FÖRSLAG TILL BETÄNKANDE

EUROPAPARLAMENTET 2004 Budgetkontrollutskottet 2009 PRELIMINÄR VERSION 2005/0811(CNS) 3.11.2005 FÖRSLAG TILL BETÄNKANDE om nomineringen av Lars Heikensten till uppdraget som ledamot av revisionsrätten (C6-0339/2005 2005/0811(CNS)) Budgetkontrollutskottet Föredragande: José Javier Pomés Ruiz PR\587210.doc PE 364.893v01-00

PR_CNS_art101 INNEHÅLL Sida FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS BESLUT... 3 BILAGA 1: LARS HEIKENSTENS MERITFÖRTECKNING... 4 BILAGA 2: LARS HEIKENSTENS AR PÅ FRÅGORNA... 6 PE 364.893v01-00 2/12 PR\587210.doc

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS BESLUT om nomineringen av Lars Heikensten till uppdraget som ledamot av revisionsrätten (C6-0339/2005 2005/0811(CNS)) Europaparlamentet utfärdar denna resolution, med beaktande av artikel 247.3 i EG-fördraget och artikel 160b.3 i Euratomfördraget, i enlighet med vilka rådet har hört parlamentet (C6-0339/2005), med beaktande av att budgetkontrollutskottet vid sitt sammanträde den 24 november 2005 höll en utfrågning med rådets kandidat till revisionsrätten och bedömde den nominerades kvalifikationer mot bakgrund av de kriterier som anges i artiklarna 247.2 i EG-fördraget och 160b.2 i Euratomfördraget, med beaktande av artikel 101 i arbetsordningen, med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A6-.../2005). 1. Europaparlamentet tillstyrker/avstyrker nomineringen av Lars Heikensten till uppdraget som ledamot av revisionsrätten. 2. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet samt för kännedom till revisionsrätten, de övriga gemenskapsinstitutionerna och medlemsstaternas revisionsorgan. PR\587210.doc 3/12 PE 364.893v01-00

BILAGA 1: LARS HEIKENSTENS MERITFÖRTECKNING Lars Heikensten, riksbankschef, Sveriges Riksbank Född den 13 september 1950 i Stockholm, Sverige Gift. Tre barn. Utbildning Amerikansk High School (Marion High School, Iowa) 1969 Svensk gymnasieskola (Bromma Gymnasium) 1970 M.B.A. (Handelshögskolan i Stockholm) 1974 Ekonomie doktor (Handelshögskolan i Stockholm) 1984 Arbetslivserfarenhet Forskare och lärare i ekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm. 1972 1984 Forskningsområde: utvecklingsekonomi, strukturförändringar och arbetsmarknadsekonomi Chefsekonom vid Riksgäldskontoret 1984 1985 Departementsråd, Finansdepartementet (Chef för avdelningen för 1985 1990 medel- och långfristiga ekonomisk-politiska frågor) Statssekreterare för ekonomiska frågor, Finansdepartementet 1990 1992 Chefsekonom vid Svenska Handelsbanken (Chef för Handelsbanken 1992 1995 Markets Research) Vice riksbankschef, Sveriges Riksbank 1995 2002 Riksbankschef, Sveriges Riksbank 2003 Uppdrag i Sverige Sekreterare, Nationalekonomiska föreningen 1981 Styrelseledamot, Penningmarknadscentralen AB 1985 1986 Vice ordförande, Värdepapperscentralen AB 1987 1990 Styrelseledamot, Tipstjänst AB 1990 1993 PE 364.893v01-00 4/12 PR\587210.doc

Styrelseledamot, Statistiska centralbyrån 1990 1994 Ledamot av Miljövårdsberedningen 1995 1997 Styrelseledamot, Handelshögskolan vid Umeå universitet 1998 2002 Uppdrag utomlands Ledamot av ställföreträdarekommittén vid Europeiska monetära 1995 1998 institutet (EMI)och ställföreträdande chef för Banken för internationell betalningsutjämning (BIS) Ledamot av Monetära kommittén (Europeiska gemenskapens 1995 1998 ekonomiska och finansiella kommitté) Ställföreträdande chef för ECB:s allmänna råd 1998 2002 Ledamot av Board of Trustees AFS (Internationella stipendier) 1998 2001 Ledamot av G10 Deputies 1998 2002 Ställföreträdande chef för IMF 1999 2002 Företrädare för Sverige som chef i IMF 2003 Styrelseledamot, Banken för internationell betalningsutjämning 2003 Chef för ECB:s allmänna råd 2003 PR\587210.doc 5/12 PE 364.893v01-00

BILAGA 2: LARS HEIKENSTENS AR PÅ FRÅGORNA 1. Vad anser du om parlamentets kritik av revisionsförklaringen, så som den framfördes i betänkandet om beviljande av ansvarsfrihet för 2003 och i arbetsdokumenten inför seminariet om ekonomisk förvaltning? Parlamentets synsätt verkar återspegla en strävan att göra revisionshandlingarna mer precisa och lättare att få tillgång till för att därmed kunna bidra till att skapa starkare påtryckningar för förändringar, särskilt i medlemsstaterna. Man måste uppmärksamma att den uppgift som revisionsrätten har fått enligt artikel 248.1 i EG-fördraget, dvs. att granska räkenskaperna över gemenskapens samtliga inkomster och utgifter, är oerhört komplex och omfattar en rad olika politikområden, program, verksamhetstyper och förvaltningssystem. Det handlar dessutom om många olika organisationer; från kommissionen till myndigheter i medlemsstaterna. Till detta kommer den rådande utvecklingen av kommissionens hantering av sina utgifter och sina interna granskningar av räkenskaperna. Mot denna bakgrund finns det svåra överväganden som måste göras i sammanhanget. Informationen om oegentligheter är tämligen specifik inom många av de granskade områdena, och detta gör det svårt att generalisera. De stickprov som man har gjort är inte heller alltid så stora att de möjliggör säkra slutsatser om huvuddelen av det granskade området. Försök att dra alltför långtgående slutsatser utifrån materialet skulle kunna äventyra revisionsrättens trovärdighet. På detta stadium är det svårt för mig att säga mycket mer än att jag sympatiserar med parlamentets strävan på detta område. Det är viktigt att i möjligaste mån klargöra vem som har överträtt bestämmelserna. Det är dessutom viktigt att tydligt belysa de mer allmänna svagheter som finns och att föreslå möjliga förbättringar. Samtidigt förmodar jag att denna åsikt delas av revisionsrätten. 2. Hur kan revisionsrätten medverka till att ge Europas medborgare en positiv bild av Europeiska unionen? Hur kan utformningen av revisionsrättens rapporter förbättras och hur kan de göras mer tillgängliga för allmänheten? Med tanke på Europeiska unionens nuvarande situation är detta två viktiga frågor. Europeiska revisionsrätten bör kunna bidra till att förbättra medborgarnas bild av Europeiska unionen. Detta innebär att man ser till att medborgarna känner sig säkra på att unionens verksamhet och finanser förvaltas på ett korrekt och effektivt sätt. Den viktigaste frågan i detta sammanhang är att revisionen utförs på ett oberoende och yrkesmässigt sätt. Det senare innebär att revisionsrätten granskar de centrala frågorna på ett lämpligt sätt. Det är också viktigt för revisionsrättens trovärdighet att dess egen verksamhet är effektiv. Om man inte lyckas att uppfylla dessa grundläggande mål kommer andra ansträngningar inte att tjäna någonting till. PE 364.893v01-00 6/12 PR\587210.doc

Mycket av det material som revisionsrätten offentliggör är med nödvändighet ganska tekniskt och komplext. Detta gäller i synnerhet revisionsförklaringen. Denna handling måste vara korrekt och synnerligen noggrann. En förbättring som enligt vad jag erfar är under beaktande är att göra handlingen mer enhetlig genom att en person får det övergripande ansvaret för hela rapporten. Mina erfarenheter av att regelbundet offentliggöra liknande omfattande offentliga handlingar säger att detta är en bra idé. En annan viktig faktor för att kunna förbättra förståelsen är utarbetandet av lämpliga tabeller, diagram etc. som visar utvecklingen över tiden i relevanta sammanhang. Det kan också vara en god idé att utöka det informationsmaterial som har offentliggjorts under de senaste åren. Man skulle kunna formulera detta på ett mer selektivt sätt och belysa de verkligt centrala delarna och observationerna i revisionen. Det är också möjligt att göra de särskilda rapporterna mer tillgängliga. Dessa innehåller ofta material som skulle kunna vara av intresse för en bredare publik. 3. Vad bör utmärka en sund kultur för ekonomisk förvaltning inom den offentliga sektorn? Enligt mina erfarenheter är det viktigaste tydlighet om vad man vill uppnå, dvs. tydligt fastställda mål, och en god förståelse för vilka strategier, vilken politik och vilka program som krävs för att uppnå dessa mål. Rent allmänt är det inte möjligt att genomföra stora besparingar inom en organisation bara genom att försöka göra nedskärningar i den pågående verksamheten. Det som krävs är ofta att man helt avstår från att göra vissa saker. Sättet att fastställa målen är därför mycket viktigt för resultaten. Nästa steg handlar om ansvarsfördelning. Om en organisation skall kunna fungera effektivt är det nödvändigt att alla känner sin funktion och vem som är ansvarig för vad. Man måste upprätta delegationssystem. Det är endast möjligt att göra utvärderingar och få en effektiv ansvarighet om ansvaret anges på ett tydligt sätt. Kontrollsystemen är också mycket viktiga. Dessa bör finnas på flera nivåer; inom den berörda verksamheten men även på en mer oberoende nivå, t.ex. i form av internrevisioner. Det måste naturligtvis finnas effektiva system för redovisning och rapportering. Förvarningssystem kan spela en viktig roll för att spåra oegentligheter. Det bör dessutom finnas system för riskbedömning vid alla operationella avdelningar inom en organisation, men också för att bedöma dessa risker på chefsnivå. Man bör regelbundet göra uppföljningar. Det är lättare sagt än gjort att kombinera enkla strukturer och föreskrifter med tillräcklig kontroll, men man bör sträva efter detta. Jag vill slutligen förespråka öppenhet. Ju högre grad av insyn och öppenhet i en organisation, desto lättare är det att följa processer, utvärdera dem och avslöja misstag eller oegentligheter. Öppenhet är också ofta användbart i arbetet med att göra verksamheten effektivare. Jag har själv goda erfarenheter av öppenhet och insyn när det gäller att främja och förbättra det interna arbetet i riksbanken. PR\587210.doc 7/12 PE 364.893v01-00

4. Enligt EG-fördraget skall revisionsrätten biträda Europaparlamentet när detta utövar sin kontrollbefogenhet avseende budgetens genomförande. Hur skulle du vilja beskriva dina skyldigheter beträffande rapporteringen till Europaparlamentet, och särskilt dess budgetkontrollutskott? Hur skulle du reagera på en uppmaning från parlamentet till revisionsrätten att utarbeta en rapport om ett angeläget område? Parlamentet spelar en central roll för kontrollen av Europeiska unionens budget. Detta gäller även revisionsrätten som måste bevara sin oberoende ställning gentemot de övriga EU-institutionerna. Med hänsyn till att detta oberoende är så tydligt fastställt i EG-fördraget och allmänt accepterat, bör det finnas utrymme för en närmare dialog och ett gott samarbete samtidigt som man behåller en fullständig respekt för varandras roller. Jag har förstått att parlamentet och revisionsrätten har ganska nära förbindelser för närvarande. Revisionsrättens ordförande lämnar t.ex. regelbundet rapporter om arbetsplaneringen. Idéer och uppmaningar kan också läggas fram i samband med presentationen av de särskilda rapporterna och inom ramen för förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet. Alla dessa tillfällen borde vara lämpliga om parlamentsledamöter vill uttrycka sina egna idéer om projekt som bör undersökas eller om hur verksamheten bör skötas. På detta stadium är det svårt för mig att bedöma om det behövs ytterligare kanaler för dialog. Jag ser dock inget skäl att på förhand motsätta mig en sådan begäran från parlamentet. I mitt nuvarande arbete har jag haft nära kontakter med det svenska parlamentet, riksdagen, och jag har alltid försökt att lyssna på dess ledamöter och ge dem den begärda informationen. Detta har inte lett till några svårigheter, tvärtom har jag ansett att dialogen har varit till nytta även för riksbanken. Riksbanken har naturligtvis till slut fattat sina beslut på ett oberoende sätt, med hänsyn till vad vi har ansett vara riktigt. På motsvarande sätt är det revisionsrätten som bestämmer sin egen dagordning inom ramen för sitt mandat. 5. Som du vet håller kommissionen på att revidera budgetförordningen. Vilket mervärde, om något, kan en sådan förändring ge? Den nuvarande budgetförordningen har tillämpats i tre år. Såvitt jag har förstått innebar denna förordning ett stort steg framåt i jämförelse med det tidigare systemet. Man har gjort märkbara förbättringar i EU:s förvaltning av sina finanser. En översyn kommer nu att göras i enlighet med ett beslut som fattades när detta nya system först togs i bruk. Skälet är alltså inte att det skulle finnas några allvarliga problem med den nuvarande versionen. Detta innebär emellertid inte att en översyn inte är berättigad. Man kan sannolikt göra förbättringar på vissa områden. I vilket fall som helst kan man förmodligen förenkla och förtydliga förordningen, vilket skulle kunna förbättra kontrollmöjligheterna. Det är naturligtvis viktigt att revisionsrätten i så hög grad som möjligt bidrar till att översynen blir framgångsrik. PE 364.893v01-00 8/12 PR\587210.doc

6. Vilken roll skulle de nationella revisionsorganen kunna spela när det gäller att hjälpa till med övervakningen av att EU-medel används korrekt i deras medlemsländer? För att se till att revisionsarbetet i Europeiska unionen och dess medlemsstater blir så effektivt som möjligt är det önskvärt med ett välutvecklat samarbete mellan Europeiska revisionsrätten och de olika nationella revisionsorganen. Samtidigt är det tydligt att de olika organisationerna är rättsligt oberoende av varandra. Traditionerna varierar dessutom i viss mån mellan de berörda länderna, och enligt min bedömning kan detta ibland försvåra samarbetet. De nationella revisionsorganen kan spela en viktig roll för att hjälpa kommissionen att uppfylla sina skyldigheter enligt EG-fördraget som ytterst ansvarig för genomförandet av budgeten enligt delad förvaltning. Detta kan göras genom revisionen av EU-medel som en del av revisionen av nationella budgetar för vilka deras respektive medlemsstater har delegerat genomförandeuppgifter. Dessa revisionsrapporter kan utgöra ett kompletterande kontrollinstrument för kommissionen. I den utsträckning som revisionsrätten kan få tillgång till de nationella revisionsorganens iakttagelser bör det också vara möjligt för rätten att använda dem, under förutsättning att de har utförts i enlighet med allmänt vedertagna revisionsstandarder. Detta är en bra princip som kan härledas från internationellt vedertagna revisionsstandarder. 7. Kan du tänka dig några förändringar av revisionsrättens struktur som skulle kunna göra revisionsrätten effektivare? Alla stora organisationer eller institutioner, privata eller offentliga, har alltid möjligheter att förbättra sin effektivitet och bör alltid sträva efter att förbättra denna. I och med ökningen av antalet medlemsstater under de senaste åren har många EU-institutioner ställts inför omfattande utmaningar. Mitt arbete inom Europeiska centralbankssystemet har inneburit att jag tidigare har deltagit i ett antal diskussioner om denna fråga. Med hänsyn till att jag ännu inte har någon grundlig kunskap om revisionsrättens interna arbete har jag emellertid anledning att vara försiktig med att uttrycka utförliga åsikter om denna fråga. Jag känner också till att man har genomfört flera viktiga förändringar av revisionsrättens arbetsförfaranden för att hantera denna nya situation. I mitt nuvarande arbete på riksbanken är jag van vid en kollegial beslutsstruktur. Detta har inte hindrat oss från att göra långtgående förändringar både av omfattningen av vår verksamhet och av hur arbetet utförs. Med hjälp av olika reformer har vi ändrat dagordningen för våra sammanträden så att de har blivit kortare, vilket har gett oss mer tid för frågor av strategisk karaktär. Jag kan föreställa mig att en central fråga för revisionsrätten är att förhindra dels att det kollegiala beslutsfattandet hindrar verksamheten, dels att för mycket tid och resurser läggs på att alla ledamöter har full kontroll över alla aktiviteter. Uppgiften bör i stället vara att ta väl vara på de unika erfarenheter som så många ledamöter har och se till att dessa används effektivt i revisionsrättens verksamhet. Detta förhållningssätt tillämpas redan genom de befintliga revisionsgrupperna. Dessa skulle förmodligen kunna utvecklas ytterligare. Kanske PR\587210.doc 9/12 PE 364.893v01-00

skulle de i större utsträckning kunna fatta formella beslut om handlingar och även se till att mer tekniska diskussioner hålls mellan de ledamötersom har störst erfarenhet inom området. Låt mig betona en annan fråga i detta sammanhang. Revisionsrätten måste naturligtvis uppfylla sina skyldigheter med hänsyn till t.ex. revisionsförklaringen. Som jag ser på saken är det emellertid viktigt att skapa utrymme för en mer resultatinriktad revision. I linje med det som jag sade tidigare anser jag att man vanligtvis inte kan åstadkomma större besparingar förrän man har undersökt och ifrågasatt de grundläggande delarna i olika program och verksamheter. Revisioner som tar upp dessa delar och utvärderar graden av måluppfyllelse är därför av central betydelse för effektiviteten och verkningsgraden hos Europeiska unionens verksamhet. 8. Hur skulle du vilja beskriva din skyldighet att vara oavhängig vid fullgörandet av ditt uppdrag och hur tänker du dig konkret att omsätta denna princip i praktisk handling? Detta är ingen ny fråga för mig. Jag har suttit länge i riksbankens ledning. När jag började att arbeta där 1995 var riksbanken i praktiken redan en oberoende myndighet när det gällde penningpolitiken. Sedan 1999 har man antagit lagstiftning som även formellt klargör vår oberoende ställning. Låt mig börja med att betona vikten av personlig integritet. I denna typ av arbete är det oerhört viktigt att förstå den roll man har och att försöka utföra arbetet på ett lämpligt sätt utan någon yttre påverkan. Revisionsrätten har en uppförandekod som jag har läst och bedömt vara förnuftig. Låt mig nämna ytterligare en fråga i detta sammanhang. Lagfäst oberoende är bra, men det är nödvändigt att se till att detta inte leder till självtillräcklighet och i värsta fall isolering. Det är nödvändigt att ständigt arbeta med utveckling och förbättring av sin egen verksamhet och att göra detta i nära samarbete med övriga EU-institutioner, som t.ex. parlamentet. En hög grad av oberoende medför avsevärda krav på öppenhet. Endast en öppen institution kan utvärderas på ett effektivt sätt, och det är viktigt att institutioner med oberoende och omfattande maktbefogenheter kontrolleras så att de därmed kan hållas verkligt ansvariga för sin verksamhet. 9. Skulle du för Europaparlamentet vilja uppge de intressen eller åtaganden av affärsmässig, finansiell eller politisk natur som du nyligen har haft eller har för närvarande samt intressen eller åtaganden som skulle kunna innebära en intressekonflikt med dina framtida skyldigheter? Ja. Som medlem av riksbankens ledning har jag sedan länge vant mig vid att lämna rapporter om alla personliga finansiella skulder och tillgångar till det svenska parlamentet. Denna redovisning har funnits tillgänglig för allmänheten. I mitt nuvarande arbete gäller även avsevärda begränsningar för verksamhet utanför riksbanken. Det är nödvändigt att få tillstånd PE 364.893v01-00 10/12 PR\587210.doc

från riksbankens allmänna råd, som är mycket restriktivt. För närvarande bedriver jag ingen annan verksamhet förutom den som direkt har att göra med min ställning som riksbankschef. 10. Beskriv dina viktigaste yrkeserfarenheter av offentliga finanser, ledande befattningar eller förvaltningsrevision. Jag har varit riksbankschef sedan 2003 och innan dess var jag vice riksbankschef sedan 1995. Mitt arbete vid riksbanken har gett mig avsevärd erfarenhet av offentlig förvaltning. Antalet anställda vid riksbanken och dess dotterbolag har minskats från över 1 200 till omkring 420 under denna period, vilket gör oss till en av Europas minsta centralbanker. Vår balansräkning uppgår till ca 20 miljarder euro, vilket naturligtvis ställer avsevärda krav på ekonomisk förvaltning och riskhantering. Vår internrevision och våra kontrollsystem har genomgått stora förändringar under dessa år. Båda funktionerna har rapporterat direkt till mig under vissa perioder. Riksbanken har under de senaste tio åren uppnått oberoende både rättsligt och i praktiken och är en av världens mest öppna centralbanker, enligt flera undersökningar. Före mitt arbete vid riksbanken var jag chefsekonom vid Svenska Handelsbanken mellan 1992 och 1995. Banken är en av Nordens största affärsbanker och har i genomsnitt varit den lönsammaste under de senaste årtiondena. Jag var ansvarig för forskningen om ekonomi och tillgångar med fast avkastning och var ledamot av bankens kommitté för tillgångar och skulder. Jag var även ledamot i ledningsgruppen inom Handelsbanken Markets, bankens investeringsbank, från dess start 1994. Mellan 1985 och 1992 arbetade jag vid det svenska finansdepartementet. Under de första fem åren var jag chef för avdelningen för långfristiga och strukturella frågor. En central del i detta arbete var ekonomiska analyser som till sin karaktär var ganska likt verksamhetsrevision av offentliga system för t.ex. arbetsmarknad, jordbruk, regionalt stöd, infrastruktur, miljö, socialförsäkring, utbildning samt hälso- och sjukvård. Jag deltog dessutom i flera offentliga undersökningar på detta område. År 1990, i början av den kris som den svenska ekonomin gick igenom, utnämndes jag till statssekreterare för ekonomiska frågor med ansvar för hela det ekonomiska politikområdet. I detta sammanhang deltog jag även i mycket hög grad i budgetarbetet. Under perioden 1984 1985 var jag chefsekonom vid det svenska Riksgäldskontoret, som är den myndighet som är ansvarig för den statliga upplåningen i Sverige och utomlands samt förvaltningen av statliga skulder. Mellan 1970 och 1984 var jag student, lärare och forskare vid Handelshögskolan i Stockholm. Ämnet för min doktorsavhandling var arbetsmarknadens funktionssätt. Under denna period skrev jag även en rad rapporter och ett par böcker som innehöll utvärderingar av offentliga system och projekt. Dessa omfattade ämnen som t.ex. industripolitik, arbetsmarknadsfrågor, regionalpolitik och inte minst utlandsbistånd. I likhet med en del av mitt arbete vid finansdepartementet hade detta stora likheter med resultatinriktad revision. Min första examen i ekonomi gav mig avsevärda kunskaper i redovisning och finansiering. Sedan mitten av 1980-talet har jag suttit i styrelserna för vissa offentliga myndigheter, PR\587210.doc 11/12 PE 364.893v01-00

statsägda bolag och en handelshögskola. Detta har också gett mig viktiga kunskaper om offentliga finanser, förvaltning och förvaltningsrevision. 11. Om du redan har innehaft en befattning som ledamot av Europeiska revisionsrätten, var då vänlig och beskriv hur du bidrog till att förbättra förvaltningen av Europeiska unionens finanser under din tid som ledamot av revisionsrätten. Inte relevant. 12. Skulle du dra tillbaka din kandidatur om parlamentet avstyrkte din utnämning till ledamot av revisionsrätten? Mitt mål i de utfrågningar som hålls av budgetkontrollutskottet kommer att vara att visa att jag har de kvalifikationer som krävs för att bli en ledamot av revisionsrätten. Om parlamentet skulle avstyrka min utnämning skulle jag allvarligt överväga att dra tillbaka min kandidatur. PE 364.893v01-00 12/12 PR\587210.doc