4/2014 Ett nytt år Vårdreformen Skattefrågor Statsandelar Införandet av automatisk ekonomirapportering i kommunsektorn framskrider Produktivitet och effektivitet i den grundläggande utbildningen och gymnasieutbildningen De kommunala arbetsgivarnas socialförsäkringsavgifter 2015 Grund- och dröjsmålsräntan 1.1 30.6.2015 December
Kuntatalous Kommunalekonomi Nro/nr 4/2014 INNEHÅLL Sida Lehti ilmestyy 4 kertaa vuodessa Infobladet utkommer 4 gånger per år Julkaisija/Utgivare Suomen Kuntaliitto Finlands Kommunförbund Toinen linja 14 Andra linjen 14 00530 Helsinki 00530 Helsingfors puh./tfn 09 7711 fax 09 771 2570 www.kunnat.net www.kommunerna.net Tiedote on myös internetissä Kuntaliiton internet-sivulla Informationsbladet finns också på Kommunförbundets webbsidor www.kunnat.net Asiantuntijapalvelut > Kuntatalous > Kuntatalouden tilastot ja julkaisut > Julkaisut, Kuntataloustiedotteet > www.kommunerna.net > Sakkunnigtjänster > Verksamhetsområden > Kommunalekonomi > Kommunalekonomiska statistik och publikationer > Infobladet Kommunalekonomi Vastuuhenkilöt/Ansvariga Ilari Soosalu Benjamin Strandberg Toimittanut/Sammanställt av Tuija Valkeinen ISSN 2342-4052 Ett nytt år 3 Vårdreformen 4 Skattefrågor 5 Rättelse av kommunernas gruppandel för skatteåret 2014 Kommungruppens andel av samfundsskatten år 2015 Senareläggning av jordbrukarstödet minskar den kommunalskatt som debiteras Nästan var tredje kommun höjde sin inkomstskattesats för 2015 Fastighetsskattesatserna höjdes i 100 kommuner förhöjningen fråntas antagligen kommunerna genom en jämstor nedskärning av statsandelarna Naturaförmånsvärdena år 2015 och ändringar i värderingen av tjänstebostäder Skattefria resekostnadsersättningar 2015 Den maximala skattefria kilometerersättningen för användning av bil ändras Ändringar 2015 i fastighetsskatten för aravahyreshus och för andra fastigheter som omfattas av överlåtelsebegränsningar Skatteförvaltningens anvisning om fastighetsbeskattning för vindkraftverk Skatteförvaltningens anvisningar om mervärdesskatt för hälso- och sjukvård uppdateras bland annat i fråga om tolkningar inom företagshälsovården Omvänd momsbeskattning tillämpas vid försäljning av metallskrot och metallavfall från 2015 Bristfälliga uppgifter i anmälan om byggande inte längre möjliga efter årsskiftet Statsandelar 13 Statsandelarna år 2015 Kalkyleringsmodell 2015 Behovsprövad höjning av statsandelen år 2014 Införandet av automatisk ekonomirapportering i kommunsektorn 15 framskrider Nationellt inkomstregister Kommuninformationsprogrammet och Kommunernas XBRL-taxonomi Kommunförbundet med i utvecklingsarbetet Produktivitet och effektivitet i den grundläggande utbildningen 17 och gymnasieutbildningen De kommunala arbetsgivarnas socialförsäkringsavgifter 2015 19 Grund- och dröjsmålsräntan 1.1 30.6.2015 20 Grundräntan Dröjsmålsräntan BILAGOR Bilaga 1 (på finska): Kuntaliiton talous- ja rahoitusfoorumi 2015, ohjelma Bilaga 2: Propositionen om vårdreformen, Kommunförbundet, styrelseinfo 4.12.2014 Bilaga 3: De kommunala arbetsgivarnas socialförsäkringsavgifter Kuntatalous/Kommunalekonomi 4/2014
Ett nytt år För ett år sedan funderade jag över om kommunsektorn någonsin tidigare stått i centrum för så här stora förändringar och förväntningar. Aldrig förut har väl en statsandelsreform, en kommunallagsreform, en hälso- och sjukvårdsreform, ett strukturpolitiskt program och en kommunstrukturreform varit under beredning samtidigt? Nu får man väl konstatera att vi för 2015 dessutom får lägga till det nya programmet för kommunernas ekonomi och de ändringar det medför. Då vi ser tillbaka på 2014 har den kommunala ekonomin varit i relativt gott skick, mätt i resultat och med tanke på omständigheterna. Vad beror det relativt goda skicket på? Det har inte kommit gratis. Mycket har gjorts och kommunerna har reagerat aktivt på omvärldsekonomin. Över hälften av kommunerna höjde sina skatter. Verksamheter effektiviserades och personalkostnader minskades. Mätt med resultaten kommer år 2014 sannolikt att uppvisa överskott till följd av extraordinära poster som beror på den nya lagstadgade bolagiseringsskyldigheten. År 2015 kommer att vara, för att använda en sliten fras, ett år av utmaningar. Kommunernas finansiella ställning kommer att försvagas med omkring 220 miljoner euro och statsandelsnedskärningarna medför å sin sida konkreta svårigheter för kommunerna då tjänsterna ska tillhandahållas, men pengarna fattas. I synnerhet när statens arbete för att minska kommunernas uppgifter i enlighet med det strukturpolitiska programmet inte har framskridit på önskvärt sätt. Systemet för styrning av kommunernas ekonomi som presenteras i programmet är av stor vikt för kommunerna. Väl genomfört kan systemet råda bot på obalansen mellan kommunernas uppgifter och finansiering. Programmet för kommunernas ekonomi är mer omfattande än basserviceprogrammet och gäller kommunernas samtliga uppgifter. I programmet ingår också en budgetram som ska dämpa utgiftsökningen inom social- och hälsovården. I det här numret av Kommunalekonomi belyser skatteexpert Jukka Hakola skatteutvecklingen och dess inverkan på kommunernas ekonomi. I sin artikel beskriver han de viktigaste faktorerna som påverkar beskattningen åren 2014 och 2015. Prognoserna för samhällsekonomins tillväxt har gång på gång justerats nedåt för 2014 och 2015. Kommunerna har reagerat på de minskade skatteinkomsterna och statsandelsnedskärningarna genom att höja sina skattesatser för år 2015. Efter höjningarna steg den genomsnittliga inkomstskattesatsen till 19,84 procent, vilket innebär en ökning på 0,1 procentenheter jämfört med föregående år. Dessutom är en kraftig anpassning till utgifterna att vänta i så gott som alla kommuner. Kommunerna är väl medvetna om det försämrade ekonomiska läget. Finlands ekonomiska situation är efter den långvariga nedgången fortsättningsvis svag, och någon snabb tillväxt är inte heller att vänta 2015. Finlands kreditbetyg fick sig en törn då Standard & Poor's och Moodies på hösten sänkte kreditbetyget för Kommunernas garanticentral och Kommunfinans från AAA till AA+. Trots att den kommunala ekonomins framtid just nu inte ser särskilt ljus ut, bör vi ändå komma i håg att vi genom samarbete också kommer att klara oss framöver. I början av året inleds förberedelserna inför statens ramförhandlingar och Kommunförbundets ekonomi- och finansieringsforum 11 13.2.2015 (se program, på finska, bilaga 1). Många bra presentationer och aktuell information utlovas. Bästa läsare, vi tackar för det gångna året och önskar er alla en God jul och ett framgångsrikt Gott nytt år 2015. Ilari Soosalu direktör för kommunalekonomiska enheten, tfn 09 771 2077, 050 371 2999 Kuntatalous/Kommunalekonomi 4/2014 3
Vårdreformen Regeringen överlämnade 4.12.2014 en proposition med förslag till lag om ordnandet av social- och hälsovården Det är bra att denna viktiga reform gått framåt, men det verkar fortfarande vara mycket som ännu inte funderats ut. Till de viktigaste frågorna hör de kommande finansieringslösningarna för socialoch hälsovårdsområdena och produktionsområdena. Enligt finansieringsmodellen i propositionen ska finansieringen för ett vårdområde samlas in av kommunerna så att varje kommuns andel bestäms till 20 procent utgående från kommunens invånarantal och resten utgående från åldersstruktur och sjukfrekvens. Andra faktorer beaktas inte. Slutresultatet är att de kommuner vars nuvarande social- och hälsovårdsutgifter är större än de kalkylerade betalningsandelarna enligt propositionen skulle vinna på reformen. Grunderna för ersättningen till produktionsområdena har ännu inte uppskattats. Enligt lagförslaget ska de nödvändiga kostnader som produktionen förorsakar finansieras genom en ersättning som betalas av vårdområdet. Finansieringen ska till minst 80 procent basera sig på invånarantal och servicebehov och till högst 20 procent på särförhållanden och andra faktorer samt effekt- och effektivitetskrav. Andelarna och deras verkningar på servicenivån och på kommuninvånarna kan i det här skedet inte analyseras på ett särskilt djupt plan, i synnerhet då investeringar överhuvudtaget inte beaktats i kalkylerna. Än oklarare är frågan om ägande och förvaltning av fastigheter och lokaler. Om investeringar har det främst sagts att grunderna och kostnaderna för de viktigaste investeringarna anges i investeringsplanen, att finansieringen periodiseras över den tid som anges i beslutet om att ordna social- och hälsovård och att kommunernas betalningsandelar bestäms i enlighet med kalkylmässiga faktorer som fastställs i beslutet. Det kan knappast vara lagstiftarens mål att finansieringen ska periodiseras över den tid som beslutet att om att ordna social- och hälsovård gäller, dvs. fyra år. Det skulle i praktiken innebära lansering av helt nya avskrivningstider för social- och hälsovårdssektorn. Beslutet att ordna social- och hälsovård har egentligen den viktigaste rollen i hela lagförslaget. Då beslutets innehåll strängt taget bara angetts i stora drag har lagförslaget skapat stor ovisshet i kommunerna och bland kommuninvånarna. I fråga om finansieringen fortsätter ovissheten åtminstone i den bemärkelsen att den arbetsgrupp som dryftar systemet med finansiering via flera kanaler ska komma med en rapport först i februari, och den arbetsgrupp som behandlat budgetramarna för social- och hälsovården hade ännu inte gett ut någon rapport när detta skrevs. Kommunförbundet har framhållit att det kunde ha varit tillfälle att försöka genomföra vårdreformen utan att det uppstår stora vinnare och förlorare bland kommunerna, särskilt med tanke på att det för tillfället pågår också andra stora förändringar som innebär enorma ekonomiska utmaningar för kommunsektorn. Kommunförbundet har utarbetat en enkät för kommunerna om deras syn på vårdreformens verkningar, bland annat i fråga om ekonomi- och finansieringslösningarna. Svaren kommer att användas när förbundet hörs i riksdagen angående vårdreformen. Enkäten skickas till kommunerna före jul. Kommunförbundets styrelse behandlade reformen vid sitt sammanträde 4.12.2014. Den ekonomiska delen av de presentationsdior som utarbetades för sammanträdet finns i bilaga 2. Närmare upplysningar: Ilari Soosalu, tfn 09 771 2077, 050 371 2999 Reijo Vuorento, tfn 09 771 2078, 050 66 741 Kuntatalous/Kommunalekonomi 4/2014 4
Skattefrågor Rättelse av kommunernas gruppandel för skatteåret 2014 Gruppandelen vid förskottsuppbörden 2014 rättas enligt uppgifterna för skatteåret 2013 och enligt tillgängliga uppgifter om influtna förskott och kvarskatter. Rättelsen innebär att kommunernas inkomster är mindre än vad vi beräknat i våra kommunvisa skatteprognosramar i fråga om redovisningarna år 2014. Gruppandelen för skatteåret 2014 sänks från 61,76 till 61,42 procent. Det betyder att decemberredovisningarna till kommunerna är drygt 90 miljoner euro mindre än vad de hade varit om den tidigare andelen hade tillämpats. År 2014 var motsvarande rättelse +170 miljoner euro, så den influtna kommunalskattens tillväxt blir låg i år. Rättelsen har beaktats i vår skatteprognosram för hela landet, vilken uppdaterades i slutet av november. I december rättas även de kommunvisa andelarna. Trots att rättelsen av gruppandelen är negativ, ser den enligt Skatteförvaltningen ut att bli positiv för över hundra kommuner på grund av motsatt rättelse av den kommunvisa andelen. På webbplatsen Tjänster för skattetagare finns uppskattade utdelningar i förskottsuppbörden och rättelseredovisningar i december 2014: http://veronsaajat.vero.fi/sv- FI/Documents/Kopio%20TIL_N185_2014_kunta _sv.xls Decemberredovisningen görs med den nya, lägre gruppandelen och de nya andelarna per kommun. Ökade inkomster eller förluster på grund av detta har inte beaktats i Skatteförvaltningens kalkyler. Med beaktande av ovan nämnda rättelser och utvecklingen under tidigare månader förutspås den influtna kommunalskatten uppgå till cirka 18 180 miljoner euro år 2014. Följande rättelse görs sannolikt i mars, då Finansministeriets prognoser för samhällsekonomin uppdateras och de förskottskompletteringar i anknytning till kapitalinkomster som betalats i början av året klarnar. Förskottskompletteringarna uppskattas bli på en lägre nivå än i fjol, vilket också minskar redovisningarna till kommunerna i början av året. Skatteprognosramen för hela landet har uppdaterats 27.11.2014 med beaktande av bland annat rättelserna i slutet av året och höjningarna av skattesatserna. http://www.kommunerna.net/sv/sakkunnigtjans ter/ekonomi/beskattning/skatteprognoser/sidor/ default.aspx Kommungruppens andel av samfundsskatten år 2015 Regeringens proposition RP/180/2014 om utdelningen av samfundsskatten från och med år 2015 har godkänts i riksdagen 15.12.2014 med de ändringar som föreslagits i finansutskottets betänkande. I propositionen specificerades alla de ändringar i skattegrunderna för samfundsbeskattningen som inverkar på samfundsskatteandelarna åren 2015 2016 och behovet av kompensation till kommunerna och församlingarna på grund av ändringarna. Ändringarna baserar sig på de ändringar i skattegrunderna som staten gjort och som enligt regeringsprogrammet ska kompenseras kommunerna till fullt belopp. Det föreslås att kompensationen ska ske genom en ändring av samfundsskatteandelarna. Efter regeringens proposition har det dock gjorts ytterligare två ändringar i andelarna. Finansutskottet förordar i sitt betänkande FiUB 36/2014 rd - RP 180/2014 vp att propositionen godkänns med ändringar. Den första ändringen gäller skattefrihet för filmstöd, som riksdagen bibehållit till skillnad från regeringens förslag i propositionen om inkomstbeskattningen. Dessutom har regeringen själv nyligen överlämnat en proposition om en fortsättning på förhöjda avskrivningar på produktiva investeringar under 2015 2016. Skattefriheten för filmstödet har beräknats minska intäkterna från samfundsskatten och därför höjs kommunernas samfundsskatteandel med 0,03 procentenheter. De förhöjda avskrivningarna på produktiva investeringar minskar samfundsskatteintäkterna år 2015 och 2016 med uppskatt- Kuntatalous/Kommunalekonomi 4/2014 5
ningsvis 65 miljoner euro och kommungruppens andel höjs i motsvarande mån med 0,58 procentenheter. Med beaktande av förändringarna efter regeringens proposition har riksdagen godkänt följande samfundsskatteandelar för kommungruppen: År Kommunernas samfundsskatteandel 2015 36,87 % 2016 30,92 % Minskningen på nästan 6 procentenheter år 2016 förklaras till merparten av att den temporära höjningen på 5 procentenheter tar slut. Från 2017 har gruppandelen föreslagits bli sänkt till 30,34 procent. Andelarna för de enskilda kommunerna uppdateras på statistiksidorna i Skatteförvaltningens tjänster för skattetagare så snart andelarna fastställts. I skrivande stund innehåller tjänsten endast preliminära uppgifter för 2015. I samband med behandlingen av samfundsskatteandelarna tog finansutskottets skattedelegation i sitt betänkande ställning till kompensationen för ändringarna i samfundsskatten. Delegationen ansåg det vara ett beaktansvärt alternativ att förlorade skatteinkomster i fortsättningen kompenseras kommunerna via en enda kanal, dvs. statsandelarna. Senareläggning av jordbrukarstödet minskar den kommunalskatt som debiteras Landsbygdsverket publicerade 10.10.2014 ett pressmeddelande om att tidsplanen för utbetalningen av jordbrukarstöd skulle ändras från och med 2015. Förändringen skulle ha haft betydande verkningar (400 500 miljoner euro) på jordbrukarnas beskattningsbara inkomster år 2015 och därmed också på jordbruksdominerade kommuners intäkter från kommunalskatten. I statens kompletterande tilläggsbudget anslog statsrådet extra resurser för kontrollverksamhet inom jordbruket och för utveckling av betalningssystemen. Enligt Landsbygdsverkets pressmeddelande 25.11.2014 kommer betalningen av sammanlagt cirka 200 miljoner euro av jordbrukarstöden också efter tilläggsresurserna att skjutas upp från 2015 till 2016. Det innebär att intäkterna från kommunalskatten minskar framför allt i de mest jordbruksdominerade kommunerna. Jordbruksinkomster beskattas till största delen som förvärvsinkomster för vilka kommunalskatt ska betalas. Ändringen uppskattas minska de beskattningsbara inkomsterna i kommunalbeskattningen med omkring 150 miljoner euro, vilket innebär att kommunalskatteintäkterna minskar med cirka 30 miljoner euro. De kommunvisa verkningarna på den skatt som debiteras år 2015 har beräknats utgående från denna uppskattning. Beräkningen bygger på antagandet att förvärvsinkomsterna inom jordbruket fördelar sig mellan kommunerna på motsvarande sätt som skatteåret 2013. Enligt beräkningarna blir verkningarna störst i södra och mellersta Österbotten, där den skatt som debiteras minskar med i genomsnitt 19 euro per invånare. I sex kommuner minskar skatten med mer än 2 procent och i sammanlagt 66 kommuner med mer än 1 procent. Den kommunvisa beräkningen finns på kommunerna.net: http://www.kommunerna.net/sv/databanker/ny heter/20140212_jordbrukarstodet/andringtidtabellen-utbetalningenjordbrukarstod_2015.xls Förändringen beaktas när skattetagarnas gruppandelar räknas ut för år 2015. Förändringen minskar också statens förvärvsoch kapitalinkomster, så inverkan på gruppandelarna kommer inte att bli särskilt stor. Förändringen kan inte beaktas i de kommunvisa andelarna vid förskottsuppbörden. Som det nu ser ut kommer verkningarna delvis att synas i kommungruppens influtna skatter år 2015, men i vissa kommuner kommer de kommunvisa skillnaderna att synas som relativt stora rättelser år 2016 när beskattningen för skatteåret 2015 blir klar. Nästan var tredje kommun höjde sin inkomstskattesats för 2015 Totalt 98 kommuner, dvs. cirka en tredjedel, höjer sin kommunalskattesats för nästa år. Kuntatalous/Kommunalekonomi 4/2014 6
Den genomsnittliga kommunalskattesatsen är nästa år 19,84 procent, vilket är 0,10 procentenheter mer än i år. Högst blir kommunalskattesatsen i Kitee (22,50 procent) och lägst i Grankulla (16,50 procent). Höjningen av kommunalskatten ger kommunerna omkring 100 miljoner euro mer i skatteinkomster nästa år. Sammanlagt 54 kommuner har gått in för den vanligaste höjningen, som är 0,5 procentenheter. Den största höjningen är 1,0 procentenheter. Den höjningen införs i 16 kommuner. Det är främst små kommuner som höjer sin kommunalskattesats, och därför blir den genomsnittliga ökningen av kommunalskatten rätt måttlig. Bland städer med över 50 000 invånare höjer Kouvola och Björneborg sin kommunalskatt med 0,5 procentenheter och Tavastehus med 0,25 procentenheter. De kommuner som höjer sin kommunalskattesats har tillsammans 1,2 miljoner invånare. De kommuner som gått miste om statsandelar i statsandelsreformen har höjt skattesatsen mer än genomsnittet. Sammanlagt 188 kommuner förlorade på statsandelsreformen, och 68 av dem höjer sin kommunalskattesats för nästa år. Fastighetsskattesatserna höjdes i 100 kommuner förhöjningen fråntas antagligen kommunerna genom en jämstor nedskärning av statsandelarna Då de lagstadgade undre och övre gränserna för fastighetsskatten ändrades i fastighetsskattelagen blev 63 kommuner tvungna att höja sina fastighetsskattesatser. Totalt 114 kommuner höjde den allmänna fastighetsskattesatsen, 105 höjde skattesatsen för byggnader som används för stadigvarande boende och 87 höjde skattesatsen för övriga bostadsbyggnader. Totalt 132 kommuner har höjt åtminstone en fastighetsskattesats. Den allmänna fastighetsskattesatsen höjs i snitt med 0,04 procentenheter och skattesatsen för byggnader som används för stadigvarande boende höjs med 0,03 procentenheter. Sex kommuner sänkte åtminstone en fastighetsskattesats. med cirka 70 miljoner euro år 2014. Omkring 41 miljoner euro av ökningen beror på förändringarna i de lagstadgade undre och övre gränserna för fastighetsskatten. I samband med statens budgetproposition 2015 bedömdes lösningen öka kommunernas skatteinkomster med 48 miljoner euro. Beloppet skulle tas ut av de enskilda kommunerna till ett belopp som motsvarade den uppskattade ökningen av fastighetsskatten. Vid riksdagsbehandlingen ansåg förvaltningsutskottet att det ut kommunernas synvinkel var problematiskt att höjningarna av fastighetsskatten styrs till staten. Dessutom ansåg grundlagsutskottet att det inte var förenligt med den kommunala självstyrelsen enligt 121 i grundlagen och den nära anknutna beskattningsrätten för kommunerna att intäkter från fastighetsskatten via statsandelarna används för att täcka statens utgifter. Förvaltningsutskottet ansåg att det föreslagna sättet att rikta statsandelsminskningar behandlar kommunerna olika på tämligen slumpmässiga grunder utgående från deras tidigare beslut och kan därför försätta kommuner med rätt så likadan finansiell situation i olika ställning beroende på om fastighetsskatten höjdes för ett år sedan eller först nu. Utskottet ansåg att en situation där staten genom lagstiftning tvingar vissa kommuner till skattehöjningar, trots att kommunerna borde ha självständig prövningsrätt, och samtidigt på ett inkonsekvent sätt genom statsandelsnedskärningar fråntar endast dessa kommuner förhöjningen, är ett stort ingrepp i den kommunala självstyrelsen och är svårligen förenligt med den konstitutionella principen om kommunal självstyrelse. Förvaltningsutskottet föreslog att en minskning som motsvarar intäkterna från höjningen av fastighetsskatterna riktas till alla kommuner till ett lika stort belopp per invånare (8,85 euro/inv.). Riksdagen godkände 9.12.2014 i sin första behandling lagändringens innehåll i enlighet med förvaltningsutskottets betänkande, så de kommunvisa beräkningarna av återföringen av fastighetsskatteintäkter till staten enligt den ursprungliga regeringspropositionen kommer som det nu ser ut inte att uppfyllas. Höjningarna av skattesatserna ökar kommunernas inkomster från fastighetsskatten Kuntatalous/Kommunalekonomi 4/2014 7
Naturaförmånsvärdena år 2015 och ändringar i värderingen av tjänstebostäder Naturaförmånerna för 2015 fastställdes 27.11.2014. Beslutet finns på Skatteförvaltningens webbplats, diarienummer 149/200/2014. Beslutet innehåller en ändring i värderingen av bostadsförmånerna jämfört med år 2014. Den nuvarande modellen har konstaterats vara orättvis och har inte i tillräcklig utsträckning beaktat områdesvisa skillnader i hyresnivån. Strukturen på värderingen av bostadsförmånen ändras så att den tidigare indelningen enligt bostadens ålder frångås. I stället införs en noggrannare indelning enligt område. Beskattningsvärdena enligt den nya modellen ligger klart närmare de verkliga marknadshyrorna än vad de nuvarande värdena gör. klasser höjer bostädernas naturaförmånsvärden. Inom de områden som specificeras i beslutet höjs beskattningsvärdena i genomsnitt enligt följande: I Helsingfors 1 och 2 höjs värdet på bostadsförmånen med 10 20 procent. I Helsingfors 3, Esbo och Grankulla höjs värdet med 5 12 procent. I Helsingfors 4 och Vanda kvarstår värdet på bostadsförmånen för nya bostäder nästan oförändrat. På andra håll i Helsingfors, i kranskommunerna och i Kuopio, Jyväskylä, Lahtis, Uleåborg, Tammerfors och Åbo stiger värdet på förmånen för nya bostäder med över 10 procent i fråga om de minsta bostäderna och med mindre än 10 procent i fråga om övriga bostäder. På andra håll i Finland minskar värdet på bostadsförmånen för nya bostäder med knappt 10 procent jämfört med värdena enligt den nuvarande modellen. Övergången från åldersindelningen till den noggrannare områdesindelningen i sex Penningvärdet av bostadsförmån inklusive uppvärmning för bostäder med centralvärme är följande: Område Helsingfors 1 Helsingfors 2 Helsingfors 3, Esbo, Grankulla Helsingfors 4, Vanda Jyväskylä, Kuopio, Lahtis, Uleåborg, Tammerfors, Åbo, kranskommunerna, övriga Helsingfors Övriga Finland Förmånens värde euro/mån 268 + 11,70 per kvadratmeter 260 + 10,60 per kvadratmeter 227 + 9,50 per kvadratmeter 179 + 9,50 per kvadratmeter 171 + 8,00 per kvadratmeter 147 + 7,10 per kvadratmeter Helsingfors olika områden har delats in enligt postnummer och med kranskommuner avses Hyvinge, Träskända, Kervo, Kyrkslätt, Nurmijärvi, Riihimäki, Sibbo, Tusby och Vichtis. En bostad anses höra till den kommun eller det postnummerområde där bostaden var belägen skatteårets första dag. Bilförmån Om en löntagare eller löntagarens familj använder arbetsgivarens person- eller paketbil för privatkörning betraktas förmånen som bilförmån. Bilförmånen består av två delar: en procentuell del som räknas på kapitalkostnaderna och ett belopp som baserar sig på driftskostnaderna. När den procentuella delen räknas ut används som nyanskaffningspris det rekommenderade pris som importören uppgett för bilen vid ingången av den månad då bilen togs i bruk minskat med 3 400 euro. Kuntatalous/Kommunalekonomi 4/2014 8
I stället för driftskostnader till ett fast belopp kan man använda ett värde per kilometer. Värdet på bilförmånen består då av en procentuell andel som beräknas på nyanskaffningspriset och ett värde enligt det antal kilometer som körts med bilen under året. För att värde per kilometer ska kunna användas krävs en körjournal eller någon annan tillförlitlig utredning om antalet kilometer som körts med bilen. Naturaförmånsvärdena på fri bilförmån eller bruksförmån kvarstår på samma nivå som år 2014. Åldersgrupperna ändras liksom tidigare med ett år. Bilförmånsvärden år 2015: Fri bilförmån/mån. Bruksförmån/mån. Åldersgrupp A 1,4 % + 285 eller 19 cent/km 1,4 % + 105 eller 7 cent/km (år 2013 2015) Åldersgrupp B 1,2 % + 300 eller 20 cent/km 1,2 % + 120 eller 8 cent/km (år 2010 2012) Åldersgrupp C 0,9 % + 315 eller 21 cent/km 0,9 % + 135 eller 9 cent/km (före år 2010) Telefonförmånerna oförändrade Telefonförmånernas värden är oförändrade år 2015. Såväl mobiltelefonernas som de fasta anslutningarnas naturaförmånsvärden är 20,00 euro i månaden. Värdet på en mobiltelefonsförmån täcker kostnaderna för samtal, sms- och multimediemeddelanden. Kostförmånernas värden ändras Penningvärdet för kostförmån i samband med anstaltsmåltider för personalen på sjukhus, skolor, daghem eller andra motsvarande inrättningar är 4,65 euro per måltid. Värdet av den kostförmån som personalen i skolor, daghem eller motsvarande inrättningar får i samband med övervakning av elevernas eller vårdtagarnas bespisning är 3,72 euro per måltid. Beskattningsvärdet för vanlig kostförmån för en anställd är 6,20 euro per måltid förutsatt att de sammanlagda råvaru- och lönekostnaderna för måltiden uppgår till minst beskattningsvärdet och inte överstiger 10,10 euro. Skattefria resekostnadsersättningar 2015 Ersättningar för resekostnader är skattefria upp till en viss gräns. Skatteförvaltningen har 8.12.2014 gett ett beslut om skattefria resekostnadsersättningar år 2015. Beslutet finns på Skatteförvaltningens webbplats, diarienummer A202/200/2014. I beslutet anges grunder och belopp för dagtraktamenten, kilometerersättningar och andra resekostnadsersättningar. Arbetsgivaren kan betala löntagaren skattefria ersättningar för resekostnader i enlighet med beslutet. Vilka kostnader arbetsgivaren i praktiken ersätter bestäms i allmänhet enligt kollektivavtalen. Grunderna och beloppen i Skatteförvaltningens beslut överensstämmer inte nödvändigtvis med grunderna och beloppen i kollektivavtalen. Om ersättningen överstiger beloppet i Skatteförvaltningens beslut eller om ersättningen betalas på mindre strikta grunder, är den del som överstiger beslutet skattepliktig löneinkomst. Det fulla dagtraktamentet för inrikesresor höjs jämfört med år 2014, men det partiella dagtraktamentet kvarstår på tidigare nivå. Följande inrikes dagtraktamenten och måltidsersättningar föreslås för 2015: Kuntatalous/Kommunalekonomi 4/2014 9
fullt dagtraktamente partiellt dagtraktamente måltidsersättning 40,00 euro 18,00 euro 10,00 euro Den maximala skattefria kilometerersättningen för användning av bil ändras Den skattefria kilometerersättningen höjs år 2015 från 43 till 44 cent per kilometer. Ersättningen för extra personer är 3 cent per person. Ersättningen för arbetsresor med bruksförmånsbil sjunker till 12 cent per kilometer. Ändringar 2015 i fastighetsskatten för aravahyreshus och för andra fastigheter som omfattas av överlåtelsebegränsningar Högsta förvaltningsdomstolen ansåg i sitt beslut (HFD: 2014: 128) att det sannolika överlåtelsepriset beaktas som fastighetens beskattningsvärde enbart om det överskrider det värde fastigheten har under ägarens besittning (och samtidigt underskrider det värde som beräknats utgående från fastighetens egenskaper). I fortsättningen sänks därför inte en fastighets beskattningsvärde endast på den grund att fastighetens sannolika överlåtelsepris till följd av av överlåtelsebegränsningar är mindre än det värde för fastigheten som är baserat på dess egenskaper. Beslutet ändrar tolkningen och beskattningspraxisen i fråga om aravahyreshus och även i andra situationer där 32 i lagen om värdering av tillgångar vid beskattningen (1142/2005, nedan värderingslagen) har tolkats så att en fastighets beskattningsvärde undantagsvis ansetts vara dess sannolika överlåtelsepris om detta underskrider det värde som beräknats utgående från fastighetens egenskaper. Skatteförvaltningen har med stöd av beslutet gett anvisningar om den nya fastighetsskattepraxisen. Ändringen gäller i synnerhet aravahyreshus för vilka fastighetens överlåtelsebegränsningar tidigare har varit en faktor som minskat beskattningsvärdet. Skatteförvaltningen anser att den ändrade tolkningen ska tillämpas första gången då fastighetsskatten fastställs för 2015. Också i fråga om aravahyreshus fastställs fastighetsskatten i fortsättningen i princip enligt det värde som beräknats utgående från fastighetens egenskaper och inte enligt fastighetens sannolika överlåtelsepris. Därför behöver aravahyreshus från och med 2015 inte längre lämna in kalkyler till Skatteförvaltningen över överlåtelseersättningar. Läs mera på webben: http://www.vero.fi/sv- FI/Detaljerade_skatteanvisningar/Skatteforvaltni ngens_anvisningar/2014/hur_32 i_varderingsl agen_tillampas_i_fa(34809) Skatteförvaltningens anvisning om fastighetsbeskattning för vindkraftverk Skatteförvaltningen gav den 1 oktober 2014 en anvisning om värdering av vindkraftverk och deras byggplatser vid fastighetsbeskattningen. Anvisningen gäller vindkraftverk och deras byggplatser som föremål för fastighetsskatt, värdering av dem och fastställande av fastighetsskatt. Enligt 14 1 mom. i fastighetsskattelagen kan kommunfullmäktige särskilt fastställa en skattesats som ska tillämpas på byggnader och konstruktioner som hör till ett kraftverk eller en slutförvaringsanläggning för använt kärnbränsle. Denna skattesats kan fastställas till högst 2,85. Enligt 2 mom. i paragrafen tillämpas den allmänna fastighetsskattesatsen på vatten- och vindkraftverk vars nominella effekt är högst 10 megavoltampere. Den nominella effekten hos de vindkraftverk som är i drift eller som planeras inom en snar framtid underskrider gränsen rejält, och därför tillämpas kommunens allmänna fastighetsskattesats vid fastighetsbeskattningen av vindkraftverken. Enligt anvisningen gäller fastighetsskattepraxisen inte vindkraftverk som är avsedda för ägarens eget bruk och med en nominell effekt på mindre än 625 kilovoltampere (500 kw) och från vilka el inte överförs till elbolagets elnät. Med stöd av rättspraxis (HFD 11.11.2004/2887) har det allmänt taget ansetts att tornet, dvs. stommen med dess maskinrum, ska beaktas som konstruktion i beskattningen. Rotorn med blad, växellådan och generatorn anses däremot vara lösa anläggningstillgångar. Således är vindkraftverkets grund och stomme med maskinrum en sådan konstruktion som omfattas av fastighetsbeskattningen. Rotorn med blad, Kuntatalous/Kommunalekonomi 4/2014 10
växellådan och generatorn samt den övriga utrustningen är lösa anläggningstillgångar till sin karaktär, och omfattas därför inte av fastighetsbeskattningen. Vid värderingen av vindkraftverk i beskattningen anses återanskaffningsvärdet vara 75 procent av byggnadskostnaderna för vindkraftverkets torn, dvs. grunden, stommen och maskinrummet. Enligt 30 1 mom. 6 punkten i lagen om värdering av tillgångar vid beskattningen (1142/2005), är det årliga åldersavdraget för byggnader och konstruktioner som direkt tjänar vindkraftverk 2,5 procent (812/2013). Som värde på ett vindkraftverk som är i bruk betraktas enligt 30 4 mom. i lagen alltid minst 40 procent av konstruktionens återanskaffningsvärde. De flesta vindkraftverk torde placeras på mark som används för jord- och/eller skogsbruk, eftersom vindkraftverken vanligen placeras utanför bebyggda områden. Enligt 3 1 mom. 1 punkten i fastighetsskattelagen ska fastighetsskatt inte betalas för skog eller jordbruksmark. När en markägare arrenderar ut ett område av jordbruks- eller skogsmark som denne äger som byggplats för ett eller flera vindkraftverk, överförs besittningsrätten till marken till arrendatorn dvs. vanligen till ett vindkraftsbolag. Den arrenderade markens användningsändamål förändras när arrendatorn inte längre bedriver jord- eller skogsbruk på arrendeområdet. Efter att byggarbetena för vindkraftverk inleds på byggplatsen anses det att användningsändamålet förändras. Byggplatsen omfattas då av fastighetsbeskattningen. Arealen för byggplatsen för ett vindkraftverk som ligger på ett outbrutet område på en gårdsbruksenhet anses vid fastighetsbeskattningen vara 2 000 m², om annan utredning saknas. Skatteförvaltningens anvisningar om mervärdesskatt för hälso- och sjukvård uppdateras bland annat i fråga om tolkningar inom företagshälsovården Skatteförvaltningen uppdaterar sina anvisningar i anknytning till mervärdesbeskattningen för hälso- och sjukvård. Då detta informationsblad ges ut är utkastet till anvisningar ännu ute på remiss så ingen information om det slutliga innehållet finns ännu tillgänglig. I uppdateringen kommer man dock att beakta den nya rättspraxisen i frågan. Till denna del kommer anvisningarna enligt utkastet att behandla bland annat mervärdesskatten inom företagshälsovården och beskattningen av arbetshandledningstjänster i anslutning till vård av patienter. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg i sitt beslut HFD 9.7.2014 L 2192 att föreläsningar, grupphandledning, utbildning, handledning för personer i chefsställning, gruppkonsultation, enkäter om atmosfären på arbetsplatsen samt arbetsplatsutredningar som utförs inom företagshälsovården, inte kan betraktas som hälso- och sjukvårdstjänster som är befriade från mervärdesskatt. Tjänsterna i fråga ansågs inte vara sjukvårdande behandling som avses i mervärdesskattedirektivet, och ansågs inte heller direkt ha samband med sådana åtgärder som avses i 35 i mervärdesskattelagen. Det faktum att dessa tjänster indirekt kan påverka hälsotillståndet eller arbetsförmågan hos kundens personal ansågs inte ha någon avgörande betydelse i frågan. I vissa fall kan till exempel grupphandledning enligt Skatteförvaltningens tolkning ändå anses vara hälso- och sjukvård som är befriad från mervärdesskatt. Befrielsen förutsätter enligt Skatteförvaltningens tolkning att vården är medicinskt motiverad. Så är fallet då patienten kommer för vård på medicinska grunder med anledning av en ordination eller remiss av läkare. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg i sitt beslut HFD 2.10.2014 L 2934 att tillhandahållandet av konsultations- och handledningstjänster för vårdpersonalen i anslutning till utredningen av en enskild patients hälsotillstånd och vård var sådana tjänster som hänförde sig till vård av patient. På så sätt kunde arbetshandledning i anslutning till vård av en enskild patient anses vara hälso- och sjukvård som är befriad från moms. Arbetshandledning som inte kan hänföras till vård av en enskild patient, anses vara Kuntatalous/Kommunalekonomi 4/2014 11
en momspliktig åtgärd i enlighet med tidigare praxis. Omvänd momsbeskattning tillämpas vid försäljning av metallskrot och metallavfall från 2015 Omvänd momsbeskattning vid försäljning av metallskrot och metallavfall börjar tilllämpas från den 1 januari 2015. I momsbeskattningen är det vanligen den som säljer en vara eller tjänst som är skattskyldig. Omvänd momsskyldighet betyder att köparen är skattskyldig vid försäljningen av en vara eller en tjänst. Den omvända momsskyldigheten har ett omfattande tillämpningsområde inom skrothandeln. Omvänd momsskyldighet tillämpas alltid på sådan försäljning av metallskrot och metallavfall i Finland där både säljaren och köparen är momsregistrerade näringsidkare. När säljaren av metallskrot är en kommun som är införd i registret över momsskyldiga och som är näringsidkare, dvs. kommunen säljer varor eller tjänster i form av affärsverksamhet, är omvänd momsskyldighet tillämpbar om köparen är en momsregistrerad näringsidkare. Omvänd momsskyldighet tillämpas också även om skrotförsäljningen är av engångsnatur eller sporadisk. Bestämmelser om förfarandet finns i 8 d i mervärdesskattelagen. I fråga om definitionen av begreppet och tolkningsfrågor i samband med det tillämpas KN-nummer (i tull- och statistiksammanhang) vars innehåll beskrivs närmare i paragrafen. Omvänd momsskyldighet tillämpas på handel med oädelt metallskrot och metallavfall. Plast-, pappers-, glas- eller annat motsvarande avfall omfattas inte av tillämpningsområdet. Lagen gäller inte försäljning av ädla metaller. Den omvända momsskyldigheten gäller inte heller försäljning av tjänster med anknytning till metallskrot eller metallavfall. Försäljning av användbar metallvara är inte sådan skrotförsäljning som avses i lag. Införandet av omvänd momsbeskattning baserar sig på ändring av mervärdesskattelagen enligt regeringens proposition 31/2014. Skatteförvaltningen har gett ut en anvisning som gäller omvänd momsbeskattning för metallskrot, anvisning A144/200/201: Omvänd momsbeskattning vid försäljning av metallskrot och -avfall. Bristfälliga uppgifter i anmälan om byggande inte längre möjliga efter årsskiftet Skyldigheten att månatligen lämna in anmälan om byggtjänster trädde i kraft 1.7.2014. Uppgifterna ska lämnas månatligen till Skattestyrelsen senast den femte dagen i den andra månaden efter redovisningsmånaden (för november 2014: den 5 januari). Skatteförvaltningen godkände inledningsvis till viss del också bristfälliga anmälningar. Från och med januari är det dock inte längre möjligt att lämna in anmälan där uppgifter saknas. Uppgifter om entreprenader kan inte längre lämnas in utan kontaktuppgifter för utländska entreprenörer, uppgifter om arbetstiden för inhyrd arbetskraft eller alla obligatoriska uppgifter om entreprenadens värde. För arbete som utförs efter årsskiftet måste uppgifterna om arbetstagare i fortsättningen inkludera arbetsgivarens kontaktuppgifter, identifieringsuppgifter för den som låter utföra arbete med hyrd arbetskraft eller identifieringsuppgifter för arbetstagaren. Uppgifterna för januari ska således lämnas in före den 5 mars 2015 med det datainnehåll som anges i Skatteförvaltningens anvisningar. Närmare upplysningar: Benjamin Strandberg, tfn 09 771 2082, 050 594 0603 Kuntatalous/Kommunalekonomi 4/2014 12
Statsandelar Syftet med statsandelssystemet är att en jämn tillgång till den offentliga service som kommunerna ansvarar för ska kunna tryggas i hela landet med en rimlig skattebörda. Genom systemet utjämnas skillnader i kostnaderna för kommunal service och skillnader i kommunernas inkomstbas. Grunden för utjämningen av kostnadsskillnader är invånarantalet, åldersstrukturen och olika särförhållanden. Till statsandelssystemet hör också en utjämning av kommunernas inkomstbas utgående från deras skatteinkomster. Statsandelsfinansieringen till kommunerna består administrativt sett av två delar: den statsandel för kommunal basservice som administreras av Finansministeriet (L 1704/2009) och den statsandelsfinansiering som regleras i lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet (L 1705/2009) och som administreras av Undervisnings- och kulturministeriet. Statsandelssystemet för kommunal basservice revideras i början av 2015. Grundprinciperna och de viktigaste strukturerna består, men bestämningsgrunderna, såsom åldersgrupper, behovsfaktorer och särförhållanden, ändras. Också utjämningen av inkomstbasen får större tyngd. Lagstiftningen om den statsandel som administreras av Undervisnings- och kulturministeriet kvarstår oförändrad. Statsandelarna år 2015 Statsandelen för kommunal basservice revideras 1.1.2015. Kommunförbundet publicerade sina första preliminära beräkningar av statsandelen för kommunal basservice år 2015 i juni 2014. Beräkningarna har uppdaterats i september och november 2014. De slutliga besluten om statsandelarna år 2015 fattas i slutet av december 2014. Statsandelsfinansieringen till kommunerna består av två delar: den statsandel för kommunal basservice som administreras av Finansministeriet och den statsandelsfinansiering som regleras i lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet och som administreras av Undervisningsoch kulturministeriet. 1. Statsandelen för kommunal basservice (1704/2009) beviljas bland annat för följande kommunala uppgifter: hälso- och sjukvård och specialiserad sjukvård (inkl. elev- och studerandevård) äldreomsorg, handikappvård, barnskydd, mentalvård, missbrukarvård och annan socialvård barndagvård förskoleundervisning och grundläggande utbildning bibliotek, kommunernas kulturverksamhet och grundläggande konstundervisning. Kalkylerade grunder för statsandelen för kommunal basservice är åldersstruktur sjukfrekvens och andra bestämningsgrunder som baserar sig på kalkylerade kostnader. Också utjämningen av statsandelen på basis av skatteinkomsterna utgör en del av statsandelen för kommunal basservice. I statsandelen för kommunal basservice ingår också tilläggsdelar för avsides läge, självförsörjningsgrad i fråga om arbetsplatser och samernas hembygdsområde, en utjämning till följd av systemändringen år 2015 (s.k. övergångsutjämning) samt ökningar och minskningar som ska beaktas i statsandelen, bland annat kompensation för förlorade skatteinkomster. 2. Den mest betydande delen i statsandelsfinansieringen enligt lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet (1750/2009) är den finansiering enligt pris per enhet som beviljas huvudmännen för gymnasie- och yrkesutbildning. Dessutom beviljar Undervisnings- och kulturministeriet tilläggsfinansiering per elev inom den grundläggande utbildningen (förlängd läroplikt, påbyggnadsundervisning, förberedande undervisning för invandrare Kuntatalous/Kommunalekonomi 4/2014 13
osv.) och finansiering för annan undervisnings- och kulturverksamhet (medborgarinstitut, museer, teatrar, orkestrar, ungdomsarbete osv.). Läs mer på webben: http://www.kommunerna.net/sv/sakkunnigtjans ter/ekonomi/statsandelar/statsandelarberakning ar-aren-2012-2010/statsandelarna- 2015/Sidor/default.aspx Kalkyleringsmodell 2015 Kommunens statsandel kan räknas ut med hjälp av en kalkyleringsmodell. Kalkyleringsmodellen utgör ett stöd vid beredningen av budgeten och gör det lättare att få en överblick av statsandelssystemet som helhet. Kommunförbundets kalkyleringsmodell är ett praktiskt hjälpmedel för kommunernas ekonomiplanering. Kalkyleringsmodellen är ett utmärkt sätt att uppdatera uppgifter om statsandelen. Modellen gör det lättare att få en överblick av statsandelen som helhet. Samtidigt som man fyller i kalkyleringsmodellen, går man automatiskt igenom alla de olika delområdena av kommunens statsandel. Kommunernas statsandelsfinansiering består av två delar: statsandelen för kommunal basservice och statsandelsfinansieringen enligt lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet. De kalkylerade kostnader som ligger till grund för finansieringen och övriga delfaktorer i statsandelsfinansieringen har delats in i separata tabeller i kalkyleringsmodellen. Uppgifterna överförs automatiskt till tabellen "Sammandrag" som visar det sammanlagda beloppet av kommunens statsandel. Uppgifterna kan ändras och kompletteras t.ex. då statsandelarna och de kalkylerade kostnaderna uppskattas för kommande år. åldersstrukturens inverkan eller priset per enhet för gymnasier. Läs mer på webben: http://www.kommunerna.net/sv/sakkunnigtjans ter/ekonomi/statsandelar/statsandelarberakning ar-aren-2012-2010/statsandelarna- 2015/kalkylerningsmodell-2015- (UKM)/Sidor/default.aspx Behovsprövad höjning avstatsandelen år 2014 Statsrådet beviljade 27.11.2014 sammanlagt 20 miljoner euro i behovsprövad höjning av statsandelen till kommuner med exceptionella och tillfälliga ekonomiska svårigheter. Förhöjningen beviljades sammanlagt 28 kommuner år 2014. De största höjningarna i euro beviljades Nyslott (1,9 mn euro), Varkaus (1,65 mn euro), Kitee (1,47 mn euro), Orivesi (1,34 mn euro) och Keminmaa (1,2 mn euro). Merparten av kommunerna, totalt 22, fick en statsandelshöjning på 140 euro per invånare. År 2014 ansökte 85 kommuner om behovsprövad höjning av statsandelen till ett sammanlagt belopp av knappt 94 miljoner euro. Kommunförbundet förordade behovsprövad höjning för 31 kommuner. Av dessa kommuner beviljades Arajärvi, Haapajärvi, Outokumpu och Ristijärvi ingen höjning. Däremot beviljade Finansministeriet behovsprövad höjning till Alavieska kommun, som inte ingick i Kommunförbundets förslag. Kommunförbundet betonar att det finns ännu fler kommuner som med tanke på sin ekonomi och sitt handlingsutrymme skulle behöva ekonomiskt stöd. Det knappa anslaget hade en avgörande inverkan på antalet kommuner i Kommunförbundet förslag, då strävan var att få till stånd effekter ur enskilda kommuners synvinkel. Tabellerna i arbetsboken kan också användas separat till exempel för beräkning av Förutsättningen för ett positivt utlåtande var att kommunen utarbetat en plan för balansering av ekonomin och vidtagit åtgärder i anknytning till detta. Till exempel en plötslig ökning i utgifterna eller investeringsbehoven inom social- och hälsovården eller den specialiserade sjukvården var inte tillräckligt för ett positivt utlåtande. De här riktlinjerna var också i huvudsak viktiga faktorer i Finansministeriets beslut. I likhet Kuntatalous/Kommunalekonomi 4/2014 14
med tidigare praxis fokuserade beslutet på nyckeltalen enligt de föregående årens bokslut. På grund av statens sparåtgärder finns det inget särskilt anslag för behovsprövad höjning av statsandelen i statsbudgeten för 2015. Kommunförbundet anser att den behovsprövade höjningen av statsandelen bör kvarstå som en del av statsandelssystemet, så att kommuner med plötsliga ekonomiska problem ska kunna undgå ekonomisk kollaps också i framtiden. Kommunförbundet betonar också att det borde utvecklas ett eget system för att stabilisera ekonomin i kommuner och regioner som blir föremål för plötsliga strukturomvandlingar. Läs mer på webben: http://www.kommunerna.net/sv/sakkunnigtjans ter/ekonomi/statsandelar/finansieringsstodenligt-provning/hojning-av-statsandelen-enligtprovning-2014/sidor/default.aspx Närmare upplysningar: Benjamin Strandberg, tfn 09 771 2082, 050 594 0603 Införandet av automatisk ekonomirapportering i kommunsektorn framskrider Under de närmaste åren ska kommunernas och samkommunernas rapportering av ekonomiska uppgifter automatiseras. Syftet är att undvika mångdubbel rapportering och många olika rapporteringsverktyg. Det ger kommunsektorn en möjlighet att öka produktiviteten inom informationsförsörjningen. Avsikten är att rapporteringen av löner och andra inkomster som betalas av arbetsgivare och andra aktörer ska automatiseras inom en snar framtid genom ett nationellt inkomstregister. Kommunernas och samkommunernas boksluts- och ekonomirapportering ska automatiseras genom Kommuninformationsprogrammet (Kuntatieto). Nationellt inkomstregister Finansministeriet inledde den 1 november 2014 ett projekt för inrättande av ett nationellt inkomstregister. Projektet ska planera och bygga upp ett nationellt centralregister som innehåller detaljerad information om medborgarnas inkomster. Syftet är att alla uppgifter ska rapporteras till inkomstregistret och att det sker i realtid och endast en gång i fråga om varje enskild betalningsprestation. Det innebär att man kan undvika mångdubbla rapporteringar till olika instanser om samma sak. Exempelvis rapporteras lönebetalningsuppgifter till registret direkt i samband med varje enskild lönebetalning. Avsikten är att samma princip också ska gälla alla övriga inkomster och avdrag som ska rapporteras till registret. I registret sammanställs olika myndigheters informationsbehov. De beaktas i projektet då kodsystemet och terminologin som ska användas vid rapporteringen utarbetas. Som en del av utvecklingen av inkomstregistret utvecklas den teknik och de tjänster som behövs för rapporteringen av inkomsterna. I fortsättningen ska de aktörer som behöver information om medborgarnas inkomster med stöd av lag kunna hämta dessa uppgifter direkt från inkomstregistret. Skatteförvaltningen kommer att äga registret och är ansvarig myndighet efter att registret tagits i bruk. Registret kommer enligt uppskattning att tas i bruk år 2019. Kommuninformationsprogrammet Kommunernas XBRL-taxonomi och I Kommuninformationsprogrammet (Kuntatieto) som tillsatts av Finansministeriet skapas förutsättningar för utveckling av en tillräckligt enhetlig informationsförvaltning för kommunerna och samkommunerna. Enhetliga modeller och klassificieringar ska Kuntatalous/Kommunalekonomi 4/2014 15
möjliggöra en effektiv automatisk rapportering. I samband med Kommuninformationsprogrammet görs en JHSrekommendation kommunernas och samkommunernas XBRL-taxonomi, enligt vilken kommunerna i fortsättningen ska rapportera alla behövliga bokslutsuppgifter och ekonomiuppföljningsdata. Avsikten är att taxonomin ska skickas för utlåtande i början av 2015 i anknytning till JHS-arbetet. I samband med det kan både kommuner och samkommuner, dataanvändare och tillhandahållare av rapporteringsoch informationssystemtjänster kommentera rekommendationen. Någon egen mall eller teknik för kommunernas inlämning av bokslutsuppgifter kommer inte att utarbetas inom programmet, utan syftet är att utnyttja bland annat funktioner och tjänster i det nationella inkomstregistret alltid då det är möjligt. Samtidigt bygger taxonomin på en internationell standard, vilket innebär att kommunernas och samkommunernas taxonomi till många delar motsvarar företagens. Dataproduktionen enligt taxonomin som nu utvecklas, testas i pilotprojekt inom Kommuninformationsprogrammet. I projekten testas verksamhetsmodeller och gemensamma definitioner som stöd för rapporteringen. Beslut om omfattande tillämpning av automatisk rapportering fattas efter att man fått resultaten av pilotprojekten. Rapportering i bred skala kommer att bli aktuell före 2019. Kommunförbundet med i utvecklingsarbetet Kommunförbundet medverkar i genomförandet av både det nationella inkomstregistret och Kommuninformationsprogrammet. Kommunförbundet eftersträvar en bättre produktivitet inom kommunernas informationsförsörjning och allmänt högre kvalitet på informationsunderlaget, framför allt med tanke på informationsledningen. För att kunna tackla utmaningarna när det gäller den kommunala ekonomins hållbarhet behövs tillförlitliga, aktuella och jämförbara statistiska uppgifter utan att uppgiftslämnandet kräver betydande arbetsinsatser. I dagsläget är detta inte möjligt. En viktig faktor i resultatarbetet inom kommunsektorn är införandet av enhetliga datastandarder. Det gör det möjligt att höja automatiseringsgraden i dataproduktionen. Mer om utvecklingen av kommunernas och samkommunernas XBRL-rapportering (på finska): http://www.jhssuositukset.fi/web/guest/jhs/projects/kuntien_xbrltaksonomia Mer om inkomstregistret (på finska): Arto Linonen, projektchef, Finansministeriet https://www.vm.fi/vm/fi/04_julkaisut_ja_asiakir jat/03_muut_asiakirjat/katre_vm.fi.pdf Mer om Kommuninformationsprogrammet (Kuntatieto) (på finska): Jani Heikkinen, projektchef, Finansministeriet https://wiki.julkict.fi/julkict/kuntatieto Närmare upplysningar: Mikko Mehtonen, tfn 09 771 2645, 050 592 8986 Kuntatalous/Kommunalekonomi 4/2014 16
Produktivitet och effektivitet i den grundläggande utbildningen och gymnasieutbildningen På Kommunförbundets webbplats har det publicerats produktivitets- och effektivitetsberäkningar för den grundläggande utbildningen och gymnasieutbildningen. Beräkningarna beskriver till merparten den ekonomiska dimensionen inom produktiviteten. Syftet med beräkningarna är att beskriva produktiviteten och effektiviteten inom utbildningen på ett mer avancerat sätt än bara genom vanliga jämförelser av kostnader per elev eller studerande. I måtten används ett kalkylerat antal elever och studerande, som beräknats med hjälp av kostnadsviktningskoefficienter. Det innebär att bland annat förberedande undervisning för invandrare, specialundervisning, handikappundervisning och flexibel grundläggande utbildning har beaktats i beräkningen (uttömmande lista på webbsidan). Den kalkylerade prestationsmängden får man genom att väga olika elevgrupper med hjälp av viktningskoefficienter som baserar sig på empiri, varvid de typer av elever och studerande som kräver mer resurser beaktas. Det är motiverat att använda ett kalkylerat antal elever och studerande, eftersom skillnaderna mellan kommunerna då beaktas bättre och måtten därmed blir exaktare. Måtten har utvecklats i samarbete med kommunerna och experter inom jämförelsedatabasen Kouluikkuna. Tabell 1. De nominella kostnaderna för den grundläggande utbildningen och gymnasieutbildningen per kalkylerad elev och studerande Kuntatalous/Kommunalekonomi 4/2014 17
Figur 1. Produktivitetsindex (2009=100) för den grundläggande utbildningen och gymnasieutbildningen Med dessa mått mätt ser produktiviteten inom den grundläggande utbildningen och gymnasieutbildningen ut att vara på nedgång. Förklaringen kan delvis vara att det under de senaste åren gjorts insatser för att minska undervisningsgrupperna, vilket inte syns som ökat utbyte (output) i dessa mått. År 2008 var gruppstorleken inom den grundläggande utbildningen i genomsnitt 19,57 elever per grupp, men redan år 2010 var den i genomsnitt 18,84 (källa: Utbildningsstyrelsen). Å andra sidan har kommunerna blivit tvungna och måste också i fortsättningen göra stora investeringar i skolbyggnader, vilket syns i måttet som ökade insatser i form av kapitalkostnader. De kommunvisa produktivitetsindexen utvisar trots allt också positiv produktivitetsutveckling. Mer kommunvisa beräkningar och principerna för beräkningen finns på adressen: http://www.kommunerna.net/sv/sakkunnigtjans ter/ekonomi/produktivitet/produktivitetsjamforel sen-i-de-20-storsta-staderna/produktiviteteninom-utbildningen/sidor/default.aspx Närmare upplysningar: Mikko Mehtonen, tfn 09 771 2645, 050 592 8986 Kuntatalous/Kommunalekonomi 4/2014 18
De kommunala arbetsgivarnas socialförsäkringsavgifter 2015 Sjukförsäkringsavgiften för år 2015 har fastställts. De kommunala arbetsgivarnas sjukförsäkringsavgift år 2015 är 2,08 procent och arbetstagarnas avgift 0,78 procent av lönen eller arbetsinkomsten. Båda avgifterna sjunker med 0,06 procentenheter från år 2014. Både arbetstagarens och arbetsgivarens genomsnittliga arbetslöshetsförsäkringsavgift stiger med 0,15 procentenheter år 2015. Arbetsgivarens avgift är 0,80 procent av lönen, om lönesumman är högst 2 025 000 euro. För den överskjutande delen är avgiften 3,15 procent av lönen. Arbetstagarens arbetslöshetsförsäkringsavgift år 2015 är 0,65 av lönen. För arbetstagare under 53 år stiger pensionsavgiften år 2015 till 5,70 procent (5,55 procent år 2014) och för 53 år fyllda och äldre arbetstagare till 7,20 procent (7,05 procent år 2014). Den genomsnittliga pensionsavgiften för kommunala arbetstagare år 2015 blir då cirka 6,15 procent av lönen. Social- och hälsovårdsministeriet har fattat beslut om avgifterna 12.11.2014. De kommunala arbetsgivarnas genomsnittliga pensionsavgift år 2015 är 23,65 procent, vilket är 0,05 procentenheter lägre än år 2014. Medlemssamfundens faktiska arbetsgivaravgift avviker i allmänhet från den genomsnittliga avgiften. Den totala KomPLavgiften inklusive arbetstagarens avgift är därmed 29,8 procent år 2015. Kevas delegation har 4.12.2014 fastställt de kommunala arbetsgivarnas pensionsavgifter år 2015. KomPL-avgiften består av en lönebaserad avgift en pensionsutgiftsbaserad avgift och en förtidspensionsutgiftsbaserad avgift (förtidsavgift) Arbetsgivarens lönebaserade avgiftsprocent är den samma för alla medlemssamfund. År 2015 är arbetsgivarens lönebaserade avgift 17,20 procent av lönesumman (16,85 procent år 2014). Detta procenttal innehåller inte arbetstagarens andel som nämndes ovan. Den pensionsutgiftsbaserade avgiften uppgår till totalt 946 miljoner euro, dvs. ungefär 5,65 procent av KomPL-lönesumman. Förtidsavgiftens totala belopp år 2015 är 134 miljoner euro, dvs. 0,8 procent av lönesumman. Förtidsavgiftens belopp beror på arbetsgivarens storlek: För små arbetsgivare (lönesumma under cirka 2,05 miljoner euro) bestäms förtidsavgiften i likhet med den lönebaserade pensionsavgiften som en procentuell andel av de utbetalda lönerna. År 2015 är förtidsavgiften för små arbetsgivare 0,8 procent av lönerna. Förtidsavgiften för medelstora arbetsgivare (lönesumma cirka 2,05 32,86 miljoner euro) består av en del som baserar sig på lönesumman och en del som baserar sig på pensionsutgifterna. Förhållandet mellan delarna bestäms i relation till den självriskgrad som bestäms på basis av KomPL-lönesumman. Den del som baserar sig på lönesumman beräknas enligt den procent som delegationen fastställt för medelstora arbetsgivare, och den pensionsutgiftsbaserade delen beräknas liksom tidigare utgående från den pensionsutgift som betalats för de förtidspensioner som börjat löpa på basis av anställning hos medlemssamfundet. Förtidsavgiften för stora arbetsgivare (lönesumma över 32,86 miljoner euro) baserar sig helt på pensionsutgifterna. Keva skickade i maj anvisningar om budgeteringen av förtidsavgiften till kommunerna. Närmare uppgifter om budgeteringen av KompL-avgiften finns på Kevas webbplats www.keva.fi. Kuntatalous/Kommunalekonomi 4/2014 19
De kommunala arbetsgivarnas genomsnittliga StaPL-avgift 2015 är uppskattningsvis 21,09 procent (innehåller inte arbetstagarens andel). Keva har skickat en uppskattning av den arbetsgivarspecifika StaPLavgiften år 2015 till arbetsgivarna. Finansministeriet fastställer StaPL-avgifterna för de enskilda arbetsgivarna i december 2014, varefter Keva vidarebefordrar uppgifterna om den fastställda pensionsavgiften till arbetsgivarna. I bilaga 3 finns en tidsserie över socialförsäkringsavgifterna år 2012 2016. Närmare upplysningar vid Keva: Jarmo Helminen fornamn.efternamn@keva.fi direktör, register och betalningsandelar tfn 010 314 2387 Närmare upplysningar vid Kommunförbundet: Benjamin Strandberg fornamn.efternamn@kommunforbundet.fi biträdande sakkunnig tfn 09 771 2095, 040 751 5175 Grund- och dröjsmålsräntan 1.1 30.6.2015 Grundräntan Finansministeriet har fastställt grundräntan till 0,25 procent för tiden 1.1 30.6.2015. Grundräntan har varit 0,5 procent under perioden 1.7 31.12.2014. Grundräntan fastställs en gång per halvår och bestäms så att den utgör medeltalet av de 12 månaders Euriborräntor som offentliggjorts under de tre månader som föregår fastställelsen. Finansministeriet fastställer grundräntan avrundad till närmaste fjärdedels procentenhet. Dröjsmålsräntan Den referensränta som används för fastställande av dröjsmålsräntan har 1.7 31.12.2014 varit 0,5 procent. Dröjsmålsräntan är referensräntan förhöjd med 7 procentenheter enligt 4 i räntelagen. Under denna period har dröjsmålsräntan således varit 7,5 procent. Finlands Bank meddelar den referensränta som används vid fastställande av dröjsmålsräntan. Den dröjsmålsränta som är avsedd att tilllämpas på kommersiella avtal är 8,5 % per år (referensräntan förhöjd med 8 procentenheter enligt 4 i räntelagen). Denna förhöjda dröjsmålsränta tillämpas på betalningar mellan företag och betalningar från myndigheter till företag. Den referensränta som tillämpas vid fastställande av dröjsmålsräntan är den ränta som Europeiska centralbanken tillämpat vid den sista huvudsakliga refinansieringstransaktionen före den första kalenderdagen i varje halvårsperiod avrundad uppåt till närmast följande halva procentenhet. Denna referensränta tillämpas under de följande sex månaderna. Uppgifter om dröjsmålsräntan för tiden 1.1 30.6.2015 får man i början av januari snabbast på Finlands Banks webbplats www.finlandsbank.fi under rubriken Räntor. Uppgifter om räntorna ges också i massmedierna. Närmare upplysningar: Benjamin Strandberg, tfn 09 771 2082, 050 594 0603 Kuntatalous/Kommunalekonomi 4/2014 20