Benstamp, hammare, smedja, kvarn och såg.

Sid 1 av 11 Benstamp, hammare, smedja, kvarn och såg. En vandring utmed försvunna anläggningar vid Stensjöån mellan Stensjön och gamla rv 31/33 i Öggestorp.

Sid 2 av 11 En vandring utmed försvunna anläggningar vid Stensjöån mellan Stensjön och gamla rv 31/33 i Öggestorp. Stensjöån/ Kanarpsån, som har sina källor kring Kansjön i Malmbäck, faller från Kanarp till utloppet i Stensjön mer än 40 meter. Det finns inga högre vattenfall men ån har strida strömmar nästan hela vägen. Självklart har denna fallhöjd använts för olika ändamål genom tiderna. Här har funnits bland annat masugn, såg, kvarn, elverk, smedja, stångjärnshammare och benstamp. Den här beskrivna vandringen går utmed en del av denna sträcka mellan Ulvsnäsbron och Kullenbron, där man ännu kan se rester av några av dessa anläggningar. Under vandringen beskrivs också en del annat, som inte har någon koppling till Stensjöån. Vandringen börjar i trevägskorsningen vid gamla folkskolan/församlingshemmet. 1. Öggestorps folkskola tillkom under 1800-talet. Den 15 januari 1900 brann skolhuset ner varefter ett nytt uppfördes med ett klassrum för folkskolan och två lägenheter, en för folkskolläraren och en för småskollärarinnan. Lärarinnan tjänstgjorde i den ambulerande småskolan mellan Rommelsjö missionshus och gården Bygget. År 1918, då skolan fick B2form, blev småskollärarinnans bostad som ett provisorium kombinerad skola och bostad. Provisoriet varade ända till 1936 då skolan byggdes ut med separat småskolesal och

Sid 3 av 11 småskollärarbostad. Sista examen i Öggestorps skola hölls den 7 juni 1968. Därefter lades undervisningen ner här och centraliserades till Tenhult. Ett rum användes under många år som folkbibliotek, öppet två timmar en kväll i veckan, men ersattes 1972 med en bokbuss. Sista bibliotekarie var Svea Pettersson, Sörbacka. Utmed muren på andra sidan vägen mitt emot skolan fanns kyrkstallarna där kyrkobesökare kunde parkera sina hästar. Del av kyrkstallarna där gamla kyrkdörren undersöks av fr.v. Stig Ström, Ivar Meurling o Thure Ström. I stallöppningen sitter Ebbe Sandell. OBS! Kattgluggen i dörren! 2. Öggestorps kyrka uppfördes 1882-83. Den är av s.k. Langlet-typ med åttakantigt kyrkorum med lanternin. Den gamla kyrkan, som raserades vid 1883 års kyrkobygge, var ett vackert exempel på romansk kyrkobyggnadskonst och hade delar från 1100-talet. Gå förbi kyrkan och ta in på Lekerydsvägen. 3. Ulvsnäsbron. Rakt fram efter bron ligger Sofiero, som var en slags grindstuga till Ulvsnäs. På Ulvsnässidan strax nedströms bron (till vänster) låg benstampen. Benmjöl (krossade djurben) har använts som gödselmedel sedan förhistorisk tid i bl.a. Kina och S. Europa. I Sverige introducerades benmjöl på 1820-talet och tillverkningen skedde vid benstampar och benkvarnar. Benstampen drevs med vattenkraft genom en grov träaxel försedd med järntenar, som lyfte upp de stora tunga trästamparna några decimeter. Stamparna, som var järnskodda nertill, träffade en järnskodd urgröpning i vilken man la djurben av olika slag. Det gällde verkligen att inte lägga fingrarna emellan. Stampbyggnaden revs 1953.

Sid 4 av 11 Enligt en gammal tradition skulle benen ha kommit från hästar som dött på slagfälten ute i Europa. Det sägs att man också fick med människoskallar i dessa sändningar och att man samlade dessa i en kista, som grävdes ner på kyrkogården. Skrönor berättar om att det kom järnvägslaster med djurben från Napoleonkrigen (1803-1815) nere i Europa detta långt innan järnvägar fanns! Att man tog ben från kyrkogården är naturligtvis också en skröna, men var tillräckligt trovärdig för att det sades spöka kring benstampen! Gör gärna en liten extrapromenad in på vägen mot Ulvsnäs. Ca 300 m in på vägen finns till höger en välskött beteshage med vackra ekar. Nära vägen står en 1,1 m hög, spetsig sten uppe på ett stort flyttblock. Det är den s.k. pukestenen. Puken trodde man var trollkvinnans/häxans medhjälpare. Den såg ut som ett grått ullgarnsnystan eller en hare (trollhare, mjölkhare) och tillfogade skada genom att suga mjölk från grannarnas kor och bära den till ägarinnan. Till skydd mot sådana onda andar brukade man enligt sägen sätta upp stenar. Pukestenen på Ulvsnäs är den enda i Småland. Den som inte tror på skrönor kan naturligtvis se stenen som ett verk av inlandsisen! På östra sidan finns inristat C.R. 1879 och på västra sidan 96 E.R. CR= Carl Ribbing och ER = Ebba Ribbing. Pukestenen Åter ute på Lekerydsvägen ta vänster. 4. Här utmed ån låg en kniphammare, som byggdes år 1761 av majoren Carl Ribbing för tillverkning av smidesjärn. Spik- och kniphammaren hade en härd och två hamrar. Järnet fick man från en masugn i Kanarp och i början använde man som råvara sjömalm från Stensjön och myrmalm från kärrområdena ner mot sjön. Senare kördes malmen med oxforor från Taberg till Kanarp. Masugnen var igång till mitten av 1800-talet och kniphammaren ända fram till år 1923. I den nu rivna smedjan fanns i jordgolvet en stock, som tillhört kniphammaren.

Sid 5 av 11 Smedjan låg vid Stensjöån mitt emot det hus som fortfarande heter Kniphammaren eller Ulvsnäs Hammar. I smedjan fanns en ässja med fläkt driven av vattenkraft, städ och släggor, kylvattenho och diverse maskiner o redskap drivna med remdrift från vattenkraften i ån. Mitt emot ingången till smedjan i en öppen, mindre byggnad utmed vägen skodde smeden hästar. För att få hästskorna att passa in på hoven fick han gå med skorna mellan spiltan, ässjan och städet där han hamrade till lämplig passform på skon. Några hundra meter från Kniphammaren (där smeden bodde) tar du av till höger mot kvarnen. 5. Ulvsnäs kvarn, som i varje fall fanns i början av 1800-talet, och då hade två par stenar, ansågs mala mycket bra mjöl. Kunder kom därför långt ifrån för att få säden mald här även om de hade andra kvarnar på närmare håll. Mjölnarbostaden, en timrad enkelstuga från mitten av 1800-talet, låg nordväst om kvarnen. Här vid kvarnen fanns i mitten på 1900-talet Ulvsnäs egna el-verk Ulvsnäs kvarn Mjölnare på Ulfsnäs kvarn hette Johan Pettersson född 1840 i Kumla. Vid den väckelse som drog fram genom bygden på 1870- och 1880-talen blev han omvänd och blev sedan aktiv medlem i Missionsförsamlingen och i många år dess ordförande, men han var även en flitig kyrkobesökare. Han tyckte dock att mässan var för katolsk. Han kom till kyrkan under predikstolpsalmen och när prästen sade amen på predikstolen lämnade han sin plats alltid densamma på läktaren. Naturligtvis sattes hans kristendom på prov ibland. När folk är

Sid 6 av 11 missnöjda och falskeligen beskyller mig för att ha tullat för mycket eller förbytt säden eller att ha tagit till en sämre säck, blir det lätt hårda ord, menade han. Mjölnarens dotter Josefina Pettersson, f. 1877 (sittande). T.h. min moster Hildur, Rommelsjö Så fick ett par av oss pojkar dra en säck säd den långa vägen till Ulfsnäs kvarn, antingen på en dragkärra eller om det var snö på en kälke. Det var svårt veta hur vi skulle göra ibland, det kunde vara bra slädföre, men när vi kom upp till Rommelsjöslätten kunde den mesta snön vara avblåst, då gick det tungt för oss. Då var det att streta riktigt och önska vi vore vid Öggestorps kyrka, då det blev utför och bättre före. Så nådde vi kvarnen, men på vägen undrade vi mången gång vem som var och malde i kvarnen, för vi ville gärna ha malet med oss hem. Vi var nästan rädda för att be mjölnaren själv att få malet. Han såg rätt sträng ut och väldigt mycket hade han att göra, men han var ej så farlig som vi trodde. Men mjölnardrängen var mycket vänlig, han sade ej mycket, men var det möjligt fick vi malet med oss hem när han var i kvarnen. Så bar det iväg samma långa väg hem som det varit dit, och nu var vi rätt hungriga. Men det bodde en gumma vid Öggestorps kyrka som sålde skorpor, och vi hade några ören med oss, så vi gick in och köpte litet skorpor, som smakade så härligt, ty hungriga var vi. Sen var det som vägen minskats hem till vår mor och far. [Ur: Minnesanteckningar av min farbror Gustaf Ström, Sekebo, Tenhult (1883-1963)] Eric och jag fick dra till Ulvsnäs kvarn många gånger. Vid Nissagården brukade en pojk kasta sten på oss så vi fick springa så fort det gick med kärran därförbi. När vi en gång kom till Ulvsnäs benstamp på väg mot kvarnen hinde oss en stor mörk pojk. När vi drog uppför backen, som var rätt brant, tog han tag i ena hjulet och höll det så det asade och vi slet och drog allt vad vi orkade. Vi var ju inte så gamla, jag var väl 9-10 år, Eric 11-12, så vi tordes inte säga något till honom för han var fullvuxen. Vi kom ju till sist uppför backen och då släppte han hjulet och försvann. Jag har försökt ta reda på vad det var för en lymmel, och tror mig vara säker om att det var Erik Thorén, trädgårdsmästarens son på Ulvsnäs.

Sid 7 av 11 Vid hemvägen brukade vi, om vi hade några öre, gå in till Viktoria vid kyrkan. Hon hade en liten lanthandel. Där köpte vi skorpor. Vi väntade alltid i kvarnen tills vi fått malt, så det kunde dra ut på tiden rätt bra innan vi kunde dra hem igen. Vi hade ingen mat med oss, så vi kunde bli rätt hungriga innan vi var hemma igen. [Ur: Minnesanteckningar av min farbror Axel Ström, Huskvarna (1888-1978)] Hemma för dess båda pojkar som drog till Ulvsnäs kvarn var soldattorpet nr 90 Mjälaryds Norrgård. Torpet låg där sporthallen vid Tenhults skola nu finns. Fortsätt vägen förbi kvarnen. Här till höger finns fördämningar och dammar som gav fallhöjd till vattenhjulet vid kvarnen. 6. Framme vid gamla riksvägen ligger Stora Kullen. Här fanns Ulvsnäs såg. Sågen fanns kvar in på 1950-talet men var då oberoende av vattenkraft. En såg fanns tidigt utmed ån: Sågarne vid Ulfsnäs och Sjöberg, såsom belägna å Säteriernas enskilda ägor, äro frikända från skattläggning enl K Kam Coll utslag den 20 juli 1814 och 6 sept 1815. 7. Stensjöån vid Kullenbron. Här är en utmärkt plats att titta närmare på ån som forsar fram under gamla riksvägen. Stensjöån med tillflöden är en del av Huskvarnaåns vattensystem som mynnar ut i Vättern. Stensjöån och dess två källflöden Bokån och Rummaån rinner upp mellan Malmbäck och Nässjö. Kansjön är Bokåns källa. Avrinningsområdet för Stensjöån täcker c:a 75 km2 och ån avvattnar främst skogs- och myrmarker, men även jordbruksmarker finns. Åns höga fallhöjd ger den ett strömmande och forsande lopp ända ner till den mynnar ut i Stensjön. Flera undersökningar har gjorts i närheten av Ulvsnäsbron och de visar på en mycket stor biologisk mångfald bland bottenlevande djur t.ex. nattsländor, dagsländor, bäcksländor, nätvingar, skalbaggar, snäckor och musslor. En rödlistad (utrotningshotad sällsynt) dagslända Rhitrogena germanica, finns i ån, men det finns också andra mycket ovanliga arter bl.a. nattsländorna Hydropsyche saxonica, Ceratopsyche silfvenii och Notidobia ciliaris. I Stensjöån finns öring och inplanterad bäckröding. Varje år ses det spår av utter. Forsärla och strömstare ses ofta och flera observationer har gjorts av kungsfiskare. Dagsländan Rhitrogena germanica Forsärla (bild från Internet) Fortsätt över bron och ta in till höger på den gamla riksvägen mot kyrkbyn (avgrävd med ett dike!). Mitt för det gamla vägskälet går till vänster upp en liten väg mot järnvägen. Här vid

Sid 8 av 11 järnvägen låg Lilla Kullen, banvaktsstugan nr 727 byggd 1865 med två rum och kök. Detta var en av de sex banvaktsstugor som fanns utmed järnvägen inom Öggestorps socken. 8. Ljungholmen var boställe för kusken på Ulvsnäs. Huset ligger på marker som tillhörde frälsehemmanet Öggestorps Bråkegård, som ingick i Ulvsnäs fideikommiss. Strax efter Ljungholmen ligger till vänster om gamla landsvägen Ängslund, som tidigare var ålderdomshem, byggt omkring år 1880. 9. Mellan Ängslund och Lekerydsvägen finns i vägdiket på höger sida resterna av en milsten. Fundamentet den står på är välgjort, men överdelen av stenen är borta och det går nu inte att läsa något på den. Milstenar användes från 1649 till 1870-talet för att markera avstånd längs landsvägarna. Vid Tullen i Tenhult står en milsten med årtalet 1779. Det sattes också upp halvmilstenar och kvartsmilstenar. Denna sten, som står utmed gamla vägen mellan Jönköping och Eksjö/Vetlanda, var en kvartsmilsten. Milen är den gamla svenska milen, som var 18000 alnar = 10,688 km. 1954, då en inventering gjordes, var stenen hel, 1,1 m hög och ¼ MIL var fullt läsbart. Kanske ligger den avslagna övre delen i vägdiket? Milstensrester mellan Ängslund o Lekerydsvägen - fornlämning 10. Gå i korsningen med Lekerydsvägen inte rakt fram till utgångspunkten utan ta av till vänster mot gamla länsvägen 31/33. Ta av denna till höger. Till vänster uppe vid järnvägen ligger f.d. Öggestorps station. Stationen byggdes 1950, här fanns en stins, biljettförsäljning och ett dubbelspår med växlar. Med redan 1961 lades verksamheten ner (den 29/5 1961 såldes den sista biljetten) och i stället byggdes en liten väntkur ute vid perrongen. Man fick därefter själv med en semafor se till så att tåget stannade för påstigning. Sedan 1/6 1975 stannar inte

Sid 9 av 11 längre några tåg här. Stationsbyggnaden blev sedan snabbköp, därefter rullgardinsfabrik och så julljusstaketillverkning några år! Strax efter infarten till stationen ser man snett fram till höger en större byggnad. Det är före detta Oscar Anderssons speceriaffär, byggd 1946. Affären stängdes 1963. F.d. Oskar Anderssons speceriaffär Mitt för den gamla infarten till stationen vid Dalen går det till höger en stig ner mot kyrkbyn. Det är resterna av den gamla kyrkstigen som bönder, torpare och backstugusittare i Flathälla, Boda, Horsbo, Risebo och Skägg m.fl. gick till kyrkan varje söndag. Gå stigen/den gamla kyrkvägen tillbaka till utgångspunkten vid församlingshemmet. Under tiden du vandrar kan du också beundra alla de ängsblommor som finns utmed vägkanterna. 2010-06-08 Bertil Ström (som 1947-1951 gick i Öggestorps skola)

Sid 10 av 11 ÖGGESTORPS KYRKBY UNDER HUNDRA ÅR - FRÅN BONDBY TILL VILLASAMHÄLLE Öggestorp kan verkligen sägas vara ett nybyggarsamhälle i ordets rätta bemärkelse. Vid sekelskiftet fanns 4 hus spridda kring kyrkan, efter andra världskriget (slutet av 40-talet, början av 50-talet) tillkom 8 hus. Först på 1970-talet, då ett 40-tal hus byggdes, kan man börja tala om ett samhälle, som senare utvecklats till en statistisk tätort. Sekelskifte 1800/1900 I Öggestorpsbyn - som ligger en bit från kyrkan nere på sjöplanet ett 20-tal meter lägre än kyrkbacken - fanns ursprungligen fyra bondgårdar. Av dessa var Bråkegården, som sedan länge tillhört Ulfsnäs fideikommiss, redan borta vid sekelskiftet och markerna lagda till Ulfsnäs. Av de övriga tillhörde Norrgården (= Prästgården, där kaplanen = komministern bodde) och Stommen (Sjögården) kyrkan, medan Sörgården var lagd under Ulfsnäs fideikommiss och tillhörde således släkten Ribbing. Vid kyrkan fanns folkskolan (f d sockenstugan) och kyrkstallar. Mitt emot skolan åt Tenhult till fanns en liten affär Viktorias (som sålde skorpor för ett öre stycket!), längre åt Tenhult fanns ett hus utmed vägen, Fridhem (senare telefonstation) och ute på fältet åt öster Byslätt. Båda dessa var byggda kring 1850. Från vägen här - landsvägen mellan Jönköping och Eksjö - strax söder om kyrkan utgick Boda/Kalvsås kyrkväg, som kom från socknens sydöstra del. Utmed denna väg fanns ett torp och lite längre upp mot järnvägen ytterligare ett torp. På andra sidan järnvägen fanns utmed kyrkvägen två torp (inom nuvarande industriområde) och längre upp i backen i sydost två torp till, varav ett hette Riket. Samtliga torp är numera borta. Utanför nuvarande samhället fanns ca 1 km från kyrkan åt Tenhult till ett torp, Åkeslund, och ett soldattorp, Svansbo, på byn Rommelsjös marker. Båda dessa torp är numera rivna då de låg där fortsättningen av rv 31/33 någon gång skall byggas. Ca 1/2 km från kyrkan åt Forserum till fanns utmed landsvägen på höger sida ett ålderdomshem (nuvarande Ängslund) och något längre fram på vänster sida Ljungholmen, som var kuskboställe på Ulfsnäs I början av seklet brann skolan och en ny byggdes på samma plats 1902, utbyggd 1936 (= nuvarande församlingshemmet). Skolan var då enbart folkskola medan småskolan ambulerade på olika ställen i socknen. Skolan drogs in 1968. Halvsekelskiftet (ca 1950) Under senare halvan av 1930-talet byggdes den nya landsvägen mellan Jönköping och Nässjö i en till större delen helt ny sträckning. Vid Öggestorp lades den nya vägen nära järnvägen och kyrkbyn avlastades från den tunga buss- och lastbilstrafik som nu började komma. Nära den nya landsvägen och järnvägshållplatsen ( anhalten ) byggdes 1940 ett hus, Fridhäll. 1946 byggdes utmed den nya vägen ett butikshus, Oscar Anderssons speceriaffär, och en villa mitt emot, Solås. Några år senare tillkom ytterligare ett hus i denna grupp, Dalen, och 1950 byggdes järnvägsstationen. Senare anlades här också ett växlingsspår och ca 1955 en tjänstebostad för SJ-anställda. 1954 tillkom ytterligare ett bostadshus uppe vid landsvägen, Vikinggården. Därefter har det varit stopp med bebyggelse här förutom husvagnsfabriken, som i mitten av 70-talet flyttades hit från industriområdet på andra sidan järnvägen.

Sid 11 av 11 När den gamla vägen genom kyrkbyn nu avlastades från genomfartstrafik blev det intressant att bygga här. Kring kyrkan hade då inget hänt på byggnadsfronten sedan 1800-talet. 1947 byggdes två hus, Solhöjden och Sörbacka och under första halvan av 1950-talet tillkom ytterligare sex hus, Björkhaga, Solvik, Nystugan, Sjöglimt, Rosendal och Sjöliden. Intressant är att alla de villor som fanns då ligger enskilt, på stora tomter och har egna namn. På 40- och 50-talen tillkom också de nio sommarstugor, som finns nere vid Stensjön. Nutid Fortfarande i slutet av 1960-talet fanns det bara ett 10-tal hus i kyrkbyn. I början av 1970talet byggdes i rask takt ett 40-tal hus följda senare av ytterligare gruppbebyggelse och enskilda villor. Denna snabba utbyggnad ställde stora krav på reningsverksutbyggnad och gav också ständiga - ofta i massmedia ventilerade - problem med dricks-/ hushållsvatten. Intressant är att vid sekelskiftet fanns en liten butik nära kyrkan och vid halvsekelskiftet (c 1950) en specieriaffär i järnvägsbyn. 2 km åt Tenhult till vid Rommelsjöbyn fanns också en lanthandel, Malmen. Nu med mångdubbel befolkning finns ingen butik! 1992-03-26, kompletterad 2008-08-30 Bertil Ström