedan uppgiftsförordningen, är att säkerställa att verksamhetsutövarna (näringsidkare eller andra tjänsteleverantörer) lämnar konsumenterna de uppgifter om konsumtionsvaror och konsumenttjänster som behövs för att kunna förebygga fara för hälsa eller egendom. Det nya i uppgiftsförordningen är i synnerhet kraven på uppgifter som skall lämnas om tjänster. Uppgiftsförordningen tillämpas också när det i den övriga lagstiftningen finns särskilda bestämmelser om säkerheten hos en vara som ingår i en viss produktgrupp eller en tjänst, men denna reglering genom speciallagstiftning inte till alla delar garanterar samma säkerhetsnivå som lagen om konsumtionsvarors och konsumenttjänsters säkerhet. I denna anvisning behandlas inte de uppgifter som enligt speciallagstiftningen skall lämnas om konsumtionsvaror och konsumenttjänster. Denna anvisning är avsedd som en allmän anvisning om tillämpningen av uppgiftsförordningen. Anvisningen hjälper verksamhetsutövarna att uppfylla sin skyldighet att lämna konsumenterna behövliga uppgifter om konsumtionsvaror och konsumenttjänster. Tillsynsmyndigheterna kan använda anvisningen som hjälp vid tillsynen av iakttagandet av uppgiftsförordningen. I anvisningen beskrivs uppgiftsförordningens innehåll, Konsumentverkets tillsynspraxis samt erfarenheter av marknadstillsynen och bedömningen av risker. Denna anvisning träder omedelbart i kraft. Överdirektör Marita Wilska Direktör Tomi Lounema
INNEHÅLL 1 Anvisningens syfte...2 2 Uppgiftsförordningens tillämpningsområde och förhållande till den övriga lagstiftningen...2 2.1 Allmänt...2 2.2 Uppgiftsförordningens tillämpningsområde...3 2.3 Speciallagstiftning om och tillsynsmyndigheter för vissa produktgrupper och tjänster...4 2.4 Uppgiftsförordningens förhållande till konsumentskyddslagen...5 3 Grundläggande begrepp...5 4 Verksamhetsutövarens skyldighet att lämna uppgifter...7 4.1 Allmänt...7 4.2 Språkkrav...8 4.3 Distansförsäljning...8 4.4 Åldersgränser...9 5 Uppgifter som skall lämnas om konsumtionsvaror...10 5.1 Allmänt...10 5.2 Obligatoriska uppgifter...10 5.2.1 Benämning enligt handelssed...10 5.2.2 Namnet på tillverkaren, den för vilken konsumtionsvaran tillverkats eller importören...11 5.3 Övriga uppgifter som är av betydelse för säkerheten...12 5.3.1 Allmänt...12 5.3.2 Uppgifter, varningar och anvisningar som behövs med tanke på säkerheten...12 5.4 Hur och var uppgifterna skall lämnas...14 5.4.1 Att lämna uppgifterna på ett tydligt och begripligt sätt...14 5.4.2 Konsumtionsvaror i försäljningshölje...15 5.4.3 Konsumtionsvaror som säljs utan försäljningshölje...16 6 Uppgifter som skall lämnas om konsumenttjänster...17 6.1 Allmänt...17 6.2 Förhandsinformation som är av betydelse för säkerheten...18 6.2.1 Allmänt...18 6.2.2 Förhandsinformation...18 6.3 Hur och var uppgifterna skall lämnas...22 6.3.1 Tydlig och begriplig information...22 6.3.2 Information i skrift, i form av visuella budskap eller symboler...23 7 Produksäkerhetstillsynen...24 8 Anvisningens ikraftträdande...24
KONSUMENTVERKETS ANVISNING OM UPPGIFTER SOM SKALL LÄMNAS OM KONSUMTIONSVAROR OCH KONSUMENTTJÄNSTER 1 ANVISNINGENS SYFTE Förordningen om uppgifter om konsumtionsvaror (97/1987) upphävdes i samband med reformen av produktsäkerhetslagstiftningen. Den gamla förordningen ersattes med statsrådets nya förordning om uppgifter som skall lämnas om konsumtionsvaror och konsumenttjänster (613/2004), nedan uppgiftsförordningen, som trädde i kraft 1.1.2005. Uppgiftsförordningen har utfärdats med stöd av 5 och 16 i lagen om konsumtionsvarors och konsumenttjänsters säkerhet (75/2004, nedan KonSäkL). Det centrala målet för förordningen är att säkerställa att verksamhetsutövarna (näringsidkare eller andra tjänsteleverantörer) lämnar konsumenterna de uppgifter om konsumtionsvaror och konsumenttjänster som behövs för att kunna förebygga fara för hälsa eller egendom. Denna anvisning är avsedd som en allmän anvisning om tillämpningen av uppgiftsförordningen. Anvisningen hjälper verksamhetsutövarna att uppfylla sin skyldighet att lämna konsumenterna behövliga uppgifter om konsumtionsvaror och konsumenttjänster. Tillsynsmyndigheterna kan använda anvisningen som hjälp vid tillsynen av iakttagandet av uppgiftsförordningen. I anvisningen beskrivs uppgiftsförordningens innehåll, Konsumentverkets tillsynspraxis samt erfarenheter av marknadstillsynen och bedömningen av risker. 2 UPPGIFTSFÖRORDNINGENS TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH FÖRHÅLLANDE TILL DEN ÖVRIGA LAGSTIFTNINGEN 2.1 Allmänt Vid reformen av produktsäkerhetslagstiftningen utsträcktes tillämpningsområdet för KonSäkL att även omfatta tjänster som erbjuds utan att ekonomisk vinst eftersträvas (tjänster som tillhandahålls av kommuner, församlingar, bostadsaktiebolag osv.). Tillämpningsområdet för uppgiftsförordningen motsvarar KonSäkL:s tillämpningsområde. I och med att tillämpningsområdet utvidgats omfattas allt fler konsumtionsvaror och konsumenttjänster av KonSäkL:s och sålunda även uppgiftsförordningens tillämpningsområde. KonSäkL tillämpas också när det i den övriga lagstiftningen finns särskilda bestämmelser om säkerheten hos en vara som ingår i en viss produktgrupp eller en tjänst, men denna reglering i speciallagstiftning inte till alla delar garanterar samma säkerhetsnivå som KonSäkL (KonSäkL 2 ). På samma sätt kan uppgiftsförordningens bestämmelser om uppgifter som skall lämnas bli tillämpliga också när det i annan lagstiftning finns bestämmelser om de uppgifter som 2
skall lämnas. Lagstiftarens avsikt har varit att det inte skall finnas luckor i lagstiftningen med tanke på konsumenternas säkerhet. Till exempel i fråga om skjutvapen har inrikesministeriets lotteri- och vapenförvaltningsenhet i sin tillsynspraxis tagit ställning till vilka märkningar skjutvapen skall förses med enligt vapenlagstiftningen och KonSäkL. Även om det i uppgiftsförordningen eller speciallagstiftningen inte uttryckligen krävs att en viss uppgift lämnas, kan den krävas med stöd av KonSäkL 5 och 16, om det behövs med tanke på säkerheten. Denna anvisning är inte uttömmande i fråga om märkningar som krävs enligt speciallagstiftningen, utan verksamhetsutövaren skall själv ta reda på dem. 2.2 Uppgiftsförordningens tillämpningsområde Uppgiftsförordningen gäller uppgifter som skall lämnas om konsumtionsvaror och konsumenttjänster och som behövs för att konsumenter, personer som kan jämställas med konsumenter samt tillsynsmyndigheter skall kunna förebygga fara för hälsa eller egendom (1 1 mom. i uppgiftsförordningen). Skyldigheten att lämna uppgifter gäller konsumtionsvaror som en näringsidkare tillverkar, saluför, säljer eller annars i samband med sin näringsverksamhet överlåter, importerar, exporterar eller transporterar genom landet samt konsumenttjänster som tillhandahålls, utförs, saluförs, säljs eller på annat sätt överlåts (KonSäkL 1 1 mom.). Skyldigheten att lämna uppgifter gäller sådana konsumtionsvaror och konsumenttjänster som är avsedda att användas för eller som i väsentlig omfattning används för enskild konsumtion (KonSäkL 1 2 mom.). I tillsynspraxis har det ansetts att om en vara eller tjänst är tillgänglig för konsumenter, skall den uppfylla kraven i KonSäkL och uppgiftsförordningen. Att varan eller tjänsten i fråga till exempel i huvudsak används inom industrin eller säljs till företag saknar betydelse, om produkten marknadsförs till konsumenter till exempel på internet. Skyldigheten att lämna uppgifter omfattar alla situationer där konsumtionsvaror och konsumenttjänster överlåts, även byte och uthyrning. KonSäkL förutsätter inte att produkten överlåts mot vederlag. Om konsumtionsvaror överlåts eller konsumenttjänster tillhandahålls utan vederlag, skall verksamhetsutövaren se till att de uppgifter som behövs för att förebygga fara för hälsa och egendom lämnas. Till exempel skall varor som delas ut som reklamgåvor, priser eller tilläggsförmåner vara försedda med namnet på den som tillverkat, låtit tillverka eller importerat varan. I samband med tjänster, till exempel på lekplatser eller vid avgiftsfria åkturer med häst som erbjuds på publikevenemang, skall behövliga uppgifter lämnas på motsvarande sätt. KonSäkL gäller också begagnade konsumtionsvaror. Uppgiftsförordningen tilllämpas på begagnade konsumtionsvaror endast till den del det särskilt föreskrivs i förordningen (1 2 mom. i uppgiftsförordningen). Enligt 5 i uppgifts- 3
förordningen skall uppgift lämnas om faror som eventuellt uppstår vid användning eller förstöring av begagnade konsumtionsvaror, om det behövs för förebyggande av sådan fara som varan kan medföra för hälsa eller egendom. Utanför tillämpningsområdet för KonSäkL och sålunda även uppgiftsförordningen har lämnats tjänster som allmännyttiga föreningar tillhandahåller sina medlemmar i annan verksamhet än näringsverksamhet. Som allmännyttiga föreningar betraktas bland annat idrottsföreningar och scoutkårer. Om en sådan allmännyttig förening tillhandahåller tjänster för andra än sina medlemmar, tilllämpas lagen och förordningen på tjänsten i fråga. På motsvarande sätt tilllämpas lagen och förordningen om en förening tillhandahåller en tjänst enbart för sina medlemmar, men gör det i syfte att få ekonomisk vinning. 2.3 Speciallagstiftning om och tillsynsmyndigheter för vissa produktgrupper och tjänster KonSäkL och uppgiftsförordningen är allmän produktsäkerhetslagstiftning. Utgångspunkten är att de gäller alla konsumtionsvaror och konsumenttjänster. Om vissa produktgrupper och tjänster finns det också speciallagstiftning. Om det finns speciallagstiftning om en produkt, produktgrupp eller tjänst, tilllämpas den i första hand. Först såvida det är fråga om något som inte nämns i speciallagstiftningen eller om kraven i speciallagstiftningen är lägre än i Kon- SäkL och uppgiftsförordningen, tillämpas KonSäkL och uppgiftsförordningen. Produktgrupper om vilka det finns speciallagstiftning med krav på de uppgifter som skall lämnas är bl.a. leksaker, personlig skyddsutrustning, maskiner som är avsedda att användas av konsumenter samt kosmetiska produkter. Med anledning av speciallagstiftningen utövas tillsyn av vissa konsumtionsvarors och konsumenttjänsters säkerhet av andra myndigheter än de myndigheter som utövar tillsyn av den allmänna produktsäkerhetslagstiftningen. Å andra sidan är det möjligt att fler myndigheter utövar tillsyn av vissa konsumtionsvarors och konsumenttjänsters säkerhet samtidigt, men med fokus på olika egenskaper hos produkten. Till exempel faror som medförs av substanser som eventuellt upplöses i maten från matlagningsredskapen ingår i de myndigheters behörighetsområde som utövar tillsyn av livsmedelssäkerheten. Om emellertid handtaget på en kastrull lossnar och medför fara för användaren, hör det till produktsäkerhetstillsynen. Då är Konsumentverket tillsynsmyndighet. I fråga om eldrivna verktyg övervakar Säkerhetsteknikcentralen (TUKES) elsäkerheten, till exempel att apparaten inte får medföra fara för elchock. Konsumentverket övervakar i sin tur säkerheten hos apparatens konstruktion, till exempel att apparaten är hållbar eller att bruksanvisningarna är tillbörliga. På Konsumentverkets webbplats www.kuluttajavirasto.fi finns flera exempel på vilken myndighet som övervakar vad. 4
2.4 Uppgiftsförordningens förhållande till konsumentskyddslagen I förhållande till konsumentskyddslagen (38/1978) är uppgiftsförordningen speciallagstiftning. Kraven på uppgifter som skall lämnas om en konsumtionsvara eller konsumenttjänst kan i vissa fall vara mer omfattande enligt konsumentskyddslagen än enligt uppgiftsförordningen. I 5 kap. 12 och 8 kap. 12 i konsumentskyddslagen konstateras att en vara eller tjänst är felaktig om den inte överensstämmer med de krav som uppställs i lag, förordning eller beslut av myndigheter. Sålunda är en vara eller tjänst som inte uppfyller kraven i produktsäkerhetslagstiftningen alltid felaktig också enligt konsumentskyddslagen. Å andra sidan uppfyller en vara eller tjänst inte alltid kraven i konsumentskyddslagen även om den överensstämmer med kraven i produktsäkerhetslagstiftningen. Enligt 2 kap. 1 1 mom. i konsumentskyddslagen får vid marknadsföring inte användas förfarande, som strider mot god sed eller eljest är otillbörligt mot konsumenterna. I 1 2 mom. föreskrivs att marknadsföring, vari ej ingår uppgifter, som är av behovet påkallade med hänsyn till konsumenternas hälsa eller ekonomiska trygghet, alltid skall anses otillbörlig. I marknadsföring får det inte uppviglas till lagstridiga handlingar eller åsidosättande av säkerhetsbestämmelser som finns i lagen. Reklam som bryter mot säkerhetskraven har ansetts stå i strid med konsumentskyddslagen. Så är fallet till exempel om det i reklam för en sportgren, där hjälm behövs, inte används hjälm, eller om levande ljus har placerats för nära varandra i reklamen eller om ett varuprov som distribueras via brevlådan är farligt för barn eller husdjur. Enligt 2 kap. 2 i konsumentskyddslagen får vid marknadsföring inte lämnas osanna eller vilseledande uppgifter. Påståenden, yttranden och bedömningar vilkas sanningsenlighet inte kan bevisas skall anses vara osanna. Det är också förbjudet att lämna vilseledande uppgifter. Marknadsföring som innehåller korrekta uppgifter kan också vara vilseledande, om uppgifter som är väsentliga för helheten utelämnas eller om uppgifterna framställs otydligt. Det är vilseledande, om det till exempel på bottnen i en utländsk kastrull står Made in Finland eller om det i fodret på läderhandskar som tillverkats utomlands har fästs en finsk flagga. 3 GRUNDLÄGGANDE BEGREPP Konsumtionsvaror: Med konsumtionsvaror avses sådana varor som är avsedda att användas för eller som i väsentlig omfattning används för enskild konsumtion (KonSäkL 1 2 mom.) Konsumenttjänster: Med konsumenttjänster avses sådana tjänster som är avsedda att användas för eller som i väsentlig omfattning används för enskild konsumtion (KonSäkL 1 2 mom.) 5
Konsumenter: Begreppet konsument har inte definierats i KonSäkL eller dess förarbeten. Begreppet konsument är dock i hög grad överensstämmande med definitionen i 1 kap. 4 i konsumentskyddslagen. Som konsument betraktas en fysisk person som skaffar en konsumtionsnyttighet (konsumtionsvara eller konsumenttjänst) huvudsakligen för annat ändamål än den näringsverksamhet som han idkar. Personer som kan jämställas med konsumenter: Med personer som kan jämställas med konsumenter avses personer som inte skaffar en konsumtionsvara eller konsumenttjänst för sitt personliga behov eller för användning i ett privat hushåll. Personer som kan jämställas med konsumenter är till exempel barn på daghem, elever i skolor, fängelseinterner eller patienter på sjukhus. Verksamhetsutövare: Med begreppet verksamhetsutövare avses allmänt alla som är ansvariga enligt KonSäkL: näringsidkare, tillverkare, dem för vilka varor tillverkas, importörer, distributörer (såsom säljare) och andra tjänsteleverantörer. Tjänsteleverantör: Med tjänsteleverantör avses i KonSäkL 1 avsedda näringsidkare och andra tjänsteleverantörer som tillhandahåller konsumenttjänster (2 6 punkten i uppgiftsförordningen). Näringsidkare: Med näringsidkare avses enligt KonSäkL fysiska personer eller enskilda eller offentliga juridiska personer som i syfte att få inkomst eller annan ekonomisk nytta yrkesmässigt tillverkar, utför, saluför, tillhandahåller, säljer eller på annat sätt i samband med sin näringsverksamhet överlåter konsumtionsvaror och konsumenttjänster. Näringsidkare är bl.a. företag, föreningar eller klubbar som mot betalning eller som tilläggsförmån tillhandahåller tjänster (KonSäkL 1 3 mom.). Även försäljningsrepresentanter, agenter, som för tillverkarens räkning marknadsför varor till detaljhandeln betraktas som ansvariga näringsidkare. Tillverkare: Med tillverkare avses den som har tillverkat konsumtionsvaran eller genom sammansättning eller annan behandling gett konsumtionsvaran dess slutliga form (2 2 punkten i uppgiftsförordningen). Som tillverkning betraktas i regel inte förpackning, sortering eller annan obetydlig behandling av konsumtionsvaran. Den för vilken konsumtionsvaran tillverkats: Med den för vilken konsumtionsvaran tillverkats avses den som genom att bestämma om sammansättningen eller på annat väsentligt sätt har inverkat på konsumtionsvarans tillverkning, såsom mått, formgivning osv. (2 3 punkten i uppgiftsförordningen). När namnet på den för vilken konsumtionsvaran tillverkats används skall villkoren i definitionen uppfyllas i fråga om både företaget och den uttryckliga varan. Importör: Med importör avses den näringsidkare som ansvarar för det första distributionsledet på marknaden i Finland (2 4 punkten i uppgiftsförordningen). 6
Annan tjänsteleverantör: Med annan tjänsteleverantör avses en enskild eller offentlig juridisk person som i samband med annan verksamhet än näringsverksamhet överlåter konsumtionsvaror eller konsumenttjänster för att användas av personer som kan jämställas med konsumenter (KonSäkL 1 3 mom.). Sådana tjänsteleverantörer är till exempel kommuner, församlingar, skolor, läroanstalter och bostadsaktiebolag, vilkas tjänster inte är avgiftsbelagda och som inte ingår i tillämpningsområdet av den övriga lagstiftningen om konsumenternas säkerhet. Försäljningshölje: Med försäljningshölje avses ett hölje eller ett emballage i vilket varan är avsedd att överlåtas till konsumenten ( 2 5 punkten i uppgiftsförordningen). Varan kan vara förpackad för försäljning sålunda att produkten finns i en bruksförpackning och bruksförpackningen finns innanför försäljningshöljet. Som försäljningshölje betraktas inte ett hölje som först vid köpet ges till konsumenten enbart som transport- eller förvaringslåda. 4 VERKSAMHETSUTÖVARENS SKYLDIGHET ATT LÄMNA UPPGIFTER 4.1 Allmänt Verksamhetsutövaren ansvarar för konsumtionsvarans eller konsumenttjänstens säkerhet (KonSäkL 3 ). Bedömningen och utredningen av behovet att lämna uppgifter ingår i verksamhetsutövarens aktsamhetsskyldighet och yrkesskicklighet. Uppfyllandet av aktsamhetsskyldigheten förutsätter att säkerhetsaspekterna beaktas på ett sådant sätt som skäligen kan krävas av en yrkesmässig verksamhetsutövare inom branschen. Kravet på yrkesskicklighet inbegriper tekniska kunskaper, skicklighet och övriga motsvarande färdigheter som produktion och tillhandahållande förutsätter. Verksamhetsutövaren är sakkunnig i fråga om sin produkt och skall utgående från sin sakkunskap veta vilka uppgifter om varan eller tjänsten som skall ges till konsumenten så att varan eller tjänsten kan användas tryggt. Verksamhetsutövaren skall också beakta möjligheten till felaktig användning i uppgifterna om varan eller tjänsten, såsom anvisningar och varningar. Detta är viktigt i synnerhet när möjligheten till felaktig användning eller funktion är förutsebar eller vanligt förekommande och de säkerhetsrisker som felaktig användning medför inte på annat sätt kan avvärjas. I synnerhet skall möjligheten att varan används fel beaktas i fråga om sådana konsumtionsvaror som är avsedda för barn eller som annars vädjar till barn. Skyldigheten att lämna uppgifter innebär att verksamhetsutövaren har en skyldighet att se till att det om varan eller tjänsten ges tillräckligt utförliga, tydliga och sanningsenliga uppgifter till konsumenter och personer som kan jämställas med konsumenter så att dessa kan bedöma de faror som hänför sig till konsumtionsvarorna och konsumenttjänsterna. Vilka uppgifter som lämnas kan till exempel i fråga om tjänster grunda sig på en riskbedömning eller på vetskap om vilka uppgifter som annars allmänt behövs i samband med många tjänster eller produkter. 7
Verksamhetsutövaren skall också försäkra sig om att uppgifterna framställs i en form som är begriplig för konsumenten (KonSäkL 5 ). I uppgiftsförordningen betonas särskilt att uppgifterna skall lämnas i en tydlig och begriplig form ( 4 2 mom., 8 och 11 1 mom.). Med stöd av dessa bestämmelser kan tillsynsmyndigheterna ingripa i sådana sätt att lämna uppgifter som inte uppfyller kraven på tydlighet och begriplighet. Om verksamhetsutövaren försummar sin skyldighet att lämna uppgifter och inte frivilligt avhjälper säkerhetsbristerna, kan tillsynsmyndigheterna vidta åtgärder enligt KonSäkL för att trygga konsumenternas säkerhet. Enligt lagen förfogar myndigheterna över många olika tillsynsmetoder, om en konsumtionsvara eller konsumenttjänst är farlig för konsumenternas hälsa eller egendom på det sätt som avses i KonSäkL 6. Myndigheten kan bl.a. bestämma att varan förses med behövliga varningsmärkningar (KonSäkL 22 ). Åläggandet förenas med vite. Försäljningen av varan eller utförandet av tjänsten kan också förbjudas och verksamhetsutövaren åläggas att vidta behövliga åtgärder i fråga om de varor som redan finns hos konsumenterna. 4.2 Språkkrav De uppgifter om konsumtionsvaror som avses i uppgiftsförordningen skall lämnas på finska och på svenska, om inte uppgifterna har lämnats genom sådana symboler eller varningstexter som är allmänt kända (9 i uppgiftsförordningen). I stället för text kan man sålunda använda tydliga och etablerade visuella budskap och symboler. Dessutom skall bestämmelser, standarder och tillsynsmyndigheternas anvisningar som gäller produktgruppen i fråga beaktas, såsom till exempel Konsumentverkets anvisningar om säkerhetskrav och märkningar på ljusprodukter. Språkkraven gäller också uppgifterna om produkter vid distansförsäljning, om distansmarknadsföringen kan anses vara riktad till Finland. I fråga om konsumenttjänster har det inte föreskrivits om särskilda språkkrav. I samband med konsumenttjänster skall man handla enligt situationens krav i språkfrågan. Om alla personer som vid ett enskilt tillfälle deltar i tjänsten är finskspråkiga, behöver säkerhetsanvisningar som repeteras muntligt före tjänsten den gången inte framföras också på svenska. Å andra sidan kan språkkraven också vara mer omfattande än i samband med konsumtionsvaror. Deltagarna kan sättas in i säkerhetsaspekterna till exempel genom vägledning som guiden ger på ett främmande språk, med hjälp av en kompetent tolk eller med säkerhetsanvisningar eller skyltning som översatts till kundernas språk. 4.3 Distansförsäljning Enligt 7 i uppgiftsförordningen skall vid distansförsäljning, såsom postorderförsäljning eller näthandel, de uppgifter som behövs för att förebygga fara som konsumtionsvaran kan medföra för hälsa eller egendom lämnas innan avtal 8
ingås. Med uppgifter som skall lämnas innan avtal ingås avses här till exempel de uppgifter med vilka produkten marknadsförs i postorderkatalogen eller på webbplatsen och med hjälp av vilka konsumenten kan skaffa produkten. Det är emellertid inte tillräckligt att uppgifterna endast lämnas i postorderkatalogen eller på webbplatsen. Uppgifterna om konsumtionsvarans säkerhet skall lämnas på produktens försäljningshölje eller på en särskild etikett eller annan motsvarande deklaration som skall fästas på försäljningshöljet. Varor som säljs på distans omfattas av lagens krav på uppgifternas innehåll, begriplighet, tydlighet och språk på samma sätt som varor som säljs i butiker. Kraven i den finländska lagstiftningen tillämpas i regel också på varor som tillhandahålls av utländska verksamhetsutövare, om marknadsföringen kan anses vara riktad till Finland. Huruvida distansförsäljning riktar sig till Finland har i regel bedömts utgående från verksamhetsutövarens marknadsföringsmaterial. Frågan gäller till exempel om en utländsk verksamhetsutövare skickar marknadsföringspost på finska till finländska konsumenter eller om verksamhetsutövaren upprätthåller finskspråkiga webbsidor där man kan beställa produkter. Om det med en utländsk tidskrift däremot kommer en kupong med ett erbjudande enbart på engelska, kan marknadsföringen inte anses vara riktad till Finland. Om produkten finns i verksamhetsutövarens eller hans representants besittning i Finland (t.ex. i lager) innan den levereras till konsumenten, tillämpas finländsk lagstiftning. När konsumenttjänster erbjuds skall kraven i 7 och 8 i uppgiftsförordningen beaktas i fråga om konsumtionsvaror som används i samband med tjänsterna (11 1 mom. i uppgiftsförordningen). 4.4 Åldersgränser I speciallagstiftningen har det fastställts uttryckliga åldersgränser för anskaffning av vissa produkter. Avsikten med åldersgränserna är att skydda barns och ungdomars hälsa och mentala välbefinnande. Det ligger på verksamhetsutövarens ansvar att försäkra sig om att avtalsparten är myndig eller har vårdnadshavarens samtycke till anskaffningen. Till exempel enligt ordningslagen (612/2003) krävs vårdnadshavarens uttryckliga samtycke för att ungdomar under 18 år skall få köpa luftvapen. Den som vill sälja sådana produkter via distansförsäljning skall försäkra sig om att vårdnadshavarens tillstånd är äkta. Vid distansförsäljning kan konsumenten inte studera försäljningshöljet i förväg. För att förvissa sig om att varan används på ett tryggt sätt skall verksamhetsutövaren som stöd för konsumentens köpbeslut bland annat tala om vilken åldersgränsen är och orsaken till den, så att konsumenten inte av misstag köper exempelvis en leksak med små delar till ett barn under 3 år. 9
5 UPPGIFTER SOM SKALL LÄMNAS OM KONSUMTIONSVAROR 5.1 Allmänt Uppgifter som skall lämnas om en konsumtionsvara kan vara anteckningar på försäljningshöljet, varningar, monterings-, bruks-, tvätt-, rengörings-, skötseleller andra motsvarande säkerhetsanvisningar. På grund av sin aktsamhetsskyldighet skall verksamhetsutövaren reda ut behovet av olika slags märkningar och anvisningar i fråga om varje vara, så att konsumtionsvaran kan användas på ett säkert sätt. I 3 1 mom. och 4 1 mom. i uppgiftsförordningen finns bestämmelser om de uppgifter som skall lämnas om konsumtionsvaror (punkterna 5.2 och 5.3 i anvisningen). Tillsynsmyndigheten kan ålägga verksamhetsutövaren att lämna de uppgifter som krävs i uppgiftsförordningen, om de till exempel konstaterar att de uppgifter som förutsätts enligt 3 1 mom. inte annars framgår eller om behövliga uppgifter enligt 4 1 mom. inte har lämnats. Om de uppgifter som krävs enligt uppgiftsförordningen inte har lämnats, kräver tillsynsmyndigheten att verksamhetsutövaren förser varan eller försäljningshöljet med uppgifterna, och vid behov att verksamhetsutövaren lämnar uppgifterna (exempelvis bruksanvisningen) till konsumenter som redan köpt produkten. Tillvägagångssätten varierar från fall till fall. Om verksamhetsutövaren till exempel har ett register över de kunder som köpt produkten, kräver myndigheterna i allmänhet att bruksanvisningen sänds till varje kund. Om det inte finns något kundregister eller motsvarande sätt att nå konsumenter som köpt produkten, kan verksamhetsutövaren åläggas att annonsera om säkerhetsbristen och åtgärderna för att avhjälpa den i ett tillräckligt antal tidningar och andra medier. 5.2 Obligatoriska uppgifter I 3 1 mom. i uppgiftsförordningen föreskrivs om de uppgifter som alltid skall lämnas om alla konsumtionsvaror. Om konsumtionsvaror skall anges varans benämning enligt handelssed och namnet på tillverkaren, den för vilken konsumtionsvaran tillverkats eller importören, om de inte framgår annars. Om uppgifterna framgår tydligt utan att försäljningshöljet öppnas - om försäljningshöljet till exempel är genomskinligt eller öppet - behöver uppgifterna inte lämnas särskilt. 5.2.1 Benämning enligt handelssed Benämningen enligt handelssed är den benämning under vilken produktgruppen är allmänt känd. Den kan antingen beskriva produktens användningsändamål, såsom bordsljus eller stekpanna, eller den kan vara en etablerad benämning, såsom schampo eller kastrull. Utgående från benämningen enligt handelssed kan konsumenten sluta sig till vad det är för en produkt och vad den används till. Om det behövs för att förebygga fara för hälsa eller egendom, bör benämningen enligt handelssed kompletteras genom att be- 10
skriva användningsändamålet eller det huvudsakliga tillverkningsmaterialet eller genom något annat uttryck som på motsvarande sätt preciserar varans egenskaper eller någon annan benämning som behövs för att specificera varan. Som benämning enligt handelssed får inte användas en sådan benämning som kan ge en felaktig bild av varans användningsändamål. Benämningen enligt handelssed får inte vilseleda konsumenten i fråga om varans art, kvalitet, mängd, sammansättning, effekt, värde eller andra omständigheter. Om produktens användningsändamål är så uppenbart att det inte finns risk för misstag och om det framgår utan att försäljningshöljet öppnas, behöver benämningen enligt handelssed inte anges särskilt. Till exempel användningsändamålet av vanliga kläder som säljs utan försäljningshölje framgår utan att det särskilt nämns. Även en tydlig bild på försäljningshöljet ersätter motsvarande uppgifter. Om bilden i fråga om form, storlek, färg eller andra motsvarande egenskaper inte överensstämmer med innehållet, skall detta anges tydligt på försäljningshöljet. Benämning enligt handelssed är inte detsamma som handelsnamnet. Som handelsnamn används ofta varumärken eller andra därmed jämförbara beteckningar. 5.2.2 Namnet på tillverkaren, den för vilken konsumtionsvaran tillverkats eller importören Som namn på tillverkaren, den som konsumtionsvaran tillverkats för och importören skall användas det officiella namnet, en registrerad bifirma eller en allmänt känd förkortning. I motsats till särskilda bestämmelser om vissa produktgrupper innehåller uppgiftsförordningen inget krav på att adressen skall anges. Uppgift om adress väcker emellertid förtroende hos konsumenterna och underlättar tillsynsarbetet. I uppgiftsförordningen förutsätts inte heller uppgifter om verksamhetsutövarens ställning i distributionskedjan, dvs. om verksamhetsutövaren till exempel är tillverkare, den som varan tillverkats för eller importör. Med tanke på konsumenternas tillgång till information och kravet på att uppgifterna skall vara tydliga rekommenderas det att verksamhetsutövarens ställning anges. I speciallagstiftning som gäller vissa produktgrupper kan finnas mer omfattande krav på lämnandet av uppgifter än i uppgiftsförordningen. Till exempel i fråga om kosmetiska produkter har det särskilt krävts att det som tillverkare, importör eller den som varan tillverkats för anges en verksamhetsutövare som bedriver verksamhet inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Om en kosmetisk produkt exempelvis har tillverkats i Kina, skall det finnas en uppgift om importören som har infört varan till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. I fråga om leksaker krävs det särskilt att namnet, firmanamnet eller märket av tillverkaren, tillverkarens representant eller den importör som har infört leksaken till Europeiska gemenskapens område anges, liksom också adressen till denna näringsidkare. I uppgiftsförordningen krävs inte att den 11
angivna tillverkaren eller den för vilken varan har tillverkats verkar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Om hammare som har tillverkats i Kina behöver endast anges namnet på den kinesiska tillverkaren, i motsats till vad som är fallet i fråga om kosmetiska produkter. 5.3 Övriga uppgifter som är av betydelse för säkerheten 5.3.1 Allmänt Utöver uppgifterna enligt 3 1 mom. i uppgiftsförordningen skall om konsumtionsvaror alltid lämnas uppgifter enligt 4 1 mom., om det behövs för förebyggande av fara för hälsa eller egendom. Uppgifter, varningar och anvisningar som behövs med tanke på säkerheten skall formuleras så att saken presenteras på ett logiskt sätt och i den ordning som det är meningen att konsumenten skall handla eller som konsumenten kan förväntas handla (4 2 mom. i uppgiftsförordningen). Avsikten är att säkra att konsumenter och personer som kan jämställas med konsumenter får uppgifterna, varningarna och anvisningarna i en så användbar form som möjligt. I 4 4 mom. i uppgiftsförordningen åläggs verksamhetsutövarna att uppmana konsumenterna att spara de i denna paragraf avsedda uppgifter som behövs för att förebygga fara som konsumtionsvaran kan medföra för hälsa eller egendom, om uppgifterna inte har antecknats på ett outplånligt sätt på konsumtionsvaran. Uppgifter som är av betydelse för säkerheten skall åtfölja konsumtionsvaran. Det räcker inte att uppgifterna lämnas till exempel i samband med försäljningen per telefon eller på internet. 5.3.2 Uppgifter, varningar och anvisningar som behövs med tanke på säkerheten I 4 1 mom. i uppgiftsförordningen räknas det upp sådana uppgifter som alltid skall ges om konsumtionsvaror, om det behövs för förebyggande av fara för hälsa eller egendom. Nedan åskådliggörs med hjälp av exempel vad som avses med de uppgifter som krävs i paragrafen, punkt för punkt. Uppgifter om konsumtionsvarans sammansättning Det är viktigt att lämna uppgifter om varans materialsammansättning, med tanke på till exempel allergikers säkerhet. I särskilda bestämmelser, såsom lagen om kosmetiska produkter (22/2005) och handels- och industriministeriets förordning om kosmetiska produkter (75/2005), krävs synnerligen detaljerade redogörelser för produkternas sammansättning. Med stöd av uppgiftsförordningen förutsätts bl.a. uppgifter om sammansättningen av klädesplagg. 12
Innehållets mängd Innehållets mängd skall anges, om uppgiften behövs med tanke på säkerheten. Uppgiften om innehållets mängd kan behövas av säkerhetsskäl bland annat för att man skall kunna bedöma om till exempel första hjälpen utrustning eller utrustning som behövs i nödsituationer räcker till. Innehållets mängd skall anges per styck eller med vikt-, volym- eller måttenheter som allmänt används i Finland. Sådana är till exempel kg, g, mg, l, ml, m, cm, mm, m 2, cm 2 och cm 3. Tillverkningspartiets nummer Tillverkningspartiets nummer är viktigt för att produkten skall kunna spåras. Om det upptäcks en fara, kan de farliga produkterna individualiseras, spåras och återkallas från marknaden eller repareras med hjälp av tillverkningspartiets nummer / parti- eller produktnumret. Tillverkningspartiets nummer underlättar produktsäkerhetstillsynen också i och med att tillsynsmyndigheten kan försäkra sig om vilka produkter som testats. (Enligt artikel 5 punkt 4 i det allmänna produktsäkerhetsdirektivet [2001/95/EG] skall uppgifterna om produktpartiet vid behov anges på produkten). Ur verksamhetsutövarens synvinkel är tillverkningspartiets nummer viktigt, om produkten måste återkallas från marknaden eller om den måste repareras. Om det till exempel på marknaden finns ljuslyktor som ser identiska ut, men en del av dem på grund av ett tillfälligt fel i produktionen är tillverkade av brandfarligt material medan de övrigas material uppfyller kraven, kan man med hjälp av tillverkningspartiets nummer välja ut endast det brandfarliga produktpartiet och återkalla det. Om tillverkningspartiets nummer saknas, måste alla ljuslyktor med identiskt utseende återkallas. Instruktioner för hopmontering och installation Om det behövs skall det om en konsumtionsvara ges instruktioner om hopmontering, installation och andra motsvarande omständigheter samt eventuell uppgift om att hopmontering, installation och motsvarande arbeten som hänför sig till konsumtionsvaran kräver föreskriven kompetens eller annars tillräcklig yrkesskicklighet. Till exempel en stol som har hopmonterats enligt bristfälliga eller otydliga instruktioner kan rasa ihop under en person som sätter sig i den. Bruks- och förvaringsanvisningar Även om produkten är säker kan den medföra fara om den används eller förvaras fel. Till exempel ljusprodukter som är avsedda att användas utomhus skall ha en påskrift om att de endast får användas utomhus. Anvisningar skall ges när omständigheterna kan påverka produktens säkerhet. Säkerhetsteknikcentralen (TUKES) har i samarbete med Konsumentverket och social- och hälsovårdsministeriets arbetarskyddsavdelning utarbetat allmänna anvisningar om hur man upprättar bruksanvisningar om produkter. Anvisningarna finns på Säkerhetsteknikcentralens webbplats: http://www.tukes.fi/. 13
Varningspåskrifter och anvisningar om användning av behövlig personlig skyddsutrustning Till konsumenterna marknadsförs allt mer komplicerade apparater, vilket ofta ökar behovet av varningspåskrifter. Varningspåskrifternas betydelse framhävs därför i uppgiftsförordningen genom att de tas upp som en egen punkt. Enligt uppgiftsförordningen förpliktas verksamhetsutövaren att förse produkten med de varningspåskrifter som behövs för en säker användning av varan och anvisningar om användning av behövlig personlig skyddsutrustning. För vissa produktgrupper, såsom leksaker och kosmetiska produkter, finns det särskilda bestämmelser om varningspåskrifter som gäller dessa produktgrupper. De behövliga varningspåskrifterna skall tydligt urskiljas från övrig information, såsom hopmonteringsinstruktioner eller marknadsföringsmaterial. Underhålls-, tvätt-, rengörings- och skötselråd Om varan av säkerhetsskäl bör underhållas av yrkeskunniga personer, skall konsumenten informeras om detta till exempel i bruksanvisningen (namn på auktoriserade serviceverkstäder, intervallservice). Tvättråd på kläder behövs också för att förebygga fara för konsumenternas egendom. Om till exempel ett plagg som färgar av sig tvättas fel kan andra plagg skadas. Rengöringsråd kan också behövas av hygieniska skäl. Exempelvis tvättråd för textilier kan ges antingen i textform eller med allmänt kända, internationellt överenskomna symboler. Användningen av symboler på textilier kräver tillstånd. I Finland beviljas tillstånd av Inspecta Sertifiointi Oy, som också ger vägledning om användningen av tecknen. Anvisningar om kassering och förstöring av konsumtionsvaran I och med att produkterna har blivit allt mer komplicerade har anvisningarna om hur en produkt på ett tillbörligt och säkert sätt kan kasseras / förstöras blivit allt viktigare. Verksamhetsutövarna förutsätts beakta också miljösynpunkterna och ge konsumenterna anvisningar om hur produkten kan förstöras med hänsyn till dem. Fara som kan uppstå vid användning eller förstöring av varan Verksamhetsutövare skall också beakta sådana riskfaktorer som inte enbart beror på produkten som sådan. Sådana riskfaktorer är bland annat att produkten inte lämpar sig för att användas tillsammans med någon annan produkt eller i vissa förhållanden eller att produkten är lättantändlig. Konsumenterna skall få vägledning i hur de undviker sådana risker. Sättet att förstöra produkten kan också utgöra en riskfaktor. Materialen i produkter kan till exempel innehålla hälsovådliga kemikalier som frigörs i andningsluften, om produkten bränns. Då skall produkten förses med en varning om att den inte får förstöras genom förbränning. 5.4 Hur och var uppgifterna skall lämnas 5.4.1 Att lämna uppgifterna på ett tydligt och begripligt sätt I uppgiftsförordningen betonas särskilt att uppgifterna skall lämnas i en tydlig och begriplig form (4 2 mom. och 8 ). 14
Från konsumentens synpunkt är det viktigt att uppgifterna om konsumtionsvaror lämnas så att texten har ett tydligt teckensnitt och tillräckligt stor teckengrad ( 8 i uppgiftsförordningen). Utgångspunkten är att en person med normal syn skall kunna läsa texten med de uppgifter som skall lämnas om konsumtionsvaran på samma sätt som dagstidningar eller tidskrifter eller böcker utan särskilda hjälpmedel. Textens skönjbarhet kan också påverkas av färgskillnaderna mellan texten och bakgrunden utöver teckengraden och teckensnittet. Vid bedömningen av uppgifternas skönjbarhet bör uppmärksamhet också fästas vid hur behövliga uppgifterna är för konsumenternas säkerhet. Ju viktigare uppgiften är med tanke på konsumenternas säkerhet, desto synligare och tydligare skall den framställas. Kravet på tydlighet innebär också att varningspåskrifter som är onödiga, vilseledande för konsumenten eller osanna inte får finnas. Onödiga varningar undergräver konsumenternas tro på att de uppgifter som lämnas är motiverade, vilket kan ha till följd att också saker som är viktiga för säkerheten förbises. Exempel på onödiga påskrifter är varningar som skall finnas på batteridrivna leksaker, om de klistras på leksaker som inte är eldrivna, eller varningar för små delar, om leksaken inte innehåller sådana. Onödiga och överflödiga uppgifter kan också göra helheten otydligare. 5.4.2 Konsumtionsvaror i försäljningshölje Huvudregeln är att produktens benämning enligt handelssed och namnet på tillverkaren, den för vilken varan tillverkats eller importören antecknas på försäljningshöljet på ett ställe där de är lätta att upptäcka och med tillräckligt stora bokstäver i förhållande till höljets storlek. Uppgifterna skall också vara outplånliga. Försäljningshöljet på konsumtionsvaror är inte alltid tillräckligt stort till ytan för att de behövliga uppgifterna skall kunna antecknas på det. Det kan också vara svårt eller rent av omöjligt att lämna uppgifterna på försäljningshöljet av den orsaken att man vill lämna uppgifterna på flera språk. Om ytan på konsumtionsvarans försäljningshölje inte är tillräckligt stor eller om försäljningshöljet av annan orsak är olämpligt för de anteckningar som föreskrivs i uppgiftsförordningen, eller om konsumtionsvaran saknar försäljningshölje, får anteckningarna enligt 3 3 mom. i uppgiftsförordningen göras på en särskild etikett eller annan motsvarande deklaration, som skall fästas på försäljningshöljet eller på konsumtionsvaran. Av praktiska skäl har etiketten ofta fästs på produkten så att uppgifterna på den endast kan läsas om man öppnar etiketten till exempel genom att avlägsna den tejp som fäster etiketten på försäljningshöljet. Ett sådant sätt att lämna uppgifterna är i och för sig användbart med tanke på konsumenten, om det på förpackningen anges hur man får fram uppgifterna, med andra ord hur etiketten öppnas. Även när uppgifterna som skall finnas på försäljningshöljet läm- 15
nas på detta sätt, behöver produktens benämning enligt handelssed antecknas på själva höljet. 5.4.3 Konsumtionsvaror som säljs utan försäljningshölje Uppgifterna enligt 3 1 mom. i uppgiftsförordningen skall alltid lämnas om konsumtionsvaror som säljs utan försäljningshölje, dvs. oförpackade. De uppgifter som förutsätts i 4 1 mom. i uppgiftsförordningen skall alltid lämnas om de behövs för att förebygga fara för hälsa eller egendom som konsumtionsvaror kan medföra. Om en konsumtionsvara säljs utan försäljningshölje, skall de i 3-5 i uppgiftsförordningen föreskrivna uppgifterna antecknas på själva varan eller på en etikett som fästs på varan eller på någon annan motsvarande deklaration (6 i uppgiftsförordningen). I regel skall uppgifterna fästas i produkter som säljs utan försäljningshölje. I praktiken kan det göras med en etikett som antingen klistras eller fästs på annat sätt i produkten. I vissa exceptionella fall har det ansetts att det i fråga om uppgifterna om till exempel sammansättningen av mycket små lösa varor, såsom badkulor, är tillräckligt att de behövliga uppgifterna finns till konsumenternas påseende i produktens omedelbara närhet i butiken. Då skall uppgifterna lämnas till konsumenten på en separat etikett i samband med köpet. Verksamhetsutövaren skall också uppmana konsumenterna att spara de uppgifter som behöver sparas för att förebygga fara som konsumtionsvaran kan medföra för hälsa eller egendom, om uppgifterna inte har antecknats på ett outplånligt sätt på en produkt som säljs utan försäljningshölje. I punkt 5.2.1 i anvisningen konstateras att benämningen enligt handelssed inte alltid behöver anges om konsumtionsvaror som säljs utan försäljningshölje, om varans användningsändamål annars framgår. Om varans användningsändamål är oklart, skall benämningen enligt handelssed dock alltid anges. Om det till exempel är fråga om en fruktskål av metall, som inte lämpar sig att användas i ugnen, men vars utseende är sådant att konsumenten kan missta den för en ugnsform, skall benämningen enligt handelssed anges. I vissa produktgrupper är det motiverat att förutsätta att benämningen enligt handelssed antecknas på själva produkten för att säkerställa att produkten identifieras och används rätt. Exempelvis behövs det ofta olika typer av andnings- och hörselskydd i samband med tjänster. Då är det viktigt att rätt skyddsutrustning och bruksanvisning kan paras ihop. I tillsynspraxis har det också ansetts att lösa varor som säljs utan försäljningshölje och som är allmänt kända bland konsumenterna och förknippade med anmärkningsvärt små och osannolika säkerhetsrisker och vilkas ekonomiska betydelse är liten, inte behöver åtföljas av de uppgifter som krävs enligt uppgiftsförordningen, om uppgifterna inte behövs för att trygga konsumenternas säkerhet. Även i sådana fall skall uppgifterna, i synnerhet om tillverkaren, den för vilken varan tillverkats eller importören, dock finnas tillgängliga på försälj- 16
ningsstället. Som exempel på sådana produkter kan nämnas blyerts- och kulspetspennor, spikar, gem, skruvar, pappersark som säljs per styck, cigaretttändare samt vanliga ljus och kronljus. 6 UPPGIFTER SOM SKALL LÄMNAS OM KONSUMENTTJÄNSTER 6.1 Allmänt Uppgiftsförordningens bestämmelser om uppgifter som skall lämnas om konsumenttjänster är nya. I tillsynspraxis har det tidigare krävts att uppgifter som behövs med tanke på konsumenternas säkerhet skall lämnas på basis av verksamhetsutövarens allmänna aktsamhetsskyldighet. I 10 1 mom. i uppgiftsförordningen finns en förteckning över förhandsuppgifter som skall lämnas om tjänster. I 11 betonas uppgifternas tydlighet och begriplighet. Det finns mycket olika konsumenttjänster. Vilka uppgifter som behövs för att förebygga fara för hälsa eller egendom som tjänsten kan medföra varierar från en tjänst till en annan. Verksamhetsutövarens skyldighet att lämna uppgifter är olika till exempel vid frisörtjänster och vid avancerade programtjänster. På grund av mångfalden och den stora mängden av konsumenttjänster måste tilllämpningen av uppgiftsförordningen på en tjänst ofta prövas från fall till fall. Alla riskfaktorer som hänför sig till en tjänst kan inte avvärjas med information. Det torde till exempel inte vara möjligt att helt undvika att konsumenter som inte har erfarenhet av utförsåkning faller i pisten eller att ryttare faller av sadeln. I fråga om sådana tjänster kan verksamhetsutövaren emellertid se till att nybörjare inte börjar med utförsåkningen i de mest krävande pisterna eller rider ut i terräng med en svårkontrollerad häst. Konsumentverket har i samarbete med näringsidkare inom olika branscher, forskningsinstitut samt medborgar- och konsumentorganisationer utarbetat anvisningar om god praxis i olika tjänster. I anvisningarna dryftas verksamhetsutövarnas skyldighet att lämna uppgifter i olika tjänster inom respektive bransch. När en tjänsts säkerhet bedöms kan anvisningarna utnyttjas som tillsynsmyndigheternas anvisningar och rekommendationer enligt KonSäkL 7 2 mom. 3 punkten. Bland anvisningarna finns Konsumentverkets anvisningar för främjande av säkerheten i simhallar och badinrättningar, Konsumentverkets anvisningar för främjande av säkerheten hos utförsåkningstjänster och Konsumentverkets anvisningar för främjande av säkerheten hos kringaktiviteter (dvs. programtjänster). Anvisningarna finns på Konsumentverkets webbplats. Inom vissa branscher har även verksamhetsutövarna själva utvecklat och främjat god säkerhetskultur. Om grenförbundens eller föreningarnas egna anvisningar är tillräckligt omfattande och motsvarar gällande lagstiftning, kan de inom tillsynspraxis användas som sådana uppförandekoder enligt KonSäkL 7 2 mom. 4 punkten, enligt vilka tjänstens säkerhet kan bedömas. Till exempel har Finlands Liftanläggningars Organisation rf tagit fram uppförandekoder angående säkerheten i pisterna, Suomen melonta- ja koskenlaskuyrittäjät har 17
gett uppförandekoder om säkerheten i båtar som används vid forsfärder och Kyrkostyrelsen har gett säkerhetsanvisningar för församlingens utfärds- och lägerverksamhet. På Konsumentverkets webbplats finns det länkar till bland annat dessa säkerhetsanvisningar. 6.2 Förhandsinformation som är av betydelse för säkerheten 6.2.1 Allmänt I 10 1 mom. i uppgiftsförordningen räknas upp sådana omständigheter om vilka verksamhetsutövaren på förhand skall informera konsumenten, om informationen behövs för förebyggande av fara som konsumenttjänsten kan medföra för hälsa eller egendom. Förteckningen i 10 1 mom. i uppgiftsförordningen är inte uttömmande. I fråga om varje tjänst skall det övervägas vilka uppgifter som behövs med tanke på tjänstens säkerhet. Verksamhetsutövaren ansvarar för att de behövliga uppgifterna lämnas. Å andra sidan kan det endast sällan antas att alla de uppräknade uppgifterna behöver lämnas till konsumenten. Verksamhetsutövaren skall innan tjänsten tillhandahålls uttryckligen och i detalj utreda hurdan information som behövs med tanke på tjänstens säkerhet. Tillsynsmyndigheterna kan vid behov ålägga verksamhetsutövaren att lämna de uppgifter som behövs. 6.2.2 Förhandsinformation Nedan åskådliggörs med hjälp av exempel de förhandsuppgifter som krävs enligt 10 1 mom. i uppgiftsförordningen punkt för punkt. 1. Hur fysiskt krävande tjänsten är samt eventuella krav på och begränsningar i fråga om konsumentens hälsotillstånd och andra personliga egenskaper Verksamhetsutövaren skall bedöma vilka särskilda krav som skall ställas på hälsotillståndet och andra personliga egenskaper hos dem som deltar i tjänsten och tala om dem för konsumenten innan avtalet ingås. Detta kan anses i synnerhet gälla fysiskt krävande programtjänster, såsom vandringar och ridturer, eller tatuerings- och piercingtjänster. Då kan det finnas behov att utreda hurdant allmäntillstånd, hurdan vana och andra förutsättningar deltagandet kräver. En bedömning av de personliga förutsättningarna och informationen om riskerna behövs också i fråga om tatuerings- och piercingtjänster, eftersom exempelvis allergi eller hudöverkänslighet kan förorsaka akuta hälsoproblem för den som anlitar tjänsten. Strålsäkerhetscentralen förutsätter också en bedömning av de personliga förutsättningarna och information om riskerna i samband med solarietjänster som är avsedda för att ge huden solbränna. Några tjänster är av sådan karaktär att deltagande i dem förutsätter en viss fysisk storlek eller minimiålder. Graviditet eller dåligt hälsotillstånd kan utgöra hinder för deltagandet eller påverka möjligheterna att ordna tjänsten. Tillgäng- 18