VAD STÅR DET EGENTLIGEN I DEN HEBREISKA BIBELN?

VAD STÅR DET EGENTLIGEN I DEN HEBREISKA BIBELN? Varför bör den bibelintresserade inte nöja sig med bibelöversättningar utan dessutom själv lära sig hebreiska? 1 Nava Bergman Det är många som intresserar sig för Bibeln. Ofta nöjer sig den bibelintresserade inte med en enda översättning när det gäller favorittexter i Bibeln utan konsulterar flera översättningar. Ett jämförande studium av olika bibelöversättningar visar snart att de avviker från varandra. Jämförelsen kan resultera i många och förbryllande frågetecken. Då undrar den bibelintresserade varför översättningarna skiljer sig från varandra och vad som egentligen står i den hebreiska Bibeln. Den omedelbara frågan blir vilken av översättningarna som är mest troget följer den hebreiska grundtexten. Tyvärr kan denna fråga inte besvaras utan att konsultera den hebreiska källan. Jag råder den bibelintresserade att parallellt med granskning av bibelöversättningar själv begrunda den hebreiska grundtexten. Faktum är att [e]n översättning förblir alltid ett närmevärde till originalet. 2 Att lära sig hebreiska, vågar jag påstå, är inte omöjligt eller så särskilt svårt som gemene man föreställer sig. För att motivera den bibelintresserade att lära sig bibelhebreiska kommer jag att peka på några karakteristiska skillnader mellan olika bibelöversättningar, förklara vad skillnaderna beror på och illustrera dem med några exempel, mestadels ur Genesis. Den hebreiska originaltexten ska jämföras med tre bibelöversättningar, Bibel 2000, Bibel 1917 3 och Nya världens översättning av den heliga skrift från 1992 (i fortsättningen hänvisad till som NVÖ 1992). Slutligen ska jag undersöka om skapelseberättelsen avslutas med någon ekologisk tanke i Genesis 2:3 och om detta avspeglas i respektive översättning. Jag kommer att utgå från den nya bibelöversättningen, Bibel 2000, och hänvisa till några inlägg i antologin Böckernas Bok som utgavs i anslutning till den nya bibelöversättningen. 4 1 Denna artikel är baserad på mitt inlägg på Bok- och biblioteksmässan i Göteborg år 2000 i samband med utgivningen av mitt läromedelspaket Bibelhebreiska för nybörjare (en lärobok och en övningsbok), Studentlitteratur, Lund 2000 2 Olsson B., Bibel 2000 dess tillkomst och karaktär, 40 år med den nya bibelöversättningen, i Bolding N. & Kollmann A. (red), Böckernas bok. Folkuniversitetets förlag, Lund 2000, s 165. 3 Svenska Bibelsällskapets varsamma språkliga revision av 1917 års översättning från 1982. 4 Antologin Böckernas bok bygger på en serie föreläsningar kring den nya bibelöversättningen som anordnades av Lunds universitet, Folkuniversitetet och Lunds stift under hösten 1999 och våren 2000. 1

Edens exotiska lustgård Jag brukar hälsa mina studenter till kursen i bibelhebreiska med orden välkomna till Edens exotiska lustgård. Det suggestiva attributet exotiska används för att göra studenten medveten om att under studiernas gång kommer han/hon att upptäcka en språklig flora som är olik den som han/hon är van vid hemma i ett västerländskt språk, t ex svenska. Hebreiskan är ett semitiskt språk och det fungerar på sitt säregna sätt. Det kan exempelvis vara fantasieggande att upptäcka att till skillnad från i svenskan kan hebreiska ord och strukturer inte sällan ha flera betydelser medan en översättning till svenska endast kan bjuda på en enda. Ska man lita på att översättaren har valt den rätta betydelsen i det enskilda fallet? Dessutom är bibelhebreiska förankrat i en gammal kulturvärld som är mycket olik nutidens västerländska. En kulturellt anpassad återgivning av Bibelns gamla texter, som är så avlägsna i tid och rum, lurar nämligen bakom hörnet. Följaktligen beror en trogen översättning av bibliska texter inte endast på översättarens språkskicklighet utan även på hans/hennes fingertoppskänsla för Bibelns kulturella rötter. Översättningsarenan som ett minfält Jag vill understryka att när jag uppmanar den bibelintresserade att inte nöja sig med bibelöversättningar utan dessutom själv lära sig hebreiska, så riktar jag ingen kritik mot den ena eller den andra översättningen. Att bibelöversättningarna skiljer sig från varandra kan bero på olika faktorer. Att originaltexten ger utrymme för flera möjliga sätt att tolka ett och samma hebreiska element så att mer än en översättningsvariant kan ha sin tillämpning i ett sammanhang är redan nämnt och är bara en faktor i översättarens komplicerade uppdrag. Det finns andra faktorer än den rent språkliga. 5 Skillnader mellan bibelöversättningar kan exempelvis bero på vilken källa/källor som översättaren konsulterat. B1917 följer alltid den masoretiska texten, den medeltida judiska standardtexten, medan B2000 beaktar även andra källor. 6 Ett exempel är Genesis 4:8, där vad Kain sade till Abel när de var på fältet saknas i den masoretiska texten (och i B1917) men det direkta talet, Nelcha ha-sade, som ordagrant betyder Låt oss gå ut på fältet finns i andra källor, nämligen den Samaritanska Pentateuken, Septuaginta, Peshitta och Vulgata (och i B2000): 5 Om andra svårigheter vid bibelöversättning, se Albrektson B. & Åsberg C., Det nya Gamla testamentet: Från forntida hebreiska till nutida svenska. Libris, Örebro 1996, s 41 102. 6 Den masoretiska texten utgår från en handskrift av hela Bibeln från år 1008, den så kallade Codex Leningradensis. Om den masoretiska texten och andra hebreiska handskrifter och tidiga bibelöversättningar, se Johnson B. & Strömberg Krantz E., Möte med Gamla testamentet på hebreiska och svenska. Religio 13, Skrifter utgivna av Teologiska Institutionen i Lund, Lund 1997, s 25 35 och 41 54; Albrektson B. & Åsberg C., Det nya Gamla testamentet: Från forntida hebreiska till nutida svenska, s 27 40. 2

B2000: Kain sade till sin bror Abel: Kom med ut på fälten. Där överföll han sin bror Abel och dödade honom. B1917: Och Kain talade med sin broder Abel. Och när de var ute på marken, överföll Kain sin broder Abel och dräpte honom. NVÖ1992: Därpå sade Kain till sin bror Abel: [ Låt oss gå ut på fältet. ] Så hände det sig, medan de var på fältet, att Kain tog sig för att angripa sin bror Abel och dräpa honom. Skillnader mellan översättningar kan också bero på teologiska eller andra sorters förutfattade meningar om Bibelns texter: Hur gärna vi än vill tro det kommer ingen av oss förutsättningslös till de heliga texterna. Vi bär alla olika sorters läsglasögon, någon form av förförståelse [ ] Vi sätter på oss våra olika läsglasögon utifrån vad vi söker. (Karin Lindvall) 7 Nedan berör jag inte samtliga svårigheter som konfronterar bibelöversättaren utan i stort sett bara problematiken som beror på originaltextens mångtydighet eller särart i förhållande till det svenska språket. Översättningsproblematik Vi vet att språk inte helt och hållet korresponderar med varandra. Vissa grammatiska strukturer och glosor i det ena språket kan saknas i det andra och vice versa. Språk kan också använda olika medel för att uttrycka samma innebörd. Observera följande tre hebreiska konstruktioner vars ordagranna översättning utan tvekan är osvensk. Den ordagranna översättningen följs av en acceptabel svensk språkdräkt: Han läste i/under sitt ätande (hebreiska); Han läste medan/när han åt/äter/ska äta (svenska) De inkomna männen (hebreiska); Männen som kom/kommer/ska komma in (svenska) Du skall döden dö (hebreiska); Du ska sannerligen dö (svenska) Bibelns linsstuvning och bordskick 8 Bibelhebreiska, i likhet med alla andra språk, är som redan sagts förankrat i den egna kulturvärlden. Faran att översättarens världsåskådning eller kulturarv ska färga översättningen är påtaglig. Metaforiskt sett kan man fråga sig hur det skulle se ut om en översättare skulle låta en biblisk gestalt äta en biblisk linsstuvning, nezid adashim, med kniv och gaffel, ungefär som man här och nu i Sverige äter pyttipanna. 7 Lindvall K., Att läsa GT med gröna glasögon: På spaning efter våra ekologiska rötter, Böckernas bok, s 73. 8 Jakob köpte Esaus förstfödslorätt för linsstuvningen, nezid adashim (Gen 25:29 34). Nezid adashim återges i B2000 och B1917 med linssoppa och i NVÖ1992 med linsrätt. 3

Tre exempel ska illustrera vad jag menar med en kulturellt anpassad återgivning som inte stämmer överens med Bibelns kulturella koder. Alla tre exemplen är hämtade från Bibel 2000 och de jämförs med de två andra översättningarna. Andra Krönikeboken 24:17: Vayishtachavu lamelech, som ordagrant betyder och de böjde sig ner för kungen. B2000: När Jojada var död kom Judas furstar till kungen och gjorde sin uppvaktning, och han lyssnade till dem. B1917: Men efter Jojadas död kom Judas furstar och föll ned för kungen. Då lyssnade kungen till dem. NVÖ1992: Och efter Jehojadas död kom Judas furstar in och böjde sig sedan ner för kungen. Då lyssnade kungen till dem. Själv associerar jag ordet uppvaktning i B2000 med en delegation som skakar hand med en kostymklädd statschef. Vart tog den årtusendelånga orientaliska seden vägen? Att använda ordet uppvaktning med dess nutida konnotationer för att beskriva dåtidens orientaliska sätt att umgås med en kung är enligt min mening främmande och nästan lika befängt som att äta en linsstuvning med kniv och gaffel. Nästa exempel på det som jag anser vara en kulturellt anpassad översättning finns i Genesis 38:16. Översättningen i B2000 framkallar hos mig ett eko av 1970-talets sexuella frigjordhet. Gen 38:16: Hava na avo elayich, som ordagrant betyder Låt mig, jag ber, komma in till dig B2000: Låt mig ligga med dig. B1917: Kom, låt mig gå in till dig. NVÖ1992: Jag ber dig, tillåt mig att ha umgänge med dig. I mitt sista exempel, Genesis 18:3, talar Abraham till Herren i B2000 som en uppkäftig och respektlös nutida tonåring snarare än som en ödmjuk och vördnadsfull tjänare. Abraham kräver att Herren ska visa heder genom att uppfylla sin tjänares önskan. Vem är herre och vem är tjänare? Grundtexten lyder: Vayomar: Adonay im na matsati chen be enecha al na ta avor me al avdecha, som ordagrant betyder och han sade, Herre, om jag, jag ber, fann nåd i dina ögon, gå inte förbi din tjänare, jag ber. B2000: Herre, sade han, visa mig den hedern att du inte går förbi din tjänare. B1917: och sade: Herre, har jag funnit nåd för dina ögon, så gå inte förbi din tjänare. NVÖ1992: Sedan sade han: Jehova, om jag nu har funnit ynnest för dina ögon, [så] gå inte förbi din tjänare, det ber jag dig. 4

Mångtydighetens ansikte: de hebreiska partiklarna 9 Flera essäer i antologin Böckernas bok vittnar om svårigheter i översättningsuppdraget som beror på mångtydighet i den hebreiska texten. Gun-Britt Sundström, stilist i bibelkommissionen, 10 skriver om en rad svårlösta översättningsdilemman. Ett dilemma är mångtydigheten i den hebreiska texten då en och samma konstruktion kan återges på flera möjliga sätt, vilket avser bland annat tolkningen av partiklar av olika slag, t ex konjunktioner (bindeorden). Jag minns fortfarande när jag själv första gången mötte en not med lemmat på grund av och den summariska upplysningen: eller trots. Så där är det jämt med hebreiskan, lär man sig så småningom. Satser samordnas med en partikel som kan betyda och lika väl som men, eller underordnas med något som kan vara ty eller när eller att eller trots att. Undra på att tolkningarna blir olika! För att översätta tvingas vi ju välja ett alternativ. Om A inträffade på grund av B eller tvärtom trots B, det får vi sluta oss till av sammanhanget. Ger sammanhanget ingen ledning så får vi gissa, och när gissningen är osäker så påpekar vi det i en not, till skillnad från 1917 års män som höll masken i alla lägen. 11 Bibelhebreiskans partikelsystem, i synnerhet konjunktionerna, kan orsaka mycket huvudbry vid översättning. I svenskan är man van vid mer eller mindre öronmärkta konjunktioner för att uttrycka diverse logiska samband mellan satser, medan i hebreiskan en och samma konjunktion kan förmedla många olika samband mellan två satser. Observera följande frekventa konjunktioner i svenskan: Han gick därför att många andra skulle komma in (orsak) Han gick trots att många andra skulle komma in (medgivande) Han gick så att många andra skulle komma in (följd) Han gick för att många andra skulle komma in (avsikt) Han gick medan/när många andra skulle komma in (tid) Han gick och många andra skulle komma in (addition) Han gick men många andra skulle komma in (motsats) 9 Partiklar är en av hebreiskans tre ordklasser (ordkategorier). Partiklar är ett samlingsnamn för småord. I denna ordklass ingår prepositioner, konjunktioner (bindeord, t ex och, men, därför att, osv), utropsord och adverb (t ex här, då, på grund av, osv). 10 Översättningen av Bibel 2000 är ett resultat av ett samspel mellan hebraister (experter i hebreiska språket) med ansvar för att översättningen blev trogen originalet, och stilister (experter i svenska språket) med ansvar för en acceptabel litterär utformning. Översättarna arbetade i par (en hebraist och en stilist) och hade i enlighet med bibelkommissionens riktlinjer en ambition att återge det hebreiska innehållet korrekt utan att göra avkall på kravet på idiomatisk, begriplig, naturlig nutida svenska. Översättningen skulle bli både korrekt och idiomatisk. 11 Sundström G-B., Att spara eller inte spara det är inte frågan: Erfarenheter från bibelöversättningsarbetet. Böckernas bok, s 152 153. 5

I hebreiskan går det att byta ut alla konjunktionerna ovan och många fler mot en och samma konjunktion, nämligen ve. Konjunktionen ve, bibelhebreiskans i särklass vanligaste konjunktion, kan betyda och, men, eller, när, medan, därför att, trots att, att, för att, som etc. William L Holladay anger i sitt bibelhebreiska lexikon 30 (!) olika användningar av den mångtydiga partikeln ve. 12 Mångtydigheten gäller även andra partiklar, såväl bindeord som prepositioner, men ve är i detta avseende värstingarnas värsting. I själva verket kan ve (och i viss mån andra konjunktioner) liknas vid en tom lucka utan något specifikt innehåll. Översättaren får leva sig in i textens globala struktur, med andra ord textens sammanhang, för att välja en, och endast en, översättningsvariant. Partikeln ve:s magiska kraft över verbsystemet Bibelhebreiskans verbsystem är fascinerande på många sätt men efter att ha presenterat konjunktionen ve, vill jag kommentera denna konjunktions roll i verbsystemets gåta. En kombinationen av ve+verb, t ex verbet ge, kan på ett häpnadsväckande sätt påverka tidsramen för handlingen. Det är så att när man sätter ve framför en verbform som anger dåtid (gav) så blir betydelsen framtid (kommer att ge), och när man sätter ve framför verbformen som anger framtid (kommer att ge) blir betydelsen dåtid (gav). Rent trolleri, eller hur? Just denna företeelse vållar dock inga större problem ur översättarens synvinkel. Det är de nakna verbformerna utan ve som är svårare att tyda. Mångtydighetens ansikte: verbsystemet Gun-Britt Sundström beklagar svårigheterna vid återgivning av verbens tidsram så här: En översättare väljer tempus för förfluten tid, en annan futurum bådadera lika möjligt utifrån hebreiskan, som inte har tempus i vår mening. 13 I min bok Bibelhebreiska för nybörjare kommenterar jag bibelhebreiskans verbsystem på följande sätt: bibelhebreiskans verbsystem är gåtfullt. Bruket av de olika tidsformerna är problematiskt, vilket avspeglas i verbets olika och skiftande översättningsvalörer i bibelöversättningen. 14 Nedan belyser jag hur bibelhebreiskans tempussystem uttrycker önskan och hur detta avspeglas i några utvalda verser i bibelöversättningar. 12 Holladay W. L., A Concise Hebrew and Aramaic Lexicon of the Old Testament. 12 ed., Grand Rapids/Leiden 1991. 13 Sundström, Böckernas bok, s 153. 14 Bergman N., Lärobok, s 92. 6

Genesis 4:7: Önskan gentemot befallning och löfte i Bibeln I Jesper Svartviks essä i Böckernas bok finns ett exempel som belyser översättningsproblematiken i bibelhebreiskans verbsystem. 15 Essän behandlar den bibliska berättelsen om Kain och Abel och om tillkomsten av John Steinbecks roman Öster om Eden. Steinbeck brottades med verbet timshol (i essän kallat timsjel) råda över i Genesis 4:7, då Gud säger till Kain om synden: Dig skall den åtrå, men du timshol över den. Enligt Steinbecks anteckningar under romanens tillblivelse så konsulterar han en expert i hebreiska för att reda ut den exakta betydelsen av verbet timshol. Steinbeck låter gestalterna i Öster om Eden diskutera vad verbet betyder. De hittar två översättningsvarianter, den ena du kommer att råda över synden (löfte, King James Version) och den andra råd över synden (befallning, American Standard Version). För att reda ut vad som egentligen står i den hebreiska texten, lär sig Li, en av gestalterna i romanen, hebreiska och ger följande svar: Den amerikanska bibeln befaller människan att besegra synden Den engelska lovar henne att hon till slut ska råda över synden. Men det hebreiska ordet, timsjel, lämnar valet öppet. Det är det viktigaste ordet i världen. Det överlämnar åt människan själv att välja vägen. För lika väl som man säjer du må kan man säja du må icke, förstår ni inte det? (Öster om Eden, sid 251) 16 Den hebreiska verbformen timshol är alltså varken befallning eller löfte utan uttrycker talarens önskan om att något skulle ske, den så kallade konjunktiva formen. Vi är nog alla överens om att talarens önskan inte bestämmer utgången av det han/hon önskar den andre. Det är den tilltalades handlingar som påverkar utgången och enligt Bibeln är människan fri att välja mellan gott och ont. Låt oss se hur Genesis 4:7 återges i de svenska översättningarna. Ordet timshol är kursiverat i översättningarna: B2000: Dig skall den åtrå, men du skall råda över den. B1917: Till dig står dess åtrå, men du bör råda över den. NVÖ1992: och till dig [står] dess åtrå; och kommer du för din del att få herraväldet över den? Visserligen kan man påstå att de konjunktiva verbformerna inte längre används i dagens svenska. Det finns dock ett undantag. Den konjunktiva formen har överlevt i den välkända födelsedagssången Ja må hon/han leva. Konstruktionen må + infinitivformen leva motsvarar den äldre konjunktivformen leve. Givetvis kan Ja må hon/han leva betraktas som 15 Svartvik J., Världens första mord om Kain, Abel och ett litet, litet ord, Böckernas bok, s 11 25. 16 Svartvik, Böckernas bok, s 21 (kursiveringen är Svartviks) 7

språkligt fossil men faktum är att den såväl existerar som används! Jag förmodar att alla förstår att det betyder jag/vi önskar att du ska leva. Dessutom kan var och en av oss medge att även om de gamla formerna inte används i nutida svenska så finns ju andemeningen, nämligen att önska någon något utan att veta om ens önskan går i uppfyllelse, kvar. Därför måste även en svensk bibelöversättning på något sätt kunna särskilja mellan önskan å ena sidan och befallning respektive konstaterande å andra sidan. Detta sker inte alltid i B2000. Genesis 1:3: Har Gud skapat ljuset genom befallning eller önskan? Nu vill jag konkretisera översättningsproblematiken med ett exempel ur skapelseberättelsen genom att jämföra återgivningen av yehi or som betyder må det bli ljus i Genesis 1:3. Dessa två ord reflekterar på vilket sätt Gud skapat ljuset. Den hebreiska verbformen yehi är konjunktiv och uttrycker önskan. Vi måste hålla i minnet att Gud säger yehi or innan ljuset överhuvudtaget existerar. Verbet yehi är kursiverat i översättningarna. B2000: Ljus, bli till! Och ljuset blev till (befallning) B1917: Varde ljus ; och det blev ljus (önskan) NVÖ1992: Må det bli ljus. Då blev det ljus (önskan). Fjärde Mosebok 6:24 26: Består den aronitiska välsignelsen av ett löfte eller en önskan? Låt oss nu undersöka huruvida den konjunktiva verbformen som uttrycker talarens önskan att något skulle ske överlevt i en mycket viktig text den aronitiska välsignelsen i Fjärde Mosebok 6:24 26. Granska följande vers och dra egna slutsatser! Hebreiskans konjunktivformer är kursiverade i översättningarna. B2000: Herren välsignar dig och beskyddar dig. Herren låter sitt ansikte lysa mot dig och visar dig nåd. Herren vänder sitt ansikte till dig och ger dig sin fred. B1917: Herren välsigne dig och bevare dig. Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig. Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid. NVÖ1992: Må Jehova välsigna dig och bevara dig. Må Jehova låta sitt ansikte lysa mot dig, och må han visa dig ynnerst. Må Jehova lyfta sitt ansikte mot dig och tilldela dig frid. Genesis 21:14: Att tyda syftning lyftes Ismael upp på Hagars axlar? Vad eller vem ett verb i en vers hänger samman med är inte alltid lätt att tyda. När versen omfattar en eller flera bisatser kan det vara svårt att uppfatta verbens syftning rätt. Jag uppmärksammade följande exempel från Genesis 21:14 tack vare en student som undrade över vad det egentligen står i den hebreiska Bibeln 8

eftersom B1917 och B2000 inte är ense angående syftningen för verben vayyiten gav respektive sam lade i denna vers (i B2000 återges sam med lyfta ). Studenten ställde två frågor: Vad eller vem gav Abraham till Hagar när han skickade iväg henne tillsammans med sonen Ismael? Vad eller vem lade Abraham på Hagars axlar/skuldra/rygg när hon skickades iväg? Studenten påpekade att enligt Bibeln var Ismael vid denna tidpunkt 15 17 år gammal. Abraham var nämligen 86 år när han fick Ismael, 100 år när han fick Isak, och han skickade iväg Hagar efter avvänjningsfesten för Isak som då kan ha varit 1 3 år gammal. B2000: Tidigt nästa morgon tog Abraham bröd och en vattensäck och gav åt Hagar. Barnet lyfte han upp på hennes axlar, och så lät han henne gå. (gav bröd och vattensäck, lyfte på axlarna barnet, Ismael) B1917: Tidigt följande morgon tog Abraham bröd och en lädersäck med vatten och gav det åt Hagar. Han lade det på hennes rygg och gav henne också barnet och lät henne gå. (gav bröd och lädersäck med vatten samt barnet, lade på ryggen bröd och lädersäck med vatten) NVÖ1992: Så steg då Abraham upp tidigt på morgonen och tog bröd och en skinnlägel med vatten och gav det åt Hagar, i det han lade det på hennes skuldra, och barnet, och sedan skickade han bort henne. (gav bröd och skinnlägel med vatten samt barnet, lade på hennes skuldra bröd och en skinnlägel med vatten). Hur lyder grundtexten? Abraham gav Hagar såväl bröd och vattensäck som barnet. Abraham lade på Hagars axlar/skuldra/rygg bara bröd och vattensäck. Genesis 2:3: Ekologiska tongångar i skapelseberättelsen? I essän Att läsa GT med gröna glasögon: På spaning efter våra ekologiska rötter i Böckernas bok letar Lindvall efter en bärande ekologisk grundtanke i Bibeln: Läser vi Gamla testamentet med gröna glasögon så ska vi upptäcka [ ] också en bärande ekologisk grundtanke. 17 Lindvall understryker: Gamla testamentet lägger en etisk aspekt på detta skapelsens system av ömsesidigt beroende. Och där står människan i fokus! 18 17 Lindvall K., Att läsa GT med gröna glasögon, s 81. 18 Lindvall, s 78. 9

Låt oss nu i ljuset av Lindvalls ord leta på egen hand efter den ekologiska tanken i skapelseberättelsen och dess spår i bibelöversättningarna: Gud välsignade den sjunde dagen och gjorde den till en helig dag därför att han på den vilade mikol melachto asher bara elohim la-asot (Gen 2:3). Observera att mikol melachto asher bara elohim la-asot ordagrant betyder från allt sitt verk som Gud hade skapat för/att/i syfte att göra. Två frågor infinner sig när vi granskar återgivningen av det sista textavsnittet ovan: Finns det något kvar att göra/utföra (hebreiskans la-asot) efter den sjätte skapelsedagen enligt skapelseberättelsen? och i fall det finns något kvar att göra så Vem skall i fortsättningen göra/utföra det som återstår att göra, la-asot? B 2000: ty på den dagen vilade Gud sedan han utfört sitt skapelseverk (ingenting återstår att göra efter den sjätte skapelsedagen, la-asot syftar på Gud). B1917: därför att han på den dagen vilade från allt sitt verk, det som Gud hade gjort, när han skapade (ingenting återstår att göra efter den sjätte skapelsedagen, la-asot syftar på Gud). NVÖ1992: därför att han på den har fortsatt att vila från allt sitt verk som Gud har skapat i syfte att göra [dessa ting] (det finns något kvar att göra, men det sägs inte vem la-asot syftar på). Genesis 2:3 lyder: Gud välsignade den sjunde dagen och gjorde den till en helig dag därför att han på den vilade från allt sitt verk, som Gud hade skapat, i syfte att göra (min översättning). Uppenbarligen finns det enligt Genesis 2:3 något kvar att göra, la-asot, efter den sjätte skapelsedagen. Kan det vara en fråga om underhåll/vård av Guds skapelseverk efter den sjätte skapelsedagen? Och vem har det fortsatta ansvaret för skapelsens underhåll? Visserligen sägs det inte i Genesis 2:3 i klartext vem verbformen att göra, laasot, syftar på. Är det kanske människan som ska förvalta Guds skapelse? Det större sammanhanget i Genesis och i Bibeln i stort kan möjligtvis ge svar på frågan. Läs och tyd! Slutord Jag har inlett denna artikel med frågan varför den bibelintresserade inte bör nöja sig med bibelöversättningar utan dessutom själv lära sig hebreiska. Mitt svar är att den bibelintresserade ska lära sig hebreiska för att unna sig ett par granskande läsglasögon då han/hon undrar vad som egentligen står i originaltexten. Jag uppmanar alla bibelintresserade att följa Li:s goda exempel i 10

Öster om Eden. Li lärde sig hebreiska för att hitta originaltextens budskap i ordet timsjel. Mitt läromedelspaket Bibelhebreiska för nybörjare skapades i syfte att hjälpa den bibelintresserade att lära sig grundtextens språk och att utifrån kunskaperna i hebreiska kunna granska och värdera olika bibelöversättningar. Jag vill ge dig som är intresserad av Bibeln de nödvändiga språkliga verktygen för att tyda vad som egentligen står i den hebreiska Bibeln. NAVA BERGMAN 11