Innehållsrik vägsträcka

Arkeologisk rapport 2012:8 Innehållsrik vägsträcka Björlanda 303 Gamla Lillebyvägen Boplatser Antikvarisk kontroll Göteborgs kommun Stina Andersson

ARKEOLOGISK RAPPORT FRÅN GÖTEBORGS STADSMUSEUM ISSN 1651-7636 Göteborgs Stadsmuseum 2012 Norra Hamngatan 12 411 14 GÖTEBORG www.stadsmuseum.goteborg.se REDAKTION Else-Britt Filipsson Ulf Ragnesten OMSLAGETS GRAFISKA FORM Mimmi Andersson Foto på omslaget: Stina Andersson TOPOGRAFISKA OCH EKONOMISKA KARTAN Lantmäteriverket. Medgivande 507-98-3211 KARTOR FRÅN STADSBYGGNADSKONTORETS DATABAS Göteborgs Stadsbyggnadskontor Fotona i rapporten är tagna av Göteborgs stadsmuseum om inget annat anges.

FORNLÄMNING BJÖRLANDA 303 VA-kontroll samt förundersökning av två tomter äldre stenålder, bronsålder, äldre järnålder INLEDNING Ett VA-schakt, som skulle dras längs Gamla Lillebyvägen i Björlanda på Hisingen, skulle passera genom en känd boplats, Bj 303, i ett fornlämningsrikt område, varför arkeologisk kontroll skulle göras. Schaktningarna utvidgades till att omfatta hela vägbanan och utgrävningen blev därför mer omfattande. Trots besvärliga omständigheter som köld, mörker och tidspress blev resultaten förvånansvärt goda. Spår av boplatser från flera förhistoriska perioder påträffades en fyndrik bronsåldersboplats med tjockt kulturlager och bebyggelserester, ett område med härdar/ kokgropar som möjligen hörde ihop med bronsåldersboplatsen, ett kulturlager med lite keramik, en härd och några stolphål från äldre järnålder samt svaga spår av en sandarnaboplats och en samling flintföremål från hensbackakultur. ADMINISTRATIVA UPPGIFTER Länsstyrelsens beslut nr: 220-3260-96, 220-16334-96 Uppdragsgivare: göteborgs VA-verk, Ulla Hildesson Romelanda Läge: kvisljungeby S:2, 2:4, 2:116, 2:179, Göteborgs kommun Ekonomisk karta: 7B 1C = 7112 Koordinater i rikets nät: X 6409,5 / Y 1263 Grävningsorsak: VA-ledning och förbättring av väg samt bygge av två villor Grävningsinstitution: göteborgs Stadsmuseum Tidpunkt för undersökning i fält: 96-08-26, 96-10-04 96-10-16, 96-11-28 96-12-16 samt 97-06-16 97-06-25 Undersökt yta: obs! Antal arkeologtimmar i fält: Ca 390 Antal maskintimmar: 7 tim (tomt 2:116, 2:179) samt utnyttjande av befintlig maskin i området Platsledare: Johan Wigforss Övriga deltagare i fält: stina Andersson, Thomas Jonsson, Marita larsson, Lena Karlsson GSMA nr: 970002 1

Göteborgs Stadsmuseum Fig 1 Fornlämningens läge på sydvästra Hisingen i Göteborgs kommun. 2

Innehållsrik vägsträcka TOPOGRAFI OCH FORNLÄMNINGSMILJÖ Undersökningsområdet ligger på Kvisljungebys mark i Björlanda på västra Hisingen i nordvästra delen av Göteborg (fig 1). Större delen utgjordes av en asfalterad väg, Gamla Lillebyvägen, nu en liten lokalväg till ett villaområde, förr den gamla häradsvägen mellan Björlanda och Torslanda (fig 2). Den sydvästra, högst belägna delen av undersökningsområdet utgörs av plan mark ca 31 m över havet. Mot nordöst sluttar marken neråt. Längst ner i nordöst, nedanför en liten brant backe ligger nivån på 20 m. Sluttningen övergår här i ett slättområde, som norrut sträcker sig upp mot Skra Bro och Björlanda kyrka (fig. 3). Den undersökta delen av vägen går närmast i en sänka mellan ett stort högt bergsområde i väster och ett mindre höjdparti i sydöst. Jordarten i undersökningsområdet utgörs av mer eller mindre grusig sand med en hel del skalgrus. Fig 2 Åkern, där de första fynden gjordes, är här markerad på 1930-talets ekonomiska karta. Under tidig stenålder, när havsytan låg 20 25 m högre än idag, låg platsen alldeles vid stranden av en relativt liten ö i den yttre skärgården men ändå ganska skyddad på öns östra sida. Senare under brons- och järnåldern hade stranden förskjutits neråt till ca 10 respektive 5 m över dagens nivå. Området nordöst om undersökningsområdet utgjordes då av mer eller mindre sanka strandängar. Under bronsåldern var avståndet till det s.k. Bronsålderssundet endast ca 300 m söderut. 3

Göteborgs Stadsmuseum Fig 3 Översikt från nordost med slättområdet närmast nordost om boplatsen Bj 303 i förgrunden. I bakgrunden syns Gamla Lillebyvägen, där utgrävningar gjordes 1996 och 1997. Boplatsen Bj 303 ligger i ett fornlämningsrikt område (fig.4). Stenåldersboplatser finns såväl norr- som söderut. Vid det närbelägna Bronsålderssundet ligger rösen, stensättningar och boplatser från bronsåldern, och järnåldersgravfält finner man på Ambros kulle (Bj 5) strax österut och vid Björlanda kyrka (Bj 52 53) längre norrut. På höjdpartiet i sydöst ligger en stensättning (Bj 9) från brons- eller järnålder. Fig 4 Boplatsen Bj 303 låg i ett fornlämningsrikt område, vilket framgår av kartan. 4

Innehållsrik vägsträcka UTSEENDE FÖRE UNDERSÖKNING Största delen av det område som undersöktes hösten 1996 och sommaren 1997 utgjordes av en asfalterad väg. Den nordöstligaste delen från vägkröken söder om Zenithgården och ca 250 m mot sydväst låg på plan mark med gammal åkermark på båda sidor. Denna del låg utanför boplatsen Bj 303. Längre mot sydväst gick vägen först i en liten brant uppförsbacke för att sedan övergå i en svag sluttning uppåt. Här fanns sydöst om vägen en gräsbevuxen tidigare åker, där flinta och keramik plockats. Nordväst om vägen och delvis på högre nivå låg några sommarstugor. Högst upp planade marken ut och här var vägen omgiven av skog. Även denna del låg egentligen utanför boplatsområdet Bj 303 men räknades vid utgrävningen in i detta. De två undersökta tomterna låg mellan den tidigare åkern och skogen i sydväst. Den sydvästligaste tomten, 2:116, hade tidigare varit granskogsbevuxen. Den andra tomten, 2:179, var gräsbevuxen med några mindre träd. Ytan var ojämn och gropig efter skaljordstäkt på båda tomterna. TIDIGARE SAMT SENARE FYND OCH UNDERSÖKNINGAR På boplatsen Bj 303 har ett flertal undersökningar gjorts såväl före som efter den för denna rapport aktuella, varför det här kan vara befogat att göra en sammanställning av samtliga. Hela boplatsområdet ligger på Kvisljungebys mark (fig. 5). De första fynden insamlades redan 1920 av Axel Stene, och lägesuppgiften för dessa fynd är enligt katalogkorten "Kvisljungeby, Ö om stora vägen Björlanda Torslanda, där den går ut för mot norr". Den då stora vägen är Gamla Lillebyvägen, som idag verkligen inte uppfattas som en stor väg. Stenes fynd fick beteckningen dagboksnummer 146 b i Björlanda socken. Även amatörarkeologen John Bunyan Johansson har samlat in flinta från boplatsen, dvs. från åkern öster om vägen, strax ovan den branta backen (fig. 2). Han gav boplatsen nummer 65 i sin serie (JBJ 65). De tidigare insamlade fynden från boplatsen, vilka troligen samtliga kommer från åkern öster om vägen, utgörs av 1 skivyxa, 2 kärnyxor, 5 skivskrapor, 4 kärnor samt ett antal spån och avslag allt av flinta samt 1 bryne och ett par krukskärvor (inv. nr GAM 30619 30627, 32582, 32932, 69457 69462, 49029, 49187). De utgrävningar som gjorts har förorsakats av planerad villabebyggelse på båda sidor om Gamla Lillebyvägen förutom den undersökning som gjordes i själva vägen (fig. 5 och 6). Den första grävningen gjordes 1988 i områdets nordöstra del på tomten Kvisljungeby 2:121 samt på den del av fastigheten 2:4, som skulle utgöra väg fram till tomten. Vid denna grävning fann man ett kulturlager med keramik och tre små lerkulor, vilket pekar på en datering till äldre järnålder. Dessutom tyder en kärnyxa, en mikrospånkärna och några mikrospån på bebyggelse från mesolitikum (inv. nr GSMA 880002, Ragnesten 1989). 5

Göteborgs Stadsmuseum Fig 5 Ett flertal utgrävningar har gjorts inom boplatsområdet Bj 303. De har här markerats med undersökningsår. Fig 6 Inom fornlämningen Bj 303 finns spår av bosättning från flera olika perioder, främst äldre stenålder, bronsålder och äldre järnålder. 6

Innehållsrik vägsträcka Hösten 1996 och sommaren 1997 gjordes de undersökningar som redovisas i denna rapport, nämligen grävningen i själva vägbanan, dvs. del av samfälligheten S:2, vägen in mot tomt 2:121 (del av 2:4) samt på tomterna 2:116 och 2:179 (den senare med de tidigare beteckningarna 2:117 och Lotten 7). På den stora tomten 2:18 väster om vägen gjordes förundersökningar hösten 1997. Tomten skulle delas och bebyggas med tre hus. De nya tomterna har fått beteckningarna 2:18 (längst i norr), 2:198 samt 2:197. Eftersom en hel del fynd påträffades utfördes en slutundersökning våren 1998. I detta område fanns spår av en bosättning från sen bronsålder tidig järnålder med härdar och keramik, en slagplats från tidigmesolitikum (hensbackakultur) samt en mycket fyndrik lihultboplats från senmesolitisk tid (inv. nr GSMA 970001, 980006). År 1999 undersöktes två tomter (2:118, 2:119) öster om vägen, dvs. ungefär där de tidigare fynden i åkern gjorts. Många års plöjning hade tydligen förstört boplatsspåren. Endast rester av ett kulturlager fanns i områdets sydvästra del närmast vägen, och ytterst lite flinta påträffades (inv. nr GSMA 990006). Över en stor del av området fanns skalgrus (Johansson 2005). Omedelbart utanför den tidigare boplatsbegränsningen i öster påträffades en skärvstenspackning vid en arkeologisk utredning år 1999. Här gjordes därför en mindre utgrävning våren 2000, varvid en av odling skadad skärvstenshög från bronsålder med flinta och keramik påträffades. Man fann också ett par små lerkulor liknande de från tomten 2:121 strax norr härom. Svaga spår från stenålder, troligen en äldre del, fanns också (inv. nr GSMA 000009, Ling 2000). Platsen hade vid undersökningstillfället fastighetsbeteckningen 2:188, men denna har senare ändrats till 2:236. Den senast utförda undersökningen gjordes i februari 2003 på tomten 2:23. Den sydöstra delen närmast vägen var skadad och omgrävd, men på den högre belägna västra delen av tomten fanns en kokgrop samt ett kulturlager med keramik och tunna flintavslag av god kvalitet, troligen från bronsålder (inv. nr GSMA 030001, Johansson 2005). Av denna sammanfattning framgår att det inom det stora boplatsområdet Bj 303 påträffats många spår på olika ställen och från skilda tider av förhistorien. Platsen har främst utnyttjats för bosättning under äldre stenålder, bronsålder och äldre järnålder. Från yngre stenålder och yngre järnålder finns hittills inga tydliga spår. En del av undersökningen i vägbanan sträckte sig ut i området omedelbart söder och sydväst om den tidigare boplatsbegränsningen. Även denna del av utgrävningen har fått beteckningen Bj 303. Någonstans här i närheten har tidigare en spånpilspets med tånge påträffats. Detta fynd har fått beteckningen Bj 302 i fornlämningsregistret (= JBJ 465, inv. nr GAM 69732). Strax intill, söder och sydost om vägen och utanför gränsen för boplatsen Bj 303 har utgrävningar också gjorts 7

Göteborgs Stadsmuseum inför villabebyggelse. De anläggningar, härdar och kokgropar, som påträffades har fått beteckningen Bj 302:2. En av dessa härdar har 14C-daterats till förromersk järnålder (Bengtsson 1999, 2001). MÅLSÄTTNING Den ursprungliga målsättningen var att i samband med grävningar av ett VA-schakt kontinuerligt göra kontroller för att se om det möjligen fanns kvar spår av förhistorisk bosättning under vägbanan, men förhoppningarna att göra några intressanta fynd var inte stora. Förutsättningarna skulle dock komma att ändras. Eftersom vägen var smal och dålig beslöt vägföreningen i området att samtidigt bättra på vägen. Nu skulle hela vägbanan schaktas av och ytan som var möjlig att undersöka blev betydligt större. När kulturlager och konstruktioner upptäcktes blev målsättningen att försöka hinna med att undersöka så mycket som möjligt utan att stoppa schaktningarna och om möjligt kunna tolka och datera de olika spåren. UNDERSÖKNINGSMETOD Läget för de olika grävningsområdena framgår av kartorna fig. 9, 10 och 11. Vägsträckan från vägkröken vid Zenithgården till vägen in mot tomt 2:121 VA-schaktet kontrollerades och beskrevs. Tomterna 2:116 och 2:179 (den senare även kallad 2:117 och Lotten 7) Med maskin grävdes tre schakt på varje tomt. Ingen ytterligare undersökning gjordes, då hela detta område var skadat av tidigare täktverksamhet och dessutom fyndfattigt. Vägen in mot tomt 2:121 (område A B) VA-schaktet in mot huset på tomt 2:121 kontrollerades, lagerbeskrivning gjordes och en del fynd insamlades. Gamla Lillebyvägen (område C R) Planerna från början var att endast ett VA-schakt i vägen skulle kontrolleras på samma sätt som schaktet in mot tomt 2:121. Eftersom vägföreningen beslutat att förbättra vägen i samband med VA-arbetena togs asfalten bort på hela vägbanan. Den yta som blev möjlig att undersöka blev därför en avbanad yta på 3 4,5 m bredd i stället för ett 1 m brett schakt. Den nordöstra delen av vägen (område C I) undersöktes under svåra förhållan- 8

Innehållsrik vägsträcka den i snö, köld och mörker samt under tidspress från slutet av november till mitten av december 1996 (fig. 7). Det kulturlager som fanns mer eller mindre sammanhängande över större delen av denna del av vägen kunde endast delvis grävas ut för hand. Eftersom VA-arbetena pågick samtidigt med de arkeologiska undersökningarna fick dessa anpassas därefter och kunde inte göras sammanhängande utan under spridda dagar. Vissa partier kunde grävas mer noggrant, medan andra undersöktes mycket summariskt. Ett fyndrikt mindre område nere i det ljusa sandlagret under kulturlagret i område D grävdes i rutor (R1 8). Under vintern schaktade man och lade ner ledningar längre söderut längs vägen, där inga fornlämningar fanns. Undersökningen inom den sydvästra delen av boplatsen Bj 303 (område J R) fortsatte under juni månad 1997 under betydligt bättre förhållanden vad gällde både tid och väder (fig. 8). VA-arbetena här påbörjades inte förrän arkeologerna lämnat Fig 7 Den nordöstra delen av Gamla Lillebyvägen undersöktes under svåra förhållanden i kyla, snö och mörker och under tidspress sent på året 1996. Arkeologen iklädd lovikkavantar rensar fram härden anläggning 1. Fig 8 Den övre sydvästra delen av utgrävningarna i Gamla Lillebyvägen gjordes under betydligt bättre förhållanden i juni 1997. Här i den sydvästra utkanten av bronsåldersboplatsen. 9

Göteborgs Stadsmuseum området. Avbaningen, som gjordes över en 3 3,5 m bred yta, började ungefär 3 m från den punkt där höstens utgrävning avslutades i ett mycket fyndrikt kulturlager. Den mellanliggande delen, ca 3 x 4 m stor, hade tyvärr schaktats av och asfalterats utan att någon arkeologisk undersökning gjorts. Avbaningen inom område J P gjordes till något olika djup så att större eller mindre delar av kulturlagret kunde grävas igenom för hand. På vissa ställen gjordes en andra avbaning ner i ytan av den underliggande ljusa sanden för att lättare få fram konstruktioner. I den allra sydvästligaste delen (område Q R), som egentligen låg utanför den tidigare gränsen för Bj 303, gjordes avbaningen djupare, dvs. ner till den ljusa sanden, för att få fram de konstruktioner, som låg nere i den ljusa sanden. I område Q R fanns endast svaga spår av kulturlager. Längs hela vägsträckningen gällde att det var kulturlagret, och endast en del av detta, som grävdes ut för hand. Den underliggande ljusa sanden undersöktes endast inom en liten begränsad fyndrik del av område D (ruta 1 8). Alla påträffade konstruktioner genomgrävdes helt eller delvis. De olika områdena (C R) har som synes inte undersökts med samma noggrannhet, och de är därför inte jämförbara vad gäller t.ex. fyndmängd. De är också mycket olika stora. Indelningen i områden hängde delvis samman med hur grävningen genomfördes. Ett område motsvarade ofta den sträcka som undersöktes under en dag. NATURVETENSKAPLIGA BESTÄMNINGAR Inga naturvetenskapliga bestämningar har gjorts. GRÄVNINGSIAKTTAGELSER Vägsträckan från vägkröken vid Zenithgården till vägen in mot tomt 2:121 Lagerföljden i detta område utgjordes av styv lera under ett ca 0,2 0,3 m tjockt matjordslager, dvs. gammalt ploglager. (fig. 9) Tomterna 2:116 och 2:179 (ca 30,5 35 m över havet, fig. 10) Hela detta område var gropigt i ytan och lagren delvis omrörda, troligen p.g.a. tidigare täktverksamhet. I alla sex schakten (fig. planritning) fanns grus, som var mer eller mindre sandigt eller stenigt. En del skal fanns också och antagligen har man hämtat skaljord i området. På den norra tomten fanns lera på 0,6 1 m djup. Längst i sydväst (i schakt 6) kom berget 0,5 m djupt. Lite flinta tillvaratogs i alla 6 schakten (F 1 6). Område A B ( ca 23 24 m över havet, fig. 11) I VA-schaktet i vägen in mot huset på tomt 2:121 fanns överst vägfylle, 0,1 0,25 10

Innehållsrik vägsträcka Fig 9 Nordost om själva boplatsområdet kontrollerades ett schakt i vägen. Fig 10 Schakten inom de två tomterna 2:116 och 2:179. 11

Göteborgs Stadsmuseum Fig 11 Undersökningsområdet i Gamla Lillebyvägen med delområden markerade. m tjockt. Därunder kom ett 0,35 0,4 m tjockt sandigt ploglager följt av ett 0,2 0,3 m tjockt sandigt mörkt kulturlager. I detta fanns slagen flinta, bränd lera, kol och enstaka skörbrända stenar. Under kulturlagret fanns ett 0,25 0,4 m tjockt lager brun eller gråbrun sand med sparsamt med slagen flinta. På en sträcka av ett par meter ca 30 meter in från Gamla Lillebyvägen iakttogs ett undre kulturlager på närmare 1 meters djup under markytan. Detta kulturlager var 0,15 m tjockt och innehöll mycket kol men sparsamt med slagen flinta. Det har tolkats som överlagrat och bör ha legat på en nivå av ca 23 m över havet. På vissa ställen i schaktet kom berg på ca 1 meters djup. De flesta fynden från område A B utgjordes av flinta (F7 9) Närmast tomten 2:121 hade eventuella kulturlager tydligen skadats vid det tidigare vägbygget. Här fanns endast vägfylle ner till 1,5 meters djup. Lagerföljden och de grävningsiakttagelser som gjordes i detta VA-schakt stämmer väl överens med de iakttagelser som gjordes vid undersökningen 1988 i vägen och på tomten 2:121. 12

Innehållsrik vägsträcka Gamla Lillebyvägen Område C D (ca 26,5 30,5 m över havet, fig. 11) I den nordöstligaste delen av Gamla Lillebyvägen inom boplatsområdet Bj 303, dvs. ungefär från den punkt där vägen mot tomt 2:121 går in och ett 30-tal meter mot sydväst, låg berget i stort sett alldeles under vägbanans asfaltlager. Här fanns alltså ingenting att undersöka. Strax sydväst om berget, ca 38 m från vägskälet, började undersökningen i område C. Område C D var sammanlagt ca 75 m långt och omfattade hela vägbredden på ca 4 4,5 m. Område C utgjorde den lägst liggande nordöstra delen på ca 20 m och område D den återstående delen på ca 55 m. Över en sammanhängande drygt 50 m lång sträcka (område C och nordöstra delen av område D) fanns ett sandigt mörkt och sotigt kulturlager med enstaka skörbrända stenar samt flinta, keramik och bränd lera (F 10 23). I den nordöstligaste delen, dvs. i område C, var kulturlagret 0,2 0,3 m tjockt och låg här delvis direkt under asfalten. I den nordöstra delen av område D var kulturlagret ca 0,1 0,2 m tjockt och blev allt tunnare mot sydväst, Det sammanhängande kulturlagret upphörde någonstans mellan anl. 5 och 6, dvs. i sydvästra delen av område D. Här fanns endast mörka fläckar, troligen rester av ett kulturlager. I område C och den nordöstra delen av område D låg kulturlagret på ett ljust sand- eller gruslager, som i trakten av anl. 4 övergick i ett lager, som enbart bestod av skal. Skaljord fanns också nordöst om anl. 4 men låg där djupare och delvis under sandlagret. Fig 12 Den nedre nordöstra delen av undersökningsområdet i Gamla Lillebyvägen med områdena C och D, anläggningarna 1 6 i kulturlagret samt platsen för rutorna 1 8 i den ljusa sanden under kulturlagret. Från undersökningen hösten 1996. 13

Göteborgs Stadsmuseum Fig 13 Kulturlager- och anläggningsundersökning i kölden senhösten 1996. Inom område C D påträffades sex anläggningar, varav tre i område C och tre i sydvästra delen av område D (fig. 12, 13). I område D påträffades ett litet fyndrikt område, ca 3 x 4 m stort, nere i den ljusa sanden under kulturlagret. Fynden utgjordes av slagen flinta av helt annan karaktär än den i kulturlagret (F 27 34). Fynden började i stort sett omedelbart under kulturlagret och fanns ner till ett djup av 0,3 0,35 m under kulturlagret. En skivyxa, som påträffades i schaktkanten i R 5 låg 0,4 m under grästorvens yta. (fig. 12, 14) Fig 14 Rutorna 1 8 grävda i den ljusa sanden under kulturlagret i område D. Fynden i rutorna utgjordes av flintredskap av hensbackatyp. 14

Innehållsrik vägsträcka Fig 15 Härden anläggning 1 framrensad. Fig 16 Profil genom härden anläggning 1. Anläggning 1 Härd, område C (fig. 12, 15, 16) Härden var 1 x 1,4 m stor och ca 0,2 m dj. med plan botten. Den bestod av starkt skörbrända, smuliga och skarpkantade stenar, 0,05 0,3 m stora. I härden fanns sotig, mörk jord med enstaka små kolbitar, som inte var möjliga att plocka upp. Anläggningen låg i kulturlagret. Fynden utgjordes endast av slagen flinta (F 15). 15

Göteborgs Stadsmuseum Fig 17 Stensamlingen anläggning 2. Anläggning 2 Stensamling, område C (fig. 12, 17) Stensamlingen var ca 0,2 0,3 m stor och 0,35 m djup. Den bestod av ett 15-tal tätt packade, delvis kilade stenar, varav en del var skörbrända och flera rundade. Anläggningen låg i undre delen av kulturlagret. I kanten i övre delen låg en ganska stor krukskärva (F 16) och under den men utanför stensamlingen en eldslagningssten (F17). I stensamlingens mitt fanns en knytnävstor klump av lera och i dess mitt ett flintavslag (F 18). Anläggning 3 Område med lerfläckar, område C (fig. 12) Inom ett ca 0,3 0,4 m stort område i kulturlagrets undre del och delvis ner på det ljusa gruset under fanns fläckar av dels grå obränd lera, dels röd bränd lera. Inom området tillvaratogs små lerbitar och slagen flinta (F 19). Anläggning 4 Stolphål, område D (fig. 12) En ca 0,6 m stor mörkfärgning med ett 10-tal stenar främst i ytan och minst 0,65 m djup med konisk form. Själva stolpens diameter har varit 15 17 cm. Inget kol, men några flintbitar (F 24). Anläggningen var helt omgiven av skalgrus. Anläggning 5 Stolphål, område D (fig. 12, 18) Mörkfärgning, 0,5 0,6 m stor med något sotsvart jord men inga kolbitar. Den var minst 0,4 m djup, ev. med djupare spets. I ytan låg sex stenar, 0,15 0,25 m stora. Stolpen har varit 17 cm i diameter. Några flintbitar och lite bränd lera tillvaratogs. (F 25) Anläggningen var helt omgiven av skalgrus. 16

Innehållsrik vägsträcka Fig 18 Stolphålet anläggning 5 i den ljusa sanden med skal. Anläggning 6 Sotfläck/Härd, område D (fig. 12) Anläggningen var 0,6 m i diameter och 0,2 0,25 m dj med skålformad botten. Den bestod av svart, kraftigt soltig jord med ett fåtal endast 5 cm stora skörbrända stenar samt några flintavslag och lite bränd lera (F 26). Gamla Lillebyvägen Område E I (ca 30,5 31 m över havet, fig. 11, 19) Område E I omfattade en sträcka på ca 45 m. Område G var endast 5 m långt, de övriga 10 m. Bredden var ca 4 4,5 m. Detta område grävdes under mycket dåliga förhållanden i kallt väder och dåliga ljusförhållanden i mitten av december och med en grävskopa i hälarna, varför grävningsiakttagelserna inte alltid är så bra. I den sydvästligaste delen av område D fanns kulturlagret endast kvar som mörka fläckar. I område E återkom ett sammanhängande kulturlager, som växlade i tjocklek mellan 0,2 m och 0,45 m. Under kulturlagret fanns den ljusa sanden. I kulturlagret men framför allt i den ljusa sanden fanns mycket skaljord. Delvis kan skaljorden ha använts vid vägförbättringar, delvis låg den naturligt. Några slaggbitar kan tillhöra vägfyllet. En spik (F 36) låg djupt ner i mörk jord, eventuellt ett gammalt hjulspår. 17

Göteborgs Stadsmuseum Fig. 19 Delar av område H och I med anläggningarna 7, 8 och 9, som troligen utgjorde bebyggelserester tillhörande bronsåldersboplatsen i Gamla Lillebyvägen. Kulturlagret i område F, G och H var ca 0,15 0,2 m tjockt. Kulturlagrets tjocklek i område I uppmättes aldrig p.g.a. snabbgrävning. Kulturlagret i område E I var mycket mörkt och fyndrikt med keramik, bränd lera, bl.a. tydliga lerkliningsbitar, och slagen flinta av fin kvalitet, bl.a. flera flathuggna redskap (F35 48). Fynden här var av en annan karaktär än fynden i område C D. Anläggningar som hörde ihop med kulturlagret. Inom område E I påträffades tre anläggningar, varav en i H och två i område I. Anläggning 7 Stenpackning, område I (fig. 19) Anläggningen, som låg ytligt i kulturlagret, bestod av tätt liggande kraftigt skörbrända, smuliga och kantiga stenar, 5 15 cm stora, i ett till två lager. Endast enstaka kolbitar påträffades. Begräsningen var något oklar p.g.a. att även skörbränd sten fanns i det kringliggande kulturlagret. Underdelen var ojämn och gropig och gick här och var ner till 0,25 m under ytan. Anläggningen var ca 4 m lång och upp till 1,5 m bred men fortsatte utanför schaktgränsen/vägbanan åt sydöst. I anläggningen påträffades en hel del fynd keramik, bränd lera, brända ben och slagen flinta. Fynden från anläggning 7 har inte skilts från kulturlagret i område I utom i ett fall, nämligen en flathuggen pilspets (F 48), som låg i anläggningens yta. Strax utanför anläggningen låg en samling krukskärvor (F 47). Under anläggning 7 framkom anläggning 9. 18

Innehållsrik vägsträcka Anläggning 8 Stolphål, område H (fig. 19) Mörkfärgning, 0,5 m i diameter, som framkom under kulturlagret ett par meter utanför anläggning 7. Tätt packade skörbrända stenar fanns runt ett ca 0,2 m stort stenfritt område, där en 17 18 cm tjock stolpe bör ha stått. Djupet var 0,4 m. Fynden utgjordes av brända ben, bränd lera och slagen flinta, bl.a. ett avslag med flathuggning (F 45). Anläggning 9 Mörkfärgning med skörbränd sten, område I (fig. 19) Anläggningen framkom under anläggning 7 och var ca 0,25 m i diameter och minst 0,3 m djup under underkanten på anläggning 7. Den innehöll mörk jord med tätt med skörbränd sten och enstaka flintavslag, vilka ej skilts från övriga fynd i kulturlagret i område I. Anläggningen tolkades inte som stolphål p.g.a. mängden tätt packad sten. Jämför anläggning 10 i område K. Område J M (ca 31 m över havet, fig. 11) Område J M omfattade en sträcka på ca 20 m och bredden var 3 m. Detta område utgör en fortsättning av det fyndrika området E I, som grävdes hösten 1996. Område J M grävdes under betydligt bättre förhållanden i juni 1997. Kulturlagret fortsatte och innehöll samma typ av fynd, bl.a. flathuggna flintredskap, men jorden här var inte lika mörk och inte lika fyndrik. Tyvärr hade en 3 m långt sträcka av vägen mellan område I och J banats av och asfalterats under vintern utan att arkeologer varit närvarande. I område J M fanns överst, under asfalten, ett 0,2 0,3 m tjockt lager vägfylle, som delvis innehöll skalgrus, därunder ett 0,2 m tjockt kulturlager och underst ljus grusig sand. Flertalet fynd kommer från undre delen av kulturlagret. Större delen av kulturlagrets övre del banades av med maskin, medan den undre delen till stor del handgrävdes. I kulturlagret påträffades enstaka skörbrända stenar, slagen flinta, bl.a. flathuggna redskap, keramik, bränd lera och brända ben (F 50 60). Område J verkade vara den mest fyndrika delen inom sträcka J M. Fyndmängden tycktes avta mot sydväst. Anläggningar som hör ihop med kulturlagret. I område J M påträffades fyra anläggningar, varav två i område K och två i område M. Anläggning 10 Stenpackad grop, område K (fig. 20) En grop, ca 0,3 m i diameter i ytan, som låg i kulturlagrets underkant. Gropens botten var 0,2 m i diameter och låg 0,3 m ner i den ljusa sanden. Gropen var fylld med tätt packade, ofta fastkilade skörbrända 0,1 m stora stenar, ca 35 st. Endast lite jord mellan stenarna och inga fynd. En stolpe kan inte ha fått plats mellan stenarna. Jämför anläggning 9 i område I. 19

Göteborgs Stadsmuseum Fig 20 Delområde J Q med ett antal anläggningar i den övre sydvästra delen av utgrävningarna i Gamla Lillebyvägen från sommaren 1997. Anläggning 11 Mörkfärgning, område K (fig. 20) En ca 0,25 m stor fläck av ganska mörk sand framträdde under kulturlagret efter en djupare avbaning. Den var ca 0,15 m djup med rundad botten och innehöll små smulor av bränd lera, som ej togs tillvara. Anläggning 12 Mörkfärgning, ev. stolphål, område M ( fig. 20) En mörkfärgning i den ljusa sanden under kulturlagret, 0,4 m i diameter i ytan, 0,15 0,2 m djup med rundad botten. I nordvästra kanten låg en rad ca 0,1 m stora skörbrända, delvis skarpkantade stenar, som kan ha utgjort stöd för en stolpe med en diameter på 15 20 cm. Anläggning 13 Mörkfärgning, område M (fig. 20) Mörkfärgning, 0,2 m i diameter, i den ljusa sanden. Botten, som var rundad, låg ca 0,65 m under vägbanan. Den bestod av mörkfärgad sand med enstaka kolbitar. Område N O (ca 31 m över havet, fig. 11) Område N O utgjordes av en 15 m lång sträcka, varav N endast utgjordes av 5 m. Bredden var 3 m. Överst fanns ett 0,15 0,2 m tjockt lager vägfylle och därunder ett 0,15 0,2 m tjockt kulturlager, delvis avbanat, delvis handgrävt. Underst fanns ljus grusig sand. Kulturlagret var inte lika tydligt här som i de ovan beskrivna områdena norrut. Fynden bestod av slagen flinta, keramik, bränd lera och enstaka brända ben (F 61 63). I kulturlagret i sydvästra delen av område O fanns ovanligt mycket bränd lera samt lite keramik och slagen flinta (F 63). 20

Innehållsrik vägsträcka Fig 21 Den framrensade stenpackningen i anläggning 15. Fig 22 Ett stenfritt område omgivet av tätt packade stenar i ena kanten av anläggning 15 tolkades som ett eventuellt stolphål. Anläggningar som hör ihop med kulturlagret. I område N O fanns endast en anläggning. Anläggning 14 Mörkfärgning, ev. stolphål, område O (fig. 20) I den ljusa sanden under kulturlagret framträdde en mörkfärgning, 0,25 0,3 m i diameter och 0,2 m djup. Den bestod av mörk sand med enstaka kolbitar och två 0,1 m stora stenar i ena kanten. Dessa kan ha utgjort stöd för en stolpe, 0,15 0,2 m i diameter. Område P Q (ca 31 m över havet, fig. 11) Område P Q var 12 m långt, varav P utgjorde 5 m och Q 7 m. Bredden var 3 m. Under vägfyllet fanns även här ett ca 0,2 m tjockt kulturlager, som dock var mindre tydligt och innehöll färre fynd än i de tidigare redovisade områdena. I område P genomgrävdes en del av kulturlagret för hand, medan avbaningen i område Q gjordes direkt ner till den ljusa sandens yta. Fynden utgjordes av slagen flinta, keramik, bränd lera och något enstaka bränt ben (F64 71). Flera anläggningar av varierande slag påträffades, vilka alla låg nere i den ljusa sanden. Anläggningar som hör ihop med kulturlagret. I område P Q påträffades sju anläggningar, varav tre i område P och 4 i område Q. Anläggning 15 Stenpackning, ev. stolphål, område P (fig. 20, 21, 22) Anläggen utgjordes av en rund stenpackning, 0,7 m i diameter, med 0,1 0,2 m stora rundade och skarpkantade stenar, flertalet klart skörbrända. I sydvästra delen fanns ett stenfritt område, ca 0,2 m i diameter, omgivet av tätt packade stenar. Kanske har en stolpe stått här. Botten på den stenfria ytan låg 0,3 m under de översta stenarna. Mellan stenarna i anläggningen fanns lite mörk jord med några flintbitar (F 65). 21

Göteborgs Stadsmuseum Anläggning 16 Lerfläck, område P (fig. 20) Anläggningen var rund, 0,2 0,3 m i diameter och knappt 0,2 m djup. Den bestod av sandblandad obränd lera och skiljde tydligt ut sig från omgivande ljusa grusiga sand. Den innehöll bl.a. en stor klump bränd lera, lite keramik, brända ben och slagen flinta (F 66). Jämför anläggning 18 i område Q! Anläggning 17 Härd/kokgrop, område P (fig. 20, 23, 24, x) Anläggningen var rund, 0,75 0,8 m i diameter i övre delen och ca 0,6 m i diameter i den undre delen. Den var upp till 0,35 m djup med i stort sett rundad botten. I hela den undre delen låg tätt med 0,1 0,15 m stora, kraftigt skörbrända stenar och mycket kol och sot. I övre delen fanns kol och stenpackning endast i den sydvästra delen. Den nordöstra delen bestod av mörk kulturlagerjord med få stenar och inget kol. Gropens ytterkanter verkade vara klädda med kol. Lite slagen flinta, keramik och brända ben samt kol tillvaratogs från anläggningen (F 67). Fig 23 Anläggning 17 utgjorde en härd eller kokgrop. Fig 24 Profil genom anläggning 17 med tätt packade skörbrända stenar och mycket sot och kol i botten. 22

Innehållsrik vägsträcka Anläggning 18 Mörkfärgning/lerfläck, område Q (fig. 20) I övre delen bestod anläggningen av mörkfärgad men ej sotig sand med bränd lera och någon kolbit. Denna övre del var 0,6 0,7 m i diameter, närmast rund och 0,1 0,15 m tjock. Neråt övergick anläggningen i en lerfläck, som var 0,2 0,25 m i diameter och 0,25 m tjock. Den bestod av grå lera med kolstänk men också ganska mycket bränd lera, mestadels små smulor, små stenar och lite kol. Från anläggningen tillvaratogs keramik, bränd lera, kol och flinta (F 68). Jämför anläggning 16 i område P! Anläggning 19 Mörkfärgning, område Q (fig. 20) Liten rund mörk fläck, ca 0,2 m i diameter och 0,2 m djup, med klar avgränsning mot den omgivande ljusa sanden. Den innehöll inga stenar. Fynden utgjordes av bränd lera och flinta (F 69). Anläggning 20 Mörkfärgning, område Q (fig. 20) Liten rund mörk fläck, ca 0,2 0,25 m i diameter och 0,2 m djup. Den bestod av sotig jord med enstaka kolbitar men inga stenar. Inga fynd. Kolet tillvaratogs inte. Anläggning 21 Mörkfärgning, område Q (fig. 20) Liten rund mörk fläck, ca 0,2 0,25 m i diameter och 0,3 m djup med några stora kolbitar men inga stenar. Fynden utgjordes av kol och lite flinta (F70). Område R (ca 31 m över havet, fig. 11, 25, 26) Inom en ca 15 m lång sträcka påträffades fem anläggningar. Avbaning gjordes över ytterligare en 15 m lång sträcka mot sydväst, men här påträffades inga anläggningar och det fanns inga eller bara svaga spår av kulturlager. Hela avbaningssträckan var ca 3,5 m bred. Inom delen med anläggningar fanns ett ca 0,2 m tjockt ganska svagt kulturlager med relativt få fynd (F 77). Avbaningen gjordes direkt ner till ytan av den ljusa sanden som låg under kulturlagret. Anläggningarna låg i den ljusa sanden. Ovanför kulturlagret fanns ett ca 0,2 m tjockt lager med vägfylle under asfalten. Fig 25 Delområde R, där flera härdar/kokgropar påträffades. 23

Göteborgs Stadsmuseum Fig 26 Den sydvästra delen av undersökningsområdet 1997. Anläggningar som hör ihop med kulturlagret. Inom område R fanns fem anläggningar. Anläggning 22, härd, område R (fig. 25, 27, 28) Anläggningen, som fortsatte något utanför schaktkanten, var troligen rund, ca 1,6 m i diameter och 0,1 0,15 m djup med närmast flat botten. Den innehöll ganska många stenar, skörbrända, upp till 0,1 m stora och ganska mycket kol. Fynden utgjordes av kol och några flintbitar (F 72). Fig 27 Den avbanade vägsträckningen inom område R med flera härdar/ kokgropar. I förgrunden anläggning 22 till höger och anläggning 23 till vänster. 24

Innehållsrik vägsträcka Fig 28 I förgrunden anläggning 22 och längre bort i vägens vänstra kant anläggning 23, 24 och 25. Anläggning 23, härd/kokgrop, område R (fig. 25, 27, 28, 29, 30) Anläggningen var 1,3 m i diameter och 0,5 m djup med rundad botten. Den fortsatte något utanför schaktkanten. Den nordöstra delen utgjordes av mycket tätt packade skörbrända stenar och kulturlagerjord men inget kol. Den sydvästra delen utgjordes av mycket tätt packade stenar med kol och sot. Samma sotiga, kolbemängda stenpackning fanns också i gropens botten, även under stenpackningen utan kol i nordöstra delen. Stenarna i hela anläggningen var upp till 0,25 m stora, mycket sköra och smuliga. Många stenar var som mjöl. Fynden utgjordes endast av kol (F 73). Fig 29 Profil genom anläggning 23 med tätt packade, kraftigt skörbrända stenar. 25

Göteborgs Stadsmuseum Fig 30 Profiler genom några härdar/kokgropar. Lager 1 = tätt packade skörbrända stenar med kol och sot Lager 2 = tätt packade skörbrända stenar med kulturlagerjord men inget kol och sot Lager 3 = kulturlagerjord Lager 4 = ljus sand Anläggning 24, härd/kokgrop, område R (fig. 25, 31) Den utgrävda delen utgjordes endast av en mindre del av en större anläggning, som fortsatte utanför schaktkanten, varför det var svårt att avgöra hur anläggningen egentligen såg ut. Den synliga utgrävda delen var 0,7 m (i schaktkanten) x 0,3 m stor och 0,3 m djup. Den bestod av 0,1 0,15 m stora tätt packade, skörbrända stenar. Framför allt i gropens kanter och botten fanns mycket kol. Fynden utgjordes av lite kol och ett par flintbitar (F 74). Fig. 31 Profiler genom anläggning 25 till höger och anläggning 24 i schaktkanten till vänster. 26

Innehållsrik vägsträcka Anläggning 25, härd/kokgrop, område R (fig. 25, 30, 31) Denna anläggning låg endast 0,4 m sydväst om anläggning 24 och fortsatte något utanför schaktkanten. Diametern var 0,75 m och djupet 0,3 m. Botten var rundad. Ytan låg cirka 0,5 m under vägbanan. Den bestod i södra delen av tätt packade skörbrända stenar med kulturlagerjord men inget sot eller kol. Nere i gropens botten och längs norra kanten fanns tätt med skörbrända stenar, kol och sot. Stenarna i anläggningen var 0,10 0,15 m stora och sönderbrända. Fynden utgjordes av kol och ett par flintbitar (F75). Anläggning 26, härd/kokgrop, område R (fig. 25, 30, 32) Även denna anläggning fortsatte utanför schaktkanten. Den var 1,7 m i diameter och 0,6 m djup med rundad botten. Den övre delen bestod av kulturlagerjord utan sten i ett 0,1 0,15 m tjockt lager. Här fanns inget kol eller sot utom i kanterna. Hela undre delen bestod av mycket tätt packade, delvis inkilade stenar, som var 0,1 0,25 m stora, skörbrända och smuliga. Kol och sot fanns här i stora mängder. Ett par flintbitar, som låg i ytan, samt kol från undre delen tillvaratogs (F 76). Fig 32 Tvärsnitt genom anläggning 26 med mycket tätt packade, kraftigt skörbrända stenar. 27

Göteborgs Stadsmuseum FYNDBESKRIVNING Tomterna 2:116 och 2:179 Bland de få flintbitarna finns både svallade och icke svallade. Bland de senare finns några få avslag av mörk flinta av god kvalitet. Ett kraftigt svallat stort spån med retusch skulle möjligen kunna vara en pilspets med tånge (F 4). Vägen in mot tomt 2:121 Område A B I det lilla material, som samlats in från detta schakt, finns dels svallad, dels icke svallad flinta. Bland de få redskapen finns en kärnnyxa, möjligen obetydligt svallad. Gamla Lillebyvägen Område C D Fynden i kulturlagret utgörs till största delen av slagen icke svallad flinta. I detta lager finns också en del svallad men framför allt vitpatinerad flinta, bl.a. några spån. Den övriga flintan utgörs främst av svallad, troligen inte slagen flinta, även om tydligt slagen övrig flinta förekommer. Bland de få redskapen finns en eldslagningssten gjord av ett kraftigt spån, 7 cm långt, 2,3 cm brett och upp till 1,3 cm tjockt. Spånet har retusch längs båda långsidor och är rundnött i båda kortändar (F 17). Keramiken består av små skärvor från minst ett par olika kärl. En större hopsatt krukskärva (F 16) från anl. 2 är 9,5 x 7,5 cm stor och har en godstjocklek på 1 cm. Den brända leran utgörs endast av små obestämbara bitar. Flintan i den ljusa sanden (R 1 8) under kulturlagret i område D är nästan genomgående helt vitpatinerad men i stort sett inte svallad. Bland spånen (ett 20-tal) finns dels stora breda, dels mikrospån, Dessutom har flera avslag spånkaraktär men klarar inte kriterierna för spån enligt sorteringsschemat. Några kärnor har använts för framställning av spån. En liten mikrolit (F 29) är av högnipentyp med retusch längs båda långsidor. Den är 1,5 cm lång, 0,5 cm bred och 0,2 0,3 cm hög. Ett spån med retusch (F 31) kan ha använts som spets av något slag. Flera avslag är stora och tjocka, kanske tänkta för skivyxframställning. Bland yxorna finns 3 skivyxor och ett förmodat förarbete. Dessutom finns 5 kärnyxor och 1 fragmentarisk trindyxa av diabas. Två av skivyxorna är ganska jämnbreda och mycket lika varandra (fig. 33 till vänster). De har tillhuggning på motsidan, som i stort sett är plan. Smalsidoma är slagna från motsidan. Måtten på dessa två yxor är längd 7 cm, bredd 4,2 cm, tjocklek 1,5 cm (F 27) respektive längd 6,1 cm, bredd 3,7 cm och tjocklek 1,3 cm (F 31). Den tredje yxan (F 31) är något kortare men tjockare och formen är mer triangulär (fig. 33 till höger). Smalsidorna som är något svängda är slagna från mot- 28

Innehållsrik vägsträcka Fig 33 Två skivyxor från den ljusa sanden i område D. Fig 34 Två kärnyxor från den ljusa sanden i område D. 29

Göteborgs Stadsmuseum sidan. Denna yxa är 5 cm lång, 5,3 cm bred vid eggen och 2,6 cm vid nacken samt ca 2 cm tjock. Förarbetet (F 29) är avslaget i nacken. Längden är 7,5 cm, bredden 5,5 cm och tjockleken ca 2 cm. En tydlig smalsida är slagen från motsidan, medan den andra smalsidan endast är delvis tillslagen, från avspaltningssidan. Kanske misslyckades tillhuggningen. De fem kärnyxorna är alla ganska små, ca 8 10,5 cm långa (fig. 34). En yxa (F 27) med tre tillslagningskanter och i stort sett tresidigt tvärsnitt har en skarp ända och en spets. Ytterligare två kärnyxor har spets i ena ändan. Båda har också två tillslagningskanter. En av dem (F 28) har närmast spetsovalt tvärsnitt och en skarp ända förutom spetsen, medan den andra yxan (F 31) har en nackända och närmast tresidigt tvärsnitt. Den kortaste yxan (F 31) har två tillslagningskanter, närmast tresidigt tvärsnitt och troligen två skarpa ändar. Den femte kärnyxan (F 28), som är den längsta, har tre tillslagningskanter, varav en endast går över yxans halva längd. Tvärsnittet växlar mellan tre- och fyrsidigt och yxan avslutas med en skarp ända och en nacke. Trindyxan (F 27), nu 11 cm lång, är avslagen vid eggen. Spår av slipning finns intill brottytan. Större delen av den övriga flintan i den ljusa sanden består av små svallade klumpar, som inte verkar slagna, men även klart slagen övrig flinta finns. Gamla Lillebyvägen Område E M (fig. 34) Flintan i kulturlagret är nästan genomgående av mycket hög kvalitet, ofta svart, ibland grå. Detta gäller framför allt avslag och redskap. En hel del avslag är mycket tunna. Spån saknas i stort sett helt. Bland den övriga flintan finns också en del som är klart slagen och då ofta av fin kvalitet, men här dominerar den svallade, ibland vitpatinerade flintan. En stor del av denna utgörs av små "naturliga" flintklumpar. Även enstaka redskap och en del avslag är svallade och/eller vitpatinerade. En del flinta är bränd. De mest karakteristiska flintredskapen är de flathuggna, av vilka det finns 21 st. En del är mycket fint bearbetade över hela ytan, medan andra bara har en antydan till flathuggning. Ett spetsfragment av en dolk eller spjutspets (F 53) har mycket elegant parallellhuggning över båda sidor och flintkvaliteten är hög. Fragmentet är 3,8 cm långt, 2,3 cm brett och 0,5 cm tjockt. Ett fragment av en skära eller möjligen dolkskaft (F 35) är också helt flathugget över båda sidor. Fragmentet, som är eldskadat, är 5 cm långt, 2,7 cm brett och 1 cm tjockt. Sex spetsar får betraktas som pilspetsar av varierande storlek. Två pilspetsar (F 40, F 48) är mycket lika varandra, närmast bladformiga med konkav bas och korta hullingar. De är helt flathuggna på båda sidor. Båda är 2,2 cm långa och 1,5 cm 30

Innehållsrik vägsträcka Fig 34 Redskap och skärvor av av god flintkvalitet. Små krukskärvor samt lerkliningsbitar med avtryck av grenar. Foto: Uno Lindström. breda, men den ena (F 40) kan ha varit något längre eftersom hullingspetsarna är avslagna. De fyra övriga pilspetsarna är av en ganska enhetlig typ med närmast triangulär form och rak bas. Ingen är helt flathuggen på båda sidor. Storleken varierar något. Den minsta (F 43), med avslagen topp, är nu 1,7 cm lång och 1,6 cm bred vid basen. Den största hela pilspetsen (F 55) är 3,5 cm lång och 2,4 cm bred vid basen. En spets (F 46) med endast allra yttersta toppen avslagen, är 2,8 cm lång och 2 cm bred vid basen, medan den fjärde (F 43) med en större del av toppen avslagen, är 2,5 cm lång och 2,7 cm bred vid basen. En större spets, närmast spjutspets (F 54) är mer lancettformad med rak bas. Eventuellt är flathuggningen endast påbörjad. Längden är 5,5 cm och bredden vid basen 3 cm. Ett delvis flathugget redskap (F 37) kan vara ett förarbete till en spets eller ett fragment av en sådan. Av övriga flathuggna redskap är 9 stycken avslag med flathuggning, och av dessa har en dessutom retusch. Två flintstycken med flathuggning finns också, Flertalet av dessa 11 redskap har endast flathuggning över en mindre del av ytan och några är fragment. Bland de få skraporna finns en skedskrapa (F 52) som är 7,8 cm lång, 3,5 cm bred och drygt 1 cm tjock. Ett litet borr (F 60) är gjort av ett 2,5 cm långt avslag. Borrspetsen är långsmal och 4 5 mm bred och lika tjock. Keramiken består främst av små skärvor, med finare eller grövre magring, representerande flera olika kärl. Ett fragment av en 2,5 cm bred hank (F 35) finns liksom flera mynningsbitar. Dessa är av olika typ med rundad eller plan översida. En mynningsbit (F 35), 1,8 x 1,4 cm stor, är försedd med två fragmentariska hål, 4 mm i diameter, kanske en bit av ett silkärl. Rabbning förekommer. Godstjockleken 31

Göteborgs Stadsmuseum varierar vanligen mellan 0,5 och 1 cm. Fyra mynningsbitar (F 47) har kunnat sättas ihop till en 5,5 cm lång skärva med en godstjocklek på ca 1 cm. Kärlet verkar ha haft en mynningsdiameter på drygt 20 cm. Den brända leran består till stor del av små bitar, men även större stycken förekommer. En 5 cm lång, 3 cm bred och 3 cm tjock bit lerklining (F 37) har närmast triangulär form och tydliga avtryck av grenar. De brända benen är relativt många och av varierande storlek Flintan har sorterats enligt Andersson, S. m.fl. 1978. Sorteringsschema för flinta. Gamla Lillebyvägen Område N R Inom detta område tillvaratogs relativt få föremål. Framför allt gäller detta område P R. Flintan är till stor del svallad och vitpatinerad, men också en del icke svallad flinta av god kvalitet finns, främst i område N och O. Bland redskapen finns en fin tunn avslagsskrapa (F 61), men flertalet redskap är svallade. Keramiken och den brända leran utgörs av små bitar. TOLKNING OCH DATERING Inom den undersökta delen av Gamla Lillebyvägen fanns spår från flera olika förhistoriska perioder och de utgör alla rester av boplatser. Det mest fyndrika området med ett kraftigt kulturlager låg högst upp i backen och bör vara från bronsåldern (område E I samt J M). Ett område med härdar/kokgropar strax intill (område P R) hör kanske ihop med bronsåldersboplatsen. Längre ner i backen norrut fanns ett kulturlager, som troligen är från äldre järnålder, möjligen övergången bronsålder/järnålder (område C D). De äldsta fynden från området är från mesolitikum och tillhör dels hensbackakultur (område D), dels sandarnakultur (område A B). De spår som tolkats som tillhörande sandarnakultur låg längst ner i nordöst, ca 23 m över havet och utgörs av ett litet fyndmaterial insamlat vid kontroll av ett VAschakt längs en väg in till en befintlig villa på fastigheten 2:121. På en kort sträcka i schaktet iakttogs svaga spår av ett undre kulturlager som tolkats som överlagrat. En del flinta var svallad. Bland fynden finns en kärnyxa, möjligen något svallad. Även vid en utgrävning 1988 inför villabygget påträffades en kärnyxa samt mikrospån och en mikrospånkärna. I den ljusa sanden under järnåldersboplatsen i vägen påträffades ett ca 3 x 4 m stort område med slagen flinta och redskap av hensbackatyp. Flintan är vitpatinerad och i stort sett inte svallad. Bland redskapen finns 2 skivyxor och 5 kärnyxor samt en mikrolit av högnipentyp. Bland spånen finns både mikrospån och stora, breda spån. En av skivyxorna påträffades i schaktkanten, vilket visar av fyndomådet kan 32

Innehållsrik vägsträcka ha fortsatt mot sydöst utanför vägområdet. Fynden i sanden låg ungefär 28 m över dagens havsnivå. Detta fyndomåde kan jämföras med en förmodad slagplats från hensbackatid ca 50 m norrut, intill den 1998 utgrävda lihultboplatsen på tomten 2:18, alldeles nordväst om Gamla Lillebyvägen (fig. karta). I vägbanans nedre, något sluttande del, ca 26,5 30,5 m över havet, fanns ett tydligt kulturlager, som daterats till äldre järnålder, möjligen övergången bronsålder/ äldre järnålder. Kulturlagret bestod av mörk sotig sandig jord med enstaka spridda skörbrända stenar. Fynden utgjordes av små bitar keramik och bränd lera samt flinta, varav en del var klart slagen. Flintan är inte av samma goda kvalitet som den från den något högre belägna bronsåldersboplatsen. Bland de få flintredskapen finns en eldslagningssten. Kulturlagret var tjockast i den nedre nordöstra delen och blev tunnare uppåt mot sydväst. Kulturlagret fanns sammanhängande på en drygt 50 m lång sträcka för att i sydväst övergå i ett område med mörka fläckar, säkerligen rester av kulturlagret. I detta område fanns en av anläggningarna, en ev. härd (anl. 6). De övriga anläggningarna, inom kulturlagerområdet, utgjordes av en härd, två stolphål, en liten stensamling och ett område med lerfläckar. Kulturlagret låg på ljus grusig sand. Även utanför vägbanan har rester av kulturlager och anläggningar påträffats, vilka troligen hör samman med denna boplats. I schaktet in mot villan på tomten 2:121 samt på villatomten har spår av en förmodad järnåldersboplats påträffats liksom i det f.d. åkerområdet sydöst om vägen och även på tomten nordväst om vägen, där bl.a. några härdar påträffades vid utgrävning 1998. En av dessa härdar har 14C-daterats till 2850+/-50 BP (Se karta). På villatomten 2:121 fann man bl.a. ett kulturlager med keramik och tre små lerkulor. Strax ovanför det ovannämnda kulturlagret dök ett nytt kulturlager upp. Detta kulturlager har daterats till bronsålder. Det låg på ganska plan mark, något högre än järnåldersboplatsen, ca 31 m över havet. Det var av en annan karaktär, framför allt fyndmässigt. Detta kulturlager fanns tydligt på en sträcka av ca 70 m. De spår av kulturlager som fortsatte längre mot sydväst kanske utgjorde utkanten av boplatsområdet. Den tydligaste och mest fyndrika delen av kulturlagret fanns på en sträcka av 45 m (område E I). Det var här 0,15 0,45 m tjockt och bestod av mycket mörk, sotig sand med en del skörbrända stenar. En del skaljord fanns i kulturlagret men framför i det underliggande ljusa sandlagret, som innehöll mycket skaljord. Skaljordstäkt har ju också förekommit på de två intilliggande tomterna i sydöst. Fynden i kulturlaget utgjordes av keramik, bränd lera, brända ben och flinta. Krukskärvorna är ofta små och kommer från flera olika kärl. Rabbning förekommer. Bland den brända leran finns tydliga lerkliningsbitar, bl.a. ett större stycke med triangulär form och tydliga avtryck av grenar. Flintan är som regel av mycket god kvalitet, ofta svart, ibland grå. Många avslag är mycket tunna och spån saknas nästan helt. Flera flintredskap är flathuggna, bl.a. några små pilspetsar, ett fragment 33