KULTUR I VÅRD OCH OMSORG

KULTUR I VÅRD OCH OMSORG

Kulturrådet, Box 7843, 103 98 Stockholm Besök: Långa raden 4, Skeppsholmen Tel: 08 519 264 00 Fax: 08 519 264 99 Webbplats: www.kulturradet.se Grafisk form: Liedgren Design Illustrationer: Lehån Tryck: Berlings Skogs, Trelleborg 2003 Kulturrådet 2003 ISBN 91-85603-85-6

INNEHÅLL Förord sid 5 Sammanfattning sid 7 Inledning sid 9 Handikappolitiska utgångspunkter sid 10 Lagstiftning om stöd sid 14 Kulturens betydelse sid 18 Enkätundersökning och utvecklingsarbete om kultur i vård och omsorg sid 23 Resultat av enkätundersökning i kommunerna sid 26 Kunskap och kompetens om kultur i vård och omsorg sid 42 Slutord och diskussion sid 58 Litteraturlista och webbplatser sid 62 Bilag0r sid 64

FÖRORD Statens kulturråd har i uppdrag att öka tillgängligheten till kultur för personer med funktionshinder. Alla ska ha möjlighet att uppleva kultur och ägna sig åt eget skapande. Kulturrådet ska vara samlande, stödjande och pådrivande i detta arbete inom sitt verksamhetsområde. Till grund för Kulturrådets arbete ligger FN:s standardregler, den nationella handlingsplanen för handikappolitiken Från patient till medborgare (prop. 1999/2000:79) och Kulturrådets rapport Funktionshindrades tillgång till kultur (1998:3). Den sistnämnda rapporten innehåller en kartläggning och ett handlingsprogram med fem delområden. Rapporten är gratis och kan beställas från Kulturrådets webbplats www.kulturradet.se. En del i Kulturrådets handlingsprogram behandlar kultur i vård och omsorg. Kulturrådet har bland annat genomfört en enkätundersökning i kommunerna för att få svar på hur ansvaret är fördelat inom kulturområdet när det gäller att tillgodose behoven hos personer med funktionshinder och hur eventuella nätverk inom detta område ser ut. Vi har också bett om goda exempel från vården och omsorgen på olika aktiviteter och verksamheter som tar sikte på kultur. En av slutsatserna i rapportens handlingsprogram är att medarbetarna inom vård och omsorg behöver fortbildning och utbildning inom kulturområdet. Kulturrådet har därför tillsammans med elva kommuner erbjudit olika kulturutbildningar som har påbörjats i de utvalda kommunerna under år 2002. Kulturrådet hoppas att denna skrift ska inspirera och ge kunskap om hur kommunen kan bygga upp nätverk, hitta goda exempel på och skapa utbildningar i kulturkunskap för medarbetare inom vård och omsorg. Projektmedel finns att söka hos Kulturrådet. Arbetet med enkäterna och sammanställningen av rapporten har utförts av Tomas Hall. Kristina Rennerstedt Generaldirektör 5

6

SAMMANFATTNING Personer med funktionshinder ska ha tillgång till samma kultur som andra utifrån egna intressen och önskemål. För att de ska kunna ta del av kulturen måste kulturinstitutionernas information, lokaler och verksamheter vara tillgängliga. Ingen ska på grund av fysiska eller psykiska funktionshinder ställas utanför aktivitet och gemenskap. Detta är några utgångspunkter i Kulturrådets uppdrag att verkställa ett handlingsprogram som omfattar fem olika delområden. Det första delområdet handlar om kultur i vård och omsorg. Här påtalas bland annat personalens behov av kunskap och kompetens om kultur samt stöd från arbetsledare och chefer. För att få en bild av hur det ser ut i kommunerna genomförde Kulturrådet en enkätundersökning. Nästa steg var att erbjuda stöd till insatser för att öka kunskapen om kulturområdet. Samtliga kommuner fick möjlighet att besvara frågor rörande ansvar, nätverk, goda exempel samt aktörer inom kulturområdet. Svarsfrekvensen uppgick till drygt 93 procent. Resultatet visar att ansvaret för tillgången till kultur ofta delas mellan olika förvaltningar i kommunerna. Vanligast är att detta ansvar delas mellan kultur- och fritidsförvaltningen och någon förvaltning med ansvar för handikappfrågorna. Mer än hälften av kommunerna ingår i eller har ett uppbyggt nätverk mellan olika parter. Enkätundersökningen visar att det finns ett stort intresse för frågeställningarna men också att det på många håll återstår en del att göra innan tillgängligheten blivit generell och därmed uppfyllt målen i handikapplaner och andra dokument. För en del kan undersökningen fungera som en bekräftelse medan den för andra kan vara startskottet till fortsatta och förbättrade insatser. Följande elva kommuner har fått projektmedel för att förbättra personalens kunskap om kultur: Falun, Hudiksvall, Linköping, Lysekil, Nyköping, Nässjö, Piteå, Skellefteå, Tomelilla, Ödeshög och Östersund. Samtliga har bildat arbetsgrupper och därefter presenterat sin projektidé och modell för en kulturutbildning. Några kommuner har integrerat denna satsning i kommunens övriga ambition att bli bättre på tillgänglighet inom kulturområdet. Andra har valt att koncentrera sig på själva utbildningen för att ge personalen ett redskap att kunna gå vidare. En del har också ambitionen att genomföra en utbildning för de kulturaktörer som finns på orten. Utbildningen kan då handla om tillgänglighet till information, lokaler, verksamheter, bemötande och kunskaper om funktionshinder. Samordningen av uppdraget genomförs i de flesta fall av en redan anställd tjänsteman men några kommuner har valt att anställa en projektle- 7

dare på deltid. Varje kommun som deltar bistår också med en egen ekonomisk insats. Kulturrådets förhoppning är att de exempel som presenteras kan stimulera till liknande satsningar utifrån varje kommuns egna förutsättningar när det gäller storlek, utbud, ekonomi m.m. Den traditionella omsorgen och dess personal behöver stöd för att bli en del av samhället där andra aktörer kan tillföra goda insatser. Personalen behöver kunskap om kulturens betydelse och uttrycksformer. Arbetsledare och chefer behöver stöd för att genomföra detta som komplement till andra insatser. För den enskilde handlar det förhoppningsvis om en aktivare livsstil där kulturella insatser kan påverka livskvalitet och hälsa ur ett fysiskt, psykiskt och socialt perspektiv. Den avslutande diskussionen tar upp förslag som kan förbättra möjligheten för den enskilde att ta del av kultur: Skapa ett kommunalt kultur- och fritidsråd Tydliggöra tillgänglighetsbegreppet Utse kultur- och fritidsombud i särskilt boende och inom daglig verksamhet Tillföra kulturkunskap inom grundutbildning för vård- och omsorgspersonal Skapa fortbildning för personal inom vård och omsorg Erbjuda utbildning och information till kulturaktörer Skapa fler kulturutbildningar för personer med funktionshinder Utöka kulturella inslag i särskola och andra skolformer Förbättra stödet till föreningar och organisationer Tydliggöra sambandet mellan kulturinsatser/aktiviteter och hälsa. 8

INLEDNING Närvaro och ansvar är två nyckelord som denna skrift egentligen handlar om. Att våga stå för de värderingar som innebär att kulturupplevelser och gemenskap är viktiga för alla. Det handlar också om att våga driva frågor trots motstånd eller tystnad från andra. Att arbeta för att förbättra tillgängligheten till kultur för människor med funktionshinder är en komplicerad uppgift eftersom den innefattar många olika aktörer på statlig, regional och lokal nivå, som var och en har ett eget uppdrag som ska fullföljas. Det är därför särskilt viktigt att samhället gör det möjligt för enskilda personer att delta och utveckla kulturaktiviteter samt ger stöd till information. Lagstiftarna pekar på rättigheter och möjligheter. Vi måste omvandla det till verklighet för människor. Genom att förverkliga Kulturrådets handlingsprogram får funktionshindrade personer möjlighet att deltaga på samma villkor som andra. Offentligt finansierad kultur får inte exkludera personer. För enskilda är det en rättvisefråga, för samhället är det en fråga som kräver närvaro och ansvar. 9

HANDIKAPPOLITISKA UTGÅNGSPUNKTER FN:s standardregler FN:s standardregler från 1993 ska tillförsäkra människor med funktionshinder delaktighet och jämlikhet i samhället. Flera av reglerna berör på olika sätt den enskildes möjlighet till ett aktivt och självständigt liv. Regel 4 handlar om stöd och service och syftar till att personer med funktionshinder ska kunna vara oberoende i det dagliga livet och utöva sina rättigheter. Det kan handla om personliga hjälpmedel eller individuella stödformer. Regel 5 handlar om tillgänglighet till den yttre miljön samt tillgång till information och möjlighet till kommunikation. Regel 10 gäller kultur och beskrivs enligt följande: Staterna bör se till att människor med funktionsnedsättning har möjlighet att använda sin kreativitet och sina konstnärliga och intellektuella färdigheter. Detta oavsett om de bor i en stad eller på landsbygden. De ska få den möjligheten inte bara för sin egen skull, utan också för att berika sin omgivning med dans, musik, litteratur, målning och skulptur. Staterna bör främja tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning till lokaler för kulturutbud som teatrar, museer, biografer och bibliotek. Staterna bör främja utveckling och användning av särskild teknik så att litteratur, film och teater görs tillgängliga för personer med funktionsnedsättning FN:s barnkonvention FN:s barnkonvention tar upp handikappade barns rättigheter (art. 23 punkt 3) möjligheter till rekreation på ett sätt som bidrar till barnets största möjliga integrering i samhället och individuella utveckling, innefattande dess kulturella och andliga utveckling. Handikappombudsmannen Handikappombudsmannen är en statlig myndighet som bevakar funktionshindrade personers rättigheter. Verksamhetens inriktning styrs av lag (1994:749) om Handikappombudsmannen och förordning (1994:949) med instruktion för Handikappombudsmannen. Handikappombudsmannen har bland annat i uppdrag enligt förordning med instruktion för Handikappombudsmannen (2 4p.) att utvärdera de åtgärder som vidtas för att förverkliga FN:s standardregler. Den 1 maj 1999 trädde en ny lag i kraft: lag om förbud mot diskriminering i arbetslivet av personer med funktionshinder (1999:132). Handikappombudsmannen ska se till att denna lag följs. Handi- 10

11

kappombudsmannen har sedan 2001 en ny uppgift. Ett tillgänglighetscenter byggs upp inom myndigheten. Det ska sprida kunskap och driva på utvecklingen för att göra Sverige tillgängligt för människor med funktionshinder. Verksamheten presenteras en gång om året i en rapport till regeringen. Från patient till medborgare Den nationella handlingsplanen för handikappolitiken Från patient till medborgare (Prop. 1999/2000:79) föreslår nationella mål och inriktning för handikappolitiken. Insatserna bör koncentreras till tre huvudområden: att se till att handikapperspektivet genomsyrar alla samhällssektorer att skapa ett tillgängligt samhälle att förbättra bemötandet. Propositionen pekar på att kulturella uttrycksformer som teater, litteratur, film, musik och konst kan minska fördomar, påverka attityder och tydliggöra hur personer med funktionshinder bemöts. Man påtalar också att statens insatser för ökad tillgänglighet till kultursektorn för personer med funktionshinder bör förstärkas. Målet bör vara att verka för allas möjlighet till kulturupplevelser och eget skapande. Tillgänglighet Att arbeta med tillgänglighet till kultur handlar om att omvandla lagstiftarnas avsikt till praktisk handling. Strategier för tillgänglighet kan sammanfattas enligt följande: att förbättra den fysiska miljön så att alla oavsett funktionshinder har tillträde till lokaler och verksamheter att utveckla metoder, arbetssätt och teknik för att förbättra information så att alla kan välja, ta del och kommunicera på ett för individen godtagbart sätt att skapa verksamheter och metoder som på ett pedagogiskt sätt välkomnar fler människor samt gör det möjligt att delta på egen hand. Ansvaret för tillgänglighet ligger på statliga, regionala och lokala aktörer inom kultursektorn samt ansvariga för vård och omsorg. En förutsättning för att lyckas är ett nära samarbete och samverkan mellan olika aktörer. Att se kulturfrågor som isolerade frågor med begränsat förvaltnings- eller verksamhetsansvar är felaktigt och begränsar möjligheten för den enskilde. En viktig faktor för att lyckas med tillgänglighetsfrågor är samordning av uppgiften. Det är varje huvudmans ansvar att utse en tillgänglighetsansvarig person, med kunskap om kultur, inom sin sektor. 12

Bemötande Statens institut för särskilt utbildningsstöd, SISUs, har sedan den 1 juli 2001 uppdraget att verka för ökad kompetens om bemötande av personer med funktionshinder. Uppdraget har sitt ursprung i regeringens proposition Från patient till medborgare en nationell handlingsplan för handikappolitiken. Sisus beskriver bemötandet på tre olika nivåer: Den kollektiva nivån. Den nationella synen på vilka rättigheter människor med funktionshinder har. Den allmänna rikspolitiken, där handikappolitiken är en del och utvecklingen i stort anger den ton och de förutsättningar som sedan får spridning till de offentliga verksamheterna. Riksdag och regering har med andra ord ett avgörande ansvar för hur människor med funktionshinder bemöts. Den organisatoriska nivån. Beskriver hur enskilda förtroendevalda, chefer, handläggare och annan personal i myndigheter och annan offentlig verksamhet uppfattar och tolkar handikappolitiken och lagstiftningen och de värderingar och intentioner som dessa bygger på. Den individuella nivån. Uppmärksammar förmågan att uttrycka respekt i det individuella mötet. Den enskilde tjänstemannens värderingar, vilja och förmåga till inlevelse har en central betydelse för att föra ut och konkret förverkliga handikappolitikens intentioner. Bemötande, oavsett på vilken nivå det sker, har en stor betydelse för hur väl vi ska lyckas med tillgänglighet till kultur. Många vittnar om hur ett dåligt bemötande utestänger människor från delaktighet och gemenskap. Alltför ofta uppstår en klyfta mellan funktionshindrade personers rättmätiga förväntningar och den verklighet man möter. Vilken människosyn personal inom vård och omsorg har får inte vara avgörande för vilka insatser den enskilda människan nås av. Inte heller får erfarenheter och värderingar hos kulturinstitutionernas personal bidra till att enskilda personer blir diskriminerade och hindrade. Att förändra attityder och värderingar kräver ett ständigt tillskott av kunskap och kompetens inom flera olika samhällsområden. Inte minst inom vård- och omsorgssektorn. I betänkandet SOU 1999:21 Lindqvists nia nio vägar att utveckla bemötandet av personer med funktionshinder påtalas bland annat att det krävs kraftfulla politiska initiativ för att i grunden förändra attityderna till människor med funktionshinder. Förslagen avser att förbättra både det kollektiva och det individuella bemötandet. Tillsammans syftar de till att förändra attityder och bemötande, förbättra den enskildes ställning gentemot myndigheter och andra offentliga organ samt göra människor mer rustade att delta i samhällslivet på sina egna villkor. Punkt nio handlar om att gissla fördomen genom att göra insatser som genom humor och satir syftar till att minska fördomar och motverka negativa attityder till personer med funktionshinder. Kulturella uttrycksformer kan här vara särskilt lämpade. 13

LAGSTIFTNING SOM STÖD Kulturrådets utgångspunkter är att ansvaret för kultur i vård och omsorg är ett delat ansvar mellan olika förvaltningar och aktörer i samhället. Många samhällsområden är reglerade genom lagar och förordningar som på så sätt styr verksamheten. Socialtjänstlagen och Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) reglerar insatser inom vård och omsorg men har också paragrafer som berör kulturområdet. De kulturpolitiska målen som utformas av riksdagen fungerar som kultursektorns viktigaste styrmedel. 1996 beslutade riksdagen om nya kulturpolitiska mål som ersatte målen från 1974. Bland annat tog man bort målet att kulturpolitiken ska utformas med hänsyn till eftersatta gruppers erfarenheter och behov. Istället talar man om att alla ska ha möjlighet till delaktighet i kulturlivet, och begreppet alla inkluderar då även funktionshindrade. Tyvärr ökar dock risken för att funktionshindrades rätt till kultur glöms bort, när den inte särskilt betonas. De två första målen är: Värna yttrandefrihet och skapa reella förutsättningar för alla att använda den Verka för att alla får möjlighet till delaktighet i kulturlivet och till kulturupplevelser samt till eget skapande En viktig uppgift för personalen inom vård och omsorg är därför att bevaka att personer med funktionshinder har tillgång till samma kultur som andra. Det gäller också för de aktörer som bidrar till att skapa kulturutbudet i samhället. Historiskt perspektiv Kultur inom vård och omsorg har i ett historiskt perspektiv handlat om att ge upplevelser och miljöombyte för personer som av olika skäl inte haft möjlighet att ta del av samhällets allmänna utbud på egen hand. Institutionerna skapade slutna samhällen med ett eget utbud och en egen tolkning om vad kultur är och hur den ska presenteras och utövas. I sammanhanget är det dock viktigt att nämna att det på många håll bedrevs en mycket väl utvecklad fritidsverksamhet, daglig verksamhet samt terapeutiska insatser med framför allt bild och musik som tema. Den egna valfriheten var dock många gånger starkt begränsad och kontakten med andra människor inskränkte sig ofta till besök och utflykter i närområdet. Samhällets utbud var inte tillgängligt och oftast inte anpassat för personer med funktionshinder. Detta skapade segregerade världar med liten förståelse för behoven och det annorlunda. Det är med dessa utgångspunkter som lagstiftarna pekat ut både individuella och generella insatser för att få till stånd förändringar i samhället och ge den 14

15

enskilda individen möjlighet till personlig utveckling och självbestämmande. Begrepp som normalisering och integrering blev ledstjärnor för handikappolitiken. Ny lagstiftning Med ny lagstiftning (1967:940 Omsorgslagen, 1984/85:176 Nya Omsorgslagen) för personer inom vård och omsorg förändrades också levnadsvillkoren för många människor. Institutionerna stängdes, boendet integrerades i det öppna samhället, daglig verksamhet utvecklades och kultur och fritidsverksamheten fick genom särskilt anställd fritidspersonal en frontposition vad gäller kontakten med samhället och dess aktörer. Personliga stödformer tillkom så att den enskilde skulle kunna ta del av kultur- och fritidsutbudet på egen hand. Lagen om särskilt stöd och service till vissa funktionshindrade Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade LSS (SFF 1993:387) utformades som en rättighetslag för att komplettera Socialtjänstlagen. Målet är att människor med omfattande funktionshinder ska kunna få ett värdigt liv i gemenskap med andra. Detta omfattar självklart även upplevelser och delaktighet inom kulturområdet. Lagen (LSS 15:5) beskriver att kommunerna ska verka för att det allmänna fritids- och kulturutbudet blir tillgängligt för personer som anges i 1, det vill säga personer med utvecklingsstörning, autism, förvärvad hjärnskada eller andra betydande och varaktiga funktionshinder. Lagstiftningens individuella stödformer såsom kontaktperson, ledsagare och personlig assistent ger stora möjligheter till deltagande i samhällets kulturutbud på egen hand med stöd av en annan person. För personer som bor i bostad med särskilt stöd och service poängterar man särskilt att fritidsverksamhet och kulturella aktiviteter ska finnas (LSS 9:8 och 9:9). Insatsen korttidstillsyn för skolungdom över 12 år skapar ofta en möjlighet till insatser inom kreativa uttrycksformer, ofta i samarbete med andra aktörer. Korttidsvistelse utanför det egna hemmet kan lösas i form av lägerverksamhet med kultur och skapande som tema. Enstaka kommuner har arbetat fram idéer för hur detta kan genomföras. Det är av stor vikt att de som beslutar, planerar och utför insatser för personer med funktionshinder också ser lagens möjligheter och inte dess hinder. Behöver den enskilde stöd för att planera sin tillvaro finns möjlighet att upprätta en individuell plan som kan innehålla beslutade och planerade åtgärder. I denna plan kan en enskild person uttrycka önskemål om stöd avseende fritid och kultur. Rådgivning och annat personligt stöd enligt LSS kan vara ett stöd för att få information och komma igång med någon aktivitet. Några landsting erbjuder detta stöd och har väl utvecklad metodik med inriktning mot barn, 16

ungdomar och vuxna. För den enskilde och dennes familj kan det betyda mycket att få professionell hjälp även med kultur- och fritidsfrågor. Särskilt viktigt är det att stödja utvecklingen av motivation, förmågan att handskas med hinder och levnadsförhållanden, färdigheter, självständighet och kognitiva funktioner. Hälso- och sjukvårdslagen Insatser med Hälso- och sjukvårdslagen som grund kan ha en avgörande betydelse för hur en enskild person kan hantera sin vardag och därmed också förmågan att ta del av samhällets utbud och gemenskap. Landstinget har ansvar för följande insatser: Habilitering och rehabilitering Hjälpmedel för funktionshindrade Tolktjänst för vardagstolkning för barndomsdöva, dövblinda och hörselskadade Socialtjänstlagen Socialtjänstlagen (SOL) ska främja jämlika levnadsvillkor och aktivt deltagande i samhällslivet, vilket innebär att människor som av fysiska, psykiska eller andra skäl möter betydande svårigheter i sin livsföring får möjlighet att delta i samhällets gemenskap och leva som andra ( 21). Att leva som andra innebär också att kunna ta del av samhällets kulturutbud. Bibliotekslagen I bibliotekslagen (SFS 1996:1596) finns bestämmelser som rör funktionshindrades tillgång till de allmänna biblioteken. 2 Till främjande av intresse för läsning och litteratur, information, upplysning och utbildning samt kulturell verksamhet i övrigt skall alla medborgare ha tillgång till ett folkbibliotek. Folkbiblioteken skall verka för att databaserad information görs tillgänglig för alla medborgare. 8 Folk- och skolbiblioteken skall ägna särskild uppmärksamhet åt funktionshindrade samt invandrare och andra minoriteter bl.a. genom att erbjuda litteratur på andra språk än svenska och i former särskilt anpassade till dessa gruppers behov. Många bibliotek har visat intresse för att förverkliga lagens intentioner. Talböcker, LL-böcker (lättläst) och storstilsböcker finns på de flesta bibliotek. Samarbete har utvecklats med Centrum för lättläst LL-stiftelsen, FUB (Föreningen för utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna) samt kommunerna för att genomföra läsombudsprojekt för personal på gruppbostäder och dagcenter. Läsombuden ska stimulera till läsning, biblioteksbesök, högläsning med mera. 17

KULTURENS BETYDELSE Vad är rätt eller fel kultur? Kultur är en Sammanfattning av allt som skapas av människor för att ge (högre) andliga upplevelser enligt Nationalencyklopedins ordbok. Andra skulle vilja beskriva det som musik, teater, konst, dans, film, litteratur, museibesök, medan en del vill att kulturbegreppet ska omfatta sport, idrott, TV-tittande, radiolyssnande, tidningsläsande, IT, resor m.m. Vi pratar om vardagskultur och finkultur. Vad som kan anses rätt och viktigt är en subjektiv upplevelse och beror på egen bakgrund, historia, upplevelser och kunskap. För en person kan en musikupplevelse ge högre andliga upplevelser medan den kan vara en plåga för andra. Föreställande konst anses inte intressant nog av en del medan den pryder finrummet hos andra. En del vill att kulturen ska vara igenkännande medan andra vill att den ska vara utmanande. Vi skapar våra egna referensramar utifrån den verklighet vi lever i. Den förstärks av vår omgivning och de nätverk vi har omkring oss samt kommersiella krafter och uttryck i samhället. Vad som är rätt eller fel kultur är ointressant. Huvudsaken är att mångfalden ges utrymme och att våra värderingar inte får skapa en norm som begränsar kreativitet och förmågan till uttryck hos människor med eller utan funktionshinder Vad händer med människan Kulturen kan påverka människan på olika sätt. Exempel på detta finns i rapporten Undersökning Vardagskultur: Omsorgsboken, (Bakk/Grunewald 1998), som beskriver vad som händer när utvecklingsstörda personer får tillgång till egna LL-böcker Här följer några exempel: Okänd kompetens uppenbarades. Personer kunde läsa vilket inte personalen kände till. Synnedsättningar upptäcktes. Personer som kunde läsa hade ej genomgått synundersökning på många år. Boken skapade nya möjligheter till kommunikation. Personer som inte kunde tala men förstod tal kunde använda boken som uttrycksmedel. Större gemenskap mellan personal och boende uppstod genom erfarenhetsutbyte och diskussioner om ämnen man vanligtvis inte pratade om. Flera personer uttryckte en glädje över att äga en bok. Vad som händer är att kulturen kan vara ett hjälpmedel att förflytta synen på människan från ett objekt till ett subjekt. Männsikan är då inte någon som ska tas om hand, vårdas och hanteras utan någon som tänker, känner 18

19

och har en vilja. Kulturen kan skapa möten som annars inte skulle uppstå. Kulturens effekter Konstnärliga uttrycksformer som exempelvis teater, musik, dans och konst är särskilt värdefulla eftersom de ger utlopp för det egna skapandet och därmed påverkar inre faktorer som kreativitet, motivation och självkänsla. Kända fakta (Norling m.fl.) pekar på att kulturen har betydelse för social gemenskap men också, för vissa målgrupper, som komplement till behandling. En förbättrad kognitiv funktion genom ökad uppmärksamhetsvidd, bättre förmåga att lösa problem och att fatta beslut, samt förbättrad förmåga till kommunikation, inlärning, konversation, samverkan och självförtroende är starka personliga effekter. Att man dessutom utvecklar vänskap och nätverk genom kulturella upplevelser är känt sedan tidigare. Ofta finns behov av att kompensera en lågstimulerande arbetssituation (eller brist på arbete) som inte ger nödvändig eller tillräcklig stimulans. Kulturella aktiviteter, gärna eget skapande, kan vara ett bidrag till denna kompensation. För personer med funktionshinder har detta visat sig särskilt värdefullt. Genom att satsa på personer som av olika anledningar upplever sig hindrade att delta, skapas en större legitimitet för verksamheten för den som arrangerar kulturutbud. Det bidrar till att påverka och förändra attityder till och bemötande av människor med funktionshinder, vilket också är en av utgångspunkterna i den nationella handlingsplanen Från patient till medborgare. Ett samhällsekonomiskt värde är svårt att uppskatta men kulturella insatser har en stor betydelse för vår egen uppfattning om livskvalitet och hälsa. Det är mycket troligt att konsumtionen av insatser inom vård och omsorg minskar om vi upplever en större tillfredsställelse i livet. Det är därför samhällsekonomiskt intressant att också satsa på kulturområdet. Kulturrådets uppdrag Kulturrådet fick 1997 regeringens uppdrag att kartlägga funktionshindrade personers tillgång till kultur samt att utarbeta ett handlingsprogram för att främja funktionshindrades deltagande i kulturlivet. Handlingsprogrammet har följande innehåll: 1. Ge kulturfrågorna tydligare uppmärksamhet inom vård och omsorg 2. Se till att kulturinstitutionernas lokaler, verksamhet och information om verksamheten är tillgänglig för funktionshindrade 3. Ge människor med funktionsnedsättning möjlighet att använda sin kreativitet och sina konstnärliga och intellektuella färdigheter inom folkbildning och eget skapande 4. Se till att litteratur finns på läsbara medier, t.ex. storstil, lättläst, tal, punkt 20

eller elektronisk form. Statligt stödd TV, radio och film bör också vara tillgänglig för funktionshindrade. 5. Genomföra ett program för ökad tillgänglighet: förbättra kunskaperna inom kulturinstitutionerna om funktionshindrades behov stärk samarbete och samverkan mellan kultursektorn och handikappsektorn utveckla nya verksamhetsformer utveckla ny teknik och anpassa existerande teknik. Rapporten Funktionshindrades tillgång till kultur kartläggning och handlingsprogram kan beställas via Kulturrådets webbplats www.kulturradet.se Delområde ett i handlingsprogrammet, som handlar om kultur i vård och omsorg, pekar på att ansvaret för att göra kulturen tillgänglig inte bara ligger på kultursektorn utan också på vård- och omsorgssektorn. Det långsiktiga målet är att kulturfrågorna ska få en tydligare uppmärksamhet inom vård och omsorg. Här påtalar rapporten särskilt personalens kunskap och kompetens inom kulturområdet som en mycket viktig faktor för tillgänglighet och delaktighet till kultur. Vidare ser man också att det måste skapas bestående nätverk mellan olika aktörer (omsorgsförvaltning/ socialförvaltning eller motsvarande kultur- och fritidsförvaltning kulturaktörer handikapprörelsen m.fl.). Insatserna måste bli en angelägenhet för hela kommunen och kultursektorn. Kommunerna ser till att de personer som omfattas av socialtjänstlagen och lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) får den stimulans och hjälp de behöver för att ta del av kulturlivet. Socialstyrelsen, Handikappombudsmannen och länsstyrelserna bevakar frågan inom sin tillsyn och uppföljning av lagarna. Statens kulturråd har valt att fullfölja ovanstående delområde genom följande åtgärder: en enkätundersökning som kartlägger kommunernas ansvar, nätverk och verksamheter vad gäller funktionshindrades tillgång till kultur. riktade insatser i form av handledning och ekonomiskt stöd till kommuner för att lyfta fram exempel på hur kunskap och kompetens inom kulturområdet kan förbättras genom olika former av utbildningar och fortbildningar Övriga delområden, som handlar om kulturinstitutionerna, folkbildning och eget skapande, litteratur, film och medier, samt program för ökad tillgänglighet, är en förutsättning för att kultur inom vård och omsorg ska fungera tillfredsställande. Det är inom dessa områden som kunskapen hos personalen behöver utvecklas så att kultur inom vård och omsorg blir en del 21

av samhället och inte en isolerad företeelse. Handlingsprogrammets fem delområden bör därför inte ses som fem isolerade företeelser utan som en helhet där varje del berör en annan och är lika viktig. 22