LÄRARHANDLENING DRAMATISERAD GUIDNING Ålder: åk 1-3 INLEDNING Vi erbjuder en guidning med inslag av drama i världsarvet Gammelstads kyrkstad. Under guidningen får eleverna bekanta sig med kyrkstaden och varför det är ett världsarv. Några frågeställningar som behandlas är: Hur kommer det sig att de byggde en kyrka och en handelsplats just här? Vad innebar fastan för människorna och vad hände med dem som inte följde lagen? Varför byggdes kyrkstugorna och hur användes de? Varför flyttades staden? Hur kunde en kyrkhelg gå till? Under vandringen gör vi fyra nedslag i tiden där ni kommer att få bekanta er med karaktärer ur flera sekler som utspelar sig i världsarvet. Guidningen tar ca 1h. SYFTE Syftet med den dramatiserade guidningen är att eleverna ska lära känna kyrkstaden och förstå varför den är ett världsarv samt varför kyrkstaden kom till: kopplat till klimat och avstånd, religion och lag samt hur det präglat människors livsvillkor och leverne under olika perioder. MÅL OCH FÖRANKRING I LÄROPLAN Enligt läroplanen för grundskolan, Lgr11, ska skolan ge eleverna förutsättningar att tillägna sig en historisk referensram och en fördjupad förståelse för nutiden. (Kursplan i historia, Lgr11). Världsarvet visar hur klimat, avstånd, religion och lag påverkade människors levnadsvillkor förr och kan ge en fördjupad förståelse för varför närområdet ser ut som det gör idag. Programmets förankring i det centrala innehållet i historia för åk 1-3: Att leva i närområdet Förutsättningar i natur och miljö för befolkning och bebyggelse, till exempel mark, vatten och klimat. Hemortens historia. Vad närområdets platser, byggnader och vardagliga föremål kan berätta om barns, kvinnors och mäns levnadsvillkor under olika perioder. Religioner och platser för religionsutövning i närområdet. Att undersöka verkligheten Tidslinjer och tidsbegreppen dåtid, nutid och framtid. Målet med programmet är att barnen: Utvecklar en förståelse för hemortens historia och kan ge exempel på människors levnadsvillkor i världsarvet förr och idag. Kan göra jämförelser mellan livet förr och nu utifrån människors berättelser och olika skildringar. Utvecklar en förståelse för hur natur och miljö, lagar och regler präglat närmiljön och världsarvet genom tiderna.
UNDERVISNINGSMATERIAL/DISKUSSIONSFRÅGOR Förslag på aktiviter: 1) Diskussion/reflektion utifrån bilder och diskussionsfrågor. 2) Måla bilder och skriva texter om besöket i världsarvet. 3) Skriva sagor om människor i kyrkstaden, förr eller nu. 4) Arbeta vidare med teman (se nedan). 5) Låna lånematerial att arbeta med (se nedan). Bilder från världsarvet att reflektera/diskutera kring efter besöket (kan skickas via mail). Förslag på diskussionsfrågor att ställa till barnen efter besöket: 1) Varför är Gammelstads kyrkstad ett världsarv och vad betyder det? 2) Hur kommer det sig att de byggde en kyrka och en handelsplats just här tror ni? 3) Vad är kyrkan byggd av och var kommer materialet ifrån? 4) Vad kunde kyrkan användas till? 5) Vad tyckte jättar och troll om kyrkbygget? 6) Vad innebar fastan för människorna och vad hände med dem som inte följde lagen? 7) Varför flyttades staden och hur påverkade det människorna som bodde där? 8) Varför byggdes kyrkstugorna och hur användes de? 9) Varför fanns det stall? 10) Hur kunde en kyrkhelg gå till? Förslag på lånematerial: Världsarvslåda för åk 1-3 Pussel Bygg Nederluleå socken Utklädningslåda Skattjakt Upptäck kyrkstaden tillsammans med klassen Förslag på temaarbeten: Världsarv här och där: Gammelstads kyrkstad är ett världsarv och med på Unescos världsarvslista. Där finns idag drygt tusen världsarv upptagna. Sverige har femton världsarv och av dem ligger två i Norrbotten och delar av ett tredje. Ett världsarv kan bestå av en plats, ort, miljö, eller objekt. Gemensamt för alla världsarv är att de på ett unikt sätt vittnar om människan och jordens historia och är så värdefulla att de är en angelägenhet för hela mänskligheten och något som vi alla måste ta ansvar för att bevara till kommande generationer. Det unika i konventionen var att man förde in både kultur- och naturarv i texten och såg sambandet och det ömsesidiga beroendet mellan natur och kultur. Därför kan ett världsarv upptaget på Unescos värdsarvslista vara ett kultur-, eller naturarv, ibland en blandning av båda. Ett naturarv kan t ex vara ett berg, ett korallrev eller en skog. Ett kulturarv kan vara en byggnad som t ex en kyrka, en staty eller målningar i en grotta. Laponia som också ligger i Norrbotten är ett exempel på ett värdsarvsobjekt som både är ett kultur- och naturarv. Natur- och kulturarv finns över hela världen och Gammelstads kyrkstad är ett utav dem, vilka fler finns det? Jobba med några exempel, t ex Egyptens pyramider, Frihetsgudinnan i New York, Palmyra i Syrien, Stora barriärrevet i Australien eller Auschwitz i Polen. Vad är det här för platser eller byggnader? Sök och ta reda på lite fakta. Vad kan vi lära oss om dessa platser eller byggnader? Varför tror ni att dessa är världsarv? Vad har de gemensamt med Gammelstads kyrkstad? Vad finns det för hot som världsarv
kan råka ut för? Vad har världsarven för likheter och skillnader? Vad innebär det att vara ett världsarv? Sök och ta reda på lite fakta om världsarv: http://www.unesco.se/kultur/varldsarv/. (Bakgrund till världsarvskonventionen) Världsarvskonventionen instiftades 1972 av Unesco som är ett FN- organ med ansvar för frågor som rör utbildning, vetenskap och kultur. Bakgrunden till konventionen var att man insåg att det fanns kulturav av ett sådant stort universellt värde, att de utgör en angelägenhet för hela mänskligheten och måste bevaras oavsett nationsgränser. För att göra detta måste man ta ett gemensamt ansvar och på så sätt föddes världsarvskonventionen. Solidaritet över nationsgränser och globalt ansvarstagande utgör grunden och världsarven ska skyddas genom internationellt samarbete. Konventionens syfte är att säkerställa identifiering, skydd, levandegörande och bevarande av arven till kommande generationer. Man skall också sprida kunskap om arvet och dess unika värde, vilket ökar medvetenheten och viljan att bevara. Länderna skall också föra en politik, ha en lagstiftning, samt ha en organisation för bevarande av världsarven. Utbildningsinsatser och världsarvsutnämningar är medel att skydda arven. De länder som skriver på världsarvskonventionen lovar att respektera och ta ett ansvar för dessa gemensamma arv, även om nationerna naturligtvis främst måste ta ansvar för de egna arvens bevarande. Man måste också följa upp världsarvens tillstånd och detta görs vart sjätte år. Sverige skrev på världsarvskonventionen 1985 och 1996 blev Gammelstads kyrkstad utnämnd till världsarv. Kyrkstäder i norra Sverige: Det har funnits 71 kyrkstäder i Sverige och idag finns det 16 kvar och av dem är Gammelstads kyrkstad den största och mest välbevarade. Det är också den enda som är ett världsarv. Kyrkstädernas stora utbredningscentrum ligger i Norrbottens och Västerbottens län. Där har i stort sett varje socken som tillkommit före år 1900 haft en kyrkstad. Kyrkstädernas ålder varierar. De yngre kan härledas till 1800 och 1900-talen, men de äldre leder sina rötter längre tillbaka. Det första skriftliga belägget för en kyrkstads existens kommer från Gammelstad och julen år 1600. Kyrkstädernas byggnadsskick varierar, mycket beroende på ålder, regionala och sociala skillnader. I övre Norrlands inland finns t ex så kallade lappstäder, dvs kyrkstäder avsedda för den samiska befolkningen. I dessa består bebyggelsen av kåtor istället för kyrkstugor. Ofta finns både kyrkstugor avsedda för den fasta befolkningen och kåtor för samerna på samma plats. Ett fint exempel på detta är Arvidsjaur, som har en mycket fin och välbevarad lappstad. Typiskt för kyrkstäderna är växlingen mellan vardag och helg, lugn och folkliv. Under större delen av året låg kyrkstäderna öde med tillbommade stugor och stängda luckor för att under kyrkhelgerna leva upp, befolkas och förbytas till motsatsen. Ett mönster som alltid funnits i Gammelstad och går att skönja än idag. Kyrkstugorna är avsedda för tillfälligt boende i samband med kyrkhelger. De flesta bönder ägde en kyrkstuga och för att få bygga kyrkstuga var du förr tvungen att vara hemmansägare. För lappstäderna gällde andra regler. Varför tror ni Gammelstads kyrkstad är unik? Andra kyrkstäder fungerar idag som vandrarhem eller nyttjas inte alls. Undersök några andra kyrkstäder, t ex i Boden, Älvsbyn, Öjebyn, Arvidsjaur, Ammarnäs, Skellefteå och Lövånger. Varför byggdes kyrkstäder just på dessa platser? Vad är en kyrkstad? Vad är en kyrkstuga? Hur kan de se ut? Vad finns det för likheter och skillnader mellan dessa kyrkstäder? Vad användes de till förr och vad används de till idag? Sök och ta reda på mer fakta om kyrkstäderna.
Stadsbor, bönder, torpare, hjon, kringresande och samer Vilka var människorna i kyrkstaden under 1800-talet och vilka fick äga och bygga en kyrkstuga? För att få bygga en kyrkstuga i Gammelstads kyrkstad var du förr tvungen att vara hemmansägare och från 1817 gällde även att du var tvungen bo minst en mil från kyrkan. Under 1800-talet utsträcktes rätten att bygga kyrkstuga till att gälla även för nybyggare. Hemman är gårdar med tillhörande mark som är så pass stora att de kan försörja de boende i gården. Människor som bodde i kyrkstaden fick inte äga en kyrkstuga. De var ofta handlare, hantverkare eller arbetare av något slag, men kunde också vara bönder och torpare. Var alla bönder förr? Nej, det fanns även arbetare, stadsbor, hjon och kringresande som man kallade för tattare och samer som man kallade för lappar. Dessa fick inte äga en kyrkstuga. Varför fick de flesta torpare inte äga en kyrkstuga och vad var det för skillnad mellan torpare och bönder? Torparna hade det oftast mycket sämre än bönderna och torpen hade ofta svårt att försörja de boende med föda. Torpen var små, låg ofta i byarnas utkant och till skillnad från bönderna ägde torparna väldigt lite mark, ofta ingen alls och tvingades därför försörja sig på ett utvecklat mångsyssleri. Många gånger var de mycket fattiga och de arbeten som fanns för torparbarnen var ofta som piga, eller dräng i bondgårdarna. Fattighjonen, samer och kringresande hade väldigt låg status. Fattighjon var ofta äldre eller utstötta som bodde i fattigstugan. Tjänstehjon var hjon som jobbade åt exempelvis bönder som dräng eller piga, dessa hade samma status som vem som helst på gården. Det kunde vara barn till andra bönder eller torparungar. Hjon kunde även vara människor med funktionsnedsättning, som antingen var inhysta hos hemmansägare om de var arbetsföra eller satt i fattigstugan om de inte kunde vara till någon nytta. Lappar var samer som ofta tog sig till kyrkstaden för att sälja varor som näbbskor, kött eller pälsar. Samerna ville man ej ha bofasta i socknen utan de var hänvisade till lappmarken. Det fanns även kringresande folk som förr kallades tattare. Dessa kunde vara romer eller kringresande handelsfolk som i folkmun kallades italienare. Dessa underhöll på marknaderna samt sålde varor eller hantverk. Vad tror ni människor hade för rättigheter förr? Vilka fick rösta? Tror ni att människor kunde bli vad de ville? Vad har människor för rättigheter idag? Hur ser vi på kringresande idag? Hur tror ni det var att vara piga eller dräng? Vad innebar det att vara torpare respektive bonde? Hur tror ni det var att vara barn till en torpare respektive bonde? Läs gärna sidorna: 8-17 samt 36-39. Isi går n för mer fakta om bönder och torpare. I boken Mat och människor av Lång, Björk & Ulefors finns ett kapitel om livet i Storgården på 1880-talet, som beskriver arbete och roller på en välbärgad bondgård. Sök och ta reda på mer fakta om kringresande (tattare), samer (lappar) och hjon. Kyrkhelger Ungdomshelg och gammeldomshelg: Vad är en kyrkhelg? Hur kunde en kyrkhelg gå till? Varför tror ni kyrkhelgerna var så efterlängtade och spännande för sockenborna? Vad tror ni kunde hända under en kyrkhelg? Varför hade kvinnor och män olika roller? Vad innebar nattfrieri? Hur tog sig människor till kyrkstaden? Vad tror ni hände när bilarna kom? En kyrkhelg karakteriseras främst av att firandet pågår flera dagar. Därför var det naturligt att helger som jul, påsk och pingst blev kyrkhelger. Vid helger som består av en enda dag som nyår, trettondagen, Marie bebådelsedag, m fl. gjorde man så att inföll två vardagar mellan helgdagen och närmaste söndag blev det ingen helg det året, men om det bara var en vardag mellan blev det helg.
Andra orsaker som förstärkte kyrkhelgsfirandet förutom de rent kyrkliga var om helgen sammanföll med marknadstid vilket kunde ske ibland och då speciellt på hösten vid Mikaeli. Under 1800-talet får vi en befolkningsökning vilket troligtvis leder till uppdelning av kyrkhelgerna i gammeldomshelger och ungdomshelger. När ungdomen reste till Gammelstad stannade de äldre hemma och tvärtom. En praktisk lösning då någon alltid behövde stanna hemma och sköta djuren och gården. Gammeldomshelgerna tillföll de äldre, gifta, familjer med barn, mor- och farföräldrar. Dessa helger var främst jul, påsk och böndagarna. Livet i kyrkstaden var lugnare under gammeldomshelgerna än ungdomshelgerna. Gudstjänsterna var många och besöktes flitigt. Man hälsade på varandra i stugorna, förhörde sig om nyheter, fikade, handlade och pratade. Vanligt var också att besöka kyrkogården för att se vem som dött sen sist. Ungdomshelgerna började man åka på efter konfirmationen då man ansågs vuxen och fram till att man gifte sig, eller blev för gammal. De inföll bland annat på trettondagshelgen, pingst och Mikaeli (månadsskiftet september/oktober). Under ungdomshelgerna hölls så klart högmässa och gudstjänst men vanligt var också marknader med kringresande handlare, tivoli och dans. Nattfrieriet var stort. Pojkarna gick runt och knackade på flickornas stugor och frågade om de kunde tillbringa natten tillsammans, vilket innebar att sova bredvid varandra i lucksängen med kläderna på. Detta kallades att ligga i lag. Män och kvinnor hade olika uppgifter under kyrkhelgen. Kvinnornas uppgift var att ansvara för kyrkstugenyckeln, slå upp fönsterluckorna och städa, vädra, elda, hämta vatten, koka kaffe och laga mat från den medtagna vacken, en liten kista som man förvarde mat i. Männen ansvarade för hästarna, hö, ved och tyngre arbeten. Det var festligt att ta sig till kyrkstaden, det kallades på Lulemål att tjörkes och alla visste vad det innebar. Människor bar de finaste kläderna, männen hade putsat selarna och man anlände till kyrkstaden i god tid. Kyrkstadslivet var inte enbart fromt och kristligt utan så fort kaffet var uppdrucket vidtog helgsupningen av många utav männen. Det kunde hända att pojkar stod i gränder och söp, rök ihop i slagsmål och att någon hamnade i sockenhäktet för att nyktra till. För att skapa lugn och hålla ordning tillsattes utvalda ordningsmän bland sockenborna för att patrullera gator och torg. Nykterhetsrörelsen och väckelserörelsen kämpade aktivt mot superiet i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Här kan ni se en bit ur stumfilmen Kyrkhelg Nederluleå 1928, filmad av Nordiska museet: https://www.youtube.com/watch?v=42zvnkouosy (Obs! det tar ca 16 sek in i filmen innan den börjar). Efter filmen kan ni exempelvis diskutera, hur kyrkstugorna såg ut till skillnad från idag, vad för fordon ni ser, könsroller, vilka slags människor ni ser och vad gör de?
BILAGA FAKTAUNDERLAG Gammelstads kyrkstad ett världsarv Kyrkstaden i Gammelstad är den största bevarade kyrkstaden i världen och består av 405 kyrkstugor, ca 550 kammare, sex bevarade stall och en medeltida kyrka. En kyrkstuga kan definieras som en enkel byggnad i kyrkans närhet använd för tillfälligt boende och övernattning i samband med kyrkhelger och kyrkobesök. En kyrkstad utgörs i sin tur av flera kyrkstugor samlade kring kyrkan. Här bodde sockenborna (bönderna) i samband med kyrkobesök och kyrkhelger, men också för att gå på marknad, betala skatt, i samband med ting, sockenstämma och vid andra tillfällen. Kyrkstugornas placering i kyrkstaden följer ett system och avspeglar byarnas placering i socknen. Gammelstad var socknens centrum, böndernas stad. är År 1621 fick platsen stadsprivilegier, viket innebar att det var endast här man fick bedriva handel och de som ville verka som handelsmän, var tvungna att bosätta sig här som borgare. Landhöjningen gjorde det svårt för båtarna att ta sig hit för handel. År 1649 beslutades därför att flytta staden till den halvö som är nuvarande Luleå centrum, och då myntades begreppet Gamla staden, Gammelstad. Idag är Gammelstads kyrkstad ett besöksmål och ett världsarv, med en levande kyrkstadssed. Världsarvet Gammelstads kyrkstad förvaltas och ägs av en mängd olika aktörer, som kommunala och statliga förvaltningar, svenska kyrkan och olika fastighetsägare, (privata och kommersiella). Marken som stugorna står på ägs av Nederluleå församling, och de flesta stugorna ägs av enskilda personer. Hela området skyddas genom olika regler och lagar. Det finns särskilda förhållningsregler för hur och när man får bo i kyrkstugan. Stugornas underhåll och skötsel regleras genom kommunens detaljplan som inordnas under plan och bygglagen. Hela kyrkstaden utgör fornlämningsområde, vilket gör att marken skyddas av fornminneslagen. Kyrkan skyddas av kulturminneslagen och i kyrkstaden råder stränga brandföreskrifter. Hela området är skyddat och inget får flyttas eller rivas utan tillstånd från Länsstyrelsen. Gammelstads kyrkstad ligger inom Luleå kommun och har därför blivit kommunens största tillgång som kulturhistorisk symbol och besöksmål. Ett världsarv går inte att jämföra med vanliga sevärdheter, utan står över dessa, då bara objekt av ett enastående, stort universellt värde, för hela mänskligheten, får vara med på listan. Världsarv är arv som är en angelägenhet för alla människor i hela världen, det kan t ex vara en plats, byggnad eller miljö, som vi ska förvalta och vara rädda om så att senare generationer kan få möjlighet att del av och förvalta arvet vidare. Världsarvskommitténs motivering till Gammelstads utnämning: Gammelstads kyrkstad är ett enastående exempel på den traditionella kyrkstad som finns i norra Skandinavien. Den illustrerar på ett utomordentligt sätt anpassningen av traditionell stadsplanering till de speciella geografiska och klimatologiska förhållanden som råder i en svår naturmiljö. Nedan citat ur: Svenska Unescorådet, VÄRLDSARV FÖNSTRET MOT HISTORIEN OCH VÄRLDEN. Del I VAD ÄR VÄRLDSARV? Vad är arv och hur bevara det? Arv kan definieras som vårt arv från det förflutna, en del av den verklighet vi lever i idag och som vi för vidare till framtida generationer att bli imponerade av och att glädjas åt. Ordböckerna ger en ganska snäv definition. Definitionen av arv kan också vara vidare och omfatta platser och ting som vi anser värda att bevara och föra vidare. Det kan gälla kulturellt viktiga platser och naturfenomen som vi värdera för att de har gått i arv, är vackra, vetenskapligt intressanta eller oersättliga exempel och källor till liv och inspiration. De är våra grundstenar, våra naturliga referenser och en del av vår identitet. Detta arv reflekterar ofta våra föregångares liv och finns kvar tack vare medvetet arbete och stora insatser. Föreställ dig din hembygd utan arv! (s. 9).
Definitioner Överallt i världen finns kulturarv och naturarv. Där du bor kanske det finns hällristningar och arkeologiska fynd, en kyrka/religiöst centrum eller en historisk stad. Detta kallar vi kulturarv [ ]. Världsarv är kultur- eller naturarv som finns på Unescos världsarvslista (s.9-10). Världsarvskonventionen introducerade också en ny tanke när man slog fast att det finns arv som i lika hög grad var en angelägenhet för alla människor; det är detta som konventionen definierar som arv av särskilt stort universellt värde (s.21).