Järn och slagg från Sangis

UV GAL RAPPORT 2014:19 GEOARKEOLOGISK UNDERSÖKNING Järn och slagg från Sangis Analys av fynd från en vikingatida smedja Norrbotten, Nederkalix socken, RAÄ 81 Dnr 311-00624-2014 Erik Ogenhall & Eva Hjärthner-Holdar

UV GAL RAPPORT 2014:19 GEOARKEOLOGISK UNDERSÖKNING Järn och slagg från Sangis Analys av fynd från en vikingatida smedja Norrbotten, Nederkalix socken, RAÄ 81 Dnr 311-00624-2014 Erik Ogenhall & Eva Hjärthner-Holdar Järn och slagg från Sangis 3

Riksantikvarieämbetet Arkeologiska uppdragsverksamheten UV GAL Hållnäsgatan 11 752 28 UPPSALA Växel: 010-480 80 30 Fax: 010-480 80 47 e-post: uvgal@raa.se e-post: fornamn.efternamn@raa.se www.arkeologiuv.se Kartor ur allmänt kartmaterial, Lantmäteriet Gävle 2012. Medgivande I 2012/0744. Kartor är godkända från -sekretessynpunkt för spridning. 2014 Riksantikvarieämbetet UV GAL Rapport 2014:19 Utskrift Uppsala, 2014

Innehåll Sammanfattning... 7 Abstract... 7 Inledning... 9 Materialet... 9 Metoder... 12 Provtagning... 12 Analyser... 14 Analysresultat... 16 Slagg 81A... 16 Slagg 81B... 18 Slagg 81C (kulslagg)... 20 Slagg 81D (glödskal)... 22 Järn F1... 24 Järn F3... 25 Järn F5... 27 Resultatsammanfattning, tolkning och diskussion... 28 Slagger... 28 Järn... 28 Utblickar... 29 Referenser... 30 Administrativa uppgifter... 31 Järn och slagg från Sangis 5

6 UV GAL Rapport 2014:19. Geoarkeologisk undersökning

Sammanfattning På uppdrag av Per H. Ramqvist, Silvermuseet i Arjeplog och Umeå universitet, har Geoarkeologiskt laboratorium vid UV Mitt i Uppsala analyserat järn och slagg från en vikingatida smedja i Sangis, Nederkalix socken i Norrbotten. Materialet, som bestod av smidesslagg, kulslagg, glödskal och järnföremål, preparerades och analyserades petrografiskt och metallografiskt i mikroskop. Analysen visar att slaggen innehåller alla de komponenter som förväntas i en smidesskålla; olivin, järnoxiden wüstit, glas (möjligen även leucit) samt en yta med mer oxiderad järnoxid (magnetit/hematit). Dessutom finns fastkittad och delvis smält sand på skållornas översida, vilket sannolikt härrör från sand tillsatt under smidet. Kulslaggerna består huvudsakligen av magnetit med ett yttre skikt hematit, medan glödskalen består av wüstit med varierande inslag av magnetit som också finns koncentrerat till ena ytterkanten. Sammantaget tyder resultaten på att slaggerna med största sannolikhet härrör från sekundär-/föremålssmide. De analyserade järnföremålen visade sig vara i princip helt genomrostade. Dock fanns ett fåtal små fragment av metalliskt järn kvar vilka efter etsning visar att alla fynden sannolikt bestått av mjukt ferritiskt järn (dvs. kolfritt, ej stål). Det är osäkert om de strukturer som ses i rosten representerar spår av smidesstrukturer eller rostens succesiva nedbrytning av järnet. Alla järnprov innehåller mycket sparsamt med slagg, vilket kan tyda på smide av god kvalité. Abstract On commission by Per H. Ramqvist, GAL (Geoarchaeological Laboratory at UV Mitt in Uppsala) has performed archaeometallurgical analyses on slag and iron from an archaeological excavation of a Viking age site in Sangis, Nederkalix, in northern Sweden. The materials concist of two inch-sized slags with melted sand on top, slag spheres, hammer scales and three small iron objects. Analyses of the slags confirm that they all most likely belong to the (secondary) smithing process. The iron objects, that were severely corroded, only show a very small amount of slag inclusions, something that could indicate good smithing. The iron appears to be ferritic as no carbon could be detected in the few microscopic metallic remains. Järn och slagg från Sangis 7

8 UV GAL Rapport 2014:19. Geoarkeologisk undersökning

Inledning På uppdrag av Per H. Ramqvist, Silvermuseet i Arjeplog och Umeå universitet, har Geoarkeologiskt laboratorium vid Riksantikvarieämbetet UV Mitt i Uppsala analyserat järn och slagg från en vikingatida smedja i Sangis (RAÄ 81:1), Nederkalix socken i Norrbotten, vilken undersöktes 2013 (Ramqvist 2014). Undersökningen ingår i det av Riksbankens Jubileumsfond finansierade forskningsprogrammet "Kulturarv, landskap och identitetsprocesser i Västerbottens kustland 500-1500 e Kr. Materialet består av slagg samt järnföremål/fragment. Uppdragsgivaren är intresserad av att få svar på frågeställningar angående huruvida det rör sig om och primär- och/eller sekundärsmide samt vilka tekniker och typer av järn som använts på platsen. Materialet Från materialet utvaldes två slaggstycken som formmässigt tolkats som små smidesskållor, 81A och 81B (fig. 1). För analys valdes dessutom två kulslagger, 81C, och två glödskal, 81D (fig. 2) samt tre magnetiska järnföremål; F1, F3 och F5 (fig. 3, 4 & 5). Figur 1. Två små slagger, 81A (vänster) och 81B (höger), valdes för analys, sågades (fig. 6 & 7) och preparerades till tunnslip. Järn och slagg från Sangis 9

Figur 2. Två kulslagger (81C-vänster) och två glödskal (81D-höger) valdes för analys och gjöts in i en plastpuck som slipades och polerades (fig. 8) innan analys i mikroskop. Figur 3. Järnprov F1 (nitbricka) innan provtagning (sågning, ingjutning och polering). 10 UV GAL Rapport 2014:19. Geoarkeologisk undersökning

Figur 4. Järn F3 innan provtagning (sågning, ingjutning och polering). Figur 5. Järn F5 innan provtagning (sågning, ingjutning och polering). Järn och slagg från Sangis 11

Metoder Provtagning Av slaggen tillverkas tunnslip (externt av MINOPREP i Hunnebostrand) av en bortsågad skiva (fig. 6 & 7) som limmas på ett objektglas och slipas/poleras ned till ett mikroskopiskt tunt prov (ca 0,03 mm). Sågsnittet placeras och orienteras vanligen så att alla ingående delar representeras, dvs. så att tunnslipet kommer att innehålla både slaggens yta och dess inre. Mindre slagger, t.ex. kulslagg och glödskal, gjuts in i plastpuck (fig. 8) och poleras innan mikroskopanalys. Även järnprov (hela eller bortsågad del) gjuts in i en plastpuck (fig. 9) som slipas, poleras, etsas och analyseras i mikroskop samt i vissa fall i elektronmikrosond (se Analyser). Figur 6. Slaggprov 81A efter sågning. Den mittre biten preparerades till tunnslip. Notera ljusa områden mot slaggens överyta som består av fastkittad sand medan det grå är slaggfaser. 12 UV GAL Rapport 2014:19. Geoarkeologisk undersökning

Figur 7. Slaggprov 81B efter sågning. Den mittre biten preparerades till tunnslip. Notera ljusa områden som består av fastkittad sand medan det grå är slagg. Sannolikt ligger slaggstycket uppochned då sanden troligen är koncentrerad till slaggens ovansida. Figur 8. Slaggprov 81C (kulslagg, överst) och 81D (glödskal, underst) efter provtagning, ingjutning och polering. Järn och slagg från Sangis 13

Figur 9. Prov F1, F3 och F5 (vänster till höger) efter provtagning, ingjutning och polering. Analyser Slagg- och järnprov undersöks i mikroskop för att visa hur de är uppbyggda. Utseendet i mikroskala visar bl.a. detaljer om slaggbildning som avslöjar under vilka temperatur- och syreförhållanden som slaggen har stelnat. Detta i sin tur säger något om slaggen har bildats i eller utanför en ugn, eller i en smideshärd, och om processen varit homogen eller heterogen. Även järnets ingående komponenter kan i stor utsträckning identifieras i mikroskopet. De petrografiska undersökningarna utförs i påfallande (planpolariserat) ljus för att identifiera materialets olika komponenter och texturella drag. Undersökningarna görs i ett Zeiss Axioskop 40A polarisationsmikroskop (upp till 500x förstoring) utrustat med integrerad datoransluten kamera för kontinuerlig digital dokumentation av analyserna. Slagg består huvudsakligen av mineralen olivin och wüstit samt av glas. Förekommande mineral är också magnetit, leucit, hercynit, limonit och ofta finns även en mindre mängd metalliskt järn närvarande. Olivin är ett silikatmineral med den allmänna formeln A 2 SiO 4, där A oftast är järn (s.k. fayalitisk sammansättning) men även mangan, magnesium och kalcium kan förekomma i mindre mängder. Järnoxiden wüstit, FeO, är också ett mycket vanligt inslag i slagger. Om höga koncentrationer av wüstit förekommer är slaggens totala järnhalt vanligtvis också hög. Glas utgör slaggernas restsmälta och kan därför variera kraftigt i sammansättning beroende på vilka mineral som tidigare kristalliserat, slaggernas totalsammansättning och avkylningsförlopp. Järnoxiden magnetit, Fe 3 O 4, kan förekomma i stället för wüstit om temperatur och/eller syretryck är tillräckligt högt och ibland förekommer ännu mer oxiderade järnfaser som hematit/maghemit (Fe 2 O 3 ) på slaggens yta. Detta 14 UV GAL Rapport 2014:19. Geoarkeologisk undersökning

innebär att det är möjligt att särskilja slagger som stelnat i eller utanför en ugn (bottenslagg eller tappslagg) eller avgöra om det är smidesslagger. Höga aluminiumhalter i kombination med höga kaliumhalter återfinns i mineralet leucit, KAlSi 2 O 6, som i vissa slagger kan förekomma i stället för den vanligare glasfasen. Mineralens kornstorlekar är också betydelsefulla där finkorniga slagger visar snabb avkylning och grovkorniga långsam avkylning. Det senare visar vanligen på avsvalning inne i en blästugn. Järnprov poleras och undersöks först med avseende på eventuellt slagginnehåll, därefter etsas järnet med 2 % nitallösning. Denna påverkar metallen olika beroende på sammansättning och metoden används bl.a. för att bedöma kolinnehåll i järn; om det är ett mjukt kolfritt järn, stål (med upp till 2 % kol) eller gjutjärn, som innehåller över 2 % kol. Termer som används för att beskriva järn inkluderar ferrit som är det mjuka (rena) järnet utan kol, cementit som är en förening av järn och kol (Fe 3 C), och perlit som är en struktur (textur) uppbyggd av lameller med omväxlande ferrit och cementit. I grått gjutjärn finns även bl.a. grafitlameller eller grafitfjäll som är tunna skivor av rent kol. En struktur som kan bildas vid avsvalning i vitt gjutjärn är ledeburit, som består av en blandning av cementit och perlit. Generellt medför en större mängd perlit en högre kolhalt och ett hårdare järn. Innehåll av bl.a. fosfor och nitridnålar i järnet kan också observeras i mikroskopet. Det är också möjligt att se hur järnet har bearbetats t.ex. om olika stycken har sammanfogats. En sådan vällning skapar ibland en söm, eller en fog som syns som en avvikande linje i provet och ibland också kantas av slagg. Man kan också urskilja olika värmebehandlingar som härdning, dvs. en upphettning med påföljande snabb avkylning i t.ex. vatten. Den bildade strukturen kallas martensit. Ett härdat stål kan också anlöpas, för att minska sprödheten och martensiten omformas. Uppvärmning i form av glödgning, utan snabb avkylning, kan även ses i form av cementit som antagit rundare former, så kallad sfäroidisering. Järn och slagg från Sangis 15

Analysresultat Slagg 81A Okulärt framgår i sågsnittet att slaggen är porig och har stor mängd fastkittad sand, huvudsakligen på delarna mot det som tolkas som överytan (fig. 6, ljusa områden). Möjligen är detta sand (vällsand?) som tillsatts under smidet. Slaggstycket är relativt litet för att vara en smidesskålla och uppvisar inte den typiska plankonvexa formen. I mikroskop ses att slaggen domineras av järnoxiden wüstit (fig. 10), men att olivin och glas förekommer rikligt, särskilt i vissa områden. I mycket hög förstoring ses att de lamellära olivinkristallerna är zonerade och möjligen finns även mineralet leucit (KAlSi 2 O 6 ) närvarande (fig. 11). Nära slaggens yta finns ställvis ett ljusare band (fig. 10 & 12) med högre koncentration av järnoxider och i hög förstoring ses att detta är en zon där wüstit övergår till magnetit (fig. 13), vilket tyder på oxidation mot ytan. Enstaka små droppar av metalliskt järn kan observeras (fig. 14). Figur 10. Slaggen domineras av den ljusa wüstiten, men mörkare olivin och glas förekommer rikligt i mellanmassan. Den mörka ytan består delvis av fastkittat material. 16 UV GAL Rapport 2014:19. Geoarkeologisk undersökning

Figur 11. Ljusgrå olivinkristaller med en något mörkare grå yttre zon. Mörkgrå fas är glas eller möjligen leucit, medan wüstit är nästan vit. Figur 12. Mot slaggens yta ses ställvis ett (ljust) band med högre koncentration av järnoxider, se fig. 13. Järn och slagg från Sangis 17

Figur 13. I hög förstoring ses att den (delvis) dendritiskt växande wüstiten (nedre halvan av bilden) i det ljusa bandet övergår till (delvis) euhedrala/kantiga kristaller av magnetit (övre halvan av bilden). Detta visar en oxidation mot ytan. Figur 14. Enstaka mycket små metalliska järndroppar kan observeras. Slagg 81B Likt 81A är denna slagg mycket liten för att vara en smidesskålla och den ses också ha en stor andel fastkittad sand (fig. 7). Det mesta av denna sand förefaller vara tillsatt under smidet (vällsand?) då den är koncentrerad till styckets översida. I mikroskop framgår att slaggen består av dendritiskt växande wüstit, lameller av olivin samt glas (fig. 15 & 16). Delar av slaggens yta har ett 18 UV GAL Rapport 2014:19. Geoarkeologisk undersökning

skikt bestående av (troligen) wüstit (det är dock troligt att även magnetitfasen finns närvarande) som i sin tur har ett yttre tunt ljust skikt som möjligen består av järnoxiden hematit (fig. 16 & 17). Olivinkristallerna uppvisar en svag zonering och enstaka metalliska järndroppar kan ses (fig. 18). Figur 15. Slagg 81B består av ljusgrå wüstit, grå olivin och mörk mellanliggande glasfas. Till höger i bild ses fastkittat material (sandkorn). Figur 16. På delar av slaggstyckets yta ses (ljusgrå) järnoxid bilda ett skikt, medan den i övrigt vanligtvis växer dendritiskt (wüstit). Järn och slagg från Sangis 19

Figur 17. I hög förstoring ses att järnoxidskiktet verkar bestå av wüstit (möjligen med inslag av magnetit) och har en yttre mycket tunn och ljus hinna troligen av hematit. Figur 18. Enstaka små (rostiga) droppar av metalliskt järn finns i slaggen. De grå olivinkristallerna ses ha en svag, mörk, zonering. Slagg 81C (kulslagg) De två analyserade kulslaggerna är ca 5 mm stora och magnetiska. Efter delning framgår att de är ihåliga (fig. 8 & 19). I mikroskop ses att den ena kulslaggen är relativt homogent uppbyggd (fig. 19, vänster) medan den andra består av ytterligare lager där det inre förefaller vara ett lager rost (fig. 19, höger). I hög förstoring ses att båda 20 UV GAL Rapport 2014:19. Geoarkeologisk undersökning

huvudsakligen består av järnoxiden magnetit men har en tunn yttre hinna (troligen) av hematit (fig. 20). Figur 19. De två kulslaggerna 81C är ihåliga och består huvudsakligen av ett tunt skikt (ljusa) järnoxider. Figur 20. Den ena kulslaggen (höger i fig. 19) har ett inre skikt av rost (ljust) medan den i övrigt domineras av järnoxiden magnetit. Små ljusa järnfragment kan ses nära slaggens yta (uppe till höger i bild). Järn och slagg från Sangis 21

Figur 21. I mycket hög förstoring ses båda kulslaggerna vara dominerade av magnetit (övre del av bilden) men ha ett tunt yttre skikt av (ljus) hematit (nedre del av bilden). Små vita fragment av metalliskt järn kan anas. Slagg 81D (glödskal) De två glödskalen är knappt 10 mm långa, 0,5 1,5 mm tjocka (fig. 8 & 22) och magnetiska. I mikroskop ses att båda glödskalen består av järnoxiden wüstit men med varierande inslag av magnetit (fig. 23). I hög förstoring ses att magnetiten är koncentrerad till glödskalets ena ytterkant och att det där finns ett ytterligare tunt skikt sannolikt av hematit (fig. 24). Figur 22. De två glödskalen 81D (sammansatt bild). 22 UV GAL Rapport 2014:19. Geoarkeologisk undersökning

Figur 23. Glödskalen ses bestå av grå wüstit med ljusare kristaller av magnetit som också bildar ett yttre skikt (nedre kanten). Figur 24. I mycket hög förstoring ses ljusgrå kantiga magnetitkristaller i en mörkare grå massa av wüstit. Magnetiten bildar också ett skikt (nederst i bild) som i sin tur har ett mycket tunt yttre lager av (ljus) hematit. Järn och slagg från Sangis 23

Järn F1 Den provtagna järnbiten (F1, del av nitbricka) är ca 9x2 mm och magnetisk (fig. 3, 9 & 25). I mikroskopet framgår att provet i princip enbart består av rost (järnhydroxider) med endast ett fåtal mycket små fragment av metalliskt järn (fig. 25 & 26). Etsning av provet visar att järnet förmodligen varit ferritiskt, dvs mjukt och kolfritt (ej stål). Endast en enstaka tunn slagginneslutning kan ses, vilken innehåller järnoxiden wüstit samt glas (fig. 27), något som kan tyda på gott smide. Figur 25. Det polerade provet från järn F1. I provets övre kant kan ett fåtal (ljusa) fragment av metalliskt järn anas, i övrigt består provet av rost (järnhydroxider). Figur 26. I hög förstoring ses ett fåtal spridda fragment av metalliskt järn som inte rostat. Etsning förefaller inte påverka dessa fragment vilket antyder att de sannolikt inte innehåller kol. 24 UV GAL Rapport 2014:19. Geoarkeologisk undersökning

Figur 27. I den omgivande (ljusa) rosten ses en utsträckt mörk slagginneslutning med lite dendritiskt väsande wüstit (grå i mitten) i den dominerande mörkgrå glasfasen. Järn F3 Järnfynd F3 är ca 40 mm långt (fig. 4) och det kvadratiska sågsnittet har en sida på ca 5 mm (fig. 9 & 28). Det polerade provet visar i mikroskopet att det i princip enbart består av rost (järnhydroxider, fig. 28) med endast ett fåtal mycket små fragment av metalliskt järn (fig. 28). Järnfragmenten reagerar inte på etsning vilket visar att de sannolikt är kolfria och därför är att betrakta som mjukt, ferritiskt järn, ej stål. Ingen slagg kan ses i provet. Järn och slagg från Sangis 25

Figur 28. Det polerade tvärsnittet av prov F3 visar att i princip allt järn har rostat. Figur 29. Ett litet fragment metalliskt järn i prov F3. Etsning påvisar inget kolinnehåll. 26 UV GAL Rapport 2014:19. Geoarkeologisk undersökning

Järn F5 Det provtagna järnfyndet F5 är ca 20 mm långt (fig. 5) och det provtagna tvärsnittet är drygt 6 mm (fig. 30). I mikroskopet ses att det polerade provet i princip enbart består av rost (järnhydroxider) med endast ett par mycket små fragment av metalliskt järn bevarade (fig. 30 & 31). Ingen slagg kan ses i provet. Efter etsning av provet framgår att järnet förmodligen varit mjukt och kolfritt (dvs ferritiskt, ej stål). Figur 30. Tvärsnittet av prov F5 visar ett helt genomrostat järn. Järn och slagg från Sangis 27

Figur 31. Endast i mycket hög förstoring kan enstaka järnfragment ses i rosten. Resultatsammanfattning, tolkning och diskussion Slagger Även om de två slaggerna 81A & 81B inte har karakteristiska former är det högst sannolikt att de båda representerar smidesslagger och det rör sig om sekundärsmide dvs. slagger från föremålssmide från en ässja. Båda består av lamellärt växande olivinkristaller med omgivande glasfas samt dendritisk wüstit. Dessutom finns en oxiderad yta av magnetit/hematit, vilket är typiskt för smidesslagger. Det finns även ett stort inslag av fastsmält/-kittad sand på slaggstyckenas ovansida, vilket kan har varit en aktiv komponent under smidet endera för att skydda järnet från oxidering eller i form av vällsand. Både kulslaggerna och glödskalen uppvisar typisk uppbyggnad. Glödskalen är den karakteristiska indikationen på sekundärsmide under det att kulslagger kan förekomma både i primärsmidet och i sekundärsmidet. Men med tanke på att smeden har bearbetat järnet mycket väl så har i stort sett all slagg pressats ur järnet och således kan det bildas kulslagger även vid sekundärsmidet och i så fall främst i inledningen av smidet. Troligen har utgångsmaterialet varit ämnesjärn och inte luppar som med större sannolikhet givit ett större slaggmaterial i form av primärsmidesskållor, vilka inte finns i detta material. Järn De tre provtagna järnfynden visade sig vara i princip helt genomrostade. Ett fåtal mycket små fragment av metalliskt järn kunde dock hittas och när proven etsades (för att påvisa eventuellt innehåll av kol) visade de sig sannolikt vara av mjukt ferritiskt järn, dvs. kolfria (inte stål). Inga eventuella spöktexturer av perlit (koltextur) kunde ses, vilket ibland är möjligt i rostigt stål. De strukturer som ses i rosten kan vara spår av 28 UV GAL Rapport 2014:19. Geoarkeologisk undersökning

smidet i form av t.ex. vikvällning vilket, men likaväl bara vara rostens selektiva korrodering av järnet. Att alla järnprov är mycket slaggfattiga betyder att järnet är mycket välsmitt men även att råvaran kan varit tämligen ren från slagg. Utblickar Redan under den mellersta förromerska järnåldern finns det både järnframställning och smide i Nederkalix och Nedertorneå socknar (Grandin 2008; Grandin 2009a; Grandin & Stilborg 2010). De arkeologiska undersökningarna utfördes av Norrbottens Museum bl.a. i samband med Haparandabanans utbyggnad och GAL fick i uppgift att analysera och tolka materialet. Det finns ytterligare platser som kan vara av intresse här t.ex. smideslämningar på en boplats i Nederluleå socken där slaggmaterialet påminner om det nu analyserade bestående av små slaggstycken kulslagger/sprutslagger och glödskal (Grandin 2009b). Även i Arvidsjaur kommun finns lämningar efter smide daterade till 600- tal e.kr. där dock en del slagger är något större och har bildat en skållform. Ytterligare söderut, i Västerbotten, finns också undersökt och analyserat material från smide med i princip samma karaktär och då daterat till 500-tal och 1100-tal (Grandin m.fl. 2005). På boplatsen vid Lappnäset i Ångermanland, daterad till vendeltid, dominerade primärsmidet men tydliga spår av sekundärsmide fanns också (Englund m.fl. 1996). Från en boplats i Rogsta socken i Hälsingland finns också analyserat material från smide som har tämligen stora likheter både vad gäller storlek och typer med det nu analyserade (Andersson 2007). På alla dessa lokaler uppvisar smidet tecken som tyder på stor skicklighet hos smederna. De har haft stora kunskaper i olika tekniker och användandet av olika typer av järn såsom mjukt kolfritt järn, fosforjärn och inte minst kolstål. På den nu aktuella platsen, utifrån analyserat material, har dock endast mjukt järn smitts. Materialet visar dock att sand använts, endera för att skydda järnet eller för att välla samma det. Det finns en del andra likheter med det nu undersökta och de andra lokalerna nämligen, det att på en del av lokalerna är slaggerna små och inte helt utvecklade till smidesskållor. Orsakerna kan vara att man som råvara har haft ett tämligen slaggfritt järn i form av t.ex. ämnen och att man smitt mindre föremål. Resultatet blir, eftersom man rensar ässjan från slagg efter varje avslutat smide, att det bildas mindre slaggstycken som inte måste ha format regelrätta smidesskållor. Järn och slagg från Sangis 29

Referenser Andersson, D. 2007. Iron-working at Hornslandsudde. Archaeometallurgic analyses. Rogsta parish, Hälsingland. Geoarkeologiskt Laboratorium, Analysrapport 7-2007. Uppsala. Englund, L-E., Hjärthner-Holdar, E. & Larsson, L. 1996. Järnhanteringen på boplatsen vid Lappnäset - analys av slagger och järn. Ångermanland, Nora sn., RAÄ 5. Geoarkeologiskt Laboratorium, Analysrapport 15-1996. Uppsala. Grandin, L. & Hjärthner-Holdar, E. 2005. Järnhantering vid Bjuröklubb och Grundskatan. Arkeometallurgiska analyser. Lövångers sn, Västerbotten. Geoarkeologiskt Laboratorium, Analysrapport 13-2005. Uppsala. Grandin, L. & Willim, A. 2008. Stålsmide på Järnbacken under äldre järnålder. Arkeometallurgiska analyser av slagg och metall från undersökningar längs Haparandabanan. Norrbotten, Nederkalix och Nedertorneå socken, Kalix och Haparanda kommun. UV Uppsala Rapport 2008:24. Geoarkeologisk undersökning. Riksantikvarieämbetet. Avdelningen för arkeologiska undersökningar. Geoarkeologiskt Laboratorium. Uppsala. Grandin, L. 2009a. En järnframställningsplats vid Korsbacken. Granskning av slagger och infodringsmaterial. Norrbotten, Nederkalix socken, Vånafjärden 100:1, fornlämning 842. UV Uppsala Rapport 2009:20. Geoarkeologisk undersökning. Riksantikvarieämbetet. Avdelningen för arkeologiska undersökningar. Geoarkeologiskt Laboratorium. Uppsala. Grandin, L. 2009b. Järnsmide på en boplats. Glödskal som indikatorer. Norrbotten, Nederluleå socken, Vallen fornlämning 90. UV Uppsala Rapport 2009:10. Geoarkeologisk undersökning. Riksantikvarieämbetet. Avdelningen för arkeologiska undersökningar. Geoarkeologiskt Laboratorium. Uppsala. Grandin, L. & Stilborg, O. 2010. Järnframställningsplatsen vid Järnbacken. Analys av järnavfall, slagger och infodringsmaterial från en ugn från förromersk järnålder. Norrbotten, Nederkalix socken, fornlämning 842. UV GAL Rapport 2010:15. Geoarkeologisk undersökning. Riksantikvarieämbetet. Avdelningen för arkeologiska undersökningar. Geoarkeologiskt Laboratorium. Uppsala. Grandin, L. & Willim, A. 2013. Hantverk med järn och brons på samiska boplatser. Analys av metaller och slagger. Sverige, Lappland, Arvidsjaurs kommun: Njallejaur Raä 2173 och 3696, Kyrktjärn-Njallejaur Raä 2190:1, Norra Holmnäs NA 1099. UV GAL Rapport 2013:13. Geoarkeologisk undersökning. Riksantikvarieämbetet. Arkeologiska uppdragsverksamheten. Geoarkeologiskt Laboratorium. Uppsala. Ramqvist, P.H. 2014. Arkeologisk undersökning av boplatsspår vid Sangishögen, Raä 81:1 i Nederkalix sn, Kalix kn, Norrbotten, den 29 juli - 23 augusti 2013. Silvermuseet Rapport 66. Arjeplog. 30 UV GAL Rapport 2014:19. Geoarkeologisk undersökning

Administrativa uppgifter Länsstyrelsens dnr: 431-2994-2013 Riksantikvarieämbetets dnr: 311-00624-2014. Riksantikvarieämbetets projektnr: 12749. Undersökningstid: mars september 2014 Digital dokumentation: förvaras på UV Mitt, Uppsala. Foto: Erik Ogenhall, GAL Järn och slagg från Sangis 31