Naturinventering 1999 Kävlinge kommun

Naturinventering 1999 Kävlinge kommun 1 Miljö & Teknik

Naturinventering 1999 Inventeringsansvarig Ulf Wiktander Kartor Ulf Wiktander Patrik Lund Foto Patrik Lund Layout Ann Persson Kontaktperson/beställning Patrik Lund patrik.lund@kavlinge.se, tel 046-73 90 00 Kävlinge kommun Miljö & Teknik 244 80 Kävlinge Tryck Kävlinge kommun Miljö & Teknik Miljö & Teknik 2

Naturinventering 1999 I det följande presenteras den inventering av naturområden i Kävlinge kommun som gjordes på uppdrag av Miljö- och teknikförvaltningen under 1999. Syftet med inventeringen har varit att ta fram ett aktuellt kunskapsunderlag för det pågående planarbetet i kommunen. Utgångspunkten för presentationen är objektsindelningen i den naturvårdsplan för Kävlinge kommun som antogs 1993, i det följande benämnd Nvpl -93. Till grund för den naturvårdsplanen låg en naturinventering som gjordes 1989. Med undantag för havet så har samtliga 75 objekt som ingår i Nvpl -93 besökts. Därtill har ett antal ytterligare områden som bedömts vara av intresse besökts. Presentationen baseras på naturtyper, se vidare nedan. Där flera naturtyper ingår i ett objekt så har varje naturtyp beskrivits som ett delområde. För betesmarker har ofta en finare uppdelning gjorts beroende på vegetationens värde och områdets hävd. Detta har varit en rimlig arbetsnivå, som samtidigt bör kunna ge en tillräckligt detaljerad beskrivning av kommunens naturvärden för att fungera som underlag för naturvårdsplaneringen. Besökta och beskrivna områden har ritats in på kartor. Kartorna är i första hand en beskrivning av vad som inventerats och inte förslag på objektsavgränsningar. Vilka delar som är värda att beakta i en naturvårdsplan och en slutlig avgränsning av objekt återstår att diskutera, men ska förhoppningsvis vara möjligt att göra med denna presentation som grund. 3

Natur och naturtyper Kävlinge är en synnerligen naturfattig kommun. Förutom havet så upptar kommunen 153.9 km 2. Enligt statistik från 1996 (Miljötillståndet i Skåne -Årsrapport 1998. Skåne i utveckling 99:3. Länsstyrelsen i Skåne län) så är ca 70% av arealen åkermark och 10% tätortsbebyggelse. Naturmarken ingår i de återstående 20%. Cirka 3% av kommunens areal anges som skog, ca 4% som betesmark och 0.6% som vatten. I naturinventeringen 1989 anges något högre värden och naturmarken beräknades till knappt 14%, dvs 21 km 2 eller 2 100 hektar (5% skog, 8% öppna gräsmarker samt 0.4% kärr). Mindre än 10% av kommunens areal beräknades vara tillgänglig för rekreation och friluftsliv. De naturområden som finns är till stor del utspridda fragment i landskapet som varit för otillgängliga eller olönsamma för att odlas upp. Större sammnhängande naturområden finns främst i kommunens västra delar vid Järavallen-Ålstorp, Salviken-Löddeköpinge samt kuststräckan-lödde å. Kommunens centrala, östra och södra delar karakteriseras av en ensartad, storskalig jordbruksbygd som nästan helt saknar naturområden. I en kommun som har så lite och fragmenterad naturmark som Kävlinge så är strängt taget all sådan som finns kvar värd att bevara. En viktig övergripande ekologisk princip som bör styra målsättningen för naturvården i ett sådant fragmenterat landskap är också att försöka binda samman små isolerade objekt till större sammanhängande områden. Detta skapar generellt förutsättningar för en större artrikedom och bättre överlevnadsmöjligheter för populationer av mer krävande arter. En samlad beskrivning av kommunens naturförhållanden, geologi, klimat och markhistoria finns i naturinventeringen 1989. Till dels berörs dessa ämnen i den beskrivning av naturtyper som följer. Skog Endast ca 770 hektar av kommunens yta upptas av skog. Skogen är genomgående ganska ung och det finns knappast något område som varit beskogat i mer än 150 år. Det mesta av skogsmarken är barr/blandskogar, vilka ofta har sin grund i de planteringar av tall som gjordes från mitten av 1800- talet och framåt för att hindra jordflykten på sandiga marker. På Gerhard Buhrmans översiktliga Skånekarta från 1684 finns ingen skog alls utmärkt i det som blir Kävlinge kommun. På Skånska Rekognosceringskartan från 1812-1820 går det att hitta tre mindre skogsområden, alla angivna som barrskog. Inget av dessa finns dock kvar idag. (nordost Lundåkra by, väster om Barsebäcks gods samt söder om Planterhus mellan Löddeköpinge och Löddesborg). På ekonomiska kartan från 1912-1913 är bilden en annan och många av de områden som är skog idag var beskogade då. Tabell. Skog på ekonomiska kartan 1912-1913. Nr i Nvpl -93 Namn Skogstyp 2 Öster om Ålstorpstäkten Barr 5 Järavallen Barr 9, mycket av 10 Öster om Ålstorp Barr 13 Björnstorp Barr 21 Skogen på Dagstorps backar Barr (+löv?) 25 Klyfthög Löv 28 Söder om Allarps mosse Barr 48, 49, del av 50 Furulunds fure Barr 55 södra delen Gamla Cementgj., Furulund Barr 66 (Var större) Jordbroskogen Löv 68 Salviksskogen Barr Dessutom är området där Ålstorps samhälle ligger idag markerat som barrskog. (Rester av denna skog finns idag i form av enstaka gamla tallar och något obebyggt bestånd.) Lödde sandskog (63 & 64) var däremot inte planterad än och är markerad som åker. 4

Planteringen av skog har fortsatt in i våra dagar, nu främst på nedlagda åker- och betesmarker. Till stor del planteras fortfarande barrträd, tall eller gran som inte sällan är av utländskt ursprung (t ex bergtall, svarttall, silvergran, nordmannsgran). Barrplantering, och i synnerhet plantering av utländska sorter, är olyckligt ur naturvårdssynpunkt i denna del av landet. Planteringar med lövträd görs också vilket bör uppmuntras. Även vid lövplantering är inhemska trädslag att föredra. De rena talldominerade skogarna har förhållandevis låga naturvärden. Tallen föryngrar sig dock mycket dåligt och så gott som all naturlig föryngring är av lövträd. Med en fri utveckling kan man räkna med att tallskogarna med tiden skulle omföras till lövskog, vilket generellt torde vara det slutliga successionsstadiet i denna del av landet. I områden där lövföryngringen tillåtits växa upp har nu tallskogarna utvecklats till varierade blandskogar med ett stort antal trädslag och mycket höga naturvärden. Mot bakgrund av de små arealer skog som finns i kommunen så är det ur naturvårdssynpunkt av stort värde att gynna lövföryngringen i tallskogarna och verka för en utveckling mot mer varierade och värdefulla blandskogar. Bara en mindre del av kommunens skogar utgörs av rena lövskogar. Mycket av dessa är fuktlövskogar som vuxit upp på kärrmarker under 1900-talet, efter att tidigare brukande som slåtter, bete eller torvtäkt upphört. Fuktlövskogarna domineras oftast av björk men i några fall av klibbal. I huvudsak är de självföryngrade, friväxande och orörda med naturskogskvaliteter och har redan idag mycket höga naturvärden. Dessa värden kommer att öka med en fortsatt fri utveckling. Den största lövskogen i kommunen är fuktlövskogen på Hofterups mosse. Spontant uppvuxen lövskog finns också i den lummiga bård som kantar de större åarna. Här växer främst pil och klibbal men även flera andra trädslag. Ädellövskog är troligen den naturliga vegetationen på torrare mark men är förvånansvärt ovanligt i kommunen och finns bara i spridda mindre bestånd. Det är angeläget att bevara de få och små rena ädellövskogar som finns. Ett par ekdominerade områden finns vid Ålstorp. Bokdominerade områden finns bl a i skogen på Dagstorps backar, Furulunds folkets park, Furulunds fure, Järavallen och Jordbroskogen. Ädellövdominerade bestånd finns också i parkanläggningar som t ex Klyfthög, Allarps mölla och Kävlinge folkets park. De äldsta blandskogarna, som Furulunds fure, har också en mycket stor inblandning av ädellövträd. På några håll finns unga lövplanteringar som kan utvecklas till ädellövskog. Naturliga gräsmarker En betydande del av kommunens naturområden utgörs av naturliga gräsmarker. De allra flesta hävdas idag med bete, bara ett par områden hävdas med traditionell slåtter. De betesmarker som finns på stränderna utmed havet, längs Kävlingeån och Saxån samt på fuktiga kärrmarker som undgått dikning och uppodling har sannolikt hävdats med bete och slåtter under mycket lång tid, kanske ända sedan landskapet koloniserades av bofasta bönder. Dessa marker torde vara den äldsta naturtypen i kommunen och är värdefulla kulturminnen av ett ålderdomligt odlingslandskap, där naturbetesmarker och slåtterängar utgjorde en grund för försörjningen som fodermarker för djuren. Ängen var också av central betydelse för åkerbruket genom att producera vinterfoder till djuren, vilka gav den livsviktiga gödseln till åkern. Härav uttrycket ängen är åkerns moder. I de marker som inte gödslats eller markbearbetats, och som har många seklers kontinuitet av hävd med bete eller slåtter har det utvecklats en vegetation som är bland de biologiskt rikaste miljöerna vi har i landet. En sådan vegetation har synnerligen höga biologiska värden, inte bara botaniska utan också zoologiska genom ett rikt insektsliv. En sådan vegetation kan också i högsta grad betraktas som ett levande kulturminne. 5

I dagens mekaniserade rationella jordbruk, med närmast obegränsad tillgång till konstgödsel, har dessa markslag förlorat sin betydelse. Sedan slutet av 1800-talet har odlingslandskapet genomgått en kolossal förändring och dess biologiska innehåll har utarmats dramatiskt. Denna förändring och utarmning är särskilt påtaglig i en så hårt exploaterad åkerbygd som Kävlinge kommun. Idag återstår bara fragment av naturliga gräsmarker av ursprunglig typ och det är ytterst angeläget, både av biologiska och kulturhistoriska skäl att verka för att dessa sista rester bevaras. Dessa områden har ett mycket stort värde som naturtyper, men kanske framför allt som livsrum för en mängd växter och djur som blivit hotade och sällsynta i ett nationellt perspektiv i takt med att de hävdade naturliga gräsmarkerna försvunnit eller utarmats. och generella skötselaspekter Den ursprungliga hävdbetingade vegetationen i naturliga gräsmarker är känslig och kan förödas mer eller mindre oåterkalleligt av en rad faktorer. Ett av de mest övergripande hoten i Kävlinge kommun är påverkan av kvävegödsling. Naturliga gräsmarker karakteriseras av en utmagrad mark med låga kvävenivåer, och något paradoxalt kan tyckas, så är detta en förutsättning för vegetationens artrikedom. Det är dock vanligt förekommande att det sprids (eller har spridits) konstgödsel i naturbetesmarkerna i syfte att höja produktiviteten. I denna del av landet påverkas också marken av ett ansenligt nedfall av kväve från luften, och det mest önskvärda ur naturvårdssynpunkt vore att konstgödslingen helt upphörde i kommunens få kvarvarande naturbetesmarker. Kvävetillförseln skapar en genomgripande förändring av förhållandena och ett fåtal storvuxna arter gynnas (t ex hundäxing, ängskavle, hundkäx, nässla, skräppor), vilka snart tar över och konkurrerar ut den ursprungliga vegetationen. Om gödseltillförseln inte varit alltför våldsam och heltäckande så kan den ursprungliga vegetationen ha undgått att helt slås ut, med större eller mindre rester kvar. Detta är ett stadium som många av kommunens betesmarker befinner sig i idag. I sådana fall är det möjligt att med en upphörd gödsling och en intensifierad hävd magra ut marken igen, effektivast med en kombination av bete och slåtter med efterföljande räfsning. (Det förefaller att vara ganska vanligt förekommande att högvuxen vegetation som ratats av betesdjuren slås av, i regel dock utan att räfsas och föras bort. Detta gör nyttan av slåttern begränsad ur naturvårdssynpunkt, se vidare nedan. Om det gick att verka för att det slagna också räfsades och fördes bort skulle en sådan kompletterande slåtter däremot bli mycket värdefullt bidrag till naturvården.) Ett annat vanligt hot mot de naturliga gräsmarkernas vegetation är upphörd eller försvagad hävd liksom slåtter utan räfsning, vilket ger liknande utarmande effekter. Detta leder till en näringsupplagring i marken och igenväxningseffekter som påminner om dem som följer på gödsling. Dessutom täcks marken i varierande grad av förna vilket missgynnar småvuxna arter och arter som är beroende av regelbunden frösättning. Vid helt upphörd hävd slås den ursprungliga vegetationen ut mer eller mindre snabbt, till dels beroende på markens kvävenivå. Igenväxning och utslagning kan ske inom några-10 år på friska-fuktiga marker (som t.ex. delar av Saxåns dalgång) men på torra, sandiga marker går processen långsammare och den ursprungliga vegetationen kan finnas kvar som rester ganska lång tid (t ex betet söder om Barsebäcks golfbana (7) och norra Stenbocksvallarna). I många fall finns således en tidsmarginal för restaureringsåtgärder innan utslagningen är helt oåterkallelig. Ytterligare hot är dränering, trädplantering, uppodling och andra former av exploatering som väg- och järnvägsbyggen. Jämfört med naturinventeringen 1989 så har ett tiotal naturbetesmarker utarmats eller helt förötts av hotfaktorerna ovan (del av 4, 12, 19, del av 20, del av 22, del av 24, 26, 30, 33, 41, del av 60). Det är nu angeläget att värna om de områden som finns kvar. Förhoppningsvis kan de EU-stöd som betalas ut för bevarande av värdefulla natur- och kulturmiljöer i jordbrukslandskapet bidra till detta. Under perioden har glädjande nog också hävden återupptagits i några områden (16, 54, del av 60, 74). På sidan 12 lämnas en lista på de värdefullaste betesmarker där hävden behöver ses över eller där en återupptagen hävd är motiverad. 6

Våtmarker och vattendrag När man färdas genom Kävlinge kommun idag är det svårt att föreställa sig att detta varit ett landskap präglat av våtmarker med slingrande bäckar och åar omgivna av fuktiga kärrmarker. Sedan mitten av 1800-talet har dock våtmarkerna utsatts för omfattande utdikningar och uppodling och vattendragen har till stor del rätats och kulverterats, vilket inneburit en radikal förändring av landskapet och en dramatisk utarmning av den flora och fauna som är knuten till dessa naturtyper. Våtmarkerna och vattendragen hör till våra mest påverkade och utarmade naturtyper, och bristen på dessa i dagens landskap är ett naturvårdsproblem. En följd är att groddjuren blivit en av våra mest utsatta djurgrupper. I Kävlinge kommun lever ännu ett par arter som är hotade och sårbara i ett nationellt perspektiv. Även fågelfaunan har påverkats mycket negativt och många arter vadarfåglar har gått starkt tillbaka och Skånes symbol storken är borta. Idag är kommunen fattig på våtmarker och vattendrag. Av ursprungliga sådana märks kanske främst Kävlingeån/Lödde å och Saxån, vilka bland mycket annat hyser en rik och skyddsvärd fiskfauna. Saxån har också ett speciellt värde genom att den till stor del fortfarande meandrar fritt i sin dalgång. Dessutom finns några mindre vattendrag, vilka dock är rätade i hela sitt lopp och även till stor del är kulverterade (Välabäcken, Välåran, Marbäcken samt bäcken som mynnar vid Lundåkra). Barsebäcks mosse är en stor kvarvarande kärrmark, i övrigt finns endast mindre områden. De ursprungliga kärrmarkerna är dock i regel mer eller mindre påverkade av dikning. Ett stort antal märgelgravar och smådammar finns också i landskapet. Naturvärdet av dessa varierar dock beroende på nedskräpning och tidvis torrläggning. I senare tid har det också skapats ett antal nya våtmarker, vilket är en mycket positiv utveckling förutsatt att naturvårdsaspekter beaktas vid utformningen. Några mindre sjöar har anlagts i nedlagda grustag vid Ålstorp/Järavallen och Furulund. En ny tidens trend är de dammanläggningar som börjat anläggas vid vattendragen under 1999, till dels i syfte att rena åkermarkernas avrinning från kväve. Förhoppningvis kan dessa med tiden skapa ett utökat livsrum för våtmarkernas djur- och växtliv, och bidra till att den vikande trenden för dessa grupper bryts. Inventeringen Fältarbetet gjordes främst från mitten av maj till och med augusti 1999. Inventeringen har varit av översiktlig natur. Den har genomförts som en noggrann strövinventering och främst inriktats på kärlväxter och fåglar. Andra grupper har inte inventerats systematiskt men vissa insektsgrupper (hopprätvingar, vedlevande skalbaggar) och däggdjur har noterats när de påträffats. De artlistor som presenteras är inte att betrakta som fullständiga dokument, utan i många fall finns säkert mer att upptäcka. Använd litteratur anges fortlöpande i texten. en av vegetation har gjorts på samma sätt som i naturinventeringen 1989 för att vara jämförbar med den. - I Trädskikt ingår träd över 5 meters höjd. - I Buskskikt ingår träd mellan 1-5 meters höjd och buskar över 1 2 meter. - I Fältskikt ingår kärlväxter samt träd och buskar under 1 2 meter. Frekvensen av förekommande kärlväxter har angivits i en enkel tregradig skala. (Frekvens har dock i regel inte angivits i avbetade betesmarker.) 1=fåtalig 2=allmänt men glest spridd eller större bestånd 3=vanlig eller dominerande 7

Eftersom det kan vara mycket vanskligt att bedöma träds ålder så har träd i första hand beskrivits med diameter (i decimeter) vid brösthöjd. Där uppgifter om ålder anges skall dessa ses som ungefärliga skattningar. I många fall finns dock ett stöd för åldersskattningarna av skog i äldre kartmaterial, främst Ekonomiska kartan 1912-1913. Arter som finns upptagna i officiella listor över i Sverige hotade och sällsynta organismer (rödlistor)* har markerats genom att den hotkategori de tillhör har angivits i fetstil. 1.Akut hotade. Arter som löper risk att försvinna som reproducerande populationer inom en nära framtid om hotfaktorerna inte snarast undanröjes. 2.Sårbara. Arter vars överlevnad inte är säkerställd på längre sikt. 3.Sällsynta. Arter som f.n. inte är akut hotade eller sårbara men som ändå är i riskzonen på grund av en population som har en liten totalstorlek eller har en utbredning som antingen är mycket lokalt begränsad eller utglesad. 4.Hänsynskrävande. Arter som inte tillhör kategori 1-3 men som ändå kräver artvis utformad hänsyn. *-Ehnström, B., Gärdenfors, U. & Lindelöw, Å. 1993. Rödlistade evertebrater i Sverige 1993. Databanken för hotade arter, SLU, Uppsala. -Ahlén, I. & Tjernberg, M. (red.) 1996. Rödlistade ryggradsjur i Sverige-Artfakta. ArtDatabanken, SLU, Uppsala. -Förteckning över rödlistade växtarter. Naturvårdsverket 1995. Ovanliga eller anmärkningsvärda arter har strukits under. Fridlysta växter har markerats med ett F. Värdering av betesmarker Till stor del har inventeringen av betesmarker gått ut på att söka efter rester av en ursprunglig hävdbetingad vegetation. I ett försök att underlätta prioriteringen av arbetet med skydd och bevarande har betesmarkernas vegetation värderats i en fyragradig skala, vilken anges i kursiv stil under rubriken i områdesbeskrivningen. Denna värdering är gjord utifrån ett lokalt perspektiv och är inte direkt jämförbar med den värdering som gjordes i Länsstyrelsens ängs- och hagmarksinventering 1988-1989. 1.Områden som får betecknas som omistliga i ett lokalt perspektiv och som även är av värde i ett regionalt eller riksperspektiv. ens värde ensamt motiverar en placering i lägst klass II i en naturvårdsplan. Tillsammans med eventuella andra bedömningskriterier självklart klass I. en som helhet är välbevarad och förhållandevis opåverkad av gödsling och/eller hyser särskilt skyddsvärda rödlistade arter. 2.Områden där fortsatt eller återupptagen hävd är mycket angeläget. Mer eller mindre stora partier med en välbevarad ursprunglig vegetation finns, vars värde ensamt motiverar att området bevaras. Med eventuella andra bedömningskriterier motiveras en självklar placering i klass II i en naturvårdsplan. 3.Områden med en artrik men trivialiserad vegetation. Rester av en ursprunglig vegetation finns, vilket motiverar en fortsatt hävd. 4.Områden med en artfattig och trivial vegetation, utan ursprungliga rester. Har biologiska och landskapsmässiga värden som är större än de som finns i åkermark. 8

och flora Kommunens vegetation och flora berörs inte närmare här. De vegetationstyper som förekommer i kommunen finns beskrivna i naturinventeringen 1989. De växter som noterats under inventeringen finns upptagna i områdesbeskrivningarna. Förhoppningsvis ska det gå att få kompletterande uppgifter från Skånes Flora-inventeringen, vilka dock inte är tillgängliga i skrivande stund. De rödlistade växter som påträffades under inventeringen tas upp nedan, med nummer i Nvpl -93 inom parentes. Källfräne 2 (38b) Blåtåg 3 (Denna i Sverige sällsynta art har ett starkt fäste i Kävlingeåns vattensystem och är ställvis ganska vanlig i välhävdade betesmarker.) Sandnejlika 3 (17, 62) Sumpskräppa 3 (36) Dikesveronika 4 (34, 36) Hedblomster 4 (7, 8, 61) Källgräs 4 (34) Fauna Däggdjur Under inventeringen noterades bl a: Rådjur. Flerstädes. Räv. Vid Salvikens norra strandängar. Igelkott 4. Flerstädes. Ekorre. Flerstädes. Mård. Ett överkört exemplar på vägen mellan Ålstorp och Hofterup. Kanin. Flerstädes. Fälthare. Flerstädes. Groddjur Två mycket ovanliga och rödlistade groddjur förekommer i kommunen; lökgroda 1 och stink/ strandpadda 2. Den grönfläckiga paddan 1 torde däremot vara utgången. Fåglar De arter som påträffades i kommunen under häckningstid presenteras nedan. Under övriga delar av året uppträder ytterligare ett stort antal arter. I synnerhet kuststräckan har mycket viktiga lokaler för flyttande och rastande gäss, änder och vadare. Vad gäller häckfågelfaunan så ger de små och isolerade arealerna skog tydliga effekter. Stationära skogsfåglar som nötväcka och stjärtmes är ganska sällsynta. Arter med större arealkrav som hackspettar, entita och nötskrika påträffades inte alls. Häckfågelfaunan vid kusten är fortfarande artrik men de känsligaste arterna (t ex skärfläcka, småtärna och sydlig kärrsnäppa) förekommer bara i låga numerär och hotas av störningar och försvagad hävd av strandängarna. 9

Nedan listas de fågelarter som observerades under häckningstid. Siffror i fetstil anger hotkategori. Siffror i parentes anger objektnummer i Nvpl -93. Smådopping Ett par vid Perslund (33) Gråhakedopping 4 Ett par vid Perslund (33) Storskarv 4 Häckar sannolikt inte i kommunen men Salviken är en viktig rastlokal för översomrande ickehäckare. Häger 4 Ingen konstaterad häckning men troligen häckar något par i kommunen. Knölsvan Grågås Kanadagås Gravand Kricka Gräsand Skedand Ett par vid Barsebäcks mosse Vigg En hona vid Perslund (33) Ejder Knipa Småskrake Bivråk 4 Fåtalig häckfågel med åtminstone något par vid Ålstorp Glada 4 Fåtalig häckfågel. En konstaterad häckning vid Allarp (28) Brun kärrhök 4 Häckning i Barsebäcks mosse samt i igenväxande marker vid Salviken och Kävlinge/Löddeån (35, 50, 60) Sparvhök Ormvråk Tornfalk 4 Flera par finns i kommu-nens sydvästra delar vid Löddeån, Barsebäcks mosse, Ulakärr och Salviken. Enstaka par finns också på andra håll. Lärkfalk Flera häckningar konstaterade i äldre, stora eller ostörda skogsområden. (13, 17, 48, 63 och trol också 5). Rapphöna 4 Fåtalig. Observationer vid Salviken och Furunäs. Fasan Rörhöna Sothöna Strandskata Skärfläcka 4 Några par finns på revlarna i Lundåkrabukten (5,6) Mindre strandpipare 4 Något par i grustäkterna sydväst om Löddeköpinge och nordväst om Ålstorp Större strandpipare Tofsvipa (Sydlig kärrsnäppa 2) Möjligen finns ännu något häckande par på strandängarna vid Löddeån. Ej noterad 1999. Enkelbeckasin Morkulla Fåtalig. Observerad i Hofterups mosse. Rödbena Skogssnäppa Observerad i fuktlövskogarna i och omkring Hofterups mosse. Drillsnäppa Fåtalig vid Saxån och Kävlingeån. Skrattmås Fiskmås Gråtrut Havstrut Fisktärna Småtärna 4 Något par finns på revlarna i Lundåkrabukten (5,6) Skogsduva 4 Förekommer fåtaligt i skogsområden med stora hålträd Ringduva Turkduva Gök Kattuggla Hornuggla Fåtalig. Observerad i Salviksskogen. Tornsvala Kungsfiskare 4 En häckning i Kävlingeån 1km nedströms Högsmölla. Ingen observation i Saxån. Arten varierar dock mycket i antal mellan år. De naturliga strandbrinkarna vid Saxån är mycket värdefulla potentiella häckningsplatser (Gröngöling, spillkråka, mindre hackspett) Ingen av dessa arter observerades under häckningstid och det är tveksamt om någon av dem är en regelbunden häckfågel i kommunen. Vad gäller de två sista arterna så finns knappast någon skog i kommunen som är stor nog att hysa en livskraftig stam. Större hackspett Den enda vanliga hackspetten i kommunen. Finns i de flesta större och lite äldre skogsområdena, där den är en mycket viktig producent av bohål för andra hålhäckande arter. Trädlärka Fåtalig. Bara noterad vid Lödde sandskog (64). Sånglärka Backsvala 4 Kolonier fanns i grustäkterna sydväst om Löddeköpinge och nordväst om Ålstorp. Troligen också i naturliga brinkar vid Saxån. 10

Ladusvala Hussvala Trädpiplärka Ängspiplärka Gulärla 4 Sydliga rasen. Finns på välhävdade strandängar. Sädesärla Gärdsmyg Järnsparv Rödhake Näktergal Rödstjärt Buskskvätta Stenskvätta Koltrast Björktrast Taltrast Dubbeltrast Gräshoppsångare Flodsångare En sjöng under våren vid Kävlingeån norr om Vikenbadet (50). Sävsångare Kärrsångare Rörsångare Härmsångare Ärtsångare Törnsångare Trädgårdssångare Svarthätta Lundsångare 3 En sjöng under våren omkring nya kyrkan i Kävlinge. Grönsångare Gransångare Lövsångare Kungsfågel Grå flugsnappare Svartvit flugsnappare Skäggmes 4 Flera ex observerades i Barsebäcks mosse i augusti. Om de häckar här är osäkert. En liten stam finns vid Löddeåns mynning. Stjärtmes En mycket stationär fågel som är beroende av större lövskogsområden. Endast observerad på och omkring Hofterups mosse, där det verkar finnas en liten stam. Svartmes Blåmes Talgoxe Nötväcka En mycket stationär lövskogsberoende fågel. Observerad i Furulund- Kävlinge och Lödde sandskog-salviksskogen. Trädkrypare Finns i större gamla skogsområden. (Pungmes 3) Inte noterad 1999. Har minskat i landet under 1990-talet och är troligen inte någon regelbunden häckfågel i kommunen i dagsläget. (Sommargylling 3) Inte noterad 1999. Sannolikt är den inte en regelbunden häckfågel i kommunen. Törnskata Skata Kaja Råka Kråka Korp Fåtalig häckfågel i äldre, stora eller ostörda skogsområden. Häckningar konstaterade vid Karaby backar, i Furulunds fure och Salviksskogen. Stare Gråsparv Pilfink Bofink Gulhämpling 3 En individ observerades nordväst om Ålstorp 17/6. Möjligen häckar arten oregelbundet i kommunens äldre tallskogar. Grönfink Steglits Grönsiska Hämpling Gråsiska 3 Den sydliga rasen har etablerat sig i Sydsverige under slutet av 1900-talet. En liten stam verkar finnas i Salviksskogen-Lödde sandskog. Gulsparv Sävsparv 11

Prioritering av insatser i betesmarker Nedan lämnas en lista med prioritering över betesmarker där hävden behöver ses över eller där en återupptagen hävd är motiverad. Ytterligare synpunkter och skötselförslag står att läsa i beskrivningen av respektive område. Prioritet 1 23 Naturreservatet Dagstorps mosse. Intensifierat bete, främst i fållan söder om järnvägen. 34 B Håleravinen, fållan söder om cykelvägen. Intensifierat bete i den värdefullaste västra delen. 39 Stora Harrie mosse. En säkerställd, varaktig hävd är synnerligen angeläget. 60 I Lödde å. Återupptaget bete i den sydligaste fållan. 71 Naturreservatet Salvikens strandängar. Intensifierat bete, både av botaniska och zoologiska skäl. 74 Stenbocksvallarna, södra. Intensifierat bete i den norra fållan. Prioritet 2 7 Betet söder om Barsebäcks golfbana. Återupptagen hävd. 17 Karaby backar. Intensifierat bete i betesmarken. Om möjligt slåtter med skärande/klippande redskap på gravkullarna, men i första hand bättre räfsning. 22 C Betesmark sydväst om naturreservatet Dagstorps mosse. Återupptagen hävd. Slåtter är fullt rimligt och det skulle vara av stort värde med ytterligare en slåttermark i kommunen. 34 A Håleravinen, själva ravinen norr om cykelvägen. Intensifierat bete. 40 Beten nordost om Strömmen. Återupptaget bete, åtminstone i den västra delen. 60 N Lödde å. Intensifierat bete. 61 Trulshög. Räfsning efter slåttern. 75 Stenbocksvallarna, norra. Återupptagen hävd. Prioritet 3 6 Strandängarna söder om Järavallen. Intensifierat bete, främst i den sydligaste fållan. 21 Dagstorps backar. Återupptaget bete i delområdena B-D. 32 B Tostarps mosse. Intensifierad hävd för att ge den värdefulla vegetationen möjlighet att expandera. Om möjligt inkludera den lilla kärrmarken i norr (32C) i betet. 33 Perslund. Återupptaget bete och om möjligt tillåta en permanent vattenspegel. 46 Lackalängaravinen. Intensifierat bete. 58 Beten söder om Högsmölla. Intensifierad hävd för att ge den värdefulla vegetationen möjlighet att expandera. 12

Nummer i Nvpl -93: 1 Havsstranden mellan Välåran och Järavallens naturreservat Besöksdatum: 19/7 Utöver det område som är avgränsat i Nvpl -93 ges också en översiktlig beskrivning av omgivande mark. Områdets naturvärden är överlag förhållandevis små. 13

Delområde A (motsvarar område 1 i Nvpl -93). Havsstrand/havsstrandäng. En sandig havsstrand som utnyttjas flitigt som badstrand. Strandängen innanför används som bilparkering och vegetationen är till stor del sönderkörd. Har värde främst som oexploaterad havsstrand och för rekreation. Rester av en typisk havsstrandvegetation, med t ex strandråg, finns. Delområde B Öppen gräsmark. En stor ohävdad gräsmark, troligen tidigare brukad som åker. I öster torr rödvenäng, i väster mot havet frisk-fuktig mark. Sett i förhållande till de väldiga betade strandängarna i söder utmed Lundåkrabukten är naturvärdena ganska små. De floristiska värdena är ringa. Området kan ha ett visst värde för fågellivet. Bete skulle kunna höja områdets värde, genom att hindra igenväxningen och göra det mer attraktivt för t ex vadare. Det finns dock betydligt angelägnare objekt av detta slag i kommunen. Delområde C Ung björkskog. En ganska isolerad skog av ung likåldrig björk som når ända ut till stranden. Skogen är orörd och friväxande. Har ett värde för djurlivet, ett värde som säkert kommer att öka allteftersom skogen åldras. Området lämnas lämpligen för fri utveckling. Trädskikt Helt dominerat av björk. Träden är 1-2 dm, ca 10-25 år. Slutet krontak. Buskskikt Ganska tätt av druvfläder. Fältskikt Ganska väl utvecklat. En trivial blandning av öppenmarks- och skogsväxter. Luddtåtel 3. Nässla 2. Mjölkört 2. Träjon 1. Lundbräken 2. Rödven 2. Bergrör 2. Delområde D Buskbeväxt mark, Salix och ung björk. Ej närmare undersökt. Torde ha ett värde för djurlivet. Delområde E Betad björkhage med 20-40-åriga björkar och ett antal större popplar. Floran har inte inventerats. Delområde F Två ganska unga (ca 20 år) och täta planteringar av f f a silvergran utan större naturvärden. Övrig mark i området brukas som åker. Värde 4. Ganska artrik men trivial vegetation, i de fuktiga och frodigare delarna mot havet av igenväxningskaraktär. En del havsstrandväxter har vandrat in. Fackelblomster 2. Grusstarr 1. Havssäv 2. Kärrdunört 2. Luddtåtel 2-3. Rosendunört 2. Rödven 2-3. Rölleka 2. Rörsvingel 1. Smörblomma 2. Storven 2. Strandråg 1. Videört 2. Åkermolke 1. Åkerpilört 2. Åkertistel 2. 14

Nummer i Nvpl -93: 2, 3 och 4 Området öster och norr om Järavallens naturreservat Ett stort och synnerligen varierat område. Bakom områdesindelningen i Nvpl -93 döljer sig en mängd naturtyper och delområden av mycket varierande naturvärde. Nedan ges en beskrivning av områdets olika ingående delar, baserat på naturtyper. Vad gäller skogen i området så bildar den det största sammanhängande skogsområdet i Västskåne tillsammans med Järavallens naturreservat, skogen öster om Ålstorp och Saxtorpsskogen i Landskrona kommun. Ett påfallande inslag i området är de fuktlövskogar som vuxit upp på tidigare öppna kärrmarker, och som nu utvecklats till mycket värdefulla skogsmiljöer (delområdena A-G). Mindre och isolerade fuktlövskogar förekommer på några andra håll i kommunen, men på och omkring Hofterups mosse finns stora och ganska sammanhängande områden. Gemensamt för dessa områden är att de är ganska unga som skog. Ännu håller den första generationen träd på att mogna och åldras, vilken torde vara ca 30-50 år. Ofta finns dock enstaka riktigt gamla och stora trädindivider kvar från tiden före igenväxningen. Inom denna tidsram är trädskiktet ganska olikåldrigt och varierat, eftersom områdena i huvudsak är självföryngrade och friväxande. Det finns i regel mycket död ved av olika dimensioner, upp till 3 dm grova högstubbar och lågor, till gagn för vedlevande insekter och hålhäckande fåglar. Med en fortsatt fri utveckling kommer dessa skogar att utvecklas till än mer varierade och värdefulla naturmiljöer. De värdefullaste delarna idag är D, E och F. 15

Delområde A Besöksdatum 10/6, 17/6 Fuktlövskog. En mycket vacker och värdefull björkdominerad fuktskog nordost om Saxtorpsrondellen. Sluten skog på de branta sidorna och i botten av en djup svacka i landskapet. I botten varierar marken från fuktig till blöt, vilket tillsammans med ett bitvis tätt Buskskikt gör det svårframkomligt. Området är orört och friväxande. Det är gott om död ved i form av högstubbar, lågor och rotvältor och det finns en hel del hålträd. Av stort värde för djurliv och flora. Fri utveckling. Avverkning. Dränering. Trädskikt Björk (2-3 dm), 3. Asp 2. Sälg 1. Ek 1. Tall 1. Buskskikt Glest-tätt av Salix och brakved. Fältskikt Ganska rik kärrvegetation. Besksöta 2. Flaskstarr 1. Gråstarr 2. Hundstarr 2. Krypven 2. Strandklo 2. Svärdslilja 2. Veketåg 2. Vårbrodd 2. Ängsull 1. Fauna Fåglar Hyser ett rikt fågelliv. Skogssnäppa. Större hackspett (bo). Rödhake. Bofink. Svarthätta. Trädkrypare. Näktergal. Blåmes. Koltrast. Gärdsmyg. Lövsångare. Gransångare. Delområde B Besöksdatum: (10/6), (17/6), 2/8 (Anm.: Området är ganska översiktligt inventerat då det var möjligt att ta sig in i den västra delen först sent på säsongen, efter att marken torkat upp.) Fuktlövskog. Den västra delen är en orörd och friväxande björkdominerad fuktskog. Området är mycket svårframkomligt pga kanaler och blöta kärrpartier, liksom täta busksnår. Marken varierar från fuktig till blöt. Det finns mycket död ved i form av högstubbar och lågor. Den östra delen är yngre och mindre varierad. Av stort värde för djurliv och flora. Fri utveckling. Avverkning. Dränering. Trädskikt Björk (1-4 dm), 3. Asp 2. Buskskikt Glest-oframkomligt tätt. Björnbär 3. Druvfläder 2. Salix 2-3. Fältskikt Blandning av kärr- och öppenmarksvegetation. Inget anmärkningsvärt noterades, men säkert står mer att finna. Bergrör. Besksöta. Björnbär. Fackelblomster. Luddtåtel. Lundbräken. Mjölkört. Rödven. Strandklo. Tuvtåtel. Vass. Veketåg. Fauna Fåglar Nedanstående arter noterades vid besök 2/8. Området hyser säkerligen ett rikt fågelliv under häckningssäsongen. Blåmes. Gärdsmyg. Koltrast. Lövsångare. Ormvråk. Rödhake. Skogssnäppa. Större hackspett. Svarthätta. Svartvit flugsnappare. Talgoxe. Däggdjur Rådjur. Delområde C (Motsvarar område 3 i Nvpl -93) Besöksdatum: 20/5, 10/6 Fuktlövskog. Fuktlövskog norr om Hofterups mosse, vid gränsen mot Landskrona kommun. (Skogen sträcker sig även in på Landskronasidan.) Slutet kronskikt av främst björk, men denna skog skiljer sig från andra fuktskogar i området genom ett stort inslag av klibbal. Till största delen orörd och friväxande. Ett mindre område i sydost har gallrats. En hel del högstubbar finns. Marken varierar från fuktig-blöt. En stor del står under vatten, vilket tillsammans med ett tätt buskskikt gör området mycket svårframkomligt. Av stort värde för djurliv och flora. 16

Ingen. Fri utveckling. Avverkning. Dränering. Avverkning. Dränering. Trädskikt Björk (1-2(-3) dm), 3. Klibbal 2. Asp 1. Tall 1. Buskskikt Tätt av Salix. Olvon 1. Fältskikt Ganska stora delar av marken saknar vegetation. Sannolikt står större delen av området tidvis under vatten. Inget anmärkningsvärt noterades, men mer kan säkert stå att finna. Vass. Älggräs. Humleblomster. Svärdslilja. Topplösa. Besksöta. Strandklo. Fauna Fåglar Hyser ett mycket rikt fågelliv. Björktrast. Blåmes. Bofink. Gärdsmyg. Järnsparv. Koltrast. Kråka. Kärrsångare. Lövsågare. Näktergal. Ringduva. Rödhake. Skogssnäppa. Sothöna. Stare. Stjärtmes. Större hackspett (bo). Svarthätta. Talgoxe. Taltrast. Trädgårdssångare. Trädpiplärka. Delområde D Besöksdatum:20/5, 27/5, 6/7, 3/8 Fuktlövskog. Fuktlövskog på Hofterups mosse. (Här berörs bara den del som ligger utanför Järavallens naturreservat. En lika stor del ingår i reservatet.) Ett stort orört och friväxande fuktskogsområde med stora naturvärden. Skogen är mycket varierande, från öppen luftig ängsbjörkskog till ogenomträngliga videsnår. Björk dominerar men det finns ett ganska stort inslag av andra trädslag och på sikt kommer området kommer att diversifieras ytterligare. Längst i söder finns ett par bestånd som domineras av klibbal. Flertalet träd är 0.5-3 dm men enstaka riktigt gamla, upp till 5 dm grova individer finns. Gamla torvtäkter skapar en spännande mosaik av blöta kärr och torrare partier, vilket ger plats för en varierad flora. Det finns gott om död ved i form av högstubbar, lågor och rotvältor, liksom hålträd. Genom sin storlek och diversitet, ett av kommunens värdefullaste skogsområden, med mycket stort värde för djurliv och flora. Fri utveckling. 17 Trädskikt Björk 3. Asp 2. Rönn 2. Sälg 2. Pil 2. Tall 2. Klibbal 1-2. Buskskikt Glest-tätt. Salix 2-3. Björk 2. Ek 1. Rönn 2. Brakved 1. Björnbär 2. Hallon 2. Fältskikt Artrikt med stora floravärden. en varierar mycket beroende på fuktighetsförhållandena. Bergdunört. Bergrör. Besksöta. Blodrot. Blåtåtel. Ekplantor. Fackelblomster. Frossört. Gökblomster. Humleblomster. Hundstarr. Kabbleka. Kärrsilja. Kärrtistel. Lentåtel. Luddtåtel. Lundarv. Lundbräken. Mannagräs. Majbräken. Nässla. Rödsvingel. Rödven. Sengröe. Sjöranunkel. Skogsnarv. Skogssallat. Skogsbräken. Slokstarr. Småvänderot. Sphagnum sp. Spikblad. Strandklo. Svärdslilja. Tuvtåtel. Tvåblad F. Vass. Vattenmåra. Veketåg. Videört. Vippstarr. Vårbrodd. Älggräs. Ängsbräsma. Ängsfryle. Fauna Fåglar Ett mycket rikt fågelliv. Gärdsmyg. Trädpiplärka. Lövsångare. Svarthätta. Bofink. Blåmes. Gransångare. Talgoxe. Trädgårdssångare. Näktergal. Kärrsångare. Törnsångare. Koltrast. Stjärtmes. Ormvråk. Järnsparv. Rödhake. Gök. Härmsångare. Större hackspett. Taltrast. Stare. Ringduva. Morkulla. Rödstjärt. Grå flugsnappare. Insekter Vedlevande insekter söktes översiktligt. Skalbaggarna Strangalia melanura och Bolitophagus reticulatus noterades, båda ganska vanliga arter. Förekomsten av dessa, liksom talrika gnagspår och utgångshål i högstubbar och lågor tyder på att det kan finnas ett ganska rikt insektliv i den döda veden. Detta kan vara värt en mer noggrann undersökning. Bålgeting 2. Delområde E Besöksdatum: 9/6, 3/8, (2/9) Fuktlövskog. Lövskog. Beläget öster om Hofterups mosse. Detta delområde är något mer varierande än övriga fuktskogar i området. I norr växer en lövdominerad skog på frisk mark, åt söder en björkdominerad fuktskog. I söder finns också ett öpper kärr omgivet av lövbårder och videsnår. Det finns ganska många riktigt gamla trädindivider, främst av björk och tall. En del högstubbar och lågor finns. Området är orört och friväxande.

Av mycket stort värde för djurliv och flora. Fri utveckling. Avverkning. Dränering. Trädskikt Björk (1-4(-5) dm), 3. Tall (-5 dm), 2. Rönn 2. Gran 1. Alm 1. Oxel 1. Sälg 1. Sötkörsbär 1. Buskskikt Varierande; saknas-tätt. Artrikt. Salix 2-3. Druvfläder 2. Fläder 2. Trubbhagtorn 2. Rönn 2. Alm 2. Ek 2. Hassel 2. Hallon 2. Olvon 1. Ask 1. Getapel 1. Fältskikt Artrikt med stora floravärden. en varierar mycket beroende på markförhållandena. Skogsmarken: Besksöta. Blekbalsamin. Blåtåtel. Fackelblomster. Humleblomster. Hundstarr. Hässlebrodd. Kärrtistel. Liljekonvalj. Lundarv. Majbräken. Nejlikrot. Nässla. Poa sp. Skogsbräken. Skogsnarv. Skogssallat. Slokstarr. Snärjmåra. Stinknäva. Stor häxört. Träjon. Vattenmåra. Vippstarr. Älggräs. Öppna kärret i söder: Humleblomster 3. Älggräs 3. Vass 2. Vasstarr 2. Plattstarr 2. Småvänderot 1. Bäckveronika 1. Andmat 2. Korsandmat 2. Fauna Ett mycket rikt fågelliv. Blåmes. Bofink. Grå flugsnappare. Grönsångare. Gulsparv. Gärdsmyg. Gök. Härmsångare. Järnsparv. Koltrast. Kungsfågel. Kärrsångare. Lövsångare. Näktergal. Rödhake. Rödstjärt. Stjärtmes. Svarthätta. Talgoxe. Trädpiplärka. Törnsångare. (Den 3/8 observerades gröngöling och den 2/9 spillkråka, i båda fallen sannolikt kringstrykande ungfåglar.) Delområde F Besöksdatum: 26/5, 27/7 Fuktlövskog. En björkdominerad fuktskog. Området ligger strax sydost om Hofterups mosse och är snarast en del av denna. I allt väsentligt är områdena också likartade. Genom skogen löper ett grävt dike som fortsätter in i de södra delarna av Hofterups mosse. Området är orört och friväxande. Det finns gott om död ved i form av högstubbar och lågor. Av mycket stort värde för djurliv och flora. Fri utveckling. Avverkning. Dränering. Trädskikt Björk (1-3(-5) dm), 3. Buskskikt Mer eller mindre tätt av Salix. Fältskikt Främst en artrik kärrvegetation med stora floravärden. Dessutom finns inslag av arter från en mer öppen hävdepok. Bergrör. Besksöta. Blodrot. Blåtåtel. Bäckmärke. Darrgräs 1. Fackelblomster. Flaskstarr. Flädervänderot. Frossört. Gåsört. Humleblomster. Knägräs 1. Kärrdunört. Slokstarr 1. Småvänderot. Strandklo. Tuvtåtel. Tvåblad 1 F. Vass. Vippstarr. Vårbrodd. Älggräs. Fauna Fåglar Ett mycket rikt fågelliv. Gärdsmyg. Trädpiplärka. Lövsångare. Svarthätta. Bofink. Blåmes. Gransångare. Talgoxe. Trädgårdssångare. Näktergal. Kärrsångare. Törnsångare. Koltrast. Stjärtmes. Järnsparv. Rödhake. Gök. Härmsångare. Större hackspett. Taltrast. Stare. Ringduva. Delområde G En liten fuktlövskog norr om Hofterups mosse, mellan denna och delområde C. Området är omgärdat av ett högt viltstängsel och har inte besökts. (Den norra delen av hägnet är en öppen betesmark.) Delområde H Besöksdatum: 17/6 Lövskog. Lövskogsridå i slänten mot Välåran som ger en lummig och vacker inramning till ån. En promenadstig går genom skogen. Trädskiktet är ganska olikåldrigt och varierat, med inslag av gamla stora träd. Björk dominerar men flera trädslag finns. En del högstubbar av björk och tall. Djurliv. Flora. Rekreation. Inget egentligt skötselbehov. Avverkning. 18

Trädskikt Björk (1-4 dm), 3. Rönn 2. Tysk lönn 2. Sälg 1. Tall 1. Buskskikt Ganska tätt. Druvfläder 2. Salix 2. Hassel 1. Fältskikt Inget anmärkningsvärt noterades. Humleblomster 2. Nässla 2. Majbräken 2. Lundbräken 2. Träjon 2. Delområde I Besöksdatum: 17/6 Barrdominerad skog. Likåldrig skog, ca 30-50 år, av främst gran och tall men med inslag av bok. Promenadstigar går genom området. Skogen är till stor del tät och svårgenomtränglig. Djurliv. Flora. Rekreation. Naturvårdsanpassat skogsbruk. Försiktig gallring för att gynna lövträd och skapa en större variation och luckighet skulle kunna öka områdets värde. Avverkning. Trädskikt Träd 2-3 dm. Gran 2. Tall 2. Bok 1. Buskskikt Tätt av druvfläder och hallon. Fältskikt Trivialt. Stora delar täcks av nedfallet ris och saknar fältskikt. Mjölkört. Delområde J Besöksdatum: 10/6 Tallskog. En ganska ensartad och likåldrig, ca 30-50 år, talldominerad skog utmed väg 110. Skogen är förhållandevis öppen och lättillgänglig. (Längst i sydväst finns en ung tät granplantering.) Rekreation. Djurliv. Flora. Naturvårdsanpassat skogsbruk. Avverkning. Trädskikt Träd 2-3 dm. Tall 3. Gran 2. Buskskikt Glest av druvfläder och rönn. Fältskikt Trivialt. Kruståtel 3. Mjölkört 2. Lundbräken. Ca 25% av marken saknar fältskikt. Delområde K Besöksdatum 10/6 Björkskog. En öppen, ängsartad björkskog vid väg 110. Skogen är ganska ung, ca 25 år, och likåldrig. Rekreation. Djurliv. Flora. Naturvårdsanpassat skogsbruk. Avverkning. Trädskikt Björk (1-2 dm), 3. Tall 1. Buskskikt Saknas. Fältskikt Domineras av gräs. Ängsgröe. Kruståtel. Vårbrodd. Delområde L Besöksdatum 2/8 Blandskog. Ett mycket varierat skogsområde nordväst om Saxtorpsrondellen. Området består av ett antal planteringar av olika trädslag, ca 25-50 år, med öppnare partier emellan. Det är främst tall, gran, björk, alm och bok som finns men flera andra trädslag förekommer. Skogen är ganska orörd och friväxande och det finns en del högstubbar av tall, gran och björk. Torr-frisk mark. Granplanteringarna är mycket täta och risiga, helt ensartade och utan fältskikt. Övriga delar är öppnare, med busk- och fältskikt. Flera små vägar går genom området. Området är fullt av skräp och bråte som dumpats. Djurliv. Flora. Rekreation. 19

Naturvårdsanpassat skogsbruk. Gallring, främst av granplanteringarna, och rensning från skräp skulle höja områdets värden. Avverkning. Fortsatt nedskräpning. Trädskikt Till stor del uppdelat i ganska artrena bestånd. Gran (1-2 dm), 3. Tall (2-3 dm), 3. Björk (1-2 dm) 3. Poppel (-5 dm), 2. Alm (1 dm), 2. Bok (1-3 dm), 2. Ek 1. Ask 1. Silvergran 1. Buskskikt Saknas-ganska glest. Druvfläder. Hägg. Trubbhagtorn. Alm. Björk. Fältskikt Saknas-ganska glest. Trivialt. Lundbräken. Träjon. Blekbalsamin. Våtarv. Nässla. Kruståtel. Rödven. (Ett antal ytterligar arter finns i de öppna delarna.) Fauna Fåglar Under häckningstiden finns troligen ett ganska rikt fågelliv. 2/8 noterades: Kungsfågel. Svartmes. Koltrast. Trädkrypare. Talgoxe. Bofink. Större hackspett. Järnsparv. Lövsångare. Blåmes. Rödhake. Delområde M Besöksdatum 2/8 Området sydväst om Saxtorpsrondellen, vilket består av en stor öppen yta med ganska unga trädridåer omkring. I väster tall, i öster mot motorvägen i huvudsak löv. I norra delen står en stor mast. Området nyttjas flitigt som bilparkering och är ganska sönderkört. Inga större naturvärden. Delområde N Besöksdatum 27/5, 10/6 Tallskog. En ganska stor och förhållandevis varierad talldominerad skog öster om grustäkten. Enstaka björkar finns insprängda. Den nordligaste delen är ganska ung (träd 1-2 dm), tät och ensartad utan Fältskikt. Söder därom är skogen betydligt äldre, med många riktigt gamla och knotiga individer som torde vara gott och väl 100 år. Skogen är här betydligt öppnare och mer lättillgänglig och har ett välutvecklat fältskikt av skogsväxter. Mager, torr mark. 20 Ganska stora värden för djurliv, flora och rekreation. Naturvårsdanpassat skogsbruk, gärna med inriktning mot ett större inslag av lövträd. En lättare gallring skulle höja värdet av den norra delen. Avverkning. Trädskikt Tall (2-5 dm), 3. Björk 1. Buskskikt Glest-tätt. Björk. Rönn. Druvfläder. Fältskikt Välutvecklad, men ganska trivial, skogsvegetation. Kruståtel 3. Vildkaprifol 2. Skogsstjärna 2. Mjölkört 2. Lundbräken 2. Storrams 1. Sandstarr 1. Ekorrbär 1. Fauna Fåglar Ett ganska rikt fågelliv. Trädkrypare. Talgoxe. Bofink. Grå flugsnappare. Lövsångare. Björktrast. Svartmes. Kungsfågel. Rödstjärt. Delområde O Besöksdatum 27/5 Tallskog. En lite äldre (ca 50-75 år) talldominerad skog strax norr om Ålstorp. Ett utvecklat busk- och fältskikt finns. Flera rid- och promenadstigar genomkorsar området. Området har bara undersökts översiktligt. Djurliv. Flora. Rekreation. Naturvårdsanpassat skogsbruk, gärna där lövträd gynnas. Avverkning. Bebyggelse. Trädskikt Tall (2-4 dm), 3. Björk 1. Buskskikt Tätt. Björk. Rönn. Druvfläder. Fältskikt Ej undersökt. Fauna Inte undersökt, men ett ganska rikt fågelliv torde finnas.

Delområde P Granskog. En ca 25-årig (träd 1-2 dm) granplantering. Skogen är mycket tät och helt ensartad. Fältskikt saknas. Naturvärdena är små. Delområde Q Besöksdatum 9/6 Tallskog. En obebyggd remsa av gammal talldominerad skog mitt i Ålstorps samhälle. De äldsta tallarna torde vara ca 100 år. Skogen har också ett ganska stort inslag av andra trädslag. Området genomkorsas av en promenadstig och innehåller också lekplats, bollplan och dansbana. Av stort värde som närnatur mitt i samhället. Rekreation. Djurliv och flora. Bibehållande av skog. Avverkning. Bebyggelse. Trädskikt Tall (-5 dm), 3. Gran 2. Björk 2. Sälg 1. Asp 1. Buskskikt Ganska tätt. Rönn 3. Ek 1. Fältskikt Kruståtel 3. Skogsstjärna 2. Fauna Ej undersökt men flera fågelarter häckar säkert. Delområde R Gran- och tallskog. Ett mycket värdefullt skogsområde mitt i Ålstorps samhälle. Skogen domineras av ek, vilket är förvånansvärt sällsynt i kommunen, med ett stort inslag av andra trädslag. Skogen är olikåldrig och flerskiktad med ett bitvis tätt buskskikt. De största ekarna torde vara ca 75 år. Området är ganska orört och det finns en del högstubbar och hålträd. En promenadstig går genom området. Skogen är en av få ädellövdominerade skogar i kommunen, och har därigenom ett stort värde som naturtyp. Skogen har också stora värden för djurliv, flora och rekreation. Området har också värde som en korridor, vilken knyter samman skogsområdena öster och väster om Ålstorp. Så långt möjligt fri utveckling. Avverkning. Bebyggelse. Trädskikt Ek (2-4(-5) dm), 3. Alm 2. Bok 2. Björk 2. Rönn 2. Tall 2. Gran 1. Buskskikt Ganska tätt. Hägg. Brakved. Rönn. Trubbhagtorn. Druvfläder. Hallon. Fältskikt Bara översiktligt undersökt. Liljekonvalj. Stinknäva. Vildkaprifol. Nejlikrot. Blekbalsamin. Fauna Fåglar Ett rikt fågelliv. Blåmes. Bofink. Gransångare. Gärdsmyg. Härmsångare. Kaja. Koltrast. Lövsångare. Ringduva. Rödhake. Rödstjärt. Större hackspett. Svarthätta. Talgoxe. Taltrast. Trädgårdssångare. Delområde T Besöksdatum 26/5 Lövskog. Större delen är en tät, ensartad granskog (ca 25 år) med små naturvärden. I västra kanten är en lite luftigare, ganska ung (ca 20-40 år) tallskog med utvecklat busk- och fältskikt. Delområde S Besöksdatum 9/6 Ädellövskog. 21 En mycket blandad, friväxande och olikåldrig skog som vuxit upp på en backe runt en övergiven gård. Lövträd dominerar, med inslag av gran och lärk. De flesta träden är 1-4 dm, men vid vägen står några jättelika popplar som är ca 10 dm. Av stort värde för djurliv och flora. Binder samman fuktskogen F med Hofterups mosse.

Fortsatt fri utveckling. Avverkning. Trädskikt Björk 3. Alm 3. Ek. Ask. Rönn. Poppel. Gran. Lärk. Buskskikt Trubbhagtorn. Syrén. Fältskikt Frodigt på frisk mark. Inte närmare undersökt. Kirskål 3. Fauna Inte närmare undersökt, men fågellivet är säkerligen rikt som i de omgivande fuktlövskogarna. Delområde U Besöksdatum (10/6), 17/6, (2/8) Öppet kärr. En fuktig-blöt kärrmark i anslutning till betesmarken V, sydost om Saxtorpsrondellen. Området har betats tidigare men står nu utan hävd och håller på att växa igen. Landskap. Flora. Djurliv. Området är ännu i huvudsak öppet men videbuskar och björk håller på att vandra in. Utan hävd kommer på sikt en fuktlövskog att utvecklas, vilket kommer att ge området ett nytt värde. Om området ska bevaras som öppet, utan för stor arbetsinsats, bör bete återupptas snarast. Fortsatt igenväxning. Välutvecklad kärrvegetation. Några mer anmärkningsvärda arter noteras dock inte. Svärdslilja 2. Vass 2. Plattstarr 2. Kärrgröe 2. Ängsgröe 2. Tuvtåtel 2. Kärrtistel 2. Veketåg 2. Vattenmåra 1. Hundstarr 1. Fauna Sävvårtbitare. Gräshoppsångare. Delområde V Besöksdatum (10/6), 17/6, (2/8) Betesmark. En öppen betesmark på torr-frisk mark sydväst om Saxtorpsrondellen. En rest av det odlingslandskap som fanns innan grustäkten etablerades. Den västra kanten har byggts på till en bullervall mot motorvägen och saknar ännu växtlighet. Landskap. Flora. Djurliv. Fortsatt bete. Betades av hästar. Ganska välbetat. Gödsling. Upphörd hävd. Värde 3. Tämligen artrikt men i huvudsak trivialt. Bergsyra 2. Fältarv 1. Grässtjärnblomma 2. Gårdsskräppa 1. Hundkäx 2. Hundäxing 1. Jordreva 1. Luddlosta 2. Luddtåtel 1. Rödsvingel 3. Rödven 2. Smörblomma 2. Sommarvicker 1. Timotej 1. Tuvtåtel 2. Veketåg 2. Vitklöver 2. Ängsgröe 3. Ängskavle 1. Ängssyra 2 Delområde X Besöksdatum (10/6), 17/6 Betesmark. En öppen betesmark som är en kvarvarande rest av det odlingslandskap som fanns innan området exploaterades av grustäkten. Frisk-fuktig mark. Landskap. Flora. Djutliv. Fortsatt bete. Betades av nötkreatur. Torrare delar var mycket välbetade. Fuktiga partier, som domineras av tuvtåtel och veketåg, var däremot betydligt sämre betade. Gödsling. Upphört bete. 22 Värde 3. Artrikt men i huvudsak trivialt. Påminner i stort om område V. Tuvtåtel är dock dominerande, och i fuktiga partier kärrkavle.