Bronsåldersspår i Åmål

Transkript

1 UV VÄST RAPPORT 2004:16 ARKEOLOGISK UNDERSÖKNING Bronsåldersspår i Åmål Dalsland, Åmåls stad, Höganäs 1:1, RAÄ 191 Tore Artelius

2

3 UV VÄST RAPPORT 2004:16 ARKEOLOGISK UNDERSÖKNING Bronsåldersspår i Åmål Dalsland, Åmåls stad, Höganäs 1:1, RAÄ 191 Tore Artelius Bronsåldersspår i Åmål 3

4 Riksantikvarieämbetet Avdelningen för arkeologiska undersökningar UV Väst Kvarnbygatan 12, Mölndal Växel: Fax: e-post: e-post: Bildredigering Anders Andersson Layout Lena Troedson Omslagsbild Näsudden. Foto: Hans Oreheim. Tryck/Utskrift Elanders Digitaltryck, Göteborg, 2004 Kartor ur allmänt kartmaterial, Lantmäteriverket, Gävle. Dnr L1999/ Riksantikvarieämbetet UV Väst Rapport 2004:16 ISSN UV Väst Rapport 2004:16. Arkeologisk undersökning

5 Innehåll Bakgrund till undersökningen 7 Inledning 7 Höganäs vid Näsudden miljö och fornlämningar 7 Utredningen Undersökningsresultat 13 Konklusion 14 Referenser 15 Administrativa uppgifter 15 Figurförteckning 16 Tabellförteckning 16 Bronsåldersspår i Åmål 5

6 NORGE VÄRMLAND Åmål DALSLAND BOHUSLÄN VÄSTER- GÖTEBORG GÖTLAND HALLAND Fig. 1. Utsnitt ur GSD-Sverigekartan med platsen för undersökningen markerad. 6 UV Väst Rapport 2004:16. Arkeologisk undersökning

7 Strax söder om Åmål, och nästan invid Vänerns nuvarande strand, undersöktes under en septembervecka 1995 rester av en förhistorisk bosättning bestående av några spridda avfallsgropar och stolphål. Fyndmaterialet var magert, men de fåtaliga keramikskärvorna tyder på att bosättningen funnits under bronsåldern. Spåren är de första av en vid Vänern strandbunden bronsåldersbosättning i Dalsland. Bakgrund till undersökningen Inledning Näsudden vid Höganäs är en bergig udde som sticker ut i Vänern söder om Åmåls stad. Planer på att bebygga näset med bostäder upprättades av Åmåls kommun I området finns några fornlämningar. Under maj månad 1994 genomförde Riksantikvarieämbetet UV Väst på Länsstyrelsens uppdrag en arkeologisk utredning inom fastigheten Höganäs 1:1. Syftet var att klarlägga om det inom exploateringsområdet fanns ytterligare, ej kända fornlämningar. Ett andra syfte var att utifrån undersökningsresultaten anvisa möjliga byggplatser inom området som inte skulle påverka eventuella fornlämningar. Utredningen visade att det fanns rester av förhistoriska boplatser i anslutning till bergspartiet i områdets centrala delar. Dessutom påträffades husgrunder från historisk tid. Husgrunderna är belägna i direkt anslutning till Höganäs gamla gårdstomt samt i Höganäs- respektive Näsviken nere vid Vänerstranden (Artelius 1994). Höganäs vid Näsudden miljö och fornlämningar Området vid Höganäs utgörs till största delen av Näsudden, ett bergigt och skogsbevuxet näs som sticker ut i Vänern. Det är ett kuperat bergslandskap, uppbrutet av mindre ravindalgångar som sträcker sig upp från sjön mellan bergssidorna. Längs med stranden finns några fritidshus. Centralt i området ligger Höganäs nuvarande gård på en markerad bergås som sträcker sig i nord-sydlig riktning. Kring gården återfinns uppodlade markavsnitt som främst sträcker sig västerut i sluttningar ned mot Näsvikens småbåtshamn och Mörtebolstjärnet. Markgrunden i de låglänta partierna väster om Höganäs gård är mycket lerig. I övergången till bergsområdet består den däremot av sandig och grusblandad morän. De kända fornlämningarna i området bestod före den arkeologiska utredning som gjordes 1994 av fundamentet till ett sjömärke (RAÄ 117) och vid Nästorp har redskap i sten och eldhärdar påträffats vid markarbeten (RAÄ 125). Som redan nämnts finns dessutom strax norr om den befintliga gården rester av den äldre gårdstomtens bebyggelse. Området är ca meter (N S) stort och utgörs i dag av hagmark (RAÄ 121). Inom området finns rester av ett boningshus med spismursröse, en källargrop, grunden till en ekonomibyggnad samt en vägbank. I ett lite större perspektiv kännetecknas området av de förhistoriska gravmonument som återfinns på bergshöjderna och öarna längs med Vänerstranden. Gravarna är runda stensättningar och rösen. Flera av dessa är skadade och omplockade i modern tid. Några har också restaurerats. Gravarna finns i området söder om Näsudden (t.ex. RAÄ 20 och 22 23, Tösse socken). De Bronsåldersspår i Åmål 7

8 Fig. 2. Utsnitt ur Blå kartan, blad 92 Mellerud och 102 Karlstad, med platsen för undersökningen markerad. Skala 1: Godkänd från sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket Dnr / UV Väst Rapport 2004:16. Arkeologisk undersökning

9 Fig. 3. Utsnitt ur GSD-Ekonomiska kartan, blad 10C 0e och 9C 9e, med undersökningsområdet och kända fornlämningar markerade. Skala 1: Godkänd från sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket Dnr /1185. Fig. 4. Kartöverlägg på geometrisk karta från år 1696 över Näs. Av kartan framgår gårdens dåvarande läge och detta motsvarar väl de lämningar som kan iakttas strax norr om den idag befintliga gårdsbebyggelsen. Utifrån kartan framgår också hur åkrarna utvidgats kraftigt under de gångna trehundra åren. Kartan upprättad av Christina Rosén (Artelius 1994). Bronsåldersspår i Åmål 9

10 Fig. 5. Lämning av enkel husgrund eller hägnad invid stranden (RAÄ 189). Anläggningen är närmast kvadratisk till formen med sju meters sida. Murarna är endast 0,5 meter höga, nedrasade och har varit helt kallmurade. Funktionen är oklar, möjligen kan det röra sig om lämningar av enklare fiskarstugor. Grunden är inte markerad på någon karta och ingen kan idag minnas någon bebyggelse på platsen. Inget spismursröse finns och byggnaden har placerats så att den grävts ned och in i sluttningen. Lämningarna berörs inte av exploatering. Foto: T. Artelius. Fig. 6. Bilden visar den uppodlade gipen upp mot bergsområdet. Just där berget idag övergår i odlad mark utgjordes markgrunden av sand och det var här lämningar fanns (RAÄ 191). På krönet strax till höger, bakom traktorn är Höganäs gamla tomt (RAÄ 121). Foto: T. Artelius. 10 UV Väst Rapport 2004:16. Arkeologisk undersökning

11 flesta av monumenten är sannolikt anlagda under yngre bronsålder och äldre järnålder. Utredningen 1994 Vid utredningen inom Höganäs 1:1 iakttogs förhistoriska boplatsspår på två platser (Artelius 1994). Av dessa kom ett område att slutundersökas (nr 2). I Riksantikvarieämbetets fornminnesregister har lämningarna givits nummer 190 respektive 191. Övriga fornlämningar som påträffades var den ovan nämnda hägnaden vid Höganäsviken (RAÄ 189) samt rester av torpbebyggelse vid Näsviken. RAÄ 190 Öster om Höganäs gamla tomt sluttar markytan ned mot sjön i en skogsbevuxen gip som inramas av bergsidor. Vid utredningen framgick att sluttningen odlats i sen tid. I schakten påträffades fåtaliga flintavslag samt rester av två helt sönderplöjda härdar som inte kunde tidsfästas. Lämningarna ansågs ej ha vetenskapligt värde och någon vidare undersökning ansågs inte motiverad. RAÄ 191 Fynd gjordes även strax norr om Höganäs gamla tomt. Åsryggens västsida utgörs här av hagmarker som sluttar brant ned mot åkrarna som hör till Höganäs gård. I de schakt som gjordes i åkermarken närmast invid berget fanns rester av eldhärdar samt andra nedgrävningar. I härdarna påträffades skörbränd sten, lite bränd lera samt fåtaliga flintavslag. Med tanke på den ringa kunskapen om förhistorisk bosättning i regionen ansågs dessa lämningar ha ett vetenskapligt värde. Utredning inom fastigheten Bjäkebol Samma år genomfördes en arkeologisk utredning inom fastigheten Bjäkebol 1:15, även detta i den omedelbara kustmiljön, och endast någon kilometer söder om Höganäs. I området finns flera förhistoriska gravmonument. Vid utredningen påträffades också ett tidigare ej känt gravmonument, en mindre stensättning som är karakteristiskt placerad på krönet av en bergshöjd (Artelius 1995). Undersökningens frågeställning Inga gravar har undersökts och inga boplatser är kända i området. Det är mot denna bakgrund de sparsamma fynden av boplatsspår vid Höganäs skall betraktas. För första gången finns i detta område möjlighet att ställa frågan om inte bara gravmonumenten utan även bosättningen funnits invid själva kustlinjen under brons- och järnålder. Den arkeologiska slutundersökningens huvudmålsättning var följaktligen att undersöka, och om möjligt datera, de fåtaliga lämningar som påträffades under utredningen samt att om möjligt belysa det kronologiska förhållandet mellan dessa och gravmonumenten i området. Bronsåldersspår i Åmål 11

12 RAÄ 117 Hg RAÄ 191 RAÄ 190 RAÄ 121 RAÄ 189 Fig. 7. Topografisk karta över området med aktuella undersökningsschakt och fornlämningar markerade. De aktuella boplatsspåren påträffades väster om åsryggen. Undersökningsområdena är skrafferade. Godkänd från sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket Dnr / UV Väst Rapport 2004:16. Arkeologisk undersökning

13 Undersökningsresultat Undersökningarna gav till resultat att rester av förhistorisk bosättning påträffades och undersöktes. Byggnadslämningarna vid Höganäsviken och Näsviken berörs av exploatering. Lämningarna är markerade på den topografiska planen. Åsryggens västsida består av hagmarker som sluttar starkt ned mot åkermarken. Som redan nämnts påträffades bosättningsspåren där berget övergår i odlingsbar mark. Markgrunden består här av sandig morän. Antalet dokumenterade anläggningar var endast 9. Dessa var 6 gropar, 2 stolphål och 1 härd som fördelade sig på två områden. De avschaktade och undersökta områdena med lämningar var 600 (södra schaktet) resp. 250 kvadratmeter stora (norra schaktet). Anläggningarna 1 5 samt 7 9 återfanns i det södra av de två schakten. I det norra schaktet undersöktes en större grop, anläggning 6. Samtliga anläggningar undersöktes i sin helhet. Förutom de två områdena med lämningar upptogs ett antal schakt som ej innehöll några bosättningsspår (se fig. 7). Groparna i det södra schaktet var till formen runda respektive avlånga. Storleken varierade från 0,5 upp till dryga 2 meter. Fyllningen bestod i allmänhet av grå gråbrun, ofta sotig sand med inslag av skörbrända stenar. Anläggning 3 låg i det södra schaktet och var en 2,2 1,5 meter i ytan stor grop med ett största djup av 0,15 meter. Fyllningen bestod av sotbemängd grå gråbrun sand. I fyllningen fanns också enstaka skörbrända stenar. Mot botten låg två keramikskärvor från ett större spannformigt kärl. Det har till- Fig. 8. Den södra undersökningsytan. Foto: H. Oreheim. Bronsåldersspår i Åmål 13

14 Lagerbeskrivning 1. Brunsvart sotig sand 2. Mer sotigt område (kolprov taget) ,4 m Fig. 9. Profil över anläggning 3, en av de två stora groparna. Skala 1:20. Mot botten påträffades två skärvor rabbad keramik. Anr A.typ Storlek/diam. Djup Fyllning Fynd A1 Grop 0,44 0,5 m 0,13 m Grå sand F1, Keramik 12 g A2 Grop 0,3 0,5 m 0,16 m Grå sand A3 Grop 2,2 1,6 m 0,15 m Grå sand, skörbränd F2, Keramik 21 g sten A4 Grop 0,6 m Grå sand, skörbränd sten A5 Stolphål 0,41 m 0,21 m Grå sand A6 Grop 2,4 1,2 m 0,36 m Grå sotig sand, skörbränd sten A7 Stolphål 0,3 m 0,19 m Grå sand A8 Härd 0,8 m 0,05 m Sotig sand, sten A9 Grop 1,2 m 0,28 m Grå sand, skörbränd sten Tabell 1. Anläggningar och fynd. F3, 1 flintavslag med retusch 1 verkats i ett gulbrunt gods och ytan har rabbats. I sydskandinaviska sammanhang brukar denna kategori av keramik i första hand föras till perioden yngsta bronsålder, även om exempel förekommer också från äldre järnålder. I anläggning 1, en av de mindre groparna fanns ytterligare 12 gram keramik. Denna var av en mer obestämbar karaktär, men bör utifrån mynningsutformning dateras till yngsta bronsålder eller äldsta järnålder. Anläggning 6 låg i det norra schaktet och var en 2,4 1,2 meter stor grop med i ytan närmast rektangulär form och ett djup av 0,36 meter. Fyllningen bestod av starkt sotad sand och skörbränd sten. I gropen påträffades två flintavslag, det ena med tydligt retuscherad egg. Båda är exempel på den flathuggningsteknik som är karateristisk för senneolitikum och bronsåldern. I det södra schaktet fanns också två stolphål. Dessa var stenskodda, runda, 0,3 resp. 0,4 meter stora i diameter och ca 0,2 meter djupa med en fyllning av sotig grå brun sand. I samma schakt fanns också en härd, anläggning 8, med oregelbunden form och en största diameter av 0,8 meter. Härden var endast 0,05 meter djup och plogfåror framträdde tydligt mot den sotiga fyllningen. Konklusion Resultatet av den arkeologiska undersökningen kan sammanfattas som magert. Under den arkeologiska slutundersökningen påträffades inte ens dussinet säkerställda förhistoriska lämningar. De nio anläggningar som undersöktes kan inte heller med säkerhet föras till en och samma tidsperiod. Men groparnas, stolphålens och härdens läge invid varandra samt likartade fyll- 14 UV Väst Rapport 2004:16. Arkeologisk undersökning

15 ning indikerar onekligen att de är rester av en bosättningsfas på platsen. Anläggningarnas utformning större och mindre gropar, med fyllning av sotig sand och skörbränd sten talar för en datering till yngre brons- och äldre järnålder. Det är så dessa perioders lämningar ter sig i likartade miljöer. Fragmenten från ett spannformigt rabbat kärl ger också en fingervisning om att dateringen av lämningarna bör ligga någonstans inom denna period. Som inledningsvis påpekades saknas dokumenterade boplatsspår från bronsålder i kustlägen i Dalsland (se bl.a. Pajusi 1994). Det är därför av intresse att kunna påvisa sådana. Eftersom det inte i den omedelbara närheten av groparna finns några gravmonument från perioden, bör lämningarna nog inte heller inkorporeras i en begravningskontext. Samtidigt är lämningarnas ringa omfattning inga säkra spår av någon större permanent bebyggelse. Sammantaget med de många stensättningarna längs kusten kan undersökningsresultaten ändå ses som ytterligare en indikation på att dessa marker varit utmärkta levnadsrum under bronsåldern. Alldeles tydligt har man dock skytt den styva leran. Referenser Artelius, T Arkeologisk utredning inom Höganäs 1:1 i Åmåls socken, Åmåls kommun, Dalsland. Riksantikvarieämbetet Byrån för arkeologiska undersökningar. UV Väst UTR 1994:6. Artelius, T Arkeologisk utredning inom fastigheten Bjäkebol 1:15, Tösse socken, Dalsland. Pajusi, A Bebyggelseutveckling i Dalsland under brons- och järnåldern ett försök till analys. C-uppsats. Göteborgs universitet, Institutionen för arkeologi. Administrativa uppgifter Riksantikvarieämbetets dnr: Länsstyrelsens dnr: Riksantikvarieämbetets projektnummer: Exploatörens id: Åmåls Kommun. Intrasisprojekt:. Undersökningstid: september Projektgrupp: Tore Artelius och Hans Oreheim. Underkonsulter:. Exploateringsyta:. Undersökt yta: 850 kvadratmeter. Läge: Ekonomiska kartan, blad 10C 0e och 9C 0e. Koordinatsystem: fristående. Koordinater: x y Höjdsystem: rikets. Dokumentationshandlingar som förvaras i Antikvarisktopografiska arkivet (ATA), RAÄ, Stockholm: 1 profilritning i skala 1:20 och 1 översikt i skala 1:50 000, 6 svartvita foton med Unr 4028:1 8. Digital dokumentation:. Fynd: fynd med Fnr 1 2; fynd 3 ej tillvarataget. Bronsåldersspår i Åmål 15

16 Figurförteckning Fig. 1. Utsnitt ur GSD-Sverigekartan med platsen för undersökningen markerad Fig. 2. Utsnitt ur Blå kartan, blad 92 Mellerud och 102 Karlstad, med platsen för undersökningen markerad. Skala 1: Fig. 3. Utsnitt ur GSD-Ekonomiska kartan, blad 10C 0e och 9C 9e, med undersökningsområdet och kända fornlämningar markerat. Skala 1: Fig. 4. Kartöverlägg på geometrisk karta från år 1696 över Näs. Av kartan framgår gårdens dåvarande läge och detta motsvarar väl de lämningar som kan iakttas strax norr om den idag befintliga gårdsbebyggelsen. Utifrån kartan framgår också hur åkrarna utvidgats kraftigt under de gångna trehundra åren. Kartan upprättad av Christina Rosén (Artelius 1994) Fig. 5. Lämning av enkel husgrund eller hägnad invid stranden (RAÄ 189). Anläggningen är närmast kvadratisk till formen med sju meters sida. Murarna är endast 0,5 meter höga, nedrasade och har varit helt kallmurade. Funktionen är oklar, möjligen kan det röra sig om lämningar av enklare fiskarstugor. Grunden är inte markerad på någon karta och ingen kan idag minnas någon bebyggelse på platsen. Inget spismursröse finns och byggnaden har placerats så att den grävts ned och in i sluttningen. Lämningarna berörs inte av exploatering. Foto: T. Artelius Fig. 6. Bilden visar den uppodlade gipen upp mot bergsområdet. Just där berget idag övergår i odlad mark utgjordes markgrunden av sand och det var här lämningar fanns (RAÄ 191). På krönet strax till höger, bakom traktorn är Höganäs gamla tomt (RAÄ 121). Foto: T. Artelius Fig. 7. Topografisk karta över området med aktuella undersökningsschakt och fornlämningar markerade. De aktuella boplatsspåren påträffades väster om åsryggen. Undersökningsområdena är skrafferade Fig. 8. Den södra undersökningsytan. Foto: H. Oreheim Fig. 9. Profil över anläggning 3, en av de två stora groparna. Mot botten påträffades två skärvor rabbad keramik Tabellförteckning Tabell 1. Anläggningar och fynd UV Väst Rapport 2004:16. Arkeologisk undersökning

17 Strax söder om Åmål, och nästan invid Vänerns nuvarande strand, undersöktes under en septembervecka 1995 rester av en förhistorisk bosättning bestående av några spridda avfallsgropar och stolphål. Fyndmaterialet var magert, men de fåtaliga keramikskärvorna tyder på att bosättningen funnits under bronsåldern. Spåren är de första av en vid Vänern strandbunden bronsåldersbosättning i Dalsland. ISSN