BETÄNKANDE ÖVER MEDDELANDE OM FRAMSTÄLLNING Rapport och konferens om samhällssäkerhet Framställning Framställningen har följande lydelse: rekommenderar Nordiska ministerrådet 1) att med beaktande av de synpunkter som anförs i detta betänkande, utarbeta en rapport angående läge, utvecklingstendenser och ambitioner för de nordiska ländernas samarbete inom området samhällssäkerhet. Vidare skall rapporten innehålla överväganden och ställningstagande till ministerrådets fortsatta verksamhet inom området samhällssäkerhet. Ett huvudsyfte skall vara att klarlägga möjligheterna att ytterligare stärka den nordiska nyttan inom detta område. Rapporten skall därvid särskilt uppmärksamma följande frågor: - Forskning och kunskapsuppbyggnad kring samhällssäkerhet: detta omfattar bl.a. de nya säkerhetshotens orsaker, karaktär, förlopp och konsekvenser, olika medel för att förebygga hot och främja säkerhet, samt rättsstatliga aspekter på åtgärderna mot nya hot och risker - Erfarenhetsutbyte och praktisk samverkan mellan de nordiska länderna inom området samhällssäkerhet: detta skall bl.a. belysa omfattningen av och möjligheterna till övergripande samordning på regerings- och myndighetsnivå, till operativ samplanering och samverkan, samt till gemensam värdering och tillvaratagande av erfarenheter av faktisk samverkan under händelser som t.ex. Tsunami-katastrofen, orkanen Gudrun, fågelinfluensan, med flera - Kampen mot terrorismen och skyddet av de mänskliga rättigheterna: detta skall bl.a. behandla skillnader och likheter i de nordiska ländernas lagstiftning på området, samt möjligheterna att stärka det nordiska samarbetet till skydd av grundläggande mänskliga och medborgerliga fri- och rättigheter vid kampen mot terrorismen 2) att i samråd med bl.a. och berörda myndigheter och andra relevanta institutioner/organisationer i de nordiska länderna, under år 2007 arrangera en konferens på temat nordiskt samarbete kring samhällssäkerhet
Meddelande från Nordiska ministerrådet tar i framställning 5/2006 upp viktiga och aktuella problemställningar i anslutning till samhällets krishanteringssystem. I framställningen pekas på att delar av begreppet samhällssäkerhet faller utanför Nordiska ministerrådets verksamhetsområde. Samtidigt förhåller det sig som så att ansvaret för flera av problemställningarna delas av två eller flera fackministerråd. Härtill kommer att det pågår ett samarbete mellan länderna utanför ramen av det officiella nordiska samarbetet. Internationell krishantering har blivit allt viktigare. Bland annat har Förenta nationerna (FN) inrättat ett särskilt kontor med uppgift att samordna internationellt bistånd vid stora humanitära katastrofer. Det finns redan ett etablerat nordiskt samarbete i fråga om samhällssäkerhet och krishantering. Det genomförs regelbundet möten både på departements- och myndighetsnivå, där aktuella problemställningar diskuteras. Så är bl.a. fallet när det gäller vissa nordiska länders samarbete inom ramen för Nordatlantiska fördragsorganisationen (NATO) och Europeiska unionen (EU). EU:s s.k. gemenskapsmekanism har inrättats för att bidra till att säkerställa bättre skydd för i första hand människor, men även för miljö och egendom vid större olyckor eller naturkatastrofer som inträffat. Mekanismen har flera funktioner och resurser till sitt förfogande; ett övervaknings- och informationscenter, ett gemensamt kommunikations- och informationssystem, en förteckning över tillgängliga team och resurser, mindre expertgrupper som kan bedöma läget och/eller samordna insatser på plats, ett utbildningsprogram samt ett program för att ta tillvara erfarenheter efter insatser. Denna mekanism är öppen för samtliga EU- och EES- och kandidatländer. Dessa länder kan både erbjuda och efterfråga resurser i händelse av en större olycka eller katastrof. Så fick Sverige viss hjälp i samband med stormen Gudrun i januari 2005. När det gäller kampen mot organiserad kriminalitet finns ett nära samarbete, både på nordiskt och internationellt plan, på strategisk och operativ nivå. När det t.ex. gäller åtgärder mot terrorism som nämns i framställningen utgörs en grund av arbetet i FN. En global FN-strategi mot terrorism antogs med konsensus av FN:s generalförsamling i september 2006. Vid FN:s verksamhet i Wien mot narkotika och brottslighet finns sedan 2002 en sektion som arbetar med frågor om terrorism, Terrorism Prevention Branch, som ger tekniskt stöd och rådgivning i syfte att bistå länder att få lagstiftning på plats för att kunna implementera de internationella instrumenten mot terrorism. Inom FN-systemet vidtas även åtgärder mot finansiering av terrorism. Även EU är aktiv mot organiserad brottslighet och terrorism. Samarbetet som även omfattar EES-länderna sker mellan medlemsländernas rättsliga myndigheter. Inom samarbetet (EU:s tredje pelare) kan beslut fattas om operativt samarbete mellan polis, tull och åklagarmyndigheter, samarbete för att underlätta verkställandet av domar, utlämning och annan rättslig hjälp i brottmål samt harmonisering i lämplig utsträckning av straffrätten i de berörda länderna i fråga om organiserad brottslighet, narkotikahandel och terrorism. För att underlätta samarbetet finns en europeisk polisbyrå (Europol) och en åklagarenhet (Eurojust), EU har möjlighet att ingå avtal med tredje land i dessa frågor och vissa avtal har ingåtts med Norge och Island. Inom ramen för samarbetet inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP) utbyter EU:s medlemsstater även information om och söker samordna sitt agerande vad gäller terrorismfrågans hantering i Sida 2 av 2
andra internationella fora, t.ex. FN, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) och Europarådet. På det nordiska justitieministermötet 2002 tillsattes en arbetsgrupp med uppgift att undersöka hur grundläggande mänskliga rättigheter och rättsäkerhet bäst kan tas tillvara i nationellt och internationellt arbete mot terrorism. Rapporten som är försenad väntas under 2007. Inom ramen för det s.k. NORDRED-avtalet från 1989 pågår ett samarbete där de nordiska länderna skall bistå varandra när det gäller olyckor i fredstid. Hjälpmanskap och resurser skall kunna nå fram till olycksplatsen så snart som möjligt. En kontaktgrupp bestående av representanter för de berörda myndigheterna i medlemsländerna möts regelbundet för att utbyta erfarenheter och att utveckla avtalet. Det senaste mötet hölls i maj 2006 i Island. Vart tredje år arrangeras större konferenser. Nästa konferens hålls i Finland under år 2009. Detta samarbete har vid flera tillfällen fått ekonomiskt stöd av de nordiska justitieministrarna. De nordiska hälsoministrarna undertecknade ett nordiskt hälsoberedskapsavtal i juni 2002. I avtalet förbinder sig länderna, med beaktande av de nationella behoven, till ömsesidigt samarbete inom social- och hälsovården vid kris- och katastrofsituationer och vid beredskap. Avtalet täcker samarbete om förebyggande och vård av smittsamma sjukdomar. Dessutom skall möjligheterna för att producera influensavaccin utredas i form av ett separat samarbetsprojekt. Andra former av samarbete mellan de nordiska länderna inom området för bekämpning av smittsamma sjukdomar bedrivs aktivt med bl.a. Världshälsoorganisationen och EU:s smittskyddsmyndighet liksom med EU:s hälsosäkerhetskommitté och kommittéerna för nätverksbeslutet om epidemiologisk uppföljning av smittsamma sjukdomar. De nordiska chefsepidemiologerna för smittsamma sjukdomar möts regelbundet. Inom ramen för samarbetet ovan är det möjligt att bedriva nära samarbete inom området för pandemiberedskap, vilket också sker. I fråga om nordiskt veterinärt beredskapssamarbete finns sedan 2006 en nordisk strategi. Denna bygger på kommunikation och ömsesidigt kunskaps- och informationsutbyte. Bl.a. finns bestämmelser om varning och informationsutbyte om användandet av vaccin, bistånd i fråga om riskbedömningar samt invitation till utbildningar om hur exotiska sjukdomar kan bekämpas. Nordiska ministerrådet har ett väl fungerande samarbete mellan de myndigheter i Norden som har ansvar för livsmedelstillsyn. Ministerrådet arrangerar regelbundet möten mellan cheferna för dessa myndigheter. Detta väletablerade samarbete säkrar god kontakt och beredskap i eventuella krissituationer. Vidare ingick de nordiska länderna år 1993 ett avtal om åtgärder mot oljeutsläpp m.m. i havet. När det gäller forskning och kunskapsuppbyggnad kring samhällssäkerhet pågår sådan verksamhet inom ramen för flera myndigheter och universitet i Norden. Det bör också noteras att Nordiska ministerrådet tillsammans med försvarsdepartementen i de nordiska länderna redan har varit engagerat i ett flerårigt forskningsprogram inom detta område. Programmet The Nordic Security Policy Research. Programme Establishing Links Between Research and Practice genomfördes under perioden 2001 2005. Programmet omfattade sex tematiska projekt: Peace Support Operations, Comparative Nordic Security Thinking, Russia and Nordic Security: Cooperation or Conflict, Order or Chaos? Comparative Nordic Security Policy During the Cold War, The Role of the Military Forces in the New Security Order och Functional Security and Crisis Management. Flera tvärsektoriella konferenser genomfördes och åtskilliga böcker och ar- Sida 3 av 3
tiklar publicerades. Genom programmet skapades en kunskapsbrygga till olika nordiska adressater. Verksamheten fortsätter nu på nationellt plan, med utnyttjande av de nätverk som skapats, till gagn för den samnordiska samhällsdebatten och som stöd till policyskapande praktikergrupper. De nordiska länderna ett väl fungerande konsulärt samarbete runt om i världen, som ger förutsättningar att hjälpa nordiska medborgare i utsatta situationer. De nordiska utlandsmyndigheterna instruerades under 2005 att snarast inleda ett nordiskt samarbete i krisberedskapsfrågor. Det nordiska samarbetet skall vara en integrerad del av utlandsmyndigheternas framtida beredskapsplan och konsulära beredskapsplan, enligt instruktionen. Sammanfattningsvis finns redan ett omfattande samarbete i fråga om samhällssäkerhet och krishantering, både på nordiskt och internationellt plan. Nordiska ministerrådet anser inte att det inom ramen för ministerrådets verksamhet skulle vara ändamålsenligt att för närvarande skapa nya strukturer utöver det nordiska samarbete som redan existerar. Detta utesluter dock inte att frågor som rör samhällssäkerhet och krishantering behandlas inom ramen för enskilda fackministerråds verksamhet. Nordiska ministerrådet anser att framställningen kan avskrivas. s betänkande Mittengruppen i lade 2005 fram ett medlemsförslag om ökat nordiskt samarbete om samhällssäkerhet. Rådets presidium tillsatte i april 2005 en arbetsgrupp med uppdrag att utarbeta betänkande över medlemsförslaget. Gruppen tog fram ett antal promemorior och arrangerade även ett seminarium. Vidare utarbetade gruppen ett betänkande över medlemsförslaget. Betänkandet innehöll bl.a. överväganden kring samhällssäkerhet som en framväxande företeelse, samt en överblick över de nordiska ländernas arbete med samhällssäkerhet. Gruppen framhöll bl.a. att nationell och internationell säkerhet inte bara är en fråga om frånvaro av militära hot, utan i växande grad om en transnationell närvaro av stabila demokratiska, politiska, ekonomiska, sociala och infrastrukturella strukturer och förhållanden. Samhällssäkerhet handlar i mycket liten utsträckning om traditionell militär säkerhet och säkerhetspolitik, utan om hot och påfrestningar som spänner över allt från misstänkta utbrott av fågelvirus i den inhemska skärgården till naturkatastrofer i utlandet. Gruppen konstaterade att det i samtliga nordiska länder bedrivs en medveten process för att bygga upp och anpassa åtgärderna för att möta de nya hoten och stärka samhällssäkerheten. Man strävar efter att anpassa gamla resurser till nya förutsättningar, och man framhåller behovet av sektorsövergripande samordning och ett samspel mellan det offentliga och det privata. I det underlag som arbetsgruppen tog fram pekades emellertid på att de utredningar som gjorts (fram t.o.m. hösten 2005) har ägnat mycket litet utrymme åt det nordiska samarbetet på området. Gruppen konkluderade också att arbete med samhällssäkerhet idag inte har någon plats på ministerrådets dagordning. Den vanliga förklaringen till detta är att ministerrådet inte ägnar sig åt säkerhets- eller utrikespolitik. Situationen har emellertid förändrats. Samhällssäkerhet är inte traditionell säkerhets-, utrikes- eller försvarspolitik. Samhällssäkerhet är en uppgift som spänner över en rad politikområden, och som därför kräver ett sektorsövergripande och koordinerande förhållningssätt. Gruppen menade därför, och med hänsyn tagen till de omfattande erfarenheterna och engagemanget hos de nordiska länderna i denna fråga, att det vore naturligt att arbetet med samhällssäkerhet blev en fråga för ministerrådet. Sida 4 av 4
I rådets framställning efterfrågas tre huvudsakliga insatser från ministerrådets sida: - en översikt över läge och utvecklingstendenser rörande de nordiska ländernas samarbete inom området samhällssäkerhet - överväganden och ställningstaganden till ministerrådets fortsatta verksamhet inom området samhällssäkerhet - en konferens under 2007 på temat samhällssäkerhet Ministerrådets meddelande över framställning 5/2006 ger, enligt presidiets uppfattning, ett rimligt svar endast på den första frågan. Den kortfattade överblicken i meddelandet, vilken får antas utgöra den efterfrågade översikten, ger vid handen att det finns ett mer eller mindre väl utvecklat nordiskt samarbete kring krishantering och samhällssäkerhet inom en rad olika samhällsområden. Detta är naturligtvis positivt, och det har också beskrivits i en av promemoriorna från rådets arbetsgrupp. Det hade dock varit välkommet med en mer djupgående, systematiserande och problematiserande analys av utvecklingstendenser, förutsättningar och möjligheter för de nordiska ländernas samarbete kring samhällssäkerhet. Den andra frågan berör ytterst knapphändigt i ministerrådets meddelande. Man hänvisar till att det ej är ändamålsenligt att skapa nya strukturer inom ministerrådets verksamhet vilket rådet för övrigt heller aldrig efterfrågat och att man inte utesluter att frågor som rör samhällssäkerhet och krishantering behandlas inom ramen för enskilda fackministerråds verksamhet. Denna slutsats förefaller presidiet något märklig och i otakt med utvecklingen inom området, då inte bara presidiets arbetsgrupp utan även huvuddelen av de berörda ministerierna och myndigheterna i de nordiska länderna just betonar behovet av sektorövergripande strategier och åtgärder i arbetet med samhällssäkerhet. Den tredje frågan berörs överhuvudtaget inte. Om det nordiska samarbetet inom samhällssäkerheten nu har den nivå och goda utveckling som ministerrådets meddelande gör gällande, borde det ju, enligt presidiets uppfattning, finnas desto större anledning att arrangera en konferens för att lyfta fram arbetet, utbyta erfarenheter och ytterligare bredda kontaktytorna. I detta sammanhang kan nämnas att Alison Bayles, avgående direktör för det mycket ansedda fredsforskningsinstitutet SIPRI i Stockholm, under 2007 2008 kommer att driva ett projekt om nordiskt samarbete om samhällssäkerhet. År 2007 är självfallet inte längre aktuellt som tidpunkt för en konferens. Att arrangera en konferens under 2008 torde emellertid vara fullt realistiskt. Ministerrådet menar att framställningen kan avskrivas. Mot bakgrund av ovanstående resonemang kan presidiet inte instämma i denna bedömning, utan menar att framställningen äger fortsatt giltighet. Mot bakgrund av ovanstående föreslår att lägger meddelandet om Fremst. 5/2006 till handlingarna och avvaktar nästa års meddelande. Göteborg den 25 september 2007 Claes Andersson (vänst) Árni Páll Árnason (A) Sinikka Bohlin (s) Berit Brørby (A), visepresident Dagfinn Høybråten (KrF), president Johan Linander (c) Lauri Oinonen (cent) Kent Olsson (m) Marion Pedersen (V) Lyly Rajala (saml) Ole Stavad (S) Sida 5 av 5