EUROPEISKA KOMMISSIONEN Bryssel den 28.11.2013 COM(2013) 838 final RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET OCH EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN Genetiska resurser inom jordbruket från bevarande till hållbart nyttjande {SWD(2013) 486 final} SV SV
RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET OCH EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN Genetiska resurser inom jordbruket från bevarande till hållbart nyttjande 1. GENETISKA RESURSER BASEN FÖR VÅRT NATURKAPITAL OCH FÖR VÅR LIVSMEDELSTRYGGHET I och med att världens befolkning väntas öka har livsmedelstryggheten blivit en oerhört viktig utmaning. Vi måste fundera på hur vi ska trygga en hållbar livsmedelsförsörjning när såväl miljö- och klimatförhållandena som behoven förändras. Produktiviteten, anpassningsbarheten och resiliensen i jordbrukets ekosystem är bland annat beroende av tillgången på en rik genpool av djurraser och växtsorter. Den genetiska mångfalden inom jordbruket ger en lång rad fördelar för miljön och ekonomin som är avgörande för en hållbar jordbruksproduktion, men den tillgodoser också vidare samhällsintressen. Några av dessa fördelar är varierade traditionella jordbrukslandskap med en rik flora och fauna, produktion av livsmedel med goda organoleptiska egenskaper samt möjligheten att få fram produkter som uppfyller den jordbruksbaserade livsmedelsindustrins specifika behov. Detta har stor betydelse för nya koncept i jordbrukets ekonomiska utveckling, såsom korta leveranskedjor och alternativ turism. Genetisk mångfald är även förknippad med en allt större uppskattning av lokala och traditionella metoder och deras kulturella värde. Att bevara de genetiska resurserna inom jordbruket är ett långsiktigt behov som går utöver nationella intressen. EU:s statschefer kom 2010 överens om att bland annat stoppa förlusten av biologisk mångfald i EU till 2020 1. EU har också gjort åtaganden inom ramen för konventionen om biologisk mångfald och lovade att arbeta för att fullgöra dessa åtaganden i EU:s strategi för biologisk mångfald som antogs 2011. Denna rapport visar att jordbrukets biologiska mångfald erbjuder många möjligheter och att man genom att utnyttja dessa kan ta itu med en lång rad av de miljömässiga och ekonomiska utmaningar och möjligheter som nämns i Europa 2020-strategin. Med denna rapport vill kommissionen stärka bevarandet av det europeiska jordbrukets genetiska mångfald genom att bygga vidare på tidigare erfarenheter. Syftet är att påminna om behovet av att bevara och nyttja genetiska resurser på ett hållbart sätt och att se till att tillräcklig hänsyn tas till detta mål i det löpande arbetet med att utveckla politik och program på området. Detta gäller särskilt inom landsbygdsutvecklingspolitiken, som genom miljöåtgärder inom jordbruket riktar in sig på det praktiska jordbruket och som genom det europeiska innovationspartnerskapet försöker förena praktiska behov med forskningsinsatser och främja samverkan mellan relevanta aktörer, 1 Europeiska rådets slutsatser. SV 2 SV
forsknings- och innovationspolitiken, som inom ramprogrammet Horisont 2020 bygger upp en kunskapsbas om den genetiska mångfalden inom jordbruket. 2. UTMANINGAR OCH BEHOV Arbetet med att trygga tillgången till säkra och prisvärda livsmedel av god kvalitet och säkerställa en hållbar jordbruksproduktion är utmaningar som måste klaras mot bakgrund av en ökande efterfrågan på jordbruksprodukter. Bevarande och hållbart nyttjande av genetiska resurser i jordbruket bidrar till produktionen av kollektiva nyttigheter och ekosystemtjänster som är en förutsättning för en hållbar jordbruksproduktion. Detta inbegriper pollinering, bättre bekämpning av skadegörare, mer resilienta jordbruksekosystem och markstabilitet. Biologisk mångfald inom jordbruket bidrar alltså till ökad livsmedelstrygghet genom att minska de risker som är förenade med intensiva och starkt specialiserade produktionssystem. Inom det moderna konventionella jordbruket håller man sig ofta till de vanligaste sorterna och raserna, och jordbrukslandskapen präglas till stor del av monokulturer av en enda växtsort. Det är viktigt att bevara och vidareutveckla den genetiska mångfalden av raser och sorter inom jordbruket för att kunna anpassa sig till ändrade förhållanden och möjliggöra innovativa lösningar. Detta skapar även ekonomiska möjligheter för jordbrukssektorn, genom att utveckla kvalitetssystemen och variationsrikedomen i livsmedelsutbudet, vilket gynnar konsumenterna. Den ekonomiska lönsamheten är en av de faktorer som har störst betydelse för jordbrukarna när de väljer raser och sorter. För att skydda de genetiska resurserna måste jordbrukarna ges större ekonomiska incitament att använda underutnyttjade arter, sorter och raser. Det handlar bland annat om att främja nya produkter och uppmuntra en ökad efterfrågan från konsumenterna. För att förhindra att traditionella, lokalt anpassade raser och sorter överges måste jordbrukarna återvinna kunskaperna om urval och förädling samt andra traditionella jordbruksmetoder. För att uppmuntra jordbrukarna att ägna sig åt dessa verksamheter och för att främja utbyte av kunskap måste en skälig ekonomisk avkastning säkerställas. Råd och stöd bör inriktas mot moderna, innovativa ekonomiska möjligheter baserade på traditionella kunskaper och metoder. Arbetet med bevarande och hållbart nyttjande av genetiska resurser måste präglas av systematiska forskningsbaserade insatser för att genotyp- och fenotypbestämma genetiska resurser samt för att identifiera specifika egenskaper under specifika (naturliga) förhållanden och/eller för specifika användningsområden. Experter understryker vikten av att, vid sidan om åtgärderna för bevarande och hållbart nyttjande av växtsorter och djurraser, uppmärksamma ett fortfarande tämligen outforskat område, nämligen mikroorganismer och deras koppling till jordens bördighet och resiliens, samt en hållbar bekämpning av skadegörare. Genom samarbete och samverkan mellan forskningssektorn och alla berörda parter kan man se till att de genetiska resurserna inom jordbruket nyttiggörs. SV 3 SV
3. GLOBAL KONTEXT I deklarationen från Rio+20-konferensen The future we want bekräftades behovet av att förbättra livsmedelstryggheten, baserat på hållbara jordbruksmetoder som bevarar naturresurserna, inklusive den genetiska mångfalden, genom att utgå från en stärkt jordbruksforskning och ett ökat internationellt samarbete. Som part i konventionen om biologisk mångfald enades EU om att man senast 2020 ska ha säkrat bevarandet av den genetiska mångfalden av odlade växter och livsmedelsproducerande och tama djur och deras vilda släktingar, inklusive andra socioekonomiskt och kulturellt värdefulla arter, genom att strategier då har utarbetats och genomförts för att minimera den genetiska erosionen och skydda den genetiska mångfalden. Hittills finns det bara ett specialiserat internationellt instrument på området och det är det internationella fördraget om växtgenetiska resurser för livsmedel och jordbruk 2 (nedan kallat fördraget). Fördraget har förhandlats fram av FAO:s kommission för genetiska resurser för livsmedel och jordbruk, där EU är en aktiv aktör. Parterna i fördraget, som är en specialiserad överenskommelse om tillträde till genetiska resurser och fördelning av nytta inom ramen för Nagoyaprotokollet, har åtagit sig att bevara den biologiska mångfalden av växter i jordbruket både inom (däribland på gårdsnivå) och utanför ekosystemen och de naturliga livsmiljöerna och att använda genetiska resurser på ett hållbart sätt. Parterna har kommit överens om att vidta åtgärder inom jordbruk, forskning och förädling och att underlätta tillträdet till växtgenetiska resurser. I fördraget tar man fasta på jordbrukarnas roll och rättigheter när det gäller att bevara, använda och förbättra de genetiska resurserna inom jordbruket och fördela den nytta som uppstår vid deras användning. 4. EU-POLITISK KONTEXT För att uppnå Europa 2020-strategins överordnade mål om att stoppa förlusten av biologisk mångfald har EU antagit en strategi för biologisk mångfald 3. I strategin uppmanas till integration av biologisk mångfald inom alla sektorer. I mål 3, som särskilt avser jordbruk och skog, understryker man behovet av att bevara EU:s genetiska mångfald inom jordbruket. Detta ska särskilt åstadkommas inom landsbygdsutvecklingspolitiken, genom att främja användningen av miljöåtgärder inom jordbruket för att bevara jordbrukets genetiska mångfald, och genom att undersöka möjligheterna att utveckla en strategi för bevarande av genetisk mångfald. Miljöåtgärderna inom jordbruket, som är en del av landsbygdsutvecklingen, ger medlemsstaterna möjlighet att rikta in sig på det praktiska jordbruket och se till att jordbruksföretagen vidtar åtgärder för att bevara genetiska resurser. Miljöåtgärder inom jordbruket gör det möjligt att kompensera jordbrukare för merkostnader och förlorad inkomst till följd av bevarandeåtgärder för utrotningshotade arter och grödor 2 3 http://www.planttreaty.org/. KOM(2011) 244. SV 4 SV
som hotas av genetisk erosion. Stöd till åtgärder för att bevarande och hållbart nyttjande av genetiska resurser är också en del av reformpaketet för den gemensamma jordbrukspolitiken. Kommissionen vill uppmana medlemsstaterna och regionerna att lägga stor vikt vid dessa frågor i framtida program. EU har också tagit fram lagstiftning om bevarande- och amatörsorter (direktiv 2008/62/EG och 2009/145/EG) och vallfröblandningar med vilda växter (direktiv 2010/60/EU) i syfte att stödja biologisk mångfald och skydda den naturliga miljön. År 2012 innehöll den gemensamma sortlistan 656 bevarande- eller amatörsorter, 158 lantbruksväxter och 498 köksväxter. Genom gemenskapsprogrammet 4 för bevarande, karakterisering, utvärdering och nyttjande av genetiska resurser inom jordbruket infördes bevarandeåtgärder, både på gårdsnivå (in situ) och utanför ursprungsmiljön (ex situ). Dessa bidrog till att öka kunskapen om växtgenetiska resurser och spridningen av resultaten. Andra åtgärder syftade till att upprätta strategier och riktlinjer och till att skapa en europeisk databas för livsmedelsproducerande djurarter och djurraser. Programmet avslutades 2012 men den här typen av åtgärder måste fortsätta inom EU:s ramprogram för forskning och innovation som kommer att möjliggöra mer praktiskt inriktade format för flera aktörer i framtiden. EU:s forsknings- och innovationspolitik med dess pågående sjunde ramprogram har bidragit med stöd till medelstora till stora forskningsprojekt med flera aktörer om karakterisering och nyttjande av genetiska resurser inom jordbruk, skogsbruk och fiske. I förslaget till EU:s forsknings- och innovationspolitik, Horisont 2020, för budgetperioden 2014 2020 betonas vikten av en hållbar livsmedelstrygghet. Där läggs även nytt fokus på praktiskt inriktade åtgärder, bland annat åtgärder för att undersöka och investera i forskning om genetiska resurser inom jordbruket. Förslaget innehåller också åtgärder för att öka de genetiska resursernas mångfald genom att främja potentiella slutprodukter, dvs. varierade produkter av hög kvalitet. Sådana åtgärder inkluderar forskning om försörjning med hälsosamma och säkra livsmedel, utveckling av en hållbar och konkurrenskraftig sektor för jordbruksbaserade livsmedel och främjande av konsumenternas möjligheter att göra väl underbyggda val. 5. DEN RÅDANDE SITUATIONEN Även om den fortsatta förlusten av biologisk mångfald på gårdarna fortfarande är ett allvarligt problem har de åtgärder som vidtagits för bevarande och hållbart nyttjande av genetiska resurser visat att det finns goda förutsättningar för att bygga vidare på och utveckla bevarandestrategin. Främjandet av ett hållbart nyttjande av genetiska resurser har hittills dock inte fått tillräcklig uppmärksamhet. 4 Rådets förordning (EG) nr 870/2004. SV 5 SV
Landsbygdsutvecklingsprogrammen har bidragit till att bevara genetiska resurser på gårdarna och uppmuntrat jordbrukarna att bevara lokala raser och grödor. Detta har skett genom att belöna jordbrukare och andra stödmottagare (icke-statliga organisationer och andra relevanta aktörer) som arbetar med att bevara genetiska resurser inom jordbruket eller med att vidta spridnings- och rådgivningsåtgärder. Åtgärder som rör genetiska resurser genomfördes i 21 medlemsstater, och 59 000 avtal slöts och ca 143 miljoner euro betalades ut under 2007 2011. Inom gemenskapsprogrammet 4 för bevarande av genetiska resurser inom jordbruket medfinansierades 17 bevarandeåtgärder, både in situ och ex situ. Dessa åtgärder genomfördes av ca 180 partner i 25 EU-medlemsstater och 12 tredjeländer med en budget på 8,9 miljoner euro 5. Programmet resulterade i insamling och karakterisering av flera tusen nya genetiska resurser och upprättandet av bevarandeinfrastrukturer, databaser, kärnsamlingar, genbanker och sortlistor. Dessutom utarbetades riktlinjer och programdeltagare och slutanvändare (jordbrukare, förädlare och trädgårdsmästare) utbytte genetiskt material. Som underströks i utvärderingsrapporten bidrog programmet till att öka forskarnas kunskaper om olika genetiska resursers art, förvaltning och potential inom jordbruket och till att öka förståelsen om lokala metoder och behov. Det bidrog även till att bygga upp ett effektivt gränsöverskridande samarbete, främja kontakter och aktivt nätverkande, och till att göra berörda parter uppmärksamma på vikten av bevarandeåtgärder. En brist var dock slutanvändarnas begränsade deltagande, vilket hade direkta konsekvenser för användningen av genetiska resurser, och ett otillräckligt samarbete och utbyte av information och kunskap mellan relevanta aktörer. Forskningspolitiken omfattar hela spektrumet av åtgärder som rör genetiska resurser: karakterisering (genomik, fenotypning, molekylärbiologi), förbättrade förädlingsstrategier och ex situ-bevarande. Inom det sjunde ramprogrammet erhöll forskningen om genetiska resurser inom växt- och djurriket omkring 44 miljoner euro i stöd under 2009 2012. Arbetsprogrammet för 2013 innehåller särskilda anslag på 19 miljoner euro för växtgenetiska resurser, 15 miljoner euro för djurgenetiska resurser och 6 miljoner euro för fiskgenetiska resurser. Mer uppmärksamhet måste dock ägnas åt att främja samspelet mellan forskare och slutanvändare, särskilt jordbrukare och förädlare, för att bättre tillvarata forskningsresultaten i form av innovation och praktisk användning. För att kunna vidta effektiva åtgärder för att bevara och öka den biologiska mångfalden och variationsrikedomen inom jordbruket behövs det en rättslig ram i EU som tar hänsyn till frågor som rör genetiska resurser för att underlätta bevarandeåtgärder och hållbart nyttjande av genetiska resurser. Därför har kommissionen nyligen föreslagit en större omarbetning av lagstiftningen om växtförökningsmaterial som kraftigt ska förbättra möjligheten att bevara genetiska 5 En utförligare beskrivning av programmet och dess utvärderingar finns i det arbetsdokument från kommissionens avdelningar som bifogas denna rapport. SV 6 SV
resurser genom att väsentligt underlätta marknadstillträdet för traditionella sorter och skapa möjligheter för mer varierade sorter. Medan jordbrukarnas aktiva deltagande har ökats med hjälp av landsbygdsutvecklingsåtgärder är de flesta övriga ovannämnda åtgärder inriktade på forskarvärlden. Som konstaterades i utvärderingsrapporten om gemenskapsprogrammet behöver det göras mycket mer för att nå ut till slutanvändarna när det gäller att främja och öka det hållbara nyttjandet av genetiska resurser inom jordbruket. Den omfattande vetenskapliga kunskap som samlats in måste omsättas i praktiska förädlings- och jordbruksmetoder, anpassas till de praktiska behoven och förenas med befintlig traditionell kunskap inom jordbruksföretagen. För att uppmuntra alla inblandade aktörer att gemensamt förvärva och utbyta kunskaper krävs det aktivt nätverkande och bättre kommunikation för att överbrygga klyftan mellan det forskningsbaserade arbetet, inklusive karakterisering och utvärdering av genetiska resurser, och utvecklingen av mer varierade sorter för att öka det hållbara nyttjandet av genetiska resurser. 6. PRIORITERADE ÅTGÄRDSOMRÅDEN För att bevara jordbrukets biologiska mångfald och främja ett hållbart nyttjande av genetiska resurser inom jordbruket krävs det åtgärder som sträcker sig utanför den fastställda ramen. Särskild tonvikt måste läggas vid en integrerad helhetsstrategi som säkerställer en bättre samordning av åtgärderna för att bevara genetiska resurser genom ett hållbart nyttjande och ett effektivt samspel mellan relevanta aktörer. Parallellt med arbetet med att säkerställa ett hållbart nyttjande av genetiska resurser måste åtgärder vidtas för att förbättra den ekonomiska lönsamheten för de jordbruksföretag som deltar i bevarandearbetet. Inom förädlingsområdet måste jordbruksföretagen koncentrera sig på outnyttjade arter, traditionella och lokala raser och grödor. Det måste därför upprättas EU-omfattande nätverk för att öka värdet av sådant material för att främja jordbrukets roll i arbetet med att utveckla landsbygdsområden, bevara traditioner och traditionella jordbruksmetoder, samt tillhandahålla kollektiva nyttigheter på miljöområdet. Åtgärder behöver vidtas för att se till att jordbrukarna kan återvinna traditionell kunskap och se till att de har de kunskaper och färdigheter som behövs för att arbeta med lokala raser och grödor, samtidigt som hänsyn tas till förändrade klimatförhållanden. För att skapa en ekonomiskt lönsam grund för bevarandet och nyttjandet av genetiska resurser kan små specialiserade livsmedelsindustrier, lokalt inriktade restauranger och alternativa turistformer spela en aktiv roll för att öka värdet av genetiska resurser inom jordbruket och bidra till att blåsa nytt liv i lokala ekonomier. Inom forskningen bör man fortsätta att arbeta för att främja den vetenskapliga och tekniska utvecklingen för att förbättra den genomiska och fenotypiska karakteriseringen, helst för att upptäcka och utvärdera relevanta egenskaper förenade med bland annat produktivitet, härdighet, hälsa, välfärd, resursanvändning och produktkvalitet. Ansvariga myndigheter och/eller rådgivningsverksamheter bör se till SV 7 SV
att jordbrukarna kan ta del av resultaten av utvärderingar om genetiska resurser, sorter och raser. Forskningsinsatserna bör överensstämma med praktiska behov, prioriteras och samordnas för att ta hänsyn till befintliga luckor och överlappningar, samt presentera lösningar för slutanvändarna. De vetenskapliga analyserna måste utökas till att även omfatta besläktade grödor eftersom de kan ge användbar information om enskilda arters härdighet. Landskapsgenetiska studier skulle kunna bidra med information om genflöde, urval och dynamisk anpassning av raser och grödor till lokala och potentiellt förändrade klimatförhållanden. Markens biologiska mångfald, andra mikroorganismers och ryggradslösa djurs genetiska resurser (t.ex. för bekämpning av skadegörare, jordbruksbaserad livsmedelsindustri och pollinering) behöver undersökas närmare liksom sambandet mellan mikroorganismer och andra arter (t.ex. idisslare). Forskare och nationella behöriga myndigheter har byggt upp flera samlingar och relaterade databaser över genetiska resurser, djurraser och växtsorter. Även om denna information är allmänt tillgänglig krävs det bättre samordning och harmonisering för att säkerställa kompatibiliteten mellan dessa samlingar, databaser och informationssystem. Ett aktivt nätverkande och ett kontinuerligt utbyte av information och kunskap mellan forskning, förädlings- och jordbruksmetoder spelar en viktig roll när det gäller att skapa samverkansvinster och stordriftsfördelar och samtidigt undvika överlappningar och göra resultaten mer lättillgängliga för slutanvändarna. Sådana nätverk bygger på gemensamma behov och leder till bättre samordning och möjligheter till innovation. 7. HUVUDAKTÖRER Ett aktivt deltagande från alla relevanta aktörer och nationella behöriga myndigheter är avgörande för bevarande och hållbart nyttjande av genetiska resurser inom jordbruket. Jordbrukare, forskare, förädlare och livsmedelsindustrier och andra beredningsindustrier, samt konsumenter har ett eget intresse av detta eftersom de själva kan dra nytta av de möjligheter som de genetiska resurserna ger. De spelar också en avgörande roll i värdekedjan. Som ett bidrag till ex situ-bevarande och i samband med in situ-bevarande och användning bedriver forskare och behöriga myndigheter verksamhet för att karakterisera och utvärdera genetiskt material från djur, växter, mikroorganismer och ryggradslösa djur och för att välja ut fördelaktiga egenskaper. De arbetar även med att förbättra metoder och verktyg för att effektivisera karakterisering och testning av genetiska resurser och för att optimera förädlingsmetoderna. De spelar dessutom en viktig roll när det gäller att sammanställa och sprida resultat och se till att genetiskt material och relaterad information är tillgänglig för praktiska ändamål, bland annat för industrin, förädlare och jordbrukare. Jordbrukarna vidtar åtgärder för bevarande och hållbart nyttjande av genetiska resurser i det egna jordbruksföretaget. I vissa fall har jordbrukarna andra motiv för SV 8 SV
sitt arbete än omedelbara ekonomiska vinster till följd av livsmedelsproduktion eller en högre och mer hållbar avkastning. Det behövs dock en ekonomiskt lönsam grund för att integrera ett hållbart nyttjande av genetiska resurser. Denna lönsamhet kan uppnås genom en ökad anpassningsförmåga till biotisk och abiotisk stress, sjukdomar och skadegörare, eller en effektivare produktion och en bättre förvaltning. Den kan även vara ett resultat av produktens kvalitet och unikhet, särskilt när det gäller lokala marknader och lokala kulturella värden och traditioner. Förädlare, inklusive jordbrukare, använder sig av genetiska resurser för att ta fram friska djurraser/fenotyper och växtsorter med ett högre agronomiskt värde (t.ex. produktivitet eller ökad motståndskraft mot sjukdomar) och för att tillhandahålla säkra produkter med goda organoleptiska och näringsmässiga kvaliteter, och/eller andra egenskaper. För att bli ekonomiskt konkurrenskraftiga måste dessa lokala underutnyttjade raser och grödor tillgodose ett behov. Det krävs också särskilda förädlingsinsatser för att öka deras produktivitet eller för att välja ut särskilt goda egenskaper och värdefulla agronomiska egenskaper. Förädlarna måste tillgodose både jordbrukarnas behov och konsumenternas förväntningar samtidigt som de förser den jordbruksbaserade livsmedelsindustrin med produkter som är anpassade till produktionskedjan. Konsumenternas val ligger till grund för de beslut som fattas genom hela leverantörskedjan, och påverkar därmed allmänna produktionsmönster för jordbruksbaserade livsmedel, främst inom primärproduktionen. Denna process kan drivas på med hjälp av kommersiella strategier (och utbildningsstrategier). Under det senaste årtiondet har allt fler konsumenter ändrat attityd och lägger numera större vikt vid kvalitet, mångfald, hållbarhet, rättvis handel, djurskydd samt njutning och matglädje i samband med livsmedel. Genom att stödja och främja produkter som härrör från traditionella och diversifierade raser och sorter kan man bidra till att utveckla dessa marknader och uppmuntra jordbrukare till en mer ekonomiskt lönsam användning av försummade arter eller arter som hotas av genetisk erosion. Initiativet till dessa åtgärder kan inte komma uppifrån utan alla aktörer måste samverka och samarbeta. Det gäller såväl jordbrukare som beredningsföretag, detaljhandlare och konsumenter. För att säkerställa gynnsamma villkor måste beslutsfattare och myndigheter ta sin del av ansvaret och säkerställa samordning på alla nivåer, t.ex. med relevanta internationella standardiseringsorgan och internationella nätverk, och se till att befintliga strukturer används på ett effektivt sätt. De måste dessutom utveckla den institutionella och rättsliga ramen på ett sätt som gör det möjligt att bevara och hållbart nyttja genetiska resurser inom jordbruket och samtidigt öka deras ekonomiska lönsamhet. Den landsbygdsutvecklingspolitik som upprättats inom den gemensamma jordbrukspolitiken innehåller åtgärder för att bevara relevanta raser och växtgenetiska resurser och riktade insatser för att karakterisera och utvärdera dessa resurser. Den innehåller även kvalitetssystem för jordbruksprodukter och livsmedel. SV 9 SV
Det är nödvändigt att främja åtgärder för att se till att forskning om bevarande, karakterisering och utvärdering av genetiska resurser förmedlas till jordbrukare och förädlare. Dessutom krävs det att kunskapsutbytet mellan alla relevanta aktörer, även slutanvändare, främjas. 8. FRÅN FORSKNING TILL BEVARANDE OCH AKTIVT HÅLLBART NYTTJANDE Bäst möjlighet att återvinna, bibehålla och förverkliga den biologiska mångfaldens potential inom jordbruket har man genom en integrerad helhetsstrategi. Samtidigt är det oerhört viktigt att man vid den pågående utvecklingen av landsbygdsutvecklingsprogrammen, det europeiska innovationspartnerskapet och Horisont 2020 kombinerar bevarandeåtgärder och strategier som är inriktade på slutanvändarna för att förverkliga de genetiska resursernas ekonomiska potential i värdekedjan. Detta måste ske genom samverkan och samarbete mellan alla aktörer som arbetar med att bevara genetiska resurser samt genom forskningsinsatser och spridning av resultat till jordbrukare och slutanvändare. Denna strategi syftar till att särskilt åstadkomma följande: Hållbart nyttjande av genetiska resurser: Medlemsstaterna bör utnyttja landsbygdsutvecklingspolitikens möjligheter för att få jordbrukare och potentiellt intresserade aktörer att engagera sig i att öka bevarandeinsatserna in situ/på gårdsnivå. Alla aktörer i livsmedelskedjan bör satsa på att förverkliga den genetiska variationsrikedomens potential inom jordbruket genom hela produktionskedjan. De bör utnyttja EU:s befintliga instrument och processer för att göra bevarande och hållbart nyttjande av genetiska resurser till en kostnadseffektiv och lönsam verksamhet, särskilt genom att främja konsumenternas efterfrågan på produkter som härrör från traditionella och lokala sorter. Forskare och operativa grupper inom det europeiska innovationspartnerskapet för produktivitet och hållbarhet inom jordbruket bör samarbeta för att öka den ekonomiska relevansen och framhäva de genetiska resursernas ekonomiska möjligheter. Detta kan bland annat åstadkommas genom att lyfta fram värdet av produkter som härrör från genetiska resurser, utveckla produkter för kvalitetssystem eller genom särskilda förädlingsinsatser. Vetenskaplig och teknisk utveckling Forskarna bör utnyttja den vetenskapliga och tekniska utvecklingen för att främja en mer heltäckande karakterisering, utvärdering och dokumentation av egenskaper som är relevanta för jordbruket och industrin. Nya vetenskapliga och tekniska kunskaper bör göra det möjligt för alla typer av aktörer att engagera sig i åtgärder som rör genetiska resurser på alla relevanta nivåer. Det är därför viktigt att se till att de har erforderliga kunskaper och färdigheter. SV 10 SV
Forskare och andra aktörer bör bygga upp en gynnsam ram som möjliggör strategier med flera aktörer och ett aktivt kunskapsutbyte mellan alla aktörer i frågor som rör genetiska resurser. Forskare och andra relevanta aktörer kan bidra till ett hållbart nyttjande av genetiska resurser genom att hjälpa till att anpassa befintliga metoder till ikraftträdandet av Nagoyaprotokollet och tillhörande lagstiftning och föreskrifter. Samordning, harmonisering och nätverkande Alla aktörer bör arbeta för att bättre samordna åtgärderna för att bevara genetiska resurser för att uppnå stordriftsfördelar, undvika överlappningar, skapa samverkansvinster, och utnyttja befintliga strukturer på ett effektivt sätt för att se till att resultaten är relevanta och tillgängliga för slutanvändarna. Nätverket för europeiska innovationspartnerskap är ett lämpligt verktyg för denna samordning. Nätverket för europeiska innovationspartnerskap bör säkerställa ett aktivt och kontinuerligt flöde av information mellan olika aktörer, främst forskare och slutanvändare av genetiska resurser. På så sätt kan man effektivt koppla samman spetsforskning och tillämpad forskning med praktiska åtgärder som är inriktade på slutanvändarna och se till att jordbrukarna har tillgång till resultaten. Institutionell och rättslig ram Kommissionen kommer att främja en bredare politik som omfattar skyddet av försummade och lokala genetiska resurser och en effektiv användning av stöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och EU:s forsknings- och innovationsram. Kommissionen kommer att se till att åtgärderna för bevarande och hållbart nyttjande av genetiska resurser inom jordbruket stöds av en konsekvent rättslig ram på EU-nivå. Kommissionen kommer att se till att åtgärderna för bevarande och hållbart nyttjande av genetiska resurser inom jordbruket åtföljs av internationella åtaganden. Det behövs gemensamma EU-åtgärder för att leva upp till EU:s internationella åtaganden, särskilt när det gäller fördraget, och de skyldigheter som följer av Nagoyaprotokollet om tillträde till genetiska resurser samt rimlig och rättvis fördelning av den nytta som uppstår vid deras användning med särskild tonvikt vid erkännandet av lokal- och ursprungsbefolkningars rättigheter. För att genomföra Nagoyaprotokollet måste EU och dess medlemsstater se till att alla användare i EU följer gällande lagstiftning eller lagstadgade krav när det gäller tillträde till och användning av genetiska resurser och traditionell kunskap. De måste också se till att den nytta som uppstår vid deras användning fördelas rimligt och rättvist på ett SV 11 SV
rättssäkert sätt enligt villkor som parterna har kommit överens om. Den ändrade lagstiftningen om växtförökningsmaterial kommer att bidra till att skapa gynnsamma villkor för produktion och saluföring av växtförökningsmaterial, däribland lantsorter och traditionella sorter. Som ett viktigt led i EU:s stöd till bevarande in situ och på gårdsnivå kommer miljöåtgärderna inom jordbruket inom den gemensamma jordbrukspolitiken att fortsätta att ge stöd till jordbrukare som föder upp och använder utrotningshotade lokala raser och/eller bevarar lokala växtgenetiska resurser som hotas av genetisk erosion. Stödmottagare som vidtar åtgärder för att karakterisera och samla in genetiska resurser kan även få stöd inom landsbygdsutvecklingen. Kunskapsöverföring, samarbete och rådgivningstjänster är några av de landsbygdsutvecklingsåtgärder som ska underlätta övergången från bevarande av genetiska resurser till effektivt hållbart nyttjande och vidareutveckling. Vid den kommande programplaneringen för budgetperioden 2014 2020 bör medlemsstaterna lägga större vikt vid åtgärder som kan främja bevarande och hållbart nyttjande av traditionella raser och sorter, särskilt i kombination med marknadsföringsstrategier som bidrar till ökad lönsamhet för lokala och diversifierade kvalitetsprodukter och korta leverantörskedjor. Dessa åtgärder bör kompletteras av miljökraven för direktstöd inom första pelaren, särskilt kravet att säkerställa en viss mångfald i fråga om grödor och att bevara permanent gräsmark, inklusive gräsmark med stor biologisk mångfald som används för extensiv djuruppfödning. Kunskapsbasen för arbetet med bevarande och hållbart nyttjande av genetiska resurser inom jordbruket och integrera dem i värdekedjan bör stärkas. Den bör komplettera förädlarnas och jordbrukarnas gemensamma uppbyggnad av kunskap genom ett omfattande arbetsprogram som upprättats inom EU:s ramprogram för forskning och innovation, Horisont 2020. Detta arbetsprogram ska omfatta en lång rad åtgärder som rör genetiska resurser, inklusive spetsforskning och den typ av åtgärder som tidigare ingick i det gemenskapsprogram som inrättades genom förordning (EG) nr 870/2004. Det ska omfatta innovativa sätt att använda genetiska resurser inom jordbruket, kapacitetsuppbyggnad (t.ex. biobanker för ex situbevarande, kunskapspooler och riktlinjer), utvecklingen av praktiskt inriktade metoder för karakterisering, utvärdering, urval av egenskaper för förbättrad förädling, samt demonstrationsprojekt som främjar ett hållbart nyttjande av genetiska resurser. Genom att angripa dessa frågor genom Horisont 2020 i stället för genom ett separat program kommer administrationen att kunna förenklas. Det kommer att kräva gränsöverskridande medverkan och, i kombination med det europeiska innovationspartnerskapets insatser för att underlätta utbyte mellan alla relevanta aktörer i EU, skapa europeiskt mervärde, bland annat effektiv samordning och samverkan mellan olika insatser. Inom arbetsprogrammet för samhällsutmaning 2 i Horisont 2020 bör särskild tonvikt läggas vid strategier med flera aktörer, där forskare och slutanvändare från olika sektorer kan samverka med rådgivningstjänster inom jordbruket och SV 12 SV
innovationsförmedlare, för att främja kunskapsutbyte och spridningen av ny vetenskaplig kunskap samtidigt som möjligheten finns att utföra försök på gårdarna och validera laboratorieförsök. Behovet av att förbättra utbytet mellan alla relevanta aktörer är en av de viktigaste lärdomar som kan dras av tidigare erfarenheter. Det europeiska innovationspartnerskapet för produktivitet och hållbarhet inom jordbruket är en effektiv ram som möjliggör samverkan mellan forskning och praktik och som erbjuder viktiga möjligheter att integrera åtgärder som rör genetiska resurser. Det europeiska innovationspartnerskapet syftar till att mobilisera aktörer, öka medvetenheten, säkerställa ett bättre informationsflöde och underlätta kunskapsutbyte och samarbete. Det europeiska innovationspartnerskapets mekanismer skulle vara särskilt väl lämpade för att integrera åtgärder som är inriktade på återställande och bevarande samt hållbart nyttjande och vidareutveckling av den genetiska mångfalden inom jordbruket. I praktiken skulle det europeiska innovationspartnerskapet förse berörda parter med relevant information om vilka möjligheter EU:s lagstiftning och politik ger och om möjliga samarbetspartner. Genom att upprätta projektdatabaser, anordna seminarier och inrätta särskilda fokusgrupper för genetiska resurser skulle det europeiska innovationspartnerskapet främja kunskapsutbyte och samverkan mellan berörda parter. Det skulle därmed öka komplementariteten mellan forskning som stöder bevarandet av genetiska resurser och praktiska åtgärder som är inriktade på jordbruksmetoder. Ömsesidigt lärande mellan alla inblandade aktörer och initiativ som kommer nedifrån, särskilt när det gäller att anpassa åtgärder som rör genetiska resurser till lokala förhållanden och behov, skulle kunna bidra till bättre integration av bevarandeåtgärder och användning av utrotningshotade grödor och raser inom förädling och inom produktionskedjan. För att mobilisera experter och förbättra samordningen på EU-nivå skulle åtgärderna inom det europeiska innovationspartnerskapet stödjas av ett starkt deltagande från den kommitté för genetiska resurser som inrättats genom förordning (EG) nr 870/2004 och som kommer att finnas kvar. 9. SLUTSATSER I enlighet med det åtagande som gjorts inom EU:s strategi för biologisk mångfald inleder EU en strategisk process för att komma till rätta med förlusten av biologisk mångfald inom jordbruket genom att underlätta och integrera övergången från forskning och bevarande till hållbart nyttjande på gårdsnivå. Genom att inrätta sunda ramar i enlighet med ovannämnda huvudinriktningar främjar EU en konsekvent politikändring som uppmuntrar de berörda aktörerna att engagera sig i bevarandet av genetiska resurser och att gå över till ett aktivt hållbart nyttjande. Denna ändring återspeglas i den sammanhängande och kompletterande strategi som SV 13 SV
införts genom olika (nya) politiska styrmedel och verktyg på unionsnivå för ett bättre och mer effektivt skydd av jordbrukets biologiska mångfald. Fram emot 2020 kommer det för genetiska resurser att finnas både större ekonomiska resurser och ett större utbud av finansieringsmöjligheter inom ramen för landsbygdsutvecklingspolitiken och Horisont 2020 samt även övrig EU-politik. De ökade insatserna, som omfattar mer än bevarande, kommer att vara till nytta för bl.a. jordbruksproduktion, forskning och innovation, klimat, miljö och sysselsättning. Dessa positiva effekter kommer att gagna hela samhället samtidigt som landsbygdsområden med traditionella metoder och därtill anknutna kulturella och lokala värden kommer att gynnas i ännu högre grad. Bevarande och hållbart nyttjande av genetiska resurser inom jordbruket utgör en del av en större ansträngning för att främja innovativa metoder och bidra till smart, hållbar tillväxt i enlighet med Europa 2020-strategin. Om bevarandet av de genetiska resurserna ska lyckas inom ramen för landsbygdsutvecklingspolitiken och forsknings- och innovationspolitiken krävs det insatser på alla nivåer, dvs. i EU, medlemsstaterna och regionerna, och även ett starkt aktivt engagemang av alla berörda aktörer. Införandet av en bredare helhetsstrategi för genetiska resurser inom jordbruket skulle bidra till att öka hållbarheten och den ekonomiska lönsamheten i olika jordbrukssystem och hela livsmedelskedjan. SV 14 SV