Risk och Säkerhet - för kvinnor i irakiska Kurdistan Rapport genomförd januari 2010 Författare: Maria Hagberg Karin Jonegård Kvinnor för Fred
Register sid Förord 3 Bakgrund 4 Intervjuer 5 ASUDA AMEZ KHANZAD REWAN Juridisk rådgivare CDO Röda halvmånen återvändarhjälp i samarbete med Röda Korset Sverige Sammanfattning 56 3
Förord Vi vill passa på att tacka alla som bidragit till en mycket lärorik och spännande resa till Irak/Kurdistan i januari 2010. Vår förhoppning är att de kunskaper vi inhämtat kan var till hjälp för såväl enskilda personer som organisationer i Sverige som berörs av dessa frågeställningar. Vi vill tacka Kvinnor för Fred som organisation och särskilt Bibbi Steinertz, vår organisationssekreterare som uppmuntrat oss i vår projektansökan och genomförandet av resan. Vi vill vidare tacka Mideto Feza Kalala på Ungdomsstyrelsen enheten för Kvinnors organisering som har haft stort tålamod med vår ansökan och varit oss behjälpliga. Vi vill tacka Nätverket mot hedersrelaterat våld som genom år av arbete byggt upp det kontaktnät vi har kunnat använda oss av. Förutom alla välvilliga organisationer och vänner vill vi också särskilt tacka följande som både ställt upp själva och med vidare kontakter; Atta Muhammad Ahmed vid CDO, Mahabad Qaradaghi, Gelas Ali på Amez som hjälpt till och föremedlat ytterligare kontakter, Bengt Westerberg och Hugo Rickberg på Röda Korset för kontakt till Röda halvmånen. Awaz och Dilan Daleni som hjälp till med praktiska förberedelser. Vi vill speciellt tacka Biza Barzo Ali som fungerat som vår tolk under hela resan. Hon har kunskap i både sorani och svenska och hennes familj återvände till irakiska Kurdistan för några år sedan. Biza gjorde ett strålande arbete trots att det var första gången hon gjorde något sådant. Tack också till våra familjer och vänner som stöttar och inspirerar. Sist men inte minst alla modiga kvinnor, och några män, som ställt upp som informanter och delat med sig av sina kunskaper och lärt oss massor som vi nu vill förmedla. 4
Bakgrund Vi, Kvinnor för fred, arbetar sedan 2007 i ett kvinnoprojekt Amez i irakiska Kurdistan. Flera resor, i samarbete med Nätverket mot hedersrelaterat våld, har gjort oss medvetna om att det finns stor okunskap kring det specifika i våld i form av hedersrelaterat våld. Under våra resor har vi också förstått att myndigheter och många frivilligorganisationer i Sverige är ganska okunniga om vilka svårigheter och vilket motstånd som råder för dem som engagerar sig i kvinnors säkerhet i Irak. Vi anser därför att vi har mycket att lära. Därför ansökte vi, Maria Hagberg och Karin Jonegård, om pengar för att genomföra denna studieresa. Organisationerna som vi intervjuat under resan arbetar med allt från förebyggande arbete, skyddat boende/kvinnojour till myndighetsutövning. Vi reste runt i regionen och hann med följande orter och organisationer: Sleimani (Suleimania): AMEZ, ASUDA, CDO, Ministeriet mot kvinnomisshandel, familjecentret, REWAN socialrådgivningsbyrå, en juridisk rådgivare åt statsministern och KHANZAD Halabja: AMEZ Hewler/Erbil: Röda halvmånen (samarbetar med Röda Korset ang återvändarfrågor) Vi har genomfört nio intervjuer med olika nyckelpersoner. Intervjuerna har skett efter en i förväg uppgjord frågeguide (bifogas) och vi har anpassat frågorna efter den verksamhet vi har mött. Urvalet har skett både riktat och slumpmässigt eftersom vi gjort upp om en del möten på plats, men alla är engagerade i kvinnors livsvillkor. Vi har även tagit upp frågor om HBT då HBT personer också omfattas av hedersrelaterat våld och förtryck och är i en särskilt utsatt grupp. Intervjuerna har vi spelat in på Mp3 och sedan transkriberat dem och sammanställt dem i de avsnitt ni kan läsa här i rapporten. Som ni säkert förstår har det inneburit ett digert ideellt arbete. 5
Intervjuer irakiska Kurdistan (IP=intervjuperson) ASUDA-skyddat boende Vi intervjuar verksamhetsansvarig som började arbeta där 2002. ASUDA startades av en norsk biståndsorganisation. De hade inspirerats att starta det utifrån liberala och kommunistiska kvinnor som börjat med små skyddsboenden (kvinnojourerna) åt kvinnor redan 1994/95. När politiska motsättningar senare uppstod mellan dessa grupper stängdes kvinnojourerna men behovet kvarstod. De kvinnor som bott på jourerna fick inte bo kvar och många i personalen tog hem dem till sig själva. Efter inbördeskriget 1996 var det ingen tanke på att öppna en kvinnojour igen men 1997 började tanken spira hos kvinnounionen. 1999 försökte de öppna en jouren igen men då hade redan NPA öppnat en kvinnojour. Idén kvarstod för de ville ha ett boende som var självständigt och med ett annat innehåll. De lyckades genomföra det och öppnade åter 2000-2001, det var så Asuda kom till. Det var bråda tider då med att anställa kompetent personal med olika bakgrund samt inreda och öppna upp centret. När Asuda kom till fanns det inga självständiga kvinnoorganstationer utan de som fanns var kopplade till olika partier. Först öppnade man kvinnocentret och därefter boendet/jouren. Det var inte komplikationsfritt och många politiker ville stänga det men de stod på sig, trots mycket motstånd, för behovet fanns. Många som arbetade där var frivilliga och både att hitta dem och finansiärer till boendet var stora utmaningar som de lyckades övervinna. Många var okunniga om vad ett skyddat boende var för något men drivkraften var stark hos de involverade. I början var det många svårigheter t.ex. ibland måste personalen övernatta på boendet för kvinnorna slogs. På senare tid har de haft problem med rasism bland kvinnorna då färgade kvinnliga gästarbetare sökt hjälp hos dem och de andra kvinnorna har då vägrat äta tillsammans med dessa. ASUDA fungerar som ett samhälle i miniatyr och ställer höga krav på dem som vistas där. Det finns plats för tolv kvinnor och barn men ibland måste de ta in så 6
många som tjugo. Då är det sängplatser överallt. De skulle behöva minst två rum till. Efter en allvarlig attack sommaren 2009 då några privata beväpnade vakter försökte frita några kvinnor har jouren varit bemannat dygnet runt och har kameraövervakning; både kontor och boende har övervakningskameror för kvinnornas och personalens säkerhet. Vid denna attack hotades personalen med vapen och misshandlades. Efter denna händelse har de har även en direktlinje till polisen. Det finns ett signalsystem mellan boendet och kontoret som innebär att det efter ett antal signaler vidarekopplas till föreståndarens mobil och säkerhetschefens mobil. Under åren har de mött många svårigheter med personalen, från regeringen, från familjerna och kvinnorna själva men de fortsätter trots det med sitt arbete. Det finns ännu inget bra skydd för kvinnorna och när det lämnar jouren kan hotet mycket väl från familjen kvarstå. Ibland kidnappas de av familjen och hoten verkställs. Det finns fördomar ute i samhället om att de kvinnor som söker skydd på jouren hjälper unga kvinnor att rymma hemifrån och prostituera sig. Det sprids mycket rykten för att svärta ner verksamheten. De som söker skydd hos jouren har ofta svåra sociala problem, några kvinnor ljuger också om varför de behöver hjälp. Det är väldigt viktiga att göra noggranna utredningen och kolla upp bakgrunden hos dem som söker hjälp. En del kvinnor lämnar boendet för tidigt innan de hunnit hämta sig och samla kraft. Detta försvårar återanpassningen då det ofta handlar om svåra sociala problem. Ett annat problem kan vara personalen; det förekommer att anställda är oseriösa och har jobbet bara som en inkomstskälla. Lönen är inte särskild hög och täcker bara det nödvändigaste och en hel del som jobbar där är frivilliga. Detta skulle behöva förändras. Det finns ett speciellt program vid inskrivning av kvinnorna; först blir kvinnan intervjuad noga men inte direkt vid ankomsten utan efter hon har fått vila eller sova. Kvinnan får sedan uppge ett namn som hon vill kallas för under vistelsen. Därefter informeras hon om reglerna vid boendet. Under den tid som hon 7
stannar på boendet får hon bekosta eventuella mediciner själv; särskilt om vistelsen blir långvarig, en månad och mer. Kvinnorna stannar upp till fyra månader, ibland sex månader och längre. Längst tid en kvinna har stannat där är två och ett halvt år, men hon fick skickas utomlands på grund av hotbilden. Flera kvinnor har skickats utomlands under årens lopp. Det beror på att de inte kunnat lösa problemet och de har dödshot från flera män. Minst åtta kvinnor har skickats utomlands de senaste åren och ASUDA har samarbete med flera organisationer utomlands som hjälper till. En gång blev en kvinna attackerad i boendet men hittills har ingen kvinna från ASUDA dödats. Det har däremot hänt andra skyddade boenden. Myndigheten mot kvinnomisshandel kräver en garanti från angriparna att låter dem vara i fred på jouren men det bryr sig en del personer inte om. Det är mycket viktigt att lagstiftningen följs och fungerar. Mycket har förändrats i lagen men implementeringen hänger inte med; mer kunskap behövs. Förändringsarbetet är bara i sin linda i irakiska Kurdistan. Det behövs mer än en politiker som stödjer kvinnors rättigheter. Eftersom även domare, krigshjältar (peshmerga) och poliser utövar våld mot kvinnor är det svårt; de blir inte ställda inför domstol fast lagstiftningen ändrats. Det är fortfarande stort avstånd mellan myndigheter och NGO: s. ASUDA håller på med en rapport om kvinnors rättigheter som ska slutföras under våren 2010. ASUDA samarbetar med andra kvinnojourer/skyddade boenden i irakiska Kurdistan. Förutom de jourer som finns i regionen så finns det skyddscenter för kvinnor t.ex. ett i Duhok som får stöd av Diakonia. Totalt finns det sex kvinnojourer i regionen. ASUDA efterlyser mer genomarbetad utbildning av alla som arbetar i kvinnojourerna. De borde vara en gemensam utbildning eftersom det hade underlättat samarbetet mellan jourerna. Hederstänkandet är allt som rör familjeangelägenheter och är en bidragande orsak till att konflikter uppstår i samhället; det mesta har med heder att göra. För att kunna göra något åt det så måste man erkänna förekomsten av hedersrelaterat 8
våld. Det tar tid att få folk att förstå efter att man ändrat lagen. Lagen ändrades 2002; tidigare tilläts hedersmord och dömdes mildare. Det som händer ibland är att hedern används som en ursäkt för andra konflikter. Exempelvis har konflikter mellan gifta par inte alltid med heder att göra utan ibland handlar det om svartsjuka eller ekonomi. Ibland har prostitutionen sin grund i orättvis ekonomi när kvinnan får inga pengar av sin man, vare sig till sig själv eller barnen. ASUDA upplever att det finns hedersrelaterat våld i samhället, men att det inte har funnits särskilt länge och till viss del har det med islam att göra. I irakiska Kurdistan gör man ofta en koppling till heder i relationen mellan en man och en kvinna. Hederstänkandet har särskilt med oskulden och sexualiteten att göra, att ha sex med andra utanför äktenskapet. Om personer, särskilt flickor/kvinnor, har sex innan äktenskapet i Irak, så bryter hon mot familjens heder. Det är svårt för en ung människa att få kunskap och utlopp för sin sexualitet; särskilt när de inte har någon kunskap om sexualiteten och glädjen med den. När det gäller homosexuella personer finns inget skydd för dem och det är väldigt farligt att tala om dessa saker. En gång hade ASUDA en kvinna som de trodde var lesbisk boende på kvinnojouren och det skapade problem. Alla kände det så men ingen vågade tala om det. Det finns troligen många homosexuella personer i irakiska Kurdistan men ingen vågar tala om det; ingen bryr sig om dem eller klarar av att hjälpa dem. Behöver de skydd ska de kunna bo i kvinnojouren utan att det har någon betydelse för skyddsbehovet kommer främst. För män finns inget skydd, inte heller när det gäller hot om hedersmord. Det är viktigt att det kommer fram att även män utsätts för hedersrelaterade hot, kränkningar och mord. Bara under januari månad 2010 skedde nio hedersmord där både män och kvinnor var offer. Ett exempel på ett fall som skedde nyligen var då en kvinna som var skild och skulle gifta om sig blev attackerad av sin f.d. man. Kvinnans bror försökte skydda henne och han blev dödad istället. 9
Ett annat exempel var en kvinna som nu bor i kvinnojouren vars man är i fängelse och han har ett starkt hot riktat mot sig. ASUDA har hört om fritagningsplaner av mannen för att kunna döda honom och är säkra på att han skulle dödas om han släpptes. Han är ett fall av hedersrelaterat våld då felet de gjorde var att de rymde iväg för att gifta sig. Det bör påpekas att det är mycket svårt att skydda hotade personer då irakiska Kurdistan är litet och det är lätt att hitta personer som försöker gömma sig. Sharia som kommer från Islam och är familjelagarna som bl a säger att man måste vara oskuld när man gifter sig. Men oskulden har direkt med heder att göra i det omgärdande samhället. Hedern är förknippad med kvinnan i familjen så om det finns nio kvinnor i familjen så bär de alla hedern. Sex innan äktenskapet alltså är förbjudet eftersom det har med heder att göra. Abort är inte tillåtet men förekommer om man har råd. Det förekommer både på privata och allmänna kliniker. ASUDA anser att regeringen behöver samla in kunskap från allmänheten om vad som är bra respektive dåligt för kvinnor och inte bara förlita sig på rådgivare som inte har erfarenhet från fältet. Dessutom tycker ASUDA att lagförändringar måste implementeras annars sker ingen förändring i praktiken. En frånskild kvinna kan idag bo själv med sina barn men under särskilda omständigheter, under förutsättning att hon har egen inkomst och bostad. Om kvinnan gifter om sig förlorar hon vårdnaden och barnen flyttar till pappan. En kvinna utan barn kan ibland leva själv men det beror på familjen och annat. När det gäller änkor är det annorlunda. De får mer respekt från omgivningen än en frånskild kvinna. Det finns ingen lagstiftning mot våldtäkt inom äktenskapet. Inom sharia gör en man vad han vill med sin fru och det innebär att frun måste göra som mannen säger. Tvångsäktenskap och barnäktenskap förekommer; man kan få undantag från åldersgränsen på 18 år för äktenskap. Ofta gifter de sig informellt (religiös 10
vigsel) först. Det är ingen skillnad om det äktenskapet sker legalt genom undantag eller informellt, det är ändå med en underårig och ofta mot deras vilja. Barnmisshandel är vanligt likaså att barn som bevittnar våld i hemmet. Det har kommit en ny familjelag som ska skydda barn men trots det tar ASUDA emot många barn. De tar även emot pojkar upp till tolv års ålder. I varje stad finns utredare som försöker samla in data om omfattningen av våldet mot kvinnor och försöker få ut information från regeringen. Det är lätt att samla in uppgifter i Suleimania, Erbil/Hewler och i Duhok, men svårare i Mosul eftersom det är en mer isolerad stad med religiösa och etniska motsättningar. Utredarna har regelbunden kontakt med ASUDA. ASUDA arbetar inte enbart med skyddat boende utan också med utvärderingsprogram, särskilt om prostitution, empowerment för kvinnorna och med FN resolutionen 1325. De samarbetar med Nätverket mot hedersrelaterat våld och Kvinna till Kvinna, Kvinnor utan gränser, SAVE network, INCC Network, Women WGP:s Network, Amnesty International och Human Right Watch. Lokalt fungerar det bra med regeringen, sjukhus (speciellt bra), polisstationer, inrikesministeriet, domstolar och en del taxi som kör kvinnorna till dem när de ser att de behöver hjälp. Utan bra samarbete skulle det inte fungera. Men det har också hänt att flickor som sökt hjälp blivit utnyttjade av busschaufförer då de tagit sig mellan orterna för att kunna söka skydd hos kvinnojouren. På national och internationell nivå så är det viktigt samarbetet med regeringen fungerar för annars fungerar det inte heller med ambassaderna såsom t ex den svenska ambassaden. En annan viktig aspekt är ekonomin eftersom kvinnojourerna är kostsamma; finansiering är svårt och kräver mycket tid och energi som exempelvis insamling av bidrag. Det är viktigt att regeringen stöttar det också, eftersom det är deras ansvar. Särskilt sårbara grupper i samhället behöver också skydd. Det kan vara personer med handikapp som blir utnyttjade och misshandlade. Ett fall som ASUDA hade 11
var en handikappad flicka som blev gravid för andra gången utan att vara gift. Det är ingen prostituerad flicka utan en familjeflicka. Hon gav efter för att hon var rädd att inte bli gift och hamna på institution. Det behövs även hjälp för dem med särskilda handikapp såsom Downs Syndrom. I samhället saknas det en sådan typ av hjälp och likadant är situationen för dem med psykiska problem eller sjukdomar. ASUDA har haft en kvinna som var allvarligt psykiskt sjuk; hon försökte döda barnen i kvinnojouren. Det fanns väldigt få ställen att skicka henne till och de fick ha en henne en hel vecka för de ville inte lämna henne vind för våg. De behövde ge både henne och barnen därför fick de hitta en speciallösning men det gick bara tillfälligt. Det slutade med att de fick skriva ut henne och hon drogs snabbt in i prostitution och nu sitter hon i fängelse. ASUDA menar att det som kan hjälpa särskilt utsatta kvinnor är politisk välvilja och det som behövs för alla kvinnor och som är viktigt för kvinnors rättigheter, är en sekulär civil lagstiftning. De måste skilja på religion och civil lag. Den civila lagen ska skydda såväl kvinnor som män. För att genomföra det krävs stort mod hos makthavarna och att fler kompetenta kvinnor väljs in i de beslutande församlingarna. Man behöver också internationellt stöd för att kunna genomföra dessa förändringar t ex har de fått väldigt lite stöd från den svenska regeringen de senaste fem åren. ASUDA har inte ens fått stöd till kvinnojouren fast det behövs. Man menar på att det behövs utbyte emellan olika länder för att kunna lära av varandra hur man tar hand om utsatta kvinnor. Uppföljning och utvärdering behövs också. Det händer att internationella observationer får fel information. Ett exempel nyligen var en FN observatör som besökte irakiska Kurdistan och tog del av en regerings rapport. I rapporten nämndes inte ett ord om hedersrelaterat våld fast det var åtta fall bara under januari månad 2010; om inte NGO: s ger informationen så kommer den inte fram. Det är NGO: s som skriver artiklar och uttalar sig i utländsk media så uppgifterna kommer ut. Störst inverkan skulle det ha haft om kvinnoorganisationerna gick ihop och gjorde tillsammans. 12
Det pågår nu en undersökning i samarbete med universitetet som tittar på hur familjer tänker om heder; familjer till offer för hedersrelaterat våld. Hedersrelaterat våld är ett kollektivt utövat våld och man intervjuar de familjemedlemmar som har begått eller på annat sätt varit involverad i den kriminella handlingen som kan ha inneburit att man dödat eller skadat någon allvarligt i hederns namn. Inget i undersökningen hittills tyder på att de ångrar det de gjort i utan om de skulle släppas ut från fängelset skulle de döda igen av samma skäl om hon, som anses ha skadat familjens heder, vore vid liv. Undersökningen bekostas av en människorättsorganisation vid namn UNAMI. En forskare anställd på ministeriet sammanställer rapporten. ASUDA: s utveckling fortsätter och de arbetar mer och mer med att ge konsultation åt andra kvinnojourer såsom den statliga. Det är en viktigt och en naturlig utveckling; mer samarbete behövs och mer utbildning behövs. Förhoppningsvis kan det så småningom öppnas ett boende för mer sårbara personer som t.ex. de med olika handikapp och som riskerar att fara illa av den anledningen. ASUDA tycker att irakiska Kurdistan går framåt nu men det är inte helt rakt och då blir det fel ibland. Man måste bli mer fokuserade och professionella i regionen när det gäller kvinnofrågor. En del NGO: s arbetar med allt möjligt och är inte målinriktade samt saknar visioner. Därtill bråkar och konkurrerar kvinnoorganisationerna sinsemellan; det måste upphöra. Kunskap och information är det som betyder något och som kan förändra. Man hoppas att om fyra år ska Kurdistans president eller premiärminister vara en kvinna. 13
AMEZ-kurser för att ta vara på och utveckla kvinnors egen kapacitet Amez organisation jobbar med unga flickor för att gå de ska ha fritidsaktiviteter och få mer kunskap inom olika områden. Det gör de genom kurser och aktiviteter inom organisationen. Amez finns i Suleimania och i Halabja. Organisationen bildades 2005 av och de tar emot tjejer från tolv års ålder och uppåt. De har ingen övre åldersgräns men de flesta flickor som delat i verksamheten är 15-25 år gamla. På Amez arbetar fem anställda och två frivilliga, utöver det har man inhyrda kursledare. De som arbetar där har olika utbildningsbakgrund; allt från grundskola till universitet. Det viktigaste är att man är kunnig inom sitt ansvarsområde. Bland de fast anställda är det enbart kvinnor men de inhyrda kursledarna kan vara män. Amez huvudsakliga kurser är syslöjd, data, engelska, gym, musik och bibliotek (lästräning). Flickorna lånar böcker och sedan har man en tävling där de som recenserat en bok bäst får stipendier. Det delas ut vid varje kursavslutning. Inom varje kurs deltar ungefär tjugo flickor/kvinnor, ibland något mindre grupp när gruppen själv önskar det. Kurserna varar en månad och det är kö till kurserna. För att anmäla sig till en kurs kommer man bara och anmäler sig på Amez sedan ringer personalen besked hem när det är plats. Alla som sätter upp sig får plats förr eller senare. Kursen startar när tjugo personer anmält intresse (eller ibland tidigare som redan nämnts). Amez sprider information om sin verksamhet genom att trycka upp och sprida reklamblad på skolorna samt genom inslag i lokal radio och TV-kanaler. Awaz Daleni, en kurdisk-svensk kvinna bosatt i Sverige, startade organisationen och hon startade verksamheten för att få ut kvinnorna ur hemmen. Hon startade medvetet en organisation enbart för flickor för det är lättare för flickorna att delta då än om också killar haft tillgång till verksamheten. Familjerna tillåter flickorna att komma. Det finns många liknande organisationer som Amez i regionen Kurdistan men de flesta är blandade för tjejer och killar. 14
Amez är en bland få som bara tar emot flickor, i Suleimania den enda som enbart riktar sig till flickor. Verksamheten har visst stöd från myndigheterna som betalar kurslokalerna samt verksamhetstödet i Suleimania. I Halabja är det inte klart med verksamhetstöd och hyresstöd, och det är ännu osäkert för dem. Allt annat arbete görs ideellt genom personal och frivilliga. Politikerna, grannar och familjer är positiva till verksamheten och ger dem stöd i arbetet. Amez arbetar endast förebyggande för att kvinnor ska komma ut från hemmen och delat i samhället men det händer ändå att de träffar på utsatta unga kvinnor, med problem i familjen. Oftast är det gifta unga kvinnor med problem. De hjälper dem då till andra organisationer som är mer insatta i de sakerna. Personalen säger sig inte ha stött på frågor våld mot barn och homosexuella men känner till att det förekommer. När kvinnor/flickor behöver hjälp ringer de någon av dessa organisationer som kommer och hämtar kvinnan eller så går kvinnan dit själv. Problem som det kan handla om är att kvinnan vill ha skilsmässa eller att mannen tagit hem en ny fru. ( I Irak är det tillåtet för mannen att ha fyra fruar) Vid hedersrelaterat våld och förtryck kan kvinnan t ex vända sig till ASUDA, skyddat boende eller REWAN som är ett hjälpcenter för våldsutsatta. Det finns fler ställen men de är dem som Amez känner till och anlitar. Amez vet inte hur omfattande våldet är men det vet de andra organisationerna. Numera finns det en särskild myndighet som ska ta hand om de som t ex blivit våldtagna eller misshandlade, och som ska lagföra förövarna. Många nya lagar har stiftats. Personalen berättar vad de vet om hur samhället ser på olika företeelser som orsakar hedersrelaterat våld och förtryck. När det gäller samlag före äktenskapet så kan familjerna tvinga kvinnan att gifta sig med mannen annars kan det hända att hon blir mördad. Blir hon gravid innan äktenskapet så kan hon tvingas till abort av sin familj och sedan tvingas gifta sig med mannen som gjort henne gravid. För om hon inte gör abort innan kommer folk att kunna räkna ut att hon 15
blivit gravid innan äktenskapet. Så går det till i de delar av regionen där människor är mer upplysta, har mer kunskap, i andra delar kan flickan bli mördad direkt. När det gäller homosexuella har de inte hört talas om det och det är inga lagar mot det vad de vet. De har aldrig träffa någon homosexuell person. Homosexualitet pratar man inte om, men de vet att det finns och att de anses som sjuka i samhället. Personalen tror att förändringar och kommer att ske även när det gäller detta, framför allt genom upplysning och lagförändringar. Likt de som har skett med sharialagarna där det kommit förändringar. Bland annat om skilsmässa, nu får både kvinnan och mannen begära skilsmässa, tidigare endast mannen. När det gäller vårdnaden om barnen så går den nu till kvinnan tills barnet är arton år gammalt. Planerar kvinnan att gifta om sig direkt får mannen vårdnaden, likaså om hon gifter om sig senare, då går vårdnaden över till mannen. Om mamman dör innan barnet är arton år går vårdnaden till mammans familj oftast, men ibland till pappans familj. Det är arton år som gäller som giftasålder, men om flickan är femton år och de har bestämt att hon ska gifta sig så kan föräldrarna skriva på så är det giltigt. Man får då göra undantag. Det går inte att bo ihop flicka och pojke utan att vara gifta. Det händer att unga par rymmer tillsammans, men det kan sluta illa för flickan om föräldrarna kommer på det. Hon kan bli mördad. Den senare tiden har förändringar skett i Kurdistan och befolkningsstrukturen har förändrats. Fler araber och iranier bor nu i Kurdistan och bland annat har ett slags äktenskap uppstått, som tillämpas i Iran, där man gifter sig bara för en vecka ibland kortare blivit vanligare. Sedan skiljer man sig. Det kallas det sicha. 1 Även kurder tillämpar det nu och det är en slags legaliserad (via imamen) prostitution. Det är bara för samlaget man genomför äktenskapet i den formen. Sex utanför äktenskapet är haram 2 och straffbart för kvinnan och orsakar ibland hedersmord. 1 Seghe på persiska 2 skamligt, fult eller emot religionen 16
Det finns lagar mot våldtäkt och misshandel inom äktenskapet. Hemgift vid äktenskapet är det olika med beroende på kulturen i familjen. En del familjer kräver väldigt mycket pengar och gåvor, andra inget alls. När det gäller barnuppfostran så pågår en utbildningskampanj mot att slå barn i uppfostringssyfte. Kampanjen riktar sig till förskola såväl som upp till universitet. Personalen är osäker på om det skett någon lagförändring. Dvs. att de infört förbud mot barnaga. Amez vision är att få bättre ekonomi så att de kan utveckla verksamheten. Behovet är stort och idag räcker ekonomin endast till att bedriva verksamheten i Suleimania, inte i Halabja, fast behovet är i stort sett omättligt där. Personalen drömmer om att genomföra fler kurser med professionella föreläsare och mer konferenser om kvinnors rättigheter. Kursdeltagarna vill ha en simhall för flickor och bastu (hamam) 3, särskilt efter gymmet är det mycket uppskattat. Badhusen är tillgängliga för både pojkar och flickor olika tider men flickor avstår att gå för de kan få dåligt rykte. De flesta flickor/kvinnor är därför inte simkunniga och också därför rädda för att bada enligt dem själva. Idag arbetar Amez mycket självständigt och det gör de flesta organisationer i irakiska Kurdistan. Ibland träffas organisationerna i gemensam workshops och liknande. Informationen om dem sker genom djungeltelegrafen. Har någon organisation något sådant så kommer de flesta andra dit och deltar. Amez samarbetar med två svenska organisationer Kvinnor för fred och Nätverket mot hedersrelaterat våld. Organisationen tror att mer kunskap kommer att minska mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld. Idag har de ingen forskning kopplad till verksamheten men ibland kommer studenter från universitetet på studiebesök och intervjuar dem. Enda utvärderingen som sker är den som sker genom resultatuppföljning av ekonomin och rapportskrivning om kurser, deltagarantal och utvärdering från kursdeltagarna. Detta redovisas för Kurdistans regionala finansminister. En gång per månad skickas en CD, genom 3 turkiskt bad med vedeldad bastu 17
en person från personalen 4 med dessa uppgifter till finansministeriet. Genom förändringar i samhället och då andelen fattiga minskar så kommer mycket att förändras tror personalen på Amez. KHANZAD organisation Vi intervjuar tillförordnade verksamhetsansvarig och frivilliga socialarbetare. Organisationen startade 1996 och har en samarbetsorganisation i Tyskland. I KHANZAD arbetar arton personer. Innehållet i verksamheten är både traditionell kursverksamhet på plats, men också aktivt uppsökande arbete för kvinnor som sitter i fängelse. Ett team av socialarbetare som gör det senare. Föreståndaren har hand om det internationella arbete medan några anställda har hand om kursverksamhet och seminarier. KHANZAD har också en egen chaufför och en säkerhetsvakt anställda. Det är intresset och engagemanget som avgör om man blir anställd; utbildningsbakgrunden är mindre viktig. Då det gäller fängelsearbetet, som är psykiskt krävande, får personen i fråga genomgå en provanställning i en månad innan beslut tas om anställning. De personer som inte vill arbeta i fängelset arbetar med den ordinarie verksamheten. Genom att testa personalen innan anställning, konfrontera dem med olika problem visar det sig oftast om de kommer att klara av ett så ansträngande uppdrag. Det är en rätt omfattande test där hon får skriva ner problemet, hur hon reflekterar över det och hur hon kommer fram till lösningar. Den tilltänkte får god tid på sig att lösa problemen och det behöver hon inte lösa den första veckan. Kommer hon med en bra lösning är hon aktuell för anställning. I organisationen arbetar, förutom en man som är en av grundarna tillsammans med sin tyska fru, enbart kvinnor. Naturligtvis samarbetar de med män, inte minst på fängelserna där män ibland är kursledare i aktiviteter t ex i musikundervisningen. Annars är bara chauffören och säkerhetsvakten män. Ursprungsidén till organisationen kom från den tyska samarbetsorganisationen. 4 irakiska Kurdistan har ännu ingen fungerande postgång 18